Filip 2 år!

I dag fyller han år, fast vi fuskade och firade honom faktiskt i går när hans morbror och moster var på besök 🙂

Vilken stor kille han börjar bli nu, vår lille minsting! Från bebis till liten pojk, det här året har det hänt massor… Han var ju rätt så sen på att börja gå, men nu springer han som en tok överallt (överallt förutom dit vi vill att han ska gå, ska tilläggas). Han älskar Babblarna, att dansa och att leka i sitt leksakskök, att läsa böcker och att stå med mig i köket och smaka på saker och leka med vattnet.

Han fick ett trätågs-set från Biltema, passar till Brio och man fick med typ hur
mycket som helst för bara 299 kr om jag inte minns fel. Tips!

Hans standardläge är absolut GLAD, men han är också envis och har mer integritet än hela övriga familjen tillsammans tror jag. Han har de vackraste ögonfransarna och den sötaste lilla munnen, speciellt när han gör djur-ljud (mu, bä, vov, mjau, tuuut, ook, rrraaoorr).

Findukat med min mormors gamla porslin

Han äter också mer än Oliver och Lukas gjorde tillsammans i hans ålder och är väldigt glad i både mat och bakverk (semlor är favoriten). Däremot är han precis som sina bröder lång och smal och få är de byxor som inte hänger halvvägs ner på den lille rumpen ❤

Han är helt inställd på att det är han som bestämmer och att få honom att tex gå åt det håll vi vill är nästan omöjligt, oavsett lockande och distraktioner. Tur han inte är så långsint när man får bära iväg med honom… Han pillrar på precis ALLT och är oerhört målmedveten såväl som självständig. Vill vi veta vad han gör så får vi väl se till att hänga med, verkar han tycka.

Han pratar inte så mycket än, men förstår mängder märker man. Däremot har det precis nu den senaste veckan börjat komma alltmer ord, så det känns som det kommer lossna som en vårflod! Det är dock inte tyst ändå, för precis som övriga manliga medlemmar av familjen så älskar han att göra ljud… (inte alltid uppskattat av mamman i huset…)

Stort grattis till vår stora, lilla Filip!

Här kommer några bilder från året som gått:

Påsk förra året
Ute i skogen med familjen.
I Österrike på väg till Kroatien
Bad i Kroatien
Inlagd i Tyskland med Salmonella och Norovirus.
På Rosariet
På äventyr på Dumme Mosse
Och på Västanlåleden
Glad!

Oförmögen att fatta beslut

Oj, det blev visst en tyst vecka här! Har varit lite upp&ner i veckan och det kombinerat med att bara få ihop vardagspusslet när alla är friska och jobbar/går i skolan/dagis en hel vecka har gjort att jag mer eller mindre däckat efter Filip kommit i säng.

I vilket fall, fick ett ryck i morse och torkade rent hela köket sådär ordentligt, makalöst hur många små klibbiga handavtryck det kan bli i knähöjd… O.o Rensade ur lite porslin jag aldrig använde med, så jäkla skönt det är när man får tummen ur! Nu är hela huset rent och förhållandevis lugnt, maken och de stora grabbarna är och ser Draktränaren 3 och jag är kvar med Filip och ska fixa lite middag – det blir hemgjorda hamburgare på önskemål från Lukas.

I går kväll fick jag hälften av en planerad tjejkväll, K blev sjuk så jag och T flyttade lite snabbt om planerna och tog en bit mat och lite vin på Stuk. Alltså jag har ett sånt grymt uppdämt behov av att bara skitsnacka lite känner jag?!? Det har varit så lite av den varan sen i julas, med en massa sjuka och det ena med det tredje, skulle kunna prata oavbrutet i en vecka känns det som!

En av sakerna vi pratade om lite i går var semester – eller rättare sagt så pratade jag om min totala oförmåga att planera semestern i år?! Det tog lite musten ur oss med avslutet på sjukhus förra semestern så jag kan inte förmå mig att sätta mig ner och spika något… Det vi har planerat (om inte ändrats, har inte diskuterat det här på ett tag) är att åka ner och hälsa på L i Tyskland en sväng, men nu när vi är fem i familjen är det ju rätt bra om man bokar gasthaus och sånt på vägen så att det finns rum, min semester kommer troligen bli mitt i industrisemestern med så det kan bli svårt att få tag i rum annars. Men jag vet inte exakt när vi kan/vill åka, hur länge vi stannar och om vi vill åka direkt hem eller åka runt lite när vi ändå är en bit ner?! Kan ingen bara lösa det åt mig….. I vanliga fall känner jag exakt vad jag vill göra och har bokat sedan länge vid den här tiden på året.

