Som en äggsjuk höna

Ibland blir vissa begrepp så väldigt tydliga. Som uttrycket ”går runt som en äggsjuk höna” – i helgen när solen tittade fram så vågade sig hönorna ut i snön för en gångs skull. Eller ja, anledningen verkade vara att Agda inte ville lägga sig och ruva i hönshuset helt plötsligt utan skulle till sin vanliga plats (min blomlåda på altanen, där jag INTE vill ha henne). Men där var det snö, så väl där ville hon inte alls ruva där, så jag fick lyfta ut henne från altanen ett gäng gånger (de är inte jättesmarta). Tänkte att om jag gör ett värprede i det soligaste och varmaste läge jag kunde hitta så vill hon kanske ligga där istället, så det fick bli en stor blomkruka med lite halm i sig – och där passade det visst den lilla damen att ruva!

De är himla speciella, men det är också det som gör det mysigt, även om man inte ALLTID har tid att springa runt med förvirrade hönor… 🙂

Frost

Vi hade så olika reaktion på morgonens minusgrader, jag och min man. Han, som jobbar idag, sprang ut i garaget och satte på vinterdäck för att inte återuppleva förra vintern när vi inte kom upp för backen. Själv sprang jag ut med kameran och försökte fånga alla vackra färger och mönster. Håll till godo 🙂

IMG_5498

Våra gamla hönor är lite tveksamt inställda till frost, för att inte tala om snö sen. 

IMG_5495

De nya verkar däremot inte ha några betänkligheter. Här är Flora, hon är ju en dvärgkochin som våra gamla höns. 

IMG_5490

Här har vi Doris, vår faverolle. 

Ute i landen står fortfarande mina sommardahlior kvar, men det är nog dags att slänga dem efter den här köldknäppen. Måste hinna trycka ner lite lökar i landet med känner jag.

IMG_5489

IMG_5484

Bladen på vår nya aroniahäck lyser verkligen röda, makalöst vackert!

IMG_5483

Och min favorit, en japansk blodlönn av dvärgvariant. 

Nu har jag gått en kort promenad med Filip som ligger i vagnen och sover. Hoppas på en lite längre lur idag, skulle behöva städa, men är även rätt sugen på att hinna skriva lite på boken…. Har dock redan insett att det kräver att man verkligen har en stund ostört, annars blir texten helt osammanhängande och upphackad.

Vattenkrig

Puh, Filip har somnat och pojkarna är ute och leker nån slags komplicerat vattenkrig, så jag fick en minut över att blogga! Tycker liksom det är så kul det här, att kunna skriva saker om inte annat för min egen skull, dels för minnet ( O.o ) men dels även för att man får lite perspektiv på sig själv med. Sånt som känns jobbigt nu ser inte alls så jobbigt ut när man läser det senare ibland, och ibland är det tvärtom.

Hann fota pojkarna lite i alla fall. Lukas har på sig en ”värmedräkt”, som en tunn våtdräkt med fleece på insidan, men som ni ser så sitter den lite för löst för att funka ordentligt på honom, den lilla spetan. Men det blir väl lite varmare i alla fall… De får ta varmvatten i pistolerna för att han alls ska kunna vara med! ❤

IMG_4669IMG_4679
IMG_4656

Hönorna lever fortsatt avskiljt, men får chansen att hälsa på varandra rätt ofta för att vänja sig vid varandra. De små kycklingarna växer som bara den!

IMG_4648IMG_4654IMG_4647IMG_4676

Som en ångvält eller så

Herregud vad dagarna liksom bara… kör över en?

Häromdagen (minns inte exakt när, allt bara flyter ihop) var jag nere på Hälsan och fick kåvepenin för halsfluss – jag hade absolut kunnat genomleva den men jag är rädd att smitta Filip som ju redan är nedsatt eftersom han själv är förkyld. Han var vi för övrigt med på barnmottagningen idag, eftersom hans över 3 veckor långa och eskalerande förkylning har resulterat i ögoninflammation – så i väntan på att en odling på ögonen ska bli klara så har vi nu fått antibiotika i form av ögondroppar till honom. Mycket hellre det än penicillin, hua för att ge det till småbarn…. Övriga familjen är typ friska, eller förresten så kräktes Oliver en natt, men det var bara en gång och inte så mycket (och ingen annan är ”smittad”) så det kan knappast varit kräksjuka i alla fall. Troligen för mycket godis hos mormor bara, suck.

