Reflektioner

2020 var inte direkt ett toppenår, utan kanske att det snarare hamnar i botten-ligan. Eller ja, det har funnits höjdpunkter med som lyft året med, och jag har haft sämre år också.

Vi kan väl hoppas att det är ett ljusare år vi har framför oss nästa år?

Som vanligt är det svårt att minnas våren (pga senil gammal tant och det var längesedan), men då höll vi ju ändå på att planera en sisådär 10 dagars semester i Tyskland och hade lite hopp om sommaren. Det var jättekonstigt väder och varannan månad var superfin och varannan var katastrof, det fortsatte ju ända in i hösten. Tyvärr prickade vi ju in vår safaritälts-upplevelse precis i iskalla maj med regn.

Annars var det nog mest odling som upptog tankarna i våras, jag gjorde lite mer ordentliga försök på tomater och annat som behöver förodlas, för det har jag aldrig orkat göra innan. Tänkte nu när det snart är dags igen att jag nog borde vänta lite längre med att sätta tomatfröer – men å andra sidan var det ju precis i lagom tid tomaterna mognade i somras så kanske inte ändå? Sen kom ju Covid och allt kändes konstigt och långt bort i början, det var nog inte förrän efter sommaren det kändes som det kröp närmare för min egen del.

Sommaren lyckades ju såklart hamna mitt i en månad med dåligt sommarväder – i alla fall den månaden då vi hade semester – och semesterkänslan infann sig knappt alls. Bästa var nog när vi fick låna ett sommarhus åt Östkusten till i en långhelg, det kändes mest som semester ändå. Sen kom augusti och räddade väl sommaren vädermässigt, det blev åtminstone lite bad och lite sol.

Men hösten har varit jobbig och fylld med konflikter med barn, det har tagit så otroligt mycket energi. Det har varit fullt ös på jobbet och även fast vi också haft några riktigt roliga perioder där vi skrattat massor så har jag känt mig orolig med, lite omorganisation, covid och allmänt världsläge samtidigt som man ska klara en utbildning har gjort att jag känt mig otillräcklig precis överallt. Det känner jag av än, även en bit in på jullovet, jag känner att min stresstolerans är nära noll, jag har noll energi till att fatta beslut och tålamodet med barnen är inte vad det borde. Inte bra, jag vet. Men jag vet inte riktigt vad jag ska göra åt det heller.

Att vara ute mycket har ändå hjälpt mot stressen, men är det alltför skruttigt väder blir det bara nån promenad och det gör inte lika stor skillnad.

En avsaknad av roliga saker som ger energi har gjort hösten och vintern jobbigare än den brukar vara – inga aktiviteter med kompisar, inga event, inga roligheter inplanerade som kan bryta av vardagen. Det och så avsaknaden av kramar har varit och är jobbigast med COVID.

Vi har ju varit ute massor det här året med, skillnaden har varit att övriga Sverige också har varit det, så det har varit trängsel på våra vanliga leder och goto-platser. Att vi numer allihop är beroende av att komma ut oavsett väder (även om man ju inte tar en långgrillning i ösregn utan kanske som mest en promenad) ihop med ökade möjligheter att arbeta hemifrån och lite annat har ju gjort att vi ändå bestämt oss för att vi vill skaffa en hund. Jag inser att det kommer bli ett ökat stressmoment stundtals, men jag hoppas också på att en hund även ger en avslappnande effekt. Vi är ju många i familjen som kan hjälpas åt med hund och har dessutom två potentiella hundvakter om det skulle knipa, så jag tror ändå på att det kan bli väldigt bra.

En bra sak med det här året har ändå varit att jag faktiskt lärt mig sticka lite, igen.

Jag har lite tankar inför nästa år med, men det får nog bli ett eget inlägg för det blev rätt långt det här. Hur tycker du att året 2020 har varit?

Två i ett

Kom på att jag aldrig skrev julkalenderinlägget i går, så här kommer både gårdagens och dagens inlägg ur Kajsons julkalender.

