Här sitter vi, jag och Nala, och funderar på vart vi ska peta ner resten av lökarna som ska sättas i år.
Vi gör lite småfix i trädgården, sätter lök, klipper ner gamla växter och mäter för växthuset. Strax dags att gå in och göra lite våfflor, maken är snart tillbaka med O som har varit på hajk sedan i fredags, och det är hög tid för lite kaffe.
Gud vad jag älskar såna här stunder!
Har verkligen gjort en ansträngning att sänka mitt tempo på jobbet denna veckan till en mer rimlig nivå, vilket visserligen gjort att varje dag i sig inte känts så pressad men samtidigt så hinner jag ju då inte riktigt med allt som ska göras – så då blir jag stressad över det…
Det har varit lite lugnare på hemma-fronten, men ändå känner jag hur lite det krävs för att andan ska fastna högt upp i halsen och det trycker över bröstet. Just nu är det dock jobbet som ger mest stress.
Nåväl, nu har jag gnällt färdigt. Jag ser fram emot en ganska lugn helg med mestadels hemma-fix, det är bilar som behövs tvättas, lite aktiviteter för barnen, en hund som behöver tränas och lite annat smått och gott. Den ska nog gå den här helgen med… Önskar alla en fin helg i vårsolen!
Eftersom det utannonserats skitväder i dag så tänkte vi att vi skulle ta oss ut en sväng i går. Lukas har varit sjuk i veckan så det fick bli en kort promenad, vattenledningsparken kändes lagom. Vi fick dessutom sällskap av mormor som hade med sig supergott fika!
Ville göra det enkelt för mig för jag känner att jag blir stressad av att försöka få till mat samtidigt som 3 barn är hungriga och en valp behöver ständig tillsyn – hur vi än delar upp oss så räcker vi knappt till och då blir matlagningen en extra faktor. Det blev medhavda äggmackor och så gjorde vi bara en liten eld för att koka kaffe på. När vi väl kom ut kändes det kanon, men stressen ligger högt upp i halsen på mig just när vi ska komma iväg och allt och alla ska med.
Som en fantastisk bonus till denna ändå väldigt trevliga utflykt så uppförde sig Nala VERKLIGEN exemplariskt! Hon skällde inte på mormor, hon satt SÅ fint på sin filt när det gick förbi folk, cyklister och hundar (en liten bit bort ska tilläggas, men inte mer än ca 10-15 meter från där vi fikade). Det var verkligen ett tillskott på utflykten när hon funkade så bra – precis det jag har haft i huvudet som någon slags målbild innan vi skaffade hund. Superkul!
För övrigt så vägde jag henne i veckan, ca 4,5 månader gammal vägde hon 13 kg. Så sjukt fort hon växer! Hon kommer bli en stor tjej! Tror hon är ca 48 cm hög, svårt att mäta exakt.
I dag är det inte mycket planerat, maken och mini är och slänger skräp så vi ska kunna plocka hem lite fler fönster i veckan. Jag håller på att koka dillkött till dagens middag och så kör vi lite tvätt – det är typ dagens plan. Orkar jag ska jag plantera om lite växter som jag förodlar, annars ska vi mest … vara? (Det jag är kass på)
Sitter i soffan och har just druckit min andra kopp kaffe för dagen. Kl är 07:20 och jag och Nala har varit vakna en timme ungefär – vi klev upp när hon behövde kissa (första rundan blir bara i trädgården, skönt). Om nån timme tar jag en längre morgonpromenad med henne sen, det är min favoritpromenad på dagen om inte vädret är som igår.
Kort mellanspel, nu vaknade Filip så nu har vi läst en Pettson och Findus-bok och gosat i soffan en stund. Man är sällan själv uppe nån längre stund här hemma.
Får lite frågor om hur det går med stressen av er. Det är lite svårt att skriva om tycker jag, för när jag skriver om det utan att vara precis mitt i det värsta så känner jag mig bara fånig som inte klarar av vardagen utan att stressa upp mig, även om jag logiskt fattar att det inte är så. Det går i alla fall bättre tycker jag. Vi har fått bra verktyg och tips om hur vi kan hantera situationer med barnen så det har varit lugnare hemma, och på jobbet gör jag en kraftansträngning för att sakta ner tempot till något mer rimligt. Det går, åtminstone ibland, och jag känner att jag åtminstone hasat mig ett halvt steg från kanten. Däremot är det mycket kvar att jobba med, än så krävs det inte mycket för att jag ska balansera på gränsen igen.
