Jag har varit, och är fortfarande, riktigt jäkla förkyld. Ni vet sådär så man har ont i kroppen hur man än sitter/står/ligger. Och det kan kanske låta knäppt men det har varit en perfekt helg att måla om äldsta sonens rum på. Att måla en liten stund för att sen lägga sig och vila medan det torkar, i många omgångar eftersom jag tagit halva rummet åt gången, har varit väldigt skönt. Inget tungt arbete, men ändå lite rörelse och sen gott om tid att vila.
Rummet ser totalt annorlunda ut, och då har jag inte ens investerat i färg utan använt det vi hade över, enda utgifterna var maskeringstejp och två tavelramar. Jag hade nog lite öde med mig, i fredags stod jag och tittade på rummet och tänkte att vi skulle haft ett sånt litet skrivbord som vi har i vardagsrummet även här, och en halvtimme senare var det en kvinna som skänkte bort just ett sånt här vid Gränna!?! Hur sjukt? Det hämtade vi i helgen och det är mycket bättre proportioner än det gamla köksbord som trängdes där innan… Resten av möblerna har stått nere i stallet sedan vi flyttade, perfekt att använda nu.
Nå, orkade inte byta lakan till nåt snyggare just nu, nån måtta får det vara!
Ja, nu kommer det ju inte vara så här snyggt, allt Lego ska tillbaka in, men ändå! Hur bra blev det inte?! Till och med tonåringen blev väldigt nöjd, otroligt nog.
På önskelistan står att vända dörren med, men det är eventuellt inte genomförbart då lampknappen hamnar bakom dörren i så fall, annars vore det väldigt bra eftersom nu garderoben bara går att öppna när dörren är helt stängd (och garderoben kan vi inte flytta på). Vi får se.
Minns ni hur det såg ut precis när jag började greja?
Tydligen så har jag bara ungefär ett inlägg per vecka i mig just nu? Och som vanligt när det går långt mellan inläggen funderar jag på om jag bara borde lägga ner? Herregud, har hållit på i typ 16 år och blogga nu, och det trots att jag har ett alldeles vanligt och ganska ointressant liv – vem tror jag att jag är egentligen? Men ni vet ju, bloggen har hjälpt mig i dalar och toppar (eller ja, mest i dalarna, topparna går ju av sig självt så att säga), så på något sätt känns det lite svårt att bara lämna en så stor del av mig själv.
Vet ni vad, jag har knappt vågat formulera det ens för mig själv – än mindre skriva det – men vi har sedan skolstarten faktiskt haft en väldigt konfliktfri och lugn tid i familjen. Mycket pga mellansonen som haft det skit på högstadiet nu har börjat gymnasiet, och det verkar vara ett fantastiskt bra gymnasieval för honom! Han är som en helt annan människa i mångt och mycket, och även om jag gissar att det kan slå tillbaka lite när det börjar bli tentaperioder och så, så TRIVS han väldigt bra. Största bekymret just nu är att äldstas sommarjobb nu tagit slut i slutet av september, och han behöver hitta jobb eller söka utbildning för att ha nåt att göra, men det finns en gräns för hur mycket man orkar tjöta om det när han ändå inte lyssnar. Så ändå, faktiskt lite lugnt? Jag är bara lite rädd att det ska vara ”stormens öga” och inte ett faktiskt lugn… Men försöker ändå njuta lite försiktigt av det.
I övrigt försöker både jag och maken ladda för en ganska smockad oktober, som jag nämnt tidigare, det känns som vi mest bara kommer kunna fokusera på att få oktober att funka och inte så mycket utöver det. Helt ok det med, sällan det är så, och det mentala andrummet vi fått av de minskade konflikterna ger ändå lite kraft över.
