Vi bestämde oss i höstas för att vänta med att köpa och bygga växthus här. Det var lite i samma veva som vi försökte köpa hus på landet, så vi har bestämt nu att vi kommer satsa på växthus den dagen vi flyttar ut lite mer på landet i stället, om det nu blir om ett par månader eller ett par år, det vet vi ju inte.
Däremot så vill jag ju ändå odla en del, har ju kommit fram till att det ju är jättekul, så i går satte jag mig och inhandlade fröer på nätet (impecta). Vi har ju inte enorma land, men det är kul med många olika sorter, så det som handlades var:
Förra sommaren kom jag ju på att det är trevligt att ha lite blommor med, så det köpte jag till några fler till i år. Av Malvan förra året tog jag en massa fröer, så det har jag redan till!
Egen inlagd gurka från förra året!
Annars är det mest ätbart, sånt som barnen gillar och sånt som är kul att odla. Kommer kunna driva upp en del fröer i vårt uterum som ju funkar lite som växthus med, annars tycker jag det är smidigast med sånt man sår på friland. Ska testa med tomat med, sån som kan stå på friland i ett varmt hörn, blir det en varm sommar kan det nog funka och gör det inte det så blir det inga tomater, helt enkelt.
I solen i dag fick man ändå ett litet längt efter vår, och trädgårdsarbete!
Fick lite dåligt samvete för min totala sågning av vår minsting i går, han är verkligen i en väldigt jobbig fas men han kan ju också vara hur rolig som helst!
Han har börjat prata rätt mycket, fast det är många ord som är otydliga eller som bara vi förstår, och det är sjukt kul att höra uttryck han snappar upp. Sjunger gör han också väldigt gärna, något jag INTE minns att de andra barnen gjort, men han har både toner och text klara för sig och sjunger med stor inlevelse. Väldigt gulligt!
Klåfingrig till 1000 dock, allt ska pillas på och han vet EXAKT vad han inte får göra. ”Stopp mamma, gå bort” säger han och håller ut sin lilla hand när han vill göra nåt han vet att jag skulle sätta stopp för.
Morgnarna är mysigast, oftast är han, jag och Lukas uppe först. Då har han inte hunnit bli uttråkad än utan pratar glatt och vi kan mysa runt som vi vill, det är den bästa stunden på dagen! Nu över julen har vi flyttat över honom till hans eget rum, i en stor säng. Det har funkat väldigt bra, fast naturligtvis kommer han över / blir hämtad nån gång de flesta nätter. Helt ok ändå. Han är rätt rolig när han kommer över med, han har liksom ingen ”sömnig” röst utan säger glatt med full ljudvolym ”Heeeeej mamma!” när han kommer… Lilla knäppfis!
Även vårt sovrum håller på att få en uppfräschning, lite nya lakan och en ny sänggavel och så har vi sålt spjälsängen. Konstig känsla ändå, när man efter tre barn till slut gör sig av med en sån grej som ändå varit så viktig och självklart del. Vi behöver ha nån bänk eller nåt i fotändan av sängen med, att lägga överkastet på och som fyller ut lite, för nu känns det väldigt tomt. Men det får bli när vi hittar nåt bra! (och lite pengar i plånboken…)
Ok, nu har vi nog landat i ett av årets viktigaste beslut – nämligen det om VAD vi ska göra och VAR vi ska spendera semestern. För några år sedan var det mycket enklare, jag visste rätt tydligt vad jag ville, men de senaste åren har varit någon form av inre kamp med att komma på vad jag vill göra. Jag skriver ”jag”, självklart är det inte JAG som bestämmer vad vi ska göra på semestern, men det är nog nästan bara jag som har åsikter, övriga familjen hakar mest på. Så ja, organiserande och planerande står jag för till absolut största delen. I år får vi dessutom ta hänsyn till att båda de stora grabbarna vill åka på scoutläger i början av juli, så de försvinner 7 respektive 4 dagar där och vår gemensamma semester får läggas därefter.