Det jag tycker är svårast är ju att hitta och få till återhämtning. När psykologen frågade mig första gången vad jag får energi av att göra kom jag inte på en enda sak, men när det nu ändå känns lite lugnare så har jag ju kommit på ett par saker jag gillar att göra (sjukt att man kan glömma sånt). Jag gillar ju små hemmaprojekt (när det är på mina villkor), att greja i trädgården och att vara i naturen (när det inte blir en stressig situation av barn som är hungriga och en hund som vill dra iväg). Så det går framåt – jag har känt mig lite glad i stunder och åtminstone haft en del tid när jag känt mig som mitt vanliga optimistiska jag. Framsteg! Nu gäller det att hålla i med, och att hitta hållbara rutiner och tid för träning (svårast just nu) och återhämtning.
Nu har alla barnen vaknat och klockan närmar sig 08, dags att ta en morgonpromenad. Hoppas ni får en bra helg – och så kan vi väl hoppas på att det kommer lite riktig vårvärme snart eller?!?!?
Det är sånt skitväder idag och det har varit så kallt hela veckan så vi kan väl bara ta en liten hyllning till sommaren och hoppas på att den blir bra i år?
Tänkte innan idag att jag skulle sätta mig och blogga lite, men nu när jag satte mig blev det helt tomt i skallen. Men vi kör väl på ändå, lite vardagssvammel brukar det ju bli…
Vi varvar valp-träning med sjuka barn här hemma. I går vaknade Filip med täppt näsa så han fick stanna hemma – men istället för att det som väntat eskalerade till feber så försvann det i stället helt och var nog bara nån tillfällig morgon-täppthet. I dag fick istället Lukas rätt hög feber och framförallt feber som inte ville ge med sig med vare sig Ipren eller alvedon, riktigt hängig har han varit. Han får testa sig i morgon är tanken.
Valp-träningen då? Jo men vi hade vår första valpkurs-tillfälle i tisdags. Nala var superpeppad så att säga, hon började kursen med att grundligt skälla ut alla andra deltagare och gick sedan på bakbenen hela promenaden runt eftersom hon tog i för kung och fosterland för att ta sig fram till övriga deltagare. Joråsåatte. Himla bra husse o matte man kände sig som där en stund, men med lite pepp från coachen att det kommer ge med sig och att hon sen klarade övningarna galant så kändes det ändå bra. Hon är ju himla reaktiv den här lilla tösen – har förstått att det uttrycket passar bra på henne i alla fall. Hon reagerar ju liksom på det mesta, med någon form av blandad nyfikenhet, glädje och lite vaksamhet och försvar. Vi jobbar rätt mycket med henne, många gånger per dag blir det (korta) träningspass och våra promenader är också de ett helt eget träningspass i att gå fint i koppel. Går vi själva är hon duktig på att inte dra och att söka kontakt med oss, men kommer det distraktion i form av människor, cyklar, stora lastbilar eller framförallt hundar så blir hon så uppstirrad att hon helt tappar förmågan att lugna ner sig. Mycket att jobba på där – men vi märker också att det går framåt.
I dag var hon för övrigt med mig på jobbet på förmiddagen, försöker köra en halvdag i veckan i alla fall för att hon ska lära sig att hänga med där med. Först var det allmän utskällning, men sen lugnade hon ned sig och vi kunde sitta bredvid (jag och mina kollegor) utan att hon skällde på dem alls. Men gå fram gör hon inte heller, det är alldeles för läskigt…
Nu måste jag gå och lägga mig, i morgon stundar en ny dag med distansutbildning… Tjingeling!
Ändå en bättre sådan än jag väntat mig? Jag och Nala började med en timmes promenad i Bankeryd när Lukas spelade fotboll – som vanligt på lördagar. Men promenaden gick bra och vi hade det väldigt trevligt!
