Kom på att jag nog inte skrivit så mycket om vad jag gör nu på mitt ”nya” jobb (hur länge får man kalla ett jobb nytt förresten?). Mitt första bygge ute på Torsvik står ju färdigt nu, vilket känns så himla roligt! Så häftigt att ha fått vara med och bygga en sån grej, från grunden till färdigställandet.
Nu är jag då under vår avdelning ”byggservice” till skillnad från ”entreprenad” där jag var nyss, för att lära mig lite om hur det funkar här och testa att arbetsleda och snickra. Det är försäkringskassans lokaler som är under totalrenovering, och nu i veckan har vi påbörjat den sista etappen som ska vara klart till våren. Det innebär att jag har rivit glaspartier och justerat fönster bland annat, riktigt kul när man inte gör sånt här till vardags. Men, det som varit bäst av allt har varit att stå och jobba ihop ett par stycken, har två riktigt sköna hantverkare här och jag har inte skrattat så här mycket på jobbet på flera år! Det kvittar lite vad arbetsmomentet är när man har roligt under tiden ju.
Fortsätter lära mig hur mycket som helst och känner mig så himla nöjd över att jag vågade byta jobb.
Nu vill jag önska er en riktigt bra dag på jobbet, vart ni än är!
I dag flyttar jag från mitt kontor vid bygget på Torsvik, in till mitt nästa kontor mitt inne i stan. I ett halvår nu ska jag vara med vår byggservice avdelning och renovera försäkringskassans lokaler, precis vid vox.
I dag lyxar jag till det med en lunch på uteserveringen på Stuk, och kontrasten mellan detta och en lunch på Annes husman på Torsvik är ändå ganska stor 😉
Det är förresten inte bara lunchen som är annorlunda, från att ha suttit ganska själv på ett industriområde så sitter jag nu med en massa hantverkare mm mitt inne i stan. Känner redan att jag kommer vara trött av omställningen nu första veckan i alla fall.
Det kommer dock vara två saker jag kommer sakna här nere känner jag, det ena är en (gratis) parkeringsplats och det andra är att vara utomhus lite mer. Å andra sidan är det ju trevligt att ha hela centrums utbud på rasten. Omväxling blir det, helt klart!
Det här har på många olika sätt varit en skitvecka rent privat, men däremot en bra vecka på jobbet.
”Mitt” bygge är numer slutbesiktigat och har fått sitt slutbesked från kommunen och det är bara några småsaker kvar som ska fixas! Det känns skönt att ha varit med i ett projekt som ska stå kvar i många år till skillnad från alla de projekt som rivs efter ett par dagar på en mässa, och jag känner mig dessutom väldigt nöjd med resultatet!
Nu ska jag börja av-etablera mig och mitt kontor här på plats, min nästa destination blir försäkringskassans lokaler nere i stan – de håller på och renoverar och vår arbetsledare på plats behöver förstärkning inför sista etappen. Dessutom ska jag få snickra lite för att få lite grunder i det med är tanken – kanonroligt!
Mitt första projekt på Blue Wall har ju varit ett ”litet” projekt som bara pågått i ca 6 månader (aktivt), annars flyttar man ju inte på sig så ofta så kontoren man är på bor man ju in sig i. Det är lite meck att flytta på saker, men det är också skönt att städa av ett projekt och kunna typ lägga det på hyllan – det kommer säkert dyka upp småsaker som ska fixas här under de närmsta åren och kanske blir det även mer jobb här ute, men det sköter jag i så fall från mitt kontor på försäkringskassan.
Vi fortsätter att kräla oss fram genom VAB-träsket – eller det var inte riktigt rätt. Oliver är hemma magsjuk sedan i måndags, men han är ju 12 så han har fått vara hemma själv (jag har varit hemma på lunchen). Jag har varit hängig sedan i helgen, men i dag känns det äntligen bättre.
