I går tog jag mig äntligen tid till att få ordning på min försådd. Jag har petat ner lite kruktomat och chili sedan tidigare, de behövdes skolas om för att få utrymme att växa. Sen lade jag till ytterligare en sorts kruktomat/liten tomatplanta, kapkrusbär samt aubergine som nu ska få börja sitt liv under växtlampa och plastfolie. Om ytterligare ett par veckor kommer jag lägga till de tomater som jag ska ha på friland, som blir typ 2 meter höga, samt nån mer chili. Gurka, svartkål och lite annat kommer sen inte sås förrän jag kan ha sådderna i uterummet, jag har bara lite växtbelysning och plats just nu inne – det ska ju helst stå på en höjd där varken hund eller treåring når.
I år tar jag inte alls lika många av varje sort, visst är det kul att ha och ge bort men jag har inte riktigt plats känner jag.
Min plan för i år är lite fler olika sorter av tomat och främst de som är lite mindre i storlek. Även lite mer varierade chilis, från den ganska mila ”sweet banana” till padrones och så jalapeños. Det blir ingen majs, och det blir ingen spetskål – majsen blev inte så bra och kålen bredde ut sig för mycket och tog plats i landet hela sommaren. Svartkålen var roligare då, den kan man skörda allteftersom och den växer bra.
Självklart blir det potatis med, det är en favorit, samt nån druvgurka och en slanggurka som klarar sig på friland. Barnen saknade morötter förra året och jag är lite sugen på rödbetor, och om jag orkar kanske jag gör i ordning nåt mindre land på skuggsidan där jag kan ha sallat – den trivs inte så bra i hög värme och maxad sol.
Nu känner jag mig rätt nöjd att ha hunnit förbereda lite plantor i alla fall, det har legat och gnagt på mig ett tag!
Japp, ont om tid blir det just nu, och att blogga hamnar inte överst på listan då direkt.
I dag har Nala följt med mig till jobbet en sväng på förmiddagen. Det gick hyfsat, men hon känner sig inte helt säker än med oss och mig, så hon blir lite osäker och skäller på alla andra som kommer i närheten. Jag tänker att det kommer bli bättre när hon ännu mer känner sig trygg och hemma med oss, det tar ju lite extra tid nu när hon kom till oss lite senare. Hemma hos Tobbe går det rätt bra på dagarna, det är lugnt och skönt med bara han hemma och då blir hon inte så stirrig.
Nu på eftermiddagen tog jag en timme ledigt för att klippa mig, passade på att smita in i ett par affärer och nöp till mig en tröja. Har inte handlat kläder till mig själv sedan typ i somras? Kände ett sånt himla behov att få bara känna mig lite bara som jag själv en stund, inte jobbarkläder, inte myskläder hemma, inte hund- och skogskläder utan bara nåt JAG kände mig lite fin i, utan någon ytterligare funktion liksom.
En sån här från Lindex bla
I morgon är det skola, sista lektionen innan tentor nästa fredag. Det är en himla tung kurs det här och jag skulle behöva plugga massor, men det får duga med den tiden som blir över om kvällarna – jag kan inte göra hur mycket som helst helt enkelt.
I helgen MÅSTE jag förresten plantera om mina små tomat- och chiliplantor, och jag behöver också förså ett gäng till om de ska hinna bära nån frukt i sommar. Har tänkt göra det i flera veckor, men det har inte funnits vare sig tid eller ork.
Förra sommaren fick vi ju en kanonskörd med tomater, och jag vill gärna ha lika mycket i år!
Ja vilken vecka det här har varit ändå, när det gäller många saker.