IMG_4642.jpg

Så här ser det ut när det är ”bra”. Stackars liten. Det här är för övrigt det enda fotot jag tagit de senaste dagarna, har inte hunnit plocka fram kameran liksom. 

Men annars då?

Tja, vår tonåringshöna Flora blev totalt utmobbad av våra äldre hönor, så nu går hon i en avskiljd del i hönsgården för att inte bli helt sönderhackad. Vi hoppas att de ska vänja sig vid varandra lite, men visst, förr eller senare blir det ju ändå ett visst hackande på varandra – det är ofrånkomligt när de ska bestämma rang sinsemellan. De små kycklingarna går ju helt för sig själva, de bor ju i en kaninbur i vårt egna badrum som det är nu, så än så länge är det lugnt för dem men det blir ju en egen fas med dem sen med.

Dessutom hittade vi lite kvalster i vårt hönshus, och de stora har fått ett speciellt kvalsterangrepp på fötterna, så igår (???) storstädade och desinficerade vi hela hönshuset och hönsgården, tätade alla springor och gav hönorna fotvård.

Med allt det här och så tre barn på det hela så är väl den enda bonusen (återigen ???) att jag tror att jag blivit av med ett mammakilo, för jag kan garantera att man knappt hinner äta på dagarna – och hinner man det så slänger man i sig maten. Men visst, när man väl landar i soffan framåt nio på kvällarna så blir det kanske en glass och ett glas vin eller så, men det går inte på pluskontot ändå just nu.

Så, det här låter kanske lite katastrofalt, men varje grej har liksom inte varit en så stor grej, så det låter nog mest så när man slänger fram allt på en gång.

I morgon åker maken och hälsar på en gammal kompis och kommer tillbaka fredag kväll, så nu ska jag försöka överleva på egen hand med. Tjo och tjim, vilken skön sommar… *

*eller???

Nu är familjen komplett!

De senaste fyra dagarna har jag framförallt legat på soffan och haft omväxlande frossa, svettningar och framförallt ont i kroppen (och halsen), MEN efter ett gäng piller så tog jag ändå de stora pojkarna och åkte till en gård utanför Nässjö i lördags eftersom vi ÄNTLIGEN fått kontakt med en hönsuppfödare!

Makalöst trevlig dam, hon visade runt oss bland sina omkring 15 olika raser och vi fick titta på både tuppar, hönor och kycklingar innan vi valde. Jätteroligt! Hade vi haft lite mer plats så hade jag nog gärna tagit ett par blå Wyandotte som är makalöst vackra, men det får bli nån gång i framtiden. Efter lite kikande och diskuterande med barnen så kom vi fram till att vi skulle ta en friserad dvärgkochin (Flora) i något slags tonårsstadie – samma ras som vi har nu fast med fjädrarna liksom åt ”fel” håll, och två stycken faverollekycklingar (Ella och Doris). De senare var så himla söta, som vuxna ser de ut lite som ugglor i ansiktet, och de ska vara väldigt trevliga att ha att göra med. Vi hade sån tur att hon hade två dagsgamla kycklingar av den sorten – det ska vara ganska enkelt att könsbestämma just den rasen tidigt visst, så vi hoppas att det är två hönor nu med då.

IMG_4625

Just i det här stadiet – liksom mellan höna och kyckling, så ser de rätt roliga ut, och liksom tufsiga. Men hon kommer nog bli riktigt fin när hon är ”färdig”.

Vi fick tipset om att sätta in den lite halvstora hönan/kycklingen på natten när det är mörkt, enligt principen att hönsen då på morgonen tänker att ”hon har nog alltid varit här”, men det funkade lite sisådär tycker jag. Kanske för att de är vana att bara vara två stycken… Höns är ju dessvärre inte så snälla mot varandra när de ska få fram rangordning och sånt, så vi fick skilja dem åt ganska snabbt för att den nya lilla hönan inte skulle fara alltför illa. Nu är de i hönsgården alla tre, men avskiljda av ett hönsnät, så de får vänja sig vid varandra.

