Stallet är färdigmålat! Efter ett vansinnesryck av maken i går kväll så målade han klart den sista gaveln redan då, så i dag har vi kunnat ägna oss åt annat här på gården. Det blev så himla fint!
Kolla färgen bakom de sista stackars plommonblommorna….Som nytt! Maken har också kompletterat med hängrännor som saknats lite här och var på stallet. Det är fint på håll med! Men det har det ju alltid varit… Lite dassiga färger på dagens bilder, eller det var just det, de var från i går när det var ganska mulet.
Får såna overklighetskänslor nu när man går runt på gården, eller åker runt i omgivningarna nu – för nu är det GALET vackert!!! Överallt spricker löv ut på träden, för att inte tala om mängden olika träd som blommar nu… Försökte fånga det men det är svårt att helt få med på foto.
SER ni hur det ser ut runt vår gård?!?
Det finns ärligt talat nästan inget som gör mig så vansinnigt lycklig som att få vara så priviligerad att vi BOR här?! Alltså, det är inget sommarställe vi besöker, inte en önskedröm (eller jo) utan VERKLIGHET att vi får bo här?! Det bara bubblar i hela bröstet på mig av lycka när jag tänker på det!
När man kliver ut ur tvättstugan, vår ”groventré” så ser man liksom detta….
Jag är också så otroligt glad och nöjd över det vi jobbat med nu i vår, och sedan vi flyttade in, det börjar verkligen bli riktigt, riktigt bra även det vi själva gjort.
Köksträdgården, som var rent kaos när vi flyttade in, börjar komma i verkligt fin ordning och från och med i dag är det sått i alla land utom Filips. Garaget är också fint, nymålat och med nytt grus framför framsidan, och nu har klätterväxten fått sällskap av en liten lönn med. Fina färger på lönnlöven mot den mörkgrå fasaden!Nya blomsterrabatter med än så länge små växter, men det tar sig! Det bakre landet är inte klart att så i riktigt än, vi får se när det blir 🙂Inne i växthuset är nästan allt utplanterat, och lite försådder står och väntar på tillväxt och utplantering. Nere vid stallet har vi ju mina tomatlådor, dammen vi grävde ner förra året, ett potatisland som är nytt och en potatisåker (syns inte men ligger till höger) som också är nytt. Studsmattan är ju inte den vackraste, men en omtyckt punkt av barnen såklart.
På bilden ovan ser ni grisarna skymta i bakgrunden med, de trivs bra i sin nya hage, med lerpöl och mycket grönt. Hönorna njuter med av att värmen och grönskan äntligen kommit:
Flax passar upp på sina hönor efter bästa förmåga. Även våra nya små ”tonårskycklingar” vågar sig numer ut. De ser för roliga ut, tufsiga och dana… Vi verkar ändå ha haft tur och det ser ut som det blir fler hönor än tuppar, även om det är för tidigt för att vara helt säkra.
Strax innan solen gick ner så satt vi här ute på en altan i kvällssolen en stund, och bara lyssnade. Det är ren terapi att vara här, det är på en gång helt tyst från störande element som trafik eller andra människor, samtidigt som luften också är full med ljud – koltrastar som sjunger, duvor som hoar och insekter som surrar runt. Ja just det, i kväll hördes även det lite ovanliga ljudet av en luftballong som eldade på för att stiga lite högre, det går många turer här över, fullt förståeligt!
Jag önskar att ni alla har en plats på jorden där ni trivs lika bra som vi, och att ni som vi även får möjligheten att BO på den platsen. KRAM!
