Mellanrummen

29 april, 202629 april, 2026 / LindaG / 3 kommentarer

I mellanrummen blir det sällan något bloggat, men i mellanrummen finns majoriteten av livet. Det är där det varken är katastrof eller toppen, och livet liksom mest pågår. Det blir inga bra blogginlägg av det, och det finns heller inte så mycket tankar som behöver få utlopp här – och alltså blir det lite ”ryckigt” för den som bara läser bloggen. Det finns så mycket vi kämpar med just nu, och då är det ”inte ens allvarliga saker” som sjukdom eller liknande, men precis just nu känns det lite lugnare – om det sedan är stormens öga eller bara en paus mellan stormbyarna vet jag inte. Men här kommer lite om mellanrummet:

Det har varit ett par mentalt slitiga veckor, och fysiskt med med nackspärren (som äntligen gett med sig nästan helt). Jag var och tränade i går, det var ett riktigt jobbigt pass och jag kände direkt när jag satte mig på roddmaskinen som var starten, att ”jag orkar inte det här”. Men jag kämpade på och det gick ändå ok, men efter var jag så slut att jag fick bara ligga en stund på soffan i vår entré innan jag orkade ta mig in i duschen. Jag kör i princip ALLTID på så absolut gott jag bara kan, men sen kan mitt ”max” variera extremt mycket beroende på många saker, och ibland känns det frustrerande att jag inte riktigt tror att tränarna ser att jag faktiskt gör mitt allra bästa utifrån dagen – eftersom det kanske ser lite halvdant ut. Varför nu det är viktigt att någon annan ser det vet jag inte, men det är vad det är.

Men, på en betydligt mer positivt notis så fyller jag år på fredag, och från att ha gått till att det är en riktigt jobbig dag när jag känt mig ledsen för att barnen bråkar eller annat, så ser jag numer verkligen fram emot det. Mest för att vi nu har en tradition – jag och maken – där jag får champagnefrukost och sen blir skjutsad till Backamo Handelsträdgård, och sen får någon god middag. Det är precis EXAKT det jag kan önska av en helt perfekt dag, och det enda som verkligen kan toppa det är om det dessutom blir sol – vilket det ju ser ut att bli! Sedan vi införde den här traditionen har jag kunnat sitta ute på altanen och äta/dricka min champagnefrukost med goda ostar, och det är heeeelt ljuvligt! Fick dessutom ytterligare ett gott besked, nämligen att min reserverade bok (del 4 av serien Dungeon Crawler Carl) har kommit så jag kan hämta den på bokbussen ikväll, alltså har jag även något riktigt bra att läsa! Sen får jag påta i trädgården i lugn och ro, och då är dagen perfekt. Älskar maken för den här dagen (och en massa annat med såklart, men den här är ändå fantastisk).

Inköpen från ett annat år. Jag VET att det ser mer enhetligt och fint ut om man upprepar sina växter i klungor, men jag tycker också det är så himla roligt med nya sorters växter. Vad funkar bäst hos oss, med, och vad funkar inte?

Ser SÅ mycket fram emot lite varmare väder med, så man slipper bära växter in och ut hela tiden och så man inte behöver ha typ full vinterutstyrsel när man är ute och grejar i trädgården. Det är inte bara jag som väntar på värme för övrigt, på vår ”medelhavssida” är både persika och sötmandel precis på väg att blomma, och äppelträden och körsbär ser inte ut att bli långt efter. Vi fick ju inte ett enda äpple förra året, så jag hoppas verkligen att det blir bättre i år – vi har ändå planterat 3 nya äppelträd sedan vi flyttade in, förutom de 4 som redan fanns. Eftersom jag nu har en dag i veckan som är dedikerad till gårdsarbete så känner jag mig faktiskt otroligt mycket mer i fas med trädgården än jag brukar göra. Det som är kvar att göra i närtid är att så persilja och morot, samt att sätta lök. Potatisen fick vi ner i de nya potatislanden förra helgen, och de landen ska bara täckas med gräsklipp när vi har det att tillgå sedan.