Men det var något som slog mig häromdagen, hade jag haft en sån här vinter och varit kvar på mitt gamla jobb, då hade det nog knäckt mig. Nu har jag visserligen pressen av att känna att man är ny på jobbet och inte vill vabba hela tiden, men jag trivs så himla mycket bättre. Det är roligt att åka till jobbet, ingen söndagsångest och det ger mer energi än det tar, vilken sinnessjuk känsla det är?! Och att det kan vara sån skillnad, har liksom inte märkt hur mycket mitt gamla jobb ”drog ner” de sista åren.
Just på jobbet rullar det på bra, jag känner att jag faktiskt börjar få lite kläm på saker, åtminstone nog för att kunna leta fram lösningar och veta vem jag ska fråga vad, och jag kan ligga åtminstone lite i framkant när det gäller planering. Och jäklar vad kul det är att se att mitt bygge rullar på bra (ja ok, det hänger ju till 99% på det underentreprenörer jag har, ska liksom inte ta åt mig äran men jag är åtminstone en del av det) och att det blir en jättefin lagerlokal som kommer stå en massa år och inte bara 3 dagar på en mässa. Känns bra i själen!
Dessutom är ju våren på intåg!
Däremot så har all sjuka därhemma gjort att jag fortfarande inte orkat ta tag i och boka något runt semester, det går liksom inte bestämma saker som involverar barnen i förväg nu när de varit så mycket sjuka, och det går åt en MASSA energi åt att ta hand om sjuklingar så orken finns inte där.
Det enda jag önskar mig nu är att vi kunde få vara friska ett tag, så vi kunde hinna träffa lite kompisar och bjuda hem folk, tills dess får vi ta det lite enskilt så att säga 🙂 På fredag är det nämligen dags för försök 2 för tjejkväll, om alla får vara friska tills dess, längtar massor!
Ja hjälp, vad säger man, livet är väldigt omväxlande just nu. I går var jag på spira på konferens med jobbet och tittade ut över vårsolen på en spegelblank munksjö. I dag på förmiddagen halkade jag runt i snöovädret på jobbet och försökte lösa problem lite utanför min komfort-zon och nu sitter jag hemma i soffan och vabbar med en febrig Filip. Puh.
Han har för övrigt klätt på sig och vill gå ut 🙄
I morgon blir det VAB med, Tobbe har varit hemma i en och en halv dag här innan. När jag hämtade Filip på dagis i tisdags så hade det bara varit 4 barn av 15 där, alla andra var sjuka med feber och hosta, så det kom väl inte som en överraskning direkt.
Nu ska jag försöka underhålla honom en stund till…
Haha, det här kan bli ett långt inlägg känner jag, så ni vet!
I dag är jag hemma, föräldraledig, för inskolningen av Filip. Jag lämnade honom vid 9:00, han går in ganska glatt men blir såklart ledsen och arg när jag går – så sjukt jobbig känsla. Stannade kvar på andra sidan dörren i kanske 3-4 minuter, tills jag hörde att han inte skrek mer, annars känns det ju som man har det ljudet i öronen hela dagen… Han verkar ändå trivas bra, han äter bra och leker, det är bara sova som går lite sisådär. Å andra sidan har han haft svårt att sova hemma med den senaste veckan, vet inte om det är lämningarna på dagis som gör att han blir orolig (ok, hjärtat dör lite när man tänker på det), men han är annars sitt vanliga glada jag.
Vem vill lämna den här lille, liksom… ❤
Den här veckan blir ju väldigt lite jobb, bara måndag och onsdag i och med inskolningen i dag och vår skidresa från torsdag, men sen ska förhoppningsvis arbetsveckorna rulla på i lite mer normal takt och det blir lite lättare att komma in i allt.
Min känsla när jag gick från jobbet i fredags var att jag faktiskt valt rätt, att det här jobbet kommer passa mig och att det känns roligt! Det är mer än jag vågat hoppas på, klev in i det lite i blindo ju. Nu inser jag att det fortfarande är ”smekmånadsfasen” där allt känns bra på jobbet och man inte ännu upptäckt sånt som är jobbigt, men det känns ändå bra.
