En ynka rynka

Nu kommer ett inlägg som måhända är ganska ytligt, men kanske är det inte BARA det.

Jag har gått och fnulat lite på hur jag ska skriva det här, OM jag ens ska skriva det, för det känns lite… privat? Oftast kan jag vara personlig men inte privat här, och det här är nog ett gränsfall, därav mina funderingar. Det gäller något så fånigt och ytligt som ålderstecken.

I maj fyller jag 40 år och det ligger liksom inte naturligt på tungan än, lika lite som det gör det när jag säger att jag är 39 nu. Men det är en egen sak, själva åldern bryr jag mig inte om, det spelar liksom ingen roll (ja ok, jag kan känna mig lite gammal på jobbet när de flesta knappt ens är 30, haha) förutom då att det känns lite konstigt att säga att man blir 40 när man inte KÄNNER sig som 40.

Men jag tänkte på något ytligare än så, jag känner nämligen att jag väldigt fort, typ i samband med att jag fick Filip, började se ”gammal” ut? Och med ”gammal” menar jag här att jag inte riktigt känner igen mig när jag kollar mig i spegeln längre, det är ingen värdering i det. Jag vet inte om det delvis är för att det kändes att det slet ganska hårt på kroppen med en tredje och ganska sen graviditet, eller om det hade kommit lika hastigt på ändå, men jag upplever det lite som att det ”kom med Filip” (inte första morsan som får gråa hår över barnen).

Det här när man sminkar sig på morgonen och det liksom är en massa små fina rynkor överallt? Grå hår kan man ju färga över och en lite äldre kropp märks inte under kläder, men ansiktet syns ju i princip jämt. Och missförstå mig rätt, jag tycker inte att rynkor på något sätt är fult (helt ärligt), men jag känner mig inte riktigt bekväm i dem? Som när man är på en fest och känner sig över- respektive underklädd, eller har på sig kläder som man inte är 100% bekväm i. Det kan vara snyggt på andra men jag är inte helt med på dem när det gäller mig själv?? Lite snöpligt känns det allt, när jag nu äntligen blivit så bekväm i mig själv att jag inte längre har nån direkt kroppsnoja.

Nu är det väl inget jag går och tänker på hela tiden kan jag inte påstå, utan mest när man sminkar sig eller när jag ser nytagna kort på mig själv, då hajar jag liksom till lite grann. Kanske kommer det gå över så jag blir mer bekväm med det, eller så lär jag mig väl bara att leva med det?

Så, nu har jag varit självutlämnande nog för en stund. Vi får väl se om någon känner igen sig kanske…

Pst, jag inser ju att begreppet ”gammal” är ett ord som betyder olika för olika människor, jag använder det här i meningen att jag upplever att jag ser äldre ut än jag känner mig, jag menar inte att någon är gammal för att man är 40 eller mer.

En god OCH dålig idé

Det har ju varit så fantastiskt fint väder i veckan, verkligen med vårkänslor i den relativa värmen! Därför var det kanske inte oväntat att när vi nu fick en ”vanlig” ledig helg ihop allesammans så kände jag att det vore himla trevligt att komma ut och vandra och grilla lite allihop.

Den goda idén

Ja men det var ju så otroligt skönt att komma ut allihop! Vi åkte ut till Ryforsleden i Mullsjö som har en sån fin grillplats och vacker, omväxlande skog. Det var supermysigt och väldigt gott att grilla även om vi bara körde korv med bröd den här gången, och så skönt att få ordentligt med frisk luft. Alla* mådde riktigt bra när vi åkte hemåt sen.

Den dåliga idén

Jag fick för mig att vad sjutton, vi går runt hela leden allihop, den är ju inte så lång (jag hade för mig den var 5 km men den är ju nästan 7 km) och vi behöver röra på oss lite. Problemet var dock att det var ju ett tag sedan vi var ute med Filip så han var inte lika nöjd att sitta i bär-ryggsäcken som vanligt – minst sagt. Dessutom är han ju sån att han ska absolut inte gå åt samma håll som oss, någonsin?! Inte så jäkla smidigt… För att göra det hela enklare så var det fläckvis väldigt isigt vilket ofelbart gjorde att när vi fick honom att gå åt rätt håll själv så halkade han och slog sig…. Det innebar att vi fick locka, hota, bära och muta honom fram meter för meter, tills vi till slut fick nog och satte honom i ryggsäcken ändå, där han efter en stund ändå blev nöjd. Kan säga att det gick åt enorma mängder energi för oss vuxna.

