Semester i Kroatien 2016 – del 4, shopping och fyllebaggar

Här kommer fortsättningen av min resedagbok över vår bilsemester till Kroatien, tidigare delar under Semestersidan i huvudmenyn.

Det är typ torsdag, tror jag, dagarna har börjat flyta in i varandra på ett behagligt sätt. Idag åkte vi upp till Rijeka, vilket tog ungefär en timme med bil. Den enda nackdelen med Senj är att shopping är i princip obefintlig så länge man inte bara vill köpa med sig nån slags souvenir. I Rijeka går vi i ett stort shoppingcenter, som är i princip tomt på folk dessutom, det är inte direkt högsäsong. Lite otippat hittar vi en affär som har superfina vandringsskor och kängor för typ inga pengar alls, och mitt i sommaren köper jag mig således ett par vinterfodrade vandringskängor för typ 550 kronor! Det blir lite annat smått och gott med, barnen får lite leksaker och badkläder, och så köper vi lite inhemskt vin med.

Tog inga bilder i Rijeka, men här kommer ett gäng bilder från Senj:


Haha, två lätt uttråkade barn får sitt och vänta ett par minuter medans vi vuxna nyttjar den enda punkten för öppet WiFi i stan…. Måste ju ha koll på väder och sånt, om inte annat. 

Tillbaka i Senj på kvällen så går vi ut och käkar – på Stari Grad för andra gången. Servicen är väl typ ok, men maten är fantastiskt god för en väldigt rimlig peng. Jag blir jätteglad över att båda barnen vill äta musslor, de smakade mina sist vi var där, så de får en jätteportion musslor att dela på – och snart är det helt tomt på tallrikarna. Det känns så roligt att vi äntligen kommit så långt med dem att de gärna provar ny mat (oftast) och dessutom gillar lite mer ovanlig mat. Servitörerna gjorde stora ögon när vi flyttade runt maten så musslorna hamnade vid pojkarna, lite kul det med! Själv åt jag en otroligt god tonfisk – lite åt det ”dyrare” hållet på menyn med sina 130 kronor. Maken åt en fantastiskt pizza för 60 kronor och pojkarnas musselportion kostade ca 90 kronor. Till det blev det öl för mig (25 kronor för 0,5 liter), det slank visst ner två…. Och så Radler till maken (öl med typ läsk i, låter äckligt men är jättegott!).

Det händer nåt med öl när det är riktigt varmt, det blir liksom SUPERgott….

Ok, jag måste berätta om fyllebaggarna… Här på gården finns det flera enorma fikonträd, och även om fikonen ännu inte är mogna så verkar det locka till sig mängder med skalbaggar. De är riktigt stora (tänk ekoxe) och skimrande metallicgröna, så de är väldigt vackra. MEN, de här baggarna är helt tokiga i de fikon som ruttnat/jäst lite på träden, så när de hittar ett sånt fikon så flyger de in i stora mängder, och äter på fikonet tills det blir så tungt av skalbaggar att det ramlar ner. Det är då det roliga börjar, för baggarna verkar bli så fulla av fikonen att de för det första knappt kan flyga, och OM de kommer upp i luften så kraschlandar de oftast upp och ner – vilket inte är några problem i nyktert tillstånd men det verkar helt klart vara det i onyktert… Så kontentan av det hela är att det surrar runt gigantiska, aspackade skalbaggar här på dagarna, de flyger in i oss, omgivningen och varandra, och ligger sen och sprattlar här och var – alternativt ligger med huvudet djupt in i ett fikon… Lite underhållning så här ute på landet 😉

 

Och så ett gäng bilder från det vi gör mest – badar!

 

 

 

 

Man måste ju äta lite med, för att orka med allt badande!
Ni trodde väl inte att ni skulle slippa en solnedgångsbild från huset 😉
Det som ser ut som en konstig fyr till höger är uteduschen vid vår pool…

Semester i Kroatien 2016 – del 3, Plitvicka sjöarna

Det här är del 3 i min resedagbok, tidigare delar hittar du under Semestersidan i huvudmenyn!

Efter att vi fått en svag antydan till Wi-Fi nere i Senj så lyckas vi uppdatera oss på väderprognoserna framöver (uppe i huset har vi knappt ens telefonmottagning) och ser att det på tisdagen ska vara ganska mycket svalare (dvs 24 grader istället för 30). Vi kände att det kunde vara en bra dag för att åka in till en av nationalparkerna – Plitvicka sjöarna – vilket vi missade förra året i Kroatien. Det tog nästan 2 timmar på vindlande vägar, men väl där var det helt klart värt resan ändå. På vägarna var vi nästan själv, men SHIT vad mycket folk det var i parken! Hela busslaster med japaner, en hel del tyskar och så massor med slovener, åtminstone första etappen av parken var helt fullt med folk. Man kunde välja lite olika längder och sträckor att gå, vi valde en på 4 km (men jag måste säga att det nog var fågelvägen för det kändes oerhört mycket längre än så) där man gick största delen men även åkte båt en bit av sträckan. Första delen av sträckan var helt klart vackrast, man gick på en träbro precis över ett vatten som var så klart att det knappt gick att förstå, dessutom var här ett av de absolut största vattenfallen! Vi knatade runt där, och åkte båt, i strålande sol med en perfekt temp på en sisådär 22-23 grader och gick i parken i ungefär 4-5 timmar. Väldigt trevligt, även om det varit bättre utan den stora mängden turister… Vi åker nog kanske inte tillbaka igen den här semestern, helt enkelt för att två timmars bilfärd enkel väg är ganska mycket.