Ett av mina största orosmoment var ju att jag skulle frysa ihjäl, och det har väl ändå testats ganska hårt sedan jag började känner jag – men faktiskt så har det inte varit några problem! Jag har fått bra kläder och kör dessutom med merinoullsunderställ under, tjocka varma yllesockar och jobbstövlar, det enda som blir lite kallt kan vara händerna om man tex måste pilla med telefonen när man är utomhus. Nu finns det ju också riktigt varma och sköna baracker på mitt bygge där man kan gå in och maila, messa eller ringa – eller bara värma sig en stund – så jag behöver inte vara ute hela tiden.
För övrigt så går största delen av min tid nu ut på att samordna saker, ta reda på saker och förmedla det sinsemellan underentreprenörer mm. Inte så konstigt i sig, bara himla mycket nytt att lära sig. Framöver kommer det ett gäng utbildningar med, det är ju bland annat en massa olika certifikat jag måste ha, förutom utbildning i ledarskap mm. Känns bra! ”Mitt” bygge är ganska okomplicerat och inte så stort, så det är nog ett bra projekt att starta med – jag har ju hjälp i ryggen med så jag står inte ensam vilket känns skönt, samtidigt är det skönt med alla uppgifter jag faktiskt KAN sköta själv, är så van att vara självgående så det känns skönt att fortsätta med.
Nu ska jag försöka packa lite inför skidresan och handla lite snacks och mellis till skidbacken innan det är dags att hämta det minsta lilla hjärtat igen!
I dag har jag jobbat min första dag på mitt nya jobb, det har känts bra! Jag lovar att berätta mer en dag, men just nu ska jag typ gå och lägga mig, lite rester av lunginflammationen och allt nytt har gjort mig helt slut.
Stod fina blommor på min plats när jag kom, med ett kort som sa välkommen hit. Så himla trevligt!
Först och främst så hoppas jag att ni känner mig tillräckligt väl för att jag inte ska behöva kommentera mitt inlägg i går med att jag älskar mina barn över allt annat, det är ju självklart.
Tänkte ändå kanske fördjupa mig i året med barnen lite – eftersom Filip är vårt sista barn (och ja, det är säkert, min kropp skulle aldrig klara av en graviditet och än mindre en förlossning till) så har vi ju valt att dra ut på föräldraledigheten lite extra länge. Vi har ju precis som med de andra två barnen delat på veckorna från det att barnen varit ca 6 månader, vilket är HELT suveränt.
Det får bli bilder från i somras till det här tror jag, för den här årstiden kan man behöva påminnas om hur fantastiskt det kan vara då.
Filip kommer ju vara nästan 22 månader när han börjar på dagis, vilket verkligen känns jättebra. Vi har ju gått på öppna förskolan hela hösten och det har han gillat, han är ju på det stora hela väldigt självständig så jag är i princip inte orolig alls för förskolestarten, han känns redo för lite mer utmaningar än vad vi erbjuder här hemma och för att ha egna relationer till små dagiskompisar.
Det har varit otroligt lyxigt att få vara hemma så mycket med alla barnen, den enda som lidit av det är Lukas som inte har fått gå på sitt älskade fritids där hans kompisar gått – han fullkomligt JUBLAR nu när han ska få börja igen!
Längtar efter sina kompisar nu, och jag längtar efter sommaren när jag ser den här bilden.
Det känns verkligen som vi går in i en ny fas av våra liv nu, dels ska både jag och maken börja jobba heltid (eftersom jag jobbar 7-16 och maken 8-17 så blir det inte superlånga dagar för Filip som ändå sover 2 h mitt på dagen, han kommer ju gå ungefär 8-16), dels byter jag jobb och dels så skolar vi in vårt sista barn i förskolan.
Det har stundtals varit jobbigt att ”gå tillbaka” till småbarnsåren, samtidigt har vi båda verkligen förundrats över att bara iaktta den här lilla människan som växer så fort. Det har varit jobbigt att inte kunna ge de stora grabbarna all den tid de förtjänar – samtidigt som jag ser att även de har älskat att ha Filip och vuxit med det. Det har varit jobbigt att känna sig så låst som man blir med tre barn där den minsta är så liten, men samtidigt så glömmer man det i samma sekund som han kryper upp i ens knä. Som med allt så är det både för- och nackdelar, men jag får väl avsluta med det självklaraste av allt – det har varit fantastiskt förmånligt, härligt och privilegierat att få bli föräldrar en tredje gång!
