Mellanrummen

/ LindaG / 1 kommentar

I mellanrummen blir det sällan något bloggat, men i mellanrummen finns majoriteten av livet. Det är där det varken är katastrof eller toppen, och livet liksom mest pågår. Det blir inga bra blogginlägg av det, och det finns heller inte så mycket tankar som behöver få utlopp här – och alltså blir det lite ”ryckigt” för den som bara läser bloggen. Det finns så mycket vi kämpar med just nu, och då är det ”inte ens allvarliga saker” som sjukdom eller liknande, men precis just nu känns det lite lugnare – om det sedan är stormens öga eller bara en paus mellan stormbyarna vet jag inte. Men här kommer lite om mellanrummet:

Det har varit ett par mentalt slitiga veckor, och fysiskt med med nackspärren (som äntligen gett med sig nästan helt). Jag var och tränade i går, det var ett riktigt jobbigt pass och jag kände direkt när jag satte mig på roddmaskinen som var starten, att ”jag orkar inte det här”. Men jag kämpade på och det gick ändå ok, men efter var jag så slut att jag fick bara ligga en stund på soffan i vår entré innan jag orkade ta mig in i duschen. Jag kör i princip ALLTID på så absolut gott jag bara kan, men sen kan mitt ”max” variera extremt mycket beroende på många saker, och ibland känns det frustrerande att jag inte riktigt tror att tränarna ser att jag faktiskt gör mitt allra bästa utifrån dagen – eftersom det kanske ser lite halvdant ut. Varför nu det är viktigt att någon annan ser det vet jag inte, men det är vad det är.

Men, på en betydligt mer positivt notis så fyller jag år på fredag, och från att ha gått till att det är en riktigt jobbig dag när jag känt mig ledsen för att barnen bråkar eller annat, så ser jag numer verkligen fram emot det. Mest för att vi nu har en tradition – jag och maken – där jag får champagnefrukost och sen blir skjutsad till Backamo Handelsträdgård, och sen får någon god middag. Det är precis EXAKT det jag kan önska av en helt perfekt dag, och det enda som verkligen kan toppa det är om det dessutom blir sol – vilket det ju ser ut att bli! Sedan vi införde den här traditionen har jag kunnat sitta ute på altanen och äta/dricka min champagnefrukost med goda ostar, och det är heeeelt ljuvligt! Fick dessutom ytterligare ett gott besked, nämligen att min reserverade bok (del 4 av serien Dungeon Crawler Carl) har kommit så jag kan hämta den på bokbussen ikväll, alltså har jag även något riktigt bra att läsa! Sen får jag påta i trädgården i lugn och ro, och då är dagen perfekt. Älskar maken för den här dagen (och en massa annat med såklart, men den här är ändå fantastisk).

Inköpen från ett annat år. Jag VET att det ser mer enhetligt och fint ut om man upprepar sina växter i klungor, men jag tycker också det är så himla roligt med nya sorters växter. Vad funkar bäst hos oss, med, och vad funkar inte?

Ser SÅ mycket fram emot lite varmare väder med, så man slipper bära växter in och ut hela tiden och så man inte behöver ha typ full vinterutstyrsel när man är ute och grejar i trädgården. Det är inte bara jag som väntar på värme för övrigt, på vår ”medelhavssida” är både persika och sötmandel precis på väg att blomma, och äppelträden och körsbär ser inte ut att bli långt efter. Vi fick ju inte ett enda äpple förra året, så jag hoppas verkligen att det blir bättre i år – vi har ändå planterat 3 nya äppelträd sedan vi flyttade in, förutom de 4 som redan fanns. Eftersom jag nu har en dag i veckan som är dedikerad till gårdsarbete så känner jag mig faktiskt otroligt mycket mer i fas med trädgården än jag brukar göra. Det som är kvar att göra i närtid är att så persilja och morot, samt att sätta lök. Potatisen fick vi ner i de nya potatislanden förra helgen, och de landen ska bara täckas med gräsklipp när vi har det att tillgå sedan.

