Shoppinglycka!

Hade en otroligt trevlig lördag igår – först gick jag och en kompis på stan och shoppade lite för våra ”sparade” pengar, jag hittade både en tunn kofta, en kjol och en klänning, och allt för under 700:- tillsammans! Kände mig sååå nöjd med det! Kjolen och klänningen hittade jag faktiskt inne på Indiska, händer nästan aldrig att jag hittar kläder där annars, men jag hade nog lite tur =)

Senare på kvällen bjöd vi några kompisar med familj på mat, ville egentligen laga lite ”finmat”, men för att det skulle funka rent logistiskt så blev det en lite enklare trerätters: förrätt med ruccola, torkad skinka och mango, varmrätt med ugnsbakade grönsaker, entrecote, och rödvinssås och till efterrätt blev det helt enkelt ett stort fat med en massa olika frukter (för att passa både viktväktare och oss som kör en lite ”light” variant av LCHF.

På tal om det förresten, efter två veckor nu kunde jag inte riktigt hålla mig utan var tvungen och ställa mig på vågen, det var ca 1 kg minus så det kändes jättebra =) Just idag har det varit pest och pina eftersom jag har varit sötsugen, men annars går det rätt bra. Tror det får lite extra skjuts av träningen med, som tur är, jag är ju inte världens mest tålmodiga person…

Idag har det varit världens slappardag, vi har inte orkat laga mat eller göra nånting för den delen, det har bara blivit lek med barnen och lite spel med Oliver, väldigt väldigt skönt! Snart ska jag försöka mig på att klippa Oliver, snart dags att fota inför 5-årsdagen till tidningen, och han börjar bli rätt långhårig. Det brukar bli en hel del protester, men lite glass kan man ju alltid locka med… 😉

PS, jag vet att det egentligen heter vattkoppor, men jag har liksom alltid sagt vattenkoppor så det hänger liksom med av bara farten ibland….

Fotobomb

Jag fick visst till och med lite tid att gå igenom bilderna i min kamera så här på kvällskvisten, så här kommer ett gäng från en dag mellan att Olivers vattenkoppor försvann helt och Lukas fick sina. En kall höstdag i lekparken, helt enkelt!

Kan se en hel del av mig själv i Oliver, älskade att klättra på allt som gick (och inte gick för den delen) att klättra på!

Lite studsmatta för hela familjen =)

Han är inte långt efter storebrorsan, åtminstone inte när det gäller VILJAN att klättra!

Alltså jag är hemskt ledsen, alla andra föräldrar, men jag har de finaste barnen i hela världen. Och jag är inte alls partisk… 😉

Fattas bara bridgeblandning

Aaaahhhh, så skönt det är när båda barnen sover och man får sätta sig ner i lugn och ro i soffan, idag blev det med en chokladbit och lite portvin (snart tant tror jag)… Det liksom sprider sig ett lugn i hela kroppen, såååå skönt!

I morgon fick jag och en vän för oss att vi skulle dra på dagspa lite spontant, men det var ju fullt överallt =( Då kom vi i och för sig på att vi nu hade sparat 700 kr (kvinnlig logik) så vi bestämde oss ganska snabbt för att gå på stan istället och shoppa lite =D Ska bli grymt trevligt! Sen blir det att bjuda in lite vänner på trerätters, menyn får ni efter morgondagen så det inte blir nån fuskläsning här 😉

Nä, nu ska jag fortsätta gotta in mig i soffan, ha en bra helg, vänner!

Prestationsångest

Idag lyckades jag avhålla mig från att dra på mig fler småskador på träningen, åtminstone fysiskt… Mentalt däremot gick det sämre.

På träningen idag var det bara sparkar som gällde (ja det heter ju KICKboxing så man kunde ju tro att jag skulle komma ihåg det) och jag är SÅ dålig på det! Mina höfter låser sig och tekniken är usel, så allt kändes bara skit när jag gick därifrån… Dessutom får jag en komplett irrationell känsla av att jag vill förklara mig för alla (som högaktningsfullt skiter i vilket eftersom alla är koncentrerade på sig själva) att det är fel på mina höfter, för i mitt huvud så sitter en känsla stenhårt fast – ingen tycker om dig om du är dålig på något!

Jag fattar ju, med hjärnan, att det inte är så, men likväl är det så jag känner. Vet egentligen inte varför, har ju alltid haft världens bästa stöd hemifrån, men så är det ändå. Det finns egentligen bara EN människa som jag kan vara ”dålig” inför utan att känna så, och det är maken (tack för det, kära man, som visserligen aldrig läser bloggen ;-).

