Under eftermiddagen tittade ju faktiskt solen fram en sväng, så jag passade på att fota lite i vardagsrummet. Vi köpte ju nyss en ny soffa, där vi allihop skulle få plats, och den är vi väldigt nöjda med! Det är inget under av design eller så, men den är riktigt skön och framförallt rymlig. (Friday från Mio, om nån undrar). Hade gärna tagit en nyans ljusare, men vet hur det är med tre barn i huset…
Klart liten krabat ska vara med oxå. Det blir ju tvärmycket motljus, men jag tycker själv det är kul att se hur folk har det hemma så då finns det kanske nån mer som tycker det är roligt!
Vi har varit en runda och inhandlat presenter till minste som ju fyller 3 i mitten av mars, han kommer få bla en springcykel (vet inte om vi kommer överleva detta)…. På hemvägen blev det en runda till Backamo, så trevligt med lite färska snittblommor, älskar verkligen växter!
Nejlikor är ju otroligt tacksamt, de står sig i typ två veckor utan problem!
Det blir dåligt mer inlägg här än det brukar vara. Dels beror det ju på den här ”vintern”, det är inte mycket den inbjudit till som är roligt att berätta om, dels beror det på att jag är trött när kvällen väl infinner sig. Det är fullt upp med tre barn och jag fattar verkligen inte hur de med fler barn hinner med?
Good enough känns som det enda ledord jag lever efter, vilket bara gör att man känner sig halvt misslyckad i de flesta sammanhang.
Men men, i veckan som kommer blir det en rolig grej – på fredag har vi konferens och sen blir det aw och det känns som det kan bli riktigt kul!
Har inga roliga bilder till bloggen heller…
Avslutar med en totalt irrelevant bild från en skolkatalog i typ årskurs fyra 😂. Fick hem några gamla kataloger härom helgen…
Jag vet att jag tjatar om att Filip är himla pillig och jag ska strax ge ett exempel. Först vill jag bara konstatera att han har alla egenskaper som krävs för att ta sig precis dit han vill i livet – han är smart, målmedveten, snabb, nyfiken, orädd och företagsam. Däremot gör ju alla dessa fantastiska egenskaper att det är lite ansträngande att vara hans mor.
Liten, söt och busig.
Låt mig ge ett exempel från i förrgår, allt detta utspelar sig inom loppet av fem minuter:
Jag har två odlingsbrickor här hemma i vardagsrummet, en med tomat och den andra mer chili. Nu hade mina tomater kommit upp nog för att det skulle vara dags att sätta ut dem i garaget under växtlampa, så jag plockade upp dem på en bricka och tog väl ungefär tre steg mot garaget. Strax bakom mig hörde jag då Filip, så jag vände mig om lagom för att se honom balansera brickan med chili. Jag ropar nej, sätter ner min egen bricka och går och tar hans. Medan jag ställer ner den så hör jag hur han plockar upp den brickan jag nyss ställde ner, den som är FULL med tomater. Jag tar den från hans händer precis innan alla välter, och går ut i garaget med Filip i hälarna.
Där ute vänder jag mig bort från honom för att ställa ner brickan på hyllan med växtbelysning, sen vänder jag mig tillbaka till honom. Japp, då har han hunnit trycka på alla knappar på det lilla elementet vi har där ute och har vridit på temperaturinställningen. Jag sätter mig på huk för att försöka komma på hur det var inställt innan.
Medan jag sitter där och vrider tillbaka reglagen så hör jag ett liksom skrapande ljud precis bredvid mig, men jag är lite koncentrerad och tar liksom inte riktigt in vad det är för ljud. Förrän jag är klar och vrider på huvudet och ser Filip stå och slipa på en målad bräda med ett slippapper som legat framme, för allt vad han är värd…
Det här tog som sagt var MAX fem minuter. Det är helt sjukt?! Skrattretande och frustrerande på en och samma gång….
Det finns en jäkla massa saker man skulle kunna skriva angående baksidan av olika saker. Men i dag är jag jättetrött efter en lång och hektisk dag som till stor del varit utomhus för ovanlighetens skull – i stormen som fortsatte i dag. Så nä, något djupsinnigt orkar jag inte med, utan jag konstaterar helt ogenerat att baksidan är den sida på mig själv som jag anser vara den snygga sidan.*
Ett foto från en svunnen tid dessutom.
*Självdistans är så mycket roligare än självupptagenhet eller självömkan 😉
Nu är jag rätt trött men väldigt nöjd över vår helg. För att inte klättra på väggarna* här hemma i det skitväder som skulle vara hela helgen så kom vi ju på att vi skulle måla om i Lukas rum. Där var en Star wars tapet innan, helt ok men började dels se sliten ut och den gjorde dessutom att rummet kändes lite kallt.
