Sömn, skörd och sällskap

22 september, 202622 september, 2026 / LindaG / Lämna en kommentar

I dag har jag jobbat hemma, vilket är sällan jag gör en tisdag men jag var så vansinnigt trött igår (och även idag) på jobbet så det var nödvändigt med en dags tystnad runtomkring. Tröttheten beror på en vecka med urusel sömn, även fast jag tar HRT (hormoner) så kommer jag ibland in i kortare perioder där jag inte liksom kan komma ner i djupsömn. Det känns som man ligger och guppar på ytan med någon form av flytdräkt, när allt jag vill är att dyka ner och sova ordentligt. Det brukar hålla i sig ungefär en vecka, så jag har gott hopp om att det snart blir bättre.

*Från den fina solnedgången i går. Gräset har hämtat sig vansinnigt bra, från att ha varit HELT dött och torrt. Det slutar aldrig förundra mig faktiskt.*

I morgon håller jag i en konferens, och som alltid i mitt jobb så blir det lite extra mycket omvärldsbevakning för att ha lite nyhetssvep att dela med mig av. Tyvärr är det ju sällan sådär positiva nyheter eftersom jag jobbar inom klimatfrågorna, så verkligheten och framtiden ligger just nu lite som en blöt tung filt över mig (dock inte av det slag som gör att man sover bättre). Jag ska absolut inte dra allt här, men faktum är att det i de mörkaste rapporterna nu börjar se ut som mitt fiktiva scenario till den bok jag en gång började skriva, kanske kommer stämma med verkligheten, inom en inte alltför avlägsen framtid. Det känns ju sjukt, och läskigt och också helt overkligt.

*Som en kompis sa, hon matchar inredningen 😉*

Jag har i alla fall så gott sällskap när jag jobbar hemma, av lilla Britta, vår kattunge. Hon är ljuvligt charmig och rasande söt, och jag kan lätt bli sittande med henne i famnen som med en liten bebis som man får gulla med ohämmat. Idag har hon fått gå ut lite själv, på prov, när jag suttit och jobbat med altandörren på glänt i solen. På tal om det förresten, visserligen är vädret helt fantastiskt fint nu och har varit hela dagen, men i morse fick vi faktiskt redan den första frosten?!? Väderappen sa 6 grader, tempen jag har hängande mot husväggen sa 4, så det har nog varit precis runt nollan ute i trädgården. Ingen rejäl frost som tur var, så det mesta verkar fortfarande vara ok, men det kändes väl tidigt… Det finns egentligen massor att göra i trädgården ännu, inte minst att rensa en omgång till, men lusten och orken har inte infunnit sig och då blir bara det mest akuta gjort. Så får det vara, tänker jag. I går hade jag med två kassar med gurka till jobbet, hade tänkt göra smörgåsgurka och så men har inte orkat, och då är det bättre att det kommer andra till godo. Det är ok att ändra sig och att sänka ambitionsnivån, det är inte som att det gör någon skada att odla för mycket gurka – i värsta fall blir det ju djurmat och det är inte heller fy skam.

*Från i morse, det går faktiskt ana lite lätt frost i gräset i skuggan.*

Vår hasselbusken ”jättenöt från Halle” har gett sin första skörd, hela 6 hasselnötter 😉 Skördade dem nu lite på vinst och förlust, men sen fick jag tips om en artikel från en kollega och det visade sig att jag faktiskt skördat dem rätt tid. Det ska helt enkelt gå att lossa dem från sin gröna ”hatt” genom att trycka dem lite i sidled, och det gjorde det, när jag testade i köket. Barnen ropade hurra, nutella, och förstod inte alls när jag skrattade… Krävs nog lite mer än 6 nötter för det! Nu ska de i alla fall få torka ordentligt, sen får nån annan i familjen provsmaka – jag själv är allergisk mot hasselnötter, inte jätteallergisk men kan absolut inte äta dem råa.

Förresten, jag nämnde nog tidigare att vi skulle gå Ölmstad Lunken (en mil i skogen med stationer med tävlingar, likt många andra)? Vi gjorde i alla fall det, med grannarna i lördags, och trots att väderappen varnat för regn hela dagen klarade vi oss med bara lite duggregn i några omgångar. Väldigt trevligt var det, och så SKÖNT att komma ut och vandra, och en väldigt rolig bonus blev det när vi faktiskt vann tävlingarna, haha! Oväntat men superkul, väldigt bra anordnad dag med.