Vi bar…
Vi lockade…
han ville sitta…
…men inte i ryggsäcken (här gallskrikande i mitt öra).

Vi tyckte även att Lukas var lite ovanligt trött* och gnällde att han inte orkade, något som liksom inte går att göra något åt mitt i skogen?! Det vore typ lika långt att gå tillbaka som framåt och han är för stor för att man ska kunna bära honom ju.

Den där fläckvisa isen ställde ju till det en del med, det var rätt jobbigt att gå och framförallt ville inte jag halka som hade Filip på ryggen, så det blev en del klättrande, kanande och omvägar för att ta oss fram.

Kontentan…

…av det hela är att det var jätteskönt att komma ut allihop men vi borde gått den korta vägen till grillplatsen bara och sen tillbaka.

Ungefär alla kände så här när vi kom hem.

*När vi kom hem så kände han sig hängig så när han kollade tempen hade 
han 38,2 – gissa om jag kände mig som årets morsa…

Med varmt hjärta*

I morgon är det fredag och jag känner mig rätt mör efter en ganska fysisk dag på jobbet idag – men på ett sånt där skönt sätt.

Får ju frågan titt som tätt hur jag trivs och varje gång blir jag genuint glad av att kunna känna efter och finna att jag trivs som handen i handsken! Visst är jag medveten om att jag ännu är i ”smekmånadsfasen” på jobbet och om nån månad eller två kommer jag även se saker som INTE är bra, men helt seriöst så känns det här bara så rätt! Det är ett jobb som är fritt, självständigt och med en bra blandning av ute och inne, jag kan verkligen rekommendera det 😊

Det händer mycket på mitt bygge!

I dag är det ju alla hjärtans dag, jag och maken firar inte direkt, speciellt som han är förkyld och hängig, utan vi tar nog en film här strax helt enkelt. På jobbet bjöd jag på vaniljhjärtan, alltid uppskattat.

*Egentligen vill jag bara skicka en extra, jättestor kram till K, en fantastisk väninna (😉) som alltid är så omtänksam! ❤

Vabruari och Branäs

Känns som rubriken som liksom MÅSTE komma nu va? I nästan fyra veckor har vi klarat oss, trots inskolning på dagis för Filip, men nu är han förkyld och i natt hade han lite feber. Det är absolut ingen fara med honom, han har knappt feber ens nu, men åtminstone i dag behöver han få vara hemma och vila. Därmed tänkte jag passa på att skriva lite om hur vår skidresa till Branäs var, ni fick ju en kort uppdatering men jag har inte avslutat det hela.

Vi åkte ju torsdag till söndag i vecka 5, och jag är glad att vi åkte då och inte i högsäsong! Tyckte det var ganska lagom med folk i backen och bara ett par minuters väntan i liftarna, så för mig och barnen (som ju är nybörjare typ på slalom) så var det perfekt. Backarna var fina, bäst var dem på söndagen när det äntligen var nypistat – blev lite förvånad över att det inte gjordes inför varje dag? Vädret var väl lite omväxlande, det småsnöade en del så vi fick snabbt investera i skidglasögon till Lukas som inte kunde ha de jag hade med i vuxenstorlek.

Hade först tänkt ta med kameran upp i backen, men insåg att jag inte vågade det, för hade jag ramlat någon gång så hade det ju varit då….

Barnens favorit blev snabbt Nintendo-backen, en lite smalare backe med små nintendogubbar och smågupp i. Som vuxen blev den nästan lite svåråkt, dels med alla småbarn men även för den blev uppåkt och isig ganska fort, så jag åkte backen som gick bredvid nästan hela tiden. Det var gott om liftar, men vi åkte faktiskt inte en enda gång en ankarlift? Såg bara en tror jag. Knappliftar, sittliftar och gondol fanns det däremot. Sittliften är ju skön för man får vila, meeeen jag får också lite magknip av att den känns rätt läskig… O.o

Utsikten från rummet, man kunde utan problem se över till backen och det tog väl 3 minuter att köra dit med bil, över Klarälven (eller över en bro då, såklart).

