Man tager vad man haver

Det blev en rätt bra helg ändå det här. Vi har mestadels varit ute, flyttat runt grisarna i de olika hagarna, och grejat med behövligheter. Nu har Doris och de fyra kultingar hon visade sig ha fått, flyttat ut till lekstugan istället för att bo i stallet. Det var åtminstone Doris mycket glad över, att kunna gå fritt ute som vanligt – samtidigt som jag för mitt eget lugns skull var glad att vi kunde ha henne i stallet när hon fick kultingar mitt i en snöstorm. Frank är nu såld och kommer inom kort att få flytta hem till nya damer, och allt eftersom kultingarna växer kommer vi sälja dem med – planen är att ha kvar Knyttet (från förra kullen) och Doris, det blir helt enkelt för dyrt att skaffa foder åt så många grisar som vi har just nu, och det även om vi säljer kultingar och får en liten inkomst så täcker det mest nätt och jämnt kostnaden.

Det blir mycket på gården här som blir ”trial and error”, vi testar, skalar upp eller skalar ner, eller avvecklar, för att hitta en balans som funkar.

I övrigt satte vi upp det ”garagetält” som blåste iväg i stormen igen, vi använder det som typ utomhusförråd just nu, när vi köpte det så agerade det vindskydd för låne-får. Nu är det reparerat där det hade böjt sig och gått sönder, och står ännu mer fast förankrat igen.

Jag fick lite feeling och bestämde mig för att jag skulle göra nåt jag längtat efter länge, jag plockade upp de trampstenar som utgör altanen framför huset (där vi ska lägga trall) och gjorde lite stigar i trädgården, mellan köksträdgård, växthus/pergola och blomrabatter. Vill verkligen ha lite stigar, men det är inte görbart att hålla grusade gångar ogräsfria, och allt annat blir dyrt, så det kändes perfa med stenar som gräsklipparen helt sonika kommer kunna gå över. Just nu ligger de bara ovanpå gräset, tänker att de kommer sjunka ner lite av sig själva när gräset dör, annars får jag ”hjälpa till”. Men vi har trampstenar på fler ställen, och de har också en galen förmåga att helt täckas över av gräs, så lite ovanpå får de gärna vara.

Visst blev det lite fint ändå! Hade velat göra ännu fler gångar, men nu är det mest småbitar kvar. Tror jag kommer lägga dem som lite dekoration i rabatten utmed huset jag tänker skapa till våren. Det var tämligen tungt att lägga ut stenarna, de är större än de kanske ser ut, men det kändes så otroligt tillfredsställande att jag orkade alla utom den allra största själv. Det var också extremt skönt att få vara ute så mycket i helgen, jag vill ha något att göra för att vara ute en längre stund, och känna hur bra man mår av det. Tittar man på bilden ovan så ser det ju inte direkt ut som vi är i mitten av januari dock….

Mitt värsta jag

Alltså det här är väl ingens bästa tid – såvida man inte bor norröver och får en riktigt, vacker och snötäckt vinter kanske – och det är då absolut inte MIN bästa tid. Det skulle lika gärna kunna vara slutet av mars när man tittar ut nu, och efter en tacksamt vilsam julledighet så riktigt kryper det i mig av begränsningar i utomhusprojekt just nu. Jag vill ha ett projekt – nu meddetsamma – och jag vill ha tid att genomföra det. Jag vill ha bra nog väder att vara ute och greja och jag vill ha tid att vara ute under de timmarna det är ljust. Men det ÄR ju inte så värst mycket saker att göra ute så här års, och på ett sätt är det ju skönt eftersom det blir en välbehövligt paus i trädgårdsarbetet, men det är också tråkigt när man gärna skulle vilja kunna vara ute och fixa en stund, för att få röra på sig lite och få dagsljus.

Jag skulle utan problem kunna hitta på minst 10 trädgårdsprojekt att planera för sommaren, men jag vet att jag varken kommer orka eller hinna mer än kanske det som redan är planerat. Sen är det ju roligt att gå och fundera på saker man vill göra ändå till en viss gräns, för känns det sedan alltför avlägset till det går att genomföra så tappar man ju sugen.

Jag vill ha mer blommor i år, men allra helst perenner för det är skönt med sånt man inte behöver förså.

