I lördags var vi i Borås djurpark med barnen. Där mötte vi upp min bror och svägerska (jag räknar henne som det även om det inte stämmer rent bokstavligt) som körde dit på varsin MC från Göteborg och spenderade en avslappnad lördag!
Så fina!
Det är ett ganska trevligt utflyktsmål tycker jag, med en djurpark (hade dock inget minne av att det brukar vara så dyrt?), liksom enkelt och avslappnat, perfekt en sommardag.
Att bli 4 månader är liksom stort, det innebär att man är så stor att man kan vara med och sitta lite vid bordet korta stunder, att man får börja smaka på mat och att man är mer med. Allt det här stämmer bra in på Filip nu, han sitter gärna med oss i sin stol vid matbordet, än så länge bara en sisådär 5 minuter åt gången, men ändå.
Det här med mat är ju lite nytt med, både för mig och för honom, det här med smaksensationer ”fanns inte” med de andra två barnen, då var det mest det klassiska att man började med potatispuré och liknande. Nu får bebisar smaka på det man själv äter (i väldigt, väldigt små mängder) för att testa olika smaker och kryddor, mycket roligare tycker jag! Filip är såååå nyfiken och intresserad när vi äter, så vi har tjuvstartat litegrann, än så länge har han smakat fil, vattenmelon, gurka, dillsås, avokado, yttepytte mannagrynsgröt och nån tesked barngröt. Allt har ätits med STOR förtjusning! Dessvärre har jag anat lite, lite magknip av gröten, men det kan ha varit slumpen eller bara ovana. Det är ju extremt små mängder vi pratar om än så länge, men man vill ju inte gärna vara anledningen till magknip på det stora hela.
Lätt att få slagsida när man blir exalterad!
För övrigt fortsätter han att vara väldigt glad, social och nyfiken. Han ligger gärna på mage och lyfter sitt huvud, eller vilar det mot madrassen för den delen. Åka vagn (med sittdel) går bra i korta stunder, så det blir fortfarande inga långpromenader, när vi har varit iväg på utflykter har jag oftast med selen och den sover han galet bra i – när vi var i Borås Djurpark i helgen tex (kommer ett inlägg om det med) så sov han nästan hela tiden i selen. Tänkte vi skulle försöka oss på nån skogspromenad framöver med honom i selen, hoppas det kan funka!
Bilen är inte så värst populär, men nu verkar det till största delen bero på att han blir så galet varm i babyskyddet, vi körde till Borås med AC’n på 16 grader och han var ändå svettig på ryggen… Nån som har nåt bra tips för det?
Han sover fortsatt jättebra, med två amningsstunder på natten. Dagtid blir det ganska olika tider, men åtminstone en av stunderna brukar bli längre (ett par timmar). Amning ja, det blir inte så mycket mer än på nätterna och kanske en gång på dagen, resten önskar herrn ersättning istället och det funkar bra för mig det med 🙂 (Enda nackdelen är att jag nu börjat fälla huuuur mycket hår som helst, har inte fällt ett strå på ett år nästan, men nu så… Kommer nog vara skallig till hösten!)
Många kramar från världens goaste lilla bebis!
Vi har ju hållit på med dels lite trädgårdsprojekt och 
dels med att storstäda garaget nu de senaste dagarna när de stora pojkarna varit hos mormor och morfar, och då får man ju liksom huvudet fritt. Himla skönt, det är inte ofta tankarna kan flyga runt i lugn och ro annars.
De stora pojkarna brukar ju inte bråka LIKA mycket när vi är iväg på semester som när vi är hemma, men då har vi ju också dels mer tid för dem och mer uppstyrda dagar – även om det bara är med en utflykt till havet tex. Kanske det som saknas för att sommaren ska bli uthärdlig? Inte en semesterresa då, men lite mer uppstyrda aktiviteter? Men hur parerar man då att de ska leka med kompisar med, vi har inga platser över i bilen till kompisar längre ju…
Fick bli lite sommardahlior så länge i min höns-rabatt, visst blev det fint!
Vi är rätt duktiga på att inte samla på oss en massa saker, för även när vi rivit ut precis allt i stora delen i garaget så blev inte slänga-högen så stor. Skönt! Mindre skönt är hur trötta vi är i kroppen nu, både jag och maken… Jag har ju dessutom tryckt in lite gym, och han har kört Triathlon-mitt-i-veckan med IHKP uppe vid Axamo (grymt imponerad). Slutsats – när vi får hem barnen i eftermiddag måste vi vara klara med åtminstone den stora delen av garaget, så vi båda kan vila kroppen nån dag eller två.
