Det är ORIMLIGT!

2 november, 2026 / LindaG / 4 kommentarer

I dag jobbade jag hemifrån, vilket gjorde att jag hade möjligheten att slänga ihop en focaccia till dagens middag (italiensk soppa). Mycket lyxigt tänkte jag, medan mellanbarnet som blev serverad en bit focaccia lite innan soppan var klar sen när jag jobbat kvar, kränkt utbrast ”men den är ju kall”. Ja jo, ursäkta att den inte var SÅ nybakad att den fortfarande var varm…

Efter soppan gjorde jag i ordning i köket och började sen klippa med ögonen, vad skönt att få gå och lägga mig nu tänkte jag och tittade på klockan. Den var 18:05?!?! HUR kunde den bara vara det, det kändes som klockan var minst nio?!?! Här tänkte jag att jag ändå hade en superbra strategi för att låta mig ta det lugnt och liksom gå in i dvala i hösten och vintern, men jag kände mig rentav kränkt över hur orimligt länge det redan varit mörkt när vi åt middag!

Kvällarna känns också så orimligt långa, vad ska man göra liksom – jag vill inte fastna i att scrolla och kolla på tv går typ inte göra förrän efter 20:30 när Filip är i säng och tonåringarna oftast satt sig för att spela (vi har EN tv, funkar ypperligt att dela generellt sätt). Helt plötsligt kände jag att jag behöver ha något att sysselsätta mig med – förutom att läsa böcker – för att inte avlida av hur långa kvällarna är. Kanske att jag skulle sticka något ändå??? Inte en hel tröja igen, det pallar jag inte just nu känner jag, men kanske en go halsduk eller luv-mössa eller nåt? Eller en rejäl sjal att ha om axlarna på jobbet när det blir kallt… Någon som har tips på ett fint mönster?

*2024 års tröj-projekt. Gjorde en förra året med, men har visst inte fotat den.*

Annars får jag väl tälja mig nåt, men då behöver jag typ såga till en bit trä att utgå från först och det är kallt och mörkt i stallet där vi har sånt. Brrr.

Förresten, har faktiskt hängt upp ute-ljusslingor redan, de vi har haft tidigare vintrar hade blåst sönder så jag behövde köpa nya, det blev en slinga att linda runt flaggstången (har haft flaggstångsbelysning i två eller tre omgångar men de blåser sönder väldigt lätt) och en jättelång slinga på nästan 60 meter som når från huset ända ner till vår entré-grind. Den blev väldigt trevlig tyckte jag, då får man liksom lite djup i trädgården med även fast det är kolsvart. Och JA, det är säkert för tidigt, men det är inte direkt som julbelysning jag satt upp det utan bara för nån liten glädjepunkt i mörkret liksom.

Höstmörker

26 oktober, 202626 oktober, 2026 / LindaG / 2 kommentarer

Det värsta av jobb-puckeln är över, och jag har ”bara” en konferens att hålla i nästa vecka. Eller ja, det är ju inte så att jag inte har ett arbete att göra ändå, men det är mer löpande för planering och andra aktiviteter, det är inte de aktiviteterna som kräver mest av mig. Det känns himla skönt att få landa ner i lite mer normala arbetsuppgifter, och kanske också få pausa de sociala aktiviteterna en liten stund. Jag är VÄLDIGT glad över att kunnat hantera ca 3 intensiva veckor utan några långtgående bieffekter, och att jag orkat hålla mig så pass skärpt under så ”lång” tid ändå. Men visst, jag ÄR trött nu, i huvudet – så som sagt, skönt med lite mindre krävande arbetsuppgifter ett tag.

På onsdag har jag tagit ledigt och ska ta med Filip till biblioteket och till badhuset. Det senare är absolut inte en favorit, men han älskar det och jag har lovat – men det är kallt och inte superkul en längre stund. Nåväl. I dag har jag jobbat hemma, så jag hämtade hem honom redan efter lunch och så fick han ta med en kompis hem, det funkar helt ok så länge man inte har några viktiga distansmöten eller så.

