Planering av julmaten

Idag har jag varit hemma och vabbat med båda barnen, som vaknade med magont, och eftersom det går magsjuka på dagis så tog vi det säkra före det osäkra. Det visade sig vara falskt alarm dock (troligtvis lite mycket julmat igår på julbordet), men nu fick jag ju ändå hela dagen på mig att fundera över julen!

Vi brukar alltid vara hemma hos oss och fira jul, så även i år, men i år äter vi även mat hos oss och inte ”bara” fika och ostbricka. Lite extra kul, speciellt som vi är en person fler i år med =)

Eftersom jag ALLTID har mat i huvudet, på ett eller annat sätt, har jag självklart även börjat planera vad jag ska servera på det här ”julbordet”. Eller ja, inte riktigt julbord, mer som ett festbord med jul-tema, för hur gott det än är med Jansons, köttbullar och skinka, så blir det liksom alltid för mycket av fet, stabbig och salt mat, vilket resulterar i att alla bara sitter i soffan och har paltkoma.

Alltså, mina funderingar går i följande banor:

Egengravad lax.
Rostad brysselkålssallad med pinjenötter
Crostini med prosciutto, fikon och nån ost
2 – 3 egengjorda sillar (tips?)
Picklad rödlök
Små köttbullesmörgåsar
Ceviche av nåt slag
Foccacia och hemgjord färskost
Ostar

Så, ganska mycket fisk (nytillskottet äter inte kött, men det är också gott att äta nåt annat än bara det), och så lite mer ”cocktail-format” på maten.

Det här är bara en första lista, dels måste jag kolla så jag hinner göra sakerna och inte allt ska göras precis innan servering, och sen kommer jag säkert hitta mycket mer inspiration framöver med… Men, jag tar GÄRNA emot alla förslag, helst på sånt som inte är helt traditionellt!

Dessutom måste man ju hitta på en trevlig välkomstdrink på jultema med, för att inte tala om dessert och kanske nåt litet att dricka efter maten med…

Kanske en gotländsk saffranspannkaka till efterrätt?

Dags att beställa kokbok!

Nu har jag bara lite småjusteringar kvar att göra i kokboken, sen är den klar! Eller klar och klar, har insett under resans gång att det är ju en hel VETENSKAP att göra en schysst kokbok, och jag har inte vare sig kunskaper eller resurser för att göra den helt proffsigt, layoutmässigt.

Här har ni ett par sidor, för att ni ska kunna se lite hur den kommer se ut:

Framsidan

Innehållsförteckning

Ett mittuppslag

Boken är i formatet liggande A4, och blir spiralbunden så man lätt kan ”fälla ihop den” när man lagar mat.

Jag hoppas bli klar med det sista innan helgen, så om någon nu skulle vilja beställa en kopia så behöver jag veta det innan dess. Boken kostar 249 kr att beställa, för mig också, så det är liksom självkostnadspris på den 🙂

Pepparkaksbak

 Idag har vi haft lite .. ja, jag tänkte säga julmys, men det är ju inte riktigt sant. Men vi har i alla fall bakat pepparkakor och pyntat lite här hemma, pojkarna har varit jätteduktiga och bakat en jättesats alldeles själva, men hur man än vänder sig så tror jag att jag var den som var tröttast när allt var klart 😉 Det ÄR mysigt, men också jobbigt, och det finns tillräckligt med ”alltingärsåperfekt”-inlägg ändå nu inför jul, utan att jag behöver spä på det.

Här hemma bakar vi elgitarrer, barnvagnar, händer, pingviner, sjöhästar och giraffer till jul. 
Mitt tips är att lyfta in ett litet bord i köket, blir lite enklare för dem (även om det inte blir det för min rygg). 

Båda barnen har varsitt förkläde som de fick förra
julen, inköpta på Åhlens om jag inte minns fel. 

Det är ändå väldigt kul att se dem jobba bra ihop! (dvs utan att slåss)

 I morgon blir det lite första-advents-mys med grannarna, det blir nygjord julskinka och tomtegröt – gott i all enkelhet!

Mormors pepparkakor

Min mormor, som inte lever längre, gjorde alltid de absolut bästa pepparkakorna. Tunna, spröda och packade med smak är de lätt de bästa pepparkakor man kan äta, och jag är sååååå glad att jag har fått hennes gamla recept! Av alla recept jag samlat så är ändå detta ett av dem som ligger mig allra varmast om hjärtat (och i magen). Den här degen, och såklart även pepparkakorna, blir ganska mild, och får inte den där skarpa eller lite ”starka” bismaken en del köpepepparkakor får. Helt enkelt sjukt god!

Det enda man måste tänka på här är att degen ska ligga 2-5 dagar i kylen, så gör degen en vardagskväll om du vill baka med barnen till helgen!