När hela familjen består av grabbar så blir det allt tydligare hur mycket jag gör här hemma som bara jag uppskattar/ser/gör/njuter av/stör mig på. Det finns många trevliga saker med att bara ha pojkar, men vissa saker saknar jag, och även om jag gör alla de sakerna för MIN skull så önskar jag ändå att det kanske fanns någon mer som uppskattade dem. Låt mig ge några exempel:
Så länge vi har blommor utomhus i trädgården så tycker jag om att ta in en eller ett par buketter till helgen. Dels tycker jag de är roliga att sätta ihop, men jag blir också glad varenda gång jag tittar på dem – och eftersom de står på vardagsrumsbordet och köksbordet så blir det flera gånger varje dag.
Att plocka undan – dammråttor stör mig inte så mycket, men att det ligger saker överallt (skor, påsar, väskor, leksaker, ja ni fattar) gör att det blir rörigt i mitt huvud, så jag vill plocka undan det värsta. Det handlar absolut inte om att det ska vara kliniskt rent och tomt, men jag vill inte se en massa röra och jag vill inte snubbla över grejor. Ingen annan noterar detta, vilket gör att antingen måste jag säga till och tjata eller så får jag plocka undan det själv (det brukar bli en blandning). Sen ska jag också säga att grabbarna åtminstone delvis lärt sig och att det kunde vara mycket värre.
En annan sak jag gör ENBART för min skull är ju såklart sånt som t.ex. tatueringar, eller att kanske köpa nåt klädesplagg jag känner att jag saknar i garderoben och som kan användas länge. Men är det kul om nån ser? Absolut. Händer det? Sällan. Förresten, bilden ovan är från ett mycket spontant infall i veckan där jag såg att ”min” tatuerare hade en lucka efter jobbet och jag typ sprang dit. Älskar den jag gjorde från tummen och upp, och skulle vilja ha ett kompletterande streck på någon av vänster hands fingrar, så det blev den här enkla men fina linjen! Är mycket glad över den, även om pojkarna var mycket oimponerade över att det ”är ju bara ett streck”.
Till sist en sak som jag köpte för min skull, men där även övriga familjen älskar köpet, nämligen lilla Britta. Det var MITT inre barn som ville ha en liten kattunge att älska och gosa med, och som gärna får älska mig tillbaka (det gör hon). Självklart är jag väldigt, väldigt glad över att alla älskar henne, men köpte henne – det gjorde jag för min egen skull.
Det finns en befrielse i att göra saker för sin egen skull, samtidigt som det ibland blir en sorg när man inte känner att ens närmaste delar de sakerna. Men jag tycker att jag har blivit bättre på att identifiera sånt jag verkligen vill göra, och i hög utsträckning så ser jag även till att det händer – det är en bra egenskap tänker jag.
Den här veckan hade jag möjlighet att välja kompishäng en torsdag, och det fanns ett mycket större behov av än att träna så det var ett lätt val att göra. Att dricka lite vin och tjöta var precis vad mitt hjärta behövde, och jag var tacksam för att få möjligheten och sällskapet!
Självklart går mina egna behov och önskemål inte först – det gör det ju sällan med en familj – men jag känner att jag i större och större utsträckning kan bedöma när mina egna önskningar faktiskt måste prioriteras. Prioriteras så jag har roligt, blir glad, och bygger min egen identitet – utan att kostnaden för familjen blir mer än marginell eller liten. Såklart enklare när barnen är relativt stora med.
Önskar dig att du också får möjlighet att prioritera dig själv lite i helgen och veckan – vad vill du helst göra i så fall?
Vi har just påbörjat vecka 2 av semestern, och här kommer ett inlägg från första helgen, när vi tog en tripp till Kullahalvön för att hälsa på gamla kompisar – mycket mer bilder finns på instagram om ni vill kika (ligger till höger här om ni kollar på dator, eller längst ner om ni kollar på mobilen).