Äppelblom 2024

Sen har jag försått en massa, även en massa blomstermixar som jag köpt från Fröbanken och som egentligen ska direktsås, för det är TORRT i landen. Har ju knappt regnat på 2 månader hemma hos oss, och den vätan som fanns i marken från vintern har minskat ordentligt redan. Tänker att jag kanske kan förså och sätta ut lite små plantor, och sen direktså mellan dem (så kanske jag också ser lite lättare om det är väldigt torrt). Sen är det såklart en del perennrabatter kvar att rensa, men det känns inte så stressigt, det blir vad det blir liksom. Det jag SKA göra förresten är att gräva en liten rabatt intill altanen vid växthuset, där jag ska sätta lite halvhöga buskar för skugga och solskydd – något jag tänkte kolla efter på min födelsedag, förutom rosor som jag vill ha vid den gamla hästvagnen. Eller gräva och gräva, jag gräver egentligen bara bort ett litet dike där jag tar bort grässvålen, sen täcker jag själva ytan där jag vill ha landet med kartong och lägger på jord. Då dör gräset under lagom till kartongen har brutits ner, och det blir inte så mycket jobb.

Godnatt, må jag ha en bra morgondag*

/ LindaG / 1 kommentar

Det är ett aldrig sinande ljud av snuva och hostande här just nu. Eller nu och nu, maken var sjuk typ hela förra veckan och nu är F och L sjuka med. F fick vara hemma med mig idag, men han är så stor och inte superdassig så jag har ändå kunnat jobba rätt ok. L är mycket sämre, men han kan liksom inte kosta på sig att missa skoltid just nu, så han fick kämpa sig iväg med ett par alvedon. Inte toppen, men alternativet är sämre. Själv håller jag tummarna att det inte ska bli min tur härnäst, för i morgon ska jag träffa en vän jag saknar och inte har träffat på länge.

Men, det var egentligen inte alls det jag skulle skriva om, utan jag tänkte skriva hur jag tar hand om mig själv. Ja, det låter kanske konstigt, men jag tycker det hjälper mig att vara snäll mot mig själv om jag liksom tänker att jag är en annan person i morgon än jag är idag – helknäppt, men jag ska förklara. För att mitt morgonjag ska ha en bra dag så gör jag t.ex. sånt här på kvällen:

  • Gör i ordning en bra frukost med mycket protein, för att få en bra start. Jag kan oftast inte påverka mina medhavda luncher så himla mycket, det blir ju vad det blir eftersom vi veckoplanerar alla måltider och handlar till dem på lördagar. Jag är just nu förtjust i en frukost som består i hälften chiapudding (med vanlig mjölk, har inget annat hemma), naturell kvarg, en rejäl klick hemgjord sylt och så lägger jag på lite pumpafrön när jag äter. Väldigt gott, inte så slemmigt som om jag bara äter chiapudding och inte så strävt som när man bara äter kvarg (kan för övrigt bara äta naturell kvarg utan tillsatser, har helt tappat förmåga och lusten att äta en massa sötningsmedel och tillsatser).
  • Jag packar mina träningskläder i min ryggsäck, så att allt är klart att bara stoppa in i bilen och jag inte har några ”ursäkter” för att inte träna.
Jag låter mig alltid stanna upp och titta på sånt jag tycker är vackert.
  • Jag plockar fram de kläder jag ska ha på mig i morgon, både för att jag själv ska slippa välja men också för att jag går upp nästan en timme tidigare än alla andra och inte vill väcka dem. Oftast funkar det, men ibland känner man inte för kläderna man lagt fram och då får man göra om.
  • Jag ser till att prioritera min träning, så att jag får minst två men helst tre pass i veckan. MEN, har jag ont någonstans eller bara känner att jag inte orkar så försöker jag låta mig köra ett pass utan att maxa. Den här mängden träning är alldeles lagom för mig, även om jag hade haft tid och möjlighet hade jag inte orkat fler pass, i alla fall inte med crossfit som blir rätt slitigt.
  • Jag ser till att jag alltid har en bra bok att läsa, och jag tar varje ledig stund för att göra det.
Just det, jag ser också alltid till att ha en flaska bubbel kylt och en bit ost, ifall mitt morgonjag behöver det. Men det gäller ju att ta ETT glas då, annars blir mitt övermorgonjag inte så piggt, haha!

