Japp, ont om tid blir det just nu, och att blogga hamnar inte överst på listan då direkt.
I dag har Nala följt med mig till jobbet en sväng på förmiddagen. Det gick hyfsat, men hon känner sig inte helt säker än med oss och mig, så hon blir lite osäker och skäller på alla andra som kommer i närheten. Jag tänker att det kommer bli bättre när hon ännu mer känner sig trygg och hemma med oss, det tar ju lite extra tid nu när hon kom till oss lite senare. Hemma hos Tobbe går det rätt bra på dagarna, det är lugnt och skönt med bara han hemma och då blir hon inte så stirrig.
Nu på eftermiddagen tog jag en timme ledigt för att klippa mig, passade på att smita in i ett par affärer och nöp till mig en tröja. Har inte handlat kläder till mig själv sedan typ i somras? Kände ett sånt himla behov att få bara känna mig lite bara som jag själv en stund, inte jobbarkläder, inte myskläder hemma, inte hund- och skogskläder utan bara nåt JAG kände mig lite fin i, utan någon ytterligare funktion liksom.
En sån här från Lindex bla
I morgon är det skola, sista lektionen innan tentor nästa fredag. Det är en himla tung kurs det här och jag skulle behöva plugga massor, men det får duga med den tiden som blir över om kvällarna – jag kan inte göra hur mycket som helst helt enkelt.
I helgen MÅSTE jag förresten plantera om mina små tomat- och chiliplantor, och jag behöver också förså ett gäng till om de ska hinna bära nån frukt i sommar. Har tänkt göra det i flera veckor, men det har inte funnits vare sig tid eller ork.
Förra sommaren fick vi ju en kanonskörd med tomater, och jag vill gärna ha lika mycket i år!
Det var verkligen riktig sockervadds-snö som singlade ner i dag och lade sig som ett extremt lätt och fluffigt täcke. Jag passade på att ta några minuter på lunchrasten till att vara ute och skotta, så skönt med både dagsljus och frisk luft.
Inne var det ju med superskönt att få in lite sol, vår lilla dammsugar-robot körde ett varv så nu kan man njuta av ett nystädat fredagshus. Älskar ljuset man får inne när det är snöigt och soligt ute, även om man nu inte ska kolla så noga på fönstren kanske O.o
Måste för övrigt nog köpa en ny mobil framöver, min gamla 7:a håller helt på att tappa batterifunktionen och kan gå från 80% ner till 13% på bara fem minuter. Skulle kunna köpa en iphone SE som tonåringen fick, men då är ju kameran inget roligare än den jag har, och av alla saker jag använder mobilen till så är kameran det jag tycker är viktigast. Det är ju inte alltid man kan/vill/orkar dra med systemkameran ut… Är samtidigt jäkligt osugen på att lägga pengar på en dyrare mobil, är ju bara trist utgift. Visst, man kan byta batteriet, men tja…
Jaja, nu ska vi fortsätta här med Betongtekniken, pauser är ljuvliga men korta (helst som man vill hinna styra upp jobbet lite samtidigt med).
Kom på att jag aldrig skrev julkalenderinlägget i går, så här kommer både gårdagens och dagens inlägg ur Kajsons julkalender.
Något jag aldrig kommer göra igen
Ganska intressant inlägg egentligen. Funderade ett bra tag utan att komma på något först, för förutom små dumma saker man kanske inte vill göra om så kom jag först inte på något. Sen kom jag på att det behöver ju inte handla om något dåligt man aldrig kommer göra igen, och helt plötsligt var det lätt att veta vad jag skulle skriva om.
Jag kommer aldrig få barn igen.
Alltså, det är ju inte 100% garanterat att man inte ”råkar” bli gravid, men nej, jag varken vill eller orkar få mer barn. För det första – herregud vad det sliter på kroppen! Jag fattar inte de som bara ”studsar tillbaka” efter en graviditet, eller som skaffar mängder med barn (där det är frivilligt och inte beror på kultur eller brist på preventivmedel), själv har jag nog åldrats 10 år med varje barn – och då har jag ändå haft ganska okomplicerade graviditeter.
