Sura listan

Hittade den listan här hos Hej Hej Vardag, och kunde inte låta bli den. Har lite dåligt med tid/ork att hinna skriva här annars just nu känner jag? 

Obehagligaste jag vet:

När man drar med naglarna på sånt där material som en del vantar och overaller är gjorda av, lite som bävernylon? Eller när folks naglar går av i filmer (alltså inte bara spetsen utan verkligen bryts AV från roten)… Brrr. Fick gåshud av att bara tänka på det. 

Absolut inte min killtyp:

Tävlingsinriktade, självgoda människor utan humor och självdistans. 

Det skriker jag när jag blir arg:

Oj, det beror lite på. Är jag RIKTIGT förbannad så kan jag väsa fram ord som jag nästan inte ens kan med att skriva, men oftast blir det väl typ ”helvetesjävlaskithelvete”! Eller på ungarna (händer faktiskt inte SÅ ofta, men ibland så) så blir det oftast ”Men för helvete….?!?!”

Blir arg på:

Orättvisor. När man blir dumförklarad (ofelbart av män) och får lite ”lilla gumman” till sig. Händer faktiskt väldigt sällan som tur är, tror min blick avskräcker innan de kommit så långt många gånger. Jag blir arg på otydliga instruktioner och när man inte får befogenheter för att göra tex sitt jobb. Oh, och blir vansinnig på telefonförsäljare eller gatuförsäljare som ska haffa en ”i farten”. Så orimligt arg på dem att maken oftast går över till andra sidan gatan… Och ja, jag VET att det kanske är det jobb de nu har men jag KAN inte behärska mig då. 

Sämsta bok jag läst:

Jag läser inte dåliga böcker – eller rättare sagt så läser jag inte mer än kanske 20 sidor innan jag lägger ner dem i så fall. Hinner inte läsa alls så mycket nu för tiden som man gjorde förr i världen, men när jag väl läser vill jag helst ha något spännande som får mig att fly vardagen lite. 

Något som får mig att byta radiokanal:

Reklaaaaaam! Allra värst är det 10000 jävla reklamerna för spelsajter, fy fan vad jag blir irriterad!

Sist jag ville ta till knytnävarna:

Tycker jag blir arg lite oftare nu som vuxen än innan, eller så kanske jag har lärt mig låta alla känslor ta lite mer plats nu. Eller så är folk bara dummare nu 😉 Men knytnävarna? Det har funnits såna tillfällen men just nu kommer jag inte på något. 

Sämsta serien/filmen jag nyligen sett:

Gud, vi började kolla på ”Mandy” häromdagen, med Nicholas Cage. Gud vad flummigt pretentiös den filmen var, och den som gjort den hade absolut Tarantino som någon form av förebild. Har jättesvårt för när det ska bli flummigt och ”djupt”, jag tycker bara det känns fånigt många gånger. 

Fulaste plagg jag vet:

Det beror lite på vad man menar – på mig själv så är det typ knytbyxor? Alltså såna där lite vidare som man knyter i midjan, de är jättesnygga på många andra men de ser för JÄVLIGA ut på mig? Tror jag är för stor för såna brallor, tom en kompis skrattade och höll med mig när jag provade i somras. 

Äckligaste drycken:

En riktigt sötsliskig drink, med läsk och nån slibbig likör. Typ som en hemgjord pinacolada med för mycket Malibu…. BLÄSCH!

Julkalender då?

Förra året gjorde jag ju en julkalender med recept för alla decembers dagar, så ambitiös har jag inte varit i år. Dessutom ligger ju alla mina favoritrecept till julen redan i kalendern, som ni hittar i menyn här ovan eller om ni klickar här

Nu ska jag baka pepparkakor med Lukas, hittade dessutom en massa roliga spritsmunstycken för endast 50 kr på TGR, så jag ska nog göra mig ett eget pepparkakshus med och dekorera 🙂

Persona non grata

Den 18:e december gör jag min sista dag på Elmia. Det känns i sig jätteskönt, och HELT perfekt att få ett ganska långt jullov innan jag börjar mitt nya jobb i januari. Vad jag däremot inte räknat med, eftersom det inte varit likadant på tidigare jobb, är hur totalt utestängd man blir från allt på jobbet – i princip alla möten är avbokade och det känns lite som om man redan slutat. På ett sätt förstår jag ju det eftersom jag inte kommer vara med framåt, samtidigt tänker jag att jag fortfarande kan bidra med input?