Barnen fick leta påskägg och därpå blev det såklart påsktårta, nån fason får det väl ändå vara på högtiderna trots att vi knappt firar annars. Gott i alla fall, även om det är gränsfall för vad jag klarar i söthet…
Sen fick jag ÄNTLIGEN träffa min lilla brorsdotter som hunnit bli hela SJU månader?!? Eftersom maken och Filip nyligen varit förkylda ville de inte riskera nåt, men jag hängde med på en promenad med gänget i alla fall, för att hinna prata åtminstone lite. Så sjukt, i vanliga fall hade jag ju hållit i henne massor, kramat på henne och träffat henne mängder med gånger fram till nu 😦 Jävla Covid.
Till middag blev det i alla fall hemgjorda, grillade hamburgare – och det är så sjuk gott ändå! Och så lite påskgodis till efterrätt (choklad med likör i såklart, punschpraliner och ”banan-S” eller vad man ska kalla dem)…
Ändå en bättre påskafton än jag hade vågat hoppas på måste jag säga. Hur var din?
Innan jag skriver om själva kärnan i det här inlägget så vill jag förklara en sak känner jag – nämligen om hur jag ser på hemma-projekt och hur det kan funka när jag i övrigt är överstressad. För det kan låta väldigt motsägelsefullt, att jag gärna vill ha ett hemmaprojekt när det redan är för mycket överallt, men faktum är att det är en av de sakerna som verkligen gör mig glad och GER mig energi. Då ska också tilläggas att projekt vi gör hemma är helt lust-styrda och utan vare sig tidspress eller någon annan form av krav på prestation, det är något som fyller på batterierna eftersom jag ÄLSKAR att ha nåt att gå och pilla med. Då får min hjärna vila, den får gå och småfnula på något lättsamt och roligt och händerna får göra något meningsfullt med. Ok, det var väl världens längsta inledning till ett blogginlägg, men jag kände att det var viktigt att tala om hur det här funkar för MIG, eftersom jag annars kan förstå att man tycker att det bara är knäppt att hitta på ett projekt.
Nåväl, till saken. Förra året skulle vi ju byggt ett växthus, men pga både att vi gärna vill flytta ut på landet och pga svindyrt (det enda vi hittade som är i rätt storlek och mot en husvägg var från Willab Garden och kostade skjortan) så blev det aldrig av.
Nu i veckan så satt vi och kikade på nåt program med ett halvt öga, tror det var ”hjälp vi har köpt en bondgård”, när jag kände att fasen, drömmen om ett växthus finns ju ändå kvar där. Hjärnan tuggade långsamt framåt och så kom jag på att herregud, vi har ju just bytt ut en massa gamla fönster på ett hus på jobbet – de fönstren ska ju direkt till tippen så varför inte försöka bygga ett växthus med dem? Så, i veckan hämtade jag ett litet gäng (kommer behöva fler) och tog hem. De är gamla och i ganska skraltigt skick, men jag kommer inte lägga en högre ambitionsnivå på dem än att jag tar bort den färgen som flagnat och fräschar till med lite färg, det kommer inte bli en total skrapning av färg eller något sånt. På de fönster jag tog hem nu är det redan skrapat, vi ska såga av lite kantlister med bara så är de redo för lite färg, så det var inget omfattande underarbete. Man kan säkert göra dem superfina och som nya med att skrapa dem helt rena, men DET är inget jag tänker lägga energi på.
Så, när vi fått hem resten av fönstren (de är inte bytta än) som är mycket större, då ska vi försöka lägga ut dem som ett pussel på gräsmattan för att se hur stort som blir lagom att bygga. Vi kommer göra stommen av tryckimpregnerat virke, så kan vi måla de delar som är utåt nästa år om vi vill. Återigen – ambitionsnivån är att det ska vara kul. Som grund tänkte vi mura upp med Leca-block, för det har jag alltid velat testa att göra och taket det blir kanalplast. Det enda jag behöver lösa är någon form av glasad dörr, sen har vi nog allt vi behöver!
Det känns så kul, både att ha fått lite ork till inspiration och att ha något positivt att fundera på och greja med. Troligen kommer det ta hela sommaren, men vad gör det, det här är ju bara ett tillskott – inget måste.
