I dag är jag hemma med Filip som åkt på en ordentlig förkylning med feber. Inte hela världen, det är ju i alla fall 2 veckor sedan vi vabbade sist och det är höst.
Däremot kan jag nu berätta om det jag inte kunnat berätta om innan här, men som jag hintat om lite. Jag har en bevakning på gårdar på hemnet, och för en dryg månad sedan dök det upp en ganska perfekt liten gård med ett hus från 2010 och 2 ha mark som vi blev intresserade av. På visningen visade det sig att själva huset var himla slitet för att vara så nytt (vårt är ju 4 år äldre och i betydligt bättre skick), golven såg för jäkliga ut och kök och garderober (platsbyggt) hade luckor som inte gick att öppna och stänga eftersom ingen tagit hand om huset. Vi var inte många på visningen och vi kände rätt snabbt att det låg ute för rätt rejält mycket mer än vi ville ge, så vi gav ett bud som motsvarade det vi tyckte det var värt. Dessutom vet vi att samma gård låg ute redan i våras, för en ännu högre peng.
Två till sa sig vara intresserade och höll på i nästan tre veckor med att dra ut på något svar innan de till slut erkände att de inte var intresserade, alltså hade köparen bara en budgivare – vi. Nu förstår jag verkligen att man vill ha ut utgångspris för sitt hus som säljare, det är inte det, men kanske att man även måste anpassa sina förväntningar till vad som faktiskt händer? De ville inte ta vårt bud i vilket fall. Vi väntade ytterligare en vecka, räknade lite och gav ett sista bud, fortfarande under utgångspris men ändå en bit upp. Och fortfarande så säljarna skulle göra en vinst enligt prisökningar på marknaden sedan de köpte huset.
I dag fick vi besked att de kuuuuuunde sträcka sig 200 000 ner från utgångspris vilket fortfarande är en bra bit från vad huset är värt, så nu har vi sagt att vi inte är intresserade längre.
Det har varit skitjobbigt, för det har dragit ut som fan på tiden och vi har hela tiden bara fått vänta och vänta. Barnen vill också gärna flytta till detta huset, så hela familjen har liksom bara gått i någon slags (lättirriterad) dvala i över en månad.
Ledsen är jag nu, naturligtvis, men också förbannad för att de verkar leva i en egen värld, eller om någon mäklare nu lurat dem att tro att huset är värt så mycket mer. Jag tänker att om man haft tre visningar och haft ute huset till försäljning två gånger så kanske man måste förstå att det ligger fel i prisklass när man bara får EN budgivare och den ligger en bit under utgångspris? Ett marknadsvärde är ju ändå exakt vad någon är villig att betala för ett hus, inte vad någon är villig att sälja det för.
Nu har vi ju inga planer på att flytta som så, vi älskar vårt hus och trivs bra här, det är bara den där lilla drömmen om landet som ligger i bakhuvudet. Skulle det dyka upp något framöver som är perfekt så försöker vi kanske igen, tills dess har vi det bra som det är! (Även om humöret just idag inte är det bästa)
I landet här finns sedan innan rabarber, krusbär och krusvinbär (Josta bär). Har även tryckt in vallmo och nåt mer jag köpte på bomässan tidigare i våras.
