Maxprestation

Ja vilken vecka det här har varit ändå, när det gäller många saker.

Först ut så har ju 3 av 5 varit väldigt förkylda och hängiga, vilket bara det har varit en utmaning. Ni vet när man själv toppar sin förkylning samtidigt som 3-åringen piggnar till och är uttråkad och rastlös? Inte optimalt. Men men, negativt COVID-test och nu är det på sin höjd en mycket mild snuva som återstår, så i morgon är det dagis, fritids, skola och jobb som gäller för alla. Känns skönt, även om det nästan varit skönt att vara så hängig att man inser att det inte GÅR att jobba – det har på ETT sätt ändå blivit lite vila från just jobbet.

Nala har nu varit hos oss en dryg vecka, och JA, jag har absolut tänkt ett par gånger att ”herregud, vad har vi gjort, kan vi lämna tillbaka henne”… Men vi börjar lära oss att hantera hennes mer intensiva bit-perioder, även om mina händer och armar fortfarande ser för jävliga ut. Hon har ändå lärt sig (till nästan 100% i alla fall) att Filip är off limits, och jag är imponerad över att de övriga två inte är rent ut rädda för henne. Det är nog ändå för att hon så uppenbart är glad och exalterad även när hon bits, och för att hon är förbaskat söt när hon sover. Vi börjar lära oss lite hur vi ska gå ut med henne, och även lära oss känna igen när hon behöver kissa – bajsa är enklare. Att hon redan nu sover hela natten underlättar såklart jättemycket, och jag har flyttat från soffan in till min säng – men henne i en bädd på golvet nedanför. Det börjar ändå kännas att hon hör hemma här, att hon fyller ett ganska självklart tomrum, och vi längtar bara lite tills hon inte har sylvassa valptänder längre…

Hahaha, bad maken fota för vi hade det så mysigt i soffan, jag, Filip och Nala. Tyckte ändå jag typ hade kammat mig och fått på mig nästan hela kläder (många t-shirts som gått hädan denna vecka), men när jag ser bilden så ser jag hur sjukt trött jag ser ut. Jobbig vecka, som sagt.

Så den tredje utmaningen denna veckan då, i den mån vi har orkat så har vi funderat och försökt få klarhet i sak efter sak med det möjliga mark-köpet, inte för att det blivit så mycket över för detta. Men, i dag var vi ute en sväng (och lät Nala springa av sig i löplina över åkern, vågar inte släppa henne fritt än) och då passade vi på att prata lite med den ”närmsta” grannen. En av huvudfrågorna på min lista var nämligen hur det är med knott och mygg i och med att det ligger så nära Dumme Mosse, och dessvärre skrattade han högt när vi ventilerade vår farhåga… Det är tydligen mängder med framförallt knott tack vare de kringliggande våtmarkerna, och ska jag bygga hus för närmre 7 miljoner totalt så vill jag ju kunna vara ute och njuta av marken omkring med, så där och då fick vi tyvärr inse att det kommer inte funka. Lite mer flugor och mygg är jag såklart redo för att det är om man flyttar ut ”på landet”, men som sagt, precis intill en mosse så blir det nog mer än vad jag är villig att betala för, så att säga.

Vi drömmer ju ändå fortfarande om att få gå ut på VÅR mark och ha öppet och vackra landskap runt omkring oss!

Så, sjukt jobbig vecka rent mentalt, men samtidigt har vi även haft fördel av att vara hemma så mycket allihop när det gäller Nala, och även om det är en besvikelse att inte just denna tomten var ”vår” så är jag ändå glad över att veta det nu, innan vi lägger ÄNNU mer energi på den. Nu ska jag bara försöka komma ifatt mig på jobbet den kommande veckan, OCH vi ska försöka hitta en fungerande valp-rutin i vardagen. Piece of cake…. (gravt ironisk här)

På ett sätt skönt att det får dröja lite med nytt hus, det känns som jag just nu går på mitt absoluta max och jag presterar det jag kan på jobb, hemma, med barnen och med valp, hade det däremot ändå visat sig vara helt rätt så hade jag aldrig vågat vänta, för så jävulskt svårt det är att hitta mark så får man verkligen ta tillfällena i akt som eventuellt kommer. Nu ska jag sätta mig och … *suck* …. plugga lite betongteknik, vi har tenta om knappt 2 veckor och det är ett sjukt mastigt ämne att lära sig.