Första dagen spenderade vi mest ute vid Kullaberg, där vi vandrade bland klipporna i full storm. Påminde lite om Kroatien i landskapet, och var väldigt vackert – om än då också väldigt blåsigt. Vi bodde på fina Tunnby Gårdshotell som våra kompisar startat, kan varmt rekommendera, med fina rum och fantastisk miljö!Dag två spenderade vi bland annat hos Flickorna Lundgren på Skäret, där vi fikade, och en stund på stranden vid Farhult. Inte riktigt storm den här dagen, men ändå blåsigt, så vi var nästan själva på stranden. På kvällen käkade vi på Holy Smoke, en riktig höjdare som jag visst inte fick på riktiga kameran, utan bara i mobilen (finns på instagram). Tredje dagen åkte vi till Varberg, med ett besök på Riccardos Gelato på vägen. Jag besökte Krickelins butik och vi bodde på hotell Gästis – där vi även käkade gott.
Sista dagen spenderades i Göteborg hos bror med familj, innan vi åkte hem vid läggdags. Kort men lagom intensiv tripp, med en massa glass, fika och god mat. Det här fick bli en kort uppdatering från solstolen på altanen, nu ska jag läsa!
Sent i lördags kväll ringde telefonen. ”F har det lite kämpigt just nu i värmen, batteriet tog slut inför sista natten, han vill gärna prata lite”. Så vi pratade lite, och mamma-instinkten sa att det nog var dags att komma hem från scoutlägret. Visserligen kan huvudvärk bero på värmen, men jag vet att den hos F oftast kommer precis före ordentligt med feber med. Vi hade tur, så en annan förälder som bor i Ölmstad var på plats och hämtade sitt barn som hade ont i halsen, så F fick hoppa in i deras bil. Strax efter midnatt var han hemma, varm, tröttsvullen och totalt groggy. Vi bäddade ner honom i vårt rum och slog på AC’n, och nu har han sedan dess haft ungefär 39 graders feber.
Men, han har haft det väldigt roligt, fram till den sista kvällen – och avslutningssamlingen på söndagen blev ändå inställd pga åskvarning så han missade inte mycket. Idag är han mer sig själv, förutom febern då, och det är härligt att ha honom hemma igen! Jag har vobbat (eller mest jobbat eftersom han fått ligga och titta på TV) och bara gått och nosat och gosat med honom titt som tätt. Förhoppningsvis smittar han ingen annan, och så är vi alla friska när vi åker på minisemester till helgen.
L håller på och packar till sitt läger för fullt, och O planerar för kompismiddag med sitt gäng här hemma till helgen. Så mysigt att kunna bjuda över kompisar till ett tomt hus tänker jag, och det är kul att höra honom planera mat och sånt. Han trivs så bra på sitt jobb med, och jag är så stolt över att han sköter det så himla fint och tar ansvar – plus att det är himla bra erfarenheter och lärdomar att ta med sig från ett jobb som vaktmästare/alltiallo till sitt liv sen. Inte så intressant när vi pratar om samma saker såklart, men nu får han måla, fixa tvättmaskiner, klippa häckar och sköta innergårdar – och trivs verkligen toppen med det. Så glad för honom!
Bjussar på en lite trött sommarselfie. Var och klippte mig i fredags och fick lite halvny frisyr, alltid kul 🙂
Jag längtar till vi ska käka på Holy Smoke, och ser fram emot lite gårds- och hotellfrukostar. Det är ju Tunnby gårdshotell vi ska åka till, på Kullahalvön, som drivs av gamla kompisar sedan ett halvår tillbaka. Kan tipsa om deras instagram med, superfina bilder, hotell och omgivningar – namnet är tunnby.se där. Sen blir det en natt i Varberg med, vill så gärna ta ett besök i Krickelins butik, och sen hänger vi en dag med brorsans familj i Göteborg är tanken.