Först ut så har ju 3 av 5 varit väldigt förkylda och hängiga, vilket bara det har varit en utmaning. Ni vet när man själv toppar sin förkylning samtidigt som 3-åringen piggnar till och är uttråkad och rastlös? Inte optimalt. Men men, negativt COVID-test och nu är det på sin höjd en mycket mild snuva som återstår, så i morgon är det dagis, fritids, skola och jobb som gäller för alla. Känns skönt, även om det nästan varit skönt att vara så hängig att man inser att det inte GÅR att jobba – det har på ETT sätt ändå blivit lite vila från just jobbet.
Nala har nu varit hos oss en dryg vecka, och JA, jag har absolut tänkt ett par gånger att ”herregud, vad har vi gjort, kan vi lämna tillbaka henne”… Men vi börjar lära oss att hantera hennes mer intensiva bit-perioder, även om mina händer och armar fortfarande ser för jävliga ut. Hon har ändå lärt sig (till nästan 100% i alla fall) att Filip är off limits, och jag är imponerad över att de övriga två inte är rent ut rädda för henne. Det är nog ändå för att hon så uppenbart är glad och exalterad även när hon bits, och för att hon är förbaskat söt när hon sover. Vi börjar lära oss lite hur vi ska gå ut med henne, och även lära oss känna igen när hon behöver kissa – bajsa är enklare. Att hon redan nu sover hela natten underlättar såklart jättemycket, och jag har flyttat från soffan in till min säng – men henne i en bädd på golvet nedanför. Det börjar ändå kännas att hon hör hemma här, att hon fyller ett ganska självklart tomrum, och vi längtar bara lite tills hon inte har sylvassa valptänder längre…
Hahaha, bad maken fota för vi hade det så mysigt i soffan, jag, Filip och Nala. Tyckte ändå jag typ hade kammat mig och fått på mig nästan hela kläder (många t-shirts som gått hädan denna vecka), men när jag ser bilden så ser jag hur sjukt trött jag ser ut. Jobbig vecka, som sagt.
Så den tredje utmaningen denna veckan då, i den mån vi har orkat så har vi funderat och försökt få klarhet i sak efter sak med det möjliga mark-köpet, inte för att det blivit så mycket över för detta. Men, i dag var vi ute en sväng (och lät Nala springa av sig i löplina över åkern, vågar inte släppa henne fritt än) och då passade vi på att prata lite med den ”närmsta” grannen. En av huvudfrågorna på min lista var nämligen hur det är med knott och mygg i och med att det ligger så nära Dumme Mosse, och dessvärre skrattade han högt när vi ventilerade vår farhåga… Det är tydligen mängder med framförallt knott tack vare de kringliggande våtmarkerna, och ska jag bygga hus för närmre 7 miljoner totalt så vill jag ju kunna vara ute och njuta av marken omkring med, så där och då fick vi tyvärr inse att det kommer inte funka. Lite mer flugor och mygg är jag såklart redo för att det är om man flyttar ut ”på landet”, men som sagt, precis intill en mosse så blir det nog mer än vad jag är villig att betala för, så att säga.
Vi drömmer ju ändå fortfarande om att få gå ut på VÅR mark och ha öppet och vackra landskap runt omkring oss!
Så, sjukt jobbig vecka rent mentalt, men samtidigt har vi även haft fördel av att vara hemma så mycket allihop när det gäller Nala, och även om det är en besvikelse att inte just denna tomten var ”vår” så är jag ändå glad över att veta det nu, innan vi lägger ÄNNU mer energi på den. Nu ska jag bara försöka komma ifatt mig på jobbet den kommande veckan, OCH vi ska försöka hitta en fungerande valp-rutin i vardagen. Piece of cake…. (gravt ironisk här)
På ett sätt skönt att det får dröja lite med nytt hus, det känns som jag just nu går på mitt absoluta max och jag presterar det jag kan på jobb, hemma, med barnen och med valp, hade det däremot ändå visat sig vara helt rätt så hade jag aldrig vågat vänta, för så jävulskt svårt det är att hitta mark så får man verkligen ta tillfällena i akt som eventuellt kommer. Nu ska jag sätta mig och … *suck* …. plugga lite betongteknik, vi har tenta om knappt 2 veckor och det är ett sjukt mastigt ämne att lära sig.