Kikar jag lite framåt i kalendern så ser oktober helt galen ut, för att vara vår och min kalender. Vi är sällan iväg, vare sig i jobb eller privat, men nu har det samlat sig mängder med korta resor i just oktober, och ytterligare en blev det (troligen) när vi fick erbjudande om en processledar-utbildning häromdagen i jobbet, som jag gärna vill gå. Nu ska jag till både Stockholm och Göteborg i jobbet, och därtill ska vi till Hestravikens spa jag och maken och sen även en sväng till Västervik för att hälsa på svägerskan med familj. Det är typ lika många småresor som vi annars har på ett halvår/år annars, så det blir en intensiv månad, även om alla resor ska bli roliga. Från och med 1 oktober så går jag upp och jobbar heltid igen med, det känns väl ok nu när det inte är lika kul att vara ute och greja längre, men också lite segt. Jag har verkligen uppskattat OCH fått ut mycket av min gårdsdag, och kommer sikta på samma upplägg kommande år med.

Måndagsfeeling

14 september, 202614 september, 2026 / LindaG / 3 kommentarer

Svårt att skriva något dagen efter valet utan att nämna det lite. Jag är glad att Tidö verkar försvinna, men hade väl gärna sett lite mer marginal. Är så trött på att det känns som folk bara ser till sig själva när de röstar, när det inte är så svårt att höja blicken och rösta för ett Sverige som tar hand om alla, som är en trygg plats för barn och som tar hand om de som har behov av det, och som inte raserar klimatet, oavsett om jag som person skulle tjäna på det omvända.

Det har varit en lugn helg på många sätt. Lite träning, en hel del matlagning, en del tv-spel och lite fixande i trädgården. Jag har så himla lite lust att ta hand om all skörd just nu, eller fixa med trädgården, så det blir verkligen minsta möjliga. Skulle behöva rensa – men vill inte – skulle behöva ta hand om druvgurkor – men vill inte, så inget blir av. Det enda jag har jobbat med är att gräva lite vid hönshuset för att både gräva ner ett hönsnät som ger bättre skydd, byta brädan i botten som typ ruttnat, och för att förbereda landet för lite växter jag skulle behöva flytta runt. Som jag faktiskt redan egentligen hade behövt flytta runt – men jag har inte haft lust och har jag inte det så finns det ingen ork till det. Just nu är det trögt att vara den enda som initierar saker hemma och jag undrar lite över meningen.

I dag på jobbet har vi också tackat av en kollega som jobbat här i över 10 år, en supergo person som både är extremt kompetent men också en fantastisk kollega – och jag kommer sakna henne mycket. Ni hör – lite deppig start på veckan känner jag, men då kan det förhoppningsvis bara bli bättre?

Alldeles tyst i huvudet

8 september, 20268 september, 2026 / LindaG / Lämna en kommentar

Vi kom ut på vår lilla vandring i söndags, och det var ju så fantastiskt härligt väder! Soligt, klar luft och perfekt temperatur till att vandra i t-shirt och brallor. Vi (vi hade med F) njöt för fulla muggar allihop! Sträckan vi gick var 4 km enkel väg, i kuperad terräng, och med en relativt tung ryggsäck så kändes det att det var längesen jag vandrade. Tränar gör jag ju, men att bara gå ut och gå finns sällan tid till så oavsett att jag är i bättre form nu än på länge så var det lite jobbigt. Skulle verkligen vilja hinna vandra mer, inte för motionens skull utan för att man mår så bra i själen! Gillar inte att vandra fort heller, vill stanna, fota och se mig omkring, utan hets.

*Det ligger en liten reel med småfilmer från vandringen på mitt instagram, här kommer bara naturbilder.*

Att vara ute i skogen ger min hjärna en paus, det är verkligen enda gången det inte snurrar runt en massa i skallen. Är lite fascinerad över hur stor skillnad det är, går jag runt hemma och fixar och donar så rullar hjärnan på hela tiden – visserligen i egen takt och utan stress, men ändå – men i skogen är den liksom bara lugn och tyst. Jag har så himla svårt att förstå (oftast killar) som ”inte tänker på nåt” – alltså HUR kan man inte göra det? Men i skogen gör inte jag heller det, och det är ju otroligt skönt. Avis på de som inte går runt med 100 flikar öppna i huvudet samtidigt hela tiden.