Kollar ni noga ser ni raddan av människor som går mot fallet. Det är stort!

 

 

 

Helt kristallklart, turkost vatten, med massor av fisk i. 
I väntan på båten. 


Idag, onsdag, har vi bara slappat vid poolen och ätit gott. Vi har en gigantisk, murad grill vid huset, där vi har grillat både Cevapcici, kyckling och fläsk än så länge. Maten här blir ganska okomplicerad med få ingredienser, men eftersom råvarorna är kanon (melonen är galen, och tomaterna likaså) så blir det supergott.

En grillad köttbit, färsk pasta och så lite tomat- och gurksallad till. Enkelt men gudagott!
Vanligaste mellisen – torkad korv eller salmi, lite ost och en bit bröd. Lika populärt i hela familjen. 

Visst ja, jag har inte berättat så mycket om huset än. Huset i sig är nog relativt gammalt, men i gott skick enligt medelhavsstandard. Vi har ett stort sovrum till oss vuxna, och ett ännu större till barnen, båda två en loft-trappa upp. På entreplan är det ett litet kök och ett vardagsrum, samt ett badrum. De första två dagarna svor jag lite för jag fick stå och göra kaffe för hand, med kokande vatten och filter över en kopp, tills maken hittade en kaffekokare under trappen 😉 Men det bästa med huset är ju det som är utanför, såklart… Här finns en altan med ett tak av vindruvor, och ett gigantiskt fikonträd som ger skugga. Poolen är ungefär 6×4 meter och visserligen ouppvärmd, men håller för det mesta en temperatur på mellan 26-28 grader – väldigt skönt när man suttit i solen en stund och blivit varm. Vi bor ju dessutom så avskiljt att det lätt går att bada naken om man vill, det är ju åtminstone väldigt praktiskt när man ska byta om från och till badkläder! Sen har vi ju utsikten… Vi bor mitt på en bergssida, och har precis fri utsikt över typ hela det Adriatiska havet, med några av de större öarna (däribland Krk) i direkt synfält. Jag tror jag har tagit kort på varenda solnedgång här, men det är helt omöjligt att få med exakt HUR vackert det faktiskt är…. Magiskt!

Här står Oliver och tar en dusch efter ett kvällsdopp, med solnedgången i
bakgrunden. Kan ni fatta eller?? Jag kan det knappt själv!
Här är vår altan, med utsikt över hela adriatiska havet och solnedgången därtill. Gud vad jag längtar tillbaka till de varma kvällarna nu!

 

Hahaha, maken skulle ta kort på utsikten, men det var ju jättestarkt motljus, därav den underbara minen…

Semester i Kroatien 2016 – del 2

Här kommer del två av resedagboken från året semester i Kroatien, tidigare delar hittar du under Semestersidan i huvudmenyn! 

De två första hela dagarna i huset – söndag och måndag – går mest ut på att liksom landa. Vi kollar av vad vi behöver i huset och handlar det som behöver handlas till frukost och middag, man boar in sig kan man väl säga. En del av det är ju även att reka i omgivningarna, och även om vi inte har några hus i närheten så ligger ju Senj ca 6 km bort, här finns det lite mataffärer och ett gäng restauranger – och såklart kan man även köpa lite Gelato här vid hamnen. Vi åker ner till havet både söndagen och måndagen faktiskt, vattnet är ju helt makalöst klart! Det har varit ganska blåsigt ett par dagar här nu, så det har kommit in kallt ytvatten dock, det ser ut nästan som om det var klar matolja som inte riktigt blandas med det varma vattnet, men det är nästan iskallt vatten. Väldigt knepigt! Stränderna är ju stenbelagda här, men har man bara badskor är det inga problem, och vi badar allihop i havet som jag skulle tippa på höll i alla fall 27-28 grader, för till och med jag kan vara i hur länge som helst utan att frysa.

Ni kommer få se oändligt många solnedgångsbilder, för varje kväll har varit makalös…

Både vi och barnen är glada över att slippa spendera hela dagarna i bilen, så det badas i mängder. Det är, som vanligt, en hel del bråk dem sinsemellan nu när vi kommit fram (bilresan gick däremot superbra), det brukar bli så precis i början av semestern innan de liksom kommer underfund med rutiner och sånt. Vädret är så perfekt som det bara kan vara, med ca 30-34 grader i skuggan, men nästan hela tiden blåser det så det inte blir sådär jättevarmt. Solen gassar på, för även om vi ser att det är moln lite inåt landet och över bergen så är det inte det längst ute vid kusten. Skönt att få lite sol på en vinterblek kropp måste jag säga!

Här vid den grymt överdimensionerade grillen blev det ett gäng middagar, även om vi åt ute flest kvällar. 
Nämen en kall öl och lite kylt rosé så här vid solnedgången kanske?

 

Även om det inte är sandstrand finns det en del att syssla med!
Badtoken nr 1, han badade nästan oavbrutet. Lukas blir kall så fort, poolen är ju ouppvärmd och ligger ofta runt 25 grader, i kallaste laget för min smak!