Från Kroatien 2016.

Det är ju fantastiskt att vara på semester, men ibland med Filip känns det som vi har tagit oss vatten över huvudet, det går åt massor med energi till att se till att alla har det bra, får det de vill och behöver och då blir det nästan lite mycket när han som är så liten givetvis tar en massa mer tid och passning. Samtidigt känns det nästan som vi är lite rädda att dra med honom runt på en massa efter det som hände i somras, kanske helt i onödan. Måste nog fundera lite över det här.

Ge mig lite inspiration, vad ska du/ni göra på semestern?!

Tvära kast

Ja hjälp, vad säger man, livet är väldigt omväxlande just nu. I går var jag på spira på konferens med jobbet och tittade ut över vårsolen på en spegelblank munksjö. I dag på förmiddagen halkade jag runt i snöovädret på jobbet och försökte lösa problem lite utanför min komfort-zon och nu sitter jag hemma i soffan och vabbar med en febrig Filip. Puh.

Han har för övrigt klätt på sig och vill gå ut 🙄

I morgon blir det VAB med, Tobbe har varit hemma i en och en halv dag här innan. När jag hämtade Filip på dagis i tisdags så hade det bara varit 4 barn av 15 där, alla andra var sjuka med feber och hosta, så det kom väl inte som en överraskning direkt.

Nu ska jag försöka underhålla honom en stund till…

En god OCH dålig idé

Det har ju varit så fantastiskt fint väder i veckan, verkligen med vårkänslor i den relativa värmen! Därför var det kanske inte oväntat att när vi nu fick en ”vanlig” ledig helg ihop allesammans så kände jag att det vore himla trevligt att komma ut och vandra och grilla lite allihop.

Den goda idén

Ja men det var ju så otroligt skönt att komma ut allihop! Vi åkte ut till Ryforsleden i Mullsjö som har en sån fin grillplats och vacker, omväxlande skog. Det var supermysigt och väldigt gott att grilla även om vi bara körde korv med bröd den här gången, och så skönt att få ordentligt med frisk luft. Alla* mådde riktigt bra när vi åkte hemåt sen.

Den dåliga idén

Jag fick för mig att vad sjutton, vi går runt hela leden allihop, den är ju inte så lång (jag hade för mig den var 5 km men den är ju nästan 7 km) och vi behöver röra på oss lite. Problemet var dock att det var ju ett tag sedan vi var ute med Filip så han var inte lika nöjd att sitta i bär-ryggsäcken som vanligt – minst sagt. Dessutom är han ju sån att han ska absolut inte gå åt samma håll som oss, någonsin?! Inte så jäkla smidigt… För att göra det hela enklare så var det fläckvis väldigt isigt vilket ofelbart gjorde att när vi fick honom att gå åt rätt håll själv så halkade han och slog sig…. Det innebar att vi fick locka, hota, bära och muta honom fram meter för meter, tills vi till slut fick nog och satte honom i ryggsäcken ändå, där han efter en stund ändå blev nöjd. Kan säga att det gick åt enorma mängder energi för oss vuxna.

Vi bar…
Vi lockade…
han ville sitta…
…men inte i ryggsäcken (här gallskrikande i mitt öra).

Vi tyckte även att Lukas var lite ovanligt trött* och gnällde att han inte orkade, något som liksom inte går att göra något åt mitt i skogen?! Det vore typ lika långt att gå tillbaka som framåt och han är för stor för att man ska kunna bära honom ju.

Den där fläckvisa isen ställde ju till det en del med, det var rätt jobbigt att gå och framförallt ville inte jag halka som hade Filip på ryggen, så det blev en del klättrande, kanande och omvägar för att ta oss fram.

Kontentan…

…av det hela är att det var jätteskönt att komma ut allihop men vi borde gått den korta vägen till grillplatsen bara och sen tillbaka.

Ungefär alla kände så här när vi kom hem.