Av någon anledning har vi knappt några vitsippor här på gården, inte ens i skogshagen bakom huset. Snödroppar finns det i hagen däremot, och nu har något som jag skulle vilja påstå är minst lika vackert som vitsippor tagit över – nämligen Scilla! Främst den blå, den finns ÖVERALLT, i gräsmattor, rabatter, stenpartier och i hagar. Det är som luftiga, blå mattor och de är otroligt vackra, kolla bara:
Såna här ”tussar” är det gott om, tacksamt nog så äts de inte upp av vare sig grisar eller hönor heller. De är heller inte i vägen eftersom de kommer långt innan gräsklippare och liknande ska igång. Jag gissar att det finns en massa olika sorter, men tittar man närmre på den vanligaste blå här så har den tre små ljuvliga klockor. Så fint!Vi har några mer exotiska sorter med, lite av den gula och några av dessa vackra tvåfärgade.
Det är ju inte den enda blomman som tittar upp nu, nu trycker det på underifrån i varenda rabatt och små gröna blad kämpar sig upp mot vårsolen.
Jättedaggkåpa växer nästan som ogräs här, men ett välkommet sådant. Väldigt fin med sina flikiga blad. Det här tror jag är en gammal pensé, men snart kommer även viol som vi har i mängder. De tittar upp i vartenda stenparti och grusparti, och är likt Scillan välkomna trots sin ibland udda placering. I krukorna vid altanen kämpar små penséer för sin överlevnad. De brukar vara som finast lagom till jag vill ersätta dem med andra blommor, men då kan de få flytta ut på nån liten jordplätt istället.
Nu blir det ju lite kallare ett tag igen, men det känns inte lika hopplöst nu utan mer som att nu går våren banne mig inte stoppa. Knopparna på buskar och träd sväller med, och bland våra fina Scilla surrar både humlor och bin – vi har till och med sett ett par fjärilar! Men hörni, vi avslutar med lite mer Scilla va….
Man vill ju liksom bara lägga sig ner bland dem och smälta in i naturen… (iofs är min hudton nu åt det blå slaget så det skulle man väl nästan göra, haha!)
Underbara Clara gjorde den här, fast med 17 bilder – men min favoritplats fick ni ju en massa bilder på i går!Tyckte den kändes rolig – i det grå februarimörkret.
En bild på något gott.
Av många goda saker att välja på får det just nu bli en önskan om en sommarfräsch jordgubbsmojito en varm sommardag.
En bild från när jag var liten.
Har inte tillgång till så många bilder på mig själv som liten, men här är strax innan jag fyller 6 år, gissningsvis hos mormor och morfar. Ser lite av mina pojkar i ögonpartiet främst.
En bild på mig i en annan stil.
Haha, ni får en från när vi hade temafredagar på jobbet för mååånga år sedan, här var temat såklart Rock!
En bild på en favoritaktivitet.
Att åka längdskidor ”ute i naturen” snarare än runt en bana – det är något av det absolut bästa jag vet! Det har inte blivit nån skidåkning i vinter alls, det har in riktigt legat tillräckligt med snö där jag vill åka – kombinerat med att de få gånger de gjort det har jag inte haft nån ork. Dåligt.
En bild på när jag mådde dåligt.
Dåligt är lite missvisande på ett sätt, för just precis i den här stunden mår jag ändå rätt ok. Det är precis innan jag blir sjukskriven för utmattning dock, och vi var ute i naturen nästan varenda helg, här på Västanåleden. Hade jag INTE varit ute så mycket så hade jag nog gått in i väggen mycket tidigare, för naturen är ju som ett eget rehab-läger.
En bild från när jag var arg.
Det här är ju inte jag som är på bilden, men den är från julafton denna vintern. Det här var på morgonen, innan allt blev katastrof, och sen var jag så arg att det blev inte en enda bild.
En bild på något roligt.
Att klättra på höghöjdsbana när man är lite höjdrädd är ändå otroligt roligt – det är precis sådär läskigt så man kan hålla paniken i styr, och man känner sig också väldigt modig!
En bild på en stolt stund.
Stund och stund, men jag är väldigt stolt över att jag vågade ta klivet och helt byta karriär mitt i livet. Lärde mig så sinnessjukt mycket, och träffade en massa människor som jag än i dag tänker mycket på och saknar. Fina kollegor och tålmodiga hantverkare när mycket (allt) är nytt!