*Finns heller inget som smakar så gott som mat och kaffe gör ute i skogen. Vi hade med en favoritkaka, den gamla trotjänare bondkaka, som F och jag bakade på lördagen.*

I morgon är det min jobba-på-gården-dag och jag tror att jag ska försöka ta vara på lite chili (för inlagda jalapenos samt ev chilisås) och om jag orkar, lite smörgåsgurka. Vi har enorma mängder gurka nu, men jag har verkligen inte haft NÅN lust att lägga in den, så då har det fått vara helt enkelt. Försöker låta mig känna att det också är ok, det kommer alltid bli djurfoder om inte annat, och de bär jag inte orkar plocka blir ju fågelmat.

Hormonjakt och bärplock

3 september, 20263 september, 2026 / LindaG / 3 kommentarer

Jag kanske vill revidera mitt förra inlägg lite, efter ett tänkvärt inlägg från någon som dök upp i mitt instagramflöde. Kan tyvärr inte återge vem eftersom jag inte minns, men hon tyckte att uttrycket ”tjejnyår” är både kommersialiserande och förminskande mot hösten (och mot tjejer), och får jag tänka på saken lite så håller jag faktiskt med. Tjejnyår känns som det används för att främja konsumtion och ”göra om mig”-grejor, och även om även hon som skrev inlägget höll med om att det absolut kan ge nystarts-känsla att gå in i hösten så är det bara en liten del av det. Hösten är även starten på något vilsamt, ett långsammare tempo som (förhoppningsvis) ger en lång och mjuk landningsbana in i vintern. Jag gillar det tänket bättre, känner jag nu – men förstår också känslan av nystart (ni vet, två tankar i huvudet samtidigt, det löser vi).

I morse fick jag pling i telefonen från min apoteksapp, att Lenzetto (östrogenspray) nu fanns på lager på några apotek i Jönköping, så det blev till att åka till apoteket och hämta ut ett 3-pack. Frågade om man fick hämta ut mer, och det fick man ju, men eftersom det är så många som har brist så ville de helst inte det. Fattar absolut det, och tog bara ett 3-pack, men nu har jag nog så jag klarar mig 3-4 månader till. Har ju ökat min östrogendos och mår återigen mycket bättre, skulle gissa att jag är i slutfasen av förklimakteriet så hoppas kunna dra ner på hormonerna framöver igen sen. Ändå vansinnig skillnad i hur man mår, bara för man sprayar en dos till?? Bästa grejen!

På tal om något helt annat så såg jag att våra hösthallon precis börjat mogna. Fortfarande en del blåbär kvar på de amerikanska blåbärsbuskarna med, och snart kommer björnbär. September är absolut månaden då vi har mest att skörda i trädgården, extra skönt eftersom det mesta är perenna växter. Gillar också att alla dessa bär mognar i omgångar, precis som tomater och gurka, det blir liiiite mer hanterbart då. Brukar frysa in i ziplock-påsar, så kan man bara fylla på när man plockat en skål, så gör jag sylt en regnig dag när det behövs och jag har tid. Blåbär har vi fått i mängder, och björnbären ser också ut att ge riklig skörd, men hallonen ger nog lite mindre än vanligt. Nästan inga äpplen dock, det är jag väldigt ledsen för, de frös bort i våras.

I alla fall, för att landa in i det jag började prata om, i helgen så ska vi storstäda, och sen ska jag byta ut sommarens kuddar, plädar och ”pynt” mot höstens lite murrigare färger, det känns mysigt. Kanske att vi till och med tänder brasan på lördag, som ser både regnig och småkall ut? Nu kör vi hörni, löven ska falla – höstmys för alla!

*Kanske vi lyckas ta oss hit på söndag, det hade varit fint…*

Lajva tjejnyår

1 september, 2026 / LindaG / 3 kommentarer

För varje år som går så tycker jag att det blir allt jobbigare när det tydligt vänder mot höst och framförallt mörkare tider. Hösten i form av färgsprakande löv i hög höstluft är helt ljuvlig, men eftersom i alla fall träden runt oss redan släppt en massa löv pga torkan så tror jag inte det kommer bli så mycket höstfärger heller. Det är också tungt rent mentalt att känna att den mörka perioden närmar sig och har börjat dra igång, har inte så mycket problem med kylan som med mörkret.