I går hade vi förresten en lite oväntat produktiv dag trots värmen. Vi plockade fläderblommor och gjorde saft, ett gäng jordgubbar var mogna och plockades in för att göra rårörda jordgubbar till vinterns pannkakor, maken plockade in älgört att torka till te för vinterns sjukor och jag har gjort örtsalt, som står och torkar det sista nu. Klart man inte måste göra allt det, men det känns lite som slöseri att inte ta tillvara på allt som trädgården bjuder på!
Är så kär i min fina ros – Hot Chocolate – som nästan ser fake ut.
Jag får stödvattna där det är störst behov nu, på sallad, ärter och bönor. Potatis, lök och vitlök får klara sig ”bäst de vill”, vi kan inte vattna såna stora land, det har vi inte vatten nog till. Självklart får växthuset en dos med, nu äntligen tycker jag tomatplantorna börjar växa till sig och de första tomatämnena har börjat visa sig. Några gurkor har torkat ihop och jag borde så nya, men jag pallar inte. Sen blir jag trött på mig själv, jag VET ju att chilin ger mycket bättre skörd i krukor än i landen i växthuset, så varför sätter jag dem där? Men det är också smidigt att slippa vattna krukor, växthuset har ju automatbevattning i övrigt. Ja sen är det ju blomkrukorna runt huset, de behöver ju vattnas med förstås. Nu vill F ha lite uppmärksamhet, ta hand om er i värmen!
Vi har vansinnigt mycket fjärilar här hemma, helt fantastiskt! Till största delen är det nässel- och tistelfjärilar, några kålfjärilar och någon enstaka citronfjäril, men även små ”sotmätare” tror jag. Fick finbesök på foten av en tistelfjäril, som synes ovan!
Om allt går som det ska (dvs att det inte blir kris eller att han blir sjuk) så är vi utan vårt minsta barn ända till söndag. Det känns så vansinnigt konstigt, i 9 år har han, som ju är yngst, varit den vars behov fått sätta ramarna för våra liv. Han ska in till skola eller fritids på morgonen, hämtas på eftermiddagen, han behöver en lagad middag på kvällen och har en tid när han ska vara i säng. Precis sådär som det ÄR med barn. De stora pojkarna är mer borta än hemma nuförtiden känns det som, men där har ”vanan” byggts upp över tid, med lilla F så har det bara varit ett fåtal enstaka nätter borta, då han sovit hos mormor. Och nu är det nästan en hel vecka, på livets första scoutläger, med en packning som var större än honom. Mitt hjärta sitter utanpå, och jag är 90% glad för allt roligt han ska ha och 10% orolig. Kommer han kunna sova, bara han inte säger att han kan simma, hoppas de ser till att de dricker mycket i värmen. De 10% går inte stänga av, inte som mamma, även om jag rationellt sett vet att det kommer bli toppen. Men jag bär de 10% själv, för i en familj med bara män så bär ingen annan någon oro…
Det känns så konstigt att bara förhålla sig till oss vuxna – det är bara vi och äldsta sonen som sommarjobbar hemma. Jag anar ett stråk av vilsenhet i mig, vem är jag om jag inte är ramarna och famnen till ett barn? Vilka är vi i vår relation, har vi fortfarande nåt gemensamt, vad gör jag med min tid om den bara är min egen?
Samma tankar som säkerligen farit igenom varje mamma när barnen börjar bli stora. Det är ändå i sammanlagt nästan 20 år vi har haft så små barn att de haft ett stort behov av sina föräldrar, eftersom de inte är så tätt mellan sig i åldrarna. Det är svårt att reflektera över sitt föräldraskap utan att känna som att man pillar i ett enormt öppet sår, för det blir såklart felen man ser först. Det lyckade ser vi ju när vi tittar på ett barn som tar kanonfint ansvar för sitt sommarjobb, ett som hänger med sitt fina kompisgäng och ett som bara är skönt självsäker på att han klarar allt. Ändå fastnar lätt tankarna i allt det man borde gjort annorlunda.