Men det är svårt med planering nu, mest pga Filip. Det blir speciellt tydligt nu när vi varit lediga över julen och han är rent ut sagt en PEST! Han är inne i nån underbar period där han TOTALT skiter i att vi säger till honom om saker han inte får göra och står helst och gapskrattar samtidigt som han slänger saker i golvet och vi skriker åt honom medan vi springer fram för att rädda saker/plocka undan honom. Extremt o-charmigt och vi längtar lite till dagis just nu faktiskt, hur hemskt det än må låta.
Det är väl i år med som det blir riktigt jobbigt att ha med honom (ja såklart roligt med, ni fattar), sen räknar jag med att det ska gå att prata med honom lite mer. Men det begränsar ju alternativen – jag tror inte jag orkar bila ner till medelhavet med honom i år, och jag vägrar åka på charter (åtminstone som huvudalternativ på semestern). Kompromissen blir något som liknar det vi gjorde förra året – vi kommer bila ner till norra Tyskland, närmare bestämt Lüneburger Heide. Vi brukar alltid ta ett par nätter här på hemvägen annars, gå på Heide Park och så, men vi har sett att det verkar vara rätt mycket turister här runt så nu har jag googlat runt lite. Här finns förutom en inomhus-skidbacke även äventyrsbad, typ 4 höghöjdsparker, en barfota-park, äventyrslekparker och en hel del vandringsleder. Alltså typ allt vi kan tänkas vilja ha tillgång till en semester, förutom havsbad – men det tänkte vi ta på hemvägen och stanna vid Heiligenhafen.
Tänker att vi ska ta typ 6 övernattningar i Heide, så jag har börjat skicka ut förfrågningar via mail till ett gäng Gasthaus. Om man inte måste ha ett av få familjerum så är det oftast inga problem alls att få övernattningar i juni/juli upplever jag, men nu när vi är 5 pers så måste vi vara ute i god tid. Det är dessutom SÅÅÅÅ skönt när allt är bokat, bestämt och klart! Därefter kan jag gärna kolla sevärdheter och småplanera, men just innan bokningarna är klara så tycker jag det är påfrestande och jobbigt.
Det finns två fördelar med den här typen av semester med en dåvarande 3-åring med, det går att ta sig hem på en dag om nåt händer och det går i princip utan problem att avboka hotell och gasthaus ganska nära inpå. Med tanke på vår semesterhistoria och sjukdomshistoria med barnen de senaste åren känns det bra.
Vi älskar ju alla nöjesparker, men den här gången tar vi gärna inte ambulans härifrån tack.
Sedan 07:00 har vi varit uppe, jag och Filip, precis som de flesta helgmorgnar 2019 med. Men 07 är ju ändå lyx, de äldre barnen brukade vakna runt 5-snåret och DET är omänskligt. Tur man vant sig vid föräldralivet vid det här laget och därmed gick och lade sig vid 22 i går, efter en himla trevlig middag med grannarna. Maken och de stora killarna var uppe till 12 (tror jag?).
På dagen i går firade vi nyår med en utflykt till Bankerydsleden. Det blåste svinkallt hela tiden, så det var inte så värst njutbart, men ändå.
Så, det här året alltså. 2020. Snygg siffra ändå.
Tänker att det här året ska bli ett bra år. Hoppas på många naturutflykter och fint väder – eftersom jag blir så himla påverkad av det så är det ju viktigt, men samtidigt inget man kan styra över ju. Hoppas att alla jag känner ska få hålla sig friska – känns som ett tillägg jag inte haft innan men usch vad det händer skit hela tiden?? Det kan ju inte vara för vi börjar bli äldre…
Mina ambitioner är att boka årets semester nu i den sista julledigheten och att under hela det kommande året försöka ha så kul som möjligt och inte ta saker så allvarligt!