*När vi kom hem så kände han sig hängig så när han kollade tempen hade 
han 38,2 – gissa om jag kände mig som årets morsa…

Vabruari och Branäs

Känns som rubriken som liksom MÅSTE komma nu va? I nästan fyra veckor har vi klarat oss, trots inskolning på dagis för Filip, men nu är han förkyld och i natt hade han lite feber. Det är absolut ingen fara med honom, han har knappt feber ens nu, men åtminstone i dag behöver han få vara hemma och vila. Därmed tänkte jag passa på att skriva lite om hur vår skidresa till Branäs var, ni fick ju en kort uppdatering men jag har inte avslutat det hela.

Vi åkte ju torsdag till söndag i vecka 5, och jag är glad att vi åkte då och inte i högsäsong! Tyckte det var ganska lagom med folk i backen och bara ett par minuters väntan i liftarna, så för mig och barnen (som ju är nybörjare typ på slalom) så var det perfekt. Backarna var fina, bäst var dem på söndagen när det äntligen var nypistat – blev lite förvånad över att det inte gjordes inför varje dag? Vädret var väl lite omväxlande, det småsnöade en del så vi fick snabbt investera i skidglasögon till Lukas som inte kunde ha de jag hade med i vuxenstorlek.

Hade först tänkt ta med kameran upp i backen, men insåg att jag inte vågade det, för hade jag ramlat någon gång så hade det ju varit då….

Barnens favorit blev snabbt Nintendo-backen, en lite smalare backe med små nintendogubbar och smågupp i. Som vuxen blev den nästan lite svåråkt, dels med alla småbarn men även för den blev uppåkt och isig ganska fort, så jag åkte backen som gick bredvid nästan hela tiden. Det var gott om liftar, men vi åkte faktiskt inte en enda gång en ankarlift? Såg bara en tror jag. Knappliftar, sittliftar och gondol fanns det däremot. Sittliften är ju skön för man får vila, meeeen jag får också lite magknip av att den känns rätt läskig… O.o

Utsikten från rummet, man kunde utan problem se över till backen och det tog väl 3 minuter att köra dit med bil, över Klarälven (eller över en bro då, såklart).

Det som verkligen gjorde resan till en höjdare, speciellt för min del, var Strandås Gästgiveri… Alltså det var ett ganska litet rött hus som inte såg så mycket ut för världen utifrån, men så himla trevligt det var! Det var två äldre män (tror de var ett par) som drev det, och det kändes verkligen som att bo hemma hos någon – fast utan känslan att man tränger sig på om ni förstår hur jag menar. Man tog av sig skorna i hallen, fick låna tofflor och så fick vi ett stort rum. Så fruktansvärt skönt det var att inte behöva ordna med något själv – på morgonen satte man sig till en färdig frukost med nybakat (hembakat) bröd och efter skidåkningen kunde man även äta där vid sjutiden, något vi gjorde varje dag för JÄKLAR vad gott det var! De flesta dagar har de husmanskost, första dagen fick vi välja själva vad vi ville ha för vi var själva, till ett väldigt rimligt pris (149 kr för vuxen och jag tror det var 79 kr för barn – stora portioner). Så otroligt vällagat och galet gott, en av de bästa restauranger jag ätit på! Att vi borde här gjorde att det blev en semester på lika villkor, dvs jag behövde inte ställa mig och fixa en massa med mat osv utan kunde bara njuta med…

Ett par kvällar gick jag ner en halvtimme före barnen, som låg och spelade på rummet. Jag satte mig framför brasan och tog ett glas vin, exakt hur skönt och lyxigt kändes det tror ni?!?

I backen hade vi med varm choklad, vatten, lite godis och så någon slags bar, typ Flap Jacks. Hade även med bröd och mjukost på tub, men det var knappt nån orkade äta det med, under tiden vi åkte kände vi inte att vi blev så himla hungriga utan det kom till kvällen sen. Helt perfekt!

Barnen var jättenöjda och våra 4 dagar levererade allt jag hade hoppats på, förutom möjligen lite sol. Hoppas att vi kan göra om det framöver, det var visserligen dyrt för en weekend men gav ändå väldigt mycket.

Nu ska jag fortsätta ta hand om den lilla snuvan här, som står och rycker mig i brallorna nu. Ha en bra dag!

