Prepper-odling?

Det är ett sånt jäkla tjatande om Corona överallt, så jag har struntat i att skriva om det här, men ämnet nästlar ju sig in överallt. Det är en svår balans med, jag respekterar de som är gamla eller andra hälsoproblem och därmed oroar sig, men för gemene man (och mig själv och min familj) oroar jag mig inte ett dugg för själva influensan.

För alla extrema åtgärder däremot, kan man ju oroa sig lite. För att man tänker att man ska baka bara för att inse att ALL jäst och ALLT socker är tomt på hyllorna? Det blir ju en ond spiral, man måste börja bunkra för att alla andra gör det… Dessutom är det ju jäkligt lätt att trigga den lilla prepper som nog bor i många av oss. För jag måste erkänna att det hade suttit lite extra fint med det där huset på landet nu, det där man kan bli åtminstone liiiite självförsörjande om det kniper. Men men, jag är samtidigt glad att jag sitter i en villa med trädgård och inte inne i en liten lägenhet där jag inte har någon möjlighet att påverka min eventuella självförsörjning, nu kan vi åtminstone göra NÅGOT, även om vi nu mest odlar för att det är roligt.

När vi ändå inte kommer någonstans direkt här hemma så har jag passat på att så lite mer fröer, kanske liiiite tidigt men vi får väl hoppas på en varm och tidig vår (hörde jag någon skratta?). I dag har jag pillat ner lite slanggurka, mini-pak choi och spetskål. Jag har planterat om min sallad och jag har satt potatis i jord för att förgro min tidigaste sort (Minerva) för en extra tidig skörd.

Vi pausade ju vårt växthusbygge, så nu har jag byggt mig en provisorisk hylla i uterummet med hjälp av en stege och lite annat. Funkar toppenbra att ställa plastbackar från IKEA på, och där i kan jag ha mina sådder utan att vara rädd för att spilla på golvet och skita ner. Inte apsnyggt, men temperaturen håller sig åtminstone lite över den som är ute. För övrigt så var jag tvungen att flytta ut ett par av mina tomater pga platsbrist för någon vecka sedan, och de har faktiskt klarat den relativa kylan och till och med nollgradigt oväntat bra. Det blir ju väldigt ljust där inne med, så det verkar räcka även utan extrabelysning där.

Så här ser det ut i mina odlingar nu – utplacerade lite här och var utefter vad behovet är för växten i fråga:

I garaget har jag fått öka avståndet mellan hyllorna för att inte tomatplantorna ska brännas sönder. Här är det runt 15 grader varmt och det mesta växer sjukt bra, det är bara lite ont om plats…
Ok inte jättesnyggt, men funkar bra som tillfällig lösning nu i typ två månader innan det är dags att plantera ut allt.
Inne i vardagsrummet står sånt som ska gro innan det flyttas ut i uterummet, Pak Choi, gurka och spetskål.

En sak jag tänker att jag ska göra annorlunda i år mot innan är att jag måste lära mig att inte så allt av en sak samtidigt. Dels blir det så känsligt om något blir för varmt/kallt eller torrt och dels så är det ju svårt att äta upp 45 apstora Pak Choi’er på loppet av 2 veckor… (Ja, egna erfarenheter…) Så, nu har jag sått en del av tomaterna, en liten del av gurkan, spetskålen och pak choi’en, för att så en till omgång om kanske 1-3 veckor. Då hoppas jag att inte skörden blir förstörd om jag måste plantera ut en del tidigt, eller om något annat händer. Tänker också att jag ska lära mig fylla på med fröer i landet där man plockar upp saker efter hand, så inte det är stora ”gap” i landet. Tur att man lär sig åtminstone lite för varje år som går!

Prosit

I dag är jag och Filip lite hängiga och förkylda här hemma, så nu är det väl bäst att hålla sig just hemma, även om jag nu mest tror det är en förkylning. Just idag fick jag ju faktiskt lite av det jag önskade mig häromdagen, nämligen att få sitta i lä med ansiktet mot solen en stund.

I väntan på lite grönska är det ju ändå otroligt vackert med snö!

Maken tränar och de stora grabbarna är och åker pulka. Jag och Filip har knatat runt i trädgården lite men nu ville han gå in och kolla Nalle Puh, så jag passar på att sitta på altanen precis utanför. SÅ gott solen värmer!!

Är rätt trött, Filip hade krupp i natt, men det är så mycket enklare när man vet lite vad det är och hur man ska hantera det. Vi har sovit med sängen upphöjd och fönstret öppet och det hjälper jättemycket.

Hoppas nu mest att maken köper med semlor på vägen hem, och det är nog inte så otroligt 😊 Hoppas ni får en skön helg!

En kostym som inte passar

Här kommer det, det ytliga inlägget jag varnade för i går.

