Grattis på 10-årsdagen min lilla pojk som börjar bli så stor.
Du är så lång, så lång, och så smal att man ser varje muskel i din kropp. Senig och stark är du, med smala ben och knotiga knän. Du får världens finaste fräknar i sommarsolen och när du är glad lyser dina ögon upp ett helt rum!
Du är mellanpojken på många sätt just nu, du har både en store- och en lillebror och du är själv mittemellan behovet att vara stor och att vara liten, det är ingen lätt period för varken dig eller oss just nu. Vi ser dig nästan aldrig hemma, för du vill helst ALLTID vara med kompisar. Och du är en BRA kompis, du gör dig så självklart hemmastadd hos dina vänner att det är helt fascinerande att se. På ett par minuter tror jag du kan bli vän med vem som helst, det är ju en fantastisk egenskap som jag inte vet varifrån du fått.
Du är så omtänksam och gosig när du hinner, men det kan vända på en femöring och då kan det ta timmar innan det går att prata med dig. Jag tänker och hoppas att det kanske blir bättre när du inte är så osäker på om du ska vara stor eller liten, vi försöker hjälpa dig allt vi kan men du är väldigt bestämd så det går nog inte alltid in.
Förlåt för att jag alltid säger fel namn till dig och dina bröder….
Ligger i sängen bredvid Filip som håller på att somna, och lyssnar på stojet från hans två storebröder ute på studsmattan. Det är ändå helt sjukt, vi har haft studsmatta i sju år och de verkar ändå inte tröttna? Nu på sommaren hoppar de lätt 2-3 timmar, ofta ihop dessutom, nästan enda gången de leker riktigt bra ihop en längre stund.
Jag är ju en sån där jobbig jävel, som har sagt att för varje timme de rör på sig får de en halvtimme skärmtid. Nu är vi ju bara ett par dagar in på lovet, men det funkar bra än.
Egentligen borde nog inte Lukas hoppa så mycket i dag, han är rejält förkyld kombinerat med mycket allergi, men de har så roligt och jag tänker att det är viktigt det med.
Däremot så kollar jag aldrig på dem när de hoppar (det är för läskigt) och jag har alltid ett halvt öra på spänn, för jag VET nästan att för eller senare kommer nån bryta nåt. Även om de inte gör volter så lär väl nån förr eller senare ta ett snedsteg eller landa fel, de spenderar ju så mycket tid där att jag mer eller mindre räknar med det. Och med tanke på hur mycket roligt de har på studsmattan så får det väl nästan varit värt det, såvida det inte går riktigt illa förstås.
Det var kvällens fundering (och försök till att slippa plugga mer till morgondagens tenta)…
”Vi måste ju hitta på något nu när vi snart firar 15-årig bröllopsdag. Ska vi inte ta den där ”glampingen” din kollega tipsade om, i Tivedens nationalpark? Jo men det kan ju bli bra, i slutet av maj brukar det ju faktiskt alltid vara ganska najs väder och värme.”
Sagt av intet ont anande Jag, för ungefär tre månader sedan.
Det blev ju så, att vi just åkte för att tälta i safaritält på Ösjönäs. Det var ju bara det där med vädret som inte blev som det skulle, såklart, det blir ju aldrig det för min del (japp, tar det högst personligt att vädret hela våren varit skruttigt när jag varit ledig och fint när jag jobbat. Ledsen övriga sveriges befolkning. ). Men låt mig berätta genom ungefär 374 bilder:
Vi blev tilldelade tält 4 när vi kom på lördagseftermiddagen. Något av en överraskning, hade intrycket av att det endast fanns ett eller två tält, men totalt var det 5 tält, alla placerade precis intill sjön.
Safaritälten var hyfsat stora, innertältet var 3×3 m och förtältet (yttertältet?) lika stort till ungefär. Och det gick att stå raklång i tältet med, ett stort plus. Hela tältet står på ett trädäck, så golvet är rakt och så, väldigt smidigt. Utanför tältet var en liten ”altan” där man absolut hade kunnat sitta och ha världens trivsammaste utsikt om det inte hade varit för att det var typ 10 grader och regn.