Inskolning på både jobb och dagis

Haha, det här kan bli ett långt inlägg känner jag, så ni vet!

I dag är jag hemma, föräldraledig, för inskolningen av Filip. Jag lämnade honom vid 9:00, han går in ganska glatt men blir såklart ledsen och arg när jag går – så sjukt jobbig känsla. Stannade kvar på andra sidan dörren i kanske 3-4 minuter, tills jag hörde att han inte skrek mer, annars känns det ju som man har det ljudet i öronen hela dagen… Han verkar ändå trivas bra, han äter bra och leker, det är bara sova som går lite sisådär. Å andra sidan har han haft svårt att sova hemma med den senaste veckan, vet inte om det är lämningarna på dagis som gör att han blir orolig (ok, hjärtat dör lite när man tänker på det), men han är annars sitt vanliga glada jag.

Vem vill lämna den här lille, liksom… ❤

Den här veckan blir ju väldigt lite jobb, bara måndag och onsdag i och med inskolningen i dag och vår skidresa från torsdag, men sen ska förhoppningsvis arbetsveckorna rulla på i lite mer normal takt och det blir lite lättare att komma in i allt.

Min känsla när jag gick från jobbet i fredags var att jag faktiskt valt rätt, att det här jobbet kommer passa mig och att det känns roligt! Det är mer än jag vågat hoppas på, klev in i det lite i blindo ju. Nu inser jag att det fortfarande är ”smekmånadsfasen” där allt känns bra på jobbet och man inte ännu upptäckt sånt som är jobbigt, men det känns ändå bra.

Ett av mina största orosmoment var ju att jag skulle frysa ihjäl, och det har väl ändå testats ganska hårt sedan jag började känner jag – men faktiskt så har det inte varit några problem! Jag har fått bra kläder och kör dessutom med merinoullsunderställ under, tjocka varma yllesockar och jobbstövlar, det enda som blir lite kallt kan vara händerna om man tex måste pilla med telefonen när man är utomhus. Nu finns det ju också riktigt varma och sköna baracker på mitt bygge där man kan gå in och maila, messa eller ringa – eller bara värma sig en stund – så jag behöver inte vara ute hela tiden.

För övrigt så går största delen av min tid nu ut på att samordna saker, ta reda på saker och förmedla det sinsemellan underentreprenörer mm. Inte så konstigt i sig, bara himla mycket nytt att lära sig. Framöver kommer det ett gäng utbildningar med, det är ju bland annat en massa olika certifikat jag måste ha, förutom utbildning i ledarskap mm. Känns bra! ”Mitt” bygge är ganska okomplicerat och inte så stort, så det är nog ett bra projekt att starta med – jag har ju hjälp i ryggen med så jag står inte ensam vilket känns skönt, samtidigt är det skönt med alla uppgifter jag faktiskt KAN sköta själv, är så van att vara självgående så det känns skönt att fortsätta med.

Nu ska jag försöka packa lite inför skidresan och handla lite snacks och mellis till skidbacken innan det är dags att hämta det minsta lilla hjärtat igen!

Slutet på en era

Först och främst så hoppas jag att ni känner mig tillräckligt väl för att jag inte ska behöva kommentera mitt inlägg i går med att jag älskar mina barn över allt annat, det är ju självklart.

Tänkte ändå kanske fördjupa mig i året med barnen lite – eftersom Filip är vårt sista barn (och ja, det är säkert, min kropp skulle aldrig klara av en graviditet och än mindre en förlossning till) så har vi ju valt att dra ut på föräldraledigheten lite extra länge. Vi har ju precis som med de andra två barnen delat på veckorna från det att barnen varit ca 6 månader, vilket är HELT suveränt.

Det får bli bilder från i somras till det här tror jag, för den här årstiden kan man behöva påminnas om hur fantastiskt det kan vara då.

Filip kommer ju vara nästan 22 månader när han börjar på dagis, vilket verkligen känns jättebra. Vi har ju gått på öppna förskolan hela hösten och det har han gillat, han är ju på det stora hela väldigt självständig så jag är i princip inte orolig alls för förskolestarten, han känns redo för lite mer utmaningar än vad vi erbjuder här hemma och för att ha egna relationer till små dagiskompisar.