Funderar på inomhusprojekt, men det som står på önskelistan är att fixa till tvättstugan och det är en lite för stor investering för att jag ska känna att det är motiverat, när det finns en hel del som kommer behöva läggas pengar på ute till våren och sommaren.

Vet att jag inte är ensam om att tänka på sommaren, hela mitt flöde svämmar över av sommarbilder och längt.

Förlåt, det här är bara ett i-landsproblem, men jag blir less på mig själv när jag känner hur rastlös jag blir. Rastlös i kombination med vintertrött och vintermörker är ju värst, för då VILL man göra saker men det typ går inte eller så orkar man ändå inte riktigt. Bläsch. Vill ha nåt roligt att planera!

Idéer inför sommaren

Jag har åkt på en förkylning, och även om den inte är så värst rejäl så kändes den inte kompatibel med dagens crossfit-pass som var inriktat i princip enbart på puls. Så, jag har suttit och funderat lite över sommarens odlingar, för även om det känns avlägset så är det nu mitt i vintern det känns allra roligast att planera och fundera. Än finns ingen torka, inga skadedjur, ogräs och tidsbrist (i teorin alltså), så allt känns möjligt!

Eftersom vi troligtvis kommer få ett allt varmare och torrare klimat just här, så vill jag gärna klimatanpassa vårt hus med svart fasad genom att placera växter och träd som kan ge lite skugga där det gassar på som mest. Inför en beställning ihop med en kompis så började jag fundera på om jag inte skulle kunna få vår syd-östliga sida att nästan gå mot zon 3, om jag ser till att få upp några träd och lite vindskydd, så nu har jag gjort en beställning av Äppelkvitten, Sötmandel och Persika – alla är träd som klarar zon 3. Hade hoppats på ett Kaki-träd med, men de tog slut innan jag hann få tag i dem.

Det syns ju inte här, men vi har ju byggt en liten altan i sydöstra kanten av huset där vi satte in en altandörr förra året med. Här är bara två träd inritade, men det blir nog 3 nu då. Det är mest blåsten som kan ställa till det här – och så blir det väldigt torrt, men kan jag få upp träd som både hjälper till vid vind och som också kan ge lite skugga åt mark och hus så tänker jag att det kan funka. Ungefär så här tänker jag:

Vi kommer nog bygga en mini-mini pergola över altanen, utan ”tak”, och fästa ett armeringsjärn där jag tänker att jag kommer sätta en vindruvsplanta och kanske något mer. Sen blir det de tre träden en liten bit från huset, vilket förhoppningsvis gör att jag kan göra en enkel rabatt in mot huset (jag vet att man inte ska plantera för nära husgrunden, vi kommer lägga en rad marksten längst in och jag kommer bara ha småväxter här) där basen nog kommer utgöras av Kantnepeta – den vet jag trivs hos oss. När vi vinner på lotto (hahahaha) ska vi bygga en gärdsgård mot åkermarken utanför, istället för elstängsel.

Förhoppningsvis innebär det här att vi får upp zonen ett hack, vi har annars zon 4 här, främst pga mycket vind. Blir det som jag vill så kommer det inom ett par år också ge lite skugga åt vår svarta fasad om somrarna.

Nästa plan för just klimatanpassning kommer ske i samband med att vi ska bygga ett trädäck där vi nu har nån form av natursten, på framsidan:

Så här ser det ut nu på sommaren. Vindruvan ger ju skydd åt fasaden (som ska målas i vår för övrigt) men stenen är hopplös att ställa möbler på, och det växer hela tiden ogräs i springorna. Jag tänker vi gör så här istället:

Ett trädäck istället för stenen, med ”hål” för vindruvan som såklart ska vara klart. Några stolpar här med, vita för att passa med de befintliga stolparna, för att ha möjlighet att sätta någon enklare form av klätterväxt om vi vill. Vid stolparna, och eventuellt någon mer stans, fäller vi in odlingslådor där vi kan ha lite torktåliga växter, har inte landat här i vad jag vill ha riktigt. Krukor är ändå väldigt svårt att ha här, då det blir gassande varm och de snabbt torkar ut. Tror inte jag vill ha ”takreglar” på pergolan här heller, eftersom vi behöver maxa ljusinsläppet sommartid, men har heller inte helt bestämt mig.

