Är vi färdiga för i år nu?

Som jag skrev om redan i lördags kväll så kände vi att det var krupp på G på Filip. Den natten och de därefter lyckades vi hålla det i schakt genom att sova i upphöjt läge och med öppet fönster och han var hyfsat pigg dagtid, men i natt ”bröt det ut” i vilket fall. När man har varit med om det innan är det i alla fall väldigt mycket lättare att hantera, så det blev inte så illa som det blev första gången, men det är ändå läskigt för Filip framförallt, som känner att han inte får luft och dessutom mår dåligt av feber. Så vi har ”sovit” halvsittandes med öppet fönster och i dag blir det VAB – igen… Lite väl mycket den här månaden kan jag känna nu. Vi kände ju att det höll på att bli sämre redan under dagen i går och var inne och kollade på hälsan så det inte är nåt annat, men det verkar bara sitta högt upp i luftvägarna, annars kan man ju bli orolig för lunginflammation som han låter.

Så typiskt med, maken är i Stockholm över dagen i dag igen, han är ju väldigt sällan borta men har nu lyckats pricka in båda VAB-perioderna den här månaden. Så i natt nån gång mailade jag till jobbet att jag inte skulle komma, men när vi vaknade till vid halv nio efter en jobbig natt så hade det mailet naturligtvis inte gått fram utan det hade blivit något fel – så ingen visste vart jag var heller. Himla typiskt.

Nåväl, det här var väl totalt ointressant, men så ser vardagen ut här hemma just nu i alla fall. Hoppas på tillfrisknande så vi kan åka till Skövde ändå till helgen, eftersom vi fick skjuta på det förra helgen.

Åka skogen?!

Nästan varje dag när jag hämtar Filip från dagis så ställer han en och samma fråga i bilen.

-Åka skogen, mamma?

Nu är det ju inte så himla smidigt att ta en utflykt till skogen en vardagskväll, speciellt inte när det är mörkt ute redan vid fyra, så på vardagar händer det liksom aldrig. Men ändå, varje gång han frågar så blir jag till hälften så himla glad över att det är just det han efterfrågar, och till hälften ledsen för att jag önskar att vi bodde så vi kunde vara ”i skogen” även hemma. Vi har ju en trädgård, men ska jag hinna fixa lite mat till alla och se till att alla kommer i väg på aktiviteter så är det ju till trädgården man är begränsad, och SÅ himla spännande är inte den jämfört med en skog, tycker 2-åringen. Ska också erkännas att jag inte är jättesugen på att vara ute i kolmörkret efter jobbet, då är jag oftast lite trött och frusen.

Jag är glad över de gånger vi kommer ut ändå, vilket nog ingen missat som följer min blogg, det är så roligt att se alla grabbarna hitta på saker att göra, helt naturligt och meddetsamma.

När jag var hemma med dem på höstlovet för Lukas var sjuk så kände vi ändå dag två att vi behövde komma ifrån en liten sväng, så vi åkte ner till vattenledningsparken för att reka inför kommande utflykter. Är det kallt ute vill man inte vara ute så länge och det kan vara skönt att inte ha så långt hem om det tex skulle krävas blöjbyte. Där fanns hela 3 rejäla grillplatser iordningställda, så det kommer helt klart bli ett perfekt mål till vintern. Men kolla här bara, hur härligt är inte det här?!

Studerar fontänerna, med mamma precis bakom eftersom man gärna vill kliva rakt ut.
Rakt in i en diskussion och lek.
Överlycklig över årets första is!
Nästan omöjlig att fota ute, man får vara sjukt snabb.

Som vuxen gäller det mest att hålla sig nära och vara redo för eventuella dödsföraktande kast rakt ut över kanter, underhållningen fixar de dock själva. Så ja, mitt hjärta, klart vi ska åka skogen, så ofta vi bara kommer åt!

Så sjuk

Ligger själv i min säng, med maken i Stockholm, och lyssnar på snabba, febriga andetag från Filip. När jag hämtade honom på dagis så hade han nyss blivit ledsen och hängig, vilket snabbt eskalerade till runt 40 graders feber här hemma, trots Ipren sin annars brukar hjälpa. Usch vad jag hatar när barnen blir så här mycket sjuka, det gör så ont att se när de mår dåligt.

