15 år?!?

Jag förstår inte riktigt hur det kan vara så länge sedan vi gifte oss som 15 år? Minns ändå dagen ganska väl, bubbligt och nervöst men också sprudlande glatt! Det som är svårast att minnas är på ett sätt vilka som var med, för på något sätt tänker jag mig att alla jag gillar och umgås med I DAG var med DÅ, vilket såklart inte var fallet eftersom jag inte kände många av dem då. Det blir också någon form av hjärnsläpp när jag ska få in barnen i ekvationen, ingen av dem fanns ju såklart när vi gifte oss (såklart för att äldsta är 13, inte för att jag håller på någon form av ”barn-efter-äktenskap-tradition”), men det är nästan svårt att komma ihåg ett liv innan dem.

I vilket fall, vi hade varit ihop i nästan 6 år när vi gifte oss, vilket kändes rimligt just då, även om det nu känns väldigt ”litet” att gifta sig vid 26 års ålder? Budgeten var ju lite därefter, så vi fotade själva och ordnade väl rätt mycket annat själva, förutom att vi hade ett litet antal gäster, bara vänner och närmsta familjen, så jag tror vi var typ 24 personer om jag inte minns fel. Här kommer ett gäng bilder från vårt bröllop, och så små vi var!

Vi fotade med en vanlig digitalkamera (ok, det var typ en nymodighet då, så gammal är jag) vid Röttle.
Själva vigseln var i Ölmstad kyrka.
Middagen efter var sen på Gyllene Uttern.

När vi firade 10-årig bröllopsdag tog vi ju faktiskt nya bilder, så jag kastar med några av dem med:

Det här var ju innan Filip, så vi var 4 i familjen (och jag kom i min klänning)
Vi fotade lite nere vid bryggan den här gången med. Man kan väl säga att det var en mer avslappnad fotografering 🙂
MYCKET er avslappnad fotografering 😀
Alla var inte glada hela tiden…

Puss på dig älskling, vi kör väl 15 år till nu när vi fått upp farten? ❤

Safaritälts-camping i Ösjönäs

”Vi måste ju hitta på något nu när vi snart firar 15-årig bröllopsdag. Ska vi inte ta den där ”glampingen” din kollega tipsade om, i Tivedens nationalpark? Jo men det kan ju bli bra, i slutet av maj brukar det ju faktiskt alltid vara ganska najs väder och värme.”

Sagt av intet ont anande Jag, för ungefär tre månader sedan.

Det blev ju så, att vi just åkte för att tälta i safaritält på Ösjönäs. Det var ju bara det där med vädret som inte blev som det skulle, såklart, det blir ju aldrig det för min del (japp, tar det högst personligt att vädret hela våren varit skruttigt när jag varit ledig och fint när jag jobbat. Ledsen övriga sveriges befolkning. ). Men låt mig berätta genom ungefär 374 bilder:

Vi blev tilldelade tält 4 när vi kom på lördagseftermiddagen. Något av en överraskning, hade intrycket av att det endast fanns ett eller två tält, men totalt var det 5 tält, alla placerade precis intill sjön.

Safaritälten var hyfsat stora, innertältet var 3×3 m och förtältet (yttertältet?) lika stort till ungefär. Och det gick att stå raklång i tältet med, ett stort plus. Hela tältet står på ett trädäck, så golvet är rakt och så, väldigt smidigt. Utanför tältet var en liten ”altan” där man absolut hade kunnat sitta och ha världens trivsammaste utsikt om det inte hade varit för att det var typ 10 grader och regn.

En överraskning var dock att det bara var det inre tältet som var ”uppvärmt”. Och med uppvärmt menar jag att ett mikroskopiskt element jagade bort den värsta kylan. I yttertältet där det stod 2 av 4 sängar var det INGEN värme, och här var det heller inget ”tältgolv” vilket gjorde att det rann in vatten längs brädorna på golvet, vi hann inte märka det innan en del kläder hade blivit blöta tyvärr.

