Jobb

Bryssel

/ LindaG / 3 kommentarer

Förra veckan var jag och ett gäng kollegor på besök i Bryssel, med syftet att få nya kontakter, se lite ”hur det funkar” i Bryssel och även gå på lite olika event. Vi har olika ansvarsområden, så när det kom till eventen delade vi upp oss en hel del. Faktiskt gjorde vi det även under resan – vi VILL ju absolut lyfta tåg eftersom det är ett otroligt mycket bättre val för klimatet, samtidigt så tog en tågresa enkel väg i bästa fall 17 timmar med typ 4 byten, och flyget tar ju bara 1,5 h (plus restid till Landvetter samt incheckningstid). Eftersom jag inte känner att jag varken kan eller vill vara borta HELA veckan så valde jag flyget – sist jag flög var 2019 när jag fyllde 40 och sammanlagt kan jag räkna mina flygresor på ena handens fingrar, så det är också en lite rolig upplevelse. Vår resa gick helt som planerat, till skillnad från tåggängets som fick massor med strul tyvärr.

Hela tisdagen och onsdagen, och halva torsdagen spenderades på plats. Vi fick med kort varsel byta hotell pga en dubbelbokning, och då hände nåt jag ALDRIG varit med om, jag blev inbokad på ”the Royal suite” – stor som en lägenhet med sovrum, jättebadrum, bastu (!) och matsal/vardagsrum. Kändes otroligt lyxigt och också lite komiskt när man själv hänger på ett sånt jätteställe!

Som vanligt supergott med hotellfrukost – och det här är då min ”frukost-efterrätts-tallrik”, inte själva frukosten, haha!

Eventen vi gick på var bra men otroligt påfrestande – minglen var högljudda och kräver ju sitt, och föreläsningarna var belägna i ett museum. Det sistnämnda var ju jättevackert, men akustiken blev ju lite som i en kyrka och när man kombinerar det med väldigt entusiastiska akademiska talare som inte har engelska som sitt förstaspråk OCH som vill klämma in så mycket som möjligt på kort tid så blev det vansinnigt svårt och jobbigt att lyssna. Jag har ALDRIG varit så trött som på den här resan, varenda lite paus eller möjlighet som gavs så somnade jag en stund, har aldrig tagit så många tupplurar, jag som aldrig brukar kunna göra det!

Vi rörde oss ju mest i EU-kvarteren, och rent visuellt var det en ganska trist stad? Den kändes relativt nedgången, få grönytor förutom i parkerna (som iofs var otroligt vackra), och med en sån knepig blandning av arkitektur att man inte fick NÅT grepp om det. Vi var bara inne i Gamla stan en kort sväng, där såg det mycket mysigare ut. Inga av eventen jag och kollegan var inbokade på hade mat inkluderat, så vi har också vandrat runt och ätit på restauranger. Typ samma priser som Sverige, typ samma kvalitet (dvs övergripande god mat), men såklart inte riktigt samma. Bäst var dels en brunch med Ägg Benedikt och en middag på en asiatiskt restaurang (nästan bara ett hål in i väggen) som var otroligt bra. Vi lyckades dock inte äta någon riktigt bra belgisk våffla – middagarna blev ganska stora och det blev aldrig en sån där bra ”fikapaus”.

Galet gott! Borde göra den här rätten (ägg Benedikt) hemma ibland känner jag, här tog jag en med avokado och en med lax, båda supergoda.
Lite mysigare i ”gamla stan”.

VÄLDIGT oväntat för att vara mig var att vi hade riktig tur med vädret?! Det skulle regna alla dagar, och gjorde det med, men alltid precis när vi var på nåt event eller var inomhus av någon anledning, så vi fick bara några ynka droppars regn på oss. Termometern sa typ 15 grader men det kändes som 20 minst, även när det var molnigt.

Var extremt trött när jag kom hem, men efter en väldigt lugn och vilsam helg så känner jag mig som vanligt igen. Intressant upplevelse, men inget jag behöver göra superofta känner jag – dock väldigt tacksam att få möjligheten till sånt här i jobbet!

