Inskolning på både jobb och dagis

Haha, det här kan bli ett långt inlägg känner jag, så ni vet!

I dag är jag hemma, föräldraledig, för inskolningen av Filip. Jag lämnade honom vid 9:00, han går in ganska glatt men blir såklart ledsen och arg när jag går – så sjukt jobbig känsla. Stannade kvar på andra sidan dörren i kanske 3-4 minuter, tills jag hörde att han inte skrek mer, annars känns det ju som man har det ljudet i öronen hela dagen… Han verkar ändå trivas bra, han äter bra och leker, det är bara sova som går lite sisådär. Å andra sidan har han haft svårt att sova hemma med den senaste veckan, vet inte om det är lämningarna på dagis som gör att han blir orolig (ok, hjärtat dör lite när man tänker på det), men han är annars sitt vanliga glada jag.

Vem vill lämna den här lille, liksom… ❤

Den här veckan blir ju väldigt lite jobb, bara måndag och onsdag i och med inskolningen i dag och vår skidresa från torsdag, men sen ska förhoppningsvis arbetsveckorna rulla på i lite mer normal takt och det blir lite lättare att komma in i allt.

Min känsla när jag gick från jobbet i fredags var att jag faktiskt valt rätt, att det här jobbet kommer passa mig och att det känns roligt! Det är mer än jag vågat hoppas på, klev in i det lite i blindo ju. Nu inser jag att det fortfarande är ”smekmånadsfasen” där allt känns bra på jobbet och man inte ännu upptäckt sånt som är jobbigt, men det känns ändå bra.

Ett av mina största orosmoment var ju att jag skulle frysa ihjäl, och det har väl ändå testats ganska hårt sedan jag började känner jag – men faktiskt så har det inte varit några problem! Jag har fått bra kläder och kör dessutom med merinoullsunderställ under, tjocka varma yllesockar och jobbstövlar, det enda som blir lite kallt kan vara händerna om man tex måste pilla med telefonen när man är utomhus. Nu finns det ju också riktigt varma och sköna baracker på mitt bygge där man kan gå in och maila, messa eller ringa – eller bara värma sig en stund – så jag behöver inte vara ute hela tiden.

För övrigt så går största delen av min tid nu ut på att samordna saker, ta reda på saker och förmedla det sinsemellan underentreprenörer mm. Inte så konstigt i sig, bara himla mycket nytt att lära sig. Framöver kommer det ett gäng utbildningar med, det är ju bland annat en massa olika certifikat jag måste ha, förutom utbildning i ledarskap mm. Känns bra! ”Mitt” bygge är ganska okomplicerat och inte så stort, så det är nog ett bra projekt att starta med – jag har ju hjälp i ryggen med så jag står inte ensam vilket känns skönt, samtidigt är det skönt med alla uppgifter jag faktiskt KAN sköta själv, är så van att vara självgående så det känns skönt att fortsätta med.

Nu ska jag försöka packa lite inför skidresan och handla lite snacks och mellis till skidbacken innan det är dags att hämta det minsta lilla hjärtat igen!

Snart blir det skidor!

På torsdag åker jag, Oliver och Lukas på vår skidweekend i Branäs, det längtar jag till oerhört mycket! Vi ska försöka komma i väg så tidigt som möjligt på torsdagen, så vi hinner åka även eftermiddagen då, och så åker vi hem någon gång på eftermiddagen på söndagen om vi orkar hålla ut.

Eftersom jag åker själv med grabbarna så blev det ingen stuga, dels är de billiga först om man är ganska många och dels så ville jag komma undan att behöva fixa med frukost osv, så vi ska bo på Strandås gästgiveri där det ingår frukost istället. Nackdelen är ju att man inte kan fixa något eget, men jag tänker att man kanske kan få med en termos varmt vatten från hotellet i alla fall, så får vi ha med nötter och lite energibars till mellis i backen.

Jag har hyrt skidor till oss alla tre, jag har egentligen skidor men de är över 20 år gamla och pjäxorna är lite för små, så det ska bli kul att åka med lite nyare grejor. Det är dock inte billigt direkt, bara skidhyra och liftkort för helgen kostar 6200 kr, ouch! Fattar inte alla som åker på skidsemester varje år, ibland flera gånger?