Flora visade sig vara en av de goaste små hönorna jag träffat, hon är jättesällskaplig och väldigt mysig! De andra två är lite tidigt att säga, men rasen som sig ska vara väldigt vänliga och hålls ofta som husdjur, så det bådar ju gott.

De små uggle-kycklingarna bor för ett gäng veckor framöver i en stor kaninbur i vårt ena badrum, under en värmelampa. De får komma ut små korta stunder i gräset när vi sitter med dem, om det är varmt ute, annars får de bo inomhus tills de blir nånstans mellan 6-10 veckor beroende på hur varmt det är ute.

IMG_4611

Ella och Doris (vi får se vem som blir vem när de får lite mer fjädrar så man ser skillnad på dem).

IMG_4617

IMG_4621

De ser precis ut som små påskkycklingar, fast de är en bra bit större än vad våra dvärghöns var som små. De här blir ”normalstora” höns. 

Längtan efter något äkta

Idag hann jag jobba precis halva dagen innan O ringde från skolan och sa att han mådde dåligt, så nu blir det VAB för honom istället för L… Hoppas att det inte blir alltför allvarligt bara. 

Nåväl, det var ju inte det jag skulle skriva om, utan det var något helt annat. I går kväll satt jag och maken och kollade på Mandelmanns och pratade lite om våra egna drömmar om att *någon* gång kunna vara åtminstone lite självhushållande. Det är ju något vi inte är ensamma om, trenden i dagsläget är ju att fler och fler väljer ett enklare liv med mer eller mindre grad av självhushåll, även om det inte är supermånga ändå.

Jag funderade lite på hur det kommer sig den här känslan av att vilja göra något ”äkta”, något fysiskt som ju skiljer sig så mycket från vår och många andras vardag. Dels tror jag att man pga okunskap säkert romantiserar bilden, även om man tycker att man förstår hur mycket jobb det är med det så är det säkerligen lika mycket mer man missar, men dels tror jag även att vi kanske är trötta på det här ”ytliga” samhället, som dessutom känns mer och mer instabilt med allt som händer i världen. Både jag och maken har ju kontorsjobb där vi åstadkommer saker digitalt, och det känns på något sätt inte lika äkta som att tex bygga något rent fysiskt.

Det här med att samhället känns instabilt är ju ett helt kapitel för sig egentligen, med en galen maktmissbrukare på den troligtvis enskilt viktiga posten i världen. Kanske är det bara känslan av att det liv vi lever idag bara existerar i en skör glasbubbla, där det nu börjar uppstå sprickor, som gör att vi letar efter något rejälare och mer äkta?

För vår egen del tycker vi båda att det fortfarande är väldigt svårt att bestämma sig för vilken väg vi egentligen vill gå, dels är det ett bekvämt (men kanske lite innehållslöst) liv vi lever nu, dels vet vi ju inte vart (eller ens OM) världen är på väg. Det är svårt att se exakt vilket liv vi skulle vilja ha, eftersom man helt enkelt inte har koll på vilka val och möjligheter som finns.

Kanske är längtan efter något äkta också en liten del i att vi vi skaffar ett tredje barn, för på ett konkret sätt är ju barnen det bästa vi åstadkommit, det som är mest äkta och det som kräver mest närvaro. Det gäller ju bara att se till att det finns någon slags värld för våra barn att växa upp i och leva i med.

Hur resonerar du? Har du kanske redan gjort nån ändring, eller skulle du vilja? Eller är du supernöjd med din åtta-till-fem tillvaro? Det vore så kul att få veta…. (kommentera genom att klicka på kommentera överst i inlägget)

img_2436

Avslutar med bilder på de två små sätt vi försöker närma oss en annan framtid, dels våra egna höns…

img_2743

…och dels att vi så ofta vi kan försöker ta oss ut i naturen. Det är inte mycket, men det är mer än inget!