Ett o-sportigt lov

Vi uträttar inte mycket här hemma kan jag säga just nu. Filip är fortfarande förkyld MEN sådär ganska pigg ändå så att det är svårt att underhålla. O är rätt dassig och har feber, så han ligger mest med Netflix och jag är snuvig och hängig med men försöker parera valp och treåring så gott det går. Så är ju maken hemma med såklart, tack och lov, men han jobbar ju ändå mestadels så det är ungefär vad jag mäktar med nu att bara få oss att överleva dagen allihop. I morse var vi och testade oss för COVID, jag och Oliver. Vi får väl se vad det visar, jag är skeptisk till att det är Corona.

Jobbmässigt är det minst sagt dålig tajming att vara sjuk nu, ett projekt som kräver en hel del arbeten och uppstarten av ett annat, samtidigt som min ”parhäst” är på (välförtjänt) ledighet. Försöker parera det mest akuta via telefonen, men det går knappt det heller, det är snor, barn och hundar överallt och jag orkar inte heller.

Fördelen med valp samtidigt som vi är sjuka är ju att hon får träffa alla väldigt mycket, och vi tvingas ta det väldigt lugnt för att inte stressa upp henne (passar ju rätt bra nu när vi är hängiga). Ändå får hon de tydligen så vanliga spatt-rycken efter varje kort promenad och framförallt på kvällen. Då får man hålla undan fingrar, händer och armar – men rör du dig för fort så nafsas det ändå i tröjärmar, byxben och rumpor. Jobbigt, det är det absolut, för det är svårt att få henne att lugna ner sig och hennes tänder är som rakblad. Har rätt ont i händerna nu eftersom de är HELT täckta av småsår. Just det här beteendet är asjobbigt, men men, jag har förstått att det växer bort.

Nätterna går rätt bra – eller ja, jag sover på soffan i vardagsrummet för att märka när hon behöver gå ut. Då hoppar hon upp och slickar mig i ansiktet, vi går ut på garageinfarten och hon kissar på 3 sekunder och sen går vi in igen – helt ok ändå. Jo ibland blir det en olycka, när vi missar att hon kanske behöver bajsa med eller bara missar signaler på att hon behöver kissa. Det kommer väl, tänkte jag.

Nu ska jag kolla Renes brygga en stund, sen bäddar jag ner mig på soffan igen. Puss på er, hoppas ni alla mår bra! Och vet ni vad, vi avslutar med en längtansfull bild från en vår-dag, nu får det gärna bli vår snart!

Grönska och inte en droppe snor så långt ögat kan nå…

Pirayan Nala

Det börjar väl sakta sjunka in, att vår lilla piraya Nala – jo för hon var tvungen att byta namn eftersom ”Tilly” låter alldeles för likt Filip – är här för att stanna 🙂 . Vi kom på att ”kommandona” man ger en hund och en treåring förvånansvärt lika, hahaha… ”Stop, nej, sluta, kom, bra” . Det går sakta framåt med övriga familjemedlemmar, hon låter oftast Filip vara ifred för jag tror hon känner från mig att man inte rör honom. De stora pojkarna får ju kommunicera liiiite mer själva, Lukas trivs hon bäst med än så länge så det verkar hänga på storleken till en viss del. Bits gör hon däremot frikostigt och ganska hårt, så vi kör med taktiken att bara resa sig och gå iväg, eller ett skarpt nej om hon hänger kvar i armen eller byxbenet. Lite tidigt att säga om det ger så mycket än.

Han är inte rädd för henne, men har respekt för att hon brötar runt en del – bara bra just nu. Självklart är de aldrig ensamma tillsammans.

Hon är inte lätt att fota, dels för hon är still typ NOLL sekunder om hon inte sover, men även för att hon är svart och det är lätt att hon liksom bara blir som en skugga. Lyckades väl ta ett par bilder i dag i alla fall 🙂 Filip fortsätter ha feber om än måttligt, och är sådär lagom hängig men ändå pigg att det blir lite jobbigt. O har fått ont i halsen, och jag har också blivit förkyld, så vi ska väl försöka få tag i tid för ett COVID-test under morgondagen om det går.

Hon har inga större problem att komma till ro i alla fall, väldigt skönt och jag tänker att det i alla fall är ett gott tecken 🙂

Och ja, precis nu blir det nästan bara hund, precis som det alltid blir det som för stunden upptar min vardag mest här i bloggen.