Mer helg, och resfeber

/ LindaG / 3 kommentarer

Jag är ju ledig från mitt jobb en dag i veckan nu på sommarhalvåret, för att hinna göra det som behövs på gården. Som jag skrivit innan så innebär det ju att jag för första gången faktiskt är i fas i trädgården, men det har faktiskt fått en annan väldigt trevlig effekt med – nämligen att jag inte känner att jag ”lever för helgerna” längre. När det bara är på helgen man är ledig så blir det så mycket förväntan och göromål som ska klämmas in på två dagar, men nu när min vecka oftast ser ut så måndag-tisdag: jobb, onsdag: ledig, torsdag-fredag: jobb och sen helg, så har jag ett mycket större lugn i mig. Helgerna får ”bara vara” om det är det vi känner för, det finns tid att planera in roligheter om vi vill och det känns inte ”evighetslångt” mellan dem heller. Absolut en av de bästa saker jag ”unnat” mig själv!

En sak vi väldigt gärna gör på helgen är att ta en ”vinpaus” (behöver inte alltid vara vin, but still) – när vi sätter oss nån gång efter lunch, dricker ett glas vin eller annat och bara njuter. Eftersom det underbara förklimakteriet stör ut sömnen, speciellt om man druckit alkohol, så är det godare att bara ta ett glas på eftermiddagen och sen är det bra med det liksom. Men det ÄR en guldkant, och en last jag inte vill lägga ner.

Ps, loppisfyndade glasen, blev lite kär i dem och de är så trevliga att dricka ur. Vinet är från vår favoritvingård nere i Tyskland och är beställt via nätet.
Sen blir det ju nästan alltid frukost här ute, och lunch med, även när jag jobbar hemifrån (ungefär 1 dag i veckan). Ger ju semesterkänsla bara det!

I onsdags förra veckan kom mellankillen hem med feber och halsont, och vi konstaterade halsfluss. Ringde till hälsan utan nån vidare förhoppning att han skulle få antibiotika, men det fick han faktiskt – tur det för de ska till sin skolresa till Stockholm i morgon.

Vår äldsta, O 19 år, har ganska ofta en fantastisk hand med vår yngsta, F 9 år. Inte alltid såklart, men ibland kan han ha ett helt fantastiskt tålamod med honom, han har lärt honom spela diverse brädspel bland annat, och här nedan bakar de maränger tillsammans. Det värmer något så otroligt i hjärtat när han tålmodigt låter F spritsa maränger eller göra något annat, och jag tror att de här stunderna blir sådana som F kommer bära med sig hela livet. Mellankillen och F kan däremot leka långa stunder, kasta boll eller skjuta Nerf eller bygga med LEGO, men där blir det mycket mer tjafs och även om de kan ha hysteriskt roligt så slutar det ofta i konflikter.

O börjar för övrigt sommarjobba idag, har fått sommarjobb som ”vaktmästare” (som det ju inte heter längre men nu kommer jag inte på vad det kallas) på ett fastighetsbolag över hela sommaren. Det har varit efterlängtat, det har varit ett tungt år igen för byggbranschen och det har inte gått att få jobb som elektriker-lärling här i stan. Förhoppningsvis släpper det till hösten, så han kan få jobba med det han är utbildad till.

Just nu sitter jag faktiskt på Scandic på Landvetter, i morgon bitti vid 07:00 ska vi flyga till Bryssel på tjänsteresa för att delta i diverse konferenser och evenemang som sker där denna veckan, och för att hälsa på EU-kommissionen. Jag kan räkna på ena handens fingrar hur många gånger i mitt liv jag flugit, och senast var för 7 år sedan när jag fyllde 40 och jag åkte ner till Mallis med en kompis, så jag har liiite resfeber nu. Om allt går som det ska så är vi tillbaka torsdag kväll, de flesta har barn med skolavslutningar på fredagen och vill vara lediga då. Ska bli riktigt roligt att få komma ut och resa lite, skulle inte vilja göra det ofta i jobbet, men så här ibland så tillför det ju verkligen något.

Avslutar helt orelaterat med en bild på den här klematisen, vi köpte den förra året men då hann den inte blomma, och WOW så fin den är ju!