 

Semester i Kroatien 2016 – del 1, vägen ner

Hej på er! Det här är det första direktskrivna inlägget på ungefär tre veckor, för vi har just kommit tillbaka från en semesterresa till Kroatien! Nu kommer det komma ett gäng inlägg från den resan, allt är kanske inte så intressant för er men jag använder bloggen som egen resedagbok med, så ni får liksom hänga med på allt 🙂 

Resan har varat i nästan tre veckor, varav två veckor i Kroatien och så bilresa mm dit och hem. Häng med!

Dag 1, torsdagen innan midsommar. Vi startar resan vid 04.00 och i princip hela resan flyter på väldigt bra – med det enda undantaget att vi fastnar lite i morgonrusningen utanför Köpenhamn när vi kliver av färjan. Trots att vi stannar en stund utmed den tyska kusten, som för övrigt är oerhört vacker, så kommer vi fram i nästan väl god tid – redan vid 16.00. Nu är det bara att vänta – dels på att restaurangen på Gasthauset ska öppna vid 18 och del på att mormor och morfar ska ansluta. De ska på semester i Frankrike, men har förlagt sitt första stopp på samma plats som oss för att vi ska kunna äta lite ihop, väldigt trevligt!

Ett tips är att pausa lite utmed kusten när man precis kommit in i Tyskland. Vid Timmendorfer strand och de andra orterna här finns det fantastiska stränder som ger barn och vuxna en möjlighet att sträcka på benen ordentligt. 

Den tyska landsbygden är helt makalöst vacker, här är utsikten från första Gasthauset. 


Lagom blek så här i början av semestern, men den där första, ljuvliga veteölen man tar på vägen ner kan ju göra vem som helst lycklig. 
Dag två (midsommar) går vidare mot den mest sydöstra spetsen av Tyskland. Eftersom vi kom fram i väl god tid dagen innan så tänker vi att vi tar en lite längre paus i Nürnberg idag – det är ändå bara 6 h bilfärd inplanerade. Sagt och gjort så stannar vi till i den här ”lilla” staden (en tysk ”liten” stad är väl ungefär som Stockholm i storlek skulle jag väl säga) i två timmar, vi hinner med både lite shopping och en lätt lunch innan vi beger oss igen. Men nu börjar vi få lite problem, det rapporteras in stora köer på Autobahn, vilka vi sitter i en bra stund, innan vi börjar leda om rutten i GPS’en för att komma undan det värsta. Det vi inte räknade med var dock att inte trafikinfon på de mindre vägarna blir uppdaterad – och eftersom vi inte var de enda som ville undkomma trafiken på A7 så var det ungefär lika mycket köer på de små vägarna…. Efter MÅNGA LÅNGA timmar (10 h mot de planerade 6 h ) så kommer vi vid 21.30 fram till vårt gasthaus – som inte har en restaurang?!? Jag trodde jag hade kollat det överallt efter en incident tidigare år, men tydligen inte… Ok, vi sätter oss i bilen och kör i olaglig hastighet till närmsta by ett par kilometer bort, där vi äntligen får äta en helt fantastisk måltid.

De vidsträckta fälten i Tyskland är jättevackra, landskapet ser så böljande ut. 
Fantastiskt mysigt!

Dag tre (lördag) vågar vi inte direkt stanna till pga föregående dags köer, vilket visar sig vara bra. Det är mycket vägarbeten och köer nu med – och mycket mer trafik än vad det varit på flera år när vi åkt söderut. Vi spekulerar i att det är tyskarna som kör mot medelhavet för en weekend, det borde vara för tidigt för att deras semester ska ha börjat men det är onekligen mycket tyska bilar på vägarna genom både Österrike och Slovenien. I Österrike får vi återigen en kövarning på GPS’en, vid en tunnel, så vi tänker att vi gör som förra året när vi åkte över ett pass (st Michael) istället för genom en tunnel. Det är ju visserligen mycket trevligare, men vägen är så brant att vi nätt och jämt tar oss fram på tvåans växel, och väl uppe vrålar motorn efter kyla så vi tar en paus och sträcker på benen en liten stund. Vägen ner är lika brant, men väl nere ansluter vi till motorvägen igen. Vi börjar bli hungriga så vi svänger av mot det första raststället, bara ett par kilometer efter passet. Där hör jag att det låter om ett av däcken när vi sakta rullar in mot parkeringen. Helvete. Det låter som en av bromsarna ligger emot och när vi kliver ur bilen så ryker det om bromsbeläggen på vänster bakdäck. Vad i HELVETE gör vi nu!?!? Vågar vi köra på det och riskera att däcket antingen låser sig eller smäller??? Efter en stunds debatt och nån slags mat (vet knappt vad vi åt) så bestämmer vi oss för att köra en bit till, till nästa parkering, för att kolla om det möjligen släppt tills dess. Sagt och gjort så kör jag ut på Autobahn igen, med hjärtat i halsgropen och en stadig blick i backspegeln för att se om det börjar ryka om däcket igen…. Inget händer, och när vi stannar till igen nån mil senare så verkar allt vara som vanligt igen??!!? Vi vet inte om det var de branta backarna med mycket inbromsningar i passet som ställde till det, men i vilket fall är lättnaden obeskrivlig när det verkar funka igen!