Båda nätterna sov jag och Filip i innertältet, han sov i min säng (max 80 cm bred, det var sjukt trångt men det var ju eget val så inget att klaga på), första natten sov Lukas i den andra inre sängen och andra natten sov maken där. Oliver som är varmblodig av det rejälare slaget hade inga problem att sova i yttertältet med bara kallingar och t-shirt samt ett vanligt täcke, vi andra sov allra minst i komplett underställ (och jag även i min supertjocka ulltröja över mitt varma ull-underställ samt med täcke och filt). Det funkade ändå, ingen frös sådär så att det inte gick att sova i alla fall. För det var ju det där med vädret….

När vi kom på lördagen såg himlen ut så här och ett nästan oavbrutet åskande på lite distans varnade för regnet som var på ingång. Som tur var hann vi få in allt vi skulle i tältet innan det började åtminstone. Runt 10 grader och regn var det sen även HELA söndagen med kortare uppehåll, så ingen brejk här. Däremot var det en fantastiskt fin solnedgång första kvällen när himlen sprack upp för en stund, är glad att maken fotade för jag hade inte tagit mig ut i kylan från där jag låg under täcket om jag så fått en miljon… Dessutom hade jag ju varit tvungen att kliva över barnen, vill jag också hävda.

Hade vi inte haft det så kallt och regnigt så hade det verkligen varit en riktigt fin upplevelse, för i tältet kunde man ligga och höra allt från storlom till gök och tusen olika sorters fågelkvitter till, blandat med bara susande från träden och lite regndroppar mot tältet. Kan i alla fall tala om att det blev riktigt mörkt i tältet, så det är nog inga problem ur den synvinkeln även under sommaren.

Runt omkring i nationalparken var det väldigt fint och alldeles nyutslaget grönt, så vi spatserade runt i kortare rundor mellan de värre regnskurarna.

Det fanns ett gäng olika leder med, vi gick en kort led runt en liten halvö, men det var ganska mycket folk i krokarna så även de längre lederna är nog väldigt populära.

Bästa lockmedlet när motivationen tryter för att fortsätta – trycka på ”knapparna” utmed leden (självklart med nåt roligt ljud till).
Det petades i vatten, kastades kottar, kollades myror och lite allt möjligt. Inga problem på så sätt att ha med någon av grabbarna.

Så vad gjorde vi hela tiden. I ärlighetens namn så känns det mest som vi åt. Det fanns en stor grillkåta som tur var, där vi kunde grilla även i ösregnet utanför. Vi har käkat typ hur mycket som helst de här dagarna känns det som, och riktigt gott med. Så här lade vi upp det för 5 pers varav 3 hungriga pojkar:

Lördag kväll – lax- och pastasallad (med Prosecco till oss vuxna, lite lyx får det allt vara när man firar bröllopsdag och det ösregnar). Till efterrätt blev det vit chokladmousse.

Söndag förmiddag – ärtsoppa med krabbelurer till fika/efterrätt.

Söndag eftermiddag – grillade quesadillas (Prosecco igen, som sagt, ösregn)

Jag har inte skrivit upp någon frukost, det beror på att det ingick en jättetrevlig frukost till tältövernattningarna, absolut ett riktigt stort plus! På det stora hela hade jag lite fel, jag sa att det nog kommer bli antingen en riktigt bra eller en riktigt dålig upplevelse, för den blev faktiskt typ ”ok”, vilket mestadels beror på just det sketna, kalla, regniga vädret.

Nu ska jag snart gå och lägga mig, för det finns minsann lite sömn att ta igen. Avslutar med en rolig bild på Filip, ser precis ut som han är i full fart med att kasta en trollformel på oss.

Så var är jag någonstans?