Sen har jag försått en massa, även en massa blomstermixar som jag köpt från Fröbanken och som egentligen ska direktsås, för det är TORRT i landen. Har ju knappt regnat på 2 månader hemma hos oss, och den vätan som fanns i marken från vintern har minskat ordentligt redan. Tänker att jag kanske kan förså och sätta ut lite små plantor, och sen direktså mellan dem (så kanske jag också ser lite lättare om det är väldigt torrt). Sen är det såklart en del perennrabatter kvar att rensa, men det känns inte så stressigt, det blir vad det blir liksom. Det jag SKA göra förresten är att gräva en liten rabatt intill altanen vid växthuset, där jag ska sätta lite halvhöga buskar för skugga och solskydd – något jag tänkte kolla efter på min födelsedag, förutom rosor som jag vill ha vid den gamla hästvagnen. Eller gräva och gräva, jag gräver egentligen bara bort ett litet dike där jag tar bort grässvålen, sen täcker jag själva ytan där jag vill ha landet med kartong och lägger på jord. Då dör gräset under lagom till kartongen har brutits ner, och det blir inte så mycket jobb.

Knoppar som brister

10 april, 202610 april, 2026 / LindaG / Lämna en kommentar

Här på gården har sakta vårens arbete påbörjats, även om det är väldigt mycket för kallt för att börja med många saker. I natt har det varit ungefär -4 grader, och nästa verkar bli lika. Sakta mer säkert ser man att trädgården vaknar till liv, så jag tänkte bjuda på ett par godbitar:

*Hönorna är mycket nöjda över att få komma ut och picka och äta det som bjuds ute.*

*Rönnbärsspirean ser ut att bli en av de första buskarna som bjuder på grönska, och också vackra rosaröda toner.*

*Vår älskade akleja som ibland beter sig lite som ogräs, har de vackraste bladen hos mina perenner, och bjuder på tidigt ögongodis i alla rabatter.*

*Den lurviga backsippan är ju lite ”vinterklädd” så den har också börjat titta upp.*

*Ytterligare en av de tidigaste blommorna – vår aprikosa jättevallmo som är otroligt vacker den korta tid den blommar.*

För övrigt bytte vi ytterdörr i helgen, de bilderna hittar ni på instagram (finns översikt här vid sidan om ni kollar dator, eller längst ner om ni kollar på mobilen). Jag har skurat våra två största altaner med såpa och behandlat dem med såpa med, så nu är de väldigt vackert honungsfärgade, och redo att möbleras lite mer inför – förhoppningsvis – varmare dagar.

Det har varit ett helt ok lov med barnen med, och en god nyhet för en av dem dessutom, så just nu går vi i alla fall inte minus på att hantera konflikter (även om det kan ändra sig snabbt). Känner mig inte så inspirerad till att blogga däremot, samtidigt som jag ju själv vill kunna gå tillbaka och läsa i mina egna inlägg med. Får se lite hur jag gör.

Hormonbrist på hyllorna

30 mars, 202630 mars, 2026 / LindaG / Lämna en kommentar

Den gångna helgen blev en sån som bara blev just vad den behövde vara. Jag gick och tränade, lite förkyld och tänkte ta det lugnt, men rycktes med i ett tämligen intensivt och tungt pass. Det gick bra och var kul, men var totalt plakat efter, hela dagen. Hade som tur var inga direkta måsten på listan, utan kunde just bara slappa en del (förutom ni vet, mat och sånt som ska hanteras). Söndagen spenderades i huvudsak på Leos lekland då F fyllt år nyligen och hade ”kalas” (fast inte bokat kalas utan bara egen lektid) med sina två bästisar. I över 3,5 h satt vi där, som tur var så var vi ju båda två med och kunde sitta och tjöta lite under tiden. Fasen vad kallt det är där dock, speciellt på golvet och när man sitter still – barnen var ju genomsvettiga men eftersom de är stora nog att springa runt själva så behövde ju inte vi göra det. Självklart eskalerade sen min förkylning så nu är jag ganska ordentligt förkyld. Har konferens på onsdag så tills dess vore skönt om jag blir lite mindre snorig, men vi får väl se.