Har preppat med både Alvedon och Ipren bredvid sängen nu, och hoppas innerligt att det bara är typ influensa eller en rejäl förkylning och att febern inte går upp ytterligare under natten. Håll tummarna!

Bild från frisk Filip i förra veckan, med världens skönaste stil ❤

Mammafällan

Det här året är första året jag jobbat heltid sedan Oliver föddes för 13 (!!!) år sedan. Tidigare har vi antingen delat föräldraledighet eller så har både jag och maken jobbat 90% vardera för att ingen skulle gå ner till 80%. Just 90% alternativet är BARA så jävla dumt, åtminstone om man går hem lite tidigare i stället för att ta en heldag varannan vecka, för det innebär ju i praktiken att man jobbar 100% (minst) men bara får betalt för 90% – men visst, du får gå hem lite tidigare då. Fast enligt min egen erfarenhet innebär det bara att du antingen stressar en massa mer eller hoppar över raster mm för att hinna med.

Men som sagt, nu jobbar vi båda heltid, vilket funkar ändå eftersom jag börjar 06:45 och slutar 16:00, så maken lämnar på dagis runt 8:00 och jag hämtar runt 16:20. Typ sist av alla på dagis, naturligtvis… Efter ett gäng år med föräldraledigheter och lägre arbetsgrad så känns det himla skönt att få en vettig inkomst, det är saker som fått ligga på vänt när vi varit föräldralediga som man nu kan ordna – MEN.

Det. Finns. Ingen. Tid.

Vi har inte så himla mycket aktiviteter i vår familj känner jag ändå, de båda stora grabbarna har scouter varsin dag i veckan (när det inte är fotboll för mellankillen), maken tränar 2-3 gånger i veckan, varav en dag är lördagsförmiddagen, och jag försöker hinna träna 2 gånger i veckan varav äldsta pojken följer med 1. Men det innebär ändå att de enda dagarna som är fria från aktiviteter är fredagar och söndagar… Och med 3 barn så går ALL tid åt hemma som den ensamma föräldern till att bara få alla att överleva vardagen, fixa mat, göra läxor, tvätta, städa mm.

I mitt flöde dök det här inlägget upp i veckan, ”Sveriges mammor stressar sig sjuka”. Inget nytt egentligen, snarare sorgligt gammalt. Det handlar om att kvinnor är de som till störst del projektleder hela familjen, vilket ger en hög arbetsbelastning även hemma även om man för övrigt lever jämställt. Och vem är det man prioriterar bort när det kör ihop sig? Tror inte ens jag behöver svara på det…

Bild kärleksfullt lånad av insiktsfulla HejHejVardag.

Men man behöver tid för sig själv, man behöver tid för att göra roliga saker, man behöver BRA tid med familjen.

Jag hinner inte.

Så sjukt glad över att ha ett jobb där det inte är så stressigt på hösten som mitt förra, men det är ändå mycket att göra och just nu känner jag mig himla otillräcklig på precis alla plan. Jag hinner inte träffa kompisar som jag vill (inte bara jag som har ont om tid där dock, är ju inte direkt ensam om problemet), jag hinner inte få någon egentid, partid existerar knappt för efter alla barnen är lagda så är jag inte människa nog för att orka med något annat än att titta lite på TV innan jag lägger mig typ.

Inte bra.

Måste försöka lösa detta problemet. Också….

Dagens mys/fiasko

Man kan väl konstatera att det är sjukt enkelt att välja vilken verklighet man vill visa upp här. För att göra en lång historia kort så åkte vi till Dumme Mosse idag, jag har en massa fina bilder från början av den promenaden:

Men för att nyansera bilden kan vi väl säga så här:
Nån skulle prompt gå själv hela vägen, väldigt långsamt och titta på allt – det hade ju varit helt ok om det inte bara varit typ 2 plusgrader
Två tröttnade och började tjura
En fick tokspel och tappade allt
ALLA frös som fan
En bajsade

Känslan efter dagen – så jävla sur på mig själv som inte hade tålamod att vända dagen. Nu sitter jag framför brasan i uterummet, dricker vin och tjurar på mig själv (och lite på alla andra).