Nä, nu tänkte jag berätta lite om den ena saken som har hänt den senaste tiden. Det som började som en så otroligt glad och oväntad nyhet men som sen blev en härlig tegelvägg att slå sitt huvud mot…
Jag kommer vara lite vag med vissa detaljer, det får ni leva med och förhoppningsvis om vi kommer någonvart så kommer jag kunna berätta mer framöver.
Nåväl, jag fick tips om ett ställe man kunde skicka in ansökan om att köpa mark på, som jag otroligt nog missat. Har nog försökt och letat överallt annars vad jag vet om, men detta hade jag missat i vilket fall. Skickade trött in en ansökan med ungefär noll förhoppning eftersom vi inte haft typ NÅN framgång i frågan – och blev gravt chockad när jag ungefär 5 minuter senare fick ett svar med att ”hej, vi har en tomt på 2,6 ha som nog kan passa er”. Blev så galet förvånad och nästan misstrogen.
Tomten består i princip bara av en liten åker mitt i skogen, där det skulle passa oss perfekt att bo. Vi åkte ut och kollade och hoppade runt lite i snön för att lyssna efter vägljud och försöka föreställa oss platsen utan snö, sen meddelade jag att vi är intresserade men behöver rodda lite i frågan om man får bygga hus där. För att få besked om det gör man en förhandsanmälan, men eftersom jag hade för mig att jag hört att det kan vara jäkligt svårt att få bygga på åkermark så skickade jag en fråga till en kontakt på kommunen. Och det var typ ett blankt nej… Från lycka till hopplöshet på ungefär 1,5 millisekunder.
Precis rakt fram här skulle jag vilja placera ett hus, men där är åkermark. Ute till vänster är det sten och minigranar, det räknas inte som skog utan där kan vi EVENTUELLT få sätta ett hus. Men sen då?
Nu KAN vi få stycka tomten lite annorlunda, så vi får med lite stenig skog precis intill där vi nog skulle kunna bygga själva huset (om vi har tur och de känner för att godkänna en förhandsanmälan), men då kände jag att jag måste reda ut en sak först – vad får vi egentligen göra med åkermarken? Jag vill ju anlägga trädgård och växthus, odla lite, ha höns och nån bikupa och kanske någon gång längre fram lite får eller grisar. Men hur är det, får jag inte göra något av det? Måste jag bara använda åkermarken ”traditionellt”? I så fall har vi ju ingen nytta eller glädje av att köpa marken alls… Så jävla tungrott och motigt…
Tänk, då skulle vi ha möjlighet att ha en tupp till hönorna – och med tiden få egna kycklingar och fler höns…
Har i alla fall skickat in just den frågan till länsstyrelsen som verkar vara de som avgör sådant, så får vi väl se. Får jag använda marken som jag vill så kommer vi försöka skriva ihop en bra förhandsanmälan (som mycket väl kan bli avslagen och då är vi på noll och intet igen), men annars kan vi ju inte köpa den här marken.
Så, någon form av litet envist hopp ligger ändå inne i bröstet på mig, men det är en stor, tung klump av hopplöshet när det gäller att få tillstånd från myndigheter och annat som inte direkt underlättar. Kommunen skrev till och med som avslut ”men vi ser gärna att man bebygger landsbyggden” – vilket bara är frustrerande för HUR SKA MAN GÖRA DET DÅ!?! Vi hade ju nästan gett upp tankarna på att kunna flytta till landet, men så kommer då ändå helt plötsligt en sån möjlighet och då väcks allt hopp igen – bara för att liksom falla pladask…
Så, nu vet ni en av de två positiva (typ) sakerna som jag skrev om förra helgen. Kikar ni in här under lördag eftermiddag så lovar jag att ni ska få läsa om den andra!