Det som verkligen gjorde resan till en höjdare, speciellt för min del, var Strandås Gästgiveri… Alltså det var ett ganska litet rött hus som inte såg så mycket ut för världen utifrån, men så himla trevligt det var! Det var två äldre män (tror de var ett par) som drev det, och det kändes verkligen som att bo hemma hos någon – fast utan känslan att man tränger sig på om ni förstår hur jag menar. Man tog av sig skorna i hallen, fick låna tofflor och så fick vi ett stort rum. Så fruktansvärt skönt det var att inte behöva ordna med något själv – på morgonen satte man sig till en färdig frukost med nybakat (hembakat) bröd och efter skidåkningen kunde man även äta där vid sjutiden, något vi gjorde varje dag för JÄKLAR vad gott det var! De flesta dagar har de husmanskost, första dagen fick vi välja själva vad vi ville ha för vi var själva, till ett väldigt rimligt pris (149 kr för vuxen och jag tror det var 79 kr för barn – stora portioner). Så otroligt vällagat och galet gott, en av de bästa restauranger jag ätit på! Att vi borde här gjorde att det blev en semester på lika villkor, dvs jag behövde inte ställa mig och fixa en massa med mat osv utan kunde bara njuta med…

Ett par kvällar gick jag ner en halvtimme före barnen, som låg och spelade på rummet. Jag satte mig framför brasan och tog ett glas vin, exakt hur skönt och lyxigt kändes det tror ni?!?

I backen hade vi med varm choklad, vatten, lite godis och så någon slags bar, typ Flap Jacks. Hade även med bröd och mjukost på tub, men det var knappt nån orkade äta det med, under tiden vi åkte kände vi inte att vi blev så himla hungriga utan det kom till kvällen sen. Helt perfekt!

Barnen var jättenöjda och våra 4 dagar levererade allt jag hade hoppats på, förutom möjligen lite sol. Hoppas att vi kan göra om det framöver, det var visserligen dyrt för en weekend men gav ändå väldigt mycket.

Nu ska jag fortsätta ta hand om den lilla snuvan här, som står och rycker mig i brallorna nu. Ha en bra dag!

Vietnamesisk Phô

Phô (uttalas typ ”Fö”) är en vietnamisk soppa som består av en buljong, risnudlar, grönsaker och ofta biff eller kyckling. Vill man äta en supergod sådan i Jönköping rekommenderar jag den som serveras på Sen Street Kitchen på Asecs, men nu när jag ätit den säkert nästan 10 gånger den senaste tiden så tänkte jag ge mig på att göra en egen. Hela rätten hänger ju på att det är en god buljong, så jag ska göra en från grunden enligt en vietnamesisk tjej som lagar mat för Tasty (här finns originalreceptet på engelska), men såklart pillar jag lite på receptet när jag gör om det.

Det här är ingen snabbmat, däremot är den hyfsat ok i pris, beroende på vad man tar för kött såklart. Jag hittade mina köttben och bringa på citygross, tycker de ofta har de där lite udda, billigare delarna.

Vietnamesisk Phô, 6-8 portioner.

Buljongen:
ca 1-1½ kg märgben
ca 500-800 g nötbog (med eller utan ben)
2 hela vitlökar
1 stor ingefära (lång som en hand)
ca 1 kg gul lök
6 hela stjärnanis
ca ½ dl hela pepparkorn (jag blandade krydd- och svartpeppar)
6 bitar kanelstång
2-3 lagerblad*
salt
fisksås

I soppan:
Risnudlar till 4-6 personer
1 pkt böngroddar
1 rödlök
Färsk chili
1 knippe salladslök
2 st pak choi eller babyspenat*
Hoisin sås
Sriracha eller sambal oeleg
Limeklyfta eller limesaft
Thai basilika (hittade ingen så fick skippa det i dag)
Det kokta nötköttet, skuret i tunna skivor

Lägg märgbenen i en stor kastrull och häll över kokande vatten tills det gott och väl täcker benen. Låt det koka ganska kraftigt i ca 5 minuter, häll sedan av vattnet och skölj av benen – det här är för att göra buljongen klarare.