Så, vad göra? Jag kan ju inte ändra något, årstiderna kommer ju och går ändå och likaväl ljuset, det hjälper inte att jag försöker hålla kvar sommaren heller, inte nu när jobbet dragit igång till fullo. Alltså tänker jag lite aggressivt försöka att ”fake it ‘til you make it” och verkligen överdriva allt vad höstmys heter – det får bli min strategi för i år, att lajva myshöst, med start idag (som verkar vara det ”officiella datumet för tjejnyår”). Jag ska dricka te, läsa böcker, vandra och baka äppelpajer tills det sprutar ur öronen på mig, tills jag kan intala mig själv att det inte alls är jobbigt att släppa sommaren utan istället mysigt med höstens intågande. Hjärnan är ju ändå förvånansvärt lättlurad, så matar jag den med *mys* istället för *ångest* så kommer den kanske ändå köpa konceptet.

Nu vill jag inte NÅGOT sätt bidra till vare sig konsumtionshets eller överkonsumtion, men i helgen åkte jag en sväng själv till asecs för att inhandla lite nödvändigheter som strumpor, underkläder och lite köksprylar som hade gått sönder. Det blev också en stund till att gå runt och kolla på kläder, och jag hittade dels en fin manchesterkjol i brunt som liknade en väldigt älskad sådan jag växte ur för många år sedan, och sen en brun, kortärmad stickad tröja i ull som kompletterade garderoben fint. Var inte svårt att se att höstens trendfärg är mörkt chokladbrun, och att det gärna skulle kombineras med rosa (inte en kombination jag kände mig så förtjust i ska sägas). Mörkbrun är en färg jag kan ha utan att se död ut, och det funkar med i princip hela min garderob, så plaggen fick följa med hem, och i två dagar har jag lajvat höstmys på kontoret nu. Lite trevligt ändå! Klippte mig också, men det var inget sådär radikalt så det kändes inte så speciellt, men alltid skönt att få bort det som blekts och blivit slitet av sommarens sol och vind.

*Nej inget mer oinspirerande än en toa-selfie, jag vet. Men mina söta örhängen från semestern, i blått och guld, passar toppen till nya ulltröjan i brun i alla fall.*

Mental utvärdering

17 augusti, 202617 augusti, 2026 / LindaG / 2 kommentarer

Krickelin tipsade om bloggaren Sara Rönne, en ny bekantskap för mig men hon hamnade genast i läslistan. Eftersom hon är ny för mig så läste jag hennes senaste inlägg först, om att vårda sina superkrafter. Folk med ADHD eller dylikt pratar relativt ofta om det som en superkraft (och ibland som problem med såklart), och jag kanske inte riktigt relaterar till att jag har superkrafter. Däremot är jag ganska duktig på att analysera vad som funkar för mig, och vad som inte gör det, och eftersom sommaren närmar sig sitt slut och därmed är det nystarts-känsla, så tänkte jag fundera över hur det funkar för mig. Vid det här laget vet ni att jag gör det bäst när jag skriver, så here goes…

Balans

Jag känner att jag har så mycket balans i livet som omständigheterna just nu tillåter. Att få en dag hemma på gården extra i veckan har gjort enorm skillnad över känslan att bara ”jobba bort livet”, nu har jag två vanliga jobbdagar åt gången bara. Superskönt och något jag aldrig vill gå ifrån! Helst skulle det vara samma på vinterhalvåret, men ekonomin måste också få styra lite, 10% inkomstbortfall är inte hela världen, men 20% tar ju bort alla ”roliga” pengar. Sen är det ju också ganska trist på vintern när man inte kan göra så mycket på gården.

På jobbet har jag generellt en ganska bra balans, där jag kan bestämma mina uppgifter själv i alla fall. Möten tar mycket energi, att vara på kontoret där det är fullt med folk tar energi, att träffa närmaste kollegorna på rasterna GER energi. Jobba hemifrån ger ro till mer komplicerade arbetsuppgifter, och möjlighet att enklare ta korta pauser och få lite frisk luft (typ mata djuren, vattna lite osv), samtidigt som för många dagar på distans gör att jag fastnar i mitt huvud och det blir sällan bra.