Nu måste jag försöka sova, vi ska ändå checka in kl 05:00 (!!!!) i morgon bitti…

Swooosh

/ LindaG / Lämna en kommentar

Det är fredag igen och den här veckan har jag varit väldigt försiktig med små måltider och nästan inget sött (för det behövdes lite glass idag), och jag har inte haft ont i magen på hela veckan. Får säkert fortsätta med ”småätandet” ett tag till för att det helt ska ge sig, men det känns som det går åt rätt håll.

Tiden går så fort nu, som vanligt så försvinner maj i en fart som inte är rimlig – trots min extra dag på gården här hemma. Insåg för övrigt att jag inte skrivit någon direkt utvärdering av det, det är ju ändå två månader som gått när jag jobbar 80% och lägger en dag på odlingar och annat här hemma i veckan. Skillnaden är som natt och dag, jag är helt i fas i trädgården och jag hinner sitta ner och vila med en bra bok när andan faller på. Det känns verkligen som ett av de bästa besluten jag tagit, och jag förstår nästan inte hur jag INTE har gjort så här innan! Det gör absolut att glädjen med trädgård och odling har kommit tillbaka igen, och jag mår toppen av det dessutom.

Så här ser det ut precis när man kommer hem till oss nu – så grönt!

Till helgen blir det som vanligt träning, och det lilla projekt jag har som ska göras är att jag ska fästa armeringsnät inne i växthuset som sedan gurkorna ska planteras framför. Ni ska få bilder sen, men tanken är att de ska kunna klättra lite enklare upp runt väggarna, och att gurkorna (förhoppningsvis) blir lätta att nå under näten.

Nästa jobbvecka ser ut att bli ganska rimlig, och veckan därpå är vi ett ganska stort gäng som åker ner till Bryssel för att besöka EU-kontoret och en mängd olika event. Lär väl vara helt färdig efter den veckan, men kommer hem (om inget händer) på torsdag kväll och är sedan ledig på fredagen eftersom det är skolavslutning, så det blir nog bra. Största oron är om något blir inställt när det gäller resan hem, vill helst inte fastna i Belgien ju. Vi har lite olika sätt att ta oss dit, de som har möjlighet åker tåg (17h enkel resa) men vi är några som inte kan vara borta så länge så vi kommer att flyga. Det är inte optimalt, men det blir som det blir – och jag flyger ju typ var 10:e år så det får väl liksom gå.

Nu hoppas jag på en skön kväll i solen på altanen, med lite grillat och ett glas bubbel (famous last words, efter förra fredagen)… Hoppas det går bättre den här gången, haha! Ha en skön helg!

Vår fantastiska medelhavssida (sydost)!

Batteristatus: sliten

/ LindaG / 3 kommentarer

Det var några dagar sedan jag skrev nu, har dels inte haft nån inspiration men har framförallt varit trött i huvudet. Senaste familjekonflikten drog ner batteriet på noll, och kombinerat med nya lokaler på jobbet och ganska mycket externa möten så bestämde jag mig för att jobba hemma idag. Jag håller dessutom i konferens i morgon, så då behöver jag ha lite energi att dela med mig av. Det är otroligt roligt och givande att hålla i konferenser, men det kräver ju också att man verkligen är på topp, vilket ju kräver både sin uppladdning och en mjuklandning efter – tacksam att jag har ett jobb som oftast ger möjlighet till båda delar.

Vet inte om det också är någon hormonell obalans just nu, har varit så väldigt ljud- och ljuskänslig, och det brukar jag inte vara. Kom i och för sig på efter några timmar på nya kontoret att skärmens ljus- och kontrastinställningar var väldigt höga, så det blev lite bättre av att skruva ner dem, men då var ”skadan redan skedd” så att säga.