På tal om träning – vi har kommit överens 
om ett jättebra upplägg nu i sommar, vi ska helt enkelt träna något varannan dag. Jättebra att veta att det är ”sin” dag och även jättebra att kunna få lite push av den andre. Jag varierar mellan gym och längre promenader, lite beroende på hur bra jag sovit – är jag för trött så blir det en onödigt stor påfrestning med gym för kroppen, även om det nog är den typen av träning jag behöver mest. Maken har som sagt kört lite triathlon-upplägg, väldigt kul!
Utflyktsmål jag vill åka till i sommar är ev. Skara sommarland – där har jag inte varit sen jag var typ 5 år. Men hur mycket folk kan man räkna med att det är där, kan det funka som utflyktsmål även med en bebis? Dvs är det så pass ”luftigt” att nån av oss kan sitta med Filip i vagn och ändå inte sitta jättelångt ifrån där de stora barnen och den andra föräldern är? Ett annat utflyktsmål är Borås djurpark, hoppas faktiskt komma iväg dit på lördag och möta upp med bror och hans sambo (som också tagit MC-kort i sommar, stort grattis till det!). På lite närmare ort tänker jag mig Attarpsbadet, dock måste jag köpa ett myggnät till vagnen först (det andra har typ blåst bort???) för det brukar vara en del getingar där.
Alltså det här är ju nästan inget recept, en pyttipanna är ju så himla bra just för att den kan innehålla lite vad som helst, men oavsett ingredienser så blir den helt galet god i en Muurikka (eller annan stekhäll)! Här är mitt ungefärliga recept, men ta vad du har hemma för all del!
Pyttipanna 6-8 personer
2 kg färskpotatis, tärnad
4 gula lökar, grovhackade
5-10 vitlöksklyftor, grovhackade
ca 350 g tärnad sidfläsk
ett gäng goda korvar (vi tog City gross färska chorizo)
ev. lite färska champinjoner i skivor
salt och peppar
hackad dill
olivolja
6-8 ägg
Se till att alla ingredienser är hackade och står framme innan du börjar. Värm muurikkan. Om du som jag gör det här på rå potatis så börja med att låta den steka 5-10 minuter innan du tillsätter alla övriga ingredienser förutom äggen. Använder du kokt potatis kan allt (utom ägg) gå i samtidigt, det går ju lite snabbare då eftersom allt bara behöver bli brynt. Stek allt tills det fått fin färg och känns genomstekt, knäck sedan äggen i kanten och stek dem hastigt på en sida innan du serverar. Gott med rödbetor till!
Jag har ett litet sällskap ute när jag lagar mat ❤
Puh, efter två sjukt intensiva dagar med hårt trädgårdsarbete så är vi nu i princip klara med två nya land – det är bara en sten som ska kapas (och växter som ska planteras) för att det ska vara helt klart.
Är vansinnigt nöjd faktiskt, ville ha dels en blomsterrabatt framför hönshuset (det är inte så vacker där inne) och dels en till potatisrabatt vid vårt andra grönsaksland. Blev riktigt bra! Igår var det jobbigt, idag var det jobbigt och gjorde dessutom ont överallt efter all träningsvärk från igår… Men det är så roligt att ha lite såna projekt, det är såååå skönt när man blir riktigt hungrig och trött, maten smakar ju liksom helt fantastiskt! Håller just på att grilla revben, maken är iväg på en golfrunda, de stora pojkarna är hos mormor och Filip sover välartat en stund så jag kan grilla (och blogga).
En före-bild, från lite tidigare i våras.
Och nu en efter-bild, med ett nytt fint land att plantera i!
Här tänker jag typ pioner kanske? Vill ha blommor som blommar hela sommaren, även framåt tidig höst helst – tar gärna emot tips!
Ok, jag behöver lite hjälp. De stora pojkarna är typ uttråkade och går varandra (och oss) på nerverna – vi försöker se till att de har kompisar att leka med men det hjälper inte alltid. Jag och maken behöver göra nåt kul känner jag, även om det lär få bli med åtminstone större delen av familjen, men jag kommer inte på nåt riktigt bra?
Barnutflykter har vi ju gjort i määäängder nu, Lalandia, Hansa-Park, Legoland och minigolf bara de sista två veckorna, så nu är det vår tur känner jag. En tripp till Borås djurpark står på schemat, men det är faktiskt mest mitt eget önskemål för jag tycker det är mysigt, barnen är lite lagom blasé och uppskattar det väl…sisådär.
