Majsrulltårta och väderlycka

Alltså jag njuter så otroligt av varenda sekund hemma nu, i det helt fantastiska vädret! Värmen är perfekt och solen är så efterlängtad så det nästan är så jag skakar innan jag kommer ut, det känns som vi inte sett den sedan förra året i maj… Skönt är också att nästan alla brådskande måste-jobb (som typ att förså grönsaker vi vill ha eller plantera ut saker som behöver komma ut) är i princip färdiga, vilket gör att man mer kan gå runt lite planlöst och göra det som faller en in. Tex så flyttade jag om lite saker från ”förrådet” bakom garaget, så att jag nu har en lite mer lättillgänglig odlingsbänk och mer ordning på verktygen. Mycket nöjd! Helt i ordning blir det ju liksom aldrig där bakom och behöver heller inte vara, men det är skönt att kunna ta verktyg utan att klättra över alltför mycket saker eller utan att dra med sig en drös redskap man INTE vill ha med sig.

Har till och med hunnit plantera om och ut lite blommor så det kan få bli lite fint runt uteplatserna med. Eller ja, det KOMMER bli fint, när det här galna ”pollenregnet” ger sig, för nu är allt TOTALT täckt av gult pollen, men det brukar ju med sig på ett par veckor.

Apropå fint med så har ni som följer mig på instagram redan sett lite av äppelblommningen nu, men den är verkligen andlöst vacker. Har aldrig sett så stora, gamla äppelträd så otroligt översållade med blommor! Har hängt ut fällor för rönnbärsmal med för att inte återupprepa förra årets misslyckade äppelskörd… Klippte ju dessutom träden ordentligt förra vintern, så nu ser de faktiskt fantastiska ut, med luftiga kronor och friska grenar. Mycket glad för detta!

En av mina ”sista” måste-göra-saker var att förså majs, och eftersom jag inte har den mängd små pluggbrätten jag behöver för ca 100 majsplantor så testar jag att förså i en ”rulltårta”, dvs man lägger på jord och majsfrön och rullar sedan ihop det hela. TROR det kan bli bra, har testat i två olika material och sår dessutom ett litet gäng i godisburkar med, även om de helst ska stå en och en. Men men, vad gör man?

Funkar det här så är det otroligt smidigt! Nu står rullarna i ett ”fotbad” med vatten också för att hålla fukten. Förrsten, här ser ni det nya fina gruset som vi lagt en bit framför garaget, önskar jag kunde ha det överallt för det är så fint…

Förresten, EN sak är lite måste ganska akut fortfarande, och det är att försöka få bukt med två invasiva växter jag hittat i mina land – knölklocka och jätte-balsamin. Den sistnämnda verkar dock väldigt enkel att dra upp, men knölklockan är ju värre… Jag får mest sträva efter att hålla efter den och se till att den inte blommar tror jag. Kirskål har jag ju med, men inte där den är akut störande, och säkert tusen andra ogräs med… Men men, det är inte så akut eller nåt jag kan göra så mycket åt.

Det är dock inte så svårt att motivera sig till att sätta sig och pausa lite i det fina vädret, jag har tagit frukost på morgon-altanen och senast i går tog jag ett litet glas vitt vin och läste en bok på kvälls-altanen. Ja förutom alla kaffepauser och så ute då. Galet skönt! Tycker dessutom temperaturen är HELT perfekt just nu, varmt men inte hett liksom. Skönt!

Paella på Muurikka

Paella är en sån där perfekt sommarräddare. Den är lätt att göra till många, den är lätt att anpassa, det går att göra en lite billigare ”vardagsvariant” och det går att göra en lyxigare version. I princip alla allergier går också att justera efter (kanske inte alla samtidigt, men ni fattar). Vi har en stor muurikka, tror den är typ 110 cm i diameter, och ganska ofta maxar vi ut den. Maten har en tendens att se lite ut på stekhällen, men sen när man lägger upp den räcker den oftast till många. Idag häftade jag lite och ville ha portioner, så vi gjorde nog ungefär 8-10 portioner skulle jag säga, men jag har försöka anpassa receptet nedan till ungefär 6 portioner. Vi använder den vanliga stekhällen till Muurikkan, men det finns ju även en plattare paella-panna med lite högre kanter vet jag.