Herregud vad han har vuxit bara sedan i somras…
Nu ser vi fram emot att hitta rätt i vardagskaoset som det kommer innebära när vi ska jobba heltid, alla ska gå på sina aktiviteter, VAB-dagar och föräldramöten. Vi måste hitta en lösning på att se till att vi har mat klart till barnen de dagar de har aktiviteter, vi behöver lägga upp ett körschema för alla hämtningar och lämningar och alla andra tusen saker som ska fungera, men vi är så redo som vi kan bli tror jag. Dessutom går tiden fort, Oliver är redan 12 och kommer till hösten börja högstadiet (hur sjukt?!), Lukas börjar bli mer självständig med och innan vi vet ordet av börjar väl Filip skolan med. Nu kommer den tiden då vi verkligen får öva på att ta tillvara på varje dag så gott det går!
Avslutar med en bild där vardagskänslan är hög, nån kryper iväg, nån spiller, nån tjötar och nån är troligtvis lite sur. Bara så vi inte får hybris, hahaha!
Tänk att jag haft en sån där gnagande oroskänsla för att inte mina anställningar ligger ”dikt an”, men som jag har försökt jaga bort. Nu i helgen fick jag lite belägg för den oron, när jag fick reda på att ens SGI kan gå ner till noll när man har ett glapp mellan anställningarna och då fick jag såklart genast lagom ont i magen.
Nu är jag däremot väldigt glad, för både mitt gamla och mitt nya jobb har ändrat anställningsdatum och uppsägningsdatum, så nu blir det inget glapp! Det ändrar ju inget i hur jag kommer jobba, på mitt gamla hade jag ju redan tänkt ta semester från den 19/12 och på mitt nya kommer jag vara föräldraledig för inskolning och börjar jobba där på riktigt den 14/1. Men puh, vilken ångest och vilket meck, bara för att man inte kan ALLA försäkringskassans regler i huvudet?!
Nu känns det i alla fall väldigt skönt, så nu blir det ännu bättre humör till fredagens julfest!
Har köpt prosecco till fredagen, man kanske skulle köpa lite mangopuré med till en mangobellini?
Nu ska jag bara rota fram nåt i garderoben jag kan ha på mig med, gick en sväng med den minsta personen på stan i dag men då är det ju bara snabbt in och ut ur affärer som gäller så då blir det inte lätt att inhandla något.
Den 18:e december gör jag min sista dag på Elmia. Det känns i sig jätteskönt, och HELT perfekt att få ett ganska långt jullov innan jag börjar mitt nya jobb i januari. Vad jag däremot inte räknat med, eftersom det inte varit likadant på tidigare jobb, är hur totalt utestängd man blir från allt på jobbet – i princip alla möten är avbokade och det känns lite som om man redan slutat. På ett sätt förstår jag ju det eftersom jag inte kommer vara med framåt, samtidigt tänker jag att jag fortfarande kan bidra med input?
Nåväl, förutom mina absolut närmsta kollegor så känner jag mig lite borträknad och det är säkert så det blir (har ju inte direkt hoppat mellan jobb så jag har inte SÅ mycket att jämföra med) och då känner man sig lite meningslös.
Kände att det här var en lagom poetisk bild angående att bryta sig loss 😉
Däremot ser jag oerhört mycket fram mot mitt nya jobb, mot allt jag ska lära mig och alla nya människor jag ska träffa, den känslan är fantastisk!
Men allt är inte deppigt – vi håller på att planera för julfest nästa fredag och att planera sånt är ju så himla roligt! Tror det verkligen kommer bli toppen, för vi är ett superbra gäng som håller i det hela. Har inte varit på festligheter på evigheter så det ska bli kanonkul 🙂