Tänker försöka få med mig mina nya längdskidor med, ifall barnen inte orkar åka hela tiden och jag blir rastlös (ok, och kanske lite snål om vi nu ändå är iväg med), då kan de softa på hotellet en liten stund så kanske jag kan åka lite längdskidor i krokarna. Vi får väl se! Viktigast av allt är att 1 – ingen blir sjuk och 2 – att ingen skadar sig, vare sig innan eller under helgen. Håll tummarna för oss!

Vi skickar honom till Prag…

I dag har vi äntligen haft lite mer tid och möjligheter att fira makens 40-årsdag i familjen. Lite tårta nu på förmiddagen och sen ska vi gå och äta på Restaurang Basilika lite senare.

Presenter blev det några med, av barnen fick han en Vault Boy och en merinoulls-halsduk, den senare blir ett bra komplement till min present till honom! Av mig fick han en weekendväska och såklart en tillhörande weekend med – i Prag som han velat besöka länge! Det blir en lite lyxig weekend med en kompis till honom, med ett fint hotell centralt i gamla stan i Prag.

Nu kommer han ju åka i februari så att sitta på balkongen och äta blir det nog inte så mycket med O.o Tänker att de mest ska äta gott, shoppa lite och framförallt dricka en massa god tjeckisk öl!

Kan vi nu inte resa ihop så känns det ändå roligt att se till att det blir lite mindre resor ändå, väldigt kul när man kan styra ihop det med en kompis 🙂

En annan kompis som kommer från Tjeckien ska bidra med en lista på bra ställen att gå till – det blir ju perfekt!

Inskolningen

I och med vår evighetslånga sjukdomsperiod som inledde året så blev ju även inskolningen av Filip 1½ vecka försenad. Det innebar ju också att maken fått ta nästan all inskolning – eller han har rättare sagt varit så snäll att han löst det eftersom jag är helt ny på mitt jobb, vilket jag är väldigt glad för.

Den lilla semle-gossen ❤

Det har varit lite struligt, till en början, det var många inskolningar samtidigt och halvny personal så det kändes inte som Filip fick en kanonbra start, men nu när det gått 1 vecka börjar det ändå kännas bättre. Sen finns det ju inget som inte gör att det känns fel rent allmänt att lämna bort sitt barn, även om jag tycker att dagis är en bra lösning osv, men känslan att det är fel finns ändå där. Men han är ju en trygg liten person, Filip, så i dag var jag med en timme innan jag lämnade i två timmar. Nu har han börjat greppa vad det handlar om och var väldigt noga med att jag bar på honom hela tiden eller satt med honom i knäet. Han blir väldigt arg/ledsen precis när man lämnar, men det verkar gå över på bara några minuter och han accepterar att sitta i knäet på personalen med, så det känns väl typ ok utifrån förutsättningarna. Sen hade han blivit glad igen och gått runt och lekt och dessutom ätit en massa mat vilket i sig väl är ett gott tecken med.

Så kontentan av det hela är att det nog blir bra det här, men att det är jobbigt att lämna… Ungefär som vilken inskolning som helst med andra ord. Nu blir det 3 dagars inskolning nästa vecka med, varav jag tar en, sedan är tanken att han ska börja ”på riktigt” från och med torsdag nästa vecka. Får en liten klump i magen när jag tänker på det, men vi får ge det lite tid med. Dagiset känns ändå rätt bra, det är litet med bara en stor och en liten avdelning, vilket känns skönt.

Man vill ju att de ska ha det så bra som möjligt, de små liven.

Jaja, inte blir man mindre nojig över just sånt här med åren tydligen. Nu ska jag återgå till min lilla person, som tydligen inte ska sova i dag heller – det har varit så ett par dagar, vet inte riktigt vad det är men han är nöjd och glad så då får det väl vara så. Hade dock inte haft något emot att få lägga mig 5 minuter själv i soffan och slumra lite…

Mitt livs kärlek

I dag fyller han 40 år, Mannen i mitt liv. Under nästan halva den tiden har vi varit ihop, från den stunden han kämpade sig fram med en ros på en Halloweenfest och fram till den dag vi dör – må det dröja länge, länge än.

Bästa pappan ❤

Han hatar att bli firad och uppmärksammad, men ibland är det banne mig mitt jobb som hans fru att trotsa det och lik förbaskat ägna ett inlägg här åt honom.

Han kommer inte bli så värst firad i dag dessvärre, en vanlig onsdag innebär jobb, inskolning och aktiviteter, så vi kommer knappt träffas alls – alltså flyttar vi vårt lilla firande i familjen till på lördag när vi har hela dagen tillsammans. Eftersom jag också fyller 40 i år har vi tänkt ha något gemensamt lite längre fram, när vädret är roligare och när vi framförallt kanske vet vad vi vill göra.