Den sidan ni skymtar till höger i bild, som är rakt i söder, där kan vi inte plantera så mycket. Dels finns där ett befintligt land och ett stort gammalt äppelträd, men där det rent teoretiskt skulle gå att plantera, där ligger vår avloppsbädd (eller vad heter det?) någonstans, så det kommer förr eller senare behöva grävas om.

Vad tycker ni? Idéer på växter kanske? Eller nåt jag missat att tänka på?

Ut på tur och aldrig sur…

Alltså det har varit en riktigt, riktigt kass avslutning av den första jobbveckan. En sak berodde helt på min egen klantighet och att jag inte tänkte mig för (orkar inte ens skriva om det för det gör mig bara arg och ledsen), och den andra var ett relativt stort tonårsrelaterat problem som ”dök upp” och som behövdes hanteras i går.

I dag har jag gjort mitt bästa för att ha en bra dag tillsammans med Filip, det har bara varit han och jag i princip hela dagen då de stora varit iväg och maken först tränar och nu är på vandring med sitt träningsgäng och ska sova i vindskydd.

Så, Filip och jag har åkt längdskidor. Det var spårat här borta på ÖIS (typ 500 meter bort) och den slingan är typ 3,5 km, så precis lagom för någon som inte åkt så mycket och som bara har ganska kassa barnskidor tänkte jag. Hade dock *glömt* vilken otrolig parvel han är, så faktiskt blev det en runda på förmiddagen och sedan en till efter lunch och lite fika hemma, gud vad han kämpar på!

Han har bara såna där barnskidor där man spänner fast foten med band. Har ett par lite större barnskidor, men pjäxorna till dem är i storlek 35 och inte 31-32 som han har, ska se om jag hittar några på second hand kanske.

Det var otroligt mysigt, och det är så många som hejar på barnen i spåren och alla är så snälla och trevliga. Lagom med backar och helt ok spår, i fina omgivningar (i ett elljusspår om man vill åka när det är mörkt). Älskar det verkligen…. Kände också skillnad i år, visserligen känner jag mig tung, men jag känner mig också stark och det är en SÅN befrielse att känna att kroppen liksom bara är med på det man vill göra! Nu åkte vi ju inte i superfart, men känslan fanns ändå där, och gjorde mig väldigt glad. Den fanns till och med där när vi knatade upp och ner i en stor pulkabacke efter skidåkningen, kul att ha lite tryck i benen!

Blir glad över att åka skidor, och av att se Filip kämpa på utan minsta antydan till gnäll och i bra fart!
Från pulkabacken innan vi åkte hem för kvällen.

Så om vi bortser från torsdagen och fredagen så har i alla fall idag varit en fantastiskt fin dag, jag är så otroligt tacksam över att det kom snö OCH var soligt just över en helg! Det ser ju ut som det ska töa bort rätt snabbt nästa vecka…. Förhoppningsvis kan jag ta mig till Asecs golfbana i morgon och testa deras spår, där har jag aldrig åkt. Vill ju ha spår i fin natur främst, och helst inte bara åka i en liten slinga, om jag verkligen får ta i och önska. Vet iofs inte hur långt deras spår är heller, men vi får väl se ändå.

Mina bästa grejor på gården

Nä, det här är inte ett inlägg som kommer premiera konsumtion, men däremot tänkte jag lyfta de saker vi har här på gården som jag verkligen är glad att vi köpt eller införskaffat. En del saker hade jag nog kunnat räkna ut i förväg att de skulle vara toppen, men andra har tillkommit efter behov och är mycket uppskattade. Så, här kommer, utan inbördes ordning – de bästa sakerna vi har här på gården!