Såna här helger ger mig så blandade känslor. Eftersom det inte var ute-väder (SVINKALLA vindar ju!?!?) och det är såpass tidigt så hade vi inte kunnat göra så mycket, men samtidigt vill jag ändå gärna känna att jag får ut något extra av varje helg, så inte livet bara glider iväg. Nu ska sägas att det kändes jättekul att se F ha det riktigt roligt, och vi hade en helt ok stund i fiket med – även om det är otroligt omysigt. Trots det kändes livet lite deppigt och meningslöst – sådär som det kan vara ibland.

På torsdag blir min första flex-dag, och jag ska försöka åka till K-Bygg för att inhandla allt som kan behövas för att vi ska kunna byta vår ytterdörr i påsk, och även diverse virke för småprojekt på gården. Ska också sätta mig och fundera lite över påskmat, det är ju kul att äta nåt som man inte alltid äter annars när det är långledigt och påsk, men har noll inspiration just nu. Ser inte ut att bli kalasvarmt heller, så grilla är ju inte så mysigt – även om det säkert blir det en dag ändå.

*Går i alla fall hitta lite små vår- och påsktecken ute.*

Måste för övrigt boka en läkartid, eftersom kvinnohälsa inte är något prioriterat i världen i stort så försvinner nu min Lenzetto-spray (östrogenspray) från sortimentet och från högkostnadsskyddet. Det är pissigt, när man hittat nåt som funkar och som får en att må typ bra. Nu måste jag försöka byta till nåt plåster eller så, och jag VET att de superofta är restade också. Är så fruktansvärt arg på att det ska vara ett problem att få tag i medicin som gör att man funkar i sin vardag!!! Har extremt svårt att tro att samma problem skulle gå under radarn på det sättet om det handlat om nåt som behandlade män och deras hormoner.

Framsteg

24 mars, 202624 mars, 2026 / LindaG / 3 kommentarer

Vips så gick det över en vecka sen jag skrev sist. Och vad har då hänt den veckan, något speciellt? Nej absolut inte, men nu har ”utesäsongen” börjat, vilket innebar att vi var ute hela helgen och ”vårstädade” på gården. Jag kunde, i vanlig ordning, inte hålla mig helt utan har klippt ner det värsta på perennerna som börjat få nya knoppar närmast marken, men har bara plockat bort ”pinnarna” jag klippt bort så löv och annat bös får ligga kvar för lite skydd. Grenar, pinnar och sly har samlats i en hög och ska eldas, när (om) det blir vindstilla någon dag.

Det är oerhört hoppingivande att kolla nära i rabatterna nu, för även om det mesta ser brunt och dött ut när man bara kollar ut så kan man hitta en hel del tecken på liv nu. Både i växtform och i form av insekter som kravlar sig fram – såg till och med ett par fjärilar i lördags. Tulpanerna jag satte i de nedsänkta lådorna på altanen verkar ha klarat vintern och har börjat titta fram ur täcket med gräsklipp som ligger som skydd, hoppas nu att inga rådjur får för sig att det är någon form av buffé.