PS, har någon tips eller kunskap om saken så snälla skicka den till mig!
2020 var inte direkt ett toppenår, utan kanske att det snarare hamnar i botten-ligan. Eller ja, det har funnits höjdpunkter med som lyft året med, och jag har haft sämre år också.
Vi kan väl hoppas att det är ett ljusare år vi har framför oss nästa år?
Som vanligt är det svårt att minnas våren (pga senil gammal tant och det var längesedan), men då höll vi ju ändå på att planera en sisådär 10 dagars semester i Tyskland och hade lite hopp om sommaren. Det var jättekonstigt väder och varannan månad var superfin och varannan var katastrof, det fortsatte ju ända in i hösten. Tyvärr prickade vi ju in vår safaritälts-upplevelse precis i iskalla maj med regn.
Annars var det nog mest odling som upptog tankarna i våras, jag gjorde lite mer ordentliga försök på tomater och annat som behöver förodlas, för det har jag aldrig orkat göra innan. Tänkte nu när det snart är dags igen att jag nog borde vänta lite längre med att sätta tomatfröer – men å andra sidan var det ju precis i lagom tid tomaterna mognade i somras så kanske inte ändå? Sen kom ju Covid och allt kändes konstigt och långt bort i början, det var nog inte förrän efter sommaren det kändes som det kröp närmare för min egen del.
Sommaren lyckades ju såklart hamna mitt i en månad med dåligt sommarväder – i alla fall den månaden då vi hade semester – och semesterkänslan infann sig knappt alls. Bästa var nog när vi fick låna ett sommarhus åt Östkusten till i en långhelg, det kändes mest som semester ändå. Sen kom augusti och räddade väl sommaren vädermässigt, det blev åtminstone lite bad och lite sol.
Men hösten har varit jobbig och fylld med konflikter med barn, det har tagit så otroligt mycket energi. Det har varit fullt ös på jobbet och även fast vi också haft några riktigt roliga perioder där vi skrattat massor så har jag känt mig orolig med, lite omorganisation, covid och allmänt världsläge samtidigt som man ska klara en utbildning har gjort att jag känt mig otillräcklig precis överallt. Det känner jag av än, även en bit in på jullovet, jag känner att min stresstolerans är nära noll, jag har noll energi till att fatta beslut och tålamodet med barnen är inte vad det borde. Inte bra, jag vet. Men jag vet inte riktigt vad jag ska göra åt det heller.
Att vara ute mycket har ändå hjälpt mot stressen, men är det alltför skruttigt väder blir det bara nån promenad och det gör inte lika stor skillnad.
En avsaknad av roliga saker som ger energi har gjort hösten och vintern jobbigare än den brukar vara – inga aktiviteter med kompisar, inga event, inga roligheter inplanerade som kan bryta av vardagen. Det och så avsaknaden av kramar har varit och är jobbigast med COVID.
Vi har ju varit ute massor det här året med, skillnaden har varit att övriga Sverige också har varit det, så det har varit trängsel på våra vanliga leder och goto-platser. Att vi numer allihop är beroende av att komma ut oavsett väder (även om man ju inte tar en långgrillning i ösregn utan kanske som mest en promenad) ihop med ökade möjligheter att arbeta hemifrån och lite annat har ju gjort att vi ändå bestämt oss för att vi vill skaffa en hund. Jag inser att det kommer bli ett ökat stressmoment stundtals, men jag hoppas också på att en hund även ger en avslappnande effekt. Vi är ju många i familjen som kan hjälpas åt med hund och har dessutom två potentiella hundvakter om det skulle knipa, så jag tror ändå på att det kan bli väldigt bra.
En bra sak med det här året har ändå varit att jag faktiskt lärt mig sticka lite, igen.
Jag har lite tankar inför nästa år med, men det får nog bli ett eget inlägg för det blev rätt långt det här. Hur tycker du att året 2020 har varit?