Så, på alla de här sätten försöker jag ta hand om mitt morgonjag, och är jag trött på kvällen när det ska göras så försöker jag liksom känna hur jag klappar mitt morgonjag lite på kinden och ändå får det gjort, för hon i morgon kommer behöva det. Och nu ska jag strax lägga mig, så hon inte är alltför trött när hon ska upp.

Tar du hand om ditt morgonjag? Och hur gör du det?

*haha, insåg just att rubriken lät jättedramatisk, men det jag syftar till är alltså att jag önskar mitt morgonjag en bra morgondag.

Gröna toner

/ LindaG / Lämna en kommentar

Vi red ut den allra värsta tonårsstormen i fredags, och efter det har helgen varit ok. De stora har varit hos kompisar så vi har haft en ganska lugn helg här hemma med F. Trots att det sett så soligt och fint ut så har det verkligen varit svinkallt, så det blev enbart några nödvändigheter klara i trädgården, som att sätta potatis.

Vår stora rabarber har börjat växa, så nu kan vi nog göra rabarberpaj vilken dag som helst.

Tack vare min ”jobba-på-gården” dag så känner jag mig mer i fas med trädgården än annars. Bäddarna är rensade och står i princip redo för grönsaker och blommor, det känns otroligt bra. Har också försått typ allt jag ska odla som KAN försås – och testar även lite som egentligen ska direktsås, eftersom jag vet av erfarenhet att direktsådd alldeles för lätt torkar ut här hemma.

Nöjd med mina nya växtstöd med, och glad över att det mesta i naturen börjar skimra i grönt nu. Faktiskt körde vi igång gräsklipparen idag, den får gå på högsta läget (det gör den nästan hela sommaren för övrigt) och hålla efter gräsmattan lite.

I höstas satte jag mängder med lökar i de två lådorna på nya altanen, och nu har den första blomman kommit upp – en väldigt vacker Narciss, som gör mig glad. Vet däremot inte exakt hur jag ska göra sen, jag vill ju ha sommarblommor eller Dahlior eller nåt där i, men nu hamnar ju lökarna lite i vägen? Hur gör man då?

I dag har varit en dedikerad städdag, för sånt där man aldrig hinner med annars, så jag har skurat duschen, och köksluckorna, och vi har storstädat hela huset. Sen gick vi ner till stallet och gjorde i ordning allt som stökats till under vintern, så nu är det lite mer lättmanövrerat inför sommarens små projekt. Oerhört tillfredsställande att få det gjort!

Dagens reflektion

/ LindaG / 4 kommentarer

Jag minns när jag var yngre, när jag kunde se en katt på gatan och ägna oändligt med tid med att kela och gosa med den. När jag engagerade mig i kompisars barn och pratade och gullade med dem, och när jag hade en massa ”omsorg” över för att mysa med en hund, och allt det här var helt utan en tanke på att jag inte alltid skulle orka att göra just sånt.

Nu? Jag har noll ork eller lust att engagera mig i nåt annat liv än det jag prompt behöver. Gillar katter av den anledningen, det går bra att bara klappa lite i förbifarten och annars ignorera en katt (hade ALDRIG kunnat gissa att jag skulle komma till en punkt då jag INTE ägnade all min uppmärksamhet åt ett djur i min närhet), eller så hoppar de upp i knäet och kräver lite gos och då får det bli så. Kompisars barn? Ingen ork och ingen lust att ge mer än flyktig uppmärksamhet.

Missförstå mig rätt nu, jag bryr mig om att barn, vänner och djur mår bra och har det bra, men jag orkar inte engagera mig på det sättet jag brukade – all ork har tagit slut med mina egna. Det låter sjukt … jag vet inte, egoistiskt typ? Och på ett sätt är det väl det, men det handlar mer om att det är ren självbevarelsedrift hos mig själv än att jag inte VILL eller bryr mig, jag har liksom ingen del av mig själv över att dela med mig mer av. Vet inte om det är därför jag tycker det är så vansinnigt tungt att ha tonåringar med, det spelar liksom ingen roll hur mycket kärlek, engagemang och omtanke man lägger på dem, minsta lilla motgång så är man ändå ”en jävla idiot och kan dra åt helvete”.

Tonåringarna tycker säkert att den minste får orättvist mycket uppmärksamhet, men de fick precis lika mycket när de var i samma ålder. Det är lättare att ge av sig själv när det gör någon glad, och uppskattas.