Nåväl, förutom mina absolut närmsta kollegor så känner jag mig lite borträknad och det är säkert så det blir (har ju inte direkt hoppat mellan jobb så jag har inte SÅ mycket att jämföra med) och då känner man sig lite meningslös. 

Kände att det här var en lagom poetisk bild angående att bryta sig loss 😉

Däremot ser jag oerhört mycket fram mot mitt nya jobb, mot allt jag ska lära mig och alla nya människor jag ska träffa, den känslan är fantastisk!

Men allt är inte deppigt – vi håller på att planera för julfest nästa fredag och att planera sånt är ju så himla roligt! Tror det verkligen kommer bli toppen, för vi är ett superbra gäng som håller i det hela. Har inte varit på festligheter på evigheter så det ska bli kanonkul 🙂

Har ni julfester planerade? Vad ska ni göra?

Som det ska smaka

Jaha ja, här hade jag tänkt sätta mig i lugn och ro och ta en kaffe när Filip skulle sova sina vanliga två timmar – och så har han mage att vakna efter 20 minuter?!? Nu ligger han kvar i vår säng och pratar för sig själv och jag sitter här med min kaffe och hast-bloggar…

Vi har lyckats avstyra fler ”krupp-attacker”, men bara tack vare att han och jag sover halvsittande och med fönstret öppet, testade utan i går men då blir han rosslig direkt. Sömnen blir väl inte direkt kanon, hade varit gott att slumra i soffan en stund nu, men men. Vad många ni var som hade erfarenhet av krupp ändå, tack för alla bra tips! Det känns ju oxå bra att det verkar växa bort med tiden.

I dag är Filip annars rätt pigg, så vi har varit ute i den fantastiska vintersolen en stund. Vackert men kallt!

Är så fascinerad över att min eukalyptus i kruka klarar kylan väldigt bra? Trodde den skulle dö direkt, men icke.

Har även satt årets pepparkaksdeg nu, så det blir perfekt att baka ut till helgen (om jag inte äter upp den innan dess, för herregud vad god den är). Blir som alltid så fascinerad av hur mycket det skiljer på kryddningen i ”nya” pepparkakor och gamla, i nya är det ofta både kanel och kardemumma, men i mormors är det bara ingefära och kryddnejlika, men de smakar ju som riktiga pepparkakor. Testade förresten att bryna smöret med, det ger ju en extra dimension till det hela!

Nu ska jag försöka underhålla oss med minsta möjliga energiåtgång en stund…

Ambulanspojken

Tre barn har vi, och visst, vi har fått åka upp till akuten ett par gånger med en bruten tå, allergireaktioner och lunginflammation. Men vid två tillfällen har vi fått ringa ambulans och då har båda gångerna varit till Filip – varav en i går kväll. 

Jag har ju varit superhostig ett tag och i går kändes det som Filip fick det från mig med, han blev lite hes och lite rosslig, men inget farligt. Men, när han sovit ett litet tag och maken gick in för att titta till honom så kunde han knappt andas – varje andetag fick han kämpa som tjyven för! Det lät sjukt tätt och efter att ha insett att 1177 hade 30 minuters väntetid så ringde vi faktiskt 112 som skickade upp en ambulans. Medan vi väntade på dem satte vi oss ute i vår uterum, eftersom jag misstänkte att det var krupp (falsk krupp?? Vad är skillnaden?) och då ska det hjälpa.

När ambulansen kom fick han andas in lite adrenalin och så fick han betapred av snälla ambulansskötare, så efter frisk luft och lite avsvällande så bestämde vi att vi lika gott kunde stanna hemma – för något mer hade de inte gett honom på sjukhuset ändå. 

Ingen av pojkarna har haft något åt det hållet innan, så jag var inte riktigt beredd på HUR svårt att andas man kunde få, hade man varit bättre förberedd och påläst hade jag kanske inte ringt 112, men just nu fick det bli så och det kändes skönt ändå att ha fått lite hjälp för honom. 