Det har varit otroligt lyxigt att få vara hemma så mycket med alla barnen, den enda som lidit av det är Lukas som inte har fått gå på sitt älskade fritids där hans kompisar gått – han fullkomligt JUBLAR nu när han ska få börja igen!

Längtar efter sina kompisar nu, och jag längtar efter sommaren när jag ser den här bilden.

Det känns verkligen som vi går in i en ny fas av våra liv nu, dels ska både jag och maken börja jobba heltid (eftersom jag jobbar 7-16 och maken 8-17 så blir det inte superlånga dagar för Filip som ändå sover 2 h mitt på dagen, han kommer ju gå ungefär 8-16), dels byter jag jobb och dels så skolar vi in vårt sista barn i förskolan.

Det har stundtals varit jobbigt att ”gå tillbaka” till småbarnsåren, samtidigt har vi båda verkligen förundrats över att bara iaktta den här lilla människan som växer så fort. Det har varit jobbigt att inte kunna ge de stora grabbarna all den tid de förtjänar – samtidigt som jag ser att även de har älskat att ha Filip och vuxit med det. Det har varit jobbigt att känna sig så låst som man blir med tre barn där den minsta är så liten, men samtidigt så glömmer man det i samma sekund som han kryper upp i ens knä. Som med allt så är det både för- och nackdelar, men jag får väl avsluta med det självklaraste av allt – det har varit fantastiskt förmånligt, härligt och privilegierat att få bli föräldrar en tredje gång!

Herregud vad han har vuxit bara sedan i somras…

Nu ser vi fram emot att hitta rätt i vardagskaoset som det kommer innebära när vi ska jobba heltid, alla ska gå på sina aktiviteter, VAB-dagar och föräldramöten. Vi måste hitta en lösning på att se till att vi har mat klart till barnen de dagar de har aktiviteter, vi behöver lägga upp ett körschema för alla hämtningar och lämningar och alla andra tusen saker som ska fungera, men vi är så redo som vi kan bli tror jag. Dessutom går tiden fort, Oliver är redan 12 och kommer till hösten börja högstadiet (hur sjukt?!), Lukas börjar bli mer självständig med och innan vi vet ordet av börjar väl Filip skolan med. Nu kommer den tiden då vi verkligen får öva på att ta tillvara på varje dag så gott det går!

Avslutar med en bild där vardagskänslan är hög, nån kryper iväg, nån spiller, nån tjötar och nån är troligtvis lite sur. Bara så vi inte får hybris, hahaha!

Nyårsmenyn

Tja, det är ju som det är här hemma, Oliver är typ frisk, Lukas har bara lite feber och halsont kvar, men Filip ”peakar” med feber och är riktigt hängig idag. Jag hoppas det är toppen i alla fall, så det inte blir ännu värre. Det är ju jobbigast när han är sjuk, eftersom det är en kamp att ge alvedon och ipren och så går det ju inte riktigt förklara för honom vad som händer heller.

Kontentan av det hela blir i alla fall att nyår kommer spenderas hemma själva, så det blir en lugn dag. Men gott ska vi ju äta i alla fall! Det som är inplanerat är:

Förrätt:
En halv hummer – jag tycker den är godast naturell faktiskt, så vi delar den bara. Den får sällskap av tryffelchips (färdigköpta) med vispad creme fraiche, rom (den vanliga billigare varianten) och finhackad rödlök. Chipsen testade vi i veckan och det är sjukt gott!

Varmrätt:
Grillad anka med potatis- och jordärtskockspuré, serveras med smörstekt endive och eventuellt lite rödvinssås beroende på ork hos Moi.

Ungefär som receptet i mitt receptarkiv, fast med puré istället för sallad till.

Dessert:
Här blir det en variant av nåt maken såg på Nyhetsmorgon, nämligen romflamberade äpplen med philadelphiafluff och något krispigt som jag inte riktigt bestämt än. Kanske pistagenötter?

Låter rätt ok va? Till det blir det nån bra film för hela familjen (förutom Filip som jag hoppas somnar i vettig tid) och så tänker åtminstone jag gå o lägga mig tidigt – 1½ vecka av halvdålig sömn pga sjuka barn är inte optimalt för att den här tösen ska hålla sig uppe ända till tolvslaget.

Jag älskar att se vad folk ska äta på nyår, så orkar du får du gärna skriva in din meny i kommentarerna här eller på facebook.