Nu tänker säkert någon att ”men jo, all den kärleken kommer att ge resultat senare, när den värsta tonårstiden är över”, men jag vet inte. Jag har svårt att se just nu i alla fall att det skulle ändra sig, det känns mest som jag öser ut hela mitt jag i ett såll som inte bara läcker utan som rakt av inte har en botten. Jag har väl i alla fall identifierat att den värsta tiden i en tonårings (och föräldrarnas) liv verkar vara runt 15-17 år ungefär (eller så blir det ännu värre, men baserat på barn 1 så kanske det ändå släpper liiite sen?), och då är strategin att bara överleva antar jag.

Det går så oerhört starkt emot mitt ”grund-jag” att inte engagera mig till fullo, så jag tycker det känns himla jobbigt. Samtidigt finns det inga andra alternativ än att backa undan – men känslan i det blir bara … tomt.

Ok, det låter kanske dramatiskt, min känsla just nu kommer sig dels av ett storbråk med tonåring 2, men även av att jag har en sån sjuk nackspärr med medföljande huvudvärk. Den senare (eller båda förresten) har också gjort att jag sovit fruktansvärt dåligt i flera nätter, har inte haft den här sortens ont i nackmusklerna (och huvudet) innan att inte ens ipren+alvedon hjälper ordentligt. Har varit hos naprapat och hoppas att det ska släppa – men oftast blir det ju lite värre precis efter med. Så, inga toppenförutsättningar för ett kanonhumör… Det blir ingen träning idag heller, det hjälper ju oftast annars men efter träningen i måndags blev det värre och jag känner inte att jag kan påfresta de här stackars musklerna mer heller just nu.

Tacksam hjälp

/ LindaG / 1 kommentar

Solen skiner och det är faktiskt ganska ljummet ute – så pass att det gått bra att äta både frukost och lunch ute på altanen i lä, i bara en tröja. Har precis slutat jobba (idag på distans) och ska gå ner till köksträdgården för att montera klart de blomstöd som nu är färdigmålade. Ute är äldsta tonåringen och hjälper till med att hacka upp och gräva bort allt det gräs som växt in på vår grusade infart – extra tacksamt eftersom han erbjöd sig gå ut och göra klart utan att jag behövde be honom. Han är glad, för han har fått sommarjobb, och jag (och mormor) är minst lika glada för hans skull!

Ändå känner jag mig lite deppig den här veckan. Ibland blir det så när jag varit iväg på större event och är lite socialt bakis, och ibland är det en blandning med lite annat. Det ger sig förhoppningsvis med lite helg, det är liksom inget allvarligt.

I kväll ska vi åka och hämta en ny tupp – den förra fick ju vandra till andra hönsgårdar (bildligt talat) när han attackerade vår 9-åring, så jag hoppas den här är snäll även mot barn. En vit islandstupp blir det, och eftersom minst en höna visat tecken på att vara lite sugen på att ruva så hoppas jag lite på kycklingar – även om vi inte behöver förnya stammen förrän nästa år egentligen. Det vore bara kul att ha natur-ruvade kycklingar till sommaren liksom.

Nu ska jag ut i solen i alla fall, finns inget bättre mot depp (kanske ett glas bubbel möjligen). Ha en bra helg!

Dagsplanering

/ LindaG / 3 kommentarer

I dag har jag en av mina ”arbeta-på-gården” dagar, den tredje i år, och varje sådan känns så otroligt lyxig. Att få en dag att göra ”allt” som jag behöver och villhöver göra i trädgården och med odlingen gör större skillnad än jag vågade hoppas. Vi har också haft en väldigt produktiv helg där vi bockat av en massa saker, och för en gångs skull fick jag även ut barnen för att hjälpa till vilket också gjorde stor skillnad. Alltså har jag teoretiskt sett en riktigt bra utgångspunkt idag. Dock är jag inne på tredje natten med riktigt skruttig sömn, den senaste pga jag haft sån träningsvärk kombinerat med benhinne-ont (speciellt i vristerna) att jag inte kunde sova av den anledningen – så jag kommer ta det lite lugnare idag än jag tänkt.