Nu blev det ju lite svårt att somna efter det hela – adrenalin för Filip och tja, för oss också fast på naturlig väg, men tillslut så sov vi med öppet fönster, halvsittandes, så gott det gick. I dag är jag därmed lagom seg… Vet inte riktigt hur det är det där med krupp (om det nu var det), kommer det ALLTID komma tillbaka nu när han blir förkyld/hostig? Kan man förebygga? Måste kolla upp det lite…

Men nu så, Filip, nu får det gärna bli så att vi aldrig mer behöver ringa en ambulans för din skull igen, kan vi bestämma det?!?!

Låååångsamt

Jag tror jag har åkt på världens långsammaste förkylning… I en vecka kände jag att jag var på väg att bli sjuk, och nu har jag varit lite sjuk sen förra helgen, men jag har aldrig varit med om maken till långsamt förlopp? Är inte jättesjuk på något sätt, men lite hängig och har sedan i morse utvecklat en jobbig, ”hård” hosta. Ni vet en sån där som gör att man tar i med hela kroppen och det gör ont i hela luftstrupen och ändå känns det inte som man kan hosta bort det rossliga.

Nåväl, mest surt är det att all träning får vänta, dels får en ju ont i axlar och rygg (herregud, hur gammal är jag) och dels kände jag just att jag kommit in i ett sån flyt till slut! Förra veckan var första gången jag kände att kroppen faktiskt svarat på träningen och jag kunde jämföra vad jag orkar i lite olika övningar – och det hade förbättrats! Har inte upplevt det sen Filip föddes så det kändes jätteroligt, därav är jag lite putt över mitt påtvingade uppehåll.

Lite orelaterat måste jag bara visa hur makalöst söt den här lille fisen var häromdagen, i skjorta och hängslebrallor!

I vilket fall, idag har vi haft en sån där ”måste ta tag i huset”-dag och städat och bakat lite. Nu är jag helt slut och softar i soffan med ett glas vin framför babblarna… 🙄 Ja det är ju Filip som kollar det då, inte jag. Själv hoppas jag orka se sista delen av Castle Rock innan jag somnar i kväll, den är väldigt spännande nu!

I morgon förmiddag ska vi ut o skogen en liten sväng, men det får jag återkomma om! Hoppas ni alla får den sortens lördagskväll ni önskar er ❤

Ett jäkla bekymmer

Först och främst, ett vansinnigt stort tack för alla gratulationer till mitt nya jobb, ni anar inte vad det värmer! Men, nu måste jag skriva lite om en HELT annan sak, nämligen ett bekymmer vi har som växer sig större för varje år här hemma…

Det där med speltid. 

Eller, egentligen är det inte DET som är ett bekymmer, vi har begränsad speltid för våra barn och det funkar väldigt bra på det stora hela (förutom att vi absolut inte gör det enkelt för oss själva). Bekymret uppkommer när framförallt Oliver som ju nu är 12, ska hänga med kompisar. Så vitt vi ser det så har inga av hans kompisar några som helst regler eller begränsningar runt spel och speltid – en del har åtminstone lite regler kring VAD de får spela, men det är ungefär så långt det sträcker sig. Så, när Oliver vill hänga så vill ju kompisarna i princip enbart spela, och hans (ganska många och fantasifulla) alternativ till att bara spela (för de FÅR ju såklart också spela, naturligtvis!) får mest suckar och pustande om att det han föreslagit är tråkigt eller jobbigt. Och när till och med Oliver börjar tycka att det är jäkligt tråkigt att hänga med kompisar som inte kan göra NÅT annat än att spela så blir det ju riktigt tråkigt!

Mina barn spelar ju tex gärna sällskapsspel med.

Här sitter man ju lite i en rävsax – ska man låta honom spela hur mycket som helst för att inte bli utanför?!? När jag VET att han mår bättre av begränsad tid med spel? Nej – vi KAN bara inte låta honom göra som kompisarna, vi som ändå spelar båda två (alltså jag och maken) uppmuntrar gärna bra, ”riktiga” spel (ej mobilspel typ) ser också att för mycket spelande dödar kreativiteten, för att inte tala om hur illa det är rent fysiskt att sitta still så mycket. Men FAN för att hans kompisar får spela så mycket de vill för det gör ju vår och hans sits så jäkla dum!