Men vi börjar i rätt ände… Det finns en sak jag verkligen, verkligen längtar efter nu och det är att sitta i lä mot en varm vägg med solen i ansiktet tills det riktigt hettar i kinderna. När man går in så vill jag ha lite fräknar och vara lite rödrosig, jag vill ha börjat få tillbaka lite hudfärg helt enkelt.

För satan, nu ser man mest dödligt sjuk ut, med en hy i samma ton som lättmjölk och svarta ringar under ögonen som inte går att dölja med ens oändliga mängder smink. Torr och fnasig är man, med ett elektriskt, frissigt hår som känns som det är i lika stort behov av solljus och sommar som övriga kroppen.

Något jag INTE ser fram emot är däremot extremt fånigt kanske, men det är att det (förhoppningsvis) nån gång i sommar ska badas och då innebär det att det snart är dags att införskaffa nya badkläder. Det i sig innebär att man måste exponera vinterblek hy på en kropp som har lite för mycket fluff för att det ska kännas bekvämt, märkt av 40 år och 3 graviditeter. Osexig är det ord som kanske slår mig mest. (Och nu orkar jag inte göra ett långt PK inlägg, men vi kan väl komma överens om att de flesta har ändå en viss egen form man är bekväm = sexig i, utan att lägga några vidare värderingar i det, ok?)

Känns som en burkini är det mest lockande alternativet just nu, förutom då det faktum att jag ÄLSKAR sol.

Rent allmänt känns det lite halvdåligt just nu. Skulle jag inte färga håret skulle nog närmare 1/4 vara grått och kråksparkarna runt ögonen är nu permanenta snarare än bara där ibland. Det är ok, jag vet det, men jag har inte riktigt hittat hem i den här kostymen. Jag _vet_ att mitt egenvärde inte ligger i mitt utseende, men det är ändå något lite sorgligt över känslan att man numer mest bara betraktas som en ”medelålders tant”. Det känns bara lite som att en tid är förbi, om ni förstår hur jag menar?

En sak som ändå faktiskt blivit bättre de sista två månaderna är att jag tack vare hyfsat regelbunden träning faktiskt börjat återfå både lite styrka och kondition, vilket känns jättebra.

Nä, inte DENNA formen igen. Men good enough.

Kanske kommer allt annat också att ge sig med lite solbränna och ett gladare humör, kanske känns det bara jobbigt just nu för att det har varit lite för mycket av annat. Kanske är det är inlägget bara alldeles för privat och jag borde inte posta det alls. Jag vet inte riktigt, vi får väl se. Läser ni det så har jag ju postat det, liksom.

Kanske allt känns bättre med lite solbränna. Vi får väl se.

Jag vill bara tillägga att jag inser att jag sitter i en privilegierad sits där jag inte har mer bekymmer här i världen än att jag kan oroa mig för såna här banala saker, men jag tror inte jag är ensam i mina känslor heller.

Hur är det med just DIG som läser? Hur känner du för att bli äldre? Är allt bara avslappnat och skönt eller finns det kanske andra saker just DU nojar över?

På väg mot en vägg

Näe hörni. Det här har varit ungefär två veckor som har varit ALLDELES för stressiga, så här kan vi inte ha det! Fasen vad lätt det är att ryckas med, när jobbet dels är roligt och man även vill prestera bra, men dels även på grund av att om JAG inte hinner med så påverkar det ju en massa andra personer.

Men, i går kom jag hem och hade hjärtat i halsen och en klump i magen, på odrägligt humör mot barnen och med noll och intet tålamod, det funkar ju inte. Gör om gör rätt, så att säga, och i dag har jag haft en mycket aktiv inställning till att ta det lugnt och gå på Good Enough. Så fort telefonen har plingat till så har pulsen gått upp, men det har funkat att bara vara jävligt enveten med långa, djupa andetag och gå ifrån nån minut. Det kommer ge sig, det gick bättre redan på eftermiddagen, men jag kommer få tänka aktivt på det ett tag tror jag. Känns mycket bättre hemma med, tålamodet är någorlunda återställt (även tack vare barnen som kände av läget redan i går och hjälpte till så gott de kunde) och vi har haft en ganska lugn kväll.

Den här helgen får nog bli riktigt lugn, igen, hoppas på så pass fint väder att jag kan greja lite smått i trädgården, det är väldigt avstressande tycker jag. Det händer ju en del där ute med, förutom krokusar och tulpaner som är på gång så tittar tex både rabarber och kärleksört fram redan. Försöker lägga lite täck över det sistnämnda så den inte ska frysa sönder om det blir lite minus någon natt.