Något jag aldrig kommer göra igen

Ganska intressant inlägg egentligen. Funderade ett bra tag utan att komma på något först, för förutom små dumma saker man kanske inte vill göra om så kom jag först inte på något. Sen kom jag på att det behöver ju inte handla om något dåligt man aldrig kommer göra igen, och helt plötsligt var det lätt att veta vad jag skulle skriva om.

Jag kommer aldrig få barn igen.

Alltså, det är ju inte 100% garanterat att man inte ”råkar” bli gravid, men nej, jag varken vill eller orkar få mer barn. För det första – herregud vad det sliter på kroppen! Jag fattar inte de som bara ”studsar tillbaka” efter en graviditet, eller som skaffar mängder med barn (där det är frivilligt och inte beror på kultur eller brist på preventivmedel), själv har jag nog åldrats 10 år med varje barn – och då har jag ändå haft ganska okomplicerade graviditeter.

Det spelar ingen roll att det är det sötaste som finns.

För det andra – herregud vad det sliter på psyket. Japp, barnen är det bästa jag gjort och jag menar inte på något sätt att jag ångrar något alls, men man oroar sig, blir arg, försöker hjälpa, försöker lotsa, hanterar trots, hanterar utbrott, hanterar hormoner, hanterar deras känslor överhuvudtaget och ja, det är helt utmattande. Jag tror många här är oerhört mycket bättre än mig på att inte låta det ta så mycket energi, men jag verkar ha så jäkla svårt att bara släppa dem. Gud vad jag önskar att jag bara kunde låta allt vara ibland utan att fundera, oroa mig, planera, medla och fan allt man gör, men jag vet inte hur jag ska låta bli. Hjälp?

Så, nej, inga mer barn. Älskar små bebisar och lånar dem mer än gärna en stund, men inga mer själv tack. Både lite vemodigt och skönt.

Möjligen en hundvalp… (få se om jag ångrar det sen)

Det här längtar jag efter

Det här inlägget är nog det enklaste hittills, för det är många saker! Jag längtar efter…

Att KRAMAS kommer nog först på listan.

Att träffa vänner och sitta och snacka om allt och inget i några timmar, att få vädra och få höra hur de har det och haft det, att hjälpa och stötta om det går och att själv få stöd för sånt som känns jobbigt. Bara få sitta och babbla, länge, länge tills man kommer in på sånt som verkligen är viktigt.

Att gå på stan i lugn och ro en stund och bara riva runt lite i affärer utan att oroa sig för Corona. Att gå ut och käka en kväll, sitta och titta på folk och ta ett glas bubbel till maten.

Att åka längdskidor längtar jag grymt mycket efter, undrar om det ens blir nån snö att tala om i vinter.

Att åka på semester, nästan varsomhelst, men just att sen något annat än hemma. Att bila i Europa, att bada i det fantastiskt vattnet i Kroatien, att äta något gott ute för en billig peng och att titta på solnedgången över havet medan ungarna badar.

Att träffa min brorsdotter Elsa längtar jag massor efter, och min bror och svägerskan med. Att luncha med mamma.

Att få gosa med en alldeles egen liten lurvig valp med en kall nos och mjuka öron.

Att komma ut och vandra, inte bara en kort bit till en grillplats utan faktiskt få gå en runda på nån mil.

SOLEN!

Att få börja odla lite igen.

Att bo på landet där det alltid finns något att greja med när man går hemma och har tråkigt.

Massor, massor och återigen massor av saker längtar jag efter – förhoppningsvis kan vi framåt få uppleva allt här ovanför igen, för inget av det jag längtar efter är ju något som är omöjligt.

Vad längtar du efter?

Sommaren på burk

Satt över middagen i går med maken och räknade ihop allt vi faktiskt tagit tillvara på i sommar, och det blev en rätt lång lista! Förutom sånt vi ätit direkt från landen som tex potatis, sallad, kål, äpplen och bär, så har vi ju även sparat massor till vintern – eller ja, så gott det går när man har begränsad plats (hur svårt ska det vara att hitta mark på landet så man kan bygga jordkällare 😉 )

En stor laddning jordgubbssorbet väntar i frysen.

