Godtycklig glädje

Det är himla godtyckligt många gånger kan jag tycka, det där med glädje. Lycka är inte lika otillräkneligt, det är mer förenat med kärlek, familj och trygghet och varierat därmed oftast inte lika mycket och snabbt som glädje kan göra. Lycklig är jag ute i naturen, men det är inte samma sak som att jag alltid är glad när vi är ute.

Den här veckan har jag känt mig himla glad, till skillnad mot de senaste veckorna, utan någon särskild anledning. Det retar mig lite, att det bara kan ändra sig sådär, även om jag såklart är himla glad för det i det här fallet. Jag menar, det är ju inte så att det egentligen är någon större skillnad på den här veckan mot förra? Men i dag har jag står i köket och sjungit för fulla muggar (något jag bara gör när jag är på extremt bra humör och ingen hör), lagat extra god mat och tagit ett glas vin under tiden, trots ett antal utbrott av, med och på barnen under dagen.

Några saker kan jag väl se som bidrar i och för sig:

  • sömn. Det hjälper ju när man får sova lite längre eller bara vettigt, man är ju glad för allt med små barn
  • väder. Sol gör helt klart stor skillnad, åtminstone för mig.
  • musik. Måste dock vara på hyfsat humör innan jag sätter på musik, annars tycker jag bara det är jobbigt?
  • träning/rörelse? Skriver ett frågetecken här, för jag mår klart sämre om jag inte får röra mig, samtidigt blir jag förvånansvärt ofta deppig av att träna.
  • sällskap. Sällskap av folk jag känner väl och kan slappna av med gör en ju glad, samtidigt så krävs det en viss grund-energi för att orka umgås för min del.
  • hormoner? Tycker aldrig jag har känt av några större ändringar i humöret som kan kopplas till hormoner (vilket nog faktiskt maken kan intyga), men eventuellt har de börjat spela in lite mer på senare tid, fast jag tycker det borde vara tvärtom?
  • att bli uppmärksammad. När någon ser en för den man är, eller uppskattar det man gör, DET är ett riktigt glädjepiller! När jag tänker på det är det nog det enskilt enklaste sättet att göra mig glad faktiskt. Kanske kan vara det som ligger bakom veckans lycka nu när jag tänker på det faktiskt.

Alltså missförstå mig rätt, det är ju sjukt härlig att vara glad, förstår bara inte riktigt varför det ska vara så oberäknelig! Det kan ju vara två till synes identiska dagar som kan skilja sig stort i humör.

Hur tänker du kring glädje vs lycka? Vad gör dig riktigt glad?

Lämna en kommentar