Snor överallt

Ingen av oss har sovit längre stunder än fem minuter åt gången i natt, förutom de två stora pojkarna såklart. Allt för att minstingen är super-förkyld efter inledande krupp. Det är så härligt med små barn som är förkylda, de är så frikostiga med sitt snor. Det hostas rakt i ens ansikte och de drar runt snoret med sina små händer och sen överallt, även fast man är beredd med papper hela tiden. Inte så himla konstigt att små barn smittar så lätt…

Trötta och griniga är vi därmed, han och jag. Det blir mest padda och film en sån här dag, inget annat orkas med av någon av oss.

Kolla babblarna, på knä vid soffbordet är det som gäller tydligen.

Vill egentligen just inget med det här inlägget, vet att vi är långtifrån ensamma i VAB-träsket där ute… Kram till er!

Att byta fönster*

Ja, nä, eller vad ska man säga. Det blir VAB i morgon med, för mig den här gången, för Filip har feber igen. Själva ”kruppen” verkar ha lagt sig mestadels, men feber och förkylning kvarstår. Inte så mycket att göra åt, men det är alltid lite bökigt att stöka om planer och jobb.

På förmiddagen i dag var jag i alla fall ute och lärde mig montera fönster. Har så himla trevliga hantverkare, som hade lite tålamod och lät mig vara med så jag kunde lära mig. Det visade sig ju vara mycket enklare än jag trodde (nu ska ju tilläggas att det inte är samma sak som att det är enkelt att göra det riktigt BRA) och var väldigt kul! Hade planerat vara med och sätta foder i morgon, men det får bli en sväng på onsdag – om jag hinner…

Så fint där vi byter fönster!

Nu ska jag strax lägga mig, det har varit ett gäng jobbiga nätter här nu och det verkar inte bli bättre i natt heller. Inte katastrofalt, men man blir ju rätt trött efter ett par kassa nätter ändå…

*Lät väl lite lagom drygt va, när man bara är med och hjälper till lite 😉

Bra och dåligt

Två riktigt bra saker hände denna helgen. Dels var ju jag och min kompis ute i fredags, vi tjötade oavbrutet i sex timmar så det fanns absolut ett stort behov hos oss båda tror jag! Vi drack dessutom suveränt goda drinkar och hade rent allmänt det bara bra.

En oväntat bra sak var att min bror och hans sambo meddelade igår att de skulle komma förbi idag, har inte träffat dem sedan i november så det var fantastiskt roligt!

Två lite mindre bra saker har varit att Filip har och har haft krupp i helgen, inte superilla men ändå inget kul, och att Lukas har sjukt ont i ländryggen. Han har haft det till och ifrån sedan i somras, det verkar mest sitta i musklerna, men nu har han haft så ont att han gråtit. Det här är ju liksom killen som knappt skulle klaga om ena benet föll av, så det här känns inte bra alls. Maken är och köper liniment (ormsalva) till honom och så ska han få gå till skolsköterskan i morgon är tanken.

Veckan som kommer är redan rätt fullbokad, så VAB pga krupp och feber kommer inte optimalt. Får se hur vi löser det…

Det har i alla fall varit kanonväder idag ju, så vi har hunnit vara ute en hel del i solen ändå, alltid något. Hur var din helg?

Längtar efter trädgårds-fix!

Från gjutgrop till fredagsdrink

Ja här händer då inte mycket. Eller ja, i verkligheten händer det både mycket och inget alls – det är fullt upp med bara vardag, jobb och nu då även skola, men samtidigt känns det som det mesta just nu bara står lite i ett stillestånd i väntan på om det blir nån vinter eller inte.

Men i dag var det i alla fall skola, andra skoldagen av de 80 som kommer utgöra mina torsdagar två år framåt. Det är ovant att bara sitta still och lyssna längre stunder nu för tiden, märker man, man får anstränga sig för att inte tappa fokus. Som tur är har vi mycket grupparbeten och uppgifter, vilket är himla kul! I dag höll jag dessutom i min obligatoriska 5-minuters presentation… Tillhör en av de många (tydligen 80%) som inte alls gillar att hålla presentationer, men jag lyckades ändå rätt bra med att hålla nervositeten i schack kändes det som.