Det vi har gjort är:

Så som ni förstår är både garage och kyl/frys fulla nu, och det är en himla tillfredsställande känsla! Det är en del pill med att tillvara på sakerna, mest tar det tid och är kladdigt, men vi har mest gjort en sak varje helg så det har känts roligt och inte som ett måste.

Plommonmarmelad
Några få av alla tomater vi skördat på friland!

Inte redo

I år är jag inte riktigt redo för den. Hösten. Jag är inte färdig med sommarens enkelhet och värme helt enkelt. Eller, det är ju ett förenklat svar med…

Det börjar skymma runt halv nio nu, och jag får lätt ångest av det. Det känns tyngre än det brukar att det är på väg att bli mörkt, och jag vet inte varför egentligen.

Jag är inte alls sugen på aktivitetscirkusen som börjar denna och nästa vecka. Alla utom Filip har aktiviteter, och det ska skjutsas och planeras med mat runt omkring vart och en. Mellankillen har just nu flest aktiviteter eftersom han förutom scouter även har fått för sig att han vill testa att spela basket. Det visade sig att Bankeryds basket är närmast, så det blir dit vi kommer skjutsa honom två gånger i veckan. Förutom det ska äldsta till scouterna, maken ska hinna träna och jag och äldsta ska gärna hinna träna med.

Det är lätt att det blir min egen träning som prioriteras bort först, när orken inte räcker till, men det är ju att skjuta sig i foten, det vet jag ju. Helst ska det ju planeras in tid för återhämtning med, och sociala aktiviteter.

Försöker hämta så mycket energi som det går här hemma ändå, ibland är det genom att bara följa en treårings nycker och upptäckarlust, ibland är det att bara sätta alla framför en film och ibland är det genom att gå ut i trädgården och ta tillvara på lite av det goda som finns där. I går hackade jag och frös in nästan 4 kilo tomater, det var väl kanske 1/4 av de som hänger på plantorna. I dag har jag skurit upp gurkor och testar att göra smörgåsgurka, det har jag aldrig gjort innan.

Man skulle ju kunna tro att trädgården var stressande annars, med mycket att ta hand om, men jag har en otroligt tillåtande ambitionsnivå här, jag gör helt enkelt bara det jag känner för. Förutom att vattna då, det måste man ju göra vid behov (vilket det känns som det är jämt).

Ville inte så mycket med det här, mer än att förmedla känslan jag har i kroppen just nu, vilket är att jag håller på att släpas i benen mot hösten och jag försöker spjärna emot i gräset så mycket jag bara kan…

Smörslungad gnocchi med ugnsrostad tomat

Jag är ingen recept-människa. Eller, jag älskar att läsa recept, men jag följer dem i princip aldrig helt utan tar det mer som inspiration (om det inte gäller bakning), och egentligen vill jag att ni tar det här receptet som inspiration med, för det går att variera på tusen sätt. Själv gör jag det med gnocchi för jag får ont i magen av pasta, men färsk pasta funkar minst lika bra. Du kan göra det till en superbillig rätt genom att hålla dig till det du har i trädgården eller göra den superlyxig – den kan vara snabbmat på 10 minuter eller riktigt slowfood. Snabbmat blir den om du istället för att ugnsrosta tomaterna bara fräser dem hastigt i en stekpanna med lite vitlök medan gnocchin kokar i 3 minuter.

Mest estetisk blir den med ugnsrostade körsbärstomater, men i min trädgård får jag STORA tomater så de skär jag i bitar och använder, vilket såklart bli lika gott men lite ”mosigare”. Nu ska jag sluta tjata, här kommer receptet, med förslag på piff:

Smörslungad gnocchi med ugnsrostade tomater. 4-5 personer

Grundrecept:
ca 1-2 kg grönsaker, mestadels tomat men även tex zucchini blir jättegott.
Ett par gula lökar
2 påsar potatis-gnocchi
4-8 klyftor vitlök, finhackad
olivolja
en rejäl klick smör

Såvida du inte har bråttom och vill göra ovan nämnda snabbmatsvariant, så ugnsrostar du tomaterna och grönsakerna (inkl. lök) i lagom munsbitar. Det gör du genom att lägga dem relativt tätt på en plåt med skalet nedåt, ringla över lite olivolja och hackad vitlök samt flingsalt. Ställ in plåten/plåtarna i ugnen på ca 200 grader i omkring 45-60 minuter (eller på riktigt låg värme i flera timmar, om du vill göra det väldigt lyxigt).