Planen för dagen är i alla fall att måla lite lockläkt som ska bli vindskydd/siktskydd för soptunnorna, samt överliggare till de nya växtstöd och portaler vi satte upp i helgen. Orkar jag ska jag såpskura den sista trallen med. Sen är frågan om jag ska göra en så-snigel och försöka så lite av de blommixer jag köpte från Fröbanken. Nu har äntligen vitlöken vi sådde i höstas (300 klyftor ni vet) börjat titta upp – typ överallt faktiskt – men det innebär också att jag inte riktigt vet vart jag ska ha blommorna… Måste nog bli lite inklämt mellan lökarna, hur det nu än blir, annars har jag BARA vitlök och det är ju inte så kul. Funkar ju heller inte alls bra att fröså direkt i landen här, jag har inte riktigt möjlighet att ”dalta” med de sådderna så de har en tendens att antingen torka bort eller trängas bort av ogräs när jag inte vågar rensa just där.

Skönt att kunna stå i garaget att måla när det blåser kallt ute

Men, just nu sitter jag vid köksbordet och kikar ut, med en kopp kaffe bredvid mig och min skål med kvarg/chiapudding till frukost. Att få ha en lång, lugn och avslappnad frukost är bland det bästa jag vet. Helst med en bra bok – just nu läser jag Dan Browns sista men tycker den är sådär. Har bokat nästkommande två delar av Dungeon Crawler Carl (helt OTROLIG bokserie) men får dem inte förrän på onsdag när bokbussen kommer. På tal om det förresten, tisdag-onsdag ska vi till Göteborg med jobbet, på konferens med de andra energikontoren. Det var ett tag sedan vi var iväg över natten, så det ska bli kul! I juni sen ska vi ner till Bryssel för lite EU-grejor, har inte varit där så det ska också bli väldigt roligt. Mycket kul att se fram emot alltså!

Tillfälliga blomster har blivit mot lite rejälare sådana

Nu ska jag läsa vidare, sen ska jag ut och fota bilderna ni hittar i inlägget, så det inte bara blir en massa text. Kram på er, ha en fin vecka!

Knoppar som brister

/ LindaG / Lämna en kommentar

Här på gården har sakta vårens arbete påbörjats, även om det är väldigt mycket för kallt för att börja med många saker. I natt har det varit ungefär -4 grader, och nästa verkar bli lika. Sakta mer säkert ser man att trädgården vaknar till liv, så jag tänkte bjuda på ett par godbitar:

Hönorna är mycket nöjda över att få komma ut och picka och äta det som bjuds ute.
Rönnbärsspirean ser ut att bli en av de första buskarna som bjuder på grönska, och också vackra rosaröda toner.
Vår älskade akleja som ibland beter sig lite som ogräs, har de vackraste bladen hos mina perenner, och bjuder på tidigt ögongodis i alla rabatter.
Den lurviga backsippan är ju lite ”vinterklädd” så den har också börjat titta upp.
Ytterligare en av de tidigaste blommorna – vår aprikosa jättevallmo som är otroligt vacker den korta tid den blommar.

För övrigt bytte vi ytterdörr i helgen, de bilderna hittar ni på instagram (finns översikt här vid sidan om ni kollar dator, eller längst ner om ni kollar på mobilen). Jag har skurat våra två största altaner med såpa och behandlat dem med såpa med, så nu är de väldigt vackert honungsfärgade, och redo att möbleras lite mer inför – förhoppningsvis – varmare dagar.

Det har varit ett helt ok lov med barnen med, och en god nyhet för en av dem dessutom, så just nu går vi i alla fall inte minus på att hantera konflikter (även om det kan ändra sig snabbt). Känner mig inte så inspirerad till att blogga däremot, samtidigt som jag ju själv vill kunna gå tillbaka och läsa i mina egna inlägg med. Får se lite hur jag gör.