Sist jag skrev så hade jag väl också precis börjat andningskursen va? Nu har jag kört den i en vecka, och i torsdags fick jag ett ryck och tog mig ut i löpspåret på ÖIS för att testa om det möjligen kunde bli någon skillnad. Jag har ju alla år hävdat att jag inte kan springa – eller i alla fall inte samtidigt som jag andas – och det visade sig att det var en helt korrekt bedömning, att det berodde på andningen alltså! Nu ska vi vara ytterst transparenta här, det här var typ första löprundan jag testade på nästan 13 år och jag är och förblir ingen löpare, men det var en VANSINNIG skillnad i hur jag upplevde min långsamma joggingrunda den här gången! Först tog jag det verkligen sådär löjligt långsamt som jag blivit rekommenderad, och jag varvade med att gå korta sträckor hela rundan – jag är inte dum ändå och är det första löprundan kan det ju vara rimligt att hålla sig LUGN. Men vilken skillnad, jag kunde hela tiden andas – med HELA lungorna, inte bara panikartat närmst nyckelbenen – så pass mycket att jag faktiskt kunde se mig omkring i naturen, och till och med kunde höja tempot lite.

*Köpte ju ändå vettiga löpardojor förra året så förutsättningarna finns ju där nu.*
*Bara tiden som ska räcka till med!*

Det är svårt att förklara vilken enorm skillnad det blev utan att bli antingen idiotförklarad eller låta som att jag gått med i nån sekt jag vill förmedla vidare, men jag var så glad när jag åkte därifrån att jag nästan studsade fram! Sen är jag tung och långsam, jag kommer nog aldrig vara en ”löpare”, men jag kände ändå att jag absolut skulle kunna ta mig runt 5 km utan att dö nu – till skillnad mot när jag fått dödsångest redan vid de 800 m vi ibland kört på träningen när jag inte kunnat andas.

Har också sovit lite bättre i veckan, det ingår ju också en del stressreglering förutom kapacitetsbyggande i kursen, så det enda jag känner är att det här kan vara nåt av det bästa jag investerat i för mig själv! Har ju börjat använda hela lungorna, inte bara den översta fjärdedelen, och det är lite som att en hel värld har öppnat sig. Bästa 1000 kr jag spenderat! 2½ vecka kvar med, men sen är ju tanken att jag har tekniken och metoderna med mig resten av livet, att plocka fram vid behov när det behövs.

I övrigt känner jag att jag har en svacka i träningen, den känns tung och har varit himla slitig på sistone, i samband med att det varit open-tävlingar. Fick en insikt häromdagen att jag inte alls är förtjust i de övningar som mest förknippas med crossfit (burpees, pull-ups, box hopp mfl). Jag gillar styrkedelarna som vi kör på Strongman på lördagar, och skivstångsgrejorna vi gör, men egentligen inte det högintensiva som kännetecknar Crossfit. Nåväl, det får rulla lite till så får jag se hur jag gör, jag vet ju att jag behöver träna för att må bra, och att jag inte har lusten kvar att ”gymma själv”.

För att återgå till veckan som varit så var det ju lite kall snålblåst hela helgen, så det blev inte så mycket kaffe i solen, men det hann jag ju faktiskt med tidigare i veckan – och det blir snart mer hoppas jag!

Höjd

4 mars, 20264 mars, 2026 / LindaG / 6 kommentarer

Jag har inte tänkt ha några större projekt i trädgården i år, förutom att anlägga en liten rosenrabatt vid hästvagnen då. Däremot har jag ju planerat att odla både grönsaker och sommarblommor, som vanligt, men jag har ett litet ledord för året – nämligen *Höjd*!

Jag har inte riktigt haft struktur, ork och tålamod nog att göra några riktigt bra växtstöd i köksträdgården, utan har använt mig av björkslanor jag vänligt nog fått av grannen och tillfälliga lösningar. Nu känner jag att jag skulle vilja göra köksträdgården lite mer lättarbetad, och då behöver jag få till en del odling på höjden, både för gurkväxter, bönor, ärtor och ev. pumpa, förutom lite blommor. Eftersom vi har en väldigt stor trädgård så behöver den verkligen ha lite maffiga och rejäla installationer även på höjden, och då tänkte jag börja i köksträdgården.

Förra året blev det en liten spontan ”mikrodamm” och lite uppfräschning av vissa odlingsytor där. Vi har ju en del spaljéer från tidigare ägare redan, precis vid ingången, och jag tänker att vi får fortsätta i samma stil.