Packlista för familjeutflykt i skogen

Det verkar ju bli kanonväder till helgen, så såvida inget annat händer så tänker vi nog ta barnen och knata ut i skogen någonstans där det finns en fin grillplats – tar gärna emot tips på det!

Tänkte faktiskt tipsa lite om vad VI brukar ta med oss ut när vi ger oss iväg med barnen, självklart kan man bara ta en liten fikakorg med sig men våra barn tycker att laga mat (nä, alltså äta maten som JAG lagat) över öppen eld är en höjdpunkt. Tror att det till stor del beror på att man under tiden vi ändå eldar kan man peta in diverse olika pinnar, kottar och annat i elden. Ja, våra barn FÅR leka med elden, lite under hyfsat kontrollerade former (inte minstingen då naturligtvis), det är bra att lära sig lite hur eld funkar tänker jag – men man får naturligtvis se till att det inte är eldningsförbud, torrt i markerna eller att de är oförsiktiga.

Eld med utsikt är det bästa!

I vilket fall, tillbaka till vår packlista för en dagsutflykt till familjen:

1 ryggsäck med ved, tändare och tändmaterial – det är inte alltid det finns ved kring vindskydden även om det ofta gör det.

1 ryggsäck med redskap, ska vi tex göra kolbulle så tar vi med:

  • grillgaller på ben (om vi inte VET att det finns en grillställning)
  • stekpanna (gärna i gjutjärn, måste tåla eld)
  • stekspade
  • grytvante (vante pga det är annars omöjligt att tex vända en kolbulle utan att bränna av sig handen)
  • tallrikar
  • muggar
  • bestick (sporks oftast)
  • vass kniv (typ morakniv)
  • våtservietter
  • toapapper till nödfall
  • plastpåse till skräp
  • Plåster, alvedon och ipren – det första mest om barnen slår sig och det sista mest om mamman får huvudvärk pga alla utflykter inte är avslappnande 😉

Sedan fyller vi på med råvarorna, vilket just i exemplet kolbulle är lingonsylt, smet och fett att steka i (tex liten flaska med olivolja), samt något att dricka. Och kaffe, mycket kaffe till mamman. Nu när vi brukar ta med en bärryggsäck till Filip så får vi inte alltid plats med allt i den så då får barnen turas om att bära en ryggsäck med de lite lättare sakerna i.

Jag glömmer nästan alltid NÅT på listan själv, när man ska få ordning på barn och annat… Men en del av sakerna kan alltid ligga i ryggsäcken, så behöver man inte tänka på dem.

Har man tur finns det en riktig eldstad med galler och allt, men det kan man inte alltid räkna med.

Vad gör du till helgen?

Filip 2½ år

Det har hänt så OTROLIGT mycket med den här lilla personen de senaste månaderna bara. Den största skillnaden är väl att han pratar väldigt mycket nu jämfört med för ett halvår sedan, vi förstår väl det mesta han menar men ungefär en fjärdedel av hans meningar är fortfarande ett mysterium. Det är så roligt med det första pratandet ändå, det blir ofta nån rolig liten dialekt och lite gammaldags uttryck, blandat med sånt vi vuxna säger. Hans senaste grej är att när han säger något så upprepar vi ju ofta det, och då säger han ”ja DET gör vi”, typ som ”äta gass” – ”äta glass?” – ja DET gör vi!

Han är inte så lätt att fota längre, han är helt enkelt inte still. Men han har kvar sina fantastiska ögonfransar, som når långt ner på kinderna ❤

Fordon är absoluta favoriten att leka med, men kök kommer strax därefter. Han är fortsatt makalöst duktig på att underhålla sig själv och hitta på små lekar, man hittar honom oftast liggande på golvet körandes nån bil med stor koncentration (om man är hemma vill säga, rymningsrisken är annars fortsatt stor med den här).

Får man hjälpa till med att städa och leka lite med vatten så är det det bästa som finns med!

Humöret och den egna viljan är två andra områden som tagit stora steg framåt, så att säga. Herre du milde vad arg han blir när han inte får PRECIS som han vill och han är inte lätt att lirka med eller distrahera heller. Hade vi bott i lägenhet hade väl nån ringt polisen 18 gånger i timmen som han skriker då… Han ska PROMPT bestämma vad som ska göras, vill man tex inte kliva in i bilen efter dagis utan hellre springa ut i vägen och välkomna bilarna (!!!) så blir man VANSINNIG när mamma hindrar en.