Jag har bokat in en rolig grej för mig själv i november förresten, en tjej här i Ölmstad har öppnat en drejstudio bara ett par kilometer härifrån, och jag ska dit och köra en ”prova på”. Hade planer på att få med en kompis från träningen, men hon har ett oändligt mycket mer socialt aktivt liv än mig så det gick inte riktigt få ihop tiderna – men det blir förhoppningsvis fler gånger. Tycker verkligen det är orimligt roligt och hade LÄTT kunnat fylla halva hemmet med keramik, så måste försöka behärska mig lite – inte för att jag vill behärska det roliga men jag hade lätt kunnat sälja både själ och hus misstänker jag eftersom det är roligt, och vi har ju ändå en familj att ta ansvar för, hahaha!

*Bilder från förra helgen. Efter Boelo så har de flesta löv släppt från träd och buskar här hemma, så nu är det mer grått än färgsprakande ute.*

Vet ni, det här inlägget låter ganska glatt och så, men faktum är att jag känner mig vansinnigt deppig idag. Kanske är det hormoner, kanske lite social baksmälla, men jag känner mig bara ledsen och trött. Kan ju också vara tidsomställningen för den delen, hatar mörkret som kommer nu. Oavsett så känner jag mig riktigt nere, ensam och dum. Ingen behöver skriva nån kommentar om det, jag vet själv att det bara är en känsla och det går över, men den kan ändå kännas sann. Och som alltid när jag känner mig nere känner jag samtidigt att jag inte borde ha rätt till det, det finns så otroligt många som har betydligt tyngre ryggsäckar än min, men återigen så kanske det kan få kännas skit ändå en stund.

Lugnet i, eller efter, stormen?

5 oktober, 20265 oktober, 2026 / LindaG / Lämna en kommentar

Tydligen så har jag bara ungefär ett inlägg per vecka i mig just nu? Och som vanligt när det går långt mellan inläggen funderar jag på om jag bara borde lägga ner? Herregud, har hållit på i typ 16 år och blogga nu, och det trots att jag har ett alldeles vanligt och ganska ointressant liv – vem tror jag att jag är egentligen? Men ni vet ju, bloggen har hjälpt mig i dalar och toppar (eller ja, mest i dalarna, topparna går ju av sig självt så att säga), så på något sätt känns det lite svårt att bara lämna en så stor del av mig själv.

Vet ni vad, jag har knappt vågat formulera det ens för mig själv – än mindre skriva det – men vi har sedan skolstarten faktiskt haft en väldigt konfliktfri och lugn tid i familjen. Mycket pga mellansonen som haft det skit på högstadiet nu har börjat gymnasiet, och det verkar vara ett fantastiskt bra gymnasieval för honom! Han är som en helt annan människa i mångt och mycket, och även om jag gissar att det kan slå tillbaka lite när det börjar bli tentaperioder och så, så TRIVS han väldigt bra. Största bekymret just nu är att äldstas sommarjobb nu tagit slut i slutet av september, och han behöver hitta jobb eller söka utbildning för att ha nåt att göra, men det finns en gräns för hur mycket man orkar tjöta om det när han ändå inte lyssnar. Så ändå, faktiskt lite lugnt? Jag är bara lite rädd att det ska vara ”stormens öga” och inte ett faktiskt lugn… Men försöker ändå njuta lite försiktigt av det.

I övrigt försöker både jag och maken ladda för en ganska smockad oktober, som jag nämnt tidigare, det känns som vi mest bara kommer kunna fokusera på att få oktober att funka och inte så mycket utöver det. Helt ok det med, sällan det är så, och det mentala andrummet vi fått av de minskade konflikterna ger ändå lite kraft över.

Slutet av september

28 september, 202629 september, 2026 / LindaG / 1 kommentar

Jag har haft så extremt låg lust att greja i trädgården sedan torkan i somras gjorde att i princip allt torkade ut, och sen kom till slut lite efterlängtat regn men då hade jag inte lust att gå ut heller. Alltså har trädgården hamnat lite efter den sista tiden, och det var både ogräs och en del skörd att ta hand om. Därför tog jag tacksamt emot hjälp från mamma förra veckan, och tillsammans rensade vi i en massa blomsterrabatter – och det blev så fint så jag fick tillbaka lite av lusten med! Det resulterade i en hel helg med trädgårdsarbete, och nu är i princip alla rabatter superfina och i ordning igen, och maken har dessutom jobbat ner den enorma stubben efter att den ena av våra lönnar föll vid vår infart för ett par år sedan – så nu kan även stora lastbilar mm åka in utan problem (det har de kunnat hela tiden, men det har varit väldigt stora skillnader i hur skickliga förare vi haft att göra med).