Vi kör vidare, och trafiken glesnar ut. Halvvägs in i Slovenien så blir vägen väldigt liten och kringlig (som förra året) och vi kommer inte framåt särskilt fort. Med bromsen i åtanke försöker vi dessutom köra så mycket som möjligt med motorbroms, men det är inte lätt på slingriga bergsvägar. Till slut kommer vi in i Kroatien och passerar nästan direkt det stället vi bodde på sist, och nu är det bara en timme kvar. Dessvärre är vägen återigen väldigt liten och slingrig, så det känns som en evighet innan vi kommer till staden ”där vi bor” – Senj. Väl här så gäller det att följa väganvisningarna till huset, det finns nämligen inte med på någon GPS eller google maps. Maken kör – och svänger upp på en mikroskopisk bergsväg som enligt GPS’en bara fortsätter ett 20-tal meter till, men som faktiskt visar sig vara rätt väg till huset. I 6 km åker vi på den här vägen, den är slingrig och går upp i bergen, den borde vara enkelriktad eftersom den bara är 2 m bred, men det är den inte. Som tur är möter vi dock ingen! Långt ut i ingenstans så kommer vi ändå fram till huset – jag fattar inte att vi ens hittade dit för det var det mest otillgängliga semesterhuset jag någonsin sett, och då har jag sett en del… MEN, vi blev mottagna av mannen vi hyrt av och hans typ 80-åriga mor (hon bor i huset bakom vårt, det är den enda granne vi har på en mil!!!) och får lite omtumlade se på huset vi ska bo i i två veckor. Huset i sig är ungefär vad vi väntade oss, men även om jag sett utsikten på bild så måste jag säga att man nästan tappade andan… Vi ser ut över typ hela det Adriatiska havet! Runtomkring ligger bara berg och skog, så det är som att bo i en djungel av djurliv – det är så mycket fåglar jag hört som jag aldrig hört innan att det känns som man är på ett zoo! Vi försöker kasta in våra väskor och låta barnen ta ett snabbt dopp i poolen (som oxå har utsikt) men sen måste vi in till stan för att köpa lite mat till kvällen och kommande dag. Det blir den andra av MÅNGA gånger vi kör den långa vägen, men man vänjer sig!

Första doppet är ljuvligt!!!!

2015 – en summering

Så vad var 2015 för år egentligen?

Det här är helt klart året när det börjar dyka upp mer recept och matbilder i bloggen, mina softboxar till kameran gör ju att jag kan fota fina bilder även vintertid. Jag har fortfarande mängder att lära här, men eftersom jag lagar mat som liksom ska ätas så har jag inte tid att fixa särskilt mycket med bilderna, oftast sitter ju familjen i köket och väntar på att ”mamma ska fota färdigt” (haha, de frågar inte ens längre när jag går iväg med en tallrik).

I början av året kämpar jag med att försöka hålla en striktare kosthållning och träning, men när man kört väldigt intensivt i tre år och dessutom haft stressigt på jobbet på det, så blir det inte riktigt bra. Det är väl inte förrän framåt hösten jag börjar kunna hitta en balans där jag känner mig ”ok” med att ”bara” träna 4 gånger i veckan, och att maten helt enkelt inte är högsta prio på nu. En bra dag så är det inga problem alls, men en dålig dag känns det jobbigt.

Framåt vårkanten kom ett första litet försök att vara ute i naturen mer, när vi tog ungarna och gick runt på Hassafallsleden. Det gav allteftersom mersmak, och det blev både fler och längre vandringar, även om det fortfarande bara är dagsturer vi kan ge oss ut på, antingen ska ju barnen orka följa med eller så får det bli när vi har barnvakt över dagen för dem. Det här är väl det jag har tyckt allra mest om med året som gått, och det är det jag hoppas kommer bli väldigt mycket mer av, för det är helt otroligt så bra man mår av att vara ute en hel dag!

Vi upptäcker också, lite förvånande, att barnen trivs jättebra med att vara ute en heldag. 

På ett helt otroligt ytligt plan så har jag ägnat året åt att spara ut lite ”längd” på mitt hår, från tuppkam till en rufsig bob – känner mig väldigt nöjd faktiskt!

Nu är det ju faktiskt ännu längre, men jag hade visst inga bra kort på det. 

I maj firade vi vår 10:e bröllopsdag – jag kan fortfarande inte fatta att det har gått så många år?!? Vi gjorde en ny bröllopsfotografering, något jag verkligen skulle vilja kunna upprepa om ytterligare 10 år!

Nästintill utbrända drog vi iväg på en paniksemester till Spanien i maj, bara för att få lite paus. Det var en semester som vi idag kan skratta åt, men mitt i det så höll vi på att bryta ihop för det sunkiga hotellet och värdelösa maten… MEN den fyllde sitt syfte och vi kom tillbaka till jobb och skola lite mer i balans.

I juli åkte vi på den ”riktiga” semestern – en bilresa ner till ett hus vi hyrt i Kroatien i 10 dagar. Det här var en av de bästa semestrarna jag varit med om, jag älskar verkligen att bila och Kroatien levde absolut upp till alla förväntningar! Det ända jag är lite ledsen att vi missade var deras nationalpark – det var ju så varmt när vi var där så vi trodde inte vi skulle orka gå där en hel dag, men nu i efterhand har jag hört att det är lite svalare där uppe i bergen. Men det är ju inte för sent än, vi kommer åka till Kroatien fler gånger, det är jag helt övertygad om!