Glömde ta före-bild, men här är en från när det var nygjort. Vi byggde ju till två rum till barnen 2013, och då blev detta Oliver rum (här bor nu då Lukas).
Innan träning i lördags åkte vi en snabb sväng till Happy Homes och plockade på oss lite färgprover (liiiite styrt av mig, bara så det inte skulle bli helt galet) och väl hemma bestämde han sig snabbt för en superfin grön färg – Palmetto från Jotun. Därefter har det varit fullt upp med att måla de två väggar som skulle målas, och sen få ordning efter med.
Blev riktigt, riktigt nöjd, rummet känns mycket varmare och mer behagligt! Passade på att rensa ur en stor påse med skitsaker med som samlats på hög… Tur han var och lekte med kompis så han inget märkte!!
Finns fler bilder på instagram, för den som är sugen på att kika mer på hur det blev!
* Alltså jag KAN mer än gärna ha en slapparhelg, men det är nästan omöjligt med tre barn, speciellt med en treåring…
…är egentligen temat för idag, men jag tycker jag har haft väldigt många jobb-relaterade inlägg (på instagram om inte annat) på sistone, så jag vet inte hur intressant det känns.
En jobbrelaterad sak är i alla fall att vi är ett par stycken som kört Crossfit hos Crossfit Södra Vättern på fredagar vid tre, som avslutning på jobbveckan. Bra avslut och nödvändigt för kroppen med känner jag, fast det är nästan lite tungt för min kropp nu för tiden, den är inte riktigt på banan efter tre graviditeter känner jag och det vete katten om den någonsin kommer bli det igen. På så sätt kan jag känna igen mig lite i Underbara Claras uttryck, att hon känner sig ”förbrukad” efter tre graviditeter. Jag håller med, herregud vad stryk kroppen tagit, och då har jag ändå jobbat rätt hårt för att få tillbaka muskler och sånt däremellan.
Jaja, skit samma, på ett helt annat plan så är det ju Alla Hjärtans Dag i dag, vilket nog inte gått någon förbi. Det är en högtid som känns väldigt onödigt att fira ”kommersiellt” tycker jag, men jag gör gärna något extra för de mina, så det blev alla grabbarnas favorit svamprisotto till middag. Oliver har dessutom bakat kärleksmums så det ska vi äta alldeles strax, innan talang. Fick dock 30 fina tulpaner av maken och blev både glad och överraskad!
Längtar till våra egna tulpaner slår ut, det verkar inte vara långt bort med tanke på vädret…
Vi byter väl ämne igen då. Till helgen ska det ju bli riktigt aptråkigt väder IGEN och eftersom jag känner mig själv så pass väl att jag vet att jag kommer klättra på väggarna om jag inte får något konstruktivt att göra så har vi bestämt oss för att måla om i 9-åringens rum. Där sitter en StarWars-tapet nu, men den är rätt sliten och det känns som ett rum som skulle må bra av att uppdateras lite. Återkommer med bilder, så klart!
Jag tycker sällan att botemedel är just botemedel, oftare är de väl snarare något som dämpar symptomen, men visst, jag har ändå ett gäng ”botemedel”:
Solen. Så här års känner jag mig så blek och anskrämlig att jag nästan skäms. Man känner sig ju sjuk eller nästan döende när man kollar sig i spegeln… Där är ju solen fantastisk, när man får lite färg och lite fräknar så känner man sig både friskare och piggare. Jag är inte jätteförsiktig i solen, för min egen del, men å andra sidan hinner jag mycket sällan befinna mig någon längre stund i den heller på somrarna. MEN vad gott den gör, nu längtar jag makalöst mycket efter en värmande vårsol, när man kan sätta sig utan jacka mot en södervägg och bara tanka D-vitamin, DET är ett botemedel mot vinterdepression om något!
Glad blir man, av sol och värme!
Svavel. Ja det låter ju himla mysko, men jag tappade ju så HEJDLÖST mycket hår efter Filip att jag nästan blev delvis skallig, vilket verkligen kändes hemskt. Testade med hårvitaminer, men det gjorde på sin höjd att jag kanske tappade liiite mindre hår. Fick tips av en kompis att testa MSM-tabletter, dvs svavel (och ofta c-vitamin) i tablett eller pulverform. Första upplevelsen när jag åt full dos (3 tabletter) var att JÄKLANS vad mycket piggare jag blev? Nu har jag ätit ungefär 1-2 om dagen (de är sjukt stora så ibland kan jag inte svälja dem) i kanske ett halvår, och jag har absolut fått tillbaka mycket hår om än inte allt. Nackdelen är väl att håret växer som tjyven på längden med, så man behöver klippa sig lite oftare, men nu är det mesta av mitt hår tillbaka på normal status och det som är runt luggen är ändå på god väg att återställas. Stort TACK till M för det tipset!
