En bra och en dålig

I går var en bra dag. Vi var ute mest hela dagen, maken byggde kanter till nya trädgårdslandet och jag vände jord och planterade lök. Vi grillade i det fina vädret och tog fram studsmattan som vi köpte nytt när och kantskydd till. Bra på alla sätt och vis.

I dag borde det vara en bra dag med, mormor kom över och fikade ute och jag grillade krabbelurer i trädgården. Det är rätt varmt och gott och solen lyser mer än jag trodde den skulle göra. Det var bara det lilla problemet att jag tror att ALLA vaknade på fel sida i dag. Äldsta är trött och retlig för att han varit hemma en hel vecka och gått skola på distans, mellangrabben är också trött och avig och den minste verkar inte heller vara på humör. Så mitt humör har också dalat, så nu är jag mest deppig över att istället för att ungarna skulle vara extra glada pga krabbelurer i trädgården och studsmatta så har de tjurat ut. Iofs har de också åkt till mormor nu, men ändå, mest misslyckad känner man sig.

Sitter just nu på garageinfarten och skriver förresten, för Filip somnade i bilen när vi skjutsade de andra till mormor. Han blir kanske på bättre humör efter en lur.

Det växer i alla fall bra här hemma, får man allt säga. Har (nog) försått allt som ska försås nu tror jag, resten kommer bli direktsådd i landen när det är varmare. Så här ser det ut just nu:

Majs, inte planterad snett men fotad snett 😉
Spetskål
Mini-Pak choi
Potatis
Sallat
Tomater
Inne växer kruktomater…
…och slanggurka.

Förutom allt ovan så har jag även försått nejlikorna, och så resten av spetskål samt pak choi. Har verkligen aldrig haft så här mycket på G, nu känns det som det gäller att ha lite tur om jag ska kunna hålla allt vid liv tills det är dags att få ut det i landet…

Oro och skogsbad

Efter en rätt stressig vecka med arbete mestadels hemifrån var det faktiskt ändå väldigt skönt att det blev helg – trots att miljön är densamma. Först i går kände vi oss i princip alla friska, med undantag från att Lukas ögoninflammation inte gett sig helt än, men DET kan ju i alla fall inte vara Corona… Däremot börjar allergin ta vid för mig och de två stora grabbarna märker vi, så vi har redan börjat med allergitabletter. Nåväl, det är ju som vanligt i alla fall.

I går åkte vi upp till Strömsbergsskogen igen för att grilla, alla utom äldsta grabben som äntligen fick träffa kompisar och valde att vara ute och cykla och spela basket ❤ . Speciellt nu när vi varit hemma mer eller mindre sammanhängande i två veckor så känns det hur otroligt välgörande det är att komma ut i skogen. Däremot så är det ju väldigt många andra som kommit på just detta med (eller alltså, jag fattar ju att vi inte var först direkt) så det var typ fullt på parkeringen och köer till grillplatserna… Den biten känns surt (egoistiskt jag vet), men när jag kommer ut i skogen vill jag ju helst ha lugn och ro just när man sitter och grillar en stund. Dumme Mosse går ju typ inte åka till för det är köer till alla 8 grillplatser. Fan vad jag hade velat ha lite egen mark där man kunde sätta upp ett eget vindskydd och göra en från grillplats…

För övrigt så har jag ju såklart oroat mig för alla ekonomiska konsekvenser som kommer att komma till följd av Corona. Kommer vi ha jobben kvar? Hur kommer vi klara oss?

Även om ingen av oss sitter utsatt i form av timanställningar, butiksjobb eller i en pressad ekonomisk situation redan innan så oroar man sig ju i vilket fall, för såklart kommer både byggbranschen och bilbranschen att påverkas. Hatar, som alla andra, just ovissheten.

I dag ska vi i alla fall fortsätta med vårt jobb att städa av huset ordentligt och jag ska förså bland annat mer spetskål och förgro den andra omgången potatis. Vi har beställt jord från Klämmestorp som vi ska ha till gropen där växthuset skulle stått, men de börjar leverera först vecka 16 (om inte det också strular till sig) så jag har avvaktat lite med en av sorterna jag köpt. Tänker också försöka hinna ta en egen promenad i skogen en runda, behöver lite motion efter nästan 2 veckor utan.

I morgon räknar jag med att alla ska kunna gå till jobb och dagis som vanligt. Hur mår ni?

Var det en film eller hur var det?

I dag jobbar jag, fast hemifrån eftersom halsont och huvudvärk inte gett med sig helt, även om det inte är mycket kvar. I vanliga fall hade man ju bara tagit en Ipren och åkt och jobbat som vanligt, men nu känns det både som man skulle bete sig dumt genom att ge sig ut OCH typ fånigt att stanna hemma. Damned if you do, damned if you don’t, liksom.