  • Min tämligen fula men alldeles underbara overall, köpt på rea på Jula. Den är en storlek större än min vanliga storlek, så jag kan ha tjocktröja under utan att nåt sitter åt. Eftersom man, när man har djur, behöver ta sig ut en sväng i ur och skur så är det ljuvligt att ha något som A – håller en varm och B – inte gör något om den blir skitig. Utan den här overallen hade det varit oändligt mycket otrevligare att vara ute så här års! (Den är också hela anledningen till listan, eftersom jag gick och tänkte på vad jag glad jag är för den)
Varm, oöm, går snabbt att dra på sig över myskläder – och alldeles gräsligt ful men underbar.
  • Mina muckboots – det är väl ända ”märkesprylen” men jag behövde ett par riktigt bra och samtidigt varma gummistövlar, och valet föll på Muckboots. De är löjligt sköna och riktigt varma, väldigt mjuk sula dock vilket ibland kan vara lite nackdel, men även fördel. Bra stövlar i alla fall, återigen såna som man inte behöver vara rädd för att skita ner.
  • Murarhinkar. Konstigt kan tyckas, men det är billiga och ändå väldigt rejäla hinkar som kan bära vatten, trädgårdsavfall, äpplen, djurmat eller annat. Har säkert 10 st här hemma, men ändå räcker de liksom aldrig till…
  • En bra röjsåg (och trimmer), med en bra sele. Det går inte att hålla efter hagar med elstängsel utan trimmer och röjsåg, tänker att de flesta säkert är lika bra – men kan oerhört varmt rekommendera selen från Sthil. Kan helt ärligt gå med röjsåg i många, många timmar utan att det blir tungt eller jobbigt, och den sitter heller inte åt över brösten utan vilar mer på höft och rygg liksom. Sjukt skön!
Har nog lyft av själva röjsågen här, så en står ovanför axlarna, men det gör den såklart inte när man har den på!
  • Motorsåg, med fördel batteridriven. En batteridriven såg känns nästan bedrägligt mycket som en leksak, och är inte alls lika läskig att använda som en bensindriven. Vår är inte superstor, men till vår lilla gård räcker den gott och väl, och är smidig att hantera.
Nej man ska inte ta ner alla döda träd, men det ser ju så skräpigt ut….
  • Fyrhjulingen, som är vårt enda motorfordon (förutom våra vanliga bilar) på gården. Den har plog och dragkrok och är smidig att tex skotta med eller dra släpet med när vi kör här på gården. Sen har den ju INTE alla fördelar som tex en liten traktor hade haft, men det går liksom inte köpa till en 2 ha gård…

Alla de här prylarna gör livet väldigt mycket enklare, skönare och roligare på den här lilla gården. Det finns säkert fler dessutom, som jag bara inte kommer på just nu. Sen har jag även en önskelista på saker som skulle underlätta livet i övrigt här, men det får nästan bli ett eget inlägg tror jag.

Grisigt sällskap

Det här har varit ett av de mest vilsamma julloven sedan vi fick barn, och det känns väldigt skönt. Jag har tränat, läst, spelat tv-spel och grejat på gården, och jag känner mig hyfsat utvilad. Därmed inte sagt att jag inte hellre hade fortsatt vara ledig, men men, jag har i alla fall ett kul och bra jobb att gå till.

Så synd att snön låg så kort tid, älskar snö, speciellt över blask och lervälling… för er som följde på Instagram igår kan jag meddela att vi inte fått kultingar ännu, det tar nog ett par dagar men det kan hon behöva för att boa in sig i stallet lite. Majken är där nere nu och bygger snickarbänk, och tyckte lite synd om henne som var själv så nu går hon runt en stund lös där nere med honom, hon är som en hund lite:

Pratade med en kompis om det där med nystart runt nyår – det är inte alls nu jag vil göra någon nystart, den lusten infinner sig snarare på hösten. Däremot kan jag gärna reflektera på det som varit och hur jag vill ha det framåt, men några nystarts-fasoner har jag inte ork med så här års… Hurdan är du?

Mol allena

Idag har alla förutom jag varit iväg – maken med de två yngsta till hans bror, och O har tränat och hängt med scouterna. Det innebär att från lunchtid ungefär så har jag varit alldeles själv, och dessutom UTAN en massa saker att göra. Minns inte när det hände senast? Det har varit LJUVLIGT att få gå runt och ha lite småtråkigt, att äta lunch i godan ro med en bok och att sitta och spela TV-spel utan att nån står bredvid och tjötar. Och liksom bonusen att det inte är en massa saker att plocka undan – eftersom det bara är jag hemma och jag plockar inte fram en massa saker?