Mormors pepparkakor

1 dl smält smör
2½ dl sirap, lite uppvärmd så den flyter lätt
1½ msk ingefära
½ msk malda nejlikor
½ tsk cederolja (finns vid karamellfärgerna i större affärer)

Rör ihop ovanstående (gärna i matberedare) i 5 minuter på låg hastighet för att få ut alla smaker.

5 dl farinsocker
1 msk bikarbonat

Blanda ner socker och bikarbonat, och kör sedan smeten ytterligare 2-3 minuter.

2½ dl grädde
½ – 1 kg vetemjöl (eller dinkelmjöl)

Vispa grädden tills den bildar mjuka toppar. Rör ner först grädde och sedan mjöl lite i taget tills du får en bra konsistens (som en bra kakdeg, den ska inte vara alltför kletigt men ändå mjuk). Låt den vila inplastad i kylen i 2-5 dygn innan du bakar ut pepparkakorna – helst på smörad plåt – i mitten av ugnen på 200 grader.

Nämen alltså, det GÅR bara inte att äta av den här degen. Ni vet kakdegsbitarna som finns i Ben & Jerrys Cookiedough? Det här är bättre….

36 år senare….

Insåg att det var väldigt längesen jag skrev nåt om min träning, den har ju ändrats lite det senaste halvåret eller så, mest för att jag kände att jag inte längre hade riktigt orken eller drivkraften att hålla kost och träning på riktigt samma nivå som innan.

Nu har jag landat i någon form av riktigt bra basrutin däremot, på ett sätt som gör att träningen GER energi utan att i princip kräva någon mental ansträngning alls – för att vara utan träning är inte längre ett alternativ, inte när man vet hur mycket piggare man blir och hur mycket bättre man mår.

Nu ser rutinen ut som följande, det är tung styrketräning på lunchen två – tre gånger i veckan (ok nästan alltid två gånger) och så är det min lördags-HIIT som även blivit ett pass på tisdagkvällar. Alltså, fyra pass i veckan, tämligen högintensiva men inte så tidskrävande, och med tanke på att det bara är ett av dem som sker kvällstid så känns det inte som det direkt tar av min tid. Sen försöker vi ju komma ut så mycket som möjligt på helgerna, men då är det liksom inte för att träna man går ut, det är för att det är så skönt och det ger så mycket annat!

Kosten då… Jag gjorde ju ändå en hyfsat rejäl resa där med, men för att gå ner, eller ens hålla den vikten jag kanske egentligen skulle vilja hålla, så krävs det 110% ansträngning precis hela tiden. Det går liksom inte… Så, med ett antal kg plus på vågen så har jag liksom fått inse att det får vara bra nog med att hålla en vettig kost, men inte en perfekt sådan. Försöker bara lära min hjärna att den också får nöja sig.

Ta mig tusan, det här ger ju ett alldeles vanligt liv, att det skulle ta 36 år att komma fram till … 😉

Underhållning på många plan

Det här har varit en himlans skön helg ändå, måste jag säga. Lördagsträning med fika, i vanlig ordning, följdes av gäster på kvällen – jättetrevligt! Menyn för kvällen blev fransk med den här glassen – med ett tillägg av saffran i – till efterrätt. Inte så dumt 🙂

Söndagen spenderades i ett tämligen skönt tempo, jag och maken turades om att spela Fallout (kommer till det) och däremellan sköta allt som ska skötas, möbler som ska skruvas ihop (sovrummet) och mat som ska lagas. En klart bra söndag helt enkelt.

MÅSTE bara få tjöta lite om Fallout, som alltså är ett spel vi spelar på Playstation4, även om jag vet att de flesta av er inte spelar eller vet vad det är, men det är lite för bra för att inte nämnas…

Lite kort kan man väl säga att det är ett spel som utspelar sig i en postapokalyptisk värld i framtiden, där större delen av världen och mänskligheten dött i ett kärnvapenkrig. Själv har man varit nedfryst och vaknar nu upp i den här ”eftervärlden”, som är helt underbart retro/futuristiskt postapokalyptisk. Man måste liksom bara älska miljöerna….

Spelet är dessutom så där galet komplett, man kan göra i princip allt – bygga hus, lösa uppdrag, skjuta diverse odjur, bygga på sin karaktär, prata med folk… Ja liksom allt man kan tänkas vilja göra i ett spel (möjligen undantaget att man inte kan spela samtidigt, vilket gör det lite bekymmersamt hemma när vi är två som vill spela på kvällarna).

Det här spelet har varit väldigt, väldigt efterlängtat av både mig och maken dessutom, så man liksom njuter av att få sätta sig i den här andra världen en stund. Svårt att beskriva, men en väldigt skön känsla.

Nu blir ju den där stunden när barnen lagt sig lite extra rolig, helt enkelt!

