Krabbelurer och kokkaffe

Krabbelurer är en av de första sakerna som dyker upp när man googlar på recept över öppen eld. Jag har medvetet undvikit dem eftersom jag misstänkt att det skulle vara det enda barnen skulle fråga efter, eftersom de är mer som fika än lunch. Det är egentligen ett mellanting mellan amerikanska pannkakor, munkar och sockerkaka och jag kan meddela att det var sjukt smarrigt! Har dock talat om för barnen att det inte blir krabbelurer varje gång vi är ute i skogen, de är tämligen sockerstinna. Till det blev det äkta kokkaffe, vilken fröjd! Ska aldrig mer ta med kaffe i termos när vi ska ut i skogen…

Krabbelurer, lagom till fika för 4 personer

4,5 dl mjöl (jag tog hälften fullkornsdinkel)
2 ägg
1,25 dl socker
1,5 dl mjölk
2 tsk bakpulver
2 tsk vaniljsocker
0,5 tsk salt

Smör eller olja till stekning
ca 1 dl socker blandat med lite kanel att vända krabbelurerna i.

Blanda alla torra ingredienser, rör sedan ner mjölk och ägg till en slät smet. Jag hällde upp i en spritspåse och hade med, men det blev rätt kladdigt eftersom det var svårt att lägga ifrån sig, bättre att hälla över i en tetra eller PET-flaska!

Värm en stekpanna över eld, häll i olja eller smör och dutta i små ”plättar” av smeten. Vänd när de är gyllenbruna, och när de är klara vänder du dem i kanelsockret. Supergott!

Vänd i kanelsocker.

Fars dag-utflykt

I kylan tog vi oss ner till vattenledningsparken i dag, för att fika med Krabbelurer och kokkaffe, inte dumt! Himla mysigt att komma ut, som vanligt, och hela familjen dubbade Krabbelurerna till det godaste man kan grilla. Lovar att komma med recept i dagarna…

Grattis på fars dag!
Hopp i lerpöl….

Åka skogen?!

Nästan varje dag när jag hämtar Filip från dagis så ställer han en och samma fråga i bilen.

-Åka skogen, mamma?

Nu är det ju inte så himla smidigt att ta en utflykt till skogen en vardagskväll, speciellt inte när det är mörkt ute redan vid fyra, så på vardagar händer det liksom aldrig. Men ändå, varje gång han frågar så blir jag till hälften så himla glad över att det är just det han efterfrågar, och till hälften ledsen för att jag önskar att vi bodde så vi kunde vara ”i skogen” även hemma. Vi har ju en trädgård, men ska jag hinna fixa lite mat till alla och se till att alla kommer i väg på aktiviteter så är det ju till trädgården man är begränsad, och SÅ himla spännande är inte den jämfört med en skog, tycker 2-åringen. Ska också erkännas att jag inte är jättesugen på att vara ute i kolmörkret efter jobbet, då är jag oftast lite trött och frusen.

Jag är glad över de gånger vi kommer ut ändå, vilket nog ingen missat som följer min blogg, det är så roligt att se alla grabbarna hitta på saker att göra, helt naturligt och meddetsamma.

När jag var hemma med dem på höstlovet för Lukas var sjuk så kände vi ändå dag två att vi behövde komma ifrån en liten sväng, så vi åkte ner till vattenledningsparken för att reka inför kommande utflykter. Är det kallt ute vill man inte vara ute så länge och det kan vara skönt att inte ha så långt hem om det tex skulle krävas blöjbyte. Där fanns hela 3 rejäla grillplatser iordningställda, så det kommer helt klart bli ett perfekt mål till vintern. Men kolla här bara, hur härligt är inte det här?!

Studerar fontänerna, med mamma precis bakom eftersom man gärna vill kliva rakt ut.
Rakt in i en diskussion och lek.
Överlycklig över årets första is!
Nästan omöjlig att fota ute, man får vara sjukt snabb.

Som vuxen gäller det mest att hålla sig nära och vara redo för eventuella dödsföraktande kast rakt ut över kanter, underhållningen fixar de dock själva. Så ja, mitt hjärta, klart vi ska åka skogen, så ofta vi bara kommer åt!