Sätt ugnen på 250 grader och använda gärna grillfunktionen. Halvera vitlök, lökar och ingefära – såvida det inte är något som är dåligt så behöver du inte ens skala något av det, skär bara bort om det är nån dålig bit. Lägg bitarna med snittytan upp på en plåt med plåtpapper och ställ in högt upp i ugnen i ca 5-7 minuter, det ska få ”svarta fläckar” men inte bli helt bränt. Passa vitlöken här!

Ta en torr stekpanna och lägg i alla kryddor utom lagerblad och fisksås. Rosta på medelhög värme tills det doftar ordentligt om dem.

Nu behöver du en STOR kastrull, helst på 5 liter eller mer. Lägg de snabbkokta märgbenen i botten, lägg över de rostade grönsakerna, kryddorna med lagerblad men utan fisksås och till sist din nötbog som du har saltat ordentligt först. Häll över kokande (eller kallt) vatten tills det gott och väl täcker, och koka sedan upp. Nu ska buljongen med kött koka i först ca 3-4 timmar under lock, när köttet sedan är riktigt mört tar du upp det och lägger det svalt tills det är dags att äta. Behövs det så skumma av buljongen under tiden. Fortsätt nu koka buljongen i ca 3-4 timmar till innan du häller av den genom en finmaskig sil. Smaka av med fisksås tills det blir lagom salt efter egen smak. Nu är din buljong klar! Använder du inte allt direkt går den bra att frysa för övrigt, så gör gärna mycket på en gång!

Koka dina risnudlar enligt anvisningar på paketet.

Nu är det bara att strimla upp salladslök, chili och rödlök, och lägga alla tillbehör i små skålar.

Vid servering så grundar du med risnudlar i botten och sedan lägger du på de tillbehör du själv gillar. Sist av all häller du över den kokheta buljongen som därmed värmer och tillagar det sista direkt i tallriken. Smaka av med lite lime, sriracha samt hoisinsås (en liten skvätt av varje kan vara lagom). Ät med pinnar och sked! Supergott och väldigt fräscht, barnen älskade det verkligen, när de fick välja innehåll själva.

*Det här ingår inte i originalet men jag känner att det tillför något.

Februarihelg

Nu är maken på sin 40-års resa till Prag, där han verkar ha det himla gött. Jag får i alla fall bilder hela tiden på öl och god mat, så det måste ju betyda att de har det bra 😉

Här hemma har jag och Filip en riktigt soft lördag, på förmiddagen fick jag äntligen till lite kompistid och fika till det, så otroligt välbehövligt! I morgon ska jag träffa en annan kompis, har ju knappt träffat nån sedan i december… Dessutom har jag fått för mig att jag ska göra Phô (uttalas typ ”Fö” har jag lärt mig nu). Har haft en total hang-up på den som Sen Street Kitchen gör på Asecs! Det är ju typ en klart buljong med risnudlar, lite grönsaker och lite tunt skivat nötkött, så det som kommer ta tid är att göra en bra buljong. Lovar att komma med recept om det blir bra, det var ju evigheter sedan jag lade upp något nytt här.

På tal om recept förresten, gjorde ett spontaninköp på nätet nyss – en glass-skål till min Kitchenaid! Såg ett recept på kiwi-sorbet jag blev grymt sugen på och har rent generellt saknat en glassmaskin sen vår gamla gick sönder. Hoppas den hinner komma till nästa helg!

Bild lånad från Dansukker.

Annars har jag nu då jobbat min första HELA vecka på Blue Wall, vilket känns toppen! Bästa dagen var i fredags, då var jag ute på ett annat bygge ute i Nässjö och ”praoade” 🙂 Väldigt nyttigt och väldigt roligt.

Det känns att vi börjar komma in i en ny fas av livet nu, vi är färdiga med föräldraledigheter och bebisår, vi har båda hyfsat nya jobb där vi trivs bra och vardagen börjar sakta ta form. I och för sig en tämligen uppstyrd form med aktiviteter och så, men ändå.

Nu börjar jag sakna maken med, förra helgen var ju jag iväg till Branäs (jag har nog inte skrivit efter den resan, men den var verkligen toppen! Ska se om jag kan få till ett inlägg om det med.) i måndag-tisdag var maken i Stockholm, onsdagar är fullt med aktiviteter och sedan i fredag är han ju i Prag. Fördelen är att man får lite input att prata om när man ses 😉

Önskar er en riktigt bra helg!