En bild på ett oförglömligt ögonblick.
När vi fick nyckeln till vår gård och för första gången körde in genom grindarna!
En bild på någon du beundrar.
Nu har jag ingen samlad bild på mina kollegor, men denna är från en resa till Energimyndigheten för ett år sedan. Jag beundrar ALLA mina kollegor, de är sjukt smarta, vänliga, ödmjuka och framförallt ROLIGA!
En bild på en favoritpryl.
Den här bärryggsäcken var verkligen kanon när man ville ta sig ut i skogen med små barn. Så otroligt skönt att ha händerna fria och inte behöva krångla fram en barnvagn.
En bild på någon jag tycker om.
Typ den lättaste bilden att välja. ”Livskamrat” är ett ord som låter lite fånigt, men samtidigt det enda ordet som gör vår relation rättvisa i ett enda ord.
En bild på en bra dag i mitt liv.
En dag i Kroatien, innan Filip föddes och när det ännu inte blivit tonårspinsamt med en kram av mamma. (det var alltså inte en bra dag för Filip inte var född, det var bara anledningen till att han inte var med liksom)
En bild från då jag kände mig glad.
När vi gifte oss, för nästan 19 (!!!) år sedan. Nu tycker jag att vi ser ut som vi fortfarande var tonåringar, men då kände man sig ju vuxen.
En bild från en tillfälle då jag kände mig snygg.
Från vår andra semester i Kroatien, jag kände mig pigg, stark och hade fått ner längden på mitt hår. Toppa med lite solbränna och fräknar!
En bild från en plats jag älskar.
Kroatien vann mitt hjärta första gången vi bilade dit, och är en plats jag verkligen älskar! Vi har bara varit i norra delen, men det är så grönt och så härliga stränder….
Ja alltså, eftersom mitt minne är icke-existerande så har mina egna funderingar på vad som egentligen hände år 2023 varit ganska innehållsfattiga – och jag orkar inte läsa igenom alla inlägg jag själv skrivit heller på bloggen. Men om vi gör det lätt för oss, och bara tar några höjdpunkter som jag har bilder på? Så – 2023, vad hände egentligen?
Hade ju glömt! Men det var ju tillräckligt med kyla och snö för att åka skidor på Dumme Mosse ju!Vi bytte den gamla tvättstugedörren till en helt i glas – både ljusare men även till himla stor nytta när man behöver lokalisera familjen ute på gården. Vi firade min bror som fyllde 40 med lite familjeutflykt på Visingsö.Vi fräste upp en liten åker och satte rovor – i efterhand en dum idé, vi orkade inte rensa ytan och grisarna äter inte råa rovor utan vi behöver i så fall koka dem = för bökigt i vardagen. O grävde en ankdamm……och all jord blev till ett stor, ny blomsterrabatt! Maken byggde en altan utanför växthuset – nästa år blir det med pergola till också är tanken. Precis i början av sommaren var det så torrt och bränt överallt att jag ALDRIG trodde att det skulle bli grönt igen….…men precis efter midsommar vände det ju. Själva midsommar blev dock fin!Som tur var hann vi installera den nya altandörren i vardagsrummet innan regnen kom. Storbarnen var på egna sommarläger och vi tog med lilleman på en miniweekend i LinköpingVi fick två små kattungar! Juni och Vante, två små töser ❤I växthuset växte gurka och tomater – och överallt ute exploderade ogräset av allt regn så jag höll på att bli galen…Vi fick nya ankor – men precis som de förra så fattade de aldrig att de skulle gå in när det blev mörkt, så en kulen höstkväll blev de skrämda av nåt just som vi skulle gå ut och ta in dem, och flög all världens väg… Vi ger upp ankor nu. Den regniga sommaren gav dock enormt mycket grönska!Vi lånade sommarfår – väldigt trevligt och till stor hjälp för att sköta betesmarkernaFrank kom till gården, med förhoppning om små griskultingar i början av 2024!Vi traskade lite på Bauerleden, i våra egna hemtrakterVi försökte njuta av sista höstfägringen med de båda lönnarna, nu är den till vänster nere pga stor skada efter ett oväder 😦Och jag stickade min första tröja!