Han har hittat gosedjur med, till min stora förtjusning eftersom jag själv älskade det när jag var liten. Nu tar han tag i vilket djur han får tag i och kramar hårt och säger ”mysigt”, så gulligt!

Nöjd med att sitta själv och leka.

Den sista saken jag måste nämna är att han sjunger en hel del?! Oftast när vi sjunger för honom skriker han TYST! och vi får vackert lägga ner, men själv kan han sjunga och dansa Små Grodorna, Björnen sover och Lilla snigel – har inget minne av att de andra två kunnat text och melodier när de varit så små så jag är helt imponerad! Och hur sött liksom…

Grattis på din 2½-årsdag, finaste lilla Filip!

Fantastisk sensommarhelg!

Jösses vad den här veckan sprang iväg, dagarna räcker inte riktigt till nu när aktiviteter och träning dragit igång känner jag, och då är det ändå inte fullt ös på det än. Jag måste säga att jag haft en fantastiskt bra helg ändå, inte minst får man ju tacka sommarvädret som gjorde en massiv comeback!

Känns så konstigt att det är sensommar ute nästan, det har varit så väldigt höstigt hela augusti så jag blir lite förvånad varje gång jag inser att träden fortfarande är gröna och sommarblommorna finns kvar.
Vad heter det här bäret förresten? Det är ju inte rönnbär, de är mer genomskinliga.
Så vackert med allt gräs.
Någon form av blomkålssvamp det här? Eller är det någon som vet?

I fredags var jag med jobbet på ölprovning på Idlewild, det var väldigt trevligt och en kanonbra start på helgen! I går var det från börjat inplanerat fiske med jobbet för hela familjen, men maken hade träning på förmiddagen och jag kände att batteriet var rätt tomt efter veckan, så istället tog vi Filip, Lukas och en kompis till honom och gick en bit av Västanåleden. Filip är inte jätteglad i att sitta i ryggsäcken, mest för att han vill gå själv, men det blev lite stressigt kan man väl säga eftersom det är ett brant stup ner precis vid sidan av stigen och han springer ju ganska okontrollerat. Men men, fram kom vi och fantastiskt fint var det där, som vanligt!

Utsikten utmed leden är fantastiskt fin, när man inte har hjärtat i halsgropen.
Tur man får hjälp i branta backar!
Inte illa av en enveten 2-åring att gå nästan 4 km totalt ändå.
Några meter från grillplatsen hittar man den här lilla mini-stranden. Hade vi haft plats för mer packning hade vi kunnat ta med lite badkläder till de hågade med…
Han är så nöjd alltså, han knatar runt och hittar på saker för sig själv hela tiden. Bara man har koll på att han inte gör något farligt eller direkt olämpligt så är det jättekul att bara iaktta vad han gör.
Kollar insekter med pappa!
Bra att ha med kompis, tyckte Lukas. Storebror hängde med sin bästis på hemmaplan och gick på bio istället i dag.
Fin grillplats finns det där med! Dagens meny blev quesadillas och grillad banan med choklad.
Uppskattat av alla!
Alltså förlåt, men han är så förbaskat söt!
Sista 100 metrarna var det nån som var helt slut och tillslut kom till ro i ryggsäcken. Tyckte det blev väldigt avslappnat där bak, och då hade han somnat!

I dag har vi haft en sån galen trädgårdsdag, vi har klippt häcken, plockat in äpplen, grävt upp och planterat om buskar, fixat fint i hönsgården och en massa annat. Var täckt av flera lager svett / jord / smuts när jag kom in här nu ikväll, så skönt att ställa sig i duschen då. Och så himla tillfredsställande att sätta sig på fina altanen och äta glass i den varma sommarkvällen sen! Hade sjukt gärna varit ledig den här veckan i solen…

Stolt som en hönsmamma

På onsdag börjar han på högstadiet, min äldsta som blir tretton i november. Samma högstadie som jag gick på i hans ålder, jag minns hur stor man kände sig, men jag minns oxå hur förvirrad och ensam jag kände mig. Allt var så komplicerat och lydde under regler som inte fanns skrivna någonstans och som ändrade sig hela tiden.