En överraskning var dock att det bara var det inre tältet som var ”uppvärmt”. Och med uppvärmt menar jag att ett mikroskopiskt element jagade bort den värsta kylan. I yttertältet där det stod 2 av 4 sängar var det INGEN värme, och här var det heller inget ”tältgolv” vilket gjorde att det rann in vatten längs brädorna på golvet, vi hann inte märka det innan en del kläder hade blivit blöta tyvärr.
Båda nätterna sov jag och Filip i innertältet, han sov i min säng (max 80 cm bred, det var sjukt trångt men det var ju eget val så inget att klaga på), första natten sov Lukas i den andra inre sängen och andra natten sov maken där. Oliver som är varmblodig av det rejälare slaget hade inga problem att sova i yttertältet med bara kallingar och t-shirt samt ett vanligt täcke, vi andra sov allra minst i komplett underställ (och jag även i min supertjocka ulltröja över mitt varma ull-underställ samt med täcke och filt). Det funkade ändå, ingen frös sådär så att det inte gick att sova i alla fall. För det var ju det där med vädret….
När vi kom på lördagen såg himlen ut så här och ett nästan oavbrutet åskande på lite distans varnade för regnet som var på ingång. Som tur var hann vi få in allt vi skulle i tältet innan det började åtminstone. Runt 10 grader och regn var det sen även HELA söndagen med kortare uppehåll, så ingen brejk här. Däremot var det en fantastiskt fin solnedgång första kvällen när himlen sprack upp för en stund, är glad att maken fotade för jag hade inte tagit mig ut i kylan från där jag låg under täcket om jag så fått en miljon… Dessutom hade jag ju varit tvungen att kliva över barnen, vill jag också hävda.
Hade vi inte haft det så kallt och regnigt så hade det verkligen varit en riktigt fin upplevelse, för i tältet kunde man ligga och höra allt från storlom till gök och tusen olika sorters fågelkvitter till, blandat med bara susande från träden och lite regndroppar mot tältet. Kan i alla fall tala om att det blev riktigt mörkt i tältet, så det är nog inga problem ur den synvinkeln även under sommaren.
Runt omkring i nationalparken var det väldigt fint och alldeles nyutslaget grönt, så vi spatserade runt i kortare rundor mellan de värre regnskurarna.
Det fanns ett gäng olika leder med, vi gick en kort led runt en liten halvö, men det var ganska mycket folk i krokarna så även de längre lederna är nog väldigt populära.
Bästa lockmedlet när motivationen tryter för att fortsätta – trycka på ”knapparna” utmed leden (självklart med nåt roligt ljud till). Det petades i vatten, kastades kottar, kollades myror och lite allt möjligt. Inga problem på så sätt att ha med någon av grabbarna.
Så vad gjorde vi hela tiden. I ärlighetens namn så känns det mest som vi åt. Det fanns en stor grillkåta som tur var, där vi kunde grilla även i ösregnet utanför. Vi har käkat typ hur mycket som helst de här dagarna känns det som, och riktigt gott med. Så här lade vi upp det för 5 pers varav 3 hungriga pojkar:
Lördag kväll – lax- och pastasallad (med Prosecco till oss vuxna, lite lyx får det allt vara när man firar bröllopsdag och det ösregnar). Till efterrätt blev det vit chokladmousse.
Söndag förmiddag – ärtsoppa med krabbelurer till fika/efterrätt.
Jag har inte skrivit upp någon frukost, det beror på att det ingick en jättetrevlig frukost till tältövernattningarna, absolut ett riktigt stort plus! På det stora hela hade jag lite fel, jag sa att det nog kommer bli antingen en riktigt bra eller en riktigt dålig upplevelse, för den blev faktiskt typ ”ok”, vilket mestadels beror på just det sketna, kalla, regniga vädret.
Nu ska jag snart gå och lägga mig, för det finns minsann lite sömn att ta igen. Avslutar med en rolig bild på Filip, ser precis ut som han är i full fart med att kasta en trollformel på oss.