Det spelar ingen roll att det är det sötaste som finns.
För det andra – herregud vad det sliter på psyket. Japp, barnen är det bästa jag gjort och jag menar inte på något sätt att jag ångrar något alls, men man oroar sig, blir arg, försöker hjälpa, försöker lotsa, hanterar trots, hanterar utbrott, hanterar hormoner, hanterar deras känslor överhuvudtaget och ja, det är helt utmattande. Jag tror många här är oerhört mycket bättre än mig på att inte låta det ta så mycket energi, men jag verkar ha så jäkla svårt att bara släppa dem. Gud vad jag önskar att jag bara kunde låta allt vara ibland utan att fundera, oroa mig, planera, medla och fan allt man gör, men jag vet inte hur jag ska låta bli. Hjälp?
Så, nej, inga mer barn. Älskar små bebisar och lånar dem mer än gärna en stund, men inga mer själv tack. Både lite vemodigt och skönt.
Möjligen en hundvalp… (få se om jag ångrar det sen)
Det här längtar jag efter
Det här inlägget är nog det enklaste hittills, för det är många saker! Jag längtar efter…
Att KRAMAS kommer nog först på listan.
Att träffa vänner och sitta och snacka om allt och inget i några timmar, att få vädra och få höra hur de har det och haft det, att hjälpa och stötta om det går och att själv få stöd för sånt som känns jobbigt. Bara få sitta och babbla, länge, länge tills man kommer in på sånt som verkligen är viktigt.
Att gå på stan i lugn och ro en stund och bara riva runt lite i affärer utan att oroa sig för Corona. Att gå ut och käka en kväll, sitta och titta på folk och ta ett glas bubbel till maten.
Att åka längdskidor längtar jag grymt mycket efter, undrar om det ens blir nån snö att tala om i vinter.
Att åka på semester, nästan varsomhelst, men just att sen något annat än hemma. Att bila i Europa, att bada i det fantastiskt vattnet i Kroatien, att äta något gott ute för en billig peng och att titta på solnedgången över havet medan ungarna badar.
Att träffa min brorsdotter Elsa längtar jag massor efter, och min bror och svägerskan med. Att luncha med mamma.
Att få gosa med en alldeles egen liten lurvig valp med en kall nos och mjuka öron.
Att komma ut och vandra, inte bara en kort bit till en grillplats utan faktiskt få gå en runda på nån mil.
SOLEN!
Att få börja odla lite igen.
Att bo på landet där det alltid finns något att greja med när man går hemma och har tråkigt.
Massor, massor och återigen massor av saker längtar jag efter – förhoppningsvis kan vi framåt få uppleva allt här ovanför igen, för inget av det jag längtar efter är ju något som är omöjligt.
Det är ju fascinerande ändå, hur hjärnan funkar. I dag så köpte jag något alldeles onödigt, men som kändes himla lyxigt, precis bara till mig själv. Och meddetsamma fick jag dåligt samvete och lust att förklara att jag minsann inte köper några onödigheter i övrigt, jag köper billiga skönhetsprodukter i den mån jag ens köper det, jag färgar mitt eget hår osv osv. Jag fattar ju rent logiskt att jag absolut är berättigad till lite onödig lyx i vardagen i den mån att det inte påverkar familjens ekonomi åtminstone, så varför samvetet gnager är ju egentligen en gåta.
Så, vad var det jag köpte då, var det en enorm lyx för en stor kostnad?
Nä, jag köpte mig ett litet rom-kit för 500 kr ungefär, på systembolaget. För att jag älskar rom, och för att även om en Diplomatico-rom står högt på önskelistan så bara kunde jag inte låta bli ett kit med 6 olika mindre flaskor med rom. Ni ser ju, ingen stor utgift och ingen STOR lyx. Dumma hjärna.
I vilket fall, sitter och testar en av dem nu, älskar ju rom med massor av arrak i och helst lite sötma med, så den inte blir för torr eller stickig. Hittills är jag inte missnöjd, mycket arrak och en del sötma, men kanske aningen skarp.