Hade ett längre inlägg i huvudet, men som sagt, 2½ åring här med. Avslutar med ett par bilder på vårt nya, stora matbord, hoppas på många trevliga middagar här under året som kommer.
Hade tänkt styla och ställa in lite bättre ljus, men livet liksom. Hann inte ens stryka dukarna, så kan det vara.
Den här vardagssituationen som är just nu är bland det värsta man kan utsätta mig för. Tre uttråkade barn, massor av förväntningar (mest mina), riktigt skitväder och en gravt uttråkad men ändå på något sätt stressad Jag.
Jag vet inte vad det är som gör det, men jag tror det är en kombo av en massa saker. Riktigt pissigt grått väder gör att man INTE vill gå ut – hade det varit sol kunde man tagit en promenad, hade det varit snö kunde man ha åkt längdskidor (underbara tanke), men det här kan jag inte ens jaga ut ungarna i. Lägg till en massa vaga tankar om ”borden” i mitt eget huvud i form av att nu borde man ju bara vara glad och avslappnad när verkligheten är att ungarnas (oftast glada) tillrop och önskemål bara studsar som pingisbollar runt i skallen på mig. Jag är själv uttråkad (ärligt talat vad fan hittar man på så här års) och rastlös men samtidigt trött för man ska rodda runt familj och barn.
Ni hör ju, jag är en grymt oskön person att vara runt just nu, vilket jag är totalt medveten om själv men liksom inte förmår att ta mig ur.
Känner mig som ett åskmoln, ungefär.
Jag önskar så himla mycket att jag bara kunde slappa, ta dagen som den kommer och låta barnen spela hela dagen då, om det är det de vill (det är det de vill), men jag KAN inte? Tycker himla synd om maken som får dras med mig såna här perioder, jag hade inte själv velat göra det.
I någon form av önskan att göra något/göra om något så har vi därför nu köpt nytt matbord och stolar samt en sänggavel, och jag har rensat bland det lilla som går att rensa bland. Vi är rätt bra på att rensa, för övrigt, så det är inte mycket saker det GÅR att rensa ut (skänker det vi rensar ut, för övrigt, det slängs inte).
Samtidigt som jag är uttråkad och vill GÖRA nåt så känns det samtidigt som att man inte hinner NÅNTING förutom att bara driva runt familjen så de överlever med mat etc? (ja alltså, maken och jag gör det, inte jag själv) Men OM jag hinner i morgon så ska jag försöka ta nåt foto på våra nya fina möbler åtminstone.
Det här var ett bara splittrat och frustrerat inlägg rakt från hjärtat – hoppas ni har en lugn och fröjdefull julledighet där ute!
Det är nog det bästa sättet att beskriva vart jag befinner mig. Ur fas. Mest rent fysiskt, min fot är nästan bra men fortfarande öm, blå och gul och i går lyckades tant dra till ryggen på träningen. Vet ni hur mycket man använder musklerna i svanken? Väldigt mycket, visar det sig. Tex om man hostar, nyser, vill vända sig i sängen eller bara förflytta sig…. Det är ingen fara, bara musklerna som fått en törn, men jäklans vad det hugger hela tiden.
Kan inte laga mat heller, det började ju med mina 2 pajade majonnäser och sockriga franska nougat, i går gjorde jag en typ oätlig kålsallad pga för mycket salt. Sånt gör jag ju aldrig! Tror jag kan vara lite ofokuserad kanske? Det skulle ju förklara både mat, rygg och fot faktiskt.
Hmm, min tanke med det här inlägget var bara lite humor och vardagligt gnäll med självdistans, men jag tycker det blir svårare och svårare att skriva om ”småskit”? Det är ju bara en fis i havet, inget allvarligt och framförallt finns det ju oändligt mycket värre, vilket jag också känner att jag behöver skriva varje gång jag ”gnäller”. Samtidigt tycker jag ju själv om att läsa om folks vardagsbekymmer, att få känna igen sig i småsaker och vardagsbesvär. Det måste ju få finnas gnäll även över en sträckt rygg, fast det finns folk som har allvarliga sjukdomar? Eller är det bara bortskämt att gnälla över så triviala saker?