Jag blir nästan förvånad när jag ser allt så här – vad mycket vi hunnit med! Och SOM jag längtar till ”utesäsongen” på gården igen…. Vi verkar ju ändå haft ett rätt bra år, trots regnig sommar och lite utmattningsåterfall så här i slutet av året. Inom kort ska jag blicka lite framåt istället tänkte jag – så på återseende inom kort!
Och hörni – jag önskar er alla ett riktigt, gott nytt år!
Jag har inte, och kommer inte, skriva så mycket om den här julen eftersom en av de värsta dagarna jag varit med om. Härligt med tonåringar ändå.
Men, två saker var bra – att se Filip glad över sina paket, och så den julklapp jag själv fick av maken, nämligen en helg på hotell i Göteborg, alldeles bara för mig själv! Ser SÅ mycket fram emot detta, ska bli nästan löjligt skönt att inte tänka på nån annan än mig själv. Det enda smolket där är väl att man kanske skulle velat haft lite mer ork, nu får den ju liksom övriga livet, gå lite på halvfart, men det blir bra det med.
Stiligast av alla!
Nåt paket eller två blev det – mest uppskattat var såklart LEGO
Sen passade vi på att ta en kortare led ute häromdagen, när det för en gångs skull INTE var pissigt väder utan faktiskt solen sken en kort stund. Så himla fint! Brukar ju lägga tips på leder under ”vandring”, men denna led som kallas Fabrikören som utgick från Bauergården i Bunn var inte tillräckligt fin för att tipsa vidare om – mycket delar på vägar av olika slag. Men fint vid sjön!
Minns knappt när jag såg en sån blå, vacker himmel senast.
Alltså förlåt, men jag KAN inte slappna av med små barn på brygga med isvatten? Ser absolut framför mig 1000 sätt han ramlar ner i isvaken och dras ner av sin blöta overall. Är det bara jag?
Vackert ljus och milda färger över Bunnsjön
Är man trött lägger man sig ju helt sonika ner och vilar lite. Rosarosig om kinderna likt sin nya tröja!
Nu skrotar vi mest runt här hemma, jag har dragit på mig en förkylning och har inte kunnat träna så som jag hade hoppats på under lovet, men kanske ger det sig snart. Det blir lite småfix och annat här för att få dagarna att gå, men det är svårt att motivera sig till nåt alls efter att det blivit mörkt vid typ tre…
Hoppas ni haft en bättre jul än oss – önskar er en god fortsättning!
*Det kommer fler jular, säger Underbara Clara i en text, och det är väl sant. Men ändå, så himla många jular med barnen hemma får man inte ändå, så fortfarande känns denna tung så in i märgen – över skitsaker som eskalerade utom kontroll. Vill bara dra ett streck över denna.
Hur bra jag än trivs med mitt jobb så skulle jag absolut egentligen vilja jobba max 50%. Dels för att det är mer rimligt egentligen, om man ska få sin vardag att gå ihop, men även för att det finns så himla mycket saker jag skulle vilja fylla min tid med. Jag har en massa saker jag vill göra, tänkte jag skriva, men då låter det som det skulle vara något som stressar mig och det är inte den sortens saker! Men så här då:
Jag vill hinna läsa mer böcker, massor med böcker, varje dag. Varje bok är ett äventyr och ger så mycket, även såna jag läser (dvs inte tunga, litterära mästerverk utan snarare läskiga deckare, thrillers eller viss fantasy).
Jag vill hinna baka mer, sätta en deg och ha hembakat bröd som stapelvara här hemma.
Jag vill vandra mer, ut i naturen och se nya vackra landskap, mer än gärna med hela familjen som sällskap. Oerhört gärna på längdskidor, vintertid!