Jag försöker säga till min äldsta en gång, att även om vi varit dina föräldrar länge så är det ju första gången vi är tonårsföräldrar. Vi försöker ju så gott vi kan, men hur man än vänder sig så blir det ju till att treva sig fram efter en lösning som är ok. Klart det blir fel ibland. Jag tror inte han lyssnade så värst. Varje barn kräver ju också sin egen variant av förälder, det som funkar med ett barn gör det inte med ett annat. Men det här frigörandet och slitandet – det är tar så himla hårt på mig, och eftersom ingen annan känner att det gör det på samma sätt så bär jag det själv, också.
Den här sommaren kommer bli oerhört lugn, med mycket tid och möjligheter att låta lusten styra. Sen kan det ju bli ett problem om allas lust är helt olika, men det får vi väl hantera. Jag är glad att vi är i det lyxiga läget att vi inte har många måsten på semestern, det känns som jag inte minns när det hände sist, inte fullt ut i alla fall.
Jag hade hoppats att min bror med familj skulle komma och fira med oss, men så blev det inte – men det blev fint ändå. Fina mamma kom och midsommarfikade med oss, och vi njöt av trädgården som just nu är helt magisk. Har fortfarande efter fem år svårt att förstå att vi faktiskt bor så fint, ute på landet!
Två gånger om året brukar jag kunna tjata mig till att de ska vara lite finklädda i åtminstone någon timme, och då får man passa på att fota dem med. Killarna har skjutit om mig i höjden, vi får väl se hur lång L blir när han är färdigvuxen. Lilla F har ju en bit kvar med (som tur är). Älskade lilla mamma kom och fikadeVi skippade de sjuka köerna för att köpa jordgubbar och tog den enda egna mogna vi hittade – och så egna frysta hallon, mynt och så lite köpt kiwi – på marängtårtan.
Med det regn som ändå fallit sista tiden har trädgården nästan exploderat. Det ser ut att bli både varmt och torrt framöver, men jag är glad att mycket har hunnit etablera sig redan. Värmen gör dock att blommorna blommar över väldigt snabbt, tex Vallmon:
Den är lite mer laxfärgad i verkligheten, tror det är samma som Krickelin har i sin trädgård.
När mormor åkte kunde inte de stora grabbarna underhålla sig hemma tydligen, så äldsta drog och gymmade och mellankillen drog till en kompis. Vi tog lilla F och åkte in till midsommarfirandet på Grännaberget en sväng, kul att kolla på alla tyskar och asiater som dansade kring stången och gissningsvis tyckte det var både konstigt och exotiskt.
Utsikten kan man ju inte klaga på!
Efter en dos av folk så drog vi tillbaka hem, och käkade smörgåstårta med äldsta som kommit hem från gymmet. Fantastiskt väder och ändå en helt ok midsommar.
Jag är ju ledig från mitt jobb en dag i veckan nu på sommarhalvåret, för att hinna göra det som behövs på gården. Som jag skrivit innan så innebär det ju att jag för första gången faktiskt är i fas i trädgården, men det har faktiskt fått en annan väldigt trevlig effekt med – nämligen att jag inte känner att jag ”lever för helgerna” längre. När det bara är på helgen man är ledig så blir det så mycket förväntan och göromål som ska klämmas in på två dagar, men nu när min vecka oftast ser ut så måndag-tisdag: jobb, onsdag: ledig, torsdag-fredag: jobb och sen helg, så har jag ett mycket större lugn i mig. Helgerna får ”bara vara” om det är det vi känner för, det finns tid att planera in roligheter om vi vill och det känns inte ”evighetslångt” mellan dem heller. Absolut en av de bästa saker jag ”unnat” mig själv!