När tomaterna är klara (och du har förberett ev. fler ingredienser enligt nedan) så kokar du gnocchin i saltat vatten, den är klar när den flyter upp. Lägg den i en skål och klicka över smör och rör sedan ner tomaterna. Gott bara detta!

Förslag på komplement eller variationer
I dag körde vi med följande tillbehör, nämligen
rostade pumpafrön
riven parmesanost
ugnsrostad chili

Andra förslag på sånt som är gott att lägga till:
krutonger
mozzarella
färsk basilika
knaprig bacon
prosciutto
stekt svamp
belugalinser

Ja ni ser ju, gör det så lyxigt du känner för just i dag eller ta det du har hemma!

Måndagssvammel

Puh, en hektiskh och, vad det känns som, lång måndag har det varit i dag. Nytt projekt påbörjat med takbyte, väldigt kul och intressant, men jag är likväl riktigt trött nu. Det går åt enormt mycket energi åt allt som man ska lära sig märker jag, även om det är roligt.

Nästa vecka drar skolan igång igen, även för oss som går KY-utbildning, och det ser jag fram emot. Det verkar som om vi får köra på plats i våra lokaler, vilket i så fall blir både enklare och roligare än att köra på distans!

Varje dag när jag kommer hem (från jobb eller utflykter) så börjar jag med att gå ett litet varv i trädgården. Plockar in gurkor och vaxbönor, äter blåbär, smultron, vinbär och björnbär, rycker nåt ogräs och vattnar. Men shit vad det har hänt mycket bara de här få dagarna med värme, det känns som nästan allt som släpat efter i kylan har tagit ett jättekliv framåt! Väldigt kul att se, speciellt som det verkar bli fortsatt fint väder åtminstone en vecka framåt.

Mitt favoritland är just nu landet bakom min potatisodling (som nu är nästan slut och ersatt av sallat och rödbetor, syns som små blad nederst i bild) där majs och malva samsas med ytan ihop med små lågväxande buskar med vaxbönor.
Tomater är vi i alla fall självförsörjande på nu, för allt vi kan tänkas vilja ha dem till!

Det här blev visst både hattigt och osammanhängande.. Nåväl, tillbaka i verkligheten nu igen i alla fall, på andra veckan med jobb.

Jordförbättring

Eftersom jag aldrig tidigare under våra 13 år i huset har ägnat mig åt att förbättra vår jord i landen på något strukturerat sätt, så är den nu på sina ställen rätt kass. Det märks tydligt nu, tex på mitt vinbärsland där jag har vinbär på stam i ena änden. De växer visserligen riktigt bra, men jag satte nyzeländsk spenat i resten så blev den minst sagt ynklig…

Kör nu på Saras tips och grävt bort lite jord och lagt ner ett lager ganska grova växtrester:

Därpå har jag lagt tillbaka jorden:

Och sedan täckt med gräsklipp.

Klart! Nu hoppas jag det blir en bra bädd för min mizunakål som alla planteras ut om nån vecka…

Sommarträdgården 2020

Jag är lite sådärnöjd med årets trädgård, den kalla våren och sommaren har ställt till det en hel del för mig. Men jag tänkte jag skulle dela med mig av det som gått bra respektive dåligt, om inte annat har jag lärt mig massor (igen) inför nästa sommar… Ska vi börja med det som INTE gått så bra, för att avsluta med en mer positiv ton?

Gurkorna har verkligen inte haft det lätt, den första omgången frös sönder och även om den andra omgången tagit sig så har de INTE riktigt haft de förutsättningar som behövts för en riklig skörd, det har helt enkelt varit för kallt.

Det är nog inte försent däremot, blir det bara varmt och fint framöver så hoppas jag kunna få en någorlunda vettig skörd ändå.