Bilhaveri och spännande projekt

Gah vad frustrerande, ett steg fram och sen fem tillbaka. Just nu är det vår gamla bil som strular, den är en -08 och vi har haft den sedan 2011, men nu börjar den liksom kosta lite mer än den smakar kan man väl säga. Den gick inte igenom besiktningen förra veckan, iofs hade den bara ett problem som inte var så dyrt att fixa, men det kändes lite mentalt som spiken i kistan. Nu är felet lagat och bilen ska besiktigas igen, men sen kör vi den nog bara genom den sista vintern här innan vi säljer (eller ja, nästan skänker blir det väl.. suck) den. Får se lite hur vi gör framöver sedan, är gravt osugen på att köpa en bil till, vi klarar oss på en så länge Tobbe jobbar mestadels hemifrån, men det funkar nog inte i längden. Jävla surt med bilar helt enkelt. På jobbet måste jag ju ha bil dessutom, det blir ju en del flängande varje dag.

Jag ska inte gnälla alltför mycket, den bilen har tagit oss på ett flertal bilsemestrar ner till både Frankrike och Kroatien.

På tal om jobbet förresten, där är det visserligen himla mycket att hålla ihop men också jätteroligt, jag håller nämligen i projektet med att renovera Småländska kolonin, tills dess att juristbyrån Insatt ska flytta in där. Det är ett himla annorlunda hus, minst sagt, för det är påbyggt och ombyggt huller om buller och ingenstans där man tänker göra en viss lösning går det göra som det är tänkt. Men nu börjar det ändå gå att se lite hur det kommer bli, och det kommer bli så GRYMT fint och en riktigt häftig lokal! Den gamla känslan kommer bevaras, om än i ett fräschare fodral, och det är rent generellt en väldigt rolig typ av projekt att jobba med. Har en massa bra UE’s med, så det gör inte det hela sämre heller.

Duktiga hantverkare har jag med!

Vad hände nu?

Det här har varit en av de mest omtumlande helger/veckor jag varit med om, tror jag bestämt. Två oväntade men väldigt positiva möjligheter uppenbarade sig helt plötsligt! Inte kan jag berätta nåt än heller, men om saker och ting flyter på (vilket vi knappt vågar hoppas på efter det året som gått) så kanske jag kan berätta mer nästa helg. För tro mig, jag är inte den som lever på att ”hinta” om saker, jag vill skrika ut direkt till hela världen egentligen när det händer något lite större, men läget är lite skört just nu och jag måste helt enkelt lägga band på mig. Så, jag kunde ju struntat i att skriva något alls, men det blir också konstigt.

I alla fall, i går åkte jag en lång tur med längdskidorna på banvallen, det var sånt makalöst fantastiskt väder! Jag hade gott flyt och en skön känsla, så det blev lite drygt 1,5 mil fram och tillbaka. Rätt mör efter, ska tilläggas, trots det behagliga tempot.

Kilometer på kilometer av fina, platta spår i vackert vinterlandskap, älskar det verkligen!

Hade tänkt att komma ut och åka lite i dag med faktiskt, men det kom lite annat emellan så det fick bara bli en promenad – lite mer bitigt väder idag får man ändå säga, så kanske lika bra det. Jag älskar verkligen det här vintervädret, så glad för lite RIKTIG vinter! Otroligt mycket bättre för humöret än grått och blask!!!

Så, förlåt om jag håller er på halster, men jag hoppas det kommer klarna lite mer under den kommande veckan.

Ingen fejkad fasad

Jag är så dålig på att fejka. Fejka gott humör, fejka att jag tycker om nån som jag inte gillar, fejka att jag är intresserad av något jag inte är intresserad av (fast på sista punkten handlar det minst lika mycket om den som berättar, är det nån jag tycker om så gillar jag att lyssna ändå).

Nej att jag är lättläst och lätt-tolkad är det nog inte många som tycker, men jag är i alla fall genuin i mitt bemötande mot folk. Vilket i och för sig inte innebär att det är så det uppfattas..

Faktiskt så tänker jag själv att det egentligen är en ganska bra egenskap, även om den ibland ställer till det för mig. Jag skulle säkert kunnat knyta mer kontakter om jag kunde fejka intresse för folk jag inte känner för, men det GÅR inte. Men det bra med det är ju att alla personer jag tycker om att prata med och gärna gör så med, är ju personer jag genuint tycker om. Så verkar jag tycka om att prata med just DIG så gillar jag nog dig, som person. Okomplicerat liksom.

Men ibland blir det ju då dumt här, när det far runt en MÄNGD olika saker som jag inte kan prata om av olika anledningar, då får jag svårt att skriva här med. För jag kan ju inte fejka något halvglatt inlägg när det är en massa problem som virvlar runt i skallen – och alltså har det varit tyst här ett tag. Det är fortfarande lika många saker jag inte kan skriva om, men samtidigt så saknar jag ju SÅ att skriva, så jag får väl skriva om att jag har svårt att skriva? Jag brukar ju annars skriva om exakt det jag känner för stunden, men det funkar ju inte med alla saker.

