En vecka – en livstid

Alltså den här lilla människan, han är bara en vecka än men kan en bebis vara så här lugn??? Han mest äter och sover, men kan även vara vaken en hel timme i sträck och bara ligga och titta på oss, helt nöjd??? Nu är jag fullt medveten om att saker och ting kan ändras 1000 gånger om, men just precis i dag njuter vi till 110% av att ha en sån enkel och nöjd liten bebis!

Ta bara idag som exempel, jag matade honom vid 9:30, då hade han varit vaken och bara låg och tittade en timme, sen sov han fram till 14:40 (!!!), så jag har varit ute i trädgården, rensat lite bland allt dött från vintern, suttit och solat, läst en bok och hunnit slumra på soffan en stund – hur är det möjligt?

Det enda vi inte riktigt lyckats få till är väl nån mer sammanhängande liten promenad, det blev en premiärtur häromdagen men det var sisådär uppskattat, så vi får försöka igen tror jag.

IMG_3438

Han är väldigt söt i vagnen i alla fall!

 

Syskonkärlek

Både Oliver och Lukas blev omedelbart lite kära i Filip och de är hela tiden med och kollar av vad han gör och hur han mår. Byta blöja är lite läskigt att vara med om, men speciellt Lukas vill gärna ha honom i knäet hos sig och kan sitta med honom i tjugo minuter åtminstone och bara titta och klappa på honom – vansinnigt sött!

IMG_3399

Dessvärre har Oliver åkt på lite feber och rejält med halsont så han får inte vara så nära Filip just nu, men kikar ändå gärna till honom hela tiden. Det känns verkligen som hela familjen fått en bebis, inte bara jag och maken!

IMG_3403

En bild från innan Oliver blev sjuk. 

Jag ser så oerhört fram emot allt vi ska göra som ”ny” familj framöver!!!

Vardag med nyföding

Det är så himla skönt att få boa in sig här hemma med Filip och familjen. Nu går i princip hela dagarna åt till att amma, byta blöja och ha en sovande bebis på sig – tur att man har de där två veckorna på sig att vara två föräldrar när man redan har barn, då hinner man ju just ta det lite lugnt ändå.

IMG_3395

Och just lugnt behöver man ju ta det, för att få ordning på amningen, tycker jag. Dels så behöver både jag och Filip lära oss hur vi får amningen att funka bäst och dels så gör det ju för jäkla ont så här i början och då är det skönt att inte känna stress och press från andra håll samtidigt. Men det är svårt att hitta helt rätt med amningen, han är ju så himla liten att det är svårt att få honom att ta ett sådär stort fint tag som man egentligen vill – så det blir lite av en kompromiss där vi hittar nåt som inte gör FÖR ont på mig men som ändå han klarar av liksom. Helst vill han dessutom äta minst en gång i timmen och dessutom i minst en halvtimme i taget…

Mjölkproduktionen verkar i alla fall ha börjat komma i gång – utifrån vad jag kan avgöra i alla fall, bajset har åtminstone börjat se ut som gul keso (ursäkta detaljerna) vilket ska vara en indikation på att han får i sig mjölk. På den andra vägningen som vi gjorde när han var 3 dagar vägde han 2850 g och har alltså bara gått ner 5% av sin vikt – upp till 10% är ok – vilket jag också hoppas är en fingervisning om att han får i sig lite i alla fall.

Förmiddagarna är allra bäst här hemma, då både äter och sover han bäst, och jag får en möjlighet att röra mig runt lite i huset, väldigt skönt när man annars mest sitter still och ammar.

IMG_3415

Han är så liten i sitt babynest…

För min egen del mår jag riktigt bra, nu är det mest amningen som gör ondast, såret på magen är ju såklart ömt och så men gör inte direkt ONT. När jag går och står så använder jag maggördeln jag fick av en kompis, tycker det känns väldigt skönt faktiskt, ska bli kul att se om den hjälper magen att få sin vanliga form lite snabbare med.