Jag har varit gravt osugen på att vara utomhus de senaste veckorna, det har varit så kallt och eftersom vårt förra kontor också var kallt så orkade jag inte frysa mer. Men, i söndags fick jag feeling och drog på overallen, och det blev nästan en heldag ute. Vill ju gärna ha något konkret att sysselsätta mig med ute, och eftersom vi haft besök av rådjur i köksträdgården och övriga delar av trädgården kändes det som om vi behövde se över våra elstängsel. De har inte varit på sedan det kom så mycket snö, vi har ju inga egna djur som är beroende av elstängslet just nu (den hagen grisarna är i har fårstängsel) och när det ligger snö mot stängslet gör det ändå ingen nytta. Nu däremot har ju snön nästan försvunnit och jag bytte trasiga elband mot elsnören istället, och stängde där det var öppet. Hoppas nu att rådjuren håller sig ute… Var också duktig och sa till mig själv att så paprika och chili, så nu har jag DET gjort i alla fall. Tomaterna får vänta till mars, det är bara jobbigt att hålla dem vid liv längre inne. Mådde så bra av att vara ute i flera timmar – som man ju vet att man gör men ändå ibland förtränger?

Sitter och skriver det här nu på lunchen medan jag väntar på att riset till matlådan kokar klart, och är glad att se lite strimmor av blå himmel genom fönstret.

Sol!

Mellansonen är hemma med, han fick feber i förrgår kväll och har varit hängig. Han har ofta otur med att bli sjuk just när det är antingen något viktigt eller något roligt (som lov), men förhoppningsvis är han i kanske frisk till på fredag åtminstone. Nästa vecka är det ju sportlov, men båda jag och maken jobbar och har inget direkt inplanerat. De stora barnen hänger ju mest med kompisar och F går på fritids, även om han ska till mormor en dag och jag kanske försöker ta en halvdag ledig med honom med. Det blir helt enkelt mest ett litet avbrott i vardagen för deras del. På tal om sportlov förresten, såg att det kanske kommer snö på fredag, hoppas i så fall att det kommer så pass mycket att Dumme Mosse (som borde vara fryst nu) går att åka längdskidor på, i så fall blir DET helgens aktivitet för min egen del. Vad har du för planer till sportlovet?

Motvikt

/ LindaG / 2 kommentarer

Privata händelser har lagt sig som en blöt filt över hela mig, så det blir lite ytligt skrap på ytan av andra saker som händer just nu istället. Behöver ändå bara få skriva lite, för att inte gräva ner mig helt. Sömnen är ju inte ens bra i vanliga fall och blir katastrofal när det händer nåt.

Om jag ska försöka fundera över bra saker som händer nu, som lite motvikt, så finns det ändå en hel del. Ett, vårt minsta barn går nu i den alldeles nybyggda Ölmstadskolan som stod klar vid årsskiftet, och bytet har gått toppen. Skolan är jättefin, med en riktigt stor skolgård att leka på, och den blir lite som en långsam present med eftersom mycket är insnöat nu som inte kommer dyka fram förrän det smälter.

Mellanbarnet har äntligen haft ett ganska bra skolår på högstadiet, efter extremt mycket problem de första åren. Han har gjort sitt gymnasieval (eller flera då) och jag tror att han kommer trivas ännu bättre på gymnasiet. Håller tummarna för att han kommer in på det lite mindre, privata gymnasium där han sökt.

På jobbet har vi fått flytta in i våra nya kontor, inte helt klart här ännu men det är ändå väldigt trevligt här – och framförallt är det varmt vilket känns fantastiskt efter att ha haft underställ på kontoret på gamla stället. Det tar också några minuter mindre att ta sig till jobbet, OCH det är gratis parkering vilket underlättar för oss som bor på landet och som behöver bil. Plus att jag då som jag nämnt fått min lilla procent tjänstledighet beviljad (100% jobb vinterhalvåret och 80% sommarhalvåret). Jag känner att jag kommer behöva ha någon form av strategi för den där lediga dagen, tanken är ju att den ska ge mer tid till att greja med odling och trädgård under sommarhalvåret, så för att den inte bara ska försvinna i vardagsmåsten (handla, tvätta osv) så behöver jag kanske sätta mig och tänka till lite. Känns väldigt svårt och förbjudet att bara ta en dag ”för mig själv”, så har absolut dåligt samvete redan. Suck.

Vårlängt.