I augusti var det premiärdags – surströmmingspremiär närmare bestämt! En riktigt kul grej att få testa på, och helt förutom att jag faktiskt tyckte det var rätt gott, så var festen riktigt toppen! Fint väder och en massa goa vänner  – det kan ju helt enkelt inte bli fel.

Ja men lite luftgevärsskytte höjer ju vilken fest som helst!

Hösten förlöpte, som vanligt, i ett rasande tempo på jobbet, något vi försökte balansera upp med mer och mer tid i naturen. Tror det räddade oss från mycket stress med faktiskt. Jag fortsätter försöka hitta balans i livet (haha, som om det går) och kämpar med press och duktig-flicka-syndrom, men det går i alla fall framåt, tror jag.

I november blev vi dessvärre av med våra hönor till en hungrig räv, så nu är en av planerna till våren att skaffa nya små kycklingar när vårvärmen börjar kicka in.

R.I.P. Bella, Agda, Maja och Wilma.

December präglas mest av julförberedelser, men nu får jag också äntligen klart min kokbok! Den känns fånigt tunn, men är gjord med mycket kärlek, och i alla fall jag själv använder den varje vecka när jag lagar mat.

Jag har väl vissa förhoppningar och tankar om nästa år, men det får bli i ett senare inlägg, det här är nog långt som det är =)

…och så tillbaka hem igen.

Ursäkta att det tog ett par dagar med att avsluta semesterberättelsen, min bror har kommit hem till stan och vi har umgåtts och haft det trevligt 🙂

Innan jag går in på hemresan så måste jag ju bara visa vilka oerhört söta husdjur paret vi hyrde av hade…

…nämligen ett tiotal sköldpaddor, varav två var små nog att hålla i handen 🙂

Jag och barnen matade dem glatt med rester från dagens sallad, mycket mysigt!

Nåväl, vi bodde ju i Kroatien 10 nätter – en helt perfekt längd på en vistelse eftersom en vecka är klart för lite och två veckor kan bli liiiite långsamt, och efter våra 10 nätter begav vi oss (lite lätt deprimerade eftersom vi visste hur vädret såg ut hemma) hemåt igen.

Vi brukar alltid stanna en dag vid en nöjespark på hemvägen, dels tycker vi själva att det är väldigt roligt och dels blir det lite av en ”muta” för barnen som får åka bil så många dagar. De hade ingen aning om att vi i år skulle stanna i det tyska LEGOland, så det var två väldigt förvånade och mycket glada barn som hoppade ur bilen på morgonen efter!

Lukas, som ÄLSKAR att krama alla sorts ”gosedjur” var helt lyrisk över att få krama om diverse legogubbar!

Vi hade sån galen tur med vädret, inte ett moln på himlen och tempen låg runt 25 grader, så vi kunde gå där hela dagen utan att dö av värmeslag, men vi kunde också åka alla ”blöta” åkturer eftersom man torkade på en kvart. 

Den tyska varianten av LEGOland var i princip identisk med den i Danmark – MEN, här är det ju inte högsäsong i mitten av juni, så det var i princip inte kö till en enda åkattraktion, förutom ”flumride”. Helt suveränt!

Som vanligt på de tyska gasthausen så är maten kanon, även om vi åt en alldeles särskilt god Angusfilé från gårdens egna djur på det stället vi sov på vid LEGOland. Bästa biffen jag någonsin ätit, och så med en kanongod tysk salladstallrik till, och dessutom det egenbryggda veteölet!
Jag har försökt återskapa de tyska salladsdressingarna i flera år utan att lyckas, jag VET inte hur de får dem så galet goda?!?!

Mmmmmmmmmmmmmmmmmmmmm……
Jag vill för övrigt passa på att tipsa om en sak man absolut inte får missa när man är i norra delen av tyskland (i alla fall där JAG sett det), och det är att ta den helbakade forellen om det finns en sån på menyn, den brukar vara helt fantastisk, och så även denna gången i Bispingen på vårt sista stopp. 
Ja, det är ett nästan helt urdrucket glas öl ni ser i bakgrunden. Av någon anledning KAN jag inte dricka veteöl långsamt, jag bälgar alltid i mig det jättefort, vilket har sina nackdelar. Men det är så SÅ jäkla gott…

Till havs!

Först av allt måste jag bara säga att så mycket som jag har badat under denna semester har jag inte badat sammantaget – i hela mitt vuxna liv!

Poolen – tja, en pool är en pool är en pool, så att säga, men det känns ju grymt lyxigt att få ha en alldeles för sig själv (ca 3×8 m), där vattnet ligger på 28-29 grader. Helt perfekt att svalka sig i (tycker jag som är världens badkruka och inte klarar av att ta mig i vattnet om det känns kallt), man solar i 10 minuter och sen badar man 5, upprepa efter behag!

Har man en ”egen” pool med nattbelysning är det ju supermysigt att ta sig ett kvällsdopp med, håller man sig lite still så kommer det fladdermöss och swischar förbi för att fånga mygg och knott runt poolen med!