En sak vi väldigt gärna gör på helgen är att ta en ”vinpaus” (behöver inte alltid vara vin, but still) – när vi sätter oss nån gång efter lunch, dricker ett glas vin eller annat och bara njuter. Eftersom det underbara förklimakteriet stör ut sömnen, speciellt om man druckit alkohol, så är det godare att bara ta ett glas på eftermiddagen och sen är det bra med det liksom. Men det ÄR en guldkant, och en last jag inte vill lägga ner.
Ps, loppisfyndade glasen, blev lite kär i dem och de är så trevliga att dricka ur. Vinet är från vår favoritvingård nere i Tyskland och är beställt via nätet. Sen blir det ju nästan alltid frukost här ute, och lunch med, även när jag jobbar hemifrån (ungefär 1 dag i veckan). Ger ju semesterkänsla bara det!
I onsdags förra veckan kom mellankillen hem med feber och halsont, och vi konstaterade halsfluss. Ringde till hälsan utan nån vidare förhoppning att han skulle få antibiotika, men det fick han faktiskt – tur det för de ska till sin skolresa till Stockholm i morgon.
Vår äldsta, O 19 år, har ganska ofta en fantastisk hand med vår yngsta, F 9 år. Inte alltid såklart, men ibland kan han ha ett helt fantastiskt tålamod med honom, han har lärt honom spela diverse brädspel bland annat, och här nedan bakar de maränger tillsammans. Det värmer något så otroligt i hjärtat när han tålmodigt låter F spritsa maränger eller göra något annat, och jag tror att de här stunderna blir sådana som F kommer bära med sig hela livet. Mellankillen och F kan däremot leka långa stunder, kasta boll eller skjuta Nerf eller bygga med LEGO, men där blir det mycket mer tjafs och även om de kan ha hysteriskt roligt så slutar det ofta i konflikter.
O börjar för övrigt sommarjobba idag, har fått sommarjobb som ”vaktmästare” (som det ju inte heter längre men nu kommer jag inte på vad det kallas) på ett fastighetsbolag över hela sommaren. Det har varit efterlängtat, det har varit ett tungt år igen för byggbranschen och det har inte gått att få jobb som elektriker-lärling här i stan. Förhoppningsvis släpper det till hösten, så han kan få jobba med det han är utbildad till.
Just nu sitter jag faktiskt på Scandic på Landvetter, i morgon bitti vid 07:00 ska vi flyga till Bryssel på tjänsteresa för att delta i diverse konferenser och evenemang som sker där denna veckan, och för att hälsa på EU-kommissionen. Jag kan räkna på ena handens fingrar hur många gånger i mitt liv jag flugit, och senast var för 7 år sedan när jag fyllde 40 och jag åkte ner till Mallis med en kompis, så jag har liiite resfeber nu. Om allt går som det ska så är vi tillbaka torsdag kväll, de flesta har barn med skolavslutningar på fredagen och vill vara lediga då. Ska bli riktigt roligt att få komma ut och resa lite, skulle inte vilja göra det ofta i jobbet, men så här ibland så tillför det ju verkligen något.
Avslutar helt orelaterat med en bild på den här klematisen, vi köpte den förra året men då hann den inte blomma, och WOW så fin den är ju!
Nu måste jag försöka sova, vi ska ändå checka in kl 05:00 (!!!!) i morgon bitti…
Ute på gården droppar regnet på, inte som det gjorde i natt utan i lugnare takt – och det är nästan så man SER hur det växer av den välbehövliga vätan. FRODIGT skriker trädgården, som bara häromdagen var så torr så torr – nu behövs bara lite värme med så kommer det bli toppen! Har äntligen laddat över lite bilder från kameran från månaden som gått, och i inlägget hittar ni ett gäng från någon vecka tillbaka – en kväll med en fantastisk solnedgång…
Jag är hemma med F, som fick feber i söndagskväll. Eventuellt nån kombo med något magvirus av mildare slag med, både han och jag har haft ont i magen (magsyra-ont typ) och han kräktes en gång. Vi mår båda helt ok idag, hans feber är nästan helt borta och bådas magont har gått över med – men jag känner mig lite matt. Skulle/borde träna idag, men det var ett himla intensivt pass och jag tror inte riktigt jag mäktar med – dessutom var det löpintervaller utomhus, och det är SVINKALLT ute. Känner mig lite matt med.