*F har haft kompis på besök och har också varit ute och grejat större delen av helgen.*

Fick faktiskt så mycket feeling att jag till och med orkade ta tag i 3 totalt övervuxna rabatter, där kvickroten nästan kvävt ut de växter som funnits där i, bland annat pioner. Nu grävde jag bort all jord och ”gräsmattan” som låg över rabatterna och pillade mig mellan pionens rötter för att få bort allt ordentligt – ett stort jobb trots relativt små rabatter, men det blev så väldigt fint efter!

Nån som också har varit ute med oss hela helgen är lilla Britta. Hon har skuttat runt och busat med både oss människor och gårdens övriga katter, och efter långa dagar i solen har hon slocknat på ett par minuter när vi gått in. Hon är dock typ omöjlig att hitta ute genom att bara titta efter, för hon är typ osynlig med sin färgställning, men som tur är så kommer hon (oftast) glatt när vi ropar på henne.

*Det är då inte lätt att fota en ursnabb kattunge kan jag säga!*

I morgon är min sista gårds-dag så som den är inplanerad i mitt schema. Kanske att jag och mamma tar tag i köksträdgården som är i STORT behov av en genomkörare, eller så ska vi bara ta det lugnt och njuta av det fina vädret… Det är lätt att dras med i arbetet och köra på, och glömma njutdelen, annars kan man ju kombinera de båda en dag såklart.

Misstänker att oktober kommer gå i ett nafs för övrigt, det är en massa aktiviteter på jobbet och även på hemmaplan, så kanske att man ändå skulle försöka hinna med köksträdgåden i morgon ändå…. Är ju så mentalt skönt att ha den i ordning! Ska höra lite med mamma så får vi se vad vi känner för.

Måndagsfeeling

14 september, 202614 september, 2026 / LindaG / 3 kommentarer

Svårt att skriva något dagen efter valet utan att nämna det lite. Jag är glad att Tidö verkar försvinna, men hade väl gärna sett lite mer marginal. Är så trött på att det känns som folk bara ser till sig själva när de röstar, när det inte är så svårt att höja blicken och rösta för ett Sverige som tar hand om alla, som är en trygg plats för barn och som tar hand om de som har behov av det, och som inte raserar klimatet, oavsett om jag som person skulle tjäna på det omvända.

Det har varit en lugn helg på många sätt. Lite träning, en hel del matlagning, en del tv-spel och lite fixande i trädgården. Jag har så himla lite lust att ta hand om all skörd just nu, eller fixa med trädgården, så det blir verkligen minsta möjliga. Skulle behöva rensa – men vill inte – skulle behöva ta hand om druvgurkor – men vill inte, så inget blir av. Det enda jag har jobbat med är att gräva lite vid hönshuset för att både gräva ner ett hönsnät som ger bättre skydd, byta brädan i botten som typ ruttnat, och för att förbereda landet för lite växter jag skulle behöva flytta runt. Som jag faktiskt redan egentligen hade behövt flytta runt – men jag har inte haft lust och har jag inte det så finns det ingen ork till det. Just nu är det trögt att vara den enda som initierar saker hemma och jag undrar lite över meningen.

I dag på jobbet har vi också tackat av en kollega som jobbat här i över 10 år, en supergo person som både är extremt kompetent men också en fantastisk kollega – och jag kommer sakna henne mycket. Ni hör – lite deppig start på veckan känner jag, men då kan det förhoppningsvis bara bli bättre?