När det kommer till träning så har vi en bra balans sedan ett par år tillbaka, jag och maken. Han tränar måndag och onsdag, jag tisdag och torsdag, och vi båda på lördag förmiddag – då följer oftast F med mig, och sen handlar vi inför veckan. Funkar bra för man vet vilka dagar som är ”sina”, och vill man hellre göra nåt med kompisar så är de sina egna dagar man får ta av – självklart med undantag för jobbfester, AW’s eller annat som man inte är ensam om att bestämma dagarna på.

Socialt får jag en massa energi av att hänga i små grupper, men i större grupper äts min energi upp i raketfart och jag blir lätt lite tillbakadragen. Hellre en lunch, fika eller ett glas vin med en kompis än AW med många på en gång.

Mentalt (och fysiskt, faktiskt) känner jag mig ganska stark och trygg i mig själv just nu. Jag vet att jag klarar en massa saker och jag vet att jag har alternativ att själv ta tag i saker om inte livet ändrar sig runt mig. ”Kan själv” känner jag mig väldigt trygg i just nu, och det är jätteskönt. En hel del hjälp har jag säkert också av att den justerade hormonersättningen känns som den funkar väldigt bra också.

*Det är en välkommen känsla, att känna sig stark. Ganska länge har jag snarare känt mig skör, en känsla jag inte alls identifierar mig själv med egentligen.*

Obalans

Som det säkert blir i många familjer och relationer så är det i princip alltid jag som initierar… allt. Semestrar, planering, vad som ska göras, projekt, utflykter mm. När det blir så ensidigt så tar det vid det här laget all energi, jag får inget tillbaka, och ändå lurar min hjärna mig varenda gång den känner sig lite glad – ”det här vill jag göra, det planerar jag in”, utan att ta hänsyn till att orken är tillfällig. Jag planerar in en massa saker bara till mig själv med, småsaker, men det blir ändå på ett sätt ett nollsummespel av de här infallen med, inte något som hamnar på pluskontot.

Obalans blir det även i relationen med barnen, i ojämna vågor, när vi inte kan ha en vettig relation. När man känner att man så gärna vill dem väl att man kanske ändå gör det där lilla extra, eller stoppar till lite pengar för att de ska kunna hänga med kompisar, men de ändå trampar rakt över hela ens själv i den sekunden det inte passar. Ja nu generaliserar jag, det här är främst ett barn, men som sagt går det upp och ner med dem alla och det kostar mig otroligt mycket i energi att bli pissad på när vi bara vill väl. Resultatet blir att man gör färre och färre av de där roliga sakerna, men det gör också att jag blir mer och mer ledsen i den relationen.

Behov

Jag har ett stort behov av lite näring till min själ just nu. Det låter ju lite högtravande, men jag behöver bra samtal, lite utflykter i nya miljöer och jag behöver naturen. Likt alla år när sommaren närmar sig sitt slut så drabbas jag av en extrem Wanderlust, jag vill ut i skogen, helst med matsäck och vara ute hela dagen, och bara vara i nuet. Lätt att fixa? Ja på ett sätt, men ni vet, vardagen ska också in där nånstans och HELA lediga dagar är sällsynta. Kände nu när jag skrev att jag nog måste ta mig till Pukasjön väldigt snart nu, så vansinnigt fint och lugnt där och det ligger ju alldeles nära där vi bor. Får se om Filip vill följa med, eller maken, eller om jag ska gå själv (lite tråkigt att vandra HELT själv dock, många andra aktiviteter går bra men det känns lite trist).

Tror också att jag skulle må bra av lite äventyr, även om det kräver en lite större insats när det gäller energi för att komma iväg, för det ger också mer under tiden och efter. Typ lite smått, höghöjdsbana, paddla kajak, småsaker så där men sånt man inte gör till vardags. Känns också lite extra kul när man känner sig stark och frisk ju, och känner att man orkar. Är däremot inte alls sugen på stillasittande aktiviteter som att sticka eller tälja, just nu.

Slutsats

Det var himla nyttigt att sätta sig och reflektera lite över det här, känner jag. Att få tänka efter och känna vad som saknas, och även utvärdera det som pågår, det gör det lättare att ta ut en riktning och att göra RÄTT saker. Nu känner jag mig inte riktigt lika planlös och diffus, skönt!

