Onödig lyx?

29 september, 202029 september, 2020 / LindaG / Lämna en kommentar

Det är ju fascinerande ändå, hur hjärnan funkar. I dag så köpte jag något alldeles onödigt, men som kändes himla lyxigt, precis bara till mig själv. Och meddetsamma fick jag dåligt samvete och lust att förklara att jag minsann inte köper några onödigheter i övrigt, jag köper billiga skönhetsprodukter i den mån jag ens köper det, jag färgar mitt eget hår osv osv. Jag fattar ju rent logiskt att jag absolut är berättigad till lite onödig lyx i vardagen i den mån att det inte påverkar familjens ekonomi åtminstone, så varför samvetet gnager är ju egentligen en gåta.

Så, vad var det jag köpte då, var det en enorm lyx för en stor kostnad?

Nä, jag köpte mig ett litet rom-kit för 500 kr ungefär, på systembolaget. För att jag älskar rom, och för att även om en Diplomatico-rom står högt på önskelistan så bara kunde jag inte låta bli ett kit med 6 olika mindre flaskor med rom. Ni ser ju, ingen stor utgift och ingen STOR lyx. Dumma hjärna.

I vilket fall, sitter och testar en av dem nu, älskar ju rom med massor av arrak i och helst lite sötma med, så den inte blir för torr eller stickig. Hittills är jag inte missnöjd, mycket arrak och en del sötma, men kanske aningen skarp.

Så, när får du lust att förklara och försvara köp, fast du inte behöver?!?

Inte alls som J-O Waldner

19 augusti, 202019 augusti, 2020 / LindaG / 2 kommentarer

Tänk dig att du står i ett rum på tex 5 kvadrat. I rummet så är det två fönster, så det drar tvärdrag och i rummet så studsar ungefär 5000 pingisbollar runt. Varje boll är olik den andra, både i storlek och yta, en del är taggiga, en del är kletiga och en del är ömtåliga. I det rummet så är ditt jobb att se till att alla bollar studsar i takt och sedan in i olika hål, och till din hjälp har du en hårtork.

Det är den bästa jämförelsen jag kan komma på med hur det varit på mitt jobb de senaste veckorna. Varje enskild boll är en liten, liten skitfråga men efter att ha jagat bollar i ett par veckor är jag heeelt slut och totalt virrig känner jag. Och i morgon börjar skolan, vilket blir skitkul, via zoom, vilket är mycket mindre kul.

Samtidigt som jag skriver detta så medlyssnar jag (för min del andra gången) med maken på Gynning och Bergs senaste podd och eftersom jag är trött (och har tagit ett glas vin) så skrattar jag så jag gråter, det är en så sjuk podd, men jag gillar den verkligen ändå. Vill du veta hur det är hos en Shaman i djungeln på Ibiza eller hur man bäst fångar in en förrymd kanin så är den podden en säker källa till… asgarv. 😀

Jag tror jag hade nån tanke med det här inlägget från början, men det har nog försvunnit i min virriga hjärna nu, så jag kanske helt enkelt bara skulle ta och lägga mig och sova. Kram på er ❤

JO! Men nu kom jag ju på det, jag skulle ju berätta att jag fått en sån fantastisk förfrågan att vara tärna på min första kompis bröllop nästa år! Jag blev sååååå himla glad, det ska bli så fantastiskt roligt bara att få vara med på deras bröllop och nu får jag dessutom vara tärna, känner mig löjligt glad åt det 🙂 Har dessutom fått se klänningen som vi tärnor ska ha (tror vi är 4 tärnor?) och den är superfin :

Ok, NU ska jag typ gå och lägga mig.

Familjen växer

8 december, 20198 december, 2019 / LindaG / Lämna en kommentar

Skulle egentligen skrivit om hur det var 2012, men kände mig himla oinspirerad till det, så jag hoppar över det.

Rätt go helg det här ändå, de stora grabbarna har varit på scoutläger så vi har varit enbarnsföräldrar. Vad enkelt det är ändå, trots att det är den minsta som är den som helt klart kräver mest jobb. Men det är lite tomt utan de stora, en helg går ju an men mer vore väldigt tråkigt och tyst.

På sistone har det dessutom helt plötsligt gått upp för mig att vi är fem i familjen – eller tja, det har jag ju vetat länge, men det jag menar är att vi är ju snart fem ganska stora personer här hemma. Vårt matbord som har platser för fyra med Filip på änden kommer ju snart behöva bli lite större och med stora stolar för alla. Vår soffa rymmer inte 5 ”stora” personer på ett riktigt bekvämt sätt (för man SITTER ju inte i en soffa, man ligger eller halvligger i alla fall). Vårt hem måste liksom växa med familjen, för även om vi inte växer i antal så har vi ju nu en tonåring, en lång 9-åring och en som snart inte ryms i bebislösningar längre.