Kanske, kanske finns det en liten ljusglimt framöver, en möjlighet som jag hoppas kan bli något bra, men det är alldeles för tidigt än för att veta. Det hindrar ju inte en från att bara dagdrömma lite, och kanske var det just därför jag ändå kände för att sätta mig och skriva här i dag ändå. Det är en liten chans att det blir som vi vill, men ibland gör ju själva möjligheten att man ändå får något positivt att låta hjärnan jobba med lite och det hjälper ganska bra tycker jag.

Det är en ljusglimt orelaterad till de skitsaker som hänt i övrigt, och jag vågar inte hoppas på mer än just att det blir lite dagdrömmar. Men om den HÄR punkten lovar jag att återkomma, inom kort, för när jag vet hur det blir då kan jag också berätta om det, till skillnad från det mesta annat just nu.

Vintersol

Det var verkligen riktig sockervadds-snö som singlade ner i dag och lade sig som ett extremt lätt och fluffigt täcke. Jag passade på att ta några minuter på lunchrasten till att vara ute och skotta, så skönt med både dagsljus och frisk luft.

Inne var det ju med superskönt att få in lite sol, vår lilla dammsugar-robot körde ett varv så nu kan man njuta av ett nystädat fredagshus. Älskar ljuset man får inne när det är snöigt och soligt ute, även om man nu inte ska kolla så noga på fönstren kanske O.o

Måste för övrigt nog köpa en ny mobil framöver, min gamla 7:a håller helt på att tappa batterifunktionen och kan gå från 80% ner till 13% på bara fem minuter. Skulle kunna köpa en iphone SE som tonåringen fick, men då är ju kameran inget roligare än den jag har, och av alla saker jag använder mobilen till så är kameran det jag tycker är viktigast. Det är ju inte alltid man kan/vill/orkar dra med systemkameran ut… Är samtidigt jäkligt osugen på att lägga pengar på en dyrare mobil, är ju bara trist utgift. Visst, man kan byta batteriet, men tja…

Jaja, nu ska vi fortsätta här med Betongtekniken, pauser är ljuvliga men korta (helst som man vill hinna styra upp jobbet lite samtidigt med).

Skolfredag

Den här veckan har varit toppar och dalar. Mestadels har det varit toppar på jobbet, jag har haft superbra flyt, bockat av mängder med saker och ligger bra till i min planering av den etappen jag jobbar med nu. Samtidigt börjar jag lite smått med nästa etapp, liknande den jag gjort innan med tak-, fönster- och fasadbyte. Det känns lite kul med nåt jag (äntligen) gjort innan, nu kan jag väldigt konkret dra nytta av det jag lärt mig!

I morgon är det skola, Betongteknik 2, på distans via Zoom. Massor med bra kunskap, men klart jobbigare att koncentrera sig på allt på distans i 8 timmar.

Har ingen aning om vad vi ska göra till helgen, förutom att vi ska fira maken som fyller år, vädret ser inte direkt inspirerande ut. Hade jag fått önska heeeelt fritt utan några hinder, pandemier eller annat så hade jag åkt på SPA en dag, fy vad skönt det hade varit… Var många år sen jag var på SPA sist, har inte varit på så många olika heller, tror det är typ 4 olika jag besökt. Det har liksom inte funnits så mycket möjligheter. Jaja, sånt lyxproblem, nåt hittar vi väl på till helgen ändå.

Så trist att vi inte fick behålla den vackra snön mer 😦

Rallarleden på längdskidor

I Jönköpings-gruppen på facebook fick jag tips om att Rallarleden (banvallen) från Bottnaryd och en bit öster om Shell-macken var spårad, med långa, raka spår.

I går (lördagen) åkte jag dit och utgick från Shellmacken, undrade först hur jag skulle hitta in till spåret, men eftersom det typ myllrade av längdskidåkare så var det enkelt att hitta! Hade inte så mycket koll på vart jag var på spåret, så åkte först till höger (mot Jönköping) i ca 2 km till en tunnel, där tog spårningen slut så då åkte jag tillbaka och fortsatte sedan vidare mot Bottnaryd. När man åker så där fram och tillbaka kan man ju välja helt själv vad det blir för längd – jag åker ju rätt sakta och tar det lugnt, så jag drog ungefär 1,4 mil, och var mycket nöjd med det.