Lite sliten

Ok, fyra dagar på skidor inkl totalt 10 h restid följt av två jobbdagar med mycket jobb utomhus samt en make som är i Stockholm har gjort mig tämligen trött…

Det har varit jättebra dagar allihop, men utan så mycket vila blir man ju ändå inte jättepigg. Så kan det vara!

I vilket fall, jag är fortsatt förbluffad över hur bra det går att vara ute så mycket, trots kyla, men kanske framförallt är det så uppenbart hur bra man mår av att vara ute!? Det VET jag ju egentligen, men det är ändå väldigt härligt när man reflekterar över det, jag är SÅ glad att jag bytte jobb!

Förresten, på jobbet nu så har jag hand om Instagram för @bluewallconstructionab, gå in och följ dem så får ni se lite mer från min vardag 😄

Atjooo

Sitter just nu och pausar i värmestugan medan barnen åker i barnbacken utanför. För övrigt en längre sådan än typ hela knaggebobacken.

Jag har åkt på en förkylning och är nu snuvig som tusan, kör på med coldzyme och hoppas det stannar vid snuva. Lite ork har dock försvunnit med, men jag behöver ju inte direkt pressa mig här så det är lugnt.

Omöjligt att göra det rättvisa med mobilen men utsikten från toppen är väldigt vacker!

Snön är trevlig att åka iofs dag, i går eftermiddag blev det ganska isigt, men de verkar inte pista direkt här så det blir lite snöhögar, vilket ibland ställer till det för barnen.

Nu ska jag vila lite, sen ska jag ut och åka igen!

Branäs

Tänkte skicka en kort rapport från vår skidresa till Branäs, kort pga att jag är aptrött. Nu har vi kört eftermiddag och kväll igår och hela dagen i dag och jag är helt slut i hela kroppen, men framförallt benen! Vi har haft det riktigt kul och det har inte varit SÅ mycket folk i backen, men jag hade inte velat vara här under sportlovet…

Som tur är bor vi på Branäs gästgiveri, vilket innebär att vi får hotellfrulle och att vi nu om en stund ska gå ner och sätta oss i en mysig liten restaurang och äta hemlagad mat. Stället är inte stort utan känns så personligt och hemtrevligt, det är liksom ok att gå runt i underställ och maten är FANTASTISK måste jag säga. Så himla gött att inte behöva gå hem till en stuga och ställa sig med mat en sån här weekend, det hade jag inte orkat.

Utsikt från vårt rum över en tidig och snöig backe.

Saknar dock Filip och maken där hemma! I morgon åker vi skidor hela dagen igen, på söndag åker vi förmiddag innan det är dags att bege oss hemåt.

Jag är utsvulten…

Den här rubriken syftar faktiskt till två saker*, men framförallt känner jag att jag är utsvulten på kontakt med mina kompisar! Först var vi ju sjuka heeeeela långa julen och mer där till, sen har det varit inskolning och nytt jobb, för att inte tala om att hitta rutiner för alla vardagsbestyr och aktiviteter… Jag har inte träffat mina vänner på evigheter nu! Dessutom har ju inga av dem den goda smaken att blogga om sitt liv så man hänger med i vad som händer dem 😉 Så dålig stil, hur ska jag då bli uppdaterad?!?! 😉

I morgon drar jag ju dessutom till Branäs med grabbarna, så även den här helgen försvinner möjligheten att tjöta i fatt sig, sen är det ju helt klart svårare att hitta lediga tider när vi båda ska jobba heltid.

Kyligt värre var det att jobba i dag! -18 sa min bil, det var inga långa stunder man kunde vara ute i taget… Verkar bli rätt kallt i Branäs med ☃️

*Som en passus så är jag även bokstavligt talat utsvulten, när jag hade lunginflammation tappade jag helt aptiten i nästan två veckor och kunde knappt äta, men nu jäklar… Vet inte om det dels är för det går åt energi till att hålla kroppen varm när man är ute mer och ska lära sig en massa nytt eller om den bara vill äta ”tillbaka” sig (det kan vi väl hoppa över i så fall).