Så som tur är så är det mycket som faktiskt rullar på. I dag är det också fredag vilket vi som vanligt tänker spendera framför Bäst i Test med F, och sen På Spåret. Känns skönt med en bekant rutin som man kan vila i lite, en stund. Hoppas din fredag blir vilsam med, kram!

Hemmasittare

/ LindaG / 7 kommentarer

Ja nej, inte barnen tack och lov, utan jag själv. Vi byter kontor (vilket jag kanske redan nämn men jag orkar inte gå tillbaka och kolla) och de nya kontoren står redo för inflytt först nu på torsdag. Då har vi suttit hemma i två veckor – fast vi har haft ett gemensamt möte på plats och jag har varit iväg på event både i Nässjö och Värnamo, så bara hemma har jag inte varit.

I normala fall jobbar vi max två dagar hemifrån (OM det funkar med jobbet), och de dagarna brukar vara ganska sköna. Man kan sova en gnutta längre och slipper kör-tiden, och man kan sitta och lyssna lite på morgonpasset när man jobbar, man hinner köra en tvätt mellan möten. Men när det blir två veckors hemmasittande direkt efter att man varit hemma på jullov i tre veckor kan jag säga att jag tycker det ska bli himla skönt att komma till ett kontor igen…

Jag blir alldeles för mycket i mitt eget huvud när jag är själv så här länge, vilket innebär att jag dels överanalyserar allt ännu mer och dels att jag blir lite deppig. Speciellt nu på vintern, när man inte riktigt kan komma ut och det är trevligt att vara ute. Det finns en enda sak som är lite dum här ute på landet, och det är att vi inte har några speciellt roliga promenadstråk, det blir mycket ”gå på landsväg” och det kan jag vara utan. Sen är det ju å andra sidan extremt sällan det finns tid över för någon promenad, men kanske att man hade hunnit med en kort på lunchen. Generellt sett finns det ingen tid att pressa in några tusen steg, antingen har jag träning och är iväg och kommer hem framåt åtta eller så har jag ju hela hemma-ansvaret och ska laga mat, hjälpa med läxor, ta hand om djur och lägga barn.

Har börjat få ett längt efter våren nu, och lite grönska. Sen tar jag oändligt mycket hellre snö och kallt som vi har nu än ett par plusgrader och lerväta… Men tänk, när man kan gå ut på altanen och möta morgonsolen med en kaffe, och börja gå och pilla i trädgården. Samtidigt är jag ändå glad över att januari har gått relativt fort, den brukar kännas som den varar i evigheter. Skulle dock behöva ha något litet roligt att se fram emot känner jag, under slutet av vintern så den inte känns som en enda grå massa. Det är ju förresten snart sportlov insåg jag – vi kommer ju jobba och åker ingenstans, men kanske man kan ta en halvdag eller något för att hitta på något med F, som ju går på fritids annars.

Förresten, jag kan inte hålla mig, ni kommer få en förhandstitt på bokhyllan! Den är inte helt klar, det ska byggas för ovanpå hyllan och upp till taket, och det ska på lite lister vid golvet bland annat, men i princip är ändå själva hyllan redo. Det blir fler bilder sen när den är HELT klar, men kolla vad fint det blev!

Skärp mig!

/ LindaG / 10 kommentarer

När jag vaknade i morse så var jag så trött på mig själv. Trött på att jag är deppig och har fastnat i all skit jag inte kan göra något åt – jag är ju i grund och botten en positiv person, åtminstone när det kommer till allt annat än mig själv vad det verkar?

I går var tydligen ”den deppigaste dagen på året” enligt statistik (från var kommer jag inte ihåg). Vad sägs om att vi låter det vara ett avstamp från botten, och så sparkar vi oss uppåt och lämnar det vi inte kan påverka bakom oss? Jag tycker ofta det är så, att jag liksom behöver ”bottna” i min deppighet innan jag kan vända uppåt, och nu känner jag ändå att jag får vara där. Misstänker också hormonell deppighet, eller i alla fall att det spätt på det hela, så nu får det vara nog. Dessutom ligger omvärldens hela oroligheter som ett kliigt raster över hela mig och skaver, och det lär det väl fortsätta göra, men det får vi på något sätt jobba oss runt, annars kommer man ju typ vara deppig i ett decennium.