Vardags-Paella på Muurikka, ca 6 portioner

6 dl risottoris (avorioris eller liknande)
1,5 liter buljong (dvs kokande vatten och buljongtärning eller fond, jag använder en blandning av grönsaks- och kycklingbuljong)
1 gul lök eller några schalottenlökar
3-4 klyftor vitlök
matolja
2 dl vitt vin
1 paket saffran
lite chilipulver, gärna rökt
ca 600 g kyckling i bitar
4-6 kryddiga korvar
3 valfria paprikor, jag tog Karli (gröna paprikor)
lite champinjoner
ca 3 dl frysta gröna ärtor

När man gör mat på någon form av stekhäll så gäller det att verkligen ha förberett allt innan, för när hällen väl är igång och varm så kommer du inte kunna gå därifrån. Hacka lök, skär korvar och grönsaker och lägg i olika skålar, så det är lätt att bara tillsätta på hällen. Häll över saffran och chili på löken med när du ändå är inomhus, så blåser inte allt saffran bort. Aioli är bra om du gjort i förväg, eller köpt färdig, så blir det enklare 🙂

Har du en mindre stekhäll så kan det vara bra att steka kött och korv först och lägga det åt sidan i en skål ett tag när du gör riset.

Ok, om allt är förberett så värmer du på stekhällen. När den är varm häller du matolja på kanterna (det rinner in mot mitten) och fräser lök, vitlök och kryddor en liten stund. Tillsätt riset och låt det bli lite blankt med, innan du häller på det vita vinet. När man tillsätter vätska till riset så får man liksom platta till riset lite, så det kan koka i vätskan. Tillsätt sedan buljong (varm) allt eftersom det kokar in i riset, och vänd försiktigt runt det i mitten av murrikan. Samtidigt som du börjar mata riset med vätska så är det också dags att steka kött och korv på kanterna. Efter typ 10 minuter så lägger du också till paprika och svamp.

Skulle riset inte bli färdigt kan det vara bra att ha lite hett vatten att tillsätta, beroende på ute-temperatur så kan det bli så att man behöver tillsätta mer vätska. När allt precis är färdigt (dvs när riset är nätt och jämt mjukt och allt kött är genomstekt) så häller du över dina ärtor, det går bra direkt från frysen för de tinar på några sekunder. Vill du så kan du värma på ett gott bröd på kanterna på stekhällen, samtidigt som du samlar själva risotton i mitten av hällen.

Servera risotton med aioli och ett gott bröd!

Som jag sa, den här går att variera i oändlighet. Lyx? Toppa med musslor och räkor. Fiskätande vegetarian? Kör med fisk och vegetariska korvar, kanske lite grilloumi eller liknande. Ni fattar!

Början av maj

Stallet är färdigmålat! Efter ett vansinnesryck av maken i går kväll så målade han klart den sista gaveln redan då, så i dag har vi kunnat ägna oss åt annat här på gården. Det blev så himla fint!

Kolla färgen bakom de sista stackars plommonblommorna….
Som nytt! Maken har också kompletterat med hängrännor som saknats lite här och var på stallet.
Det är fint på håll med! Men det har det ju alltid varit… Lite dassiga färger på dagens bilder, eller det var just det, de var från i går när det var ganska mulet.

Får såna overklighetskänslor nu när man går runt på gården, eller åker runt i omgivningarna nu – för nu är det GALET vackert!!! Överallt spricker löv ut på träden, för att inte tala om mängden olika träd som blommar nu… Försökte fånga det men det är svårt att helt få med på foto.

SER ni hur det ser ut runt vår gård?!?

Det finns ärligt talat nästan inget som gör mig så vansinnigt lycklig som att få vara så priviligerad att vi BOR här?! Alltså, det är inget sommarställe vi besöker, inte en önskedröm (eller jo) utan VERKLIGHET att vi får bo här?! Det bara bubblar i hela bröstet på mig av lycka när jag tänker på det!

När man kliver ut ur tvättstugan, vår ”groventré” så ser man liksom detta….

Jag är också så otroligt glad och nöjd över det vi jobbat med nu i vår, och sedan vi flyttade in, det börjar verkligen bli riktigt, riktigt bra även det vi själva gjort.