Jag har INGA nya roliga bilder. Det går liksom inte ta vettiga bilder, det är bara mörkt inne och ute. Men ett inlägg helt utan bilder är ju aptrist, så ni får hålla till godo med en och annan gammal en.

Det är väldigt kul att träffa alla nya klasskamrater med, även om det som introvert i grund och botten tar väldigt mycket energi. Men när jag kommer hem är jag inte bara trött, jag är också väldigt glad!

I morgon har jag verkligen en heldag, först ska jag vara med ute på mitt bygge på Stigamo, där ska vi gjuta de 3 m höga väggarna i den stora ”bassängen” vi bygger. Det är liksom lite nervöst ändå, kommer formen hålla, kommer betongen bli bra, kommer allt att flyta på?

Efter det – om det flyter på bra – kommer jag åka ut till mitt första egna lilla byggprojekt, som är ett fönsterbyte på ett sommarhus. Där tänkte jag passa på att assistera och hjälpa till så mycket som möjligt, med förhoppningen att lära mig hur man gör när man byter fönster. Inte en dum kunskap att ha! Sen avslutar jag dagen med mat, vin och drinkar med Tina, det ser jag verkligen fram emot! Sjukt bra dag det har potential att bli ändå?!

Drinkar ska det bli, jaaaa-a då!

En polerad, grå yta

Öh, det känns som jag har NOLL och intet att skriva om nu. Allt står bara still i den här grå, blaskiga och bara icke-vintern. Ur en ren jobbsynpunkt är det skitbra att det ligger på några plus och inte är någon snö, det underlättar nämligen väldigt när man ska forma, armera och gjuta betong, men alltså ur rent psykisk vinkel så är det halvt förgörande. Det går ju liksom inte göra NÅT?

Den här vyn liksom, ska vi inte få nån snö alls i vinter???

Men visst, vi har väl försökt roa oss, det blev en sväng till badhuset med familjen på förmiddagen och en promenad med Oliver på eftermiddagen. Badhus kan vara nåt av det tråkigaste jag vet, av den mycket enkla anledningen att det är så *jävla* kallt på Rosenlund. Jag och Lukas frös från att vi klev ut från omklädningsrummet typ. Men men, jag behövde inte bada så jättemycket, Filip är sedan i höstas MYCKET skeptisk till det där med vatten, tex får vi duscha av honom under tvång och skrik (känns hemskt) nån gång i veckan, men med långsam upptrappning så hittade han väl ändå lite av tjusningen med att bada och var åtminstone i med hela kroppen (vilket då är upp till knäna på mig). Perfa att vara i undervisningsbassängen en hel del med, där är ju lite varmare åtminstone.

Men apropå det här att det är svårt att hitta nåt att skriva om med, förutom att JAG har total skriv- och tankekramp så känns det som det blivit mycket mindre spontant, personligt och oredigerat innehåll på egentligen alla sociala kanaler jag följer? Tex instagram, visst i stories kan man ju slänga upp lite vad som helst, men i sitt flöde känns det inte som man inte vill lägga bilder som inte är riktigt, riktigt bra. Likaså bloggar, det känns som alla anpassar, retuscherar och mycket noggrant väljer ut vilket innehåll som släpps.

Vi tar en till sån här bild va? Dumme mosse alltså, helt galet vackert.

På ett sätt är det ju trevligt att inte drunkna i 38 instagramposter eller 3 inlägg om dagen om vad någon åt till frukost, men det börjar samtidigt bli ganska opersonligt och tillrättalagt. Jag är likadan själv, jag har nästan 2000 poster på instagram, men de kommer mer och mer sällan pga att jag känner att jag vill att de ska vara riktigt bra. Samtidigt uppskattar jag även själv att just bilder är av lite högre kvalitet, älskar ett bra foto. Svårt!