Nu vaknade nån och vill ha mat! Det kommer ju förresten bli mest bebisprat här nu ett tag, men det händer ju inte så mycket annat liksom 🙂

IMG_3416

Tiden efter snitt

Det här blir väl på ett sätt lite en fortsättning av min förlossningberättelse, och handlar lite om allra första tiden med bebis och som snittad, finns ju inte så mycket jag själv hittat som täcker in det så jag kan väl bidra med något kanske.

b_IMG_3254

Efter vi hade kommit upp till BB på fredagen, nån gång runt två skulle jag tippa på, så fick vi lite tid i lugn och ro att ”boa in oss” och bara njuta av att sniffa bebis! Så galet mysigt, han var/är ju så makalöst liten, de andra pojkarna har ju vägt 3500 g och den här lille vägde bara 3020 g på 51 cm, så han är makalöst liten och näpen (och ja, jag har garanterat glömt bort hur små nyfödingar är, men ändå). Han sov mest och vi bara nosade, klappade och gosade, världens mysigaste känsla!

b_IMG_3335

Vi har ju en massa kläder i strl 56, men när man ser hur stor den här bodyn är i strl 50 så får vi nog tänka om lite där… Han är såååå liten och söt!

Själv mådde jag helt ok och hade inte direkt så ont förutom när man försökte röra sig. Det gick typ inte alls, eller ja armar och så funkar ju, men så fort man försökte justera läge eller flytta benen så använder man ju sig av magen och då gjorde det ont, men i helt stilla var det absolut ingen fara. Jag fick alvedon och diklofenak, med nån tämligen ineffektiv morfin däremellan.

Framåt 18-tiden kom mormor och morfar med barnen och hälsade på den nya familjemedlemmen, barnen var hänförda och lite avvaktande till en början, med flest frågor om mitt sår och varför jag hade slangar i händerna. Uppmärksamheten varade väl en sisådär en kvart innan de skulle leka med nåt annat, men å andra sidan var det ju disco som hägrade för Oliver, och vad kan tävla med det?!? 😉

b_IMG_3323

Jag blev fort trött och började få rätt ont i magen, liksom lite som magknip när alla tarmar och allt skulle ”ramla på plats” (oavsett förlossningssätt) så det var rätt skönt att inte ha barnen så länge just den kvällen. Mormor och morfar tog med Oliver och åkte till discot, sedan åkte maken och Lukas hem runt halv nio – det kändes lite läskigt när man blev lämnad själv, för jag kunde verkligen inte göra NÅT själv, skulle jag försöka amma så var jag tvungen att ringa på nån som kunde höja sängen, likadant om jag behövde dricka (och GUD vad mycket jag har druckit sedan dess, man är ju helt vansinnigt törstig när man ska börja amma). Men det var inte så himla mycket att göra, så det var bara att gilla läget.

Lagom till att jag tänkte försöka sova så fick jag en rumskompis på rummet – hela BB var fullt. Hon var dessvärre enormt förkyld och hostig, men är det fullt så är det så det fanns inga andra rum – sitter dessvärre nu och tror jag fått hennes förkylning, men som tur är verkar bebis (jag kommer till namnet senare) ha klarat sig. Hon snarkade sig i alla fall högljutt igenom hela natten…. hurra….

b_IMG_3385

Värsta tiden för mig var den kvällen/natten, typ 21-03, då hade jag jätteont. Många saker kände jag igen sedan en vanlig förlossning, men så gjorde ju snittet ont med. Det gjorde ont av eftervärkar, i ryggen efter spinalen (hade samma efter epiduralen insåg jag när jag kände igen det onda), av tarmarna och alla inälvor som skulle hitta sin plats igen och så av snittet. Sammantaget jättejobbigt och inte blev det lättare av den här första tiden när man ska försöka ”hitta” till amningen och mest känner sig otillräcklig innan mjölken rinner till ordentligt. MEN, nån gång på natten där så började det ändå lätta och jag fick under senare delen av natten ett par timmars ordentlig sömn, väldigt, väldigt skönt!

På lördagen sen så blev jag av med de sista droppnålarna och katetern (aj) och blev beordrad att försöka ta mig upp i sittande och stående. Jag hade försökt sitta upp kvällen innan men det gick i princip inte, men nu gick det väldigt mycket bättre så jag kunde ställa mig upp redan vid 10. Härifrån gick det väldigt fort åt rätt håll, och efter lite frukost och lunch hoppade (haha, ja kanske inte hoppade) jag in i duschen – lätt en av de bästa duscharna i mitt liv!

Eftersom jag dels kände mig så himla mycket bättre på lördagen och dels numer delade rum vilket gjorde att allt blev väldigt trångt och stökigt så frågade vi om vi inte kunde få åka hem redan samma eftermiddag – det fick vi ok på efter kontroller av både mig och barn. Det var obeskrivligt skönt att få komma hem kan jag säga, dessutom hade vi det extra lugnt och skönt eftersom de stora barnen sov över hos mormor och morfar.

b_IMG_3368

Så, nu vill vi bara säga, välkommen hem älskade lilla Filip!

b_IMG_3349

b_IMG_3353

Världens sötaste lilla bebis!