När jag träffar gamla kollegor och kompisar så får jag nästan alltid frågan ”var är du nu någonstans och jobbar”. Om man tillhör entreprenad så har man ju som regel ett och samma bygge under en ganska lång tid (1-2 år) och då ”är man ju någonstans”, men jag går ju som projektledare på byggservice och det fungerar lite annorlunda, så jag tänkte förklara lite vad det är jag gör just nu. Det här skiljer förstås såklart en massa mellan olika företag och bara olika perioder, men ni får ett utdrag ur mitt jobb just nu.

Kan ju förklara först lite vad för slags jobb vi gör på byggservice, eftersom jag har flest bekanta utanför byggbranschen ändå. På byggservice kan vi tex ha serviceavtal med en stor bostadsförening som exempelvis Riksbyggen, eller kommunen. Då kan det bli allt från små jobb som att byta en dörr, eller slå upp en gipsvägg, men det kan också bli stora jobb som att byta 2000 fönster, takbyte eller stora kontorsrenoveringar. Sen finns det ju allt däremellan med!

Jag har just nu tre projekt som jag håller ordning på, det ena är en utbyggnad av en lokal i huskvarna, där bygger vi ungefär som en tom lagerlokal som ska anslutas till befintlig verksamhet. Projekt nummer två är att renovera kontorslokaler åt en fastighetsägare inne i centrum, som ska ha in nya hyresgäster med lite olika behov och önskemål. En del av våningen har vi rivit nästan till grunden och byggt om och nu är vi inne på andra sidan av lokalen där det inte är riktigt så stora ingrepp.

Första etappen är redan klar för överlämning i stan.

Mitt tredje projekt är ett projekt jag verkligen tycker är roligt och ser fram emot att jobba mer med, för här har jag varit med precis från början och det är både roligare och enklare när man är insatt från start. Det är huset där Brasseri Park och Smålandska kolonin finns, fast faktiskt är vi nu i dagsläget inte inne i någon av de lokalerna och jobbar, utan vi är i en annan del av den huskroppen och jobbar. Som första uppgift så håller vi på och totalrenoverar ett gammalt och väldigt sunkigt omklädningsrum som de på restaurangen använt, vi har rivit ner till betongväggarna och påbörjar i veckan arbetet med att bygga upp nytt. Så kul, för det kommer bli en sån löjligt stor skillnad!

En fasad som sett sina bästa dagar, men snart blir den fräsch igenx

Sen efter semestern så kommer vi göra fasad-, fönster- och takbyte på den huskroppen där det nu är studentlägenheter i. Har ni någon gång varit på innergården på Brasseriet så är det det huset som är ”på andra sidan” innergården som ska renoveras. Även här kommer det bli otroligt stor skillnad, och det är dessutom tre moment som jag aldrig jobbat med hittills, så det blir en utmaning att få ihop allt och inte missa något i processen. Förhoppningsvis blir det även mer arbeten för oss i den här fastigheten framåt sen, så vi kan jobba lite med insidan med.

Så det är lite det jag sysslar med just nu för stunden. Frågor på det?

En tanke här, en tanke där…

Vi får väl se vad det här inlägget tar vägen, känner inte att jag har nåt att säga men ändå ett behov av att skriva av mig… Det får väl bli det som dyker upp, helt enkelt. Det är för övrigt extremt sällan jag redigerar mina inlägg, jag skriver det jag känner för stunden och så får det vara bra med det, även om jag ibland tidsinställer inlägg däremot.

Har känt mig lite smådeppig ett tag, egentligen omotiverat antar jag. Är trött med och ser väldigt mycket fram emot att få vara långledig nu. Hela familjen kommer vara lediga torsdag – måndag eftersom barnen både har klämdag och planeringsdagar i skolan och på dagis, så vi har lyxmat till det med att ta ledigt allihop.