Min man är knäpp, rolig, ödmjuk, mån om andra, snäll, hjälpsam, händig, omtänksam och min allra bästa vän – den enda jag kan dela precis allt med. Jag skulle inte klara en dag utan honom, men framförallt skulle jag inte vilja det, för att dela livet med honom betyder allt.

Stort grattis på födelsedagen, min älskade make!

Krispig söndag

Det är så obeskrivligt skönt att alla är hyfsat friska nu, bara lite snuva och hosta kvar, men inget som påverkar vardagen. Vi har passat på att njuta av det i helgen, i går fick jag lite extra mys med barnen när maken var på gala och idag är de stora pojkarna hos mormor så då har vi haft dagen för oss själva med bara Filip.

Efter en kylig men solig promenad fick det bli lite goda semlor, i dag blev det från Rosetten men banne mig om inte Centralkonditoriets ändå är bättre. Godare bulle där, tycker jag som helst inte vill ha en luftig kardemummabulle utan snarare en lite kompakt-seg bulle utan kardemumma, som lätt tar över annars.

Jag försöker köpa en bukett tulpaner till varje helg med för att få lite känsla av att det någon gång kommer en vår, åtminstone jag blir glad av blommorna! För övrigt har vi monterat barnstol i vår andra-bil, så att jag ska kunna hämta på dagis (när vi nu sen vet hur vi ska göra med det). Orkar jag ska jag försöka ta och klippa Filip med, han börjar se halvt galen ut i sitt lilla rufs, men han är å andra sidan halvt omöjlig att klippa med…

ÄLSKAR verkligen tulpaner!

Nu är det matlagning på schemat, enchiladas som även går bra att ha med i veckans matlådor!

#10yearschallenge

Jag har just vaknat till efter att ha tvärsomnat när jag skulle lägga Filip för hans middagsvila, gud så skönt det var. Känner mig som en helt annan människa än bara förra helgen, både jag och maken har känt oss helt isolerade och deprimerade av all sjuka, det har varit jättejobbigt. Nu har väl inte han hunnit komma ur det riktigt heller än, eftersom jag har nytt jobb och inskolningen blivit så försenad så har han fått ta i princip all inskolning, och det går sådär kan man väl säga. Men jag får nog återkomma om det, precis just nu vill jag bara njuta av att alla är typ friska och att åtminstone jag fått komma ut i den verkliga världen en stund igen! Hoppas att maken har det bra, som just nu är på Holmgrensgalan, det är han väl värd!

Det har ju gått en #10yearschallenge på insta ett tag nu, och oavsett om den nu är till för att samla in en massa data om åldrande i bildformat eller ej så tycker jag den är lite kul. Tänker att det ibland kan vara bra att stanna upp och fundera på vad som hänt de senaste 10 åren, de rullar ju lätt bara på annars?

Ser typ lite full ut på alla bilder från 2009? Här var vi i Tyskland, tror jag bestämt, så just här 
stämmer det nog 😉

Så vad hände 2009? Jo, det här året blir Oliver 3 år och när jag ser tillbaka på bilderna så känns det som vi har tonvis med tid över fortfarande. Vi åker på SPA och vi har gemensam 30-årsfest med 80-talstema. Det var superkul! På ett sätt vore det kul att göra om det nu när vi fyller 40, men barnen kommer ju vara här så det skulle inte bli ”fest” på samma sätt, det är svårt när man ska ha reda på en 2-åring samtidigt, så vi får se vad vi hittar på. Nu fyller ju maken 40 på onsdag, men jag fyller längre fram i maj så vi har sagt att vi gör något gemensamt när det är lite trevligare väder och man kanske kan vara ute lite med.

30-åringarna!

För övrigt så var vi på lite fester, våra vänner K&J gifte sig, och vi hade ganska mycket event det året tycker jag det ser ut som. Just sånt känns så himla långt borta nu och det är lite tråkigt, det är så svårt att komma ifrån och komma ut, träffa vänner och få vara ett vuxet par med, inte bara föräldrar, hur fantastiskt det nu än är OCKSÅ.

På väg till bröllop.