Köksträdgården, som var rent kaos när vi flyttade in, börjar komma i verkligt fin ordning och från och med i dag är det sått i alla land utom Filips.
Garaget är också fint, nymålat och med nytt grus framför framsidan, och nu har klätterväxten fått sällskap av en liten lönn med.
Fina färger på lönnlöven mot den mörkgrå fasaden!
Nya blomsterrabatter med än så länge små växter, men det tar sig! Det bakre landet är inte klart att så i riktigt än, vi får se när det blir 🙂
Inne i växthuset är nästan allt utplanterat, och lite försådder står och väntar på tillväxt och utplantering.
Nere vid stallet har vi ju mina tomatlådor, dammen vi grävde ner förra året, ett potatisland som är nytt och en potatisåker (syns inte men ligger till höger) som också är nytt. Studsmattan är ju inte den vackraste, men en omtyckt punkt av barnen såklart.

På bilden ovan ser ni grisarna skymta i bakgrunden med, de trivs bra i sin nya hage, med lerpöl och mycket grönt. Hönorna njuter med av att värmen och grönskan äntligen kommit:

Flax passar upp på sina hönor efter bästa förmåga.
Även våra nya små ”tonårskycklingar” vågar sig numer ut. De ser för roliga ut, tufsiga och dana… Vi verkar ändå ha haft tur och det ser ut som det blir fler hönor än tuppar, även om det är för tidigt för att vara helt säkra.

Strax innan solen gick ner så satt vi här ute på en altan i kvällssolen en stund, och bara lyssnade. Det är ren terapi att vara här, det är på en gång helt tyst från störande element som trafik eller andra människor, samtidigt som luften också är full med ljud – koltrastar som sjunger, duvor som hoar och insekter som surrar runt. Ja just det, i kväll hördes även det lite ovanliga ljudet av en luftballong som eldade på för att stiga lite högre, det går många turer här över, fullt förståeligt!

Jag önskar att ni alla har en plats på jorden där ni trivs lika bra som vi, och att ni som vi även får möjligheten att BO på den platsen. KRAM!

Frisktecken och sjuktecken

I ungefär två och ett halvt år nu har jag varit medlem i Crossfit Södra Wättern. Jag började ju samtidigt som jag blev utmattad vilket kunde kännas dumt på ett sätt, men som samtidigt var mycket nödvändigt. Först var det bara en kamp att orka försöka ta sig igenom ett pass alls, och kroppen svarade noll och intet på träningen – men den kändes ändå nödvändig för ett kommande, bättre mående.

Outhärdligt sakta så blev jag lite, lite starkare, men det var svårt att inte jämföra med mitt vältränade och 10 kg lättare jag. Till slut kunde jag (oftast) långsamt släppa de tankarna och istället känna det som faktiskt sakta blir bättre. Våga ge mig själv chansen att få den här nya personen att få ta sina egna PB’n, med de förutsättningar som fanns kvar. Tacksam för allt stöd och pepp men samtidigt förståelse hos både coacher och träningskompisar, där man gläds åt det som funkar men inte dömer det man inte kan.

Det är så otroligt svårt, att inte jämföra sin prestation med ens sitt eget förra jag eller någon annans. Att våga tro att ingen annan dömer dig och att försöka inte döma sig själv. Det går ibland, ibland inte, och det är ju en vinst att bara inte haka upp sig på det utan klappa sig själv på axeln och säga att ”strunt i det nu, det går bättre nästa gång”.

Den sista tiden har det ändå gått rätt ok, jag HAR känt att jag har blivit lite, lite starkare och åtminstone fått till lite teknik. Nu är det flåset jag skulle vilja jobba på, det som inte har gått alls att arbeta med under och direkt efter utmattningen. Min kondis har ALDRIG varit min starka sida, men jag förstår behovet av en kondis som inte är urusel, både i träning och vardag. Men det här är mitt mål nu, att jag ska kunna jobba med min kondis, så att jag kan känna att den blir lite bättre. Det går samtidigt inte att pusha kroppen, för då säger den stopp, utan att bara utmana den på den nivå den befinner sig för dagen.