*Insåg att jag typ inte fotat den lilla mikrodammen, den består av en murarbalja med kanske ca 20 liter vatten i, och ger en liten oas till insekter och djur i köksträdgården.*

Det behöver vara:

Enkelt att underhålla
Smidigt att sätta upp
Relativt billiga material

Alltså tänker jag jobba vidare med armeringsnät och enkla reglar som sitter i marken via markspjut. Tänker nåt åt det här hållet, fast inte riktigt den designen:

Här är lite exempel från vår trädgård i nuläget:

På den befintliga spaljén växer det både klätterrosor, klematis, björnbär och humle

Jag har också någon dröm om ett plank, men jag vet inte alls vart jag skulle kunna tänkas placera det så det ser naturligt ut. Hade väldigt gärna byggt någon portal kring den lilla grusvägen vi har, men det funkar inte eftersom vi behöver kunna komma fram med både lastbilar och annat där vid behov.

Jag gjorde en skiss genom att lägga ett papper över en skärmbild över vår gård, och sen fylla i med vattenfärg, för något år sedan. Den ger en bra överblick, och jag har ritat in lite hur jag planerar – sen har en del redan justerats men det är bra att ha en grundtanke ändå.

Här från en bild på Pinterest, från Hus&Hem, hade gärna haft något liknande någonstans – men var?!?

Alltså – VAD det här våriga vädret satte fart på kreativiteten ändå!

Inget om inget

18 februari, 2026 / LindaG / Lämna en kommentar

Nej men vi fortsätter i sjukdimman, F fortsätter med en feber som toppar kring 39,5 om dagarna, men huvudvärken har bytts mot hosta. Blir nog VAB hela veckan som det ser ut, tur i oturen att jag hade en extremt lugn vecka på jobbet utan en massa möten. Känner mig också lite hängig, men oklart om det bara är trötthet efter ytterligare en natt utan längre sammanhängande sömn än 30 minuter.

F är ju på barns vis mycket mer opåverkad av den höga febern än jag är av sömnbristen, så han vill ändå spela sällskapsspel, leka och pyssla, när jag HELST hade velat bädda ner mig i soffan. Det har också varit en massa tankar kring ett annat barn som gör att energinivån är minimal nu. Är dock väldigt tacksam för att ljuset börjar återvända, då känns det ändå som det finns ett ljus i tunneln där framme.

*Ändå roligt spel, om man inte har huvudvärk*

Känner redan att dagarna flyter ihop i en enda VAB-sörja, men är ändå tacksam för att det faktiskt var längesedan vi behövde VABba nån längre stund, och det är ju ändå VABruari.

Så galet torrt allt är nu förresten, kylan gör att luften är supertorr både inne och ute, huden är helt knastrig och håret är statiskt. Ute känns det så torrt att om det hade varit möjligt hade jag trott att snön var ”frystorkad”, har aldrig varit med om att snö känns torr på det sättet. Ser visst ändå ut som det ska bli lite mindre kallt från helgen och framåt, det känns bra nu. Känner att jag borde åkt mer längdskidor, men det är så många spår som haft för lite snö i sig, och lusten har heller inte riktigt infunnit sig. Lär väl säkert bli lite ”återfall” av snö och vinter, kanske blir det mer då – annars får jag väl nöja mig med att kolla Vasaloppet. Det är nästa helg va?

*Sitter just nu mot solig södervägg, med jacka och mössa, för att bara få lite frisk luft. Värmer ändå ganska bra, i lä.*

Nä det här blev ett trist inlägg, men det var bara skönt att få skriva lite, fast det inte finns nåt av substans att säga. Mår alltid lite bättre efter.