Till helgen ska vi ju också ut på vår ”glamping” i Ösjönäs, och det ska bli väldigt… tja, kul kanske blir fel ord, men intressant kan nog stämma lite bättre. Det kommer nog bli antingen jättebra eller jättedåligt i alla fall, det kommer nog inte vara så där mellanbra om jag får gissa. Vädret blir ju lite varierat, men förhoppningsvis får vi åtminstone övervägande någorlunda vettigt väder. Vi har lagt till kanothyra med, så har vi möjlighet att paddla runt lite om det nu funkar med Filip vill säga, det kan ju hända att han bara försöker slänga sig rakt ut…

Bild från osjonas.se

Är för övrigt så makalöst disträ nu med, kan tappa bort en mening mitt i och går mellan oavslutade uppgifter med guldfiskminne, speciellt hemma känner jag. Det låter ju som det skulle kunna vara stress, men jag känner mig inte stressad alls, så det är nog bara tröttheten ändå.

Bäst just nu är det sköna gänget med kollegor jag har på jobbet faktiskt, det blir en hel del skratt och små utflippade diskussioner. Nästa fredag ska vi ta oss ut och göra Escapehouse, vi är ju ett litet gäng som ändå alltid sitter tillsammans i samma kontorsrum, så det känns inte som det gör någon skillnad om vi är instängda i ett aktivitetsrum i stället liksom. Det är ju lite som jobbet förresten, det gäller att ta sig ut i rätt tid 😉

Kan vi för övrigt bara hoppas på att det blir varmare väder nästa vecka, som det än så länge ser ut som det ska bli? Jag är så himla trött på den här kalla våren, allt växer långsamt (eller dör) och jag längtar efter lite altanhäng och att inte behöva ha både tjocktröja och jacka på ute.

Se där ja, jag visste väl att det fanns lite babbel som ville ut, även om det mest blir de strötankar som hoppar upp i huvudet. Vad ska du göra långhelgen som kommer? Eller jobbar du klämdagen och kör på som en vanlig helg kanske?

De lever!!

Jo men jag planterade ju ut tomaterna för två veckor sedan, på friland i zon 4. Visserligen i skyddat söderläge, men sedan dess har ju natt-temperaturen varit nere på nollan och vänt, inte direkt det tomater trivs i. Men hörni, de lever! Jag virade runt väv och plast runt ställningen, fast det var ju ändå inget skydd uppåt, men ihop med täckodling så har de inte bara överlevt utan de har dessutom börjat producera tomater!

Så här ser det ut nu och troligen ett par dagar till…
Kolla här! Inte stor än, men ändå! Promyk heter sorten här.
Och här kommer det som ska bli en plommon-tomat.

Förutom dessa två höga sorter så har jag en busktomat som heter Ace och som ser fantastiskt fin ut, samt en liten kruktomat som heter Tigerette som oxå börjat få tomater. I uterummet växer dessutom gott om dessa:

Chili!! Jag som ALDRIG lyckats med chili innan, det känns grymt kul!

Något som däremot INTE lever så är det min majs, den har inte alls klarat kylan så nu har jag försått en ny omgång som ska sättas ut om två veckor, när det förhoppningsvis är varmare.

På friland har jag dessutom sått lite sommarblommor här och var, när jag fått feeling.

Och i dag har jag förmodligen haft ihjäl mina gurkor genom att plantera ut dem, visserligen med täckodling och skydd, men vi får väl se. De trivdes inte så bra inne i uterummet så jag var tvungen att chansa…

Dalgona-kaffe (Dalgona Coffee)

Om ni spenderar någon tid alls på sociala medier så har ni säkert redan sett kaffedrinken som verkar bli sommarens trend-dryck. Eftersom jag älskar att testa nya recept så dök jag ju på direkt, och när man väl förstått sig på vad det är för dryck och hur man ska dricka den så är det supergott, men min första smak av skummet var ”bläh vad beskt”, så jag tänker att ni ska få hur jag gör den nu (=supergod).