Kom på att jag aldrig skrev julkalenderinlägget i går, så här kommer både gårdagens och dagens inlägg ur Kajsons julkalender.
Något jag aldrig kommer göra igen
Ganska intressant inlägg egentligen. Funderade ett bra tag utan att komma på något först, för förutom små dumma saker man kanske inte vill göra om så kom jag först inte på något. Sen kom jag på att det behöver ju inte handla om något dåligt man aldrig kommer göra igen, och helt plötsligt var det lätt att veta vad jag skulle skriva om.
Jag kommer aldrig få barn igen.
Alltså, det är ju inte 100% garanterat att man inte ”råkar” bli gravid, men nej, jag varken vill eller orkar få mer barn. För det första – herregud vad det sliter på kroppen! Jag fattar inte de som bara ”studsar tillbaka” efter en graviditet, eller som skaffar mängder med barn (där det är frivilligt och inte beror på kultur eller brist på preventivmedel), själv har jag nog åldrats 10 år med varje barn – och då har jag ändå haft ganska okomplicerade graviditeter.
Det spelar ingen roll att det är det sötaste som finns.
För det andra – herregud vad det sliter på psyket. Japp, barnen är det bästa jag gjort och jag menar inte på något sätt att jag ångrar något alls, men man oroar sig, blir arg, försöker hjälpa, försöker lotsa, hanterar trots, hanterar utbrott, hanterar hormoner, hanterar deras känslor överhuvudtaget och ja, det är helt utmattande. Jag tror många här är oerhört mycket bättre än mig på att inte låta det ta så mycket energi, men jag verkar ha så jäkla svårt att bara släppa dem. Gud vad jag önskar att jag bara kunde låta allt vara ibland utan att fundera, oroa mig, planera, medla och fan allt man gör, men jag vet inte hur jag ska låta bli. Hjälp?
Så, nej, inga mer barn. Älskar små bebisar och lånar dem mer än gärna en stund, men inga mer själv tack. Både lite vemodigt och skönt.
Möjligen en hundvalp… (få se om jag ångrar det sen)
Det här längtar jag efter
Det här inlägget är nog det enklaste hittills, för det är många saker! Jag längtar efter…
Att KRAMAS kommer nog först på listan.
Att träffa vänner och sitta och snacka om allt och inget i några timmar, att få vädra och få höra hur de har det och haft det, att hjälpa och stötta om det går och att själv få stöd för sånt som känns jobbigt. Bara få sitta och babbla, länge, länge tills man kommer in på sånt som verkligen är viktigt.
Att gå på stan i lugn och ro en stund och bara riva runt lite i affärer utan att oroa sig för Corona. Att gå ut och käka en kväll, sitta och titta på folk och ta ett glas bubbel till maten.
Att åka längdskidor längtar jag grymt mycket efter, undrar om det ens blir nån snö att tala om i vinter.
Att åka på semester, nästan varsomhelst, men just att sen något annat än hemma. Att bila i Europa, att bada i det fantastiskt vattnet i Kroatien, att äta något gott ute för en billig peng och att titta på solnedgången över havet medan ungarna badar.
Att träffa min brorsdotter Elsa längtar jag massor efter, och min bror och svägerskan med. Att luncha med mamma.
Att få gosa med en alldeles egen liten lurvig valp med en kall nos och mjuka öron.
Att komma ut och vandra, inte bara en kort bit till en grillplats utan faktiskt få gå en runda på nån mil.
SOLEN!
Att få börja odla lite igen.
Att bo på landet där det alltid finns något att greja med när man går hemma och har tråkigt.
Massor, massor och återigen massor av saker längtar jag efter – förhoppningsvis kan vi framåt få uppleva allt här ovanför igen, för inget av det jag längtar efter är ju något som är omöjligt.