MEN jag ska inte ge upp (som jag spontant kände för) utan jag ska fortsätta, kanske går det ändå. Vet faktiskt inte riktigt vad det beror på att höfterna strular, men de har de gjort sen jag var tonåring så inte lär det väl sluta nu 😉

Nåväl, nu ska jag äta keso med grädde och en clementin (frukt i måttliga mängder äter jag trots lchf, jag kan bara inte vara utan) och sen tänker jag lägga mig och tycka synd om mig själv en stund. Imorgon kommer förmodligen allt kännas bättre, och dessutom är det ju fredag! =)

Min man är expert på modeller

Jag och maken har en tradition, sedan top model började för mååååånga år sedan så har vi följt det varje säsong, och vi har alltid lite intern vadslagning om vem som ska vinna. Man får ett par avsnitt på sig att välja sin favorit, och sedan är det bara att hålla tummarna….

Det sjuka (eller ja, hela grejen är nog ganska sjuk) är att vi börjar bli väldigt bra på det, båda två, och numer är det sällan vi har fel 😉 Roligt med en make man kan titta på sånt med!

Annars har dagen varit seeeeeg som kola (mmmmmm, kola….) och jag har känt mig som en gammal, stel tant (mmmm, bridgeblandning) med världens träningsvärk. Har dessutom varit vääääldigt sugen på chokladefterrätter, MEN jag hoppade ju på LCHF för nästan två veckor sedan (igen) så jag har varit duktig och låtit bli. Kom på hur jag ska få det att funka lite längre, jag ska helt enkelt inte väga mig alls. Det är när jag väger mig jag blir förbannad över att det går sakta, och då ger jag upp…

Nu ska jag prata med en gammal kompis från högskoletiden som är i stan för en gångs skull – väldigt trevligt!

Kanske är jag bara för gammal?

På väg till träningen idag satt jag i bilen och funderade lite över vilken skillnad den har gjort. Ja, inte rent fysiskt bara då, även om orken helt klart är bättre och jag har hittat muskler som jag inte hade en aning om att jag hade – om inte annat för att de har gjort ont efter träningen. Dessutom njuter jag faktiskt av att känna att kroppen fungerar, att den orkar och att den blir starkare – fantastiskt skönt!

Den psykiska biten är inte sämre den, jag blir piggare, gladare (tror jag det, jag får ju slå ut alla frustrationer) och mår allmänt bättre – lite av en win win situation kan man säga.

En av de största för- OCH nackdelarna med just den här träningen är att jag kan ge ALLT. Och då menar jag inte bara att man anstränger sig mycket, utan att man verkligen knappt kan stå på benen när det är klart. När det kommer till träning så är det på nåt sätt så att allt eller inget gäller för mig – är det inte så så börjar jag fuska (ja, där kom min bristande karaktär in igen) och då tappar jag sugen. Men inte när det gäller kickboxingen, det är något magiskt över den…

Så, nackdelen då? Jo, jäklar vad ont jag börjar få efter varje träning! Den här rundan körde vi mot mitsar (vadderade (stenhårda) skydd), vilket resulterade i att jag sitter här och skriver med en hand, tre uppskrapade knogar, en svullen fot och en helt blå armbåge. Och jag är INTE sån att jag tycker att det är coolt, det är bara så att när man är mitt uppe i det så är adrenalinet på topp och man känner lixom inte av det förrän man slutar. Och det är DÅ jag känner att jag kanske är för gammal för det här…. Men det lär vara glömt till på torsdag – för då är det dags igen!!!

(och ja, jag inser att ni kommer tycka att det här är pretto. Tur för mig att det är min blogg 😉

Älggryta

Åh vilken skillnad! Igår var maken och skulle köpa nåt annat kylbalsam, men fick med sig nån helt ny produkt hem som tydligen just var för vattenkoppor. Ett skum som dämpade klådan och var antibakteriellt och det verkade funka! Men visst, vattenkopporna börjar bli bättre med, men när man lägger på skummet så sitter Lukas helt still och sen är det inte lika gnälligt på en stund. I natt sov han dessutom riktigt bra, så nu känns det åtminstone som om det är på väg åt rätt håll!

Men nu ska jag inte prata vattenkoppor mer (någonsin om jag får bestämma), håller nämligen på och kokar älggryta! En kompis var jättesnäll och lät mig köpa 5 kg, lite blandade bitar, så idag blev det helt enkelt gryta. Den är i princip färdig nu, ska bara reda såsen lite, och jag kan skvallra om att den smakar ljuvligt!

Här har ni mitt recept (som vanligt utan mängder, höfta själva =)

Älggryta

Älgkött i grytbitar – bryn och lägg i en gryta
Lök, vitlök, palsternacka, rotselleri och morot – tärna och bryn, lägg över i grytan
Rimmat sidfläsk – skär i tärningar, bryn och lägg i grytan

Häll över rödvin och ev. en skvätt vatten, lägg i enbär och lagerblad. Låt grytan koka tills allt är mört (tog ca 3 h för mig), red ev med grädde och lite mjöl, smaksätt med lite rönnbärsgelé. Kör du LCHF, servera med broccoli och blomkål, annars tex rödbetor och potatis.

Rotfrukterna som är i blir ganska mosiga, vill man ha dem fastare får man lägga till dem senare… Kommer dessutom servera stekta färska champinjoner till, hade tänkt ha dem i grytan men de fick lixom inte plats (har som vanligt lagat mat för 23 personer).