Tycker man börjar få en sån konstig overklighetskänsla med, med meddelanden från en massa länder om att det är utegångsförbud och att folk inte får träffas i större grupper än två och två. Och nu fick det visst bara vara bordsservering på restauranger här hemma med. Så länge man jobbade som vanligt så tyckte jag att det kändes ungefär som vanligt, men nu när vi ändå blivit lite isolerade hemma en vecka så känns det så konstigt och overkligt allt.

Vet ni hur sakta allt växer när man går och kollar till det en gång i kvarten? JÄTTESAKTA!

Det är svårt att veta riktigt hur man ska förhålla sig till allt, för på ett sätt känns ju allt som vanligt och ändå vet man ju vid det här laget att det här kommer få stora konsekvenser för ekonomi och konjunktur och allt sånt som jag egentligen inte ALLS orkar sätta mig in i så mycket som jag antagligen borde. Det är mest jobbigt att inte riktigt veta vad som händer om en vecka, eller ens i morgon… För mitt i allt så känns det ju typ fånigt att ens tänka att hela världen har stängt ner pga en influensa, fast det är det som hänt? Eller är det bara en halvdålig film man slötittar på med ett öga medan man sköter vardagens alla bestyr?

Jag är ju inte den människan som är bäst lämpad att bli instängd i hemmet heller, och det är inte direkt barnen heller. Den som klarar det bäst är nog maken som är betydligt mindre rastlös än vad jag är. Till och med när jag sitter och skriver det här på min lilla självutnämnda kafferast så känner jag att det bokstavligen kryper i kroppen på mig. Oavsett virus eller ej så hade jag ju ändå inte kunnat träna sedan en vecka tillbaka eftersom jag är hängig och det mår jag inte bra av. Jag saknar GRYMT mycket att vara riktigt, riktigt trött i kroppen, så att man kan lägga sig på kvällen och känna sig sådär BRA utmattad, men där hjärnan fått tid att bara fladdra runt. Måste nog komma ut på en promenad strax, känner jag. Det som räddar mig lite är att det varit så fint väder att jag kunnat vara ute lite, även om det är iskallt i vinden.

Sjukt nöjd över mitt nya lilla land med blåbärstry och penséer.

39,6

Jag skrev ju att vi var piggare… Jag tar tillbaka det för nu har Lukas 39,6 och huvud- samt halsont.

#vabbelivabb #herewegoagain #neverendingstory #kanskecoronaändå?

Sol i trädgården

Idag är vi lite piggare här hemma, även om lite förkylning (och ögoninflammation) kvarstår. Potträningen går sådär, kan man väl säga, eftersom han hellre håller sig (vilket han är fullt kapabel till) till han spricker hellre än att kissa på pottan… Vi får väl se hur vi fortsätter.

I vilket fall så har vi kunnat vara ute lite i trädgården, så jäkla skönt även om det är svinkallt i luften. Jag har grävt ner mina tre blåbärstry jag köpte på Bomässan, och bestämde mig för att göra en liten blomsterrabatt mellan dem. Tänker plutta ner lite penséer där i första hand, men får nog vänta till på typ måndag eftersom det ska bli väl många minusgrader natten som kommer.

Blåbärstry där det är blått (med gnag-skydd runt) och tänkta penséer vid rött.

Är också gravt sugen på att packa upp utemöblerna som ligger packade likt ett Tetris under presenningen där bakom. Egentligen för tidigt, men vad fan… Vi tänkte ändå grilla både i dag och i morgon, kan ju lika gärna gå all-in 😉

Planerar lite för alla mina tomater med, håller ju på och driver upp en ganska stor mängd nu. Tänker att vi ska bygga en liten ”pergola” där jag kan hänga ner snören som stöd, typ så här:

Jag ska inte överge mitt yrke för att bli tecknare, var inte oroliga.

Det är ju rent söderläge där och skyddat dessutom, så jag har valt tomater som ska gå att ha på friland. (Tack till Sara Bäckmo för mod att testa det). I landet till vänster är redan rabarbern en bra bit på väg upp, och bredvid står min enda krusbärsbuske. Till höger där har jag tänkt ha mestadels blomster, och så vitlök – men den senare hann jag inte sätta i höstas så det kanske inte blir något alls…

I detta lilla landet tänker jag mig en enkel spaljé av typ armeringsjärn där min slang- och druvgurka ska kunna växa bra. Runt blir det nog nejlikor. De blå pluttarna i landet bakom får symbolisera spetskål som jag köpt i en vacker rosa-lila färg, har inte testat det innan men hela familjen älskar ju spetskål så jag hoppas det blir bra!