Men vad tycker ni, är det bra att det innehåll som läggs ut, oavsett kanal, är genomarbetat eller är det roligare med det spontana och genuina?

Pst, har visst inte talat om hur min första skoldag var, jag hade riktigt kul och kom hem rätt slut i huvudet, lovar att berätta mer framöver!

Dagen efter året före

Sedan 07:00 har vi varit uppe, jag och Filip, precis som de flesta helgmorgnar 2019 med. Men 07 är ju ändå lyx, de äldre barnen brukade vakna runt 5-snåret och DET är omänskligt. Tur man vant sig vid föräldralivet vid det här laget och därmed gick och lade sig vid 22 i går, efter en himla trevlig middag med grannarna. Maken och de stora killarna var uppe till 12 (tror jag?).

På dagen i går firade vi nyår med en utflykt till Bankerydsleden. Det blåste svinkallt hela tiden, så det var inte så värst njutbart, men ändå.

Så, det här året alltså. 2020. Snygg siffra ändå.

Tänker att det här året ska bli ett bra år. Hoppas på många naturutflykter och fint väder – eftersom jag blir så himla påverkad av det så är det ju viktigt, men samtidigt inget man kan styra över ju. Hoppas att alla jag känner ska få hålla sig friska – känns som ett tillägg jag inte haft innan men usch vad det händer skit hela tiden?? Det kan ju inte vara för vi börjar bli äldre…

Mina ambitioner är att boka årets semester nu i den sista julledigheten och att under hela det kommande året försöka ha så kul som möjligt och inte ta saker så allvarligt!

Hade ett längre inlägg i huvudet, men som sagt, 2½ åring här med. Avslutar med ett par bilder på vårt nya, stora matbord, hoppas på många trevliga middagar här under året som kommer.

Hade tänkt styla och ställa in lite bättre ljus, men livet liksom. Hann inte ens stryka dukarna, så kan det vara.

Önskar er ett riktigt gott nytt 2020!

Ur fas

Det är nog det bästa sättet att beskriva vart jag befinner mig. Ur fas. Mest rent fysiskt, min fot är nästan bra men fortfarande öm, blå och gul och i går lyckades tant dra till ryggen på träningen. Vet ni hur mycket man använder musklerna i svanken? Väldigt mycket, visar det sig. Tex om man hostar, nyser, vill vända sig i sängen eller bara förflytta sig…. Det är ingen fara, bara musklerna som fått en törn, men jäklans vad det hugger hela tiden.

Kan inte laga mat heller, det började ju med mina 2 pajade majonnäser och sockriga franska nougat, i går gjorde jag en typ oätlig kålsallad pga för mycket salt. Sånt gör jag ju aldrig! Tror jag kan vara lite ofokuserad kanske? Det skulle ju förklara både mat, rygg och fot faktiskt.

Hmm, min tanke med det här inlägget var bara lite humor och vardagligt gnäll med självdistans, men jag tycker det blir svårare och svårare att skriva om ”småskit”? Det är ju bara en fis i havet, inget allvarligt och framförallt finns det ju oändligt mycket värre, vilket jag också känner att jag behöver skriva varje gång jag ”gnäller”. Samtidigt tycker jag ju själv om att läsa om folks vardagsbekymmer, att få känna igen sig i småsaker och vardagsbesvär. Det måste ju få finnas gnäll även över en sträckt rygg, fast det finns folk som har allvarliga sjukdomar? Eller är det bara bortskämt att gnälla över så triviala saker?

Fast nej, bestämmer jag nu. Vi är ju vuxna människor, visst kan vi. Hålla mer en en tanke i huvudet samtidigt? Jag kan tycka synd om min rygg som kommer vara bättre till i morgon och samtidigt inse att jag är glad över att jag är frisk – eller hur? HejHejVardag skriver ofta om det här att man tappar nyanserna på nätet, man hugger direkt på minsta lilla och man ser alltid bara saker på ett sätt. Samtidigt kan ju inte vi som skriver alltid gardera oss – ”självklart älskar jag mina barn även fast de var jobbiga i dag”, ”självklart är jag glad att jag är frisk även om jag har ont i ryggen”. Det blir en fruktansvärt tråkig blogg att läsa då tycker jag själv? Att alltid gardera sig, förklara sig så man är PK och inte stöter sig med någon.