Jag tror många kunde behöva en sån här dag, för att få lite semester från jullovets alla måsten och framförallt familjens behov, för att bara få vara själv en stund. En semester efter semestern liksom – och exakt det jag önskat mig många gånger!

Snart är alla tillbaka och då är ordningen återställd – som tur är, för en sån här dag vill jag inte ha JÄMT, men när de kommer så här sällan så är de som små pärlor… Kram på er!

Skadedjursbekämpning

Vi har ett jättefint uppspaljerat plommonträd på södergaveln på stallet. Det har blommat superfint varje vår, men tyvärr har det inte burit mer än någon enstaka frukt – när vi har kollat närmare så visar det sig nämligen att trädet är komplett översållat med sköldlöss. Just sköldlöss är ju nästan omöjliga att bekämpa med, man får borsta bort själva ”skölden” med en hård borste och sen gärna följa upp med att pensla med t-röd, i minst två omgångar för att få död på ägg och smådjur. Det är ju liksom inte så smidigt att borsta och pensla varenda liten kvist, så i höstas bestämde vi oss för att göra nåt drastiskt – klippa ner det hårt och sen borsta (och senare behandla med t-röd) det som är kvar.

Eftersom vi ändå inte får någon frukt så bedömde vi att vi inte har så mycket att förlora på att testa att klippa ner den.

Det är dessutom en hängränna som slutar mitt över trädet – bra tänkte vi först eftersom det får extra vatten, men det känns inte optimalt på vintern.

Så här ser varenda lite kvist ut, det syns knappt här men det är även MILJONTALS små ägg eller lusbarn eller nåt.

Jag gick hårt åt trädet alla små kvistar, och när vi var nere på en hanterbar mängd grenar så borstade jag dem runtomkring, noga, med en hård borste. T-röd vågade jag mig inte på i kylan, det får bli framåt vårkanten. Förhoppningsvis överlever trädet ändå!

Det var ju så himla skönt att vara ute, så jag passade på att klippa när vindruvan med, den ska ändå klippas på vintern just. Den såg ut så här först (och som bonus ser ni mig i min oerhört sexiga men vansinnigt sköna overall i fönstret):

För att sen landa i en betydligt prydligare variant här nedan:

Här ska vi bygga en liten altan i sommar, så de allra nedersta kvistarna fick kapas – men nu är det klart och ger förhoppningsvis lika mycket vindruvor som vanligt i sommar 🙂

Härligt och kul att vara ute i det fina vädret, i det underbara ljuset som kom tack vare snön. Vi var ute och nere i stallet och grejade hela dagen, och efter typ hela senhösten inomhus så kom jag ihåg hur otroligt bra man mår av att vara ute så mycket! Och som bonus så sover man ju dessutom så otroligt gott när man varit ute så mycket.

Vad gör ni de sista dagarna på lovet?

Nej!

Sitter denna nyårsdags-kväll och alla barnen är i säng, inklusive tonåringarna som knappt sovit senaste dygnet. Vi har satt oss i soffan framför TV’n och precis när vi sätter på TV’n är det reklam, och VAD i HELVETE!?

Först ut är det nån kvinna som får frågan vad hon önskar att hon kunde säga till sitt tonåriga jag – och budskapet är reklam för en jävla bantnings-app?!?! FÖR DET VI VILL SÄGA VÅRA TONÅRIGA JAG ÄR ATT DE SKA BANTA?!?! Vad i helvete? Det följs av reklam för nätcasinon och oändligt med reklam för REA typ överallt.

Jag vill bara säga en sak, till mitt tonåriga jag om man så vill – och det är NEJ!

Nej du behöver och SKA inte banta!

Nej du ska inte lägga pengar på nätspel (har iofs heller aldrig hänt)!

Nej du ska inte köpa en massa skit du inte behöver bara för det är REA!

Nej du ska inte intensivsatsa på nån träning i ett par veckor för att sen ge upp!

NEJ!

Kan inte 2025 vara det året då vi fattar att det är dags att lägga av med kropps-shaming för kvinnor? Året då vi själva kan ta beslutet att vi äter det vi själva vill äta och det vi mår bra av att äta? Och att INGEN dömer någons utseende?!?