Matbord har jag börjat leta efter, men har inte hittat något jag riktigt fastnat för. Det är ju apsnyggt med klädda stolar tex, men det är helt värdelöst med barn (eller för min egen del ens). Där har jag tillfälligt gett upp, jag hittar inget jag verkligen gillar.

Soffa snubblade vi däremot över i helgen när vi var på Mio och letade matbord, jag tror vi kommer sikta på en ”Friday” som ser ut ungefär så här:

*Vi har ju en fåtölj med, som oftast jag sitter i.*

Men jag är faktiskt lite orolig för att den ändå är snäppet ”liten”, det går att välja till en till vanlig sittplats tex. Och så finns det ett extra armstöd man kan sätta i mitten av soffan – rakt fram som den ser ut på bilden ovan. Då kan man ju hänga eller luta sig på mitten med, tänker att det är himla bra. Nåväl, vi får väl se, avvaktar till att se om det blir nån julrea, lite saftigt att slänga ut en massa pengar på en soffa precis innan jul annars. Lär ju behöva en större matta till med, och sen drar det alltid med annat annat smått och gott med. Som sagt, vi får väl se.

Redo för arktisk vinter

12 november, 201911 november, 2019 / LindaG / 1 kommentar

Ja ni vet ju, jag är världens mest frusna människa. Och lite lätt korkad är jag med, för jag är alltid noga med att barnen ska ha varma och torra kläder, men själv blir jag för snål när det kommer till vinterkläder för att kosta på mig något ordentligt – trots att man som vuxen ju har saker i en evighet. Min första aha-upplevelse var väl för typ 2 år sedan när jag köpte en Didriksson-jacka istället för en billigare variant från typ Vero Moda, vad varm den var! Och förra julen fick jag ju ett fantastisk underställ från Kari Traa i tjock merinoull, det har jag använt flitigt.

När vi var ute i helgen så hade jag VERKLIGEN tagit det varmaste jag hade på fötterna (mina fula men vinterisolerade jobbkängor med supertjocka raggsockar i), men var lik förbannat iskall om både händer och fötter när vi varit ute en stund, och då var det bara runt 0-gradigt. Men nu jäklar, nu har jag tagit i från tårna och googlat fram de varmaste vantarna och stövlarna jag kan hitta och beställt dessa. Stövlarna blir ett par från Sorel, de är inga snyggstövlar men ska klara ner till -72 grader!!!

Vantar verkar inte finnas några bättre än de från Hestra – barnen har fått såna vantar från mormor och de är verkligen supervarma – men eftersom de kostar över 1000-lappen till vuxen har jag inte ens tänkt tanken att köpa, men vad fan vad dum man är då. Nu har jag beställt dessa och har stora förhoppningar!

Eftersom vi dels är ute gärna på helgerna och dels har tre barn som ju gärna är ute (även om de större inte kräver att JAG är ute) så är det ju verkligen på tiden att jag ser till att jag själv inte fryser! Lovar att komma med betyg på skor och vantar, och väntar nu spänt på en riktigt kall vinter med MASSOR AV SNÖ! (snälla?)

Det där med arbetskläder

30 augusti, 2019 / LindaG / Lämna en kommentar

När man har ett jobb där man åtminstone delvis får vara beredd att hugga in fysisk så är det fruktansvärt skönt att ha arbetskläder. Man behöver inte vara rädd för att skita ner dem eller att de går sönder, och i ärlighetens namn så är de i himla bra kvalitet. Vi har dessutom rätt snygga arbetskläder tycker jag, så det har jag inga problem med.

Däremot kan jag känna ett behov av en motpol när jag inte är på jobbet, inte när jag kommer hem och ska slappa för då är det mysbrallor och linne som gäller, men den där andra (ganska sällsynta) tiden. Jag har använt och köpt mer kjolar och klänningar det senaste året än någonsin förr (vilket iofs historiskt sett varit nära noll), det är som jag har ett behov av att balansera upp den ganska maskulina garderoben med något feminint?