Alldeles tyst i huvudet

8 september, 20268 september, 2026 / LindaG / Lämna en kommentar

Vi kom ut på vår lilla vandring i söndags, och det var ju så fantastiskt härligt väder! Soligt, klar luft och perfekt temperatur till att vandra i t-shirt och brallor. Vi (vi hade med F) njöt för fulla muggar allihop! Sträckan vi gick var 4 km enkel väg, i kuperad terräng, och med en relativt tung ryggsäck så kändes det att det var längesen jag vandrade. Tränar gör jag ju, men att bara gå ut och gå finns sällan tid till så oavsett att jag är i bättre form nu än på länge så var det lite jobbigt. Skulle verkligen vilja hinna vandra mer, inte för motionens skull utan för att man mår så bra i själen! Gillar inte att vandra fort heller, vill stanna, fota och se mig omkring, utan hets.

*Det ligger en liten reel med småfilmer från vandringen på mitt instagram, här kommer bara naturbilder.*

Att vara ute i skogen ger min hjärna en paus, det är verkligen enda gången det inte snurrar runt en massa i skallen. Är lite fascinerad över hur stor skillnad det är, går jag runt hemma och fixar och donar så rullar hjärnan på hela tiden – visserligen i egen takt och utan stress, men ändå – men i skogen är den liksom bara lugn och tyst. Jag har så himla svårt att förstå (oftast killar) som ”inte tänker på nåt” – alltså HUR kan man inte göra det? Men i skogen gör inte jag heller det, och det är ju otroligt skönt. Avis på de som inte går runt med 100 flikar öppna i huvudet samtidigt hela tiden.

*Finns heller inget som smakar så gott som mat och kaffe gör ute i skogen. Vi hade med en favoritkaka, den gamla trotjänare bondkaka, som F och jag bakade på lördagen.*

I morgon är det min jobba-på-gården-dag och jag tror att jag ska försöka ta vara på lite chili (för inlagda jalapenos samt ev chilisås) och om jag orkar, lite smörgåsgurka. Vi har enorma mängder gurka nu, men jag har verkligen inte haft NÅN lust att lägga in den, så då har det fått vara helt enkelt. Försöker låta mig känna att det också är ok, det kommer alltid bli djurfoder om inte annat, och de bär jag inte orkar plocka blir ju fågelmat.

Lajva tjejnyår

1 september, 2026 / LindaG / 3 kommentarer

För varje år som går så tycker jag att det blir allt jobbigare när det tydligt vänder mot höst och framförallt mörkare tider. Hösten i form av färgsprakande löv i hög höstluft är helt ljuvlig, men eftersom i alla fall träden runt oss redan släppt en massa löv pga torkan så tror jag inte det kommer bli så mycket höstfärger heller. Det är också tungt rent mentalt att känna att den mörka perioden närmar sig och har börjat dra igång, har inte så mycket problem med kylan som med mörkret.

Så, vad göra? Jag kan ju inte ändra något, årstiderna kommer ju och går ändå och likaväl ljuset, det hjälper inte att jag försöker hålla kvar sommaren heller, inte nu när jobbet dragit igång till fullo. Alltså tänker jag lite aggressivt försöka att ”fake it ‘til you make it” och verkligen överdriva allt vad höstmys heter – det får bli min strategi för i år, att lajva myshöst, med start idag (som verkar vara det ”officiella datumet för tjejnyår”). Jag ska dricka te, läsa böcker, vandra och baka äppelpajer tills det sprutar ur öronen på mig, tills jag kan intala mig själv att det inte alls är jobbigt att släppa sommaren utan istället mysigt med höstens intågande. Hjärnan är ju ändå förvånansvärt lättlurad, så matar jag den med *mys* istället för *ångest* så kommer den kanske ändå köpa konceptet.

Nu vill jag inte NÅGOT sätt bidra till vare sig konsumtionshets eller överkonsumtion, men i helgen åkte jag en sväng själv till asecs för att inhandla lite nödvändigheter som strumpor, underkläder och lite köksprylar som hade gått sönder. Det blev också en stund till att gå runt och kolla på kläder, och jag hittade dels en fin manchesterkjol i brunt som liknade en väldigt älskad sådan jag växte ur för många år sedan, och sen en brun, kortärmad stickad tröja i ull som kompletterade garderoben fint. Var inte svårt att se att höstens trendfärg är mörkt chokladbrun, och att det gärna skulle kombineras med rosa (inte en kombination jag kände mig så förtjust i ska sägas). Mörkbrun är en färg jag kan ha utan att se död ut, och det funkar med i princip hela min garderob, så plaggen fick följa med hem, och i två dagar har jag lajvat höstmys på kontoret nu. Lite trevligt ändå! Klippte mig också, men det var inget sådär radikalt så det kändes inte så speciellt, men alltid skönt att få bort det som blekts och blivit slitet av sommarens sol och vind.