Jag vill sticka mer! Jag är nästan klar med min tröja, och känner att det ju är ett galet bra sätt att få precis såna tröjor som jag vill ha! Eller ja, förutsatt att jag inte vill ha något med mönster eller olika färger, för min taskiga minnes- och koncentrationsförmåga gör att jag behöver kunna ha ett förlåtande garn och projekt för de småfel som bli.
Jag vill pussla roliga wasgij-pussel, som inte går att gå ifrån eftersom man ALLTID ser den där sista lilla biten precis när man ska resa sig.
Jag vill fota mer, mycket, mycket mer. Ta med den riktiga kameran ut och inte bara knäppa snabba bilder med mobilen, jag vill gå ut och leta upp alla vackra detaljer ute i naturen, det gör mig såååå himla glad.
Jag vill lära mig att secondhand-shoppa. Det låter ju knepigt, men jag kan verkligen inte se nåt vettigt i secondhand-butiker och från de kompisar jag har som hittar SÅ fina saker så verkar de vara eniga med att det kräver övning och tid.
Jag vill skriva mer! På bloggen, i en bok, vad som helst egentligen!
Så ni ser, jag har mängder med saker att lägga min tid på, saker som inte är nåt stressiga alls utan egentligen bara saker som var och en är avkopplande och ROLIGA! Det är dessutom nu på vinterhalvåret det finns tid (eller ja, inte när man jobbar tekniskt sett) för de här sakerna, på sommarhalvåret är det ju allt arbete på gården som lockar och känns roligt, då är jag helst inte inomhus alls!
PS – egentligen vill jag också typ dreja, men det är lite för dyrt, kan inte ske på hemmaplan – och OM jag hade haft det hemma så hade det eskalerat på nolltid till att vi skulle haft krukor, skålar och vasar överallt här hemma, så kanske lika bra att jag låter bli, hahaha!
I dag har vi gjort något jag varit sugen på SÅ länge nu, men som inte prioriterats på ett tag, jag tog nämligen med HELA familjen på vandring (inte illa pinkat när man har barn som är 6, 13 och nästan 17 år, bara det). Inte så långt från oss så korsar John Bauerleden vägen till Bunn – och därifrån och mot Jönköping hade jag googlat fram att det fanns ett vindskydd ”på lagom avstånd”. Tänkte typ 2-3 km enkel väg, men det var ganska exakt 4,5 km dit, vilket också innebar att 6-åringen gick nästan 1 mil sammanlagt! Det var dock faktiskt inte så värst mycket gnäll från någon, tror att barnen faktiskt förstod min önskan att vi skulle vandra ihop och ansträngde sig lite extra – så oerhört uppskattat och det gjorde mig himla glad. Hade iofs fjäskat för dem med valet av mat och fika med, mer om det strax.
John Bauerleden är ju rent generellt otroligt vacker, vi har gått en bit av den innan, men inte så här långt norrut. Skogen är verkligen en ”John Bauer-skog” och det är inte svårt att se vart han fått sin inspiration ifrån. Lite komiskt var dock att det pågick någon orienteringstävling i krokarna i dag, så det sprang orienterare precis överallt kors och tvärs, blev riktigt underhållande faktiskt.
Nästan överallt var marken täckt av mossa – ett mjukt, grönt täcke som nästan gnistrade där solen letade sig ner mellan träden.
Lyckas ALDRIG fånga det fantastiska djupet som är i riktigt vacker skog, men vi njöt av det likväl. En liten bäck, spännande att korsa när man är 6 år.
Små ben behöver inte ha bråttom, att få vila uppe i ett älgtorn en stund kan vara välbehövligt, även för stora ben.