Bortanför sandlådan här är tänker jag plantera:

A – Brytböna
B – Fjädervallmo
C – Mer brytböna
D – inte bestämt än

I landet där vi först tänkt ha ett växthus blir det nu från vänster till höger: Majs, märgärt och potatis. Det här landet är mycket större än de andra, fast det ser litet ut i den här vinkeln.

Det var dagens nörderi och dagdrömmande för trädgården, inne, i uterummet och i garaget står det fullt med försådda tomater, spetskål, gurka och Pak Choi och väntar, och min tidigaste potatis ligger och förgror den med. Det gör mig himla glad! Hade jag haft mer tid så hade jag nog gärna odlat en massa mer saker, samtidigt känns det rimligt att öka på lite i taget så man hänger med.

Förresten, om nån av er klipper gräset i vår och tänker åka till tippen med klippet, släng hellre in säckarna till mig så kan jag använda till täckodling!

Rapport från…

…verkligheten? Sjukstugan? Cyklopen? Karantänen?

Tja, välj själv. Vi har ju i alla fall varit hemma med Filip hela veckan, en av oss har försökt jobba hemifrån och den andra har varit sjuk eller vabbat. För vi blev ju sjuka båda två vuxna här hemma med, förkylning, feber, ont i halsen och kroppen. Filip är mest snuvig nu, men de säger att han ska ha varit 2 dagar symptomfri innan dagis, men i såfall lär vi ju få vabba till midsommar?! Lite rinnig näsa är svårt att undvika så här års känner jag… Förhoppningen är väl att han ska kunna gå till dagis på måndag ändå.

Själv vaknade jag enögd i dag, för i går fick jag en ögoninflammation som hette duga. Ena ögat gick alltså inte öppna alls i morse och är riktigt svullet och rött. Förutom övrig hängighet då…

Potträningen då? Jodå, vi kan väl säga att det står ungefär 10-0 till golvet vs pottan… Men det går framåt för all del, nyss sa han faktiskt potta och hämtade den – samtidigt som han kissade – så det finns nog hopp om det. Sjukt att jag inte minns alls hur det var med de andra barnen???

För övrigt känns allt som vanligt förutom att man får en overklighetskänsla när man hör om alla varsel och nedstängningar överallt. Som jag sagt innan så skrämmer mig reaktionerna, inte viruset. Dessutom kan jag inte baka eftersom folk bunkrade jäst (och socker, men det hade jag hemma)… Så knepiga reaktioner ändå.

Vad gör ni? Kommunicera med mig innan jag får total lappsjuka här hemma!!!

Virus-potträning!

Det är ju ett jäkla tjötande om Corona. Min alldeles personliga åsikt är att jag inte är alls rädd för själva influensan, vare sig för min egen eller familjens del, även om jag såklart har människor i min bekantskapskrets som jag kan oroa mig för, precis som med vilken influensa som helst. Däremot oroar jag mig rätt mycket över de i mitt huvud rätt sjuka åtgärderna som införts pga denna influensa?? Men – jag respekterar att folk har egna åsikter om saken, det här är bara min egen åsikt.

Det jag vill komma till är egentligen något helt annat, men bakgrunden är att Filip som varit förkyld nu måste vara symptomfri i två dagar innan han får gå tillbaka till dagis. Med en förkyld 3-åring vintertid kan det ju dröja tyyyyyp till midsommar, om man ska vara krass…

Så, till sist till saken. Nu måste vi ju jobba och vabba hemifrån i åtminstone ett par dagar och då kom jag ju på en genialisk sak – det är ju ett perfekt tillfälle att potträna Filip! Vi kan inte direkt åka någonstans, vi kan hålla bra rutiner hemma och vi är jävligt trötta på blöjor.

Målbilden är en blöjfri vår innan påsk!

Eftersom vi båda har totala minnesluckor från när de båda äldre barnen skulle bli blöjfria så laddade jag ner (köpte alltså) boken ”Blöjfri på 3 dagar” som känns lovande med en massa tips och vettig logik. Så, nu är blöjorna undanplockade och vi är typ redo för en lång och gissningsvis ganska blöt dag i morgon. Vi kommer jobba lite omvartannat här, men det ska nog lösa sig.

Kan komma behöva ett stort glas vin i morgon kväll misstänker jag, och jag tar gärna emot mentala hejarop…

Prosit

I dag är jag och Filip lite hängiga och förkylda här hemma, så nu är det väl bäst att hålla sig just hemma, även om jag nu mest tror det är en förkylning. Just idag fick jag ju faktiskt lite av det jag önskade mig häromdagen, nämligen att få sitta i lä med ansiktet mot solen en stund.