Bygge, höns och lite sol

7 november, 20257 november, 2025 / LindaG / 3 kommentarer

Hittills har den här veckan varit skönt ”normal” och befriad från konflikter, känslostormar och andra jobbigheter. Bara jag som fått en förkylning, men DET kan jag leva med. Känns skönt att ha fått en liten andningspaus i känslorna tycker jag.

*Jag kommer aldrig tröttna på att det här är vyn från vårt hus.*

I dag är det, tack och lov, fredag, och helgen kommer inledas med F’s simskola innan vi är lediga på riktigt. Älskar att På Spåret är igång igen, på riktigt tror jag att det är ett knep av SVT för att vi svenska ska ha något att distrahera oss med när det blir mörkt och trist. Ett bra knep i så fall, för det är fantastiskt mysigt att ha alldeles standardiserat fredagsmys med några bitar ost och lite vin, samtidigt som vi tillsammans (jag och maken då, ungarna bryr sig ju inte) kan sitta och kännas oss 90% dumma och 10% smarta när man kan enstaka frågor. Vi kör inte nån app, det tar ju bort det mysiga i att bara diskutera och gissa hej vilt tillsammans, i ett sammanhang där man kan känna sig trygg med att vara dum.

Nu är det i princip inget som behöver göras på gården, förutom daglig skötsel av djur. Vi har bestämt att det inte ska köpas in några mer djur innan vi VERKLIGEN känner att vi orkar med det, men vi har också bestämt att vi ändå ska bygga klart lösdriften/ligghallen/förrådet/släpvagnsgaraget. Dels för att det är verkligen jättekul att bygga det, dels för att sprida ut kostnader så vi inte behöver ta av sparpengar utan kan ta lite då och då, men även för att oavsett om vi ”råkar spontanköpa djur” (ja, det händer, lika bra att vara beredd på det) eller inte så är det ju inte så att vi inte får användning för byggnaden.

Det blir ju bara litegrann byggt på helgerna när det är vettigt väder och vi inte har annat att göra, så det går inte så fort, men det finns det heller inget behov av. Så här ser det ut just nu:

*Blev ju ett perfekt förråd till släpvagnen ju! Ska upp en mellanvägg där inne sen med, ”någon gång”.*

Vi saknar lite takläkt, sen ska vi köpa kondensplåt (så inte varma djur gör att det droppar ner vatten) till taket. Panel blir det nog inte förrän till vårkanten, eftersom vi ju behöver kunna måla den. Det blir falurött precis som stallet. Vi ska försöka få tag i en grävare som kan hjälpa oss dra ner kabel med el, och vatten (som inte är påkopplat vintertid), så det finns förberett, då kan vi även få till en bättre plats för aggregatet till elstängslet, och lite belysning där nere. Det kommer bli jättebra!

*Så himla kul det är att bygga, när det inte är stress och press, och heller inte ”supernoga”.*

I morse var det så himla fint ute när solen tittade fram att jag var tvungen att springa ut och fota lite. Vi har inte varit så bortskämda med just sol, även hösten är väldigt (oroväckande) varm. Några få löv hänger kvar på träd och buskar, men en blåsig dag så är nog allt borta.

Vi har blivit av med ett par höns, och en tupp, den senaste månaden. Troligen till duvhök, när de fått gå lite fritt. Våra ”gamla” höns lägger nu bara 1-2 ägg om dagen tillsammans, så vi vill väldigt gärna att den flocken som vi kläckte fram själva i somras börjar lägga ägg inom en snar framtid. Är inte alls imponerad över våra 3 hedemora, som typ aldrig lägger ägg, om de inte börjar snart så kommer vi nog kanske göra oss av med dem – det blir lite för dyrt att utfordra höns ”bara för att”.

*Nu får de hålla sig i den inhägnade hönsgården, så ingen mer blir duvhöks-mat.*

Jag känner mig nöjd med att jag har ”vintrat in” våra rabatter och växter, genom att lägga ett tjockt lager hö över de som är lite känsliga, och över all jord som var bar. Vi har ju också all potatis kvar i jorden, vi har helt enkelt inte någon bra plats att lagra dem på, så de får vara kvar och tas upp allt efter behov. Blasten är ju dock nerklippt sedan länge – och även här ligger ett tjockt lager gräs över. Helt fantastiskt att se jorden vid täckodling för övrigt, det är såna otroliga mängder maskar, och jorden är fin och lucker. Väldigt härligt, och relativt underhållsfritt!