Kan 2025 få vara året då folk fattar att vi måste sluta konsumera i onödan om vi vill ha en planet kvar alls? Då vi inser att allt billigt skit som köps från Kina betalas på andra sätt än med dina pengar, i liv, lidande och en förgiftad planet?

Kan 2025 också få vara året då varje person hittar glädje i sin egen form av träning och bygger en balanserad vardag så vi mår bättre rent fysiskt? Låt ingen döma ditt val, hitta bara något DU gillar och som du mår bra av? Och som kanske också innebär att du ibland lyfter lite tungt för din framtida hälsas skull?

Och en kanske något kontroversiell åsikt – låt 2025 vara året då alla slänger sina smarta klockor, pulsmätare och smarta ringar – och istället bara faktiskt KÄNNER EFTER om de är hungriga, trötta eller har tränat?!?

Nu ska jag försöka andas i fyrkant en stund och lugna mig tillräckligt för att kunna somna om en stund.

För ett bättre 2025!

Relationer eller?

Jag satte mig i soffan en stund vid sju, för att skriva om nyårsmenyn (jag blev aldrig klar med det och det är ändå helt ointressant). 2 sekunder efter jag satt mig ner så kommer en katt och sätter sig i knäet (händer mycket sällan så det var väldigt mysigt), samt två barn som prompt ska klappa katten i mitt knä när den ligger där. De pratar givetvis oavbrutet med mig, obekymrat om vad den andre säger eller vad JAG gör. Några minuter senare kommer det sista barnet hem och nu har jag tre barn samt en katt, som alla vill ha min uppmärksamhet, svar eller något annat av mig. Javisst, maken var och tränade men det hade ändå blivit likadant.

Missförstå mig rätt, att barnen pratar med mig är en av de saker jag älskar mest och tycker så mycket om, men just när alla villhöver något av mig samtidigt och det också är när jag behöver få sätta mig i lugn och ro några minuter, då blir det också skitjobbigt. Det går åt så otroligt mycket mer mental kraft för mig än för maken (ingen shaming på honom, men jag önskar också att jag kunde vara så ifred i mitt eget hem ibland). Jag lyssnar efter bråk som är på uppgång, om nån blir behandlad illa, om någon gör nåt den inte ska eller om det för den delen blir helt tyst (ni som har barn vet). Jag håller reda på när var och en åt sist, om den behöver göra något (duscha, äta, gå ut lite) och försöker se till att de sysselsätter sig med något. Jag försöker VERKLIGEN vara lika obrydd som maken, men det är lika görbart som att be mig flyga eller göra en pull-up för den delen.

När det enda man vill är att vara ifred en stund, i sitt eget sällskap… undrar om det blir nån skidåkning i år, har ju inte direkt varit på gång hittills i vinter i alla fall. (Gammal bild alltså)

Så apropå det där jag nämnde lite hastigt häromdagen om att jag skulle vilja ha ”Relationer” som fokus ord för 2025… Jag har funderat rätt mycket på det, och jag vet ärligt talat inte hur det ska gå till. Har jag varit på jobbet är mitt sociala behov tillfredsställt och slut, är jag hemma och barnen är hemma tar slut, och på helgerna vill jag oftast ha lite ork till att göra annat och dessutom hänga med maken. Det finns liksom inte riktigt tid eller energi till att lägga så väldigt mycket mer tid på relationer än jag gör? En stund efter träningen finns lite ork, och tid, men det är ju inte så mycket att den stunden kommer göra något magiskt, ska jag träffa en kompis som inte är på samma träning så blir det ju också lite lamt – ”hej, vill du träffas i typ max en timme bara du och jag för jag har en lite lucka nu att vara social, men sen måste jag hem och lägga mig för att orka med mitt liv?”

Nu märker jag ju att de stora killarna allt oftare kanske INTE hänger hemma, utan hänger med kompisar, vilket gör att jag i alla fall kan släppa deras behov en stund. Ja förutom att jag vill se till att de får mat och kommer hem i tid för att orka med SITT liv då. Det blir kanske mer social ork över framöver, jag hoppas det i alla fall, för till och med en fd utmattad introvert själ tycker ju väldigt mycket om att hänga med nära vänner. Men ska jag verkligen ha ”Relationer” som ord för 2025? Jag vet inte riktigt ja… Jag får nog tänka en vända till.