Det är ju som det är nu, vilket gör att åtminstone maken jobbar hemifrån ganska mycket. Jag gör det ibland med, men kanske mest när man behöver/vill jobba fast man är lite förkyld, eller behöver lösa något akut om man vabbar. Det ställer ju ändå en del krav på att man har en bra arbetsplats hemma med, eller helst faktiskt två då, vilket inte direkt är något man kanske har bara sådär.
Vi har haft vår/våra datorer i vardagsrummet ganska länge nu, dels för att jag inte vill att barnen försvinner in på sina rum hela tiden när de ska tex spela, men även för att kunna ha lite koll på vad de gör och kunna hjälpa dem om det behövs. Det funkar bra – men nu har faktiskt äldste fått in en gammal speldator på sitt eget rum, så nu har vi bara en dator i vardagsrummet.
Det var inte evigheter sedan vi gjorde om, känns det som, men maken var inte helt nöjd med att vi hade målat rakt över vår tapet, så för ett par veckor sedan fick han ett ryck och gjorde om hela ena väggen som nu är fint slät och nymålad. Vi passade på att göra om lite med, från detta :
Alltså samma färg igen, men en ny möbel bredvid (IKEA såklart) och lite annat på väggen.
För att det ska funka bra att jobba här har vi en bra stol, och framförallt ett höj- och sänkbart skrivbord – nödvändigt om inte annat så för min egen del för att jag inte ska få ont i nacke och axlar. Därtill har vi ju en lite enklare arbetsplats i sovrummet sen vi gjorde om det :
Här funkar fint att sitta kortare stunder.
Är också jättenöjd med (en till) tavelvägg – det här kommer säkert vara något man är SÅ trött på om ett par år, men faktum är att vi inte haft en tavla sedan vi flyttade in för 14 år sedan, så jag tycker det känns ok att överkompensera lite nu 😉
Motiven är från posterstore och ramarna från.. japp, IKEA.
Får se vad man kan tänkas hitta på att göra om härnäst… O.o
Satt över middagen i går med maken och räknade ihop allt vi faktiskt tagit tillvara på i sommar, och det blev en rätt lång lista! Förutom sånt vi ätit direkt från landen som tex potatis, sallad, kål, äpplen och bär, så har vi ju även sparat massor till vintern – eller ja, så gott det går när man har begränsad plats (hur svårt ska det vara att hitta mark på landet så man kan bygga jordkällare 😉 )
Aroniarussin (efter Claras ”recept”, hänger på tork just precis nu)
Så som ni förstår är både garage och kyl/frys fulla nu, och det är en himla tillfredsställande känsla! Det är en del pill med att tillvara på sakerna, mest tar det tid och är kladdigt, men vi har mest gjort en sak varje helg så det har känts roligt och inte som ett måste.
PlommonmarmeladNågra få av alla tomater vi skördat på friland!
Det har varit en produktiv lördag det här, trots förkylning. Bland annat så har vi fått upp alla fina tavlor i sovrummet, så nu är det i princip färdigt. Det är två småsaker som saknas, en liten bit golvlist och en TV som ska hängas upp på väggen, men det är ändå så pass klart att jag måste få visa lite bilder!
Det är svårt att fota i sovrummet, för det blir motljus nästan hur man än gör, men bilderna blev hyfsade ändå. Däremot är det lite mer färg i väggfärgen än bilderna ger sken av, på fotona ser väggen nästan grå ut, men det gör den inte i verkligheten.
Förutom att vi har målat om så har det fått flytta in en byrå i fotändan av sängen, lite nya sänglampor och så mina fina tavlor med då. Utanför sovrummet är ju vårt uterum (fast man går ut genom köket), och där är det alltid ljust och fint. Sen älskar jag fönstret vi har över sängen med, det är ett grymt ljusinsläpp men hindrar ändå inte möbler! Det blev hela 11 tavlor, med affischer från posterstore.se och ramar från IKEA. Vi har inte en tavla i hela huset för övrigt, förutom lite i barnens rum, så det var riktigt kul att gå loss här! (Ej spons)Vi har ett stort sovrum, 18 kvm om jag inte minns fel, så det kändes bra att kunna flytta in ett litet skrivbord hit med. TV’n ska bytas ut, och sedan sättas upp på väggen, så sen har vi en plats man kan gå undan på om man har tex distans-möten eller när jag har skola. Mycket efterlängtat!Jag är löjligt nöjd över den här fotoväggen, fullkomligt älskar kon i mitten!