Sista hösthelgen?

Det kändes lite som det var sista riktigt fina hösthelgen det här, med en strålande sol från en klarblå himmel, och än så länge en del sprakande höstfärger på träden! Jag tycker faktiskt vi har utnyttjat den till max, fast ändå liksom haft det sådär riktigt skönt och avslappnat.

Igår var vi mer eller mindre barnfria, så det blev träning och fika för bara mig och maken, följt av en rejäl runda på stan – vi fick till och med en hel del julklappar shoppade (jag som alltid vill vara klar innan december börjar tycker ju att det är hög tid för sånt nu). Kvällen avslutades ihop med barnen med lite scones, också lyxigt i all enkelhet.

Idag kändes det som det var dags att hösta in trädgården, det hade hunnit komma upp en massa ogräs nu när det varit så pass varmt ju, så det blev rensning och plantering av vitlök till nästa år. Barnen var snälla (ok, jag mutade med lite betalning – när man gör nåt som liksom är lite utöver det vanliga man ska hjälpa till med hemma så gör vi så ibland) och krattade löv, och maken hjälpte till med att rensa bland alla stenar och plattor runt huset. Skönt för en gravid rygg att slippa böja sig så mycket i flera timmar, det blev nog ändå av rensande kände jag.

img_2428

Man kan ju inte kratta löv HELA tiden!

img_2426

Alla har vi olika stilar när vi rensar!

img_2436

Hönorna är glatt med när vi är ute i trädgården med, helst när vi rensar, för då kan det ju hända att man hittar en fin mask 🙂

img_2440

Egentligen hade vi tänkt åka ut i nån skog o grilla korv, men timmarna flöt på och helt plötsligt var alla hungriga, då kändes det mest avslappnat att grilla hemma i trädgården helt enkelt. På altanen blev det riktigt varmt i solen, så det blev lite förvirrade känslor när vi åt lite av Pågens saffransgifflar till efterrätt – ihop med årets första glögg, men gott var det!

img_2464img_2462img_2460

img_2458

Magen är med, den med. Glömmer lätt bort den mitt i allt annat som händer, men just när man ska böja sig eller vara lite smidig, då glömmer man den inte 😉

img_2457

Idag värmde vi glögg ute på grillen, himlans mysigt och funkade hur smidigt som helst!

Nu är vi allihop så himla trötta att det nog får bli att lägga sig, åtminstone för mig. Men så skönt det har varit med det härliga vädret, hoppas ni också haft en bra helg!

Altanen är klar!

Whoop whoop, i och med att Jysk startade sin sommarrea på utemöbler så är vi nu färdiga med möbleringen av vår altan – och det blev faktiskt grymt bra!

Först får det bli en bild från tidigt i våras, när altanen var helt tom:

Men nu så! Vi har flyttat ut matgruppen, och det senaste tillskottet är alltså ett lounge-set. Kan redan nu säga att det är helt kanon att sitta här, både en solig morgon och en ljummen sommarkväll!!!

En lite tidigare bild från matdelen med, som har fått ett litet segeltak över sig.

Självklart ska hönorna vara med och inspektera med!

Att ha höns

Det är många som är nyfikna på hur det funkar att ha hönor, så jag tänkte berätta lite om hur det funkar.

I tättbebyggt område får man oftast ha 3-6 höns (men inga tuppar), det skiljer från kommunerna så kolla vad som gäller i just din. Vi har valt rasen Dvärgkochin, det är en liten, söt och social ras som passar oss bra, men det finns hur mycket sorter som helst att välja på. Bland annat ska Brahma vara väldigt trevliga med, även om de nu är en helt annan storlek på.