Så, när får du lust att förklara och försvara köp, fast du inte behöver?!?
Tänk dig att du står i ett rum på tex 5 kvadrat. I rummet så är det två fönster, så det drar tvärdrag och i rummet så studsar ungefär 5000 pingisbollar runt. Varje boll är olik den andra, både i storlek och yta, en del är taggiga, en del är kletiga och en del är ömtåliga. I det rummet så är ditt jobb att se till att alla bollar studsar i takt och sedan in i olika hål, och till din hjälp har du en hårtork.
Det är den bästa jämförelsen jag kan komma på med hur det varit på mitt jobb de senaste veckorna. Varje enskild boll är en liten, liten skitfråga men efter att ha jagat bollar i ett par veckor är jag heeelt slut och totalt virrig känner jag. Och i morgon börjar skolan, vilket blir skitkul, via zoom, vilket är mycket mindre kul.
Samtidigt som jag skriver detta så medlyssnar jag (för min del andra gången) med maken på Gynning och Bergs senaste podd och eftersom jag är trött (och har tagit ett glas vin) så skrattar jag så jag gråter, det är en så sjuk podd, men jag gillar den verkligen ändå. Vill du veta hur det är hos en Shaman i djungeln på Ibiza eller hur man bäst fångar in en förrymd kanin så är den podden en säker källa till… asgarv. 😀
Jag tror jag hade nån tanke med det här inlägget från början, men det har nog försvunnit i min virriga hjärna nu, så jag kanske helt enkelt bara skulle ta och lägga mig och sova. Kram på er ❤
JO! Men nu kom jag ju på det, jag skulle ju berätta att jag fått en sån fantastisk förfrågan att vara tärna på min första kompis bröllop nästa år! Jag blev sååååå himla glad, det ska bli så fantastiskt roligt bara att få vara med på deras bröllop och nu får jag dessutom vara tärna, känner mig löjligt glad åt det 🙂 Har dessutom fått se klänningen som vi tärnor ska ha (tror vi är 4 tärnor?) och den är superfin :
Skulle egentligen skrivit om hur det var 2012, men kände mig himla oinspirerad till det, så jag hoppar över det.
Rätt go helg det här ändå, de stora grabbarna har varit på scoutläger så vi har varit enbarnsföräldrar. Vad enkelt det är ändå, trots att det är den minsta som är den som helt klart kräver mest jobb. Men det är lite tomt utan de stora, en helg går ju an men mer vore väldigt tråkigt och tyst.
På sistone har det dessutom helt plötsligt gått upp för mig att vi är fem i familjen – eller tja, det har jag ju vetat länge, men det jag menar är att vi är ju snart fem ganska stora personer här hemma. Vårt matbord som har platser för fyra med Filip på änden kommer ju snart behöva bli lite större och med stora stolar för alla. Vår soffa rymmer inte 5 ”stora” personer på ett riktigt bekvämt sätt (för man SITTER ju inte i en soffa, man ligger eller halvligger i alla fall). Vårt hem måste liksom växa med familjen, för även om vi inte växer i antal så har vi ju nu en tonåring, en lång 9-åring och en som snart inte ryms i bebislösningar längre.
Matbord har jag börjat leta efter, men har inte hittat något jag riktigt fastnat för. Det är ju apsnyggt med klädda stolar tex, men det är helt värdelöst med barn (eller för min egen del ens). Där har jag tillfälligt gett upp, jag hittar inget jag verkligen gillar.
Soffa snubblade vi däremot över i helgen när vi var på Mio och letade matbord, jag tror vi kommer sikta på en ”Friday” som ser ut ungefär så här:
Vi har ju en fåtölj med, som oftast jag sitter i.
Men jag är faktiskt lite orolig för att den ändå är snäppet ”liten”, det går att välja till en till vanlig sittplats tex. Och så finns det ett extra armstöd man kan sätta i mitten av soffan – rakt fram som den ser ut på bilden ovan. Då kan man ju hänga eller luta sig på mitten med, tänker att det är himla bra. Nåväl, vi får väl se, avvaktar till att se om det blir nån julrea, lite saftigt att slänga ut en massa pengar på en soffa precis innan jul annars. Lär ju behöva en större matta till med, och sen drar det alltid med annat annat smått och gott med. Som sagt, vi får väl se.