Dalgona coffee är en koreansk kaffedryck, men det känns som den passar även den svenska publiken alldeles utmärkt, det är mycket kaffesmak, lite sötma och framförallt ett SUPERSNABBT sätt att göra en riktigt god iskaffe på. En personlig reflektion är att det här vore suveränt att uppdatera till en kaffedrink med, med en skvätt rom, whiskey eller konjak…

Om du ska vara lite fancy eller servera gäster så vispar du såklart skummet för sig, men eftersom jag är den enda i familjen som dricker kaffe OCH jag tycker det är tråkigt med onödig disk, så gör jag den direkt i glaset. Ta nu bara inget tunt finglas, utan ett lite tjockare och mindre ömtåligt glas.

Dalgona kaffe, 1 portion

1 msk Nescafé eller annat snabbkaffe
1 msk farinsocker (eller vanligt socker, eller muscovadosocker)
1 msk kokhett vatten

Mjölk
is

Blanda kaffepulver, socker och kokhett vatten i ett glas. Vispa med elvisp (en visp brukar få plats i ett glas) i ett par minuter. Först känns det inte alls som det kommer bli tjockt, men fortsätt vispa tills det är ett riktigt hårt och ljust fluff. Smakar man på bara fluffet nu så är det lätt att bli avskräckt, för det är ganska beskt, men ge inte upp innan vi är färdiga!

Lägg isbitar i glaset (de kommer lägga sig ovanpå fluffet) och fyll på med mjölk. Tryck sedan ner isbitarna i botten av glaset med en sked så kommer fluffet åka upp och blanda sig lite med mjölken. Rör inte om alltför mycket, en del av charmen är att det är en gräddig topp ovanpå kaffet. Men när man får rikliga mängder mjölk och is till skummet så tar det bort beskan och kvar blir en riktigt god dryck!

Har du testat? Vad tycker du?

Svagheter

Jag är svag för…

… Desserter från öst, eller vad man ska titulera det som. Godingar som baklava eller milda puddingar med rosenvatten och pistagenötter. Det är nåt med den typen av liksom milda men tröstande smaker som jag verkligen älskar, och ändå aldrig orkat göra själv pga lite udda ingredienser eller många moment.

Baklava-glass från Zeina

… En riktig storfilm, från Bondfilmer till Avengers, ge mig något storslaget och underhållande och jag kommer köpa det mesta rakt av och kommer le stort hela tiden.

… Underarmar, definitivt den mest attraktiva kroppsdelen på män.

… Jeans. Mitt favoritplagg och typ det enda plagget jag lägger lite mer pengar på än vad som är helt rimligt. Dock riktigt kräsen här med, så det blir helt klart sällan-köp.

… Sol och värme, ser du mig omotiverat korsa en gata kan du ge dig den på att det är för att kunna gå i solen. Älskar verkligen känslan av sol på kroppen, den är så fysisk.

Mina bästa ögonblick inkluderar alltid sol!

… Fikastunder, inkluderat lite oviktigt snack och en känsla av gemenskap. Får absolut FOMO om jag ser att jag missar!

… Stickade tröjor, sedan jag jag var liten och såg alla pinnsmala modeller i stora fluffiga, stickade tröjor i klädkatalogerna. Ja förutom att de är varma då. Har tyvärr aldrig innan prioriterat att lägga några pengar på dem så de har väl hållit i ett par tvättar innan de noppat sönder typ.

… Fröer uppenbarligen, eftersom jag inte verkar kunna passera sådana utan att köpa nån ny sort.

… Bohemiskt romantiska kläder till sommaren, av lite samma anledning som de stickade tröjorna. Älskar hur de ser så mysiga och ”effortless” ut, och blir ALLTID besviken på att jag själv inte alls ser så där sval, kvinnlig och nätt ut i dem. Kan trots det inte låta bli att köpa minst ett sånt plagg varje sommar tydligen.