Men, vad sjutton ska man göra då? Det måste ju funka att ha med barnen, men det behöver liksom inte vara riktat till dem…
Måste bara i förbifarten få visa hur duktig lillemannen (nu 3 ½ månad) blivit på att hålla upp sitt huvud, han kan t.o.m. sitta i en barnstol (med stoppning) en stund nu! Han fortsätter att vara världens goaste och gladaste unge, trots att han är rätt förkyld och snorig för tillfället. Underbara lilla bebis…
I måndags kväll kom vi hem från vår minisemester på en vecka, men jag har inte riktigt vare sig hunnit eller orkat skriva om den förrän idag, pga att jag lyckades dra på mig årets Stora Förkylning precis på vägen hem. Men nu så!
De stora pojkarna åkte redan förra söndagen, med mormor och morfar, ner till Legoland 
där de gick två dagar innan vi anslöt oss på tisdagen. Vi åkte över Göteborg – Fredrikshavn och resan gick över förväntan med Filip måste jag säga. Vi hade honom i bärselen på båten och där somnade han supergott – sova i bilen är däremot inte lika lockande tydligen men det gick ändå. Vi kom fram tisdag kväll och eftersom vi sov på samma hotell som mormor och pojkarna så hade vi lyxen att få lite barnvakt en stund så vi kunde äta lite. Fantastiskt bra familjehotell med stora rum, mängder med grönområden och en bra frukost – dock en ganska dyr och begränsad meny på maten i restaurangen. Trinity hotell i Fredericia, ifall ni behöver bo någonstans när ni går på Legoland.
Tanken att vi skulle komma ner och möta upp var för att mormor och morfar skulle kunna åka vidare mot Frankrike, och att vi skulle kunna gå med pojkarna på Lalandia (där mormor annars tar sig vatten över huvudet. Ha. Ha. Ha…hrm…). Onsdagen tog vi som en mellandag och gick i nåt stort köpcentrum och softade (återkommande tema på grund av det gravt återkommande regnet hela semesterveckan), men på torsdagen blev det Lalandia heeeeeeela dagen.
Man kan ha det rätt mysigt på ett köpcentrum med!
Hade inte med nån kamera där inne, såklart, 
men lyckades i alla fall få en mobilbild på Filip som över alla förväntningar hade det riktigt bra där inne, trots en grymt hög ljudvolym och tryckande värme (har aldrig sett det pärlas i ansiktet på en bebis innan, men det gjorde det på Filip innan vi fick ner honom i vattnet). Han tyckte till och med att det var jättespännande med vattnet och var fantastiskt söt!
Oliver och Lukas hade det hur kul som helst och hade nog kunnat spendera en vecka bara där tror jag!
På fredagen begav vi oss in i Tyskland eftersom vi tänkt åka den vägen (Rödby/Puttgarten) på vägen hem, med ett stop i Kiel där det återigen blev ett gigantiskt köpcentrum i det totala hällregnet… Men det var rätt trevligt det med, pojkarna köpte lite leksaker och vi lite kläder, och Filip var snäll och go (alternativt sov) mest hela tiden. Helt sjukt, hade aldrig vågat hoppas att det skulle gå så bra med honom. På eftermiddagen åkte vi till ett Gasthaus utanför Lübeck, det som däremot åkte med var nån slags matförgiftning som jag gissningsvis fick av en glass på vägen hem till Gasthauset vi bodde på, för den natten hade jag sjukt ont i magen, mådde illa och hade ont i hela kroppen, inget vidare måste jag säga men jag är sååå glad att det bara drabbade mig!
Alla pojkarna samlade igen!
I lördags var det då dags att fylla på lite i vinförråden hemma, så då blev det en tur till Citti i Lübeck (återigen ösregn, så det var inte så mycket att välja på). Lite god rom till mig, lite gin till maken och så en del vin fick hoppa med på resan hem.
Ja, en Toblerone fick följa med hem också.
I söndags var det ju Lukas födelsedag, vi hade firat honom redan innan vi åkte, men nåt kul ville vi ju göra så vi överraskade med att åka till Hansa-Park (nöjespark). Barnen blev superglada, vi hade sagt att vi skulle åka till ett apotek och köpa nässpray till Lukas som var förkyld, och väldigt överraskade – extra roligt!
Min stora, fina pojk!
Vädret var väl, tja, sisådär, med regn på förmiddagen, men det var åtminstone nästan inget folk så vi kunde åka allt vi ville, så mycket vi ville. Filip sov nästan 4 timmar i bärselen (Ergo 360), har aldrig fått så mycket användning av en bärsele som den här semestern! Kan varmt rekommendera den om ni behöver en sele.
Den här blev en favorit!
Höghöjdsbanan är också väldigt, väldigt uppskattad, den tar säkert en timme att ta sig runt på för Lukas, kanske 45 minuter för Oliver. Förra året var det jag som gick där, men nu satt jag med Filip i selen (han sov) nedanför och väntade i år.