*Nej inget mer oinspirerande än en toa-selfie, jag vet. Men mina söta örhängen från semestern, i blått och guld, passar toppen till nya ulltröjan i brun i alla fall.*

Meh

21 augusti, 202621 augusti, 2026 / LindaG / 3 kommentarer

Den här veckan har arbetet dragit igång på riktigt, och hade jag inte haft en ganska lugn start tidigare veckor så hade jag nog varit ännu tröttare nu. Hade lite glömt hur mycket energi det tar att befinna sig på kontoret, att boka och planera en massa saker och att vara koncentrerad under så långa stunder åt gången. Nu är jag, som vanligt, helt slut framåt 22 och ramlar oftast i säng då – till skillnad mot semestern när jag utan problem kunde hålla mig pigg framåt halvt tolv i alla fall. Ja ja, man sover ju till lite senare då med, men ändå, det är stor skillnad. Tycker också det känns rätt tufft att i princip ha gått från att vara ute hela dagarna till att i princip vara inne hela dagarna, det mår man ju inte alls lika bra av.

Hade en bra hårdag häromdagen på jobbet, vilket fick dokumenteras med en toa-selfie. Har svårt att fota mig själv om jag inte känner mig på topp, men samtidigt känns det oxå konstigt om ni inte får se mig åtminstone ibland, när ni nu ändå är här inne och läser?

Det och så det gråare vädret (ett kort hurra här, vi FICK faktiskt lite regn i går, äntligen! Om än inte alls nog så åtminstone något!) har gjort att eftermiddagar och kvällar den här veckan har känts ganska…avslagna och lite håglösa. Känner mig lite stressad över det, för lika Sara Rönne så vill jag gärna att dagarna inte bara blir ett grått töcken, även om jag såklart vet att vardagen inte så ofta har tid och möjligheter för några speciella upplevelser och ögonblick. Jag har inte stora krav, men jag vill gärna känna att jag kan se tillbaka på dagen som gått och känna att jag upplevt något, oavsett om det bara är att jag rensat en kort stund i trädgården, tränat eller spelat UNO med barnen. Jag vill helt enkelt inte känna att livet rinner mig ur händerna, så att säga – åtminstone är det min ambition.

*Har ju en sån där liten hemma-kollega, hon har verkligen en guldkant till vardagen nu!*

Den här helgen kommer bli ovanligt social, lördag kväll är det grannfest i picknick-stil, och på söndag kommer en gammal kompis och fikar. Nästa vecka ska vi på utvecklingsdagar med jobbet, och det ser jag fram emot, även om det känns lite mindre kul än vanligt när några kollegor har slutat. Ändå känns allt lite ”meh” nu, men det är nog bara lite trötthet som talar. Längtar ut med, så ska ta och traska ut i trädgården nu och pilla lite, där det går.

Hoppas din helg blir topp!

Syrad rabarberdryck

30 maj, 20261 juni, 2026 / LindaG / 2 kommentarer

Vi får enorma mängder rabarber varje år, och förutom någon enstaka rabarberpaj (inte barnens favorit) så kokar vi mest rabarbersaft eller gör några burkar marmelad. Men i år ville jag testa nåt jag sett på nätet, nämligen att syra rabarbern – jag var lite skeptisk först men helt ärligt är det här den absolut godaste dryck jag någonsin gjort! Vi gjorde en stor sats, men eftersom den inte ska späs ut blir det ändå inte så mycket (på en familj på fem). Okomplicerat, men tar några dagar, men ABSOLUT värt tiden!

Syrad rabarberdryck – ca 3 liter

Receptet är ungefärligt och mängden socker beror på smak. Jag gillar lite sötma men inte för mycket.