Senast förra veckan faktiskt 🙄

Västanåleden – igen

I går åkte vi ut till Västanåleden, en favorit i repris. Lite kul var det med att jag fått ett gäng sökträffar på bloggen på just Västanåleden och det var minsann fullt på båda parkeringarna – kanske var det någon av de vi mötte som läst om leden på min blogg? Häftig tanke faktiskt!

Så otroligt vackert det är ute nu, med all skir grönska och de första vårblommorna. Det är tusen gröna nyanser i skogen nu, jämfört med tex sensommaren då allt är jämnt mörkgrönt.

Storebrorsor ❤
Minstingen knatar som vanligt på superbra själv.

Trodde nästan att det skulle varit kö till grillplatsen, men de flesta verkar ha gått för vandringens skull så det var tomt där när vi kom. Menyn för dagen var kolbulle och grillad banan med choklad. Mumma!

Grabbarna äter hur mycket som helst när vi är ute, får göra stor vuxenportion till alla 3!
Jag invigde min fina emaljerade kaffekopp utomhus, ihop med eget, nymalt kokkaffe.

Innan hemfärden så ska man såklart traditionsenligt hänga lite nere vid vattnet och kasta macka med de perfekta stenarna på stranden…

Kan vi bara ta en kort paus här. Kolla kinderna, den lilla näsan och de centimeterlånga ögonfransarna alltså!

När vi gick hemåt så valde vi att ta den lite längre vägen en bit upp i skogen istället för att gå tillbaka utmed Vättern igen. Mycket roligare, men också mycket mer krävande och ibland nästan klättring. Det hade nog inte gått så bra att ta den vägen om inte Filip för en gångs skull glatt gick med på att sitta i bärryggsäcken, för det är SMALT och BRANT. Men som sagt, riktigt kul!

Vi råkade vika av lite tidigt bara, så den sista biten tillbaka gick vi på den här vägen, inte fy skam det heller.
Så vackra, blommande träd överallt!

Så, kanske var det nån av er som läser här som jag träffade, extra kul i så fall!

En ny vardag i pandemi-världen

Alltså, livet rullar ju på här som överallt annars, och Covid19 är ju numer en ständig aktualitet. Ändå tycker jag att det kommer över en som i vågor, hur man själv och saker runt en påverkas.

Jag tänker att man (=jag) måste hitta ett bra sätt att liksom leva i det här nya, utan att hela tiden gå och liksom vänta på att det ska ”gå över”. Tänker att det nog kommer vara ungefär samma förutsättningar hela året som det är just nu? Samtidigt kan jag inte påstå att mitt (eller vårt) liv är SÅ påverkat när jag ska försöka sätta ord på det, samtidigt som ALLT känns påverkat samtidigt?

Vi jobbar ju på som vanligt ungefär, med skillnaden att maken jobbar hemifrån. Barnen går i skola, dagis och fritids (förutom äldsta som går varannan dag i skolan och har distansundervisning varannan dag). Deras scouter pågår som vanligt, fast utomhus och utan stora samlingar. Min och äldstas träning är till stor del inställd så vi tränar själva på gym ungefär 2 dagar i veckan, där det absolut inte är någon trängsel. Jag inser att vi har himla tur som båda har fullt upp på jobbet (än så länge), ingen är sjuk och ingen är vare sig permitterad eller varslad, även om en mild oro ändå finns där eftersom uppenbarligen allt kan vända om utan förvarning.

Men det är ju det här med att träffas och umgås som blir knepigt dagligdags. Det som oroar mig mest är att smitta nån (fast man inte är sjuk själv) som i sin tur kan bli riktigt sjuk, såklart.

Sen var det ju det här med semestern. Vi lär väl inte kunna bila till Tyskland kan jag inte tänka mig? Det innebär att vi i så fall (som alla andra) kommer att vara hemma hela semestern. Tack och lov att vi har hus och trädgård, men jag måste ändå hitta ett sinnestillstånd där jag inte klättrar på väggarna för att jag vill GÖRA saker. Svårt när det strider mot ens personlighet, trots att kraven på aktiviteter inte är särskilt avancerade.