Havet – Kroatien (där VI var) är inte perfekt om man har väldigt små barn, jag tänker 1-3 år nånting. Dels är det stenstränder med varierande storlek på stenen, från stort ”grus” till stora sjöstenar – och vidare till klippor och gjutna cement”stränder”. Stenarna är mjuka och runda, men dels blir de väldigt varma och dels är det lite svårt att gå på dem – om man inte har ett par bra badskor, vilket för övrigt är ett absolut måste om man vill kunna bada ”precis som vanligt” och vill slippa balansera sig ner i vattnet. Det finns ganska gott om sjöborrar, men mina reflektioner är att där det är en strand, där har man rensat åtminstone den inre delen av sjöborrar, alltså är det ingen direkt fara för tex barnen att gå ner i vattnet för sjöborrarna kommer inte förrän efter barnen inte bottnar.

Det här är vid en väldigt barnvänlig strand på ön Krk, vid staden med samma namn. 
En stenstrand bjuder ju faktiskt på underhållning i sig själv, med att plocka och
leta efter fina stenar. Här ser ni förresten hurdana badskor vi hade med, det var
superbra!

Som jag nämnt tidigare så är det väldigt bergigt och klippigt, ända ner till havet (och i havet med för den delen), så det var inte helt lätt först att över huvudet taget hitta stränderna. Man kör liksom på en väg, ser havet en bra bit nedanför sig på ena sidan, men det är så brant att det är svårt att se vart stränderna är. Det bästa tipset är att antingen plocka upp en strand-guide (tex på nån turistbyrå) eller att hålla utkik efter folk som har eller ska bada. Många gånger såg man att ”aha, här står det mängder med bilar utmed vägarna” och sen såg man förhoppningsvis någon bakklädd person smita ner i en liten gång mellan grönskan någonstans.

Självklart finns det lite större stränder med, vi hittade tex en med Blå Flagg, som dels innebär att vattnet är väldigt rent och sen finns det även faciliteter runt omkring i form av toaletter, dusch och glassbarer 🙂

Stränderna är väldigt grunda, och vår erfarenhet är att det är VÄLDIGT mycket folk där. Vi åkte oftast ner på eftermiddagen när kroaterna själva åkte ner (efter jobbet gissar jag), och har du tur hittar du någon plats att lägga din handduk på, ungefär. Konstigt nog funkar det ändå väldigt bra, till och med för mig som hatar när det är mycket folk, alla sköter sig själva och man respekterar varandras små utrymmet. Mest folk var det en söndag när vi åkte ner, då var det så tätt mellan handdukarna att man knappt kunde gå, men även det funkade ändå.

Så här såg det ut en söndag på en strand märkt Blå Flagg, rätt mycket folk som ni ser…

Vattnet är ju väldigt, väldigt klart och rent (dock väldigt salt, man flöt som en kork) tack vare att det inte är någon sandbotten, och det var lätt mellan 27-29 grader när vi badade, så även jag var i vattnet långa stunder! Har du inget cyklop sen tidigare så köp det där (inga snorklar till barn under 12 dock), för det är ganska gott om fiskar i varierande storlekar. På en del stränder var det mest vanliga småstim, men på några ställen hittade vi ganska stora och färgglada fiskar, nära inpå stranden!

Jag tror att ni ser hur klart och fint vattnet är! Det var för övrigt inga problem att låta barnen bada, inga strömmar, oftast lite inhägnat från båtar, och nästan inga vågor när vi var där. 

Så, en kort sammanfattning, det är rent och underbart att bada, bara man har badskor är inte stenarna något problem, och dessutom var vattnet helt ljuvligt varmt!!!

Hade vi inte haft barnen hade man kunnat hitta lite mindre befolkade badställen,
men oxå betydligt klippigare. 

Den kulinariska delen av Kroatien

Så hur var själva semestern i Kroatien då? Ja, det är väl ingen som missat att det verkar vara ett av de mest omtalade och populära resmålen nu, och var och varannan människa åker, eller pratar om att åka, till Kroatien. Vi har varit sugna ett tag nu, det som ”avskräckt” oss har väl varit språket mest – jag som klarar  mig rätt bra i Tyskland och kan hanka mig fram i både Spanien och Frankrike, kan inte ett ord kroatiska. Lite läskigt liksom. Jag tycker det är väldigt oartigt att inte kunna åtminstone de mest basala orden, så nu för tiden kan vi säga ”tack” (hvala), ”snälla” (molim), god dag (dobar dan) och räkna till fem åtminstone.

Jag kan ju säga direkt att just den språkliga oron var i princip i onödan, väldigt många i Kroatien var riktigt bra på engelska, och en del på Tyska med (gissar att det åker väldigt mycket tyskar dit på semester också). 
Vi bodde ju i Viskovo, en ”förort” till den större staden Rijeka och precis i anslutning till den oerhört vackra staden Opatija (den kroatiska rivieran), precis i ”viken” som skiljer halvön Istrien från det övriga Kroatien, vilket lite sen visade sig vara en helt fantastisk plats att semestra på. Det som inte går att få fram i ord är hur oerhört vackert Kroatien är! Bergen är dominerande, men till skillnad från tex Frankrike och Spanien så är det inget bränt, brunt och torrt gräs och torra växter, det är GRÖNT! Växtligheten är minst sagt frodig, det är det absolut grönaste land jag sett…. I och med att det är så brant och bergigt, ända ner till havet, så får man liksom tänka om sin bild av ordet ”strand”, i vanliga fall är det ju oftast hyfsat flackt precis utmed stränderna, med nån strandpromenad till eller så, men här går ju klipporna ända ner i vattnet så stränderna är väldigt ”grunda” och mer små vikar än stränder – även om det såklart ser olika ut överallt. 