Köper den här, typ billigaste varianten, men funkar bra!
Naturen. Det absolut bästa medlet mot stress ändå? Något händer både fysiskt och psykiskt när man kommer ut i naturen, det är som om suset från träden liksom helt tömmer hjärnan på allt som stressar och man blir så mycket lugnare. Funkar dock inte LIKA bra när det är så här kallt, för då fryser jag och spänner mig av den anledningen. Men ändå, omöjligt att stressa när man sitter vid en brasa i en skog!
I dag känner jag mig rätt skruttig. Har haft nån förkylning eller nåt som har legat på lur i kroppen i ungefär en vecka, men den har inte ens brutit ut efter träningen. Blir bara lite trött och småhängig av den, utan att det liksom ger en verklig anledning till att bara vila, om ni förstår hur jag menar? Bara en skitsak, men ibland kan man väl få vara lite trött över en sån med. Var ute på jobbet ett par timmar nu på eftermiddagen, och blåsten gjorde sitt till med.
I dag har Filip flyttat upp till storbarnsavdelningen på dagis, känns tidigt, han fyller ju tre först om en månad, men jag tror han kommer tycka det är väldigt roligt och det är ju huvudsaken.
Hur är du så stor, redan???
Stora barnen har varit hos mormor över dagen, resten av veckan är det fritids för Lukas och hemmavistelse för Oliver. Har inget särskilt inplanerat för dem det här sportlovet, för jag har ingen direkt inspiration till just sportlovsaktiviteter för stunden. Eller jag orkar inte med, helt enkelt, det får bli lite mer roligt inplanerat till när vädret blir bättre.
Egentligen var dagens utmaning #pålägg, men det kändes så oinspirerande (märker ni dagens tema?), så jag hoppar över det.
Hoppas ni har en bättre måndag / en halvtjurig, lite hängig tjej
Ja det är ju ingen brist på just skit på skärmen, men jag är rätt bra på att inte följa sådana sidor eller personer som inte tillför mig något bra. Jag har sedan länge avföljt alla träningskonton, trendkonton och dietkonton. I mitt facebook-flöde är det ju mest (inaktiva) vänner och de företag jag vill ha information om, typ lunchmenyer och så, och på instagram är det övervägande kategorin ”vackra foton” förutom vänner. Jag väljer helt enkelt bort det mesta som jag själv skulle kategorisera som ”skit på skärmen”, det är väl det enklaste när det finns valfrihet?
Själva skärmen i sig är ju skit i och för sig, det ÄR för lätt att ta upp telefonen och slöscrolla när man har tråkigt. Jag försöker, men ok, inte tillräckligt mycket. Ibland är det bara skönt att försvinna en liten stund, tömma hjärnan på det mesta utom lite roliga bilder, fast egentligen behöver den väl bara vila.
Här är en bild från min ”guilty pleasure”-sida, cheezburger, den får bara åka upp på skärmen när jag vill rensa hjärnan från vardagsplanerandet. Inget innehåll, bara lite roliga bilder och texter.
Till skillnad från maken så är jag en förespråkare för sociala medier (uppenbarligen) för jag tycker det finns så mycket roligt och bra med dem. Det gäller bara att vara lite selektiv med sitt flöde, och ha att ha en STOR portion distans till det som flimrar förbi. Att förstå att det som visas på instagram är tillrättalagt känns väl självklart nu, men jag tycker att det är kul med. Instagram för MIG är att få dela höjdpunkter, roliga stunder och bra minnen – vill jag dela med mig av jobbiga saker och vardagliga problem så gör jag det hellre här, där jag kan utveckla mig lite. Men den möjligheten har såklart inte alla.
Mitt instagram.
Sedan kan man väl hävda att det är att blunda för problemen att inte följa skit, men det finns väl bättre sätt att handskas med det än via facebook tänker jag.
Ja nu har jag ju rätt sällan handväska eftersom jobbet i princip kräver att jag har med mig en dator eller åtminstone laptop. Men om vi omtolkar fritt till längst ner i väskan, så hittar vi väl mest lite jobbgrejor nu:
Här finns en lasermätare och en laddsladd och längst ner ligger en morakniv. En liten ekologisk godis-bar har letat sig in med, för de tillfällen då man kan finna sig stående på ett bygge utan att ha hunnit äta frukost eller nåt – ibland blir det brådskande saker man får åka på.
Så inte så spännande kanske, men min ”handväska” ser väldigt annorlunda ut mot vad den gjorde för bara ett drygt år sedan!