Hormonbrist på hyllorna

/ LindaG / Lämna en kommentar

Den gångna helgen blev en sån som bara blev just vad den behövde vara. Jag gick och tränade, lite förkyld och tänkte ta det lugnt, men rycktes med i ett tämligen intensivt och tungt pass. Det gick bra och var kul, men var totalt plakat efter, hela dagen. Hade som tur var inga direkta måsten på listan, utan kunde just bara slappa en del (förutom ni vet, mat och sånt som ska hanteras). Söndagen spenderades i huvudsak på Leos lekland då F fyllt år nyligen och hade ”kalas” (fast inte bokat kalas utan bara egen lektid) med sina två bästisar. I över 3,5 h satt vi där, som tur var så var vi ju båda två med och kunde sitta och tjöta lite under tiden. Fasen vad kallt det är där dock, speciellt på golvet och när man sitter still – barnen var ju genomsvettiga men eftersom de är stora nog att springa runt själva så behövde ju inte vi göra det. Självklart eskalerade sen min förkylning så nu är jag ganska ordentligt förkyld. Har konferens på onsdag så tills dess vore skönt om jag blir lite mindre snorig, men vi får väl se.

Såna här helger ger mig så blandade känslor. Eftersom det inte var ute-väder (SVINKALLA vindar ju!?!?) och det är såpass tidigt så hade vi inte kunnat göra så mycket, men samtidigt vill jag ändå gärna känna att jag får ut något extra av varje helg, så inte livet bara glider iväg. Nu ska sägas att det kändes jättekul att se F ha det riktigt roligt, och vi hade en helt ok stund i fiket med – även om det är otroligt omysigt. Trots det kändes livet lite deppigt och meningslöst – sådär som det kan vara ibland.

På torsdag blir min första flex-dag, och jag ska försöka åka till K-Bygg för att inhandla allt som kan behövas för att vi ska kunna byta vår ytterdörr i påsk, och även diverse virke för småprojekt på gården. Ska också sätta mig och fundera lite över påskmat, det är ju kul att äta nåt som man inte alltid äter annars när det är långledigt och påsk, men har noll inspiration just nu. Ser inte ut att bli kalasvarmt heller, så grilla är ju inte så mysigt – även om det säkert blir det en dag ändå.

Går i alla fall hitta lite små vår- och påsktecken ute.

Måste för övrigt boka en läkartid, eftersom kvinnohälsa inte är något prioriterat i världen i stort så försvinner nu min Lenzetto-spray (östrogenspray) från sortimentet och från högkostnadsskyddet. Det är pissigt, när man hittat nåt som funkar och som får en att må typ bra. Nu måste jag försöka byta till nåt plåster eller så, och jag VET att de superofta är restade också. Är så fruktansvärt arg på att det ska vara ett problem att få tag i medicin som gör att man funkar i sin vardag!!! Har extremt svårt att tro att samma problem skulle gå under radarn på det sättet om det handlat om nåt som behandlade män och deras hormoner.

Påskplaner

/ LindaG / 4 kommentarer

Just den här tiden på året känns det verkligen som man står med fötterna i startblocket och bara väntar på startskottet. Och självklart har jag tjuvstartat och det är ju lite saker man har kunnat börja med, men jag längtar tills vinden inte är isande och till det är mer ljummet än kallt i luften.

Nästa vecka är det påsk, det är ju en av mina favorithögtider pga noll krav och förväntningar. Situationen med de stora barnen ser ju inte ut att göra något vidare för förutsättningarna till något utöver det vanliga, så vi kommer bara vara hemma (de stora är nog hos kompisar som vanligt gissar jag) och ha det gott på gården. Vi försöker just nu mest att bara ignorera problemen med tonåringarna och lite låtsas som att det bara är vi två vuxna och lilla F, för att inte gå sönder.

Tanken är att vi ska passa på att byta ytterdörr i påsk när vi ändå är lediga ett antal dagar, ser fram emot en ny fin entré! Passade på att mycket hastigt göra lite påskfint i krukorna utanför med, ska försöka hinna plantera lite penséer med tills dess. Har också plockat in fina körsbärskvistar (vi har en massa vildkörsbär) som jag hoppas slår ut lagom till påsk. Är ju också en massa god mat att välja på, till skillnad från tex julen som ju är lite väl enformigt inriktad på salt och fett, godis äter jag ju inte pga gillar inte – men jag ska göra någon god dessert tänkte jag istället. Förhoppningsvis blir det varmt nog för att grilla lite med, det är ju extra gott så här i början av säsongen.