*Lite sol gör så otroligt mycket för mitt humör, blir så glad över att se gården i det fina ljuset!*

I helgen är det klubbmästerskap på min träning, men jag hade inte tävlat även om jag inte vore förkyld. Hade det inte varit någon publik så kunde jag tänkt mig att delta bara för skojs skull, och tagit det som en träning, men när nån tittar på en? Nej, det skulle nog enbart göra att jag känner mig än mer misslyckad (med referens till förra inlägget). Däremot ska jag in på kvällen och äta pizza tillsammans med övriga klubben, och bara hänga lite.

Nästa vecka bär det av till Örebro för konferens, en av de bästa jag varit på tidigare, så det ser jag fram emot även om det blir lite resande. Dock ställer det till det lite med träningen, så ihop med min förkylning som sätter stopp nu så blir det ett litet uppehåll tyvärr. Nåja.

Nu önskar jag er bara en riktigt fin helg, hoppas ni får lite sol på er med!

Hudlös och tom

27 oktober, 202527 oktober, 2025 / LindaG / 3 kommentarer

Senaste tiden har privatlivet erbjudit en riktigt bergochdalbana för känslolivet. Det som initialt verkade vara ett totalt haveri av hela åkattraktionen kanske inte måste vara det (förlåt mina luddiga metaforer, men det är inte ämne för ett blogginlägg), men oavsett så har de här veckorna lämnat mig totalt färdig, både psykiskt och fysiskt. Jag är så trött på och av alla känslor att jag nu mest känner mig helt tom och som i ett vakuum, och tröttheten som kommer av det är i princip samma som när jag var utmattad. Har tagit mig till träningen ett par gånger, men med den enda rimliga inställningen som går att ha nu, att jag gör det jag orkar och så får det vara bra med det. Och faktiskt har nog min prestation den här tiden också varit ungefär samma som när jag var utmattad – alltså i princip nära noll innan kroppen slår ifrån, men det är ändå skönt att få röra lite på sig. Är ändå lite fascinerad över hur extremt påverkad fysiken blir av det känslomässiga kaoset, det är som om jag aldrig tränat typ.

Nej, jag känner inte att jag är utmattad i den bemärkelsen igen, och jag tror heller inte att det här blir så långvarigt som förra gången, men jag har vett nog att vara snäll mot mig själv och sätta ribban efter orken – jag behöver inte prestera nåt alls just nu, utan jag får bara göra det jag känner att jag vill för stunden. Eller ja, jobba behöver jag ju, men det får gå i den takt jag orkar det med. Jag känner mig bara tom och hudlös, och villhöver skriva av mig lite.

Turligt nog är det en ganska lugn period på jobbet denna veckan, och här på gården är nu det mesta ”inhöstat” och det är i princip inga måsten förutom att ta hand om djuren. Ängen är slagen och det gräset har använts för att vintertäcka alla känsliga växter och all bar jord, det känns bra att liksom bädda in gården inför vintern. Jag har plockat fram utelyktor med elektriska ljus i, och ska också handla in nya ljusslingor till altanen då våra förra gått sönder. I år kommer vi strunta i flaggstångsbelysningen eftersom den i princip alltid blåser sönder, trist med inte hållbart att köpa ny hela tiden. Nu när mörkret kommer tidigare kan jag också konstatera att vårt altan- och pergolabygge från i somras blev väldigt bra i mörkret med, för pergolan reflekterar utebelysningen bra så det blir lite ljusare framför huset, och själva trallen hjälper till med. Dörren har fått sin krans, och några krukor med höstväxter pryder entrén, precis som det ska vara.

Funderar lite över julen, även om det är tidigt, förra året blev den minimal, men i år får vi kanske besök av min bror med familj och då är det mycket roligare att göra juligt med. Vi hade ju inte ens gran förra året om jag inte minns fel, första gången någonsin, för jag hade inte lust. Men, före julen kommer Halloween och Allhelgona, det första firas inte alls i princip, men på lördagen kommer vi försöka åka till kyrkogården för att tända ljus – för mormor och morfar, och för min lilla brorsdotter. Det brukar vara så himla fint på skogskyrkogården med.