Det här inlägget tog visst en helt annan riktning än jag tänkt, men visst kan vi komma överens om att vi inte behöver förklara allt så himla mycket, vi behöver inte ALLTID visa alla nyanser i paletten utan kan helt enkelt gnälla lite över att vi känner oss som vi är 85 när ryggen pajat… 😉

Puss på er och må ni alla känna att det är ok att känna det ni känner, oavsett om det är stort eller smått!

Julaftonsplanering

(Först en kort uppdatering – min fot är mycket bättre. I går kväll gjorde den så ont att jag var säker på att den skulle ramla av, men nu i dag känns den mycket bättre om än öm och instabil)

Jag gillar tiden fram till jul, förväntningar och förberedelser i den takt och nivå man själv känner för för stunden. Julafton däremot… Nja. Precis som förra året så finns det omständigheter, så vi kommer fira julafton själva hemma. På ett sätt skönt och opretentiöst, men på ett sätt lite tomt. Och vad skiljer då julafton från en vanlig helgdag, förutom julklapparna? Men det är som det är och även om det känns lite tomt så vill jag göra det mesta av dagen.

Planen är att vi får dra i myskläder fram till Kalle ungefär, för att byta om till finkläder till middagen (EFTER Kalle ) för att ändå få det att kännas lite festligt. Sen lär väl det innebära en jäkla massa tjötande eftersom ingen annan i familjen är intresserad av att klä sig lite fint, barnens version av ”nåt fint” är bara nåt som är rent och helst myskläder… Men lite får man ju anstränga sig.

Förra årets julfoto (med ipad som muta). Ska försöka få till NÅT foto i år i alla fall.

På morgonen blir det julbrunch med tomtegröt, skinkmacka och köttbulle- rödbetssalladmacka. Sen fikar vi lite innan Kalle, och så blir det middag nån gång efter sen, när vi blir hungriga. Kommer inte direkt göra nån julmat, för det övriga familjen gillar är just de sakerna vi äter till frukost, utan vi kommer nog grilla ankbröst till varmrätt. Tror förrätten blir ett litet knäckebröd med asiatisk laxröra. Övriga familjen har mycket starka åsikter om efterrätten däremot – det måste bli Ris a la Malta annars blir det katastrof!

Så ser planen ut för julafton hos oss – hur ser den ut hos er?

Halta Lotta

Så himla fånigt, skulle bära ner en whiteboard nerför vår spiraltrappa på jobbet idag, för vi höll på att städa av lite på kontoret. Men så, längst ner i trappan, så tror jag att jag är helt nere och missar därmed att det var ett trappsteg kvar… Foten trampar snett med hela min tyngd på sig och nåt knäpper till och så gör det djävulsk ont. Trodde allra först att jag bröt foten faktiskt.

Men men, jag fick upp foten meddetsamma och en snäll kollega kom med ett förband så jag kunde lägga ett rätt hårt band på foten direkt. Efter en lite stund vågade jag stödja på den och det funkar, även om det gör ont när man böjer den när man ska gå, så nu haltar jag fram som mormor Agda 92 år med bruten lårbenshals… Så jäkla dum man känner sig.

Vet inte om jag kanske lyckades dra av ledbandet, foten känns väldigt instabil, men det går ju ändå gå på den utan att det gör super-ont om man är försiktig, så kanske är den bara stukad och jag inbillar mig. Nåväl, skulle den bli mycket sämre till i morgon så får jag väl åka in och kolla på den, men även om ett ledband är av gör de ju inte direkt nåt åt det, så troligen struntar jag i det.

Bild lånad härifrån

Nu ska jag ändå utnyttja läget lite med att sätta mig och kolla tv en stund, så inget ont som inte har nåt gott med sig 😉