Batteristatus: sliten

4 februari, 20264 februari, 2026 / LindaG / 3 kommentarer

Det var några dagar sedan jag skrev nu, har dels inte haft nån inspiration men har framförallt varit trött i huvudet. Senaste familjekonflikten drog ner batteriet på noll, och kombinerat med nya lokaler på jobbet och ganska mycket externa möten så bestämde jag mig för att jobba hemma idag. Jag håller dessutom i konferens i morgon, så då behöver jag ha lite energi att dela med mig av. Det är otroligt roligt och givande att hålla i konferenser, men det kräver ju också att man verkligen är på topp, vilket ju kräver både sin uppladdning och en mjuklandning efter – tacksam att jag har ett jobb som oftast ger möjlighet till båda delar.

Vet inte om det också är någon hormonell obalans just nu, har varit så väldigt ljud- och ljuskänslig, och det brukar jag inte vara. Kom i och för sig på efter några timmar på nya kontoret att skärmens ljus- och kontrastinställningar var väldigt höga, så det blev lite bättre av att skruva ner dem, men då var ”skadan redan skedd” så att säga.

Jag har varit gravt osugen på att vara utomhus de senaste veckorna, det har varit så kallt och eftersom vårt förra kontor också var kallt så orkade jag inte frysa mer. Men, i söndags fick jag feeling och drog på overallen, och det blev nästan en heldag ute. Vill ju gärna ha något konkret att sysselsätta mig med ute, och eftersom vi haft besök av rådjur i köksträdgården och övriga delar av trädgården kändes det som om vi behövde se över våra elstängsel. De har inte varit på sedan det kom så mycket snö, vi har ju inga egna djur som är beroende av elstängslet just nu (den hagen grisarna är i har fårstängsel) och när det ligger snö mot stängslet gör det ändå ingen nytta. Nu däremot har ju snön nästan försvunnit och jag bytte trasiga elband mot elsnören istället, och stängde där det var öppet. Hoppas nu att rådjuren håller sig ute… Var också duktig och sa till mig själv att så paprika och chili, så nu har jag DET gjort i alla fall. Tomaterna får vänta till mars, det är bara jobbigt att hålla dem vid liv längre inne. Mådde så bra av att vara ute i flera timmar – som man ju vet att man gör men ändå ibland förtränger?

Sitter och skriver det här nu på lunchen medan jag väntar på att riset till matlådan kokar klart, och är glad att se lite strimmor av blå himmel genom fönstret.

Mellansonen är hemma med, han fick feber i förrgår kväll och har varit hängig. Han har ofta otur med att bli sjuk just när det är antingen något viktigt eller något roligt (som lov), men förhoppningsvis är han i kanske frisk till på fredag åtminstone. Nästa vecka är det ju sportlov, men båda jag och maken jobbar och har inget direkt inplanerat. De stora barnen hänger ju mest med kompisar och F går på fritids, även om han ska till mormor en dag och jag kanske försöker ta en halvdag ledig med honom med. Det blir helt enkelt mest ett litet avbrott i vardagen för deras del. På tal om sportlov förresten, såg att det kanske kommer snö på fredag, hoppas i så fall att det kommer så pass mycket att Dumme Mosse (som borde vara fryst nu) går att åka längdskidor på, i så fall blir DET helgens aktivitet för min egen del. Vad har du för planer till sportlovet?

Motvikt

30 januari, 202630 januari, 2026 / LindaG / 2 kommentarer

Privata händelser har lagt sig som en blöt filt över hela mig, så det blir lite ytligt skrap på ytan av andra saker som händer just nu istället. Behöver ändå bara få skriva lite, för att inte gräva ner mig helt. Sömnen är ju inte ens bra i vanliga fall och blir katastrofal när det händer nåt.

Om jag ska försöka fundera över bra saker som händer nu, som lite motvikt, så finns det ändå en hel del. Ett, vårt minsta barn går nu i den alldeles nybyggda Ölmstadskolan som stod klar vid årsskiftet, och bytet har gått toppen. Skolan är jättefin, med en riktigt stor skolgård att leka på, och den blir lite som en långsam present med eftersom mycket är insnöat nu som inte kommer dyka fram förrän det smälter.