Ja ni vet ju, jag är världens mest frusna människa. Och lite lätt korkad är jag med, för jag är alltid noga med att barnen ska ha varma och torra kläder, men själv blir jag för snål när det kommer till vinterkläder för att kosta på mig något ordentligt – trots att man som vuxen ju har saker i en evighet. Min första aha-upplevelse var väl för typ 2 år sedan när jag köpte en Didriksson-jacka istället för en billigare variant från typ Vero Moda, vad varm den var! Och förra julen fick jag ju ett fantastisk underställ från Kari Traa i tjock merinoull, det har jag använt flitigt.
När vi var ute i helgen så hade jag VERKLIGEN tagit det varmaste jag hade på fötterna (mina fula men vinterisolerade jobbkängor med supertjocka raggsockar i), men var lik förbannat iskall om både händer och fötter när vi varit ute en stund, och då var det bara runt 0-gradigt. Men nu jäklar, nu har jag tagit i från tårna och googlat fram de varmaste vantarna och stövlarna jag kan hitta och beställt dessa. Stövlarna blir ett par från Sorel, de är inga snyggstövlar men ska klara ner till -72 grader!!!
Vantar verkar inte finnas några bättre än de från Hestra – barnen har fått såna vantar från mormor och de är verkligen supervarma – men eftersom de kostar över 1000-lappen till vuxen har jag inte ens tänkt tanken att köpa, men vad fan vad dum man är då. Nu har jag beställt dessa och har stora förhoppningar!
Eftersom vi dels är ute gärna på helgerna och dels har tre barn som ju gärna är ute (även om de större inte kräver att JAG är ute) så är det ju verkligen på tiden att jag ser till att jag själv inte fryser! Lovar att komma med betyg på skor och vantar, och väntar nu spänt på en riktigt kall vinter med MASSOR AV SNÖ! (snälla?)
När man har ett jobb där man åtminstone delvis får vara beredd att hugga in fysisk så är det fruktansvärt skönt att ha arbetskläder. Man behöver inte vara rädd för att skita ner dem eller att de går sönder, och i ärlighetens namn så är de i himla bra kvalitet. Vi har dessutom rätt snygga arbetskläder tycker jag, så det har jag inga problem med.
Däremot kan jag känna ett behov av en motpol när jag inte är på jobbet, inte när jag kommer hem och ska slappa för då är det mysbrallor och linne som gäller, men den där andra (ganska sällsynta) tiden. Jag har använt och köpt mer kjolar och klänningar det senaste året än någonsin förr (vilket iofs historiskt sett varit nära noll), det är som jag har ett behov av att balansera upp den ganska maskulina garderoben med något feminint?
Men där blir det också så svårt, jag tycker det är så fint när folk framhäver midjor och kurvor med höga linningar och feminina kläder, men när jag provar majoriteten av det jag tycker är snyggt på andra så blir det…sådär? På sin höjd… Jag tycker att jag bara ser stor och klumpig ut, och att min lite mer sportiga (haha vad skenet kan bedra) kroppstyp ser mest utklädd ut. I dag hittade jag tex en omlott-kjol som var superfin, men när jag försökte fota av den så ser jag bara…bred ut? Jag får liksom inte riktigt till det och känner mig lite vilsen i den här kroppen som har lite mer hull än jag kanske vant mig vid att ha innan barn tre. Det hela resulterar i att jag känner mig lite identitetslös och liksom ”mellan” min vanliga kropp och den efter den senaste graviditeten, även om jag misstänker att det är den här kroppen jag lär ha vidare med tanke på tid att lägga ner och vilja (eller brist på vilja) att förändra den.
Så här ser den ut, ni får ignorera den stökiga bakgrunden. Alltså, det är inte fult, jag fattar det med, men det jag är ute efter är ju den där feminina och vackra känslan…
Kanske är det bara jag som inte kan matcha riktigt, kanske har jag för höga krav (säkert) men jag känner mest att jag inte riktigt får till det.