Framsteg

/ LindaG / 3 kommentarer

Vips så gick det över en vecka sen jag skrev sist. Och vad har då hänt den veckan, något speciellt? Nej absolut inte, men nu har ”utesäsongen” börjat, vilket innebar att vi var ute hela helgen och ”vårstädade” på gården. Jag kunde, i vanlig ordning, inte hålla mig helt utan har klippt ner det värsta på perennerna som börjat få nya knoppar närmast marken, men har bara plockat bort ”pinnarna” jag klippt bort så löv och annat bös får ligga kvar för lite skydd. Grenar, pinnar och sly har samlats i en hög och ska eldas, när (om) det blir vindstilla någon dag.

Det är oerhört hoppingivande att kolla nära i rabatterna nu, för även om det mesta ser brunt och dött ut när man bara kollar ut så kan man hitta en hel del tecken på liv nu. Både i växtform och i form av insekter som kravlar sig fram – såg till och med ett par fjärilar i lördags. Tulpanerna jag satte i de nedsänkta lådorna på altanen verkar ha klarat vintern och har börjat titta fram ur täcket med gräsklipp som ligger som skydd, hoppas nu att inga rådjur får för sig att det är någon form av buffé.

Sist jag skrev så hade jag väl också precis börjat andningskursen va? Nu har jag kört den i en vecka, och i torsdags fick jag ett ryck och tog mig ut i löpspåret på ÖIS för att testa om det möjligen kunde bli någon skillnad. Jag har ju alla år hävdat att jag inte kan springa – eller i alla fall inte samtidigt som jag andas – och det visade sig att det var en helt korrekt bedömning, att det berodde på andningen alltså! Nu ska vi vara ytterst transparenta här, det här var typ första löprundan jag testade på nästan 13 år och jag är och förblir ingen löpare, men det var en VANSINNIG skillnad i hur jag upplevde min långsamma joggingrunda den här gången! Först tog jag det verkligen sådär löjligt långsamt som jag blivit rekommenderad, och jag varvade med att gå korta sträckor hela rundan – jag är inte dum ändå och är det första löprundan kan det ju vara rimligt att hålla sig LUGN. Men vilken skillnad, jag kunde hela tiden andas – med HELA lungorna, inte bara panikartat närmst nyckelbenen – så pass mycket att jag faktiskt kunde se mig omkring i naturen, och till och med kunde höja tempot lite.

Köpte ju ändå vettiga löpardojor förra året så förutsättningarna finns ju där nu.
Bara tiden som ska räcka till med!

Det är svårt att förklara vilken enorm skillnad det blev utan att bli antingen idiotförklarad eller låta som att jag gått med i nån sekt jag vill förmedla vidare, men jag var så glad när jag åkte därifrån att jag nästan studsade fram! Sen är jag tung och långsam, jag kommer nog aldrig vara en ”löpare”, men jag kände ändå att jag absolut skulle kunna ta mig runt 5 km utan att dö nu – till skillnad mot när jag fått dödsångest redan vid de 800 m vi ibland kört på träningen när jag inte kunnat andas.

Har också sovit lite bättre i veckan, det ingår ju också en del stressreglering förutom kapacitetsbyggande i kursen, så det enda jag känner är att det här kan vara nåt av det bästa jag investerat i för mig själv! Har ju börjat använda hela lungorna, inte bara den översta fjärdedelen, och det är lite som att en hel värld har öppnat sig. Bästa 1000 kr jag spenderat! 2½ vecka kvar med, men sen är ju tanken att jag har tekniken och metoderna med mig resten av livet, att plocka fram vid behov när det behövs.

I övrigt känner jag att jag har en svacka i träningen, den känns tung och har varit himla slitig på sistone, i samband med att det varit open-tävlingar. Fick en insikt häromdagen att jag inte alls är förtjust i de övningar som mest förknippas med crossfit (burpees, pull-ups, box hopp mfl). Jag gillar styrkedelarna som vi kör på Strongman på lördagar, och skivstångsgrejorna vi gör, men egentligen inte det högintensiva som kännetecknar Crossfit. Nåväl, det får rulla lite till så får jag se hur jag gör, jag vet ju att jag behöver träna för att må bra, och att jag inte har lusten kvar att ”gymma själv”.

För att återgå till veckan som varit så var det ju lite kall snålblåst hela helgen, så det blev inte så mycket kaffe i solen, men det hann jag ju faktiskt med tidigare i veckan – och det blir snart mer hoppas jag!