Ett enkelt exempel är ju när det kommer snö – första dagen kanske det är ett par barn i backen, men efterföljande dagar är det BARA våra barn som är ute (och har vansinnigt kul!) i pulkabacken, helt enkelt för att vi kräver att de ska vara ute och leka också! Och visst, det går väl an att ha roligt i pulkabacken med lillebror, men jag fattar ju att man som 12-åring också behöver egna kompisar. Men de egna kompisarna behöver man ju GÖRA saker med också, och PRATA med, inte bara spela med…. Och nej, jag upplever inte att de umgås så mycket ens över spelen, det är ganska lite kommunikation dem emellan även när de spelar ihop. 

Så vad gör man?!?! Vad gör ni?!? 

Låt mig presentera mig

Hej på er!

Vet ni vad, jag kan äntligen berätta för er det roliga jag haft på gång ett tag!

Låt mig presentera den nyaste platschefen på Blue Wall Construction AB!

Ja alltså, jag då O.o

Jag har alltså sagt upp mig på Elmia där jag gör min sista dag den 18 december och kommer efter julen börja på ett HELT nytt jobb för mig, som platschef på Blue Wall’s entreprenad-del. Byggbranschen har jag ju inte arbetat i innan, även om det projektledande arbetet jag har nu kanske åtminstone kommer ha VISSA likheter, så det är ett stort och väldigt spännande kliv. 

Mest glad av allt är jag över att känna mig så välkommen till ett företag som satsar så mycket på mig, jag kommer ju behöva en mängd utbildningar och kommer gå bredvid de första tre månaderna på lite olika byggen. 

Jag kommer alltså vara mestadels stationerad på det byggprojekt som blir ”mitt”, där jag kommer arbeta ihop med byggledare (förlåt mig om jag säger fel term här, har inte riktigt lärt mig än) och snickare, vilket gör att jag inte behöver ha full kunskap om HUR man bygger utan mer om processen och projektledandet av bygget. 

Det är 80% ren lycka att få en sån utmaning och att få lära mig så mycket nytt, och 20% ”skräck” 😉 för att gå till en helt ny bransch… Så precis som det ska vara med andra ord!

Grattis Oliver!

I dag blir du hela 12 år, fast jag har räknat dig som det ända sedan i somras av någon anledning. 

En bild från när pappa var med er på Astrid Lindgrens värld på höstlovet. 

Du börjar bli så stor, det är jätteroligt att prata med dig om lite andra saker än man kunnat prata om innan, och jag tycker det är kul att höra dig resonera om saker. I skolan går det jättebra, du har det lätt för dig, kanske till en viss del för du läser ganska mycket hemma. 

Fortfarande är det att spela du älskar allra mest, helst Overwatch trots att de flesta av dina klasskompisar spelar Fortnight, och du börjar bli sjukt duktig! Häromdagen pratade jag och din pappa om hur otroligt bra du sköter dig när du spelar med, ALDRIG ett fult ord eller minsta form av känsloutbrott när det går dåligt – imponerande! Dessutom en förutsättning när vi har datorerna i vardagsrummet där alla oftast är, men icke desto mindre jättebra!

Ibland är det lite svårt med kompisar, många har egna aktiviteter som fotboll och simskola nästan alla dagar i veckan, andra får spela hur mycket de vill och till och med du som älskar det tycker att det blir tråkigt till slut (och får heller inte spela hur mycket som helst för oss). Du är nog också som jag och din far, mestadels introvert, för många gånger väljer du att vara själv. 

Du är öppen och ärlig (i de flesta fall i större utsträckning än man kan vänta sig av en 12-åring) och lugn, på det hela taget väldigt lätt att ha att göra med! Du är klok och rolig, med ett bra sinne för humor (förutom när du retar gallfeber på lillebror). Med din minsta brorsa är du fantastisk och väldigt kärvänlig ❤ 

Här är du lika gammal som Filip är nu ungefär…
…och här med. Och visst är ni lika:
…för så här ser ju Filip ut idag!

Stort grattis, världens finaste Oliver!

Äntligen lite höstsol

I går tittade ju solen fram för första gången i November typ, och jag och Filip passade på att ta en förmiddagspromenad för att njuta lite extra av det sällsynta ljuset! Det var väldigt mysigt och trevligt ända till han tyckte att det var bra att bajsa när vi var vid lekparken längst bort på slingan… O.o 

Vi har mycket ekar häromkring, och även nu när de står kala är de ändå vackra – i alla fall mot en klarblå himmel.
Lille bus-fis….

Här ska vi strax fira Oliver som ju fyller år på måndag, vi låter bara pappan i huset få lite, lite sovmorgon först.