Tack och lov att det bara händer en gång!

Usch, det här har varit en av de absolut värsta nätterna i mitt liv! Stackars Lukas har vattenkoppor över hela sig, även uppe i huvudet, i händerna, på snoppen och troligen även i munnen…. Han har varit helt hysterisk hela natten, trots både alvedon, ipren och tavegyl. Dessutom har vi smort in typ hela honom med kylbalsam… Han har kliat sig och vridit sig och somnat nån minut för att nästa vakna och vara jätteledsen =( Jag hade nog hellre huggit av mig foten än att uppleva det här igen, det gör ont i hela kroppen när han är så ledsen!!! Just nu sitter han i ett svalt bad och leker, så för sekunden skriker han inte, men det är sällsynta ögonblick just nu…

Tidigare i veckan har det annars gått relativt bra, han fick vattenkopporna i tisdags ungefär, men de tidigare nätterna har han kunnat sova ganska bra. Verkar vara först nu när de lite lite smått börjar torka som det kliar som värst.

Känner mig inte vidare pigg efter den här natten direkt, det ser ut som om jag har blåmärken under ögonen ungefär, så nån tripp ner på stan blir det nog inte idag känns det inte som. Men det gör inget – bara det här går över på honom nu!!!

Lättar hjärtat

Aaaaahhhh, paus på jobbet, har sprungit som en tätting här på inflytten idag, men nu, i några minuter, verkar det vara lugnt. En stund kvar dock – till åtta blir det väl ungefär – men om man får pausa lite så här så känns det ändå ok.

Men det är rätt coolt ändå, vad ”skönt” det är att blogga. Att bara tömma huvudet på de tankar som flyger runt, oviktiga eller viktiga, utan att bry sig om om någon tycker det är intressant eller inte, det är ju trots allt helt frivilligt att läsa så det blir ju inte samma sak som när man pratar med någon. Däremot är det ju mycket man INTE skriver om med, så klart, inte alltför privata saker och så, men ganska många gånger finns det så pass mycket saker som trängs i huvudet att det blir lite att skriva ändå. Ibland är det bara lite dagbok, men ofta är det bara just den här känslan av att det är SKÖNT att få ur sig det som gör att man verkligen vill skriva! Dessutom är det lättare att skriva än prata, ingen blir uttråkad (eller ja, det kanske ni blir, men då har ni nog slutat läsa redan innan ni kommer hit ner) eller kommer med åsikter som inte ”passar” (haha, det lät lite fel, men ibland orkar man ju inte med olika sorters åsikter). Jag är värdelös på att prata om saker och är expert på att lagra det i mig i stället, men här blir ju åtminstone en ‘liten’ ventil. Det är ju egentligen sjukt egocentrerat att bara skriva om sig själv, det man själv vill och känner, men ibland kanske man behöver vara lite egoistisk…?

Se – nu känns det genast lite bättre igen, tankarna i huvudet faller på plats någorlunda, och de sista justeringarna inför mässan i morgon kan genomföras. Tack för att ni höll mig sällskap!

Jobb, jobb, jobb….

Känner mig ganska nervös faktiskt, det här är ”min” första riktigt stora mässa där jag varit med hela tiden, och nu håller alla på att flyttar in i montrarna jag har ritat åt dem – pirrigt! Det är än så länge relativt lugnt *ta i trä* och det har än så länge inte dykt upp några misstag som inte går att rätta till *ta i trä ännu mer*, men i morgon är det sista inflyttning och då måste ju allt liksom stämma. Det är ju en hel del pengar det handlar om med, för varje enskild utställare, så man vill ju helst att allt ska flyta på felfritt!

Just nu pausar jag lite på lunchen här, laddar för att det kan bli sena kvällar både idag och imorgon om det skulle behövas… I alla fall räknar jag med att få gå och träna ikväll igen, ska bli riktigt skönt att släppa alla tankar på jobbet en stund.

Det känns för övrigt som den här hösten har gått SJUKT fort, det var nyss sommar och nu är det bara dryga två månader till jul?!? I november har jag en hel del roligt att se fram emot, det är fest hos en jobbarkompis, den traditionella glöggfesten hos en annan kompis och så firar vi ju Olivers 5-årsdag. December hinner man ju oftast inte ens reflektera över, där är det full rulle hela månaden, och dessutom Elmias Julfest. Ska bli väldigt kul, allt ihop!

Har inte fått svar på dagisplats för Lukas än, han ska ju börja i januari, så det börjar väl bli dags att ligga på lite för att få svar. Har dessutom seriös ångest över hur vi ska göra med Oliver när det gäller att ”välja” skola, den skolan de flesta av hans kompisar på gatan ska gå på lär bli full ganska fort, ska jag då välja den andra skolan (som har jättebra rykte) eller ska jag kämpa för att få in honom på en överfull skola…??? Fruktansvärt jobbigt att inte veta vad som blir bäst för honom =(

Nä, lunchen är slut, och det är dags att fortsätta jobba…