Mellanbarnet har äntligen haft ett ganska bra skolår på högstadiet, efter extremt mycket problem de första åren. Han har gjort sitt gymnasieval (eller flera då) och jag tror att han kommer trivas ännu bättre på gymnasiet. Håller tummarna för att han kommer in på det lite mindre, privata gymnasium där han sökt.

På jobbet har vi fått flytta in i våra nya kontor, inte helt klart här ännu men det är ändå väldigt trevligt här – och framförallt är det varmt vilket känns fantastiskt efter att ha haft underställ på kontoret på gamla stället. Det tar också några minuter mindre att ta sig till jobbet, OCH det är gratis parkering vilket underlättar för oss som bor på landet och som behöver bil. Plus att jag då som jag nämnt fått min lilla procent tjänstledighet beviljad (100% jobb vinterhalvåret och 80% sommarhalvåret). Jag känner att jag kommer behöva ha någon form av strategi för den där lediga dagen, tanken är ju att den ska ge mer tid till att greja med odling och trädgård under sommarhalvåret, så för att den inte bara ska försvinna i vardagsmåsten (handla, tvätta osv) så behöver jag kanske sätta mig och tänka till lite. Känns väldigt svårt och förbjudet att bara ta en dag ”för mig själv”, så har absolut dåligt samvete redan. Suck.

Så som tur är så är det mycket som faktiskt rullar på. I dag är det också fredag vilket vi som vanligt tänker spendera framför Bäst i Test med F, och sen På Spåret. Känns skönt med en bekant rutin som man kan vila i lite, en stund. Hoppas din fredag blir vilsam med, kram!

Hemmasittare

28 januari, 202628 januari, 2026 / LindaG / 7 kommentarer

Ja nej, inte barnen tack och lov, utan jag själv. Vi byter kontor (vilket jag kanske redan nämn men jag orkar inte gå tillbaka och kolla) och de nya kontoren står redo för inflytt först nu på torsdag. Då har vi suttit hemma i två veckor – fast vi har haft ett gemensamt möte på plats och jag har varit iväg på event både i Nässjö och Värnamo, så bara hemma har jag inte varit.

I normala fall jobbar vi max två dagar hemifrån (OM det funkar med jobbet), och de dagarna brukar vara ganska sköna. Man kan sova en gnutta längre och slipper kör-tiden, och man kan sitta och lyssna lite på morgonpasset när man jobbar, man hinner köra en tvätt mellan möten. Men när det blir två veckors hemmasittande direkt efter att man varit hemma på jullov i tre veckor kan jag säga att jag tycker det ska bli himla skönt att komma till ett kontor igen…

Jag blir alldeles för mycket i mitt eget huvud när jag är själv så här länge, vilket innebär att jag dels överanalyserar allt ännu mer och dels att jag blir lite deppig. Speciellt nu på vintern, när man inte riktigt kan komma ut och det är trevligt att vara ute. Det finns en enda sak som är lite dum här ute på landet, och det är att vi inte har några speciellt roliga promenadstråk, det blir mycket ”gå på landsväg” och det kan jag vara utan. Sen är det ju å andra sidan extremt sällan det finns tid över för någon promenad, men kanske att man hade hunnit med en kort på lunchen. Generellt sett finns det ingen tid att pressa in några tusen steg, antingen har jag träning och är iväg och kommer hem framåt åtta eller så har jag ju hela hemma-ansvaret och ska laga mat, hjälpa med läxor, ta hand om djur och lägga barn.

Har börjat få ett längt efter våren nu, och lite grönska. Sen tar jag oändligt mycket hellre snö och kallt som vi har nu än ett par plusgrader och lerväta… Men tänk, när man kan gå ut på altanen och möta morgonsolen med en kaffe, och börja gå och pilla i trädgården. Samtidigt är jag ändå glad över att januari har gått relativt fort, den brukar kännas som den varar i evigheter. Skulle dock behöva ha något litet roligt att se fram emot känner jag, under slutet av vintern så den inte känns som en enda grå massa. Det är ju förresten snart sportlov insåg jag – vi kommer ju jobba och åker ingenstans, men kanske man kan ta en halvdag eller något för att hitta på något med F, som ju går på fritids annars.