Men där blir det också så svårt, jag tycker det är så fint när folk framhäver midjor och kurvor med höga linningar och feminina kläder, men när jag provar majoriteten av det jag tycker är snyggt på andra så blir det…sådär? På sin höjd… Jag tycker att jag bara ser stor och klumpig ut, och att min lite mer sportiga (haha vad skenet kan bedra) kroppstyp ser mest utklädd ut. I dag hittade jag tex en omlott-kjol som var superfin, men när jag försökte fota av den så ser jag bara…bred ut? Jag får liksom inte riktigt till det och känner mig lite vilsen i den här kroppen som har lite mer hull än jag kanske vant mig vid att ha innan barn tre. Det hela resulterar i att jag känner mig lite identitetslös och liksom ”mellan” min vanliga kropp och den efter den senaste graviditeten, även om jag misstänker att det är den här kroppen jag lär ha vidare med tanke på tid att lägga ner och vilja (eller brist på vilja) att förändra den.

Så här ser den ut, ni får ignorera den stökiga bakgrunden. Alltså, det är inte fult, jag fattar det med, men det jag är ute efter är ju den där feminina och vackra känslan…

Kanske är det bara jag som inte kan matcha riktigt, kanske har jag för höga krav (säkert) men jag känner mest att jag inte riktigt får till det.

Det här blev ett svamligt inlägg känner jag, men jag försöker mest fånga känslan för dagen, om ni förstår hur jag menar.

Nåväl, nu är det dags att lägga barn, jag önskar er en riktigt fin helg!

Tillbaka på banan

31 juli, 2019 / LindaG / Lämna en kommentar

Nej då, allt är inte pest och pina, i dag är en ny dag och med det ett bättre humör. Skönt ändå att få ur sig saker!

*Hittade faktiskt en topp och ett par brallor till mig med, på HM.*

I dag fick maken och jag lite oplanerat egentid när alla 3 barnen var hos mormor en sväng. Vi passade på att åka ner till stan för att se om vi kunde hitta någon trevlig kostym till maken, vi ska ju på bröllop i höst och han har ingen som inte är en sisådär 15 år gammal. Himla tur hade vi, för han hittade en superfin italiensk variant ”Corneliani” (ingen koll alls på sånt här) på 50% rea, så då blev priset ändå helt ok. Så snyggt det är med kostym ändå! Efter lite småshopping tog vi lunch i solen ute på Bryggan, i lugn och ro utan att behöva springa efter någon… superskönt.

Nu på eftermiddagen har vi gjort det vi sysslat med större delen av semestern känns det som, grejat lite med altanen och uteköket. Nu har vi monterat en kran, den ska kopplas till vattenslangen är tanken, och så har vi skruvat upp hela den smala, höga väggen och målat den en sista gång. Nu ska det upp hyllor när det är torrt, så lagom till semestern är slut är vi nog klara 🙂 Men det har varit ett ganska lagom projekt, förutom när vi skulle lägga klinkers, ett sånt där när det inte är direkt brådskande utan man kan pilla lite med det när man har en stund över. Älskar sådana projekt. Kul med finliret med nu, att få den där fina finishen på allt, det tar alltid nästan lika lång tid som grovjobbet men är ju mest bara kul. Snart ska ni få se det färdiga resultatet!

Förresten, vi har fortfarande inte kommit på exakt vad vi ska göra för familjeaktivitet på fredag. Astrid Lindgrens värld kom upp som ett bra förslag, men det är lite väl saftigt med 2000 spänn i inträde, hur fin parken än är. Djurparken blev dissad av Oliver, så nu lutar vi väl lite åt att *försöka* hyra kanot en sväng allihop…?! Hur nu det ska gå med Filip??? Antingen blir det katastrof eller så blir det toppen, ingen vet innan det är dags.

Kände att jag ville uppdatera lite, så ni inte bara tror att jag går här och är deppig, nu är jag färdig med det för den här semestern hoppas jag, och siktar på ett bra avslut ändå. Kram på er!

LEVA Café & Hemma

27 juli, 201927 juli, 2019 / LindaG / Lämna en kommentar

I dag lämnade jag övriga familjen hemma och for med vännerna T och K till ett supermysigt fik / inredningsaffär i Hok – LEVA Café & Hemma. Tydligen har det drivits i hela 5 år, men visst, det är ju inte superofta jag åker till Hok så det är kanske inte så konstigt att jag missat detta.

*Där finns ett fint litet orangeri, dock lite väl varmt att sitta i i dag när temperaturen sträckte sig lite över 30 grader.*

*Som ni skymtar så finns det även caféplatser ute. Superfina omgivningar med, mitt ute på landet.*

LEVA är bara öppet på lördagar och söndagar – 11-15 eftersom det drivs på hobby-basis, men väl värt ett besök! Jag är dock glad att jag inte hade med min 2-åring för då hade det inte blivit många sekunders stillasittande, i butiken finns nämligen mängder med fina vaser, krukor och gammaldags träleksaker. Bra priser med, inget kändes superdyrt och sortimentet var verkligen jättefint, hade kunnat köpa typ ALLT där, men nöjde mig med ett grytunderlägg och en vas/flaska. Och fika såklart!