Så, jag är frisk och har en frisk familj, fast jobb och en jättefin gård. Alla förutsättningar alltså (samtidigt som det MÅSTE få vara ok att vara deppig trots detta ibland), så nu tar vi det därifrån. Vad pågår på gården förresten? Jo, vi bygger vidare på vår platsbyggda bokhylla, vi tar det i etapper och gör klart en del i taget, både för att inte bo i ett kaos och för att det ska kännas ROLIGT – det är ju inget måste att ha en bokhylla liksom. Jag är SÅ sugen på att visa er, men samtidigt vill jag hålla på det tills det är klart – och då ska ni få se hela processen med. Det blir faktiskt otroligt bra!

Här är ändå en liten sneakpeak, under arbetets gång!

Åh, jag har ju en till nyhet, en riktigt god sådan – jag har fått min 10% tjänstledighet beviljad! Generellt är det ju värdelöst att gå ner 10-20% eftersom du ändå kommer göra HELA jobbet men bara få lägre betalt, men den här tjänstledigheten kommer utformas så att jag jobbar 100% de 6 vintermånaderna (1 oktober till 31 mars), och sen jobbar jag 80% sommarmånaderna. Det kommer jag ta ut som en ledig dag i veckan (på ett sätt som måste funka med jobbet så det kan variera) för att ha mer tid att lägga på trädgård och gård. Det är lite av en present till mig själv, att få möjlighet att lägga lite mer tid här hemma på det jag tycker är roligast, och det blir test ett år. Att jag har fördelat ut så jag ligger på 90% hela året är helt enkelt för att den ekonomiska minskningen ska bli jämnare och kanske inte riktigt lika kännbar.

Så, nu tar jag ett ordentligt nackgrepp på mig själv, och så vänder vi det här året till det bästa vi kan göra av det. Nån mer som hakar på?

Målbild, glad, lite solbränd och i full fart på gården.

Ofrivillig hemmasittare

/ LindaG / 1 kommentar

Idag började en lite drygt två veckor lång period när vi måste jobba hemifrån. Vår nuvarande lokal ska utrymmas och få nya hyresgäster, och den vi ska in i är inte helt färdigrenoverad (Regionens hus). Ser fram emot nya lokaler, för det har varit så sjukt kallt där vi suttit nu, vilket är extremt påfrestande. Det är lite dålig timing med flytten på ett sätt – nu har vi ju precis varit hemma flera veckor över julen, och jag hade gärna träffat mina kollegor och kommit hemifrån lite. Men men, nu är det som det är. Dessutom blir det då en lite ofrivilligt träningspaus på åtminstone några dagar, när tatueringen ska läka. Kanske kan köra passet på lördag morgon, om jag tänker mig för lite med att inte slita mot tatueringen.

Sen lider jag inte hemma, absolut inte, hade det inte varit för att ledigheten och så så hade det varit toppen. Här kan jag slänga igång en brasa om det blir lite kyligt, och så har jag alltid katterna till sällskap. Speciellt vår svarta katt Sotis är gärna inne när det är skitväder, jag ÄR ju allergisk men kan liksom inte låta bli, får tvätta händerna och ta en allergitablett om jag gosar mycket.

Kanske det kommer bli lite mer bloggande den här perioden, det var ju för att jag var ensam under föräldraledigheten med L (nu 15…!) som jag började blogga, som ett sätt att känna mig mindre ensam. Det känns lite trösterikt att få lämna någon form av litet avtryck på något sätt, annars är det så himla lätt att känna att man knappt inte existerar, typ. Känner mig rent generellt så himla tråkig och menlös just nu, förklarade för min tränare att jag kanske måste backa lite ett litet tag men kände sen att vad i hela friden – han har ju en massa proffs han coachar och en massa medlemmar på boxen, det skiter väl han i tänker jag, jag lär inte bli proffs ändå. Kände lite så när jag träffade en gammal kollega för ett tag sen med, det gick ändå ganska snabbt att dra igenom vad som hänt sen sist och sen bara kände jag mig ointressant. Inte för att någon har haft nån förväntan på mig att vara intressant, men tanken fastnade lite i mitt huvud och satte sig, oinbjudet.