Egen ryggsäck med kikare, fågelskådarbok och skogsbok för barn var toppen i pausen. Överallt fanns mjuka ”kuddar” av mossbeklädda stenar och stubbar. Vindskyddet var rejält med en bra grillplats – och bakom fanns utedass och soptunnor. De minsta benen lade sig ner att vila i säkert 2 minuter innan de sprang runt vindskyddet igen. Men de lite större tyckte det var desto skönare att sitta och vila en stund. Så glad över att ha fått med även han som snart blir 17! Inte för han brukar vara så svårövertalad, men ändå. För hans del blir det scouthajk med vandring nästa helg, så det här var lagom uppvärmning. Jag nämnde ju att jag fjäskade lite med maten, så det var ”pizza-pockets” (recept finns här)……och S’mores till kaffet! Har faktiskt inte gjort riktiga innan, gjorde med Bragokex idag och det var en höjdare ändå måste jag säga! Sen skadar det ju heller inte att marschmallowsen är lätta att grilla för var och en själva, och de är goda att äta utan kex med!Jag var faktiskt med, jag också 😉
Det tog ungefär 1 h 45 minuter att gå de 4,5 km enkel väg, i Filips tempo och med lite pauser för vila och skogskissning. Så skönt att inte ha bråttom någonstans, utan bara kunna vara ute och gå i det tempo man känner för. Stigen varierade förresten från liten skogsstig (ibland med nedfallna träd mitt över) och lite bredare traktorstig, ganska kuperat men ändå ok för små ben (inte för barnvagn dock!).
Det blev lite olika tempo ibland, men vi väntade in de som skulle knyta skor eller fixa vandringspinnar, så det blev bra ändå.
Kort sagt (eller det blev visst ett långt inlägg) så var det en kanondag! Enda minuset var en fästing på Filip samt ett mindre antal älgflugor som dock inte satte sig på någon. Vi är ju visserligen ute på gården i princip varenda helg, men det blir mer att var och en går och grejar med sitt, det var väldigt trevligt att få tid att prata med alla och göra något tillsammans idag – det gör vi om snart igen!
Av alla årstider så är hösten absolut den som triggar mest känslor i mig. En saknad av sommarens värme, sol och enkelhet, ett vemod över naturens långsamma förfall, en trötthet av själva årstidsväxlingen, en tyngd av det mörker som faller allt tidigare och en blandad kompott av förväntan och bävan inför vintern. Men i allt detta så är det ju samtidigt den allra vackraste årstiden, med alla sina fantastiska färger, och jag försöker liksom nästan fysiskt ta in så mycket av det som det bara går i huvudet. Förra veckan tog jag med ut kameran ut i den sista sensommarträdgården, och fotade det som finns här precis nu.
På flera ställen i trädgården gömmer sig ljuvliga mormorsrosor – jag har en plan på att eventuellt gräva upp och flytta dem till en mer framträdande liten rosenträdgård, för nu är de nästan svåra att hitta. Kolla bara!Något jag aldrig lyckats med själv tidigare är att odla Klematis – men här finns flera gamla plantor som till min stora glädje verkar trivas kanon. Så vackra, med en gnutta kvällssol med!Den befintliga trädgården presenterar någon form av näva (tror jag), det finns många olika sorters nävor här. Även dessa bor här sedan innan, vill utan att googla, killgissa på höstaster? I en undangömd del av trädgården skymtar de här små förtjusande vita stjärnorna. I vår egenodlade blomsterrabatt blommar just nu dessa, vars namn jag just glömt. Nejlikerot kanske? Jag tror detta är en annan sort av samma blomma med. I den rabatten har jag en skala från gulrosa till orange och vidare till mörkt vinrött – blev riktigt bra faktiskt! Behöver dock såklart växa på sig lite för att bli riktigt maffigt. Har försökt hitta lite ”gammeldags” sorter, såsom solhatt, för att de ska passa in i trädgården i övrigt. Även de mer ätliga delarna av trädgården är fina nu – här är tex en vintersquash (eller hokaido-pumpa tror jag, om jag inte minns fel)Filips prydnadspumpor har tagit sig jättefint med. Och vårt överflöd av svartkål är inte fy skam det heller. Nog den vackraste kålen som växt, om jag ska välja.