Tog deras nyhet – Belgisk våffla. Väldigt gott, men som vanligt i Sverige så är det inte riktigt det JAG tycker är en belgisk våffla utan mer som en tjockare, svensk våffla. Dock mumsig!

Kommer absolut att återkomma hit känner jag!

Shoppingsug

9 juni, 2019 / LindaG / Lämna en kommentar

Det har varit lite svajigt humör på alla i familjen de senaste dagarna, mest pga lite för lite sömn (värmen ställde till det tror jag), så efter kusinbesöket har vi mest degat runt här hemma. Det är ju himla skönt det med, men i dag tänker jag ta en sväng till gymmet och kanske en sväng till HM. Såg en så himla fin kjol där nere på stan, fast inte i min storlek, så tänkte kolla om den finns på asecs.

Gjorde ytterligare en rensning i garderoben på kläder jag inte passar i eller vill ha längre, så lite plats finns det nu…

Skulle vilja ha ett par sandaler med, typ åt det här hållet:

Rosa negra, från Sjöqvist skor, men lite väl dyra…

Det var lite morgon-svammel från mig bara, hoppas ni får en skön söndag!

Bling bling

6 juni, 2019 / LindaG / Lämna en kommentar

Vi bestämde ju att fira att vi varit ihop i 20 år och därmed halva våra liv med att köpa nya vigselringar. Dels för att jag tappat bort en av mina gamla och dels för att de ändå inte var i den stilen jag vill ha nu. Sen ska väl tilläggas att det inte var några dyra ringar ens första gången, vi hade ju inte ens heltidsjobb då liksom, och smycken har inte känts som något vi vill lägga några enorma summor på. Vi gjorde lite likadant den här gången, ringarna är i titan och med cubic zirkon, viktigast för mig är att jag tycker de är fina och att de inte är så dyra att jag inte vågar använda dem…

Men visst blev de fina! Enkla och stilrena, precis som jag tycker är finast! Jag fick två ringar, en med stenar och en slät, och maken fick en slät. Jättenöjd!

Ni behöver ju inte titta så noga på mina händer, jag lägger NOLL tid på dem? Men jag tycker det är fint med händer som används! Nu har jag ändå piffat lite med nagellack, händer inte så ofta annars 🙂

Hur tänkte jag…

20 december, 2018 / LindaG / Lämna en kommentar

Jag hade ju den briljanta idén idag att ta med alla 3 barnen ner på stan för att de två äldre versionerna skulle få gå själva (fast tillsammans) och köpa julklappar, bland annat till julklappsleken. Det var ju en jättebra tanke, för de hade roligt och handlade, men själv befann jag mig mitt i julträngseln med en 1½-åring som bjöd på sitt allra mest förtjusande humör – NOT!

Han VÄGRADE sitta i vagnen, han kastade sig runt och gallskrek så till slut tog jag ur honom innan han skulle kasta sig rakt ner i backen. Sen är ju den här lille extremt självständig, vilket i tex en affär innebär att han skiter TOTALT i vart jag är någonstans och bara går dit han vill. Resultatet var ju att han försvann på tiden det tog för mig att lägga mössan i vagnen (0,2 sekunder). Sen hörde jag hans små steg i gångarna och ett och annat ”tittut”, men det tog mig typ 10 genomsvettiga minuter att få tag i honom.

Behöver jag säga att han inte var nöjd över att inte få springa iväg igen, eller att få plocka i alla saker som han ville? Nej då, då körde vi varianten med gallskrikande barn som kastar sig på golvet. Det hände nog ungefär 37 gånger. Förtjusande… Han är ju dessutom lite för liten för att direkt gå att prata med om det, det är ju bara att bära iväg med honom. Eller bara och bara, försök bära en 1½-åring i vinterkläder som KASTAR sig runt, dessutom kan man bara bära med en hand om man ska få med sig vagnen med den andra.

Tillslut avgjorde jag att nu hade de stora fått handla färdigt, så då tog vi oss till bilen. Jag. Gör. Aldrig. Om. Det. Igen. Har fortfarande hjärtklappning, svettningar och nervösa ryckningar känner jag…

Om ni nu trodde ni skulle få se foton på det här så misstar ni er gravt, däremot kommer här de foton jag gjort julkort av på mina sociala medier. Lyckas man ändå få så pass många vettiga kort så måste de ju visas upp! (notera i-paden i Filips knä, enda sättet att få honom att sitta still…) Sen att vi inte kunde få ihop alla på ett kort är ju som det är, det är inte någon förestående skilsmässa eller så 😉