Fast nej, bestämmer jag nu. Vi är ju vuxna människor, visst kan vi. Hålla mer en en tanke i huvudet samtidigt? Jag kan tycka synd om min rygg som kommer vara bättre till i morgon och samtidigt inse att jag är glad över att jag är frisk – eller hur? HejHejVardag skriver ofta om det här att man tappar nyanserna på nätet, man hugger direkt på minsta lilla och man ser alltid bara saker på ett sätt. Samtidigt kan ju inte vi som skriver alltid gardera oss – ”självklart älskar jag mina barn även fast de var jobbiga i dag”, ”självklart är jag glad att jag är frisk även om jag har ont i ryggen”. Det blir en fruktansvärt tråkig blogg att läsa då tycker jag själv? Att alltid gardera sig, förklara sig så man är PK och inte stöter sig med någon.
Det här inlägget tog visst en helt annan riktning än jag tänkt, men visst kan vi komma överens om att vi inte behöver förklara allt så himla mycket, vi behöver inte ALLTID visa alla nyanser i paletten utan kan helt enkelt gnälla lite över att vi känner oss som vi är 85 när ryggen pajat… 😉
Puss på er och må ni alla känna att det är ok att känna det ni känner, oavsett om det är stort eller smått!
Måste börja med att konstatera att det blev en rätt bra jul ändå. Till största delen var det tack vare att alla 3 barnen blev väldigt nöjda med sina julklappar, från morgonrockar till earpods, vilket gjorde mig väldigt glad! Sen åt vi såklart en massa gott med, och kollade film och hade lite blandat mys.
Men, för att fortsätta med den här julkalendern som visst pågick ända till nyårsafton, så kommer här en sammanfattning av 2017:
Jag börjar året med att se ut som en julgranskula, här är vi på Universeum. Det var himla tungt att vara gravid ”så här gammal” och med tredje barnet, så även om jag hade vela ha fler barn (känner mig mer än nöjd med de vi har) så hade nog inte min kropp orkat, ens om jag varit yngre. Vi gjorde små utflykter ändå, åkte skridskor på Ören tex.Jag köpte bebiskläder för första gången på många år, hade sparat en del pga känslan att vi inte var färdiga, men det är ändå så kul att köpa lite. Så kom han, den 17 mars, med ett kejsarsnitt (även om det var på håret när vi var på väg in till operation, då hade han vänt sig på rätt håll och de ville avblåsa det hela). 3 kg, liten och nätt!En söt liten farbror.Så otroligt stolta storebröder!Han var rätt smidig som bebis, sov sig tex genom en hel friidrottstävling. Det blev en massa småutflykter den här sommaren, vi testade glassar på EJFarm……och glassar i Gränna. Brorsorna växer in i rollen.De stora pojkarna åkte med mormor till LEGOland, sen anslöt vi och tog med dem till Hansapark. Djurparker….…gårdscaféer……badplatser……och Liseberg. Små utflykter som går att göra med en spädis ändå!Han växer ändå, den lille fisen!Lite grann kommervi ut i skogen, ibland utan Filip……men mest med alla barnen!Ett händelserikt år på ett sätt, och ändå väldigt lugnt på många andra.
På ett sätt gillar jag hela ”ceremonin” med nyårslöften. Det är något trevligt med att kanske titta tillbaka på året och sedan lova saker inför nästa år, sånt som man har förhoppningar om och kanske som mål. Men alldeles för många år när jag var yngre blev det bara nåt så jävla dumt som ”jag ska gå ner X kg eller träna X gånger”, så det förstörde det hela för mig ett tag. Fast i år är jag lite sugen på att ta upp det igen, med barnen, så det blir en tradition.