Förra helgen lyckades vi ju tajma in det fantastiska vädret med en suverän dag i Isaberg. Vi hade bestämt oss för att klättra höghöjdsbanan, så det gjorde jag och de två stora grabbarna, och så lekte Filip med maken i lekparken så länge. Sen fick de två testa Rodel-banan som lite kompensation…
När man är under 12 (men över 8) måste man klättra med en vuxen, men man får klättra i alla banor utom den svarta. Oliver klättrade ganska snart om oss och klättrade själv, han testade även en bit av den svarta, men den blev lite väl fysiskt jobbig. Lite nervöst att ”bara släppa iväg” sin nioåring, även fast systemen gör att man inte kan göra fel. Han löste dock allt galant på egen hand!Det är så häftigt att den här är så stor!Ja ok, JAG hade också skitkul. Fast jag är höjdrädd. En nyckel är att om man oroar sig mer för sina barn så hinner man inte tänka så mycket på att man själv är 15 m upp i luften…Många linbanor!Den här är ju superduktig på att roa sig själv, bara nån knatar med honom och han får gå som han vill och kolla på saker. Han ser inte så imponerad ut här, men tyckte det var jättekul att åka Rodel och vill INTE kliva ur! Ja och Filip tyckte oxå det var roligt… 😉
Efteråt grillade vi korv och fikade lite – till nästa gång har jag dock lovat att vi ska köpa belgiska våfflor på plats…
För ja, det kommer bli fler gånger, även om vi nog inte klättrar nästa gång utan mer hänger i lekparker, cyklar och springer (barnen) i hinderbanor och kanske hyr en kanot? Vem vet 🙂
Det är ju ett jäkla tjötande om Corona. Min alldeles personliga åsikt är att jag inte är alls rädd för själva influensan, vare sig för min egen eller familjens del, även om jag såklart har människor i min bekantskapskrets som jag kan oroa mig för, precis som med vilken influensa som helst. Däremot oroar jag mig rätt mycket över de i mitt huvud rätt sjuka åtgärderna som införts pga denna influensa?? Men – jag respekterar att folk har egna åsikter om saken, det här är bara min egen åsikt.
Det jag vill komma till är egentligen något helt annat, men bakgrunden är att Filip som varit förkyld nu måste vara symptomfri i två dagar innan han får gå tillbaka till dagis. Med en förkyld 3-åring vintertid kan det ju dröja tyyyyyp till midsommar, om man ska vara krass…
Så, till sist till saken. Nu måste vi ju jobba och vabba hemifrån i åtminstone ett par dagar och då kom jag ju på en genialisk sak – det är ju ett perfekt tillfälle att potträna Filip! Vi kan inte direkt åka någonstans, vi kan hålla bra rutiner hemma och vi är jävligt trötta på blöjor.
Målbilden är en blöjfri vår innan påsk!
Eftersom vi båda har totala minnesluckor från när de båda äldre barnen skulle bli blöjfria så laddade jag ner (köpte alltså) boken ”Blöjfri på 3 dagar” som känns lovande med en massa tips och vettig logik. Så, nu är blöjorna undanplockade och vi är typ redo för en lång och gissningsvis ganska blöt dag i morgon. Vi kommer jobba lite omvartannat här, men det ska nog lösa sig.
Kan komma behöva ett stort glas vin i morgon kväll misstänker jag, och jag tar gärna emot mentala hejarop…
I dag är det tre år sedan jag rullades in för ett planerat kejsarsnitt, det första på tre barn. För redan då bestämde ju du hur du ville ha det. De hade varnat mig innan för att det kunde ta någon minut innan bebisen skrek vid ett kejsarsnitt, men du gav upp ett gallskrik så fort du (knappt) var ute, så full av liv!
Du är på ett sätt ett väldigt nöjt barn, du kan roa dig själv hur bra som helst, men ganska ofta med saker du vet att du inte får. Du har världens humör när du INTE får göra som du vill, men du är inte långsint. Du är smart och klurig och lite lurig när det gäller att hitta på hyss. Du är nästan alltför självständig för du bryr dig inget vidare om huruvida vi följer med eller ej när du springer iväg.
Du är svår att fota, för du är alltid i farten!