Förresten, på tal om växter, i uterummet står nu ett gäng tomater och chiliplantor och växer, de kan visserligen stå kvar i uterummet men det hade ju varit extra kul att få ställa dem i ett växthus sedan!
Det blev ett mycket kort uppehåll för min egen del i sjukan/vabbandet. I går kväll fick Filip feber igen och var jätteledsen och hade ont i örat. Var helt säker på att vi skulle vakna upp till sprucken trumhinna idag, men antingen har sprack den i natt utan att det runnit nåt ur örat eller så blev det ingen riktig öroninflammation, för nu har han inte just ont i örat längre. Febern kvarstår dock, så humöret är därefter.
Har i alla fall hunnit vara ute i trädgården litegrann idag, iofs en ganska kort stund eftersom en viss valp börjar gräva varthelst hon kommer åt så fort man vänder ryggen till, jävligt osmidigt. Däremot HAR hon faktiskt tappat sina båda hörntänder uppe, grymt skönt och vi väntar in dem där nere med – men än så länge vill hon ändå bita och tugga på allt/alla.
När det är lite lugnare så där en stund så känns det mesta väldigt mycket bättre. Jag hinner till och med känna mig lite glad – men minsta lilla motgång med tex en bitig hund eller ett gnälligt barn så märker jag ändå hur obefintligt mitt tålamod är och hur lite mitt ”batteri” är laddat ändå. Men åtminstone skönt att känna att det hjälper lite att stressa ner, nu måste det bara få hålla i sig ett tag så jag hinner komma upp på plus igen!
Vår påsk kommer bli lugn – jag hade såååå gärna velat hänga med bror med familj som är i stan över påsken, men med tanke på att Filip (och Tobbe) är sjuka så känns det inte som det kommer hända 😦 Iofs är ju påsken 4 dagar lång, så kanske nån av de sista dagarna att vi åtminstone kan ses lite ute, vågar knappt ens hoppas nu för tiden. Så, i övrigt blir det bara vi 5 (plus hund) som kommer hänga – som vanligt, alla dagar, alla högtider… Det är som det är, antar jag. Hoppas hinna in här och skriva lite mer under påsken – har åtminstone minst EN rolig sak jag vill skriva om, men för övrigt önskar jag er ändå alla en Glad Påsk!
Nehej, inte COVID den här gången heller. Tror jag testat tre gånger, en gång för varje barn som smittat mig med nån förkylning sedan i somras typ. Men hängig är jag, lik förbaskat, en envis förkylning som antagligen fick bättre fäste i en trött och stressad kropp (dessutom allergisk, det är ju heller ingen höjdare för immunförsvaret). Jag hostar och snyter mig, men framförallt är jag TRÖTT. Det blir små punktinsatser hemma, med några korta kisspauser i trädgården med Nala så har jag klippt ner den gamla humlen som klättrat på hönsgården. Älskar att klippa ner gamla döda saker i trädgården, det känns så himla tillfredställande på något sätt.
När psykologen förra veckan frågade vad jag tycker om att göra för att fylla på med energi så var mitt huvud helt tomt. Jag kom inte på EN enda sak som ger mig energi? Men idag kom jag ju ihåg en av dem, att pilla och greja i trädgården ger ju energi! Förutsatt att det såklart inte är för mycket jobb med det så det stjäl mer än det ger.
En annan sak som jag faktiskt inte räknat med skulle ge mig energi, var något som hände i morse. Jag tog Nala på en långsam promenad utmed Hallbyleden här nedanför, typ inget folk ute utan bara hon och jag. Och hon börjar svara på det vi tränar med henne! Hon har lärt sig, att springer hon så långt fram att kopplet blir sträckt så stannar jag, och hon får springa till min sida innan vi fortsätter gå. Hon har lärt sig att om hon kommer till mig under promenaden och har koll på vart jag är, så får hon belöning (oftast godis), och hur självklart det här än är för andra hundägare så hade jag inte alls räknat med att det skulle ge MIG så mycket tillbaka att få den kommunikationen? Jag tänkte liksom att, ja det ska ju funka bara, jag trodde inte att jag skulle tycka det var så givande att få till kommunikationen? Det var riktigt, riktigt kul!
Så kan det gå, när man inte haft hund innan, man lär sig något om sig själv på kuppen!