Nu ska jag fixa middag och sen hänga med F och L en stund och spela UNO, innan det är läggdags…

Gilebosjön/Pukasjön

22 oktober, 202522 oktober, 2025 / LindaG / 4 kommentarer

Jag har varit i Stockholm med jobb, så jag har inte riktigt hunnit med att hantera bilderna från min och F’s utflykt i helgen, men här kommer de nu!

Det var faktiskt en helt otrolig dag. Vi var båda vid gott mod, det var lagom långt att gå (en timme enkel väg, ca 3 km, men då stannade vi och undersökte saker lite varstans) och framförallt var det helt magiskt väder! Här kommer en riktig fotokavalkad….

*Vi hade ju helt perfekt väder, kyligt men nästan vindstilla, och soligt. Men dagen innan hade det kommit en del hagel…*

*…vilket bland annat gav fantastiska rökeffekter där solen träffade marken.*

*Vi hade ju inte bråttom, så det fanns gott om tid att undersöka vad skogen hade att bjuda på.*

*…och små porslintomtar (??) undersöktes.*

*Sträckan att vandra blev ca 6 km tur och retur, vilket kändes som en lagom ambitionsnivå för dagen. Det är John Bauerleden vi följer här, en liten bit av den.*

*Gilebosjön står det på en skylt vid grillplatsen, men kollar jag i kartfunktionen i mobilen säger den Pukasjön.*

*Oavsett namn så är det en av de finaste grillplatserna vi varit på, med en egen liten brygga ut över sjön.*

Eftersom jag var ensam vuxen kunde jag inte bära med egen ved – och den som fanns på platsen var väldigt blöt – så jag hade med ett smidigt litet spritkök. Till lunch blev det kolbulle, lika gott som alltid.

*F fokuserade framförallt på de grillade marschmallows som utlovats till efterrätt, och täljde grillpinnar.*

*Ska dock inte säga nåt, eftersom jag själv var tämligen fokuserad på att äntligen få mitt kokkaffe. Njöt också av solen, dokumenterat av F.*

*Mätta och nöjda efter mat och fika. Eller ja, inte helt nöjda…*

…för det önskades också att vi skulle försöka göra upp eld, trots blöt ved, att leka med och elda saker på. Och japp, klart han får testa att elda då (under uppsyn såklart), men efter ett tag konstaterades att förutom små stickor, löv och granbarr så fick vi inte så mycket av rejälare ved att brinna.

*Vi vände inte hemåt förrän efter nästan tre timmar, när allt hade testats att elda på, som man fick elda.*

*Mycket nöjd pojk som hittade en skägglav som såg precis ut som ett riktigt skägg. Vi var överens om att kanske skogstomtarna fick sina skägg så här.*

Allt som allt så njöt vi båda av en väldigt fri, lugn och härlig dag – i en fantastiskt vacker natur. F gillade också att vi gick precis bredvid de stora vindkraftverken i Skärstad, som var spännande att se på nära håll. Vill ni se ännu fler bilder, och lite filmer, så finns det mer på instagram.

Det här vill jag göra om snart igen!

Äntligen tur-dags!

17 oktober, 202517 oktober, 2025 / LindaG / 2 kommentarer

Den här veckan har jag hållit ett av våra roligaste event – Klimatpitchen – och jag har deltagit på Klimatkonferensen, anordnat av Klimatrådet och länsstyrelsen i Jönköping. Efter det har det tack och lov varit tämligen lugnt, och jag har kunnat jobba hemma i lugn och ro både torsdag och fredag, skönt att få komma ikapp utan något yttre som stör, och med möjlighet till lite vila när det passar mig.

Något jag har sett fram emot hela veckan är lördagen, det gör man ju varje vecka, men lite särskilt denna lördag. Jag har bestämt att jag vill ut och vandra en liten sväng i den fina höstnaturen, innan alla fina löv försvinner, och lördagen ska bjuda på soligt men kallt väder. Filip ville gärna följa med, men det blir nog bara han och jag (maken är tränare på lördag) eftersom tonåringarna hade egna planer. Det blir fint det med, lite tid i skogen med bara honom. Trots att det var längesen nu så har han ju under sin uppväxt varit ute på mängder med små helgvandringar, och jag har verkligen saknat dem. Ska se till att plocka med kameran med, alldeles för längesedan jag fotade ordentligt.