I helgen gjorde vi i ordning ny bevattning i växthuset, nu med en droppslang från Gardena istället för en svettslang. Den senare funkar bra men är lite större risk att den går hål på och då kan vi av misstag pumpa ut mycket mer vatten än vi vill på ett ställe. Nu ligger två varv av en lång slang med små dropphål under täcket av hö – för att förhindra att något dunstar. Vi lade på hur mycket täckmaterial som helst i höstas, och för en gångs skull är faktiskt inte jorden under helt uttorkad som det brukar vara efter vintern, just i växthuset. Dock pumpar den här ut mycket mer vatten än svettslangen, så vi kommer behöva se efter hur mycket tid den ska vara på – vi behöver ju vattna växthuset men vill absolut inte belasta vår brunn mer än nödvändigt. Vi kan ju koppla på en av våra 3 IBC tankar med regnvatten med, men det är alltid lite partiklar i det och jag är rädd att det täpper igen den här (ganska mycket dyrare) slangen.
Bestämde mig också i går kväll för att det får vara nog med frostnätter nu (som om jag kan bestämma det) och tänker att nu får alla krukor med pelargoner och hortensia stå utomhus dygnet runt. Det GÅR ju flytta in tillfälligt om det verkligen blir kallt, men skönt att slippa ta in och ut VARJE dag.
Extra vackert när himlen matchar blommorna…
Är så glad för mina fina blomlådor på förra årets altanprojekt med! Ska bara lyckas plantera ner lite sommarblommor mellan lökarna snart med, kanske att det får bli till helgen…
Nu ska jag spela UNO med F och O, sen ska jag gå ut och spana i trädgården lite – ser ut att ha kommit många cm vatten faktiskt om jag kollar i dammen – har ingen riktigt regnmätare däremot.
Vi red ut den allra värsta tonårsstormen i fredags, och efter det har helgen varit ok. De stora har varit hos kompisar så vi har haft en ganska lugn helg här hemma med F. Trots att det sett så soligt och fint ut så har det verkligen varit svinkallt, så det blev enbart några nödvändigheter klara i trädgården, som att sätta potatis.
Vår stora rabarber har börjat växa, så nu kan vi nog göra rabarberpaj vilken dag som helst.
Tack vare min ”jobba-på-gården” dag så känner jag mig mer i fas med trädgården än annars. Bäddarna är rensade och står i princip redo för grönsaker och blommor, det känns otroligt bra. Har också försått typ allt jag ska odla som KAN försås – och testar även lite som egentligen ska direktsås, eftersom jag vet av erfarenhet att direktsådd alldeles för lätt torkar ut här hemma.
Nöjd med mina nya växtstöd med, och glad över att det mesta i naturen börjar skimra i grönt nu. Faktiskt körde vi igång gräsklipparen idag, den får gå på högsta läget (det gör den nästan hela sommaren för övrigt) och hålla efter gräsmattan lite.
I höstas satte jag mängder med lökar i de två lådorna på nya altanen, och nu har den första blomman kommit upp – en väldigt vacker Narciss, som gör mig glad. Vet däremot inte exakt hur jag ska göra sen, jag vill ju ha sommarblommor eller Dahlior eller nåt där i, men nu hamnar ju lökarna lite i vägen? Hur gör man då?
I dag har varit en dedikerad städdag, för sånt där man aldrig hinner med annars, så jag har skurat duschen, och köksluckorna, och vi har storstädat hela huset. Sen gick vi ner till stallet och gjorde i ordning allt som stökats till under vintern, så nu är det lite mer lättmanövrerat inför sommarens små projekt. Oerhört tillfredsställande att få det gjort!