Just på grund av allt det jag skrivit om här ovanför så känns det deppigt idag. Mina inplanerade pass är i största möjliga mån heliga, och är den tid jag ger mig själv varje vecka. Men, i morse vaknade jag och kände mig lite lätt hängig, jag tänkte att det nog var trötthet från senaste tidens VAB och annat, men när jag tog en promenad tillbaka till kontoret efter en konferens så blev jag ganska snabbt mycket mer hängig, och här hemma har jag fryst och svettats lite om vartannat. Jag är varken förvånad (har ju ändå sovit med sjukt barn i ansiktet i typ två veckor) eller tycker EGENTLIGEN att det är en katastrof, jag tror inte jag kommer bli så mycket mer sjuk än jag är just nu. Men ändå, det var liksom inte läge att köra ett tungt pass Crossfit fick jag ändå inse, och det som gör mig deppig är främst förlusten av en väldigt rolig timme, men även en liten envis känsla av att jag ”borde orkat” som jag vet är helt avig.

Det var åtminstone en vacker promenad tillbaka till jobbet.

Jag vill inget särskilt med detta, mest svamla av mig, och sätta lite ord på hur viktig jag ändå förstår att träningen är för att ens liv ska vara bra. Som bara en sån dum sak som när jag ful-ramlade i helgen, hade jag inte tränat mig till både lite rörlighet och liiite skyddande muskelmassa så hade jag nog slagit mig rätt mycket mer. Eller som när man går här och bär säckar, kör skottkärra, gräver eller gör något annat tungt jobb, då ger det en otrolig kick att känna att man orkar! Oftast i alla fall, ibland behöver jag kalla in maken när nåt är FÖR tungt. Tur han tränar med! Kram på er, hoppas ni hittat nån rolig träningsform om det är vad ni känner att ni behöver, och att ni mår bra ändå om ni inte vill träna.

Kål och målartvätt

Mitt huvud är en enda röra just nu, det känns på en gång som det gått 10 veckor sedan jag skrev sist här och samtidigt känns det som att jag skrev i går? Jag tror jag nämnde sist att Filip var sjuk igen, hans huvudvärk och lite feber kom tillbaka, men den här gången gav det sig lite snabbare och från och med i lördags har han varit typ ok.

Alltså, jag har haft sån himla otur idag, jag har ramlat och slagit mig, jag har klämt ett finger och slagit i tinningen så jag fick en bula, och nu när jag skulle publicera detta så försvann av någon orimlig anledning texten så nu måste jag skriva om allt igen. BAJS. Det blir en kortvariant.

Vi har njutit av frukost ute i solen, jag och sjuklingen. Typ det bästa som finns, men ingen champagne denna gången…

I lördags var huvudprio att få ut kålen i trädgårdslanden, och att direkt täcka den med kålnät. Jag och maken jobbade ihop och fick klart det på rimlig tid, och nu är allt som har varit lite brådskande sått eller planterat. Det är himla skönt, för ska man nu ha lite resultat av grönsaker, potatis och annat till hösten så kan man ju liksom inte chilla hur mycket som helst utan saker måste planteras eller sås nu. Det är mer som ska hanteras lite längre fram, som att sätta kruktomater i sina slut-krukor, och plantera gurkor, men det är inte akut just nu.

Det blev så väldigt fint i köksträdgården nu när vi har fyllt på med flis tycker jag!

Nästa helg har vi tagit långledigt i och med klämdagen, och då har vi som projekt att måla heeeela stallet. Det ser rätt fräscht ut på lite håll, panelen är hyfsat ny, men den är bara grundmålad och det är många ställen där träet är bart nu, så det finns ett stort behov av en omgång färg. I dag har vi borstat hela stallet (vilket gick ganska fort eftersom det bara var ett tunt lager färg) och målartvättat det. Det har tagit prick hela dagen, men vi hann färdigt innan det ordentliga regnet kom åtminstone.

Skrev om dammen men orkar inte formulera om det. Växter kommer nångång.

Tomatlådorna var övervuxna av ogräs och är även dem i behov av lite kärlek, men det får bli en senare fråga. Har aldrig varit med om så galet med ogräs sedan förra sommarens regn, jag ligger hopplöst efter och då har jag inga ambitioner för något utan det mest akuta.