Det här blev ett svamligt inlägg känner jag, men jag försöker mest fånga känslan för dagen, om ni förstår hur jag menar.
Nåväl, nu är det dags att lägga barn, jag önskar er en riktigt fin helg!
Nej då, allt är inte pest och pina, i dag är en ny dag och med det ett bättre humör. Skönt ändå att få ur sig saker!
Hittade faktiskt en topp och ett par brallor till mig med, på HM.
I dag fick maken och jag lite oplanerat egentid när alla 3 barnen var hos mormor en sväng. Vi passade på att åka ner till stan för att se om vi kunde hitta någon trevlig kostym till maken, vi ska ju på bröllop i höst och han har ingen som inte är en sisådär 15 år gammal. Himla tur hade vi, för han hittade en superfin italiensk variant ”Corneliani” (ingen koll alls på sånt här) på 50% rea, så då blev priset ändå helt ok. Så snyggt det är med kostym ändå! Efter lite småshopping tog vi lunch i solen ute på Bryggan, i lugn och ro utan att behöva springa efter någon… superskönt.
Nu på eftermiddagen har vi gjort det vi sysslat med större delen av semestern känns det som, grejat lite med altanen och uteköket. Nu har vi monterat en kran, den ska kopplas till vattenslangen är tanken, och så har vi skruvat upp hela den smala, höga väggen och målat den en sista gång. Nu ska det upp hyllor när det är torrt, så lagom till semestern är slut är vi nog klara 🙂 Men det har varit ett ganska lagom projekt, förutom när vi skulle lägga klinkers, ett sånt där när det inte är direkt brådskande utan man kan pilla lite med det när man har en stund över. Älskar sådana projekt. Kul med finliret med nu, att få den där fina finishen på allt, det tar alltid nästan lika lång tid som grovjobbet men är ju mest bara kul. Snart ska ni få se det färdiga resultatet!
Förresten, vi har fortfarande inte kommit på exakt vad vi ska göra för familjeaktivitet på fredag. Astrid Lindgrens värld kom upp som ett bra förslag, men det är lite väl saftigt med 2000 spänn i inträde, hur fin parken än är. Djurparken blev dissad av Oliver, så nu lutar vi väl lite åt att *försöka* hyra kanot en sväng allihop…?! Hur nu det ska gå med Filip??? Antingen blir det katastrof eller så blir det toppen, ingen vet innan det är dags.
Kände att jag ville uppdatera lite, så ni inte bara tror att jag går här och är deppig, nu är jag färdig med det för den här semestern hoppas jag, och siktar på ett bra avslut ändå. Kram på er!
I dag lämnade jag övriga familjen hemma och for med vännerna T och K till ett supermysigt fik / inredningsaffär i Hok – LEVA Café & Hemma. Tydligen har det drivits i hela 5 år, men visst, det är ju inte superofta jag åker till Hok så det är kanske inte så konstigt att jag missat detta.
Där finns ett fint litet orangeri, dock lite väl varmt att sitta i i dag när temperaturen sträckte sig lite över 30 grader. Som ni skymtar så finns det även caféplatser ute. Superfina omgivningar med, mitt ute på landet.
LEVA är bara öppet på lördagar och söndagar – 11-15 eftersom det drivs på hobby-basis, men väl värt ett besök! Jag är dock glad att jag inte hade med min 2-åring för då hade det inte blivit många sekunders stillasittande, i butiken finns nämligen mängder med fina vaser, krukor och gammaldags träleksaker. Bra priser med, inget kändes superdyrt och sortimentet var verkligen jättefint, hade kunnat köpa typ ALLT där, men nöjde mig med ett grytunderlägg och en vas/flaska. Och fika såklart!
Tog deras nyhet – Belgisk våffla. Väldigt gott, men som vanligt i Sverige så är det inte riktigt det JAG tycker är en belgisk våffla utan mer som en tjockare, svensk våffla. Dock mumsig!