Sen har det blivit väldigt tydligt att jag har ett gäng land som INTE är gödslade nog. Tex har jag försökt så nyzeländsk spenat som ska vara tacksam, men den har typ inte vuxit alls. Min plan är att gräva ner massor med växtmaterial (eller allt jag kan få tag på i alla fall) efter allt är skördat och sedan försöka täckodla för glatta livet för att slippa sätta till icke ekologisk gödning. Kanske att det blir nån påse kogödsel eller så med…

Både min sockerärt och mina märgärtor har helt uteblivit pga jag tror att en hare har varit och mumsat av skotten så fort de tittat upp. Testar nu att odla i krukor i uterummet, men är tveksam till att de ska hinna ge någon skörd – förutom att det är svårare att få dem pollinerade. Därmed är hela basen i det främre landet obefintlig, det skulle vara frodiga ärtor här men är bara tomt (fast det inte syns så väl från denna vinkeln)

På bilden ovan syns även mina tomater, och här MÅSTE jag ju ta lärdom av årets odling. De plantor jag satte ut tidigt fick visserligen tomater tidigt, men dels så blev de tomaterna dåliga och spruckna och dels så har själva plantorna INTE alls hängt med de som fick stå i uterummet i nästan en månad till. Slutsats – ha INTE så bråttom ut med tomaterna! (Eller gurkorna då)

Däremot får vi nog här gå över till det som blivit bra, för kolla in mina kruktomater och de som är satta senare:

Här är det mängder med tomater och plantorna har tagit sig superbra! Dock får man ju se till att gödsla lite här.

På bilden ovan syns i bakgrunden min majs, blandat med Malva (som blev himla fint tycker jag). Här är det liiiite blandat resultat, en del av majsen tog sig inte ordentligt, men av den som har gjort det så verkar jag åtminstone få lite majs på varje planta. Har täckodlat här i dagarna med (bättre sent än aldrig) så hoppas att det ska ge en boost. Potatisen i främre landet har haft det bra, speciellt sommarsorten Connect. Där den är upp-plockad nu har jag sått en ny omgång sallat och lite rödbetor (de senare hinner nog inte ge mer än blast om inte hösten blir lång och varm). Håller även på att förodla lite Mizunakål som jag tänker ska få ersätta potatisen sen.

Framför majs och malva växer vaxbönor, men det känns som de är alldeles för små och sena för att ge skörd… Vi får väl se.

I mitt bland-land där jag HAR tryckt ner en massa växtrester och bokashi har jag satt sånt som blivit över – en tomatplanta, svartkål, mer vaxbönor och så dill (för första omgången lyckades INTE vid tomaterna). Här växer det SUVERÄNT och min svartkål just här har heller inte blivit så angripen trots att den inte står under nät. Bakom syns min fjädervallmo som är SÅ vacker men som blommar SÅ himla kort tid…

Min kål under nät verkar vara ok, har fått gallra en massa eftersom de nog stått för tätt och därmed är det mängder med plantor som inte blivit något med. I en pallkrage hade det nog varit lagom med max 6 st plantor… Den är inte klar än, så jag får utvärdera mer sen.

Jag har tryckt ner svartkål på fler ställen, men där har den nästan blivit helt uppäten. Sen har jag ju odlat pak choi med, först förodlat och sedan satt ut i ganska ”färdigt” format nästan, då har den klarat sig bra utan angrepp och den har växt toppen under täckodling.

Faktiskt så har jag lyckats få en del vitlök trots att jag missade sätta den i höstas och sen inte fick tag i sättlök – jag köpte ekologisk vitlök och den har gett (om än lite små) vitlökar, så helt ok ändå. Har oxå petat ner sättlök lite varstans, DET var bra för de växer dels olika snabbt och sen tar de inte så stor plats. Sallad är också något som växt kanon i årets blöta och svala sommar, så det har vi haft massor. Gott!

Som bonus så visade det sig även gå jättebra att plantera om pioner – om man bara såg till att de planteras om väldigt ytligt (3-5 cm för knölarna bara). Kul! Hoppas på blommor på denna nästa år!

(den högra hortensian är en fin och lite tåligare variant jag fick av maken förra året, den har övervintrat jättefint. Den till vänster är en vanlig ”billig” sommarhortensia som även den övervintrat (i garaget), helt ok men den klår inte den till höger.