Du har ingen favoritleksak eller gosedjur över tid, men varje dag väljer du ut en sak som du sedan nästan inte släpper. Det kan vara en bil eller något så enkelt som en sten, men den hålls hårt, hårt i din lilla hand.
Du ska vara med överallt, och göra allt det vi andra gör.
Du gillar att sjunga, du är mitt första barn som gör det. Du pratar en hel del, men det är mycket som är otydligt, så vi ska få hjälp av en logoped med lite tips på hur vi kan öva på orden med dig. Om du vill, alltså, för vill du säga saker på ditt sätt så lär du väl göra det.
Du älskar att vara ute och vill mer än gärna vandra runt fritt. Din pappa är otroligt tålmodig där och kan gå runt med dig länge, länge, jag är för rastlös (och frusen) för att stå och kolla när du kastar 511 stenar i vattnet i en halvtimme.
Du har världens roligaste minspel och kroppsspråk!
Dina bröder älskar dig verkligen, och du älskar när de leker med dig. Du gillar inte när jag och Lukas vill krama och pussa på dig, du ser inte alls vad det ska vara för nytta med det. Jag ser på Lukas att han har svårt att förstå det, kanske blir det lättare när du blir lite äldre.
Du ÄLSKAR semlor – eller mandelmassa och grädde i alla fall.
I dag är du tre år mitt hjärta, du ska få en springcykel (herregud hur ska det gå) och några bilar och lite kläder. För leksaker, det är då verkligen inte något det är en brist på i det här huset efter tre barn…
Jag vet att jag tjatar om att Filip är himla pillig och jag ska strax ge ett exempel. Först vill jag bara konstatera att han har alla egenskaper som krävs för att ta sig precis dit han vill i livet – han är smart, målmedveten, snabb, nyfiken, orädd och företagsam. Däremot gör ju alla dessa fantastiska egenskaper att det är lite ansträngande att vara hans mor.
Liten, söt och busig.
Låt mig ge ett exempel från i förrgår, allt detta utspelar sig inom loppet av fem minuter:
Jag har två odlingsbrickor här hemma i vardagsrummet, en med tomat och den andra mer chili. Nu hade mina tomater kommit upp nog för att det skulle vara dags att sätta ut dem i garaget under växtlampa, så jag plockade upp dem på en bricka och tog väl ungefär tre steg mot garaget. Strax bakom mig hörde jag då Filip, så jag vände mig om lagom för att se honom balansera brickan med chili. Jag ropar nej, sätter ner min egen bricka och går och tar hans. Medan jag ställer ner den så hör jag hur han plockar upp den brickan jag nyss ställde ner, den som är FULL med tomater. Jag tar den från hans händer precis innan alla välter, och går ut i garaget med Filip i hälarna.
Där ute vänder jag mig bort från honom för att ställa ner brickan på hyllan med växtbelysning, sen vänder jag mig tillbaka till honom. Japp, då har han hunnit trycka på alla knappar på det lilla elementet vi har där ute och har vridit på temperaturinställningen. Jag sätter mig på huk för att försöka komma på hur det var inställt innan.
Medan jag sitter där och vrider tillbaka reglagen så hör jag ett liksom skrapande ljud precis bredvid mig, men jag är lite koncentrerad och tar liksom inte riktigt in vad det är för ljud. Förrän jag är klar och vrider på huvudet och ser Filip stå och slipa på en målad bräda med ett slippapper som legat framme, för allt vad han är värd…
Det här tog som sagt var MAX fem minuter. Det är helt sjukt?! Skrattretande och frustrerande på en och samma gång….
Vill man se dagens #fångafebruari så får man pallra sig in på mitt instagram, för i dag tänkte jag blogga om annat 🙂
Söndagen blev en sån himla härlig dag, vi började med att lämna av Filip för en stunds lek hos mormor, sen åkte övriga familjen och åt frukost på Condeco i lugn och ro. Filip är underbar, men ska man kunna sitta i fred och fika mer än 2 minuter så är det bättre om han är någon annanstans och leker…
Efter det blev det en stunds trädgårdsarbete, vi städade hönshuset och tvättade lite av fasaden / ett plank som annars är täckt av vildvin. SEN åkte vi och hämtade upp minste mannen, och så åkte vi upp till Strömsbergsskogen, där jag fått tips om att man byggt nya fina grillplatser.