Ska faktiskt ut med min äldsta vän och äta nåt nu på fredag, det ser jag fram emot – med vännen jag träffade för två veckor sedan är det nog typ lika många kompisdater som jag hade under hela förra året. Heja mig, passar ju också mitt ord för året – Tillsammans! Glad för det, och hoppas på fler såna kvällar.

Nu ska jag sätta mig och läsa min bok – förresten så himla dumt, skulle åkt till bokbussen idag men när jag körde hem från att ha hämtat F på skolan så höll jag verkligen på att inte komma upp i vår lilla backe, och jag fastnade även på vår garageuppfart, så jag vågade inte ge mig ut igen. Ännu värre för maken som har elbilen, den är bra på mycket men just vinterväghållning är den inte toppen på, tror det är för den är så tung. Hoppas att grannens pappa ska hinna skotta innan dess – jag försökte med fyrhjulingen men det var alldeles för tung snö så det gick inte. Nåväl, jag får väl försöka svänga förbi biblioteket i helgen eller nåt.

Bakom kulisserna på 2025

/ LindaG / 11 kommentarer

Det har funnits många ljuspunkter 2025, som alla de jag delade i förra inlägget. Men det har också varit ett otroligt påfrestande år mentalt. Här kommer någon form av sammanfattning av det jag minns, på rak arm, tillsammans med lite foton från trädgården i somras.

Under våren kämpade vi med L som haft problem med att ha blivit utsatt för mobbing i skolan, något som till sist resulterade i en tredje polisanmälan med påföljder för den åtalade. Tack och lov har detta gäng nu helt låtit bli honom, och efter upprepade diskussioner med skolan så verkar nu hans tid i skolan vara relativt problemfri.

Det har varit mindre konflikter med äldsta, men det är en otroligt stor sorg hos mig att han upplever att han har och har haft det dåligt hemma, när vi verkligen gjort allt vi kunnat för att han och de andra barnen ska ha det bra (vilket INTE har varit den lätta vägen alltid, när vi kämpat om skärmtid och annat).

Samtidigt har vi kämpat med vår relation, vi vuxna, mitt i allt annat som har tagit fokus och krävt vår tid. Inte ovanligt, med barn som börjar bli stora och en lång relation bakom oss, men lika jobbigt för det. Med god hjälp av lite familjerådgivning har vi hamnat på rätt köl igen, och jobbar oss sakta framåt.

Inget av ovanstående har underlättats av att jag är i förklimakteriet, med lite ökning av hormonsersättning har det tillslut känts bättre igen dock, men det är ändå liksom inte ett tillstånd som gör NÅT annat lättare. Precis nyligen har jag även fått testosteron som tillskott (det är då alltså en bråkdel av den lägsta ersättningen man ger till män, så ingen tror att det är någon form av typ doping), jag har inte hunnit känna så mycket skillnad av den ännu, förutom möjligen att jag känner mig lite mer skärpt. Har förhoppningar att det ska boosta min livskvalitet lite på det stora hela.

Det har varit en riktig bergochdalbana med träningen, både på grund av ovan nämnda förklimakterie och lite stress på jobbet under hösten. Ibland har det känts toppen och som att det verkligen går framåt, men stora perioder har det snarare känts som det går BAKÅT och det har varit mentalt jobbigt. Jag HAR dock hållit i och tränat utan uppehåll (förutom vid sjukdom) hela året, vilket känns himla bra. Mindre bra har det känts när även små mängder stress omedelbart ger så stora utslag på träningen.

Jobbet har varit väldigt kul och har gått bra, även om det var lite trist att behöva byta ut en kollega jag trivts väldigt bra med pga justeringar i projektbeläggning. Det har varit lite stressigt i korta perioder i höst, men det har varit övergående, och jag har kunnat planera in ett lagom arbetstempo på det stora hela. Jag har fått mycket fin feedback från de jag jobbar tillsammans med/mot i projektet, vilket har gjort mig väldigt glad.