För att ha höns behöver du ett hönshus – vi byggde vårt själva, men du kan t.ex. isolera en gammal lekstuga eller så om du vill göra det enkelt för dig. Mitt bästa tips är att göra en lucka baktill, så att du enkelt kan öppna under sittpinnarna och göra rent – vi har en plåt under pinnarna med tidningspapper på, som vi helt enkelt tar och byter ut ca 2 gånger i veckan. Tar ungefär 3 minuter. I hönshuset behöver det även finnas åtminstone ett par reden som hönorna kan lägga sig och värpa ägg i (det börjar de med när de är ca 21 veckor, sedan blir det ungefär ett ägg om dagen per höna), i det kan det tex ligga strö i botten och halm som de kan forma till ett bo. På golvet i hönshuset har vi strö, det byter jag ut ca 1 gång i månaden, kanske lite mer sällan på sommaren när de mest är ute och lite oftare på vintern när det blir lerigt och geggigt. En värmelampa kopplad till en termometer är bra med, i vårt hönshus slår den på när temperaturen går under 6 grader.

En hönsgård behövs med, vår är ca 3×2 m med full ståhöjd i (för vår skull). Här har vi en vattenskål, en trälåda som vind-/regnskydd och lite pinnar i olika höjder som de kan sitta på. Nu i år har vi faktiskt planterat en humleplanta på utsidan med, den ska ge lite skydd mot solen de varmaste dagarna på året. Tänk på att det behöver vara hönsnät både som tak och som golv, för att inte rovfåglar och rävar ska kunna komma in… Och lämna inte dörren öppen en mörk vinterkväll när det inte syns för då äter en räv garanterat upp dina höns (så jävla dumt av oss att missa det).

Skötsel då? Ja hönorna behöver få färskt vatten och en påfyllning av mat en gång om dagen. Det tar väl ungefär 5 minuter eller så… Vill man lyxa till det så lägger man till lite vete eller korn, och såklart en massa grönt (gräs, sallad mm) till dem, men de klarar sig även på bara torrfoder. Så – klart!

Det kan vara lite motigt att gå ut i snöstorm och byta vatten och ge dem mat, men det tar ändå bara ett par minuter. Vi har förutom äggen mycket glädje av att ha höns, de är ett sällskap i trädgården (de får oftast vara ute med oss när vi är i trädgården själva) och de ger också ganska många skratt – det är tämligen korkade djur, sagt med all kärlek…

Att få sandbada i jorden under lite rabarberblad gör en höna riktigt glad!

Den här gången har vi ju skaffat väldigt små kycklingar, vilket innebär att vi har dem inomhus i en kaninbur under en värmelampa nu i början, tills de fått en hel fjäderdräkt (eller tills det blir varmare ute).

Så, har du funderingar på att skaffa höns, kolla om nån granne kan vara snäll och ge mat och vatten när ni ev. reser bort, och sen är det bara till att köra!

Kycklingar!

Till slut fick vi ”ge upp” och ta en delleverans av kycklingar, de andra har helt enkelt inte klarat sig i kylan som varit. så i går kväll åkte jag och Lukas och hämtade två små sötnosar! Lukas var oerhört stolt över att få följa med och hämta dem, han hade kartongen med dem i knäet och kikade hela tiden in på dem, väldigt sött!

De fann sig väldigt fort tillrätta, och har inte känts rädda eller oroliga – framförallt inte när man plockar upp dem (de pep mycket mer när vi lade tillbaka dem i buren igen). Efter att barnen lagt sig så satt jag med dem i knäet en stund, och de borrade in sig i min tröja och somnade. Jag dog lite…

Små ullknyten är det, de har nu en värmelampa över sig, och en liten handduk att kura ihop sig under (de verkar ju vilja krypa in under nåt för att sova, de är ju vana att ha en hel höna över sig). Till mat får de kokt, hackad äggula och kycklingfoder, både torrt och uppblött. Vatten att dricka med, såklart… Vi har hämtat samma ras som sist – dvärgkochin – eftersom vi tyckte de passade oss bra. De är sociala och snälla höns i ministorlek helt enkelt. Vi TROR att det är en hanne och en hona vi fått, vi kommer ju ta fler kycklingar än vi kommer behålla hönor eftersom en hel del blir tuppar – och de måste vi lämna tillbaka.

Nu ska de klara sig själva, men Oliver kommer gå hem tidigt från skolan för att ta hand om dem lite – eller snarare gosa med dem.