Vackrast just nu är plommonträdet som står och blommar mot stallet, men som tidigare år så är det helt översållat av sköldlöss och myror, som jag inte har en aning om hur jag ska kunna bekämpa, så jag har mycket låga förhoppningar om plommon i år med.

Nuuuu ska jag kolla ett avsnitt av en serie, och bara dö lite i soffan. Men nöjd är jag att vi hunnit förbereda allt för nästa helgs målning ändå. Skönt!!!

45 and counting

Igår fyllde jag 45 år, och det var nog en av de bästa födelsedagar jag haft! Jag hade önskat mig en födelsedag a la ”Zombie-Tours” (ni begynners vet) där jag inte behövde fatta ett enda beslut eller planera någonting, och oj vad bra maken levererade!

Först blev jag utlotsad till morgonaltanen där jag serverades en äkta champagnefrukost! Jag har lite dåliga erfarenheter av champagne som inte jag gillat, men den här var verkligen toppengod! Bästa frukosten att få sitta på altanen och njuta med, i den fantastiska vårvärmen som anlänt precis i tid.

Till och med en av våra gårdskatter ville fira mig genom att hoppa upp i knäet för lite kel, det har hon ALDRIG gjort innan så det var himla mysigt! Förresten, den blå tröjan ni ser lite av här är den senaste jag har stickat själv, tycker den blev riktigt fin.

Därpå blev jag satt i bilen och körd till Backamo handelsträdgård. Där behövde jag inte besluta att vi skulle handla saker, utan jag behövde bara välja det jag faktiskt ville ha. Superroligt och jag gick runt där länge och valde.

Det ser ju rätt mycket ut ända till man pluttar ut växterna i landet och det typ knappt syns… Men det KOMMER bli otroligt bra! På blomsterbågen ni ser lite av nedan kommer det bli varsin klematis som klättrar från varsin sida av gången. Hoppas de ska ta sig ordentligt.

På hemvägen blev det lyxig lunch-pizza på Stuk. Var evigheter sedan jag var där, men så himla gott ju.

Väl hemma så fick jag lite mer champagne och så kunde jag gå runt i lugn och ro och peta ner växterna vi köpt. Barnen lekte ihop, jag kunde bara pilla med mitt, och maken ordnade maten. Såååå ljuvligt!

Av barnen blev jag firad med chokladpraliner och en liten kruka, och av mormor fick jag en hel massa fint, vaser, en duk, böcker, tvål och mer chokladpraliner. Extremt bortskämd kände jag mig!

Sedan fick jag supergod, hemgjord Sangria av maken, som såg till att jag alltid hade det bra. God plockmat och grillad spetskål, och dessutom dessert på det.

Verkligen en HELT fantastisk födelsedag, stort tack till min fantastiska make som levererade en hel dag precis skräddarsydd efter mig!

Idag har jag återigen vabbat för Filip som återigen är sjuk, men det är för deppigt att skriva om i samma inlägg. Kram på er.

Förbättringar

Från ungefär natten mellan fredag och lördag så vände det äntligen för Filip, och från i lördags har han varit tämligen pigg och typ bara vanligt förkyld. Barnet som opererades har såklart också piggat på sig allt eftersom, men kommer få stanna hemma från skolan en eller två dagar till.

Eftersom vi inte kunnat göra något annat än att bara ta hand om riktigt sjuka barn hela veckan så var det väldigt skönt att få en helg ute med gårdsfix nu. Men först ut så var faktiskt ett arbete vi köpt oss till oss – nämligen takvård där man tvättar och sedan målar taket. Vi har bedömt att underlag och takpapp är i mycket gott skick och vi har dessutom rejäla betongpannor, så även om det blir en investering nu så gör den att vi kan skjuta på ett takbyte ganska ordentligt. Först ut nu var tvätten, och vi kan väl kika på hur taket såg ut före?

Före….
och efter!

Det ser redan nu mycket bättre ut än innan. Visst, det går att tvätta taket själv, men han höll på heeela dagen och hade en rejälare högtryckstvätt än vi har hemma – plus att det ska målas med sen då. Mycket nöjd hittills! Detta skedde i fredags, sen var det upp till oss själva att arbeta i helgen.