Just precis nu känner jag mig faktiskt som jag är på en ganska bra plats, rent mentalt. Den stressiga perioden på jobbet är över, det har varit väldigt lite konflikter med barnen det senaste och jag känner att justerade hormondoser ger ett lugn i kroppen som jag saknat länge. Jag känner mig liksom jordad och trygg i mig själv på ett sätt jag inte riktigt har upplevt innan, och det är så otroligt skönt att känna så. Jag har ändå överlevt det gångna årets motgångar, och visst har jag blivit lite starkare av det!

Jag hoppas inför kommande år att träningen inte ska vara så motig – eller, det är fel, för det är inte TRÄNINGEN som är motig utan min kropp i träningen. Jag önskar mig att det fortsätter gå bra för L, och att O hittar lite mer extrajobb så han känner att han kan vara mer självständig. Jag hoppas att lilla F ska trivas på den nybyggda skolan de ska flytta in i efter årsskiftet. Jag önskar maken en lugnare arbetssituation så vi inte är två som är utbrända, och jag önskar oss mer tid för varandra. Jag önskar att mitt nästa projekt på jobbet ska bli godkänt så jag kan planera framåt, och jag önskar att det fortsatt är en lagom arbetsbelastning. Jag hoppas att min tjänstledighet går igenom så att jag kan jobba 80% under sommaren och 100% under vintern. Och så önskar jag att det blir SOL!!! Gud vad jag saknar solen och ljuset! Räknar ner dagarna till söndag 21/12 då det vänder, mer än jag räknar ner dagarna till NÅT annat…

Det var lite bakom kulisserna för året, en hel del har jag nog inte skrivit om direkt, men det är lättare att skriva kort om nu, med lite distans. Vad önskar du dig av det nya året?

Hon som inte minns

/ LindaG / 4 kommentarer

Jag har lyckats åstadkomma en ganska komisk effekt. För ett tag sedan skrev jag ett inlägg på LinkedIn om att jag har så dåligt minne, speciellt för namn, i syfte att ingen skulle ta illa vid sig och känna sig oviktig om jag inte mindes namnet. Normalt sett håller jag LinkedIn ganska opersonligt och proffsigt, men jag kände att jag ville göra ett avsteg. Mina vanliga inlägg, om det jag jobbar med och våra event, brukar få mellan 100-1500 views ungefär, men det här med minnet är nu uppe i ca 12 000 visningar! Det innebär alltså att en massa människor, som kanske inte vet vad jag sysslar med i övrigt, nu vet att jag är ”tjejen med dåligt minne” – vilket jag tycker är väldigt komiskt. Det gör mig absolut ingenting, snarare ger det ju bättre förutsättningar när jag träffar nya personer som redan innan vet att jag har dåligt minne, men jag tycker det är lite roligt liksom.

Urklipp från LinkedIn

Kanske också blev tydligt hur mycket man saknar mer ärliga och ”nakna” inlägg om människor, inte bara perfekta fasader? Folk borde nog läsa bloggar mer 😉 Vi är ju ett relativt stort antal som ändå är tämligen öppna och personliga när vi skriver, och jag tycker själv att det är otroligt skönt att läsa att man inte är ensam om sina vardagsproblem, relationsstrul och andra dumheter. Det är ju egentligen mer normalt än att ha ett ”perfekt liv”, men det är ju inte så det framstår i diverse sammanhang, inkl sociala medier och jobbliv. Jag upplever själv att jag tycker det både känns bättre och uppfattas mer positivt att vara personlig och dela den riktiga verkligheten, även på jobbet – såklart så länge man inte ”överdelar” sånt som inte är intressant för någon annan att veta i ett professionellt sammanhang.

På övrig notis så har vi julfest på torsdag på jobbet, och jag går runt och räknar ner dagarna till jag ska klippa mig (23 december) eftersom jag inte får nån ordning på håret alls just nu. I princip alla paket är inhandlade, och nu återstår att sätta vad vi ska äta på julafton, och handla plockmat till julens bästa kväll – uppesittarkvällen med familjen den 23 december. Vi hoppar bingolotto i år, det är såååå tråkigt, och ska istället köra ett Exit-spel tänkte jag. Vi får väl se hur länge övriga står ut. Hur går det med dina förberedelser inför julen?