Annars ser vi rätt lyckliga ut tycker jag, om än väldigt små 😉 Nu har jag inga prick nytagna foton av oss eftersom vi bara varit sjuka, men visst syns det att vi närmar oss 40 och dessutom har tre barn… O.o

2019 – äldre och mer självsäker, med en fantastisk och ganska stor familj.
För 10 år sedan, yngre och lite barnsligare. Med bara 1 barn än (även om barn nr 2 blev till det året). Ett lite enklare liv kanske?

Att se tillbaka ger så himla mycket olika känslor, dels beroende på vilket humör man är på när man gör det och dels beroende på vilken del av ens liv man tittar på. Jag skulle aldrig vilja backa bandet, för på så många sätt har vi det helt fantastiskt nu, samtidigt som vissa andra saker känns jobbiga. Men så är det väl alltid?

Nya jobbet

Jag vet att åtminstone några av er är lite nyfikna på hur det gått med min jobbstart på Blue Wall – men de första kvällarna jag kommit hem har jag varit rätt slut så därför har ni fått vänta lite. Är inte helt 100 efter lunginflammationen än heller, så förutom alla nya intryck så ligger det lite och drar energi.

Men – jag har ju i alla fall kört mina första tre dagar nu. Det är ju verkligen till att bara ta ett kliv rakt ut i ett kolsvart rum känns det som, för jag vet ju inte riktigt vad jag ska göra, hur jag kommer jobba eller hur egentligen nåt kommer funka. Eller, nu har jag väl börjat få en diffus outline av min nya tjänst, det klarnar ju lite varje dag.

Först nu ska jag såklart lära mig att använda de program mm som jag behöver kunna, men sen har jag även blivit tilldelad ett ”eget” bygge, det är Concept som ska bygga ut sin lagerlokal på Torsvik. Förarbetet är redan påbörjat och det är nu en entreprenadchef (=min chef) och en annan platschef som delat på ansvaret och som kommer fortsätta ha koll, så det är inte så att jag behöver ta över allt rakt av. Projektet ska vara ganska enkelt och ska om jag förstår rätt vara klart till sommaren, så nu försöker jag haka på min entreprenadchef och börja se lite vad han gör, och vad jag alltså kommer behöva göra framöver.

Samtidigt som det känns SÅ ogreppbart så känns varje enskild uppgift inte så komplicerad, så det känns inte hopplöst även om man känner sig lite lagom bortkommen sådär. Det svåraste är språket – alltså allt branschspråk och alla förkortningar, visst att FG är då ”färdigt golv” men det är INTE helt självklart när man kommer utifrån…

Utrustad med varma kläder och skor funkar det rätt ok, men det var ändå kallt i dag!

Ett tag till sitter jag här på huvudkontoret och jobbar, men om ett par veckor är tanken att jag ska flytta ut till bygget där jag fått ett eget kontor med. Just precis nu känns det extremt avlägset för jag skulle inte ha en aning om vad jag ska göra, men det hinner kanske ge sig…

Så, det var en kort uppdatering, hoppas att ni har det fint!

Snabb incheckning

I dag har jag jobbat min första dag på mitt nya jobb, det har känts bra! Jag lovar att berätta mer en dag, men just nu ska jag typ gå och lägga mig, lite rester av lunginflammationen och allt nytt har gjort mig helt slut.

Stod fina blommor på min plats när jag kom, med ett kort som sa välkommen hit. Så himla trevligt!

Limbo

Usch, nu är jag ledsen. Till slut fick jag inse att jag inte kommer orka börja jobba nu på måndag, jag orkar inte hålla mig på benen mer än en timme åt gången så det är bara att bita i de sura äpplet och avvakta ett par dagar. Jag som inte har mer än en handfull sjukdagar i mitt liv, det känns så pinsamt med att börja ett jobb och vara sjuk.

Så här busig kunde man ju se ut när man var frisk…

Men det som gör mig ännu mer ledsen är att inte Filip verkar bli bättre av sin penicillin, vänder det inte i natt så måste vi nog in och byta till en annan sort, för han måste verkligen få bli frisk snart! Det är en sån liten person som är så mycket sjuk just nu och det gör mig så ont. Han har inte kunnat börja skolas in heller, naturligtvis, så det känns som vi lever i någon slags limbo just, dagarna flyter ihop till ett enda snorigt, febrig slem. Var nere och hämtade mat häromdagen och såg finklädda människor som var ute och åt och drack, inte förrän då insåg jag att det var lördag. Det känns så extremt långt bort just nu…

Ta hand om er