I dag tänkte jag att jag skulle testa det jag också fått tips om, nämligen att åka från starten i Bottnaryd och sedan hela vägen till Hallbystugan. Det blev så, lite tristare väder i dag, men ändå skönt och ljust med snön. Kan för övrigt meddela att det var ungefär 9,5 km spårade spår enkel väg till den lilla tunneln. Väldigt vackert och lättåkt, inga backar utan bara lätt upp- eller nedförslut om vartannat. Mycket folk, men ändå väldigt utspritt så många gånger såg man ingen alls åt något håll.

Både i dag och i går hade jag med kaffe och äggmacka och en bulle, det blev lite snabb ståfika bredvid spåret, men det var gott med ny energi efter det!

Efter tunneln fortsatte jag sen på rallarleden in mot Jönköping, här var det inte spårat även om 1-2 personer åkt skidor före mig. Hade ju åkt dels i går och sen nästan en mil fram hit, så var rätt trött, och det var JOBBIGT att åka där det inte kört nån scooter eller nåt innan. Skidorna gav med sig lite åt sidorna och det var svårt att hålla balansen, och man fick inte så mycket ”gratis-fart”. Tyvärr går leden härifrån och nästan ända till Axamo utmed riksväg 40, så även om man såg vackra, snötäckta Dumme Mosse på ena sidan var det inte lika mysigt denna biten.

Sen bar det av inåt Axamo, här korsar spåret de olika löpspåren, för att sedan göra gemensam sak med den leden som leder ut till vinterleden på Dumme Mosse (den är inte helt fryst och åkbar än i år har jag fått info om). Någonstans här var jag jäkligt trött, och lagom till jag åkte förbi hundbadet i Axamo så blev jag upplockad, ca 1,6 mil från start. Hade jag orkat så hade jag kunnat åka via Hallbystugan och Hallbyleden nästan ända hem faktiskt, då hade jag nog landat på lite över 2 mil gissningsvis.

Nu är jag riktigt skönt trött och mosig, så ikväll blir det bara film och soffhäng. Även om jag åker för nöjes skull så får man ju träningen på köpet, det lär jag väl känna av i början av veckan. Men så roligt det har varit att få åka längdskidor i år, det var ändå väldigt oväntat! Det ser ju lite tveksamt ut om vi har nån snö efter den kommande veckan, så det var bara att passa på!

Babbel och rollspel

Hahaha, jag har sån sjuk träningsvärk i mina benböjare idag (ljumskarna typ), nu på eftermiddagen har jag typ stapplat fram som jag-vet-inte-vad, måste se sjukt kul ut!

Känner mig lite allmänt prat- och sällskapssjuk, men det är bara Lukas och Filip hemma, Lukas spelar TV-spel och Filip är visserligen världens roligaste att prata med – men det är inte riktigt DEN sortens prat jag är sugen på. Fast jag har inget direkt konkret sådär att säga, så jag gör som vanligt och låter fingrarna babbla på av sig själva här.

Förresten, jag hade slut på poddar att lyssna på häromdagen, följer i princip bara En Underbar Podd och Gynning & Berg, och klickade mig runt i Spotify’s utbud. Under humor dök Rollspelsklubben upp och jag tänkte att jag bara måste höra lite vad det var för nåt. Har aldrig spelat själv, men klickade upp ett avsnitt att lyssna på (varje ”story” är i ungefär 4 avsnitt verkar det som). Och alltså, det är så jäkla skruvat och kul? Dels känner man sig lite delaktig i podden, sådär som de bra poddarna gör, det känns som man sitter med runt bordet liksom. Sen kommer det såna galna kommentarer ibland att jag FLERA gånger har bara garvat rakt ut för jag inte kunnat hålla mig, och det får man väl säga att det är ett grymt bra betyg det med.

Haha, nä den hade inget med inlägget att göra den här bilden, men ett inlägg med BARA text blir kanske lite väl trist, så ni får hålla till godo O.o

Det verkar ju vara lite olika (mer eller mindre kända) gäster vid varje omgång, så av det lilla jag hunnit lyssna får man nog ändå göra en bedömning för varje story om man kommer gilla den, mest baserat på sällskapet. Den första jag lyssnade på ”Har ni sett Harri?” och har som deltagare Allan E Galen (en anka), en halvalv som bara vill spela dåliga låtar på sin ukulele samt Is Björn som är en, tja, isbjörn. Det är inte helt barnvänligt direkt, men herregud så skruvat och hjälp vad jag skrattat! Ett sådär oväntat tips för den som ”vågar” testa att lyssna på en lite annorlunda podd.

Annars är det ju himla trist att snön just nu håller på att regna bort! Jag hoppas SÅ att det ser bättre ut i Habo så jag får åka längdskidor igen…

Men hörni, vad är din favoritpodd? Och din mest oväntade podd du lyssnar på?