Vardagströttheten i november

Först måste jag väl börja med att säga att för att det bara var 6 stycken som hunnit läsa inbjudan till AW medans den var igång så känner jag mig mycket nöjd med att fått tjöta en lång stund med en kompis jag inte träffat på evigheter – så trevligt! Sen får vi väl se, får jag för mig att göra något liknande igen så blir det väl kanske med längre varsel, men jag vet inte.

Nu är jag i alla fall typ färdig för i dag. Alltså jobbdagarna går ju i ett, såklart, sen hämtning, matlagning och utfodring av familjen (nästan alltid jag som lagar mat eftersom jag är hemma först). Sen ska aktiviteter, läxor och lite små bestyr klaras av – sånt brukar vara klart runt halv sju – och herregud vad trött jag blir då. Alltså sinnessjukt, nu när det är mörkt med, jag får liksom anstränga mig för att sitta upprätt typ. Jag vet, alla känner likadant, men man blir ju förvånad varje år när mörkret kommer ordentligt ändå.

Gud vad jag önskar att det kunde bli en vinter med mycket snö ändå?! Det blir ljust, rent och tyst och framförallt är det mycket roligare för både en själv och ungarna att vara ute.

Nu har visst Filip ”diskat” klart, dags att stänga ner här. Egentligen skulle jag vilja få upp de sista två tavlorna, men det vete sjutton om jag orkar, kanske jag bara landar bredvid honom i soffan i stället så får han titta Bolibompa och så kan jag sticka nåt varv på mina vantar…

Han är pigg nu förresten, den lille filuren, det var bara en mycket mild förkylning.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s