Vet inte riktigt varför, men de senaste två veckorna har jag varit på ovanligt gott humör, och dessutom pigg! Känns nästan overkligt skönt efter den här hösten, och även om inte arbetsbelastningen är normal än på jobbet så är den åtminstone hanterbar.

Som bieffekt så har jag dessutom varit extra sugen på att träna, något som såklart också bidrar till att jag blir både gladare och piggare – en god spiral helt enkelt. Jag passar på att njuta till fullo av detta utan att överanalysera alltför mycket 😉

Tack vare denna boost så har jag även höjt de flesta vikterna på gymmet, och idag är kroppen sådär skönt trött. Orkar inte riktigt lyfta armarna och benen bär inte i trappan, men liksom på ett bra sätt 🙂 Ganska ofta är ju faktiskt spärren mer mental än fysisk när det gäller att höja sina vikter (haha, vilken unik och vis insikt… ) och då gäller det ju att passa på när man är extra laddad!

Ni som följer mig vet ju att jag hatar att springa, att jag inte kan, och att jag tycker att det är SÅ sjukt jobbigt. Men nu har jag kanske, kanske löst en liten bit av gåtan:

Efter kändes det i alla fall, som alltid, grymt skönt – om inte annat för att det var över! 😉

Min chef, som springer massor, hade fått tips av sin bror som springer ännu mer, och delade med sig av tipsen. Det visade sig att han sprang för ”sittande” (alltså typ bak med rumpan och lite ihopvikt, om man ska överdriva), och då lyssnade jag till lite. Jag tror jag springer väldigt ”sittande”, för mina steg blir jättelånga (och de ska de ju inte bli) och jag måste liksom kämpa med hela kroppen för att komma framåt.

Så, i helgen så fick jag för mig att testa att springa igen, och då tänkte jag att om jag försöker springa som om någon drog mig fram i höftbenen (hänger ni med?) så att jag absolut inte ”sitter” ner. Sagt och gjort, det kändes sjukt avigt och ganska fånigt, men jag försökte i alla fall. Vilken skillnad! Helt plötsligt så fick man ju liksom fart framåt, och det blev inte alls så tungt att springa.

Missförstå mig rätt, jag toppade min 5 km tid med 2 minuter, vilket inte är mycket, men å andra sidan så var det en hel MÅNAD sedan jag sprang sist. Pulsen var på max hela tiden, som vanligt, men det var ändå lite lättare att andas. Jag fick tänka ”höften fram” precis HELA tiden, annars gled jag tillbaka direkt, men jag TROR att det kan vara en liten del av att kunna jogga 5 km utan att dö… 😉

Alltså, vad ska man säga… Det känns ju inte som att det är så roligt att läsa blogginlägg som bara blir gnälliga, så därför har jag helt enkelt varit tyst ett tag.

Men men, jag har däremot gjort en liten ”upptäckt” om man nu kan kalla det så:
Jag har inte haft NÅN lust att jobba med kosten nu, det har varit för tråkigt, deppigt och stressigt för att jag ska orka ta tag i det ordentligt, och det har varit väldigt lite träning utöver styrketräningen (bland annat pga tatueringen). Det har mestadels varit BRA mat, men mycket av den…

Styrketräningen har samtidigt varit väldigt tung och jag har ökat på en hel del på i princip varje övning, och jag måste säga att det på väldigt kort tid gett tämligen stora resultat! Med en kost som ligger lite i överkant och riktigt tung träning så har jag helt klart fått en hel del muskler, på ändå en väldigt kort tid. Det är ju egentligen ingen nyhet, läs vilket tränings- eller kostartikel som helst så kan du ju läsa om det, men det ÄR ändå fascinerande att se och känna skillnad på bara ca 2 veckor.

Jag önskar bara att jag ska orka ta kosten nu med då, men jag har inte landat riktigt där än, trots att kläderna just nu känns som de sitter oroväckande tajt. Däremot kommer ju ingen ANNAN göra det åt mig så det är väl bara att bita i det sura äpplet….

Aaaah, nu kliar det faktiskt i kroppen…. Efter man tatuerat sig ska man ju inte träna på ett par dagar, dels för att det ju faktiskt räknas som ett ”sår” av kroppen (även om mina tatueringar inte är så stora) men kanske främst för att man inte ska sträcka huden eller gnugga den mot tex bänken när man gör övningar (något av en bakteriehärd). Dessutom har jag ju känt mig hängig ett litet tag, så nu är det en vecka sedan man tränade ungefär – och jag som PRECIS börjat få lite flyt igen.

Men men, tatueringarna läker superfint, så nu hoppas jag hinna köra något lite mindre ”skavande” gympass och förhoppningsvis även lite Grit Plyo i morgon eller senast torsdag. Har ju fått ont i ryggen med, har inte velat ligga på den sidan tatueringarna är – och naturligtvis är det så jag VILL ligga, så nu har jag sovit på fel sida samt magen = ont i svanken. DET hade inte hänt om jag tränat samtidigt! Jag har i princip aldrig ont i ryggen annars…

Dessutom har det varit lite för mycket jobb, men i morgon öppnar Elmia Lastbil och så här dagarna innan är det rätt hektiskt – haha, fast det kommer fortsätta vara sjukt mycket att göra tills i mitten av november så det är nog bara att bita ihop… =/

Så, ingen träning: grinig, trött Linda som har ont i ryggen och känner sig obekväm.
Mycket träning : glad, nöjd,  (mentalt) piggare Linda som bara har positivt ont, dvs träningsvärk.

Svårt val?!? NEJ!!!!