Förlossningsberättelse, planerat snitt

Tänkte berätta lite om min förlossning med planerat snitt (pga sätesbjudning) medan jag har det i färskt minne. Började ju lite häromdagen men jag tar det från start igen:

17 mars 2017, vecka 39+1, kl 05:40 

Gäsp… Sitter i ett sovande hus och dricker kaffe och lite läsk innan mitt dryckesförbud inleds vid 06:00. Vill ju inte börja en sån här dag med kaffe-huvudvärk! Sen blir det ytterligare en Hibiscrub-dusch innan vi säger hej då till barnen och åker till förlossningen vid sju. Har sovit riktigt gott, men nu börjar det kännas pirrigt – Vi ska få en bebis idag?!?

7:00

Vi checkar in på förlossningen där vi får ett eget rum och två sköterskor kommer och dubbelkollar att bebisen ligger kvar i säte, vilket den gör. Jag får slangar i båda händerna och vi kollar hjärtljud på bebisen, allt ser bra ut så nu väntar vi bara på operationstid, vilket blir vid ca halv tio.

IMG_3186_sv
IMG_3191_sv

9:20

De kommer in och ska kolla huvudets position igen och då har han vänt sig sedan vi kom in och de kollade första gången?!? De försöker övertala mig till vanlig förlossning men jag ger mig inte och eftersom bebisen ändå inte ligger nere i bäckenet fortsätter vi med snitt och jag har nog aldrig varit så lättad! Dropp är satt och allt är förberett, och strax innan kl 10 rullar vi upp till operation.

IMG_3194_sv

10:00

Jag kopplas upp mot typ 120 slangar, sladdar och maskiner, det är ca 10 personer i salen och jag får allt förklarat för mig av snäll personal. Maken tar sin plats på en stol vid mitt huvud, och sedan får jag lägga mig på sidan och kura ihop mig för att narkosläkaren ska kunna sätta en spinal. Det enda som känns är när han lokalbedövar, men det går fort över. Snart känns benen varma och domnar bort, det tar ca 5 minuter innan det är helt bedövat gissar jag. Nu sätts skynket upp, och jag känner att de gör snittet, bänder och drar, men det gör absolut inte ont. Det enda som är jobbigt är att mitt blodtryck störtdök efter spinalen så jag mår rätt illa i ett par minuter – tills den blodtryckshöjande medicinen kickar in. Jag känner att bebisen sparkar ifrån hårt inne i magen samtidigt som två pers häver sig på magen, sedan säger läkaren ”hej på dig du” och precis efter hörs ett skrik =)

IMG_3205_sv

10:21

Nu är vår lille bebis ute, jag känner hur trycket i magen släpper, och nån minut senare kommer de runt skynket och visar upp att vi fått en liten pojk! Han skriker för fullt, vilket är toppen, och får högsta apgar-poängen direkt, jätteskönt.  Maken följer med honom och barnmorskan ut för att göra i ordning honom medan jag ligger kvar och görs klar. Ett par minuter senare kommer de tillbaka in och jag får upp honom på bröstet där jag ligger. Han är så makalöst liten och näpen, och det sötaste jag sett – precis som med våra andra pojkar 🙂

IMG_3214_sv

ca 11:00

Allt är klart och jag rullas tillbaka till förlossningen med maken och vår nya familjemedlem – här får jag stanna tills jag kan röra benen ordentligt vilket tar ungefär en timme. Den lille plutten sover mest och vill inte direkt amma, men han ser ut att må jättebra. Strax innan vi rullas upp till BB får vi så klart förlossningsfika – jag är vrålhungrig och det är hur gott som helst!

Jag återkommer med lite om den första tiden precis efter operationen i nästa inlägg sen.

IMG_3219_sv

Dagen B som i bebis

05:40 

Gäsp… Sitter i ett sovande hus och dricker kaffe och lite läsk innan mitt dryckesförbud inleds vid 06:00. Vill ju inte börja en sån här dag med kaffe-huvudvärk! Sen blir det ytterligare en Hibiscrub-dusch innan vi säger hej då till barnen och åker till förlossningen vid sju. Har sovit riktigt gott, men nu börjar det kännas pirrigt – Vi ska få en bebis idag?!? 