Sitter också och jäser på ett himla ytligt inlägg som jag inte riktigt vet om jag ska skriva eller ej. Vet att det åtminstone är ett par av mina nya kollegor som läser här (hej hej!) och av någon anledning känns det liksom lite pinigt att skriva om ytligheter då? Vet egentligen inte varför. Kanske för att jag inte vill att det ska kännas som jag fiskar komplimanger? Fast samtidigt så vill jag ju såklart kunna skriva om precis det jag känner för naturligtvis, så det kommer nog bli ett inlägg ändå, ni får väl ta skämskudde om det behövs, hahaha!

Blåbärstry och tomatomsorg

I går var jag på bomässan – eller egentligen nästan bara på trädgårdsmässan och delikatessmässan. Handlade efter mycket funderande både lite sättpotatis (Connect och Minerva) och tre olika sorters blåbärstry. Den senare har jag hört gott om från en gammal kollega och var rätt nyfiken på, men jäklans vilka buskar det tydligen ska bli? Uppemot 180 cm höga! Ska bara planera ut någonstans att göra av dem med, det börjar bli svårt att få ihop trädgården med både plats för gräsklippare att köra, barn att springa och en stor studsmatta – förutom alla land vi redan har. Men det är ett kärt problem!

Bild lånad från Sara Bäckmo.

Potatisen ska jag nog förgro till nästa helg, måste hinna få hit jord till det tilltänkta potatislandet sen innan de gror allt för mycket, och kommunen levererar tidigast vecka 16… Blåbärstryt (blåbärstryna?) får nog stå i kruka lite till.

Hade sån skön odlingsfeeling när jag kom hem att jag planterade om lite tomater och blommor som fått övervintra i garaget. Har flera hortensior som redan är tämligen på gång, och ett par hibiskus jag trooor har klarat sig. Det var en liten besvikelse att det inte såldes tomater på mässan i år, köpte ju mina där förra året, men å andra sidan har jag ju en ganska bra laddning på gång i garaget.

De ser lite slokande ut precis när man planterar om dem.
Snart ska denna hyllan med växtbelysning få flytta ut i uterummet tror jag.

Långbakad fläsksida med krispig svål

Jag förstår inte riktigt folk som skär bort en fettrand eller en krispig svål från sitt kött. På ett sätt fattar jag ju att det ju såklart är en hel del kalorier i, men det skulle för mig vara som att servera en dessert och sen plocka bort allt socker? Då väljer jag hellre mina tillfällen, för jäklar vad gott det här var!

Långbakad fläsksida (eller sidfläsk) med krispig svål, 4 portioner

ca 1 kg fläsksida eller sidfläsk (ej rimmat) med svål
0,5 dl olivolja
6-8 vitlöksklyftor
20 hela kryddpepparkorn
2 lagerblad
2 msk torkad, malen ingefära
2-3 tsk salt

Mortla ihop alla ingredienser, ja förutom fläsksidan då. Skåra svålen enligt egna önskemål, och gnid in kryddblandningen ordentligt så den kommer ner i springorna och runt hela köttet. Lägg köttet i en ugnsfast form och täck med aluminiumfolie. Sätt in längst ner i ugnen på 125 grader i 2-4 timmar. Längre tid ger ett mörare kött, men ibland hinner man ju inte. Öppna ugnen och ta bort folien (akta dig för ångan) och höj sedan temperaturen till 225 grader. Höj upp steken så den hamnar åtminstone i mitten av ugnen, eller högre. Låt den gå i ca 30 minuter, till svålen verkligen blivit genomgjord och krispig. Vill du så kan du lägga i klyftad potatis runt om i formen nu. I slutsteget kommer lite olja och kryddor se brända och svarta ut, men det ska till hög temperatur för att svålen ska bli krispig, så håll ut.

Ungefär så här ser den ut när den åker in i ugnen…
…och ungefär så här när du tar ut den!!!

Ta ut steken och låt den stå i 10 minuter innan du skivar upp den.

Jag serverade min med en ljummen sallad gjord på stekt grönkål, sallad, ugnsrostade tomater, avokado samt rostade pumpakärnor. Som ”dressing” tog jag lite av spadet från köttet, såååå gott! Spara annars det spadet, det är supergott att ha som buljong i tex en soppa!

Ät, njut, och gillar du receptet får du väldigt gärna lämna en kommentar!

Som en lotto-vinst!

Jag hade just varit med om en av de bästa eftermiddagarna i mitt liv tror jag, en helt vanlig tisdag! Det är dessutom nästan svårt att få fram det magiska i den, speciellt för nån som inte har barn, men låt mig försöka:

Jag kommer hem med Filip som vill fortsätta vara ute i trädgården så jag stänger till vår grind och går in. Inne är det knäpp tyst. Kollar in och ser de två stora pojkarna på varsin sida köksbordet, djupt koncentrerade på läxor och helt utan tjafs. Båda två gör dessutom mer än de läxor som måste göras och har därmed tagit in en hel dag.