Med detta blomstrande inlägg säger vi väl farväl till sommaren 2023, den blev då en utmaning odlingsmässigt och vädermässigt, först med extremvärme och torka och sen med ett överflöd av regn och låga temperaturer. Framför oss har vi höstens rusk men även sprakande färgprakt – vi kan väl lova varandra att vara snälla mot varandra och oss själva? Kanske ta en sked honung i teet, ge en kram till kompisen, bjud en kollega på en bulle… Så blir det lite mjukare att landa i den nya årstiden!
Mitt i september är vi, och jag har fått min första förkylning för hösten. I går skrotade vi runt lite här hemma efter jobbet, och det var sånt otroligt ljus att jag var tvungen att plocka fram kameran. Här kommer en fullkomlig bildbomb från gården, från de allra första höstdagarna – det kommer också komma ett stooort inlägg med alla fina blommor vi har nu, lite senare.
Är så nöjd att vi anlade en ny blomsterrabatt här, och har planterat lite mer träd – det är en start till en mer lummig och blomstrande gård.
Vid växthuset har solrosorna nu börjat höja sig över nocken – typ 2,5 m höga!
Hästvagnen pryder så väl sin plats!
Den här solrosen var en sorglig liten sak Filip fick med sig från förskolan i våras, men nu är den typ 2,5 meter och enorm!
Här har vi lilla Mittens (eller vante) som hon kallas pga sina många tår – det ser ut som hon har tumvantar på sig.
Mamman Sotis, som numer officiellt är vår ❤
Och lilla juni! Båda kattungarna är så små och söta, de är ungefär 15 veckor nu om jag räknat rätt.
Apropå liten och söt, självklart är Filip redo för gräsklippning och annat fix alla dagar i veckan!
”Mamma, jag har planterat lökar här i nu, de ska planteras ut i vår sen i jorden”.
Den nymålade garageväggen har fått lite levande dekorationer.
Vi fick i princip ingen skörd av sommarhallon alls i år, men hösthallonen ser faktiskt kanonfina ut. Jag plockar in allteftersom, och fryser in, i väntan på att göra sylt eller smoothies.
Vi har både gula och röda hallon
I solnedgången går Flax runt och bröstar upp sig, i all sin prakt
Och varje kväll ska ankorna vallas in till sin lilla stuga, så de inte blir rävmat.
Jag njuter av våra enorma lönnar så länge de står – när löven fallit måste vi minst ta ner den till vänster som visade sig vara rutten innuti…
Stallet är så fint, men hade behövt ett lager färg i år.
Vi avslutar med en inte alls rättvisande bild av den fantastiska kvällshimlen i går – jag önskar så att det inte blev mörkare tidigare nu bara!
Vad svårt det är att att hinna och orka göra det man vill och behöver nu när det är jobb på heltid igen. Önskar verkligen att vi hade möjlighet att redan nu minska arbetstid under sommaren som vi planerat, men men, det funkar ju inte riktigt i det ekonomiska läget nu.
En av många saker jag inte hinner/orkar är ju att blogga till vardags, idag tar jag en stund på lunchen till det bara för att liksom fånga alla kringflygande tankar – de tar upp sån plats i mitt huvud annars. Det här kommer bli spretigt, kan jag varna för redan nu!
I går kväll när jag skulle ner och mata katterna i stallet såg jag att potatisen i det stora potatislandet drabbats av potatisbladmögel, och i princip all blast var helt brun. I en kanske fåfäng förhoppning om att rädda själva knölarna klippte jag ner all blast – vi har ingenstans att förvara potatis förutom i själva jorden, så den fick vara kvar där. Noterade därefter att tomatplantorna vid stallet också var drabbade – visserligen i tidigt stadium men ändå – så där tog jag in alla gröna tomater och slängde själva plantorna på min ”skräpkompost” (gödselplattan i betong som jag använder som kompost för sånt jag inte vill sprider sig). Började få onda aningar och kollade övriga potatisar och ALLA hade mögel…. Blev så ledsen! Fick fortsätta arbetet med att klippa ner och få bort allt, ungarna fick värma lite rester istället för att jag gjorde den mat som var planerad, och jag höll på ute i trädgården i nästan tre timmar med något jag varken planerat eller ville göra. Det kändes tungt…
Kvällen blev dock liiiite bättre när jag åkte och hämtade maken som varit på Drättinge Battlecamp med jobbet, för OJ vilken solnedgång och vilka färger över Skärstadalen! Höll på att köra i diket flera gånger…
Önskar jag haft med riktiga kameran, men mobilen fick dugaKolla färgerna!