Jag är så stolt över min äldsta, över allt han vågar. Förra veckan bakade han kaka vid två tillfällen och kom upp med till först makens och sen mitt jobb – han kollade bussar och letade sig fram utan problem. Han åker till a6 själv om inte kompisen vill eller kan och cyklar nästan en mil själv till mormor. Jag är så stolt över honom, och jag är såklart orolig för honom med. Kommer han att trivas, får han nya kompisar, kommer han känna sig utanför, och alla andra tusen saker en mamma oroar sig för. Men jag försöker mitt bästa med att inte projicera min oro på honom, pratar bara med honom om allt nytt som kommer hända och hoppas så innerligt att han kommer fortsätta vara lika öppen när han pratar med oss som han varit hittills.

Vad du vuxit! Lätt att glömma när man ser dig varje dag.

Älskade stora, lilla pojk, hoppas de motgångar som ofelbart drabbar alla på högstadiet kommer vara av de mildare slaget, att du kommer därifrån mer självsäker och glad än när du börjar.

Vet i vilket fall att vi alltid finns här för dig och att vi förstår när du tror att vi inget begriper.

Lycka till i sjuan mitt hjärta!

Dagens bajs

Deppig, nere, ledsen, blå. Uttrycken är väl många men jag tycker mig känna igen min sommarblues jag känt av i dag. Dels beror det på vädret, jag är SÅ himla påverkad av väder och en iskall, grå och regnig dag i juli är inte tiptop. Sen beror det på att semestern närmar sig sitt slut med, det har inte så mycket att göra med att jag ska börja jobba, för nu har jag ju ett jobb jag gillar, utan mer med en känsla av otillräcklighet över den semester som varit. Som vanligt i slutet på semestern, ska tilläggas.

Ni vet, ”jag borde ha”. Jag borde ha gjort mer saker med barnen. Jag borde orkat vara en bättre förälder. Jag borde ha spenderat mer tid med barnen var för sig. Jag borde ha orkat sitta och spelat monopol med dem på kvällarna. Jag borde ha…

Alltså jag fattar ju att det inte ÄR synd om dem, de har det ju jättebra.

På så himla många plan har jag blivit så vansinnigt mycket snällare mot mig själv, men föräldraskapet är lik förbaskat den ömma tån och det är dåliga dagar som den här då det smyger sig på – det dåliga samvetet. De växer så fort, jag vill hinna vara med dem. Jag är med dem hela dagarna – men är det tillräckligt? Borde jag orka göra mer med dem? Filip tar så sjukt mycket tid och energi – jag borde ha mer tid till de stora grabbarna. Gör jag saker med dem får jag panik över att den minste växer så man nästan ser det med blotta ögat och varje gång man går ifrån honom för att typ bara handla eller nåt så har han lärt sig nåt nytt.

Jag vet, det är ett omöjligt jobb att göra ALLT. Men en dålig dag känns det som ALLA andra gör saker ihop med barnen hela tiden.

Så, behövde bara skriva av mig lite, i morgon är en annan dag och förhoppningsvis en lite bättre sådan, när perspektiven på saker och ting nog är mer tillbaka till rimliga nivåer. Men vet ni, det är så himla skönt att få ur sig det ändå, att få skriva att allt känns skit en dag och kunna se själv att det är orimliga krav man ställer på sig själv i bland. Att tillåta sig att bara tycka att det är skit en dag, bara en dag utan att man rycker upp sig och ser hur bra allt är. Bara nån gång ibland.

Min plan för att göra nåt tillsammans allihop innan veckans slut är att åka till typ Borås djurpark ihop, det skulle jag, Lukas och Filip gilla. Fast det var ju just det, jag ville ju hitta något ALLA skulle gilla. Vad gör man som en 2-åring, en 9-åring och en snart 13-åring gillar? OCH som vi föräldrar tycker är åtminstone milt trevligt?!?!

Sist vi var i Borås djurpark var två år sedan, då var Filip plutteliten och jag hade kvar bebismagen.

Fan.

Att det ska vara så himla svårt.