Förresten, jag kan inte hålla mig, ni kommer få en förhandstitt på bokhyllan! Den är inte helt klar, det ska byggas för ovanpå hyllan och upp till taket, och det ska på lite lister vid golvet bland annat, men i princip är ändå själva hyllan redo. Det blir fler bilder sen när den är HELT klar, men kolla vad fint det blev!

Ofrivillig hemmasittare

14 januari, 202614 januari, 2026 / LindaG / 1 kommentar

Idag började en lite drygt två veckor lång period när vi måste jobba hemifrån. Vår nuvarande lokal ska utrymmas och få nya hyresgäster, och den vi ska in i är inte helt färdigrenoverad (Regionens hus). Ser fram emot nya lokaler, för det har varit så sjukt kallt där vi suttit nu, vilket är extremt påfrestande. Det är lite dålig timing med flytten på ett sätt – nu har vi ju precis varit hemma flera veckor över julen, och jag hade gärna träffat mina kollegor och kommit hemifrån lite. Men men, nu är det som det är. Dessutom blir det då en lite ofrivilligt träningspaus på åtminstone några dagar, när tatueringen ska läka. Kanske kan köra passet på lördag morgon, om jag tänker mig för lite med att inte slita mot tatueringen.

Sen lider jag inte hemma, absolut inte, hade det inte varit för att ledigheten och så så hade det varit toppen. Här kan jag slänga igång en brasa om det blir lite kyligt, och så har jag alltid katterna till sällskap. Speciellt vår svarta katt Sotis är gärna inne när det är skitväder, jag ÄR ju allergisk men kan liksom inte låta bli, får tvätta händerna och ta en allergitablett om jag gosar mycket.

Kanske det kommer bli lite mer bloggande den här perioden, det var ju för att jag var ensam under föräldraledigheten med L (nu 15…!) som jag började blogga, som ett sätt att känna mig mindre ensam. Det känns lite trösterikt att få lämna någon form av litet avtryck på något sätt, annars är det så himla lätt att känna att man knappt inte existerar, typ. Känner mig rent generellt så himla tråkig och menlös just nu, förklarade för min tränare att jag kanske måste backa lite ett litet tag men kände sen att vad i hela friden – han har ju en massa proffs han coachar och en massa medlemmar på boxen, det skiter väl han i tänker jag, jag lär inte bli proffs ändå. Kände lite så när jag träffade en gammal kollega för ett tag sen med, det gick ändå ganska snabbt att dra igenom vad som hänt sen sist och sen bara kände jag mig ointressant. Inte för att någon har haft nån förväntan på mig att vara intressant, men tanken fastnade lite i mitt huvud och satte sig, oinbjudet.

Ska faktiskt ut med min äldsta vän och äta nåt nu på fredag, det ser jag fram emot – med vännen jag träffade för två veckor sedan är det nog typ lika många kompisdater som jag hade under hela förra året. Heja mig, passar ju också mitt ord för året – Tillsammans! Glad för det, och hoppas på fler såna kvällar.

Nu ska jag sätta mig och läsa min bok – förresten så himla dumt, skulle åkt till bokbussen idag men när jag körde hem från att ha hämtat F på skolan så höll jag verkligen på att inte komma upp i vår lilla backe, och jag fastnade även på vår garageuppfart, så jag vågade inte ge mig ut igen. Ännu värre för maken som har elbilen, den är bra på mycket men just vinterväghållning är den inte toppen på, tror det är för den är så tung. Hoppas att grannens pappa ska hinna skotta innan dess – jag försökte med fyrhjulingen men det var alldeles för tung snö så det gick inte. Nåväl, jag får väl försöka svänga förbi biblioteket i helgen eller nåt.