Hjärnan är formbar och du designar den*

Idag hade jag förmånen att kunna gå på en inspirationsföreläsning på jobbet, det var hjärnkirurg Nisse Simonson som pratade om:

Allt du gör påverkas av din hjärnas uppbyggnad, men allt du gör påverkar också din hjärnas uppbyggnad.*

Det är så häftigt att höra på, att man själv kan stimulera och påverka hjärnan så att den faktiskt ändras och växer rent fysiskt (på micronivå). Däremot är det ju inget som sker av sig självt, man måste öva, nöta och upprepa för att hjärnan ska hitta nya banor, men bara att möjligheten finns gör det ju fantastiskt!

Jag gillar hur han förklarar det som ändå känns lite ”allmänt känt”, dvs att du själv kan välja om du ska vara en surkart eller en muntergök, genom att helt enkelt visa på att hjärnan kan lära sig att ta nya stigar och kopplingar, och övar man då på att ta den positiva kopplingen så kommer det vara DEN stigen som sedan blir ett primärt val eftersom den är ”mer upptrampad”.

Dessutom pratade han lite snabbt om det här med demens, och att det nu börjar kallas Diabetes typ III, eftersom risken för det kan minskas med 67% om man minskar på andelen kolhydrater (främst socker) och ser till att få 40 min rask promenad (eller motsvarande träning) om dagen. Både läskigt (att det är så vanligt när det finns så enkla medel att förebygga det) och häftigt, att man kommit fram till detta!

Jag och min kollega gick ut därifrån med lite ny energi och en massa positiva tankar, väldigt kul att få en liten boost i vardagen så här!

* = citat av Nisse Simonson

Grattis Oliver!

Idag fyller Oliver 9 år! Han bestämde att han ville att vi skulle gå på Rosegarden ihop med mormor och morfar, så för att få ihop det så gjorde vi det redan i söndags faktiskt. Oerhört gott (som vanligt), barnen åt mängder med sushi, som är den gemensamma favoriten, och en massa annat gott. 

Till vardags går han nu på friidrott två dagar i veckan, och på klättring en gång.

Han är just nu mest inne på Nerf-krig, när man inte får spela, och den gamla godingen Heroes of Might and Magic när man får spela 🙂 Schack är något som spelas hos kompisar och på skolan, så nu fick han en egen schackbräda också. 
Båda barnen gillar att vara med oss ute, åtminstone så länge det inte finns nåt roligare att göra (dvs om nån kompis vill leka). 

Ett STORT grattis till dig, min älskling, som börjar bli så himla stor!!!

En ny liten person

I lördags var vi på besök hos grannarna och hälsade på den senaste familjemedlemmen, lilla Anton! Han kom lite för tidigt, men vägde hela (eller lilla) 2270g när vi var och hälsade på honom, en sån fantastiskt söt liten mini-skrutt!

Han har en sond för att få lite stödmatning, när han inte riktigt orkar äta färdigt själv, annars mår han jättebra!

Lilla, lilla människan, så söt man kan vara!

Det är ju så fascinerande hur sött allt är när de är så små, man blir ju helt hänförd av varenda liten grimas och rörelse. Välkommen till världen, lilla Anton!!!

Södra Vätterleden – Skinnersdal till Skinnarebo (16,5 km)

Det var ett litet tag sedan vi var ute nu, jag och maken, så när vi fick barnvakt i söndags tänkte jag först ta den lata och bekväma vägen och stanna hemma, men jag är väldigt glad att jag tog tag i mig och tog en bit till av Södra Vätterleden (Smålandsleden) istället. Första biten hittar du HÄR.

I och med att vi är runt hemtrakterna och vandrar så har vi fördelen att få skjuts ut till start- och hämtplatserna av min far, så att vi på det sättet kan gå hela leden fast i lagom bitar. Gårdagens vandring började alltså i Skinnersdal, där vi slutade förra, och gick genom Tabergsdalen och upp mot Skinnarebo golfklubb där vi blev upphämtade igen.

Dagen började i tämligen fint, men småkyligt väder, så vi hann få lite sol på oss innan det blev alldeles grått på himlen.

Jag och maken knatade på, vilket tydligen gick ganska snabbt igår trots en hel del lera, för vi var framme nästan två timmar tidigare än jag hade tänkt mig. Självklart blev det kaffe och äggmacka med, det är ju så galet gott att äta ute på något sätt.

Naturen är väl inte fantastisk ute så här års, men så länge solen sken blev det ju ändå lite färg i omgivningarna. Den här delen av leden var just nu ganska lerig, men annars var det en hyfsat lätt sträcka ändå, förutom just i Taberg där det var backigt värre.

Färgvariationen är ju inte enorm just nu, men det var skönt att komma ut ändå!

Jag är så himla glad att vi tog oss ut, för gud så mycket bättre man mår efter en lugn och skön dag ute, där man hinner prata i lugn och ro!