Är faktiskt löjligt nöjd med hela sovrummet, det blev mycket ljusare än jag trodde (färgen soft teal från jotun) och när nu tavlorna är uppe så känns det väldigt ”inrett” och mysigt.
Trött är jag nu minsann, men vilken bra lördag ändå. Eller vecka, för den delen, det har varit mer normal och behaglig belastning på jobbet i veckan, så jag har hunnit andas och planera – känns bra!
Men i dag då, vi började med träning jag och Oliver. Pga Covid kör de inga Crosscage pass dessvärre, utan närmsta man kan komma nu är CrossChallenge. Också lite åt cirkelfyshållet, fast eftersom man inte ska byta utrustning utan att göra rent just nu har varje person sin egen station och kör på – och det är inte lika kul tycker inte jag. Men ändå, det är ju alltid jätteskönt att ha börjat lördagsmorgonen med att träna ändå!
Därpå blev det hem och måla om sovrum. Eller ja, som vanligt när man målar så är det ju mest förarbetet som tar tid, att maskera och grundmåla där det behövs. När vi tog bort lister och sånt så kom tapeter upp som jag till och med glömt att vi haft, men när vi räknade efter så kom vi fram till att det här är SJÄTTE gången vi gör om i sovrummet?! Men bättre att byta väggfärg och tapeter än partner, tänker jag 😉
Hittade faktiskt en bild (äkta pappersfoto, inskannat) från den första tapeten (men andra färgen, först var det bara målat i en gräslig beige-rosa nyans eftersom vi fick slut på ork att välja tapeter efter alla val när vi byggde huset). Det är lite skillnad, både på hur fotona på bloggen såg ut då och på hur inredningen såg ut, kan man väl snabbt konstatera…
Det är på något sätt ett av de svåraste rummen att få till riktigt bra, dels har behoven varierat rätt mycket genom året – nu menar jag mest som att vi har haft spjälsäng där inne i tre omgångar och att vi får knö in lite andra grejor som inte får plats nu när barnen behöver varsitt helt rum. Men det här känns bra, riktigt bra till och med! I morgon blir det andra och sista lagret färg, sen är det bara lister kvar innan det riktigt roliga börjar med inredningsdetaljer. Älskar att planera och fundera och hitta små saker som blir perfekta – det blir oftast inga dyra lösningar utan med IKEA och MIO när det gäller möbler och sen är tex Backamo en favorit när det kommer till inredning. Gillar att kunna byta ut efter humör, och har åtminstone lite saker i skåpen man kan varva med.
Här är en av mina personliga favoriter i sovrummet, tapetserade den när maken var på konferens en helg.
Men visst ja, när vi målat klart på förmiddagen så tog vi med Filip ut en sväng och letade svamp. Inte så effektivt, ska medges, men det kändes ändå inte som det var några mängder just nu, kombinerat med att vi nog inte var först på plats. Men men, tillräckligt för att få ihop en lyxig middag med kantarellrisotto blev det ändå, och det firades med lite Prosecco.
I kombination med att Filip vaknade 07 i morse (inser när jag skriver det hur bortskämda vi är med honom, de andra barnen har det varit mer åt 05) så är jag nu riktigt, riktigt trött. Ska nog försöka hålla mig vaken till att avsnitt Lucifer, sen blir det absolut läggdags, mitt i färgdoften…
PS, klart ni ska få bilder på hur det blir i sovrummet, men inte förrän jag är färdig och det är lite piffat.
