Ett o-sportigt lov

Vi uträttar inte mycket här hemma kan jag säga just nu. Filip är fortfarande förkyld MEN sådär ganska pigg ändå så att det är svårt att underhålla. O är rätt dassig och har feber, så han ligger mest med Netflix och jag är snuvig och hängig med men försöker parera valp och treåring så gott det går. Så är ju maken hemma med såklart, tack och lov, men han jobbar ju ändå mestadels så det är ungefär vad jag mäktar med nu att bara få oss att överleva dagen allihop. I morse var vi och testade oss för COVID, jag och Oliver. Vi får väl se vad det visar, jag är skeptisk till att det är Corona.

Jobbmässigt är det minst sagt dålig tajming att vara sjuk nu, ett projekt som kräver en hel del arbeten och uppstarten av ett annat, samtidigt som min ”parhäst” är på (välförtjänt) ledighet. Försöker parera det mest akuta via telefonen, men det går knappt det heller, det är snor, barn och hundar överallt och jag orkar inte heller.

Fördelen med valp samtidigt som vi är sjuka är ju att hon får träffa alla väldigt mycket, och vi tvingas ta det väldigt lugnt för att inte stressa upp henne (passar ju rätt bra nu när vi är hängiga). Ändå får hon de tydligen så vanliga spatt-rycken efter varje kort promenad och framförallt på kvällen. Då får man hålla undan fingrar, händer och armar – men rör du dig för fort så nafsas det ändå i tröjärmar, byxben och rumpor. Jobbigt, det är det absolut, för det är svårt att få henne att lugna ner sig och hennes tänder är som rakblad. Har rätt ont i händerna nu eftersom de är HELT täckta av småsår. Just det här beteendet är asjobbigt, men men, jag har förstått att det växer bort.

Nätterna går rätt bra – eller ja, jag sover på soffan i vardagsrummet för att märka när hon behöver gå ut. Då hoppar hon upp och slickar mig i ansiktet, vi går ut på garageinfarten och hon kissar på 3 sekunder och sen går vi in igen – helt ok ändå. Jo ibland blir det en olycka, när vi missar att hon kanske behöver bajsa med eller bara missar signaler på att hon behöver kissa. Det kommer väl, tänkte jag.

Nu ska jag kolla Renes brygga en stund, sen bäddar jag ner mig på soffan igen. Puss på er, hoppas ni alla mår bra! Och vet ni vad, vi avslutar med en längtansfull bild från en vår-dag, nu får det gärna bli vår snart!

Grönska och inte en droppe snor så långt ögat kan nå…

2 reaktioner på ”Ett o-sportigt lov

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s