En ganska typisk bild tagen på en liten by ifrån en strandpromenad. Bergen når ända ner till havet, och likaså grönskan. 
Många små, små stränder, med klippor runtomkring. Såååå vackert!
Bergen gör ju även att det är BRANT – såklart även inne i städerna. De smala gränderna (som ofta inte är enkelriktade) går upp och ner i så mycket som 15% lutning (och det var det vi såg utskrivet, det var säkert gator som var ännu brantare), vilket gör det lite intressant att köra i när man inte är helt van, men också väldigt roligt. Hus och städer är fantastiskt vackra i de flesta fall, det känns på det stora hela som om landet håller på att ”rustas upp” faktiskt, det är mycket som renoveras och fixas, från stränder till hus och till vägar, och eftersom Istrien tillhört Italien så liknar stilen den italienska, fast mycket mer välskött. Faktum är att den delen av Kroatien där vi var liknar Monaco ganska mycket, grönt, bergigt, brant och vackert, fast liksom mer av allt.

För mig är 70% av semestern maten – förutsatt att det finns sol och värme. Nu hyrde vi ju ett hus med kök och grillplats, just för att jag tycker att det är både skönt och roligt att kunna laga lite egen mat med de råvaror som finns. Det var ganska lätt att hitta hyfsat stora mataffärer i Kroatien, ”Plodine” hette en av de vanligast förekommande kedjorna, och det mesta är BILLIGT att handla! Sånt som de äter mest själva – som cevapcici (stavningen kan vara lite off), köttspett, korvar (gud så goda korvar) var klart billigast, där köpte vi kött till hela familjen för runt 30-40 kronor. Grönsaker och frukter likaså, eller i alla fall meloner, vi åt minst en om dagen och kilopriset för vattenmelon var ungefär 5 kr. Ville man köpa fisk så var det lite dyrare, och eftersom jag är den enda i familjen som verkligen älskar helgrillad fisk så blev det oftast de lite mer familjevänliga alternativen med köttspett eller korv, och till det åt vi antingen rostad potatis eller ett snabbgrillat, ljuvligt bröd. Salladen till kompletterades med deras… ost? Nåt mellanting mellan keso, kvarg och färskost, väldigt gott och lite salt/syrligt. Mums…. Enkelt, gott och mättande!

Här är grillen där vi lagade till den mesta av vår mat. 

Vi gick såklart ut och åt en hel del med, en lokal restaurang (Nono Frane, BBQ-restaurang) var en riktig höjdare med en varmrätt för ca 70 kuna, (85 kronor), ”barnportioner” med snitzel och pommes för 30 kuna (38 kronor) och öl för ca 25 kuna / halvliter. Maten var extremt riklig, och barnens snitzel hade platsat som vuxenportion på en tysk restaurang, vilket inte säger lite…. Ville man ha en mer klassisk entrecote eller liknande så var det dyrare än de alternativ de själva åt mest av, men jag menar, entrecote och pommes, det kan man äta precis vart som helst, här vill man ju gärna testa något lite mer lokalt. Det blev ett antal glassar med, under dagarna, en våffla med en enorm kula Gelato (sjukt god sådan dessutom) gick på mellan 7 och 9 kuna (ca 8-10 kr). Ville man äta en hel glasscoupe med 3 kulor, frukt och grädde, så kostade en sån runt 35 kronor!! Måste även nämna deras pizzor, den perfekta lunchen när man bara vill göra det enkelt för sig, men herregud vilka goda pizzor – bästa jag någonsin ätit och kostade ungefär 40 kronor styck! Favoritdricka under semestern var dels öl och sedan en gammal favorit – Radler (dvs ungefär öl blandat med fanta, låter jättekonstigt men är väldigt läskande i värmen och inte så alkoholstarkt under den gassande solen). För övrigt var det ett stort plus i kanten att man utan problem kunde dricka kranvattnet överallt – även nere på stränderna!

Det blev många, långa och mysiga kvällar på restauranger. Barnen var hyfsat trötta efter en dags bad med, så det blev faktiskt ganska många lugna stunder, tack och lov…

…fast det kan ju ändå vara bra att se till att man har med material att underhålla och distrahera med. 

En kväll bjöds vi in till de som hyrde ut huset, på en enkel grillkväll. Det var jättekul att se hur de själva lagade och åt mat, det blev potatisklyftor friterade över öppen eld, och grillat/friterat kött till, både cevapcici, kotletter och grillat stekfläsk (det senare MÅSTE ni testa att grilla, så det blir riktigt knaprigt… mmmm), alltså ganska rustik men väldigt god mat.

Så här tillagades middagen av våra värdar!

 Måste bara avsluta med ett par bilder från en varm glass-kväll i Rijeka…

Haha, ser nu att den här ser jätteliten ut, men det var ett jättehögt glas!