Så, i måndags åkte vi hem, och det var väl ända dagen det blev lite gnälligt med Filip, men det var ju också den längsta res-dagen. Klart det har blivit extra pauser för blöjbyten och för att sträcka på sig, men han har suttit mellan de stora pojkarna i baksätet och de har både matat och roat honom så det har gått superbra på det stora hela.
Nu får vi nog snart börja planera för nästa sommar, när vi förhoppningsvis kan få till en ”riktig” semester! 😉
Han har vuxit så makalöst det senaste året, både fysiskt och psykiskt tycker jag. Lång som bara den (128 cm) och smal som en sticka, med bara en massa seniga muskler. Han är ju i princip alltid aktiv, just nu är det innebandy för hela slanten, så till hösten får vi nog kolla på om vi kan hitta nåt bra ställe i närheten där han kan spela det.
Han har lika mycket humör som han alltid haft, men han kan åtminstone i vissa fall tygla det lite. Lika charmig och go som han kan vara, lika arg kan han bli, men det har väl sin charm också på ett sätt 😉
Han är otroligt omtänksam, både mot oss, kompisar och lillebror och frågar gärna hur det är med oss eller om det går bra med det vi gör. Helt enkelt en fantastisk liten pojk!!! Stort grattis på födelsedagen, mitt hjärta!
Vilka sköna dagar det är ändå, när hela familjen är hemma. Alla skönast om de stora har varsin kompis, ska väl tilläggas, för det är helt makalöst vad de tjafsar med varandra annars… Men ändå, långa, ljusa dagar ihop med hela familjen känns så fantastiskt lyxigt! Jag önskar man inte behövde jobba så mycket annars, en halvtid vart hade varit perfekt, för det är ju liksom precis det här livet går ut på!
Efter mina tidigare två graviditeter har jag känt mer ”press” att komma och jobba igen, men nu när det är sista gången man är mammaledig så är det oerhört lätt att prioritera på ett annat sätt. Sen tillåter ju inte ekonomin vad som helst, men jobbet i sig, det går ändå vänta lite. Visserligen börjar jag och maken dela på ledigheten med 50% var fr.o.m oktober, men sen är ju ändå tanken att Filip inte ska skolas in på dagis förrän i januari 2019! Känns makalöst lyxigt, i alla fall så länge man inte syftar till den ekonomin det blir under tiden.
Är man tredje barnet får man liksom bara hänga med på ett hörn helt enkelt 🙂
Det är också lättare att leva i nuet, nu för tiden (börjar väl bli gammal och vis???), gör så fort man ser Filip så fastnar man där en stund och pratar och leker med honom. Faktiskt smittar det även av sig mot resten av familjen med, man går liksom ner i varv och tar tillvara på stunderna på ett annat sätt.
Inte klokt vad positivt det var med en till liten filur i familjen ändå!
Alltså jag är så otroligt glad att vi ”skaffade” ett barn till. Citationstecken på skaffade, för det uttrycket får det att låta som nåt man bara bestämmer sig för och så blir det så, när det i verkligheten kan krävas både tid och medicinska insatser, om det går över huvud taget. Satt härom kvällen och insåg att vi sammanlagt försökt få barn i nästan sex år av våra liv, alltså så lång tid det tagit innan det blivit verklighet. Två, ett och två år innan barnen blev till. Det är rätt lång tid att gå och längta…
Men det var bara ett sidospår, tillbaka till min reflektion.
Nu är det väl visserligen säkert så att i och med att Filip är så pass lätt och rolig att ha att göra med så blir det hela mycket roligare och enklare än om vi haft en bebis med tex kolik – i alla fall tror jag det hade påverkat brödernas engagemang. Men, som vi har turen att ha det nu så är de S Å glada i sin lillebror! Så fort de ser honom så pratar och gosar de med honom och det är helt fantastiskt att se! Filip älskar brorsorna och pratar alltid tillbaka. Vi vuxna njuter också för fulla muggar – lite mer nu när vi är lediga båda två – och tar tillvara på den här tiden mer än vi kanske känt att vi kunde med de äldre barnen. Inte så att Filip är viktigare än de på något sätt, men man har lite mer distans och insikt i vad som är viktigt att man tar tillvara på.
Det är så häftigt att se hur en sån här liten människa kan berika en hel familj, Filip har verkligen gett oss något som vi gemensamt älskar! Bästa ”beslutet”* någonsin!
* Nu kom det där igen, ett ord som låter som om det är något man bara kan bestämma så blir det så. Men jag hoppas ni förstår hur jag menar. Vill passa på att skicka lite extra kärlek till er där ute som längtar och kanske försöker!