Just nu kommer jag inte ens på vad exakt det var vi gjorde i går, alltså under lördagen, men det var ju sista kalla dagen. Under kvällen däremot så kändes det som att vädret slog om, och jag stod en lång stund ute och bara lyssnade och tittade på den otroligt vackra kvällen innan jag kunde förmå mig gå in.

Jo men nu kom jag på det, vi hade beställt flis och lite gårdsgrus, så större delen av dagen höll vi på och jobbade ut det. Gårdsgruset har jag inte foto på än, men vi har fyllt på precis intill garaget där det bara har varit en riktigt dålig grus/jordbädd med ogräs i. Garaget i sig är väldigt fint med välvda fönster, så jag har en plan för att få det att se väldigt mycket bättre ut, utan några större insatser. Återkommer sen med bilder när det är klart.

I dag var det viktigaste jobbet att få ut potatisen. En del har satts i köksträdgården, men där grisarna har gått och bökat under våren har vi nu gjort en odling där vi helt sonika lägger potatisen på jorden, sen täckte vi med lite tunt med torr halm (det är det ni ser på bilden ovan) innan vi öste över rikliga mängder med dåligt ensilage som vi fått av en bonde i grannskapet. Hoppas det ska ge vettig skörd, eventuellt kanske vi köper lite mer ändå och försöker lägga ut. Tror vi kanske har satt typ 5-6 kilo bara i år, jag vill gärna ha typ 2-3 kilo till egentligen.

Under tiden vi jobbade med potatislandet så höll äldsta på med att köra ut överflödet av flis från det som ska bli ”hans” terrass, ut till köksträdgården som behövde påfyllning. Här har oxå bara varit dåligt grus/gräs och så, så med den här lilla flisade altanen får han som en egen uteplats när han ”flyttar” ut till garaget över sommaren. Det är ju varken kök eller toalett där, men ett stort rum och sovloft, så det blir ju ingen riktigt flytt – men ändå rätt lyxigt för nån som inte ens fyllt 18!

Blev riktigt fint! Här syns gårdsgruset lite bredvid med, men det är sandigt än och har inte den grå färgen det egentligen har. Det blev bra ändå, för en väldigt billig peng jämför med andra typer av uteplatser. Och det går fort att göra med ju! Nu kan han ha dörrpartiet helt öppet om han vill, det är vikdörrar så det går att öppna så hela bredden är fri, väldigt lyxigt.

Nuuu ligger jag i soffan och funderar på allt jag ska försöka hinna fatt med på jobbet efter en veckas vab…. Men det blir morgondagens problem.

Inte en av mitt livs bästa veckor

Nästa vecka fyller jag 45, men efter den här veckan så känns det mer som 75 måste jag säga. Alltså herregud… Det började ju med att Filip blev sjuk. Sen steg och steg hans feber och hans huvudvärk eskalerade till en ohållbar nivå under måndagen, så efter konsultation med 1177 kom vi först till närakuten och sen blev vi remitterade till barnakuten. Där var det dock lite smärre kaos, så när klockan blev 23 så gav vi upp och åkte hem utan läkarbesök, men med löfte om att vi kunde komma tillbaka på morgonen. Vi hade däremot himla tur, hans feber gick ner något under natten så vi tog beslut att inte åka tillbaka. Däremot har han varit, och är fortfarande, riktigt dålig, ska jag gissa så skulle jag kunna tänka mig att det kanske är RS-virus för han är så galet igentäppt och snorig och det släpper liksom inte (självklart har vi gett nässpray, slemlösande och febernedsättande). Nätterna är vidriga, man ligger bredvid honom och bara lyssnar på hur han kämpar för att andas – och så har det varit sedan i lördags.

Nu har faktiskt det varit några timmar i går och idag då han varit feberfri, men nästäppan släpper liksom inte och han är väldigt hängig.

Efter den sena kvällen på akuten på måndagen så hade jag och närmsta kollegan en inplanerad resa till Nordbygg, en mässa i Stockholm. Inte supertaggad men ändå samtidigt skönt att komma ifrån sjukstugan en kortis. Mässbesöket blev verkligen toppen, vi fick med oss mer än vi vågat hoppas, men sen skulle vi checka in på hotellet… Alltså jag har ju inte riktigt haft tur med mina hotellnätter på sistone kan man väl säga. Vi hade bokat ett rum för dryga 1500 kr/natt per person, nära mässan, för att hålla nere kostnaden, men det hade iiiiiinte riktigt framgått vad det var för ”hotell”. Namnet var ju ett Best Western, men det var ju bara en massa smårum och utan egen toalett och badrum, utan det delade man med typ 15 andra rum… Dessutom var mitt rum typ 2×2 kvadratmeter och sängen var en våningssäng med skummadrasser.