9:20

De kommer in och ska kolla huvudets position igen och då har han vänt sig sedan vi kom in och de kollade första gången?!? De försöker övertala mig till vanlig förlossning men jag ger mig inte och eftersom bebisen ändå inte ligger nere i bäckenet fortsätter vi med snitt. Dropp är satt och allt är förberett, och strax innan kl 10 rullar vi upp till operation!

Lovar att komma med mer detaljer sedan, men just nu vill jag bara hoppa fram lite i tiden till detta:

Får jag lov att presentera unge herr Gladh den tredje, född idag kl 10:21! Han väger 3020 g och är 51 cm lång 💕❤💕

Allt har gått ofantligt bra!!!

Gravid vecka 40 – sista dagen!

Idag går jag då in i vecka 40 (vilket innebär att jag är i vecka 39+0) med 6 dagar till BF – men i morgon blir det ju snitt eftersom bebis ligger i säte 🙂

Nu är ju bebisen färdigbakad, och bör ligga runt 3,5 kg och IMG_6342ca 50 cm, pojkarna vägde båda 3500 g och var ca 52 cm långa när de föddes (även om de bara mätte Lukas till 50 cm men de sträckte heller inte ut honom när de mätte), så jag räknar ändå med att den här ligger på omkring samma mått/vikt. Alla tillväxtkurvor och ultraljud pekar åtminstone åt samma håll, så där bör det väl inte vara några jätteöverraskningar.

Det som däremot SKA bli en överraskning är ju att äntligen få reda på vilken sort det är som ligger i magen! Jag har ju hela tiden ställt in mig lite mer mentalt på att det är en kille eftersom vi har två och det verkar ”gå i släkten”, men jag är långt ifrån säker. En kollega på jobbet som tydligen gissat rätt alla gånger utom 1 (inte på mina barn då utan på alla som blivit gravida runtomkring) gissar tjej, men hon är inte heller helt säker. En lurig lite bebis är det i alla fall!

IMG_3178

50 shades of grey…. Garderoben är typ slut nu, och de bästa mjukiskläderna ligger nedpackade i BB-väskan. 

Jag får väldigt mycket frågor om hur det känns att veta att bebisen kommer i morgon med planerat snitt, och svaret på det är väl egentligen att ”jag vet inte”?! Det går fortfarande inte riktigt in i hjärnan att det ska hänga med en till familjemedlem hem, men jag litar på att det ger sig när den väl är här 😀

Den näst vanligaste frågan är om jag känner mig orolig för operationen, vilket jag inte direkt gör egentligen. Lite nervös när jag väl vara i morgon bitti, men absolut inte mer än om värkarna startat vid en vanlig förlossning! Det här känns tryggare och mer kontrollerat, och skulle det hända något så befinner vi oss ändå båda i en operationssal.

Även om nu inte mitt psyke verkar vara helt inställt på att det kommer en bebis så är i alla fall alla praktiska förberedelser klara här hemma. Hela huset är städat (inte nödvändigt men känns himla bra ändå) och alla bebisgrejor är förberedda. I tvättstugan står allt redo som ska med till förlossningen/BB, skötbordet är redo för blöjbyten och vagnen är klar för promenader framöver sedan.

IMG_3175
IMG_3177
IMG_3173

Ikväll och i morgon bitti blir det hibbiscrubb-dusch (hurra, jag kommer vara torr som fnöske och med ett hår som ett svinto-troll), och from midnatt är det fasta som gäller. Mina föräldrar tar hand om barnen under morgondagen – eller ja, det innebär att de kommer och ser till att barnen går till skolan på morgonen och sedan hämtar dem efter skolan innan de kommer upp och hälsar på sitt nya syskon! Det är för övrigt det jag är mest nyfiken på näst efter vilken sorts bebis det är – att se hur de reagerar när de får hälsa på bebisen! Självklart är det då vårens skoldisco på kvällen med, så Oliver är nog mer fokuserad på det än på bebis 😉

Oj vad långt det blev, men så går det när man går hemma och samlar på sig en massa tankar i huvudet 😉

Tack för att ni hängt med i min graviditet, håll koll på sociala medier i morgon så bör det komma upp lite info under dagen, om allt går som det ska! Nu lär det väl bli en hel del bebissnack ett tag här, men det har ju sin charm det med, och jag tänker njuta av det här som jag räknar är min sista bebis!

IMG_3184

Tänk, inom en snar framtid kommer jag kunna se mina fötter igen 😉

Dan före dan före…snittaredan?

Ok, allt är städat och klart här hemma, BB-väskan packad och allt som kan förberedas är förberett.