Vi gick till den som är längst åt höger i bilden. En lagom runda med en 3-åring, och väldigt fin utsikt, dock ganska blåsig grillplats eftersom det är en öppen äng framför.
Efter att med lite besvär fått liv i elden trots blåsten så blev det en av barnens favoriter, kolbulle. Det var så grymt fint väder, visserligen var det lerigt att ta sig fram i skogen, men sån vårkänsla denna 2:a februari (!!!) att det mesta var förlåtet. Däremot BLIR det lite för kallt för att vara helt njutbart när det bara är ett par plus och blåser lite lätt, även om det är soligt, så vi var allt lite frusna när vi vände hemåt. Men ändå, en sån grymt härlig dag, nästan bara tack vare lite sol!
Så vackra skogar i omgivningarna där…
Bilderna från när vi gick hem gör att det ser ut som det var jättemörkt ute, men det var det inte, solen stod bara väldigt lågt och färgerna var fantastiska!
Ja, nä, eller vad ska man säga. Det blir VAB i morgon med, för mig den här gången, för Filip har feber igen. Själva ”kruppen” verkar ha lagt sig mestadels, men feber och förkylning kvarstår. Inte så mycket att göra åt, men det är alltid lite bökigt att stöka om planer och jobb.
På förmiddagen i dag var jag i alla fall ute och lärde mig montera fönster. Har så himla trevliga hantverkare, som hade lite tålamod och lät mig vara med så jag kunde lära mig. Det visade sig ju vara mycket enklare än jag trodde (nu ska ju tilläggas att det inte är samma sak som att det är enkelt att göra det riktigt BRA) och var väldigt kul! Hade planerat vara med och sätta foder i morgon, men det får bli en sväng på onsdag – om jag hinner…
Så fint där vi byter fönster!
Nu ska jag strax lägga mig, det har varit ett gäng jobbiga nätter här nu och det verkar inte bli bättre i natt heller. Inte katastrofalt, men man blir ju rätt trött efter ett par kassa nätter ändå…
*Lät väl lite lagom drygt va, när man bara är med och hjälper till lite 😉
Fick lite dåligt samvete för min totala sågning av vår minsting i går, han är verkligen i en väldigt jobbig fas men han kan ju också vara hur rolig som helst!
Han har börjat prata rätt mycket, fast det är många ord som är otydliga eller som bara vi förstår, och det är sjukt kul att höra uttryck han snappar upp. Sjunger gör han också väldigt gärna, något jag INTE minns att de andra barnen gjort, men han har både toner och text klara för sig och sjunger med stor inlevelse. Väldigt gulligt!
Klåfingrig till 1000 dock, allt ska pillas på och han vet EXAKT vad han inte får göra. ”Stopp mamma, gå bort” säger han och håller ut sin lilla hand när han vill göra nåt han vet att jag skulle sätta stopp för.
Morgnarna är mysigast, oftast är han, jag och Lukas uppe först. Då har han inte hunnit bli uttråkad än utan pratar glatt och vi kan mysa runt som vi vill, det är den bästa stunden på dagen! Nu över julen har vi flyttat över honom till hans eget rum, i en stor säng. Det har funkat väldigt bra, fast naturligtvis kommer han över / blir hämtad nån gång de flesta nätter. Helt ok ändå. Han är rätt rolig när han kommer över med, han har liksom ingen ”sömnig” röst utan säger glatt med full ljudvolym ”Heeeeej mamma!” när han kommer… Lilla knäppfis!
Även vårt sovrum håller på att få en uppfräschning, lite nya lakan och en ny sänggavel och så har vi sålt spjälsängen. Konstig känsla ändå, när man efter tre barn till slut gör sig av med en sån grej som ändå varit så viktig och självklart del. Vi behöver ha nån bänk eller nåt i fotändan av sängen med, att lägga överkastet på och som fyller ut lite, för nu känns det väldigt tomt. Men det får bli när vi hittar nåt bra! (och lite pengar i plånboken…)