I väntan på lite grönska är det ju ändå otroligt vackert med snö!

Maken tränar och de stora grabbarna är och åker pulka. Jag och Filip har knatat runt i trädgården lite men nu ville han gå in och kolla Nalle Puh, så jag passar på att sitta på altanen precis utanför. SÅ gott solen värmer!!

Är rätt trött, Filip hade krupp i natt, men det är så mycket enklare när man vet lite vad det är och hur man ska hantera det. Vi har sovit med sängen upphöjd och fönstret öppet och det hjälper jättemycket.

Hoppas nu mest att maken köper med semlor på vägen hem, och det är nog inte så otroligt 😊 Hoppas ni får en skön helg!

På väg mot en vägg

Näe hörni. Det här har varit ungefär två veckor som har varit ALLDELES för stressiga, så här kan vi inte ha det! Fasen vad lätt det är att ryckas med, när jobbet dels är roligt och man även vill prestera bra, men dels även på grund av att om JAG inte hinner med så påverkar det ju en massa andra personer.

Men, i går kom jag hem och hade hjärtat i halsen och en klump i magen, på odrägligt humör mot barnen och med noll och intet tålamod, det funkar ju inte. Gör om gör rätt, så att säga, och i dag har jag haft en mycket aktiv inställning till att ta det lugnt och gå på Good Enough. Så fort telefonen har plingat till så har pulsen gått upp, men det har funkat att bara vara jävligt enveten med långa, djupa andetag och gå ifrån nån minut. Det kommer ge sig, det gick bättre redan på eftermiddagen, men jag kommer få tänka aktivt på det ett tag tror jag. Känns mycket bättre hemma med, tålamodet är någorlunda återställt (även tack vare barnen som kände av läget redan i går och hjälpte till så gott de kunde) och vi har haft en ganska lugn kväll.

Den här helgen får nog bli riktigt lugn, igen, hoppas på så pass fint väder att jag kan greja lite smått i trädgården, det är väldigt avstressande tycker jag. Det händer ju en del där ute med, förutom krokusar och tulpaner som är på gång så tittar tex både rabarber och kärleksört fram redan. Försöker lägga lite täck över det sistnämnda så den inte ska frysa sönder om det blir lite minus någon natt.

Sitter också och jäser på ett himla ytligt inlägg som jag inte riktigt vet om jag ska skriva eller ej. Vet att det åtminstone är ett par av mina nya kollegor som läser här (hej hej!) och av någon anledning känns det liksom lite pinigt att skriva om ytligheter då? Vet egentligen inte varför. Kanske för att jag inte vill att det ska kännas som jag fiskar komplimanger? Fast samtidigt så vill jag ju såklart kunna skriva om precis det jag känner för naturligtvis, så det kommer nog bli ett inlägg ändå, ni får väl ta skämskudde om det behövs, hahaha!

Som en lotto-vinst!

Jag hade just varit med om en av de bästa eftermiddagarna i mitt liv tror jag, en helt vanlig tisdag! Det är dessutom nästan svårt att få fram det magiska i den, speciellt för nån som inte har barn, men låt mig försöka:

Jag kommer hem med Filip som vill fortsätta vara ute i trädgården så jag stänger till vår grind och går in. Inne är det knäpp tyst. Kollar in och ser de två stora pojkarna på varsin sida köksbordet, djupt koncentrerade på läxor och helt utan tjafs. Båda två gör dessutom mer än de läxor som måste göras och har därmed tagit in en hel dag.

När de är klara ber jag Oliver ha ett öga på Filip genom fönstret, men han säger glatt att han går ut till honom i stället. Efter några minuter sticker han in huvudet och säger att han tar Filip på en promenad i lådbilen.

Under tiden kommer Lukas fram och ber att få hjälpa till att göra köttfärssås. Han hackar lök och vi småpratar utan tjafs och gnäll och utan om böner att få spela?! Vi lagar mat och har så himla trevligt.

Efter en stund kommer Oliver hem med Filip, som ramlat i en vattenpöl och som trots galon är dyblöt. Han har fått Olivers vantar eftersom han var kall, säger Oliver som oxå är dyblöt av regn. Båda klär glatt av sig återigen utan gnäll, tjafs eller tjat om spel!?

Strax därpå är maten klar, alla äter stora portioner, pratar och har det helt suveränt! Efter maten åker jag och Filip och hämtar maken i Bankeryd, där jag just nu sitter och väntar på att han ska springa in och köpa lite mjölk.

De här alltså! 😍😍😍

Alltså fattar ni vilken eftermiddag?! Kan man ha det så här bra???