Men lik förbaskat går det inte att få in i huvudet att vi ska ha en bebis på fredag???? Vadå, här hemma rullar ju dagarna på som vanligt och jag är visserligen lite tjock om magen, men ändå – en bebis?!? Är visst trögare än någonsin med tredje barnet…

Idag har jag i alla fall fått sitta och gotta mig en stund i solen och fått lite efterlängtade fräknar, gud vad jag längtar efter lite varmare och ljusare dagar nu! Alldeles strax ska jag gå och hämta barnen i skolan, supermysigt, men samtidigt så har det känts vansinnigt lyxigt att få några förmiddagar alldeles bara för mig själv den här veckan, det händer ju liksom aldrig annars. Så grymt skönt att få sitta i lugn och ro och äta frukost själv framför TV’n (det får ju inte barnen göra så det kan man ju inte göra när de är hemma), dricka så mycket kaffe som gravid-rekommendationerna tillåter och sen få gå och fixa lite i lugn och ro, utan att någon stökar till samtidigt i andra änden av huset.

Det har varit en välbehövlig vecka känner jag ändå, för nu är jag TRÖTT. Men sova verkar ändå tämligen överskattat…? Jag sover lätt och ryckigt och drömmer konstigt mest hela tiden, oftast om kejsarsnitt nu (positiva drömmar som tur är), men inte ens i drömmarna resulterar det i någon bebis, haha…

Nehej, dags att gå, hoppas att ni andra får komma ut lite i vårsolen med!

Hemma

Det är så himla skönt att min föräldraledighet äntligen startat – nu har jag fram till och med torsdag på mig att fixa och dona med lite sånt jag vill ha klart innan bebisen kommer. Det är egentligen inte så mycket bebisrelaterat, det mesta sånt är ju redan gjort, utan snarare storstäda och få lite extra fint här hemma. Det känns ju liksom bättre ända in i själen när det är rent och i ordning runt en, tycker jag!

IMG_3171

Jag fick jättefina tulpaner av mamma, nu hinner man ju njuta av dem till skillnad från när man jobbar hela dagarna!

IMG_3170

Nu längtar jag efter bebis och att våren ska komma!

Tegnértornet och tävling

Det är väl inte så väldans intressant det vi gör på helgerna här hemma egentligen, men jag har kommit på att det är jättekul att gå tillbaka och läsa om vad man gjort själv – för vad fort man glömmer? Sen kan man väl kanske få lite tips med, när ens fantasi tryter och man vill hitta på nåt med familjen…

Det här har i alla fall varit en jättebra helg, den började ju i fredags med halvdag, klipptid och en start på min föräldraledighet – vilket vi firade med att äta (alldeles för mycket) på Rosegarden på kvällen.

Lördagen blev det friidrottstävling på – den första för Lukas dessutom. Han hade lite tävlingsnerver men tyckte det var väldigt kul! De gör det så bra på friidrotten – alla upp till 9 år får medaljer och där blir det ingen guld-, silver- och bronsplats, det är så det ska vara för barn! Det ska bara vara kul, bra att lära sig hur det funkar på en tävling och roligt att vara med! Oliver som tävlar i P11 fick en silvermedalj i höjdhopp på 1.15m, vilket dessutom var personbästa, så han var jätteglad han med 🙂 Sen blev vi bortskämda med middag hos mina föräldrar, där dessutom barnen stannade kvar och sov över så vi kunde åka hem o kolla film istället för att se på mello… Tack och lov!

Nu var det ju inte riktigt lika fint väder idag som det var igår, men det är ändå lite vår i luften och hyfsat milt med 5-6 plusgrader så vi tänkte vi skulle testa en ny grillplats vi inte testat förut, nämligen Tegnértornet ovanför Gränna. Nu visade det sig visserligen att det var galet branta backar och väldigt kuperat upp dit – visserligen inte långt men är man dessutom gravid i vecka 39 så blev det liiiiite jobbigt att ta sig upp. Det tog typ 40 minuer att ta sig typ 1,5 km i gravidtempo (ok, barnen gjorde väl att det dröjde lite med) men väl uppe var det ju en rätt trevlig grillplats att sitta och vila på. Övriga familjen knatade upp i själva tornet (barnen typ 8 gånger upp och ner) medan jag ”offrade” mig och skötte grillen, hehe… Fick dessvärre inte med mig kameran så det fick duga med mobilen.

IMG_6292IMG_6307IMG_6296IMG_6290

Och så en panoramabild från makens kamera som avslutning.

20170312_123226.jpg