 I morgon ska jag skriva lite mer om Kroatiens stränder, och lite besök på andra sidan Istrien. 

Och vi hade till och med tur med vädret!

I går kväll kom vi hem från vår bilsemester ner till Kroatien, och här kommer en liten sammanfattning (får nog dela upp det lite annars blir det lite väl långt):

Vi gav oss iväg lördag den 27 juni, närmare bestämt runt 02:30 (vilket faktiskt visade sig vara lite onödigt tidigt, det hade räckt vid 04, men man vet ju aldrig hur trafiken flyter på), en lång och ganska ospännande dag som mest går ut på att lägga så många mil som möjligt mellan oss och Sverige… I och med att vi åkte lite ”för tidigt” så stannade vi ett tag vid kusten i norra Tyskland, runt Timmendorfer Strand, ett resmål jag kan rekommendera i sig själv, väldigt vackert! Vi landade i Bockenem, Niedersachsen där vi firade att semestern börjat med sedvanlig ”Zwei grosse Bier, bitte” och en god köttbit, såklart.

Vid Timmendorfer Strand finns en fantastisk strandpromenad, och dessutom ett akvarium (som vi besökt några år tidigare, inte så bra) med en stor lekpark utanför. 

Den påföljande dagen tog oss ner i sydöstra delen av Tyskland, till Bernau närmare bestämt, med ytterligare en övernattning, öl och kött.

Ser ut lite som i Österrike eller Schweiz här nere. 

När det gäller bilresan så frågar för övrigt de flesta jag pratar med om hur det går med barnen? Jag kan ju säga så mycket som att det funkar bra mycket bättre att spendera tre dagar i bilen för att åka söderut än vad det gör att åka till Gränna eller Göteborg… Man är helt enkelt mer förberedd – bilen laddas med leksaker, tidningar, spel och annat – försöker dock undvika godis eftersom sockerstinna barn är inget som underlättar en bilresa… Dessutom måste man ju förbereda barnen, tala om för dem att nu är det tre dagar i bilen som gäller, och sen försöka hjälpa till att få det att flyta på. Vi har aldrig haft några större problem på själva resorna, det blir oftast mer bråk när vi är framme och de ska leka ihop i 2 veckor, även om det såklart blir smågnabb ibland som man får styra upp.

En nyckel till att få barnen nöjda är att gå runt lite runt det Gasthaus man ska sova i, tills man hittar en lekpark. Vi har varit i MÅNGA lekparker, och de flesta är lite annorlunda mot vad de är här hemma så då blir det ju lite extra kul för barnen!
Viktigt att få springa av sig och klättra runt lite med, när man suttit hela dagen i bilen!

Tredje bildagen skulle sen då ta oss genom fyra länder, först sista biten av Tyskland, sedan genom Österrike (glöm inte vinjetten), genom Slovenien (samma sak här, glöm inte vinjetten, går bra att köpa vid gränserna och på mackar) och så till sist in i Kroatien. Dagen flöt på bra, och vi var framme i så pass god tid att vi passade på att åka ner till vackra Opatija för lunch innan vi hämtade ut nyckeln till huset.

Det är alltid extremt … intressant, att hämta ut nyckeln till ett semesterhus. Man är lite nervös (det är inte alltid lätt att hitta, ens med GPS, utan den hade vi aldrig kommit rätt för övrigt) och pirrig, hur kommer stället se ut? Vad finns där? Är det fräsch? Ja ni vet, tusen frågor… Vi konstaterade i alla fall på vägen dit att OJ vilka extremt smala små gator det är i Kroatien, tur de är enkelri… nähä, de är inte enkelriktade. Ok, vi backar lite här då, så blundar jag när ni kör förbi 😉 Haha, skämt åsido, man vande sig efter ett litet tag, men vi lärde oss också ganska snabbt att inte alltid följa GPS’ens hänvisningar för snabbaste rutt, utan hålla oss till de ”större” vägarna.

Så, vid fyratiden kom vi då fram till vårt hus vi hyrt via Novasol, och DET VAR FANTASTISKT! Vi har hyrt så många hus genom åren och man vet aldrig hur de är i verkligheten, men det här var perfekt… Inte så stort såklart, men fräscht (ganska nybyggt), välutrustat och med en helt ny och jättefin pool! Det är faktiskt det bästa huset jag hyrt, det är liksom inget speciellt egentligen, men det hade verkligen allt vi behövde – DESSUTOM var det helt perfekt att kunna hyra det i 10 dagar istället för i jämna veckor.

Det var tre hus som låg i en liten ”klunga”, ett till semesterhus (större dock) som hyrdes av några Tyskar när vi var där, och så ett hus som uthyrarna själva (ett par i 60-årsåldern och den enes bror) bodde i, de låg inte så nära att man på något sätt störde varandra dock.

Efter tre dagar i bilen kan jag ju säga att ja, vi FLÖG i poolen allihop!!!

Vi bodde på övervåningen, under var det bara ett stort förråd till det stora huset, så vi hade ändå huset ”för oss själva”. 

När vi kom ner hade det regnat i en hel vecka och varit kallt, så då var poolen runt 25 grader, men eftersom vi sen hade strålande sol och 33-35 grader i skuggan hela tiden så steg snabbt tempen i poolen till runt 29 grader – helt perfekt med andra ord!