När de är klara ber jag Oliver ha ett öga på Filip genom fönstret, men han säger glatt att han går ut till honom i stället. Efter några minuter sticker han in huvudet och säger att han tar Filip på en promenad i lådbilen.

Under tiden kommer Lukas fram och ber att få hjälpa till att göra köttfärssås. Han hackar lök och vi småpratar utan tjafs och gnäll och utan om böner att få spela?! Vi lagar mat och har så himla trevligt.

Efter en stund kommer Oliver hem med Filip, som ramlat i en vattenpöl och som trots galon är dyblöt. Han har fått Olivers vantar eftersom han var kall, säger Oliver som oxå är dyblöt av regn. Båda klär glatt av sig återigen utan gnäll, tjafs eller tjat om spel!?

Strax därpå är maten klar, alla äter stora portioner, pratar och har det helt suveränt! Efter maten åker jag och Filip och hämtar maken i Bankeryd, där jag just nu sitter och väntar på att han ska springa in och köpa lite mjölk.

De här alltså! 😍😍😍

Alltså fattar ni vilken eftermiddag?! Kan man ha det så här bra???

Hoppas hören* snart är slut

Som det kanske lyste igenom i mitt något syrliga inlägg tidigare i dag så är jag för jävla trött. I går var jag aptrött men skrev kanske mest bort det som att jag var lite ”bakis” – var dock nästan nykter när jag gick hem runt 23-snåret så mest socialt bakis kanske. Knepigt nog har jag varit lika trött i dag, känner mig som att jag är sjuk fast utan ont i kroppen och feber och liksom bara med tröttheten?

Visst, det har varit en ganska hektisk period på jobbet, men ändå. Kanske att det ligger något i kroppen som den jobbar mot, fast det inte bryter ut. Eller så har det bara varit lite mycket, totalt sett. För det är ju lite så, med tre barn finns ingen egentid längre. Ingen tid när det bara är jag OCH jag inte måste göra något (typ laga mat åt barn, handla nåt eller tex träna). Ingen tid att liksom ladda om.

Längt till vår och påsk!

Hade vi kunnat ge oss ut i skogen lite mer så har ju det åtminstone en avkopplande och avstressande effekt, men det har verkligen varit riktigt pissväder på just helgerna typ hela Hören (*kan vi döpa den nya årstiden till det, inte höst, inte vår och absolut inte vinter = hör?). Och även om man till en viss del kan klä sig efter väder så är det ändå inget trevligt att vara ute i blåst och regn…

Så, jag hoppas verkligen att våren ändå är i antågande, med sol och sköna dagar ute. Kram på er vänner, hoppas ni har mer energi än mig!

Mars

Första mars, och jag sitter självklart framför Vasaloppet. Fast jag känner lite att det tappat sin charm, hela grejen är ju att man ska kunna ha en slö söndagsförmiddag, äta lång frukost och bara gotta sig. Men det går liksom inte med tre barn. Vi har åtminstone gjort baked oats, så en ok morgon ändå, men jag har liksom redan helt tappat fokuset på Vasaloppet. Jaja, det är ju bara en skitsak.

Men som sagt, första mars är det i alla fall, och den jobbigaste biten av vintern är nästan slut. Hyn är så vinterblek att man ser sjuk ut och VAB är aldrig långt borta – även om jag konstaterade igår på instagram att det här har varit den första februari på 13 år då vi inte vabbat!

Från förra veckan, innan snön kom.

Ändå är mars fortfarande lite av en mellanmånad, det är lite för tidigt att förodla det som inte redan är sått, det är för tidigt att greja i trädgården, det är ofta skitväder och plånboken är inte återhämtad efter jul och vinterns VAB. Men det börjar åtminstone bli ljusare.

I dag ska jag åka upp till asecs en sväng och handla tröjor som Filip ska få i födelsedagspresent, han fyller ju 3 i mitten på mars. I övrigt vet jag inte riktigt vad vi ska fördriva dagen med, men jag misstänker att den kommer gå rätt fort ändå.

Önskar er en skön söndag, och ett stort lycka till till alla som åker Vasaloppet!

Hela härligheten

I dag har jag känt mig (i ordning):

  • Trött
  • Arg
  • Besviken
  • Överväldigad
  • Stressad
  • Uppgiven
  • Taggad
  • Redo
  • Utmanad
  • Småjävlig
  • Riktigt rolig
  • Glad
  • Stressad igen
  • Arg, igen
  • Uppgiven, igen
  • helt jävla färdig

Ser att det mest är negativa känslor jag radar upp, men jag har faktiskt skrattat riktigt, riktigt gott idag på jobbet, vilket ju är en grym känsla!

En bild från den i familjen som har ALLA känslor utanpå.

Man kan väl säga att dagens känsloregister har spänt över #helahärligheten, inte konstigt att jag är helt slut nu!