Min fina ”Pinky Winky” vid hönshuset har också tagit sig och vuxit till sig, väldigt roligt!

Det var min utvärdering hittills, hoppas väl att en del saker ändå ska kunna ge ett vettigt resultat, men det hänger ju nästan helt på vädret och hur lång hösten/sommaren blir…

Trädgårdspyttipanna på Muurikka

Det finns tre tillfällen då en Muurikka verkligen briljerar:

  • När man ska laga mat till många (om man inte tar den minsta varianten)
  • När man vill ha riktigt bra stekyta och inte få så mycket stek-os inne
  • När man vill tillaga stora mängder blad-grönsaker som annars inte skulle få plats i en stekpanna

För det här receptet gäller det tredje, det går lika bra att göra denna rätten inne i en stekpanna, men ska man få plats med allt så får man antingen steka i flera omgångar eller göra till bara en eller två personer.

Recept och recept förresten, det här är en vegetarisk pyttipanna där jag försöker använda så mycket som möjligt i från min trädgård, och därmed kan man ju variera den typ hur mycket som helst, utifrån vad som är i säsong och vad man har odlat (eller köpt). Det kan låta som mycket grönsaker, men bladgrönsaker har ju en tendens att bli 1/4 av den ursprungliga storleken när de är tillagade.

Trädgårdspyttipanna, ca 6 portioner

ca 1 kg tärnad färskpotatis
2-3 grovhackade lökar
1 grovhackad vitlök (ca 6-7 klyftor)
1 finhackad chili (om man vill ha hettan, då)
ca 20 blad av svartkål, strimlad
2 huvud Pak Choi, skuren i ca 2 cm breda bitar
ev 1-2 paket grillost (typ halloumi)
1-2 dl grädde
1-2 msk kycklingfond
1 dl vatten
salt och peppar
olja och smör att steka i, efter eget tycke

Börja med att steka potatisen tills den känns färdig, det tar en stund när man råsteker men blir så himla gott.

Lägg sedan i de lite hårdare grönsakerna, dvs alla delar utom själva blad-delen av pak choi, de lägger jag i när jag stekt övriga grönsaker ett par minuter, så tappar de inte all spänst. Vill du ha grillost så kan det vara lagom att börja steka den nu med, i kanterna där det är lite varmare. När Pak Choi’ens blad börjar mjukna, häll över lite grädde, buljong och vatten och rör ihop allt. Låt det puttra ihop i någon minut, så sugs det i princip in av allt gott i pannan. Smaka av med salt och peppar.

Sjukt gott och uppskattades av precis hela familjen!

Rätt i rabatten

När jag som nu har en hel semester framför mig utan några planer annat än dagsutflykter i princip, så blir jag stressad över att dagarna bara rinner en genom fingrarna, så att säga. Det känns som att om jag inte gör något ”vettigt” (vilket kan vara att åka och fika med barnen, det måste inte vara stora saker) så slarvar jag liksom bort livet. Alltså gick jag rastlös runt här hemma hela morgonen i går, tills jag kom på en sak.

Jag har ju inga rosor i min trädgård! Jag har tänkt att rosor är något för ”riktiga trädgårdsodlare”, att det är svårt och kräver skötsel, men dels gillar jag ju att vara ute och sköta trädgården och dels ÄLSKAR jag ju blommor! Gillar de mesta sorter och färger, men till ett vitt trähus blir det alldeles extra vackert med rött tycker jag, så vi åkte till Nyströms och Backamo för att inhandla just ett gäng röda rosor. Det blev 5 stycken, i ändarna en låg variant som heter Prins Karl Philip, sedan en halvhög vid namn H.C. Andersen och i mitten en hög ros (som ev. kommer behöva växtstöd) som heter Grand Award – alla röda om jag kan lita på etiketterna.

H.C. Andersen

Min rosenrabatt hamnade på en sida av huset som har varit helt tom och ganska tråkig, så när den vuxit till sig lite här tror jag det kommer bli hur fint som helst! Är väldigt glad och nöjd just nu 🙂

En väldigt ospännande passage till baksidan bara.
Inte så grandios än, men det blir nog bra när den får växa till sig!