1,5-2 liter rabarber i bitar (max 1cm breda)
3 liter vatten
3-5 msk honung
1 citron, saft och rivet skal
ca 2-4 dl socker (jag höftade men tog ca 2-3 dl, tills det smakar lätt sött)
Möjlig smaksättare : vinbärsblad eller fläderblommor

Skölj rabarbern och skär den i bitar, lägg i en stor skål eller kastrull (helst minst 7-liters). Riv ner citronskal och pressa i saft (ok om det kommer med kärnor). Värm ca 1 dl vatten lite, och lös upp honungen i den. Häll honungsvatten och resten av kallvattnet över rabarbern och häll på sockret. Lägg i en smaksättare. Rör om, lägg över en handduk och lock. Nu ska den stå i rumstemperatur i 3 dygn, rör om två gånger om dagen helst, annars riskerar du att den möglar på ytan.

Efter tre dagar silar du bort rabarbern och slår upp drycken på flaskor med spännlock. Nu låter du dessa stå framme 1-3 dygn, men pys locket varje morgon och kväll och smaka av, när du tycker de är lagom bubbliga och söta ställer du dem i kylen (ju längre de står desto mer socker äts upp av mjölksyrebakterier). Obs, de fortsätter kolsyrad en stund till i kylen så pys dem minst en gång i kylen med.

Det blir en liten fällning när de blir kolsyrade, ni ser dem i flaskorna ovan, men det är ok att dricka. Färdig är den bubblig och ett mellanting mellan kombucha och rabarbersaft och vansinnigt gott!

Swooosh

29 maj, 202629 maj, 2026 / LindaG / Lämna en kommentar

Det är fredag igen och den här veckan har jag varit väldigt försiktig med små måltider och nästan inget sött (för det behövdes lite glass idag), och jag har inte haft ont i magen på hela veckan. Får säkert fortsätta med ”småätandet” ett tag till för att det helt ska ge sig, men det känns som det går åt rätt håll.

Tiden går så fort nu, som vanligt så försvinner maj i en fart som inte är rimlig – trots min extra dag på gården här hemma. Insåg för övrigt att jag inte skrivit någon direkt utvärdering av det, det är ju ändå två månader som gått när jag jobbar 80% och lägger en dag på odlingar och annat här hemma i veckan. Skillnaden är som natt och dag, jag är helt i fas i trädgården och jag hinner sitta ner och vila med en bra bok när andan faller på. Det känns verkligen som ett av de bästa besluten jag tagit, och jag förstår nästan inte hur jag INTE har gjort så här innan! Det gör absolut att glädjen med trädgård och odling har kommit tillbaka igen, och jag mår toppen av det dessutom.

*Så här ser det ut precis när man kommer hem till oss nu – så grönt!*

Till helgen blir det som vanligt träning, och det lilla projekt jag har som ska göras är att jag ska fästa armeringsnät inne i växthuset som sedan gurkorna ska planteras framför. Ni ska få bilder sen, men tanken är att de ska kunna klättra lite enklare upp runt väggarna, och att gurkorna (förhoppningsvis) blir lätta att nå under näten.

Nästa jobbvecka ser ut att bli ganska rimlig, och veckan därpå är vi ett ganska stort gäng som åker ner till Bryssel för att besöka EU-kontoret och en mängd olika event. Lär väl vara helt färdig efter den veckan, men kommer hem (om inget händer) på torsdag kväll och är sedan ledig på fredagen eftersom det är skolavslutning, så det blir nog bra. Största oron är om något blir inställt när det gäller resan hem, vill helst inte fastna i Belgien ju. Vi har lite olika sätt att ta oss dit, de som har möjlighet åker tåg (17h enkel resa) men vi är några som inte kan vara borta så länge så vi kommer att flyga. Det är inte optimalt, men det blir som det blir – och jag flyger ju typ var 10:e år så det får väl liksom gå.

Nu hoppas jag på en skön kväll i solen på altanen, med lite grillat och ett glas bubbel (famous last words, efter förra fredagen)… Hoppas det går bättre den här gången, haha! Ha en skön helg!