Jag kom på ett så bra nyårslöfte åt Oliver (tyckte jag, i alla fall), nämligen att han ska lära sig laga minst 4 nya maträtter under året. Det är ju inga avancerade rätter utan enkla saker som falukorv i ugn funkar bra, jag vill bara att han vågar testa lite nytt och inte bara kan göra pannkakor.
På ett sätt orkar jag inte med nyårslöften för eget del, för jag har redan så himla höga ambitioner på ALLT jag gör, så att lägga på något extra blir liksom droppen som får bägaren att rinna över känns det som ibland. Jag skulle vilja ha löftet ”ha mer kul” eller kanske ”var mer spontan”, men det var ju det där med att det är ett himla flummigt mål. Vi får se, jag ska tänka klart runt det hela.
I vilket fall är jag himla taggad för uppesittarkväll med ostbricka för hela familjen i kväll, ser mer fram emot det än själva julafton! Ska bli himla mysigt. Ungarna får hålla koll på varsin bingolott och så blir det en massa gott att äta. Först ska Oliver och jag åka iväg och träna en sväng bara, kan behövas för jäklans vad lätt man blir stillasittande när man är ledig den här årstiden, blir ju helt stel (#gammaltant).
En liten bild från julfikat i går, men en massa gottigt på bordet!
Avslutar med bilderna som redan ligger på min instagram och på facebook, men lyckas man få en himla bra julbild på alla fem (ni som har barn vet hur omöjligt det är) så måste man få gotta sig i det!
Ses vi inte här i morgon så vill jag passa på att önska er en God Jul!
Svårt att hinna med att blogga nu när man är hemma allihop, men här kommer en snabbis ur dagens lucka:
Vi börjar året som vi slutade det förra – ute i naturen varje möjlighet vi får. Här är vi vid Vidablick och ska laga mat. Jodå, barnen gillar det med. Särskilt när de hittar istappar 😉Det klättras….…och det äts utflyktsmat.Vi köper nya kycklingar.Och vi vandrar. Själva jag och maken tar vi bit för bit av Södra Vätterleden, när vi har möjlighet. Vi hälsar på barnens kusiner nere i Skåne, i en vacker Skånelänga. Lukas blir hela 6 år och till hösten börjar han förskoleklass på Dalvik. Vi åker på bilsemester till Kroatien igen – på vägen dricks det såklart en god veteöl. (ja alltså, inte när vi ska köra bil utan en på kvällen….)Vårt semesterhus visar sig ligga på en bergssluttning helt för sig självt, ca 5 km från närmsta by (Senj). Vi har den vackraste utsikten jag tror att jag någonsin kommer få ha i mitt liv!Vi spanar in en av de Kroatiska nationalparkerna – Plitvicesjöarna. (mer om detta finns under semester i huvudmenyn)Sjukt vackert där!Här står jag alltså vid poolen vid vårt semesterhus. Den stora ön ni ser bakom mig är Krk. I slutet av den här semestern hände nåt jag nästan gett upp på, jag blir gravid med det som blir Filip, men det vet jag inte om förrän vi kommer hem. Vi badar och badar i det kristallklara vattnen. Blev sjukt sugen på att åka tillbaka när jag ser det här!Lilla Senj som är vår närmsta by är tämligen sömnig när vi är här i slutet av juni/början av juli. Nästan inga turister alls, så väldigt lugnt (nästa för lugnt). Kom igen, bara en gång till. Här ute satt vi och kollade på solnedgången VARJE kväll, helt sinnessjukt magiskt. Pool precis i kanten av tomten, med all utsikt!Och nöjespark på hemvägen. Jag känner att jag börjar upprepa mig lite här. Efter besöket hos kusinerna kunde vi inte låta bli att köpa Muurikka. Vi paddlar kanot i kyrkekvarn. Och plockar majs!Magen växer och brorsorna är spända på ett småsyskon!Vi avslutar detta året som vi började det, med mycket utflykter! Här Hassafallen.
godatankar.com 