Vi klarade nääästan två veckor på fritids innan det var dags för terminens första VAB. Stackars Filip kom hem från fritids i torsdags och var visserligen pigg, men klagade på huvudvärk. Gissade att det var något på gång och japp – han vaknade mitt i natten med hög feber. Den höll i sig under hela fredagen och låg på dryga 39 grader, så han var riktigt skruttig, det lilla hjärtat. Under dagen började komma lite klagan över att han fick ont i kissblåsan när han kissat, men vi tänkte det bara var allmänt jobbigt med febern. Till sist somnade han ändå, så himla söta barn är när de sover… ❤

I dag var febern nästan borta och han har mått mycket bättre, förutom att han har fått mer och mer ont i kissblåsan. Han är helt med på vad den sitter och vad den gör, för faktaböcker är det roligaste som finns att kolla i, och frågor om allt strömmar i ett oändligt flöde. Mycket charmigt! I alla fall, efter en diskussion med 1177 så åkte vi in till närakuten, och blev sedan slussade vidare till barnakuten där vi fick bekräftat urinvägsinfektion (eller exakt vart infektionen sitter har vi väl inte svar på än, det är ju njurbäckeninflammation man oroar sig för att det ska bli, om man inte behandlar). Två ynka timmar senare vände vi hemåt med antibiotika, två ömma fingertoppar efter blodprov men två, små leksaker rikare. Skönt att vi åkte in ändå! Tycker oftast ”mamma-känslan” stämmer om något är fel, men ibland känner man sig ändå som en fånig, nojig förälder – tills det är bekräftat att något är galet.

Han mår i alla fall bra, i alla fall när han fått Ipren (och nu antibiotika) och ville absolut att vi skulle gå och titta lite på blomsterrabatten utanför sjukhuset innan vi gick hem:

Nu sover han gott, och om en liten stund tänker jag göra detsamma. Kram på er!

PS, i mobilen fick jag upp bilder från idag för ett år sedan – och japp, då var han också sjuk och jag vabbade. Typiskt efter terminsstart…