Inga vingårdar…
Inga nöjesparker…
…och ingen tysk rom?

Tänker hela tiden lite fel, känner jag. ”Ja men det kan ju bli gött att vara hemma med, bjuda över kompisar och hänga över en drink…. nä visst nä, man ska kanske inte hänga ihop så mycket ändå?”.

Lite aktiviteter kan man såklart göra, bada, göra utflykter i skogen och sånt, men annat? Tycker det står lite still i huvudet.

Sen tycker jag ändå att det finns positiva saker med hela pandemin. Att ett i allmänt alldeles för högt tempo till vardags nu tvingas sänkas drastiskt av de flesta, att folk förstår och accepterar att inte allt går att ordna lika fort. Det känns generellt bra att den sjuka konsumtionshetsen fått en kraftig inbromsning och att man kanske ser och prioriterar de ”verksamheter” som verkligen är viktiga för samhället. Att det får vara orimligt att en flygresa över hela Europa kostar 300 kr och att åka på weekendresor 3 ggr om året (talar INTE om mitt eget liv nu ska tilläggas) kanske inte heller är helt självklart. Men allt som ändras är såklart jobbigt och ovant, det ligger väl i mänsklighetens natur.

Det är svårt att förhålla sig till denna verkligheten som på en gång känns precis som vanligt och samtidigt väldigt främmande? Hur resonerar du? Ska också säga att jag undvikit att skriva så mycket om Corona, eftersom jag tycker det är svårt att få med en helhetsbild, det finns lika många infallsvinklar och viktiga saker att reflektera över som det finns människor, känns det som. Men det här, det är mina tankar just precis i dag, i den här stunden. Sen finns det tusen aspekter till på hur priviligierade vi är här, och hur hårt det här kommer drabba de som har det sämst, men det är inte en debatt jag tar här.

Måndagsbabbel

Jag mår bra igen, förresten, min magsjuka (matförgiftning?) passerade under min födelsedag och sen hann jag återhämta mig helt under helgen. Vad man njuter av att inte vara magsjuk när man just varit det ändå, allt känns så sjukt fantastiskt (även fast det tar ett par dagar innan man är sig själv igen).

Jag har hunnit testa min kaffekvarn ett par gånger och närmat mig nu en riktigt bra kombo malning/mängd. Har ju bara en kaffebryggare, vill inte ha någon kapselmaskin, just för jag tycker det är det godaste kaffet. Ända kaffet som verkligen slog mitt eget med hästlängder var Idas kaffe, även om det såklart inte är kaffet jag saknar mest där.

På fredag ska vi ta ett nytt försök på födelsedags-drink på el duderino, längtar så mycket och hoppas verkligen inte att något mer kommer emellan. För hur som hur är det lätt att känna sig lite ensam i pandemin – och då har jag ändå ett jobb med fantastiskt roliga kollegor att gå till. Skulle jag blivit arbetslös eller om vi bara isolerat mer så hade det varit riktigt jobbigt, de som har det så får alla mina sympatier!!!

På tal om något annat (eller ja, det är ju pandemi-relaterat) så tog min sista lagrade rom slut i går, och nu blir det ju ingen resa till Tyskland för att botanisera i hyllorna på Citti… Så himla tråkigt det också, även om det bara är en skitsak.

Nu ska jag i alla fall lägga den här lilla mannen, han är för rolig nu och pratar massor (dock inte helt tydligt direkt, men det går framåt). Han vill ALDRIG gå in utan skulle nog både äta och sova ute om han fick.. Ute går han runt och pular med sitt, han vattnar, tvättar, gräver och grejar, gäller bara att ha koll så han inte gräver upp nåt viktigt.

Det var väl ett lagom svamligt inlägg en måndag 😊