Jämställdheten

Den där Jenny har satt upp en slags adventskalender, med ett tema att blogga om för varje dag i december. Jag kommer inte hinna/ orka/känna för alla ämnen, men några ämnen kommer jag lägga lite tid på, jag med, och ett av dem är jämställdheten. Det här kan bli lite långa inlägg, kan jag varna för…

Feminism är ett ord som fått mycket skit och där många sätter olika värden i det ordet, men jämställdhet är inte lika lätt att förvränga och förlöjliga. Det är lätt att förstå vad som menas – lika för alla, eller kanske oftast i detta fall för de olika könen och grundprincipen är ju att det ska vara lika förutsättningar, villkor, arbete och lön för alla, oavsett kön (eller andra skillnader).

Hemma är vi väldigt jämställda, vi har delat lika på föräldraledigheten efter de första 6 månaderna, där mamman kan behöva bli återställd och kanske ofta ammar. Vi delar lika på alla pengar (jupp, maken tjänar ju mer, det är en del av jämställdheten som är svår att påverka upplever jag), utgifter och annat. När vi har gått ner i tid så har båda gått ner till 90% istället för att en går ner till 80%. Med de jobb vi har nu så lämnar alltid maken på dagis vid 08 och jag hämtar alltid vid 16. Jag lagar oftare mat, dels pga att jag är hemma tidigare än honom och dels för att på helger tycker jag om att laga mat och har det som hobby. Vi städar typ lika mycket.

Jag har världens bästa man (helt opartiskt) som alltid ger mig de förutsättningar han kan för att jag ska få egentid för tex träning, där är det ofta mitt eget dåliga samvete som är avgörande. Vi har två tillfällen var för träning i veckan – om ingen sjukdom eller barnens aktiviteter kommer mellan (vilket händer sjukt ofta). Ja, han byter oftast däck här hemma och gör fysiskt tunga arbeten, det har blivit så under åren jag varit gravid eller nyförlöst, men det är inget som stör nån av oss vad jag vet.

Jupp, jag har den bästa, så är det bara. ❤

Men vi är inte jämställda i allt, jag ligger mycket längre fram i planeringen i mitt huvud vilket gör att jag oftast är den som rekar och köper barnens kläder, jag är den som köper presenter och julklappar och jag är den som har koll på deras aktiviteter. Min man försöker – verkligen – att avlasta och göra oss mer jämställda här, men här blir det svårt på riktigt. I en ganska klassisk kvinnoroll är jag den som projektledare i princip allt som ska göras i familjen och som rör oss alla. Jag har koll på läxor, prov, när de ska duscha, om de har bytt kläder (vad är det med pojkar??), vad deras kompisar heter, om de ska på kalas, osv.

Vi jobbar en del på det, här hemma, för det här blir ju för jäkla jobbigt med allt annat som ska göras i en 3-barns familj. Maken försöker, verkligen, och jag försöker, verkligen, släppa ifrån mig ansvaret för så mycket jag bara kan. Men helt jämställt när det kommer till projektledningen som ingår i en familj, det tror jag aldrig det kommer att bli.

Så, jag ger vår jämställdhet 8 av 10, mer förhoppning om att kunna öka det till 9 någon gång! Hur ser det ut för er?

2 reaktioner på ”Jämställdheten

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s