Tänkte återkomma lite senare (eventuellt idag) med en sammanfattning av året i bilder, för den som är nyfiken. Och är ni inte nyfikna så vill jag passa på att önska er alla ett Gott Nytt År!

Jäkla virus

Ja vad ska man säga om det här jullovet… Oliver är på bättringsvägen och är nästan frisk, men Lukas har fortfarande feber, nu dubbelsidig öroninflammation som dock håller på att läka ut, ögoninflammation samt motsvarigheten till halsfluss fast orsakat av virus istället för bakterier – alltså hjälper inte antibiotika. Dessutom halvsitter jag nu i vår säng med Filip sovande bredvid och fönstret öppet eftersom han för en liten stund sedan fick krupp. Den här gången visste vi lite bättre vad vi skulle göra så vi kunde häva den värsta reaktionen, men jag misstänker att det innebär att han nu fått Lukas virus med, men vi får väl se tills i morgon. Först väntar en lång, lite orolig natt här.

Hoppas ni har det bättre, eller åtminstone slipper vara sjuka!

Vi har i alla fall spelat mycket av barnens nya sällskapsspel, tex super Mario-monopol, tusen gånger roligare än det gamla vanliga!

Julafton 2018 alltså.

Det blev en lite haltande jul det här. Dagen innan julafton firade barnen jul hos mormor, då hade Lukas haft feber sedan dagen innan men det eskalerade när han fick ont i örat, så vi fick hämta honom för att kolla om det var öroninflammation. Det var det visserligen, men trumhinnan hade inte spruckit så ingen antibiotika. På julafton började även Oliver känna sig hängig, men hade ingen feber till en början – men framåt kvällen fick även han upp åt 39 grader, så båda de stora grabbarna var och är riktigt hängiga här. Än så länge har vi andra klarat oss, men det är väl bara en tidsfråga, framförallt vill vi gärna hålla Filip frisk känner vi väl.

Men, det var ingen dålig jul ändå, på julaftons morgon kom Filip upp till sin stora julklapp – ett IKEA-kök som vi monterat kvällen innan. Det blev VÄLDIGT populärt och inte ens morgonvällingen fick komma mellan! Har bara en lite halvmörk och suddig bild, men glädjen syns ändå 🙂

Var tvungen att pimpa det med lite självhäftande marmor-folie med, hade jag haft lite mer ork hade jag gärna gjort mer för det är ju så jäkla kul…

Innan Filips middagslur delade vi ut paketen under granen, de stora pojkarna fick lite gott och blandat, men det stora paketet till dem var att de ska få åka på en skidweekend med mig i slutet av januari, torsdag till söndag. Som vanligt så hade man väl hoppats på en glädjeexplosion, men som vanligt så tycker jag att reaktionen ofta blir bättre nån dag senare när de fått fundera på saken. Lukas blev i och för sig spontant väldigt glad, han har pratat om att åka slalom ett tag nu. Själv ser jag oerhört mycket fram emot detta!

Jag och maken bytte bara lite smått, jag fick ett par superfina örhängen och 3 boxar av kökets box, ska bli väldigt kul att se vad den innehåller! Han fick lite parfym och slipsnål mm, vi håller oss lite till vi fyller 40 nästa år känner vi.

Sen var ju bestämt sedan innan att vi skulle gått till grannarna, nu funderade vi fram och tillbaka (med dem givetvis), men till slut kom vi fram till att vi skulle gå över lagom till tomten kom och sedan skulle vi äta ihop, vi hade ändå ingen mat förberedd förutom det jag skulle ta med till dem, så vi var lite illa tvungna i vilket fall. Det blev väldigt trevligt, även om våra stackars barn mest fick sitta och vila i varsin ände av huset, men det blev en ganska tidig kväll, och det behövde nog alla.

Finklädda men hängiga och röda om näsorna.
Spana in den här lilla glidar’n då, som ser ut som han kommer direkt från en efterfest!

I dag är pojkarna fortsatt ordentligt hängiga. Maken är och köper ett till Playstation för julefridens och underhållningens skull, haha, som det kan bli…. Nu ska jag rota i kylen för att kolla vad vi kan tänkas göra till lunch, hoppas ni alla hade en fantastiskt julafton!