Hemma var det inte heller fult på kvällen, men nu var orken heeeelt slut till att göra nåt mer.
En av alla saker jag verkligen skulle vilja göra mer är att fota – på riktigt, med den ”riktiga” kameran. Kollar jag på förra årets bilder så var det mycket mer fina bilder, och jag saknar verkligen att fota – det gör det dessutom lättare att se allt vackert och vilsamt.
Jag försöker bekämpa mitt dåliga odlingsår med det som går, har beställt lingon och blåbär från en i Ölmstad som plockar och säljer, och har länsat de sista krusbären för att åtminstone få till liiiiite marmelad. Saknar dock allra mest äpplen i år – ser att många skriver att det är ett jättebra äppelår, men alla mina är ”malätna” och väldigt små! Inget att ens skära runt för att använda delar av äpplena 😦
På jobbet har jag supermycket att göra men det är även väldigt roligt – ”min” konferens på tisdag har nu 55 anmälda mot tidigare rekord 33, känns oerhört roligt – och lite nervöst! Vi har även lanserat ytterligare ett event förutom det som är inplanerat sedan tidigare, så bollen är i full rullning där. Kul! Nästa vecka ska vi, förutom att ha konferens, på utvecklingsdagar på Visingsö, samt att vi flyttar hela jobbet både fysiskt och organisatoriskt in till Regional Utveckling som sitter i ”Teliahuset” snett över Ica Maxi. Mycket på gång som ni ser.
Själv känner jag att mitt Jag är lite borttappat. Både skönt och lite jobbigt, skönt att inte gå runt och fundera på hur man ser ut eller så , men samtidigt lite vilset att inte ha nån tid att ägna åt sig själv (förutom träning, det är ju MIN tid). Åh på tal om träning förresten, det känns riktigt bra nu! Jag är fortfarande i kass form men jag känner att jag gör lite framsteg och det är såååå efterlängtat! Känner också att kroppen svarar litegrann, och jag känner mig inte längre helt och hållet som en säck potatis. När det gäller det yttre så känns det lite trist just nu, men kan i alla fall konstatera att jag aldrig någonsin haft så ljust hår som jag har just nu – det har blivit så himla blekt i sommar!
PS, bästa Anette som klippt mig såklart.
Pendlar mellan att tycka att det är fint och att det bara ser orange ut… Fick ett ryck häromdagen och målade naglarna i någon slags försök att återta lite ”värdighet” och inte bara känna mig som gårdsarbetskraft. Oklart om det gav något mentalt resultat.
På tal om gårdskraft så tittar vi såklart på Hjälp vi har köpt en bondgård, vilket både är sååå roligt och dessutom skönt för man ser att allt inte är rosa moln, men så blev jag också en gnutta sorgsen. De har ju haft i alla program ”fixardagar” när de bjuder in vänner för att greja en heldag, och jag tycker det är en så himla mysig idé. Men jag känner inte att jag kan göra likadant, för dels så vet jag inte hur jag ska hinna gengälda tjänsten och dels så är det ju typ omöjligt att överhuvudtaget lyckas matcha kalendrar så man träffas ALLS och då är det oftast bara EN kompis med i leken ändå. Jaja, det är nog lättare om man är kändis… eller är det något man skulle tycka var roligt? Fast nä, folk har nog fullt upp med sitt eget.
Fick fortsätta det här efter jobbet, för det var mycket jag ville ”få ur mig” visst. Kram på er, och ha ett bra veckoslut!
godatankar.com 