Det här fotot är taget med vidvinkel ändå…

Sa jag att rummet inte hade några fönster, att TV’n hängde i en konstig vinkel ner mot golvet och att det var typ 28 grader i rummet med? Det stod en golvfläkt i ett hörn och ganska snabbt fattade jag ju att den behövdes. Ett tag under natten så funderade jag på om jag kunde typ sova med öppen dörr, men det funkar ju inte på ett ”hotell”. Ingen vidare bra sömn den natten heller med andra ord.

I dag har jag varit iväg med ett annat barn som har opererat bort en körtel som hindrar hans andning genom näsan, så hela dagen har spenderats på Ryhov – igen. Han mår också skrutt nu såklart, men det är ju övergående. Natten som kommer lär väl ändå inte bli någon höjdare för nån i familjen igen, gissar jag.

I all denna kalabalik så har jag inte hunnit göra minsta åtgärd för att försöka hjälpa växterna i växthuset på traven – det var ändå -5 grader i morse när jag var uppe och hämtade alvedon till ett barn. Otroligt nog så har faktisk ändå allt klarat sig, det är mest kål där ännu men lite sallad med som jag inte trodde skulle fixa det, men det har den gjort.

Rädisorna är också ok. Till helgen behöver jag verkligen börja flytta ut växterna i garaget, för de står så trångt nu att de inte mår bra. Det ser ju ut att bli varmare men sen hörde jag att det kanske blir kallare IGEN sen, suck! Jag har potatis som behöver komma ut i landen med ju.

Det ser ju så fint ut när solen tittar fram, men med de iskalla vindarna som blåser så går det knappt att vara ute, och ALLT är jättesent.

Så, nu hoppas jag på en något lugnare dag med VAB i morgon och kanske, kanske en gnutta sammanhängande sömn i natt, för första gången sedan i fredags…. Det här var troligen lite osammanhängande, men då fattar ni varför.

Skruttigt värre

Här kör vi sedan i lördags sjukstuga för lilla F. Han fick ordentligt med feber ihop med huvudvärk och förkylning i lördags eftermiddag, och den hänger i sedan dess. Inte så mycket att göra, förutom att fylla på med alvedon, Ipren och avsvällande nässpray, men roligt är det ju inte när han är så sjuk.

Från lördagsförmiddagen, då han inte orkade klippa gräset mer utan istället drog fram en stol och satte sig bredvid och tittade på när maken klippte klart. Fast såklart så drog han fram bensindunken först så de kunde tanka gräsklipparen… Den killen alltså, sån livsnjutare!

I morgon ska jag åka till Stockholm med jobbet och vara borta till onsdagen, känns inte så kul när en liten plutt är ledsen och sjuk. Maken tar ju över VAB såklart, men ändå, inte för att jag kan göra nåt mer än han kan men det känns ändå lite i hjärtat. Eller ja, förutsatt att inte jag själv blir sjuk nu med då – men med min senaste otur blir jag väl det först när vi är i Stockholm och det är för sent.

I lördags förmiddag lämnade vi också över våra tre griskultingar till två nya familjer – och det känns riktigt tomt utan dem nu! Mamma och pappa gris verkar dock inte lida nämnvärt, de knatar runt i en ny, grön hage och verkar njuta av att vara barnfria… Hur tama och keliga våra små kultingar än är så kan jag meddela att grisar SKRIKER som, tja, stuckna grisar, när man lyfter upp dem (för att lasta på dem i en bil tex). Alltså herregud, vi fick plocka fram hörselkåporna för att klara att lyfta dem.

Nehej, nu är det dags för nästa dos medicin här hemma, och lite mamma Mu-film. Hej på er.

Trött fredagsrapport

Lite utan nån vidare anledning så är jag på nåt ställe just nu som känns bara trött och deppigt. Känner att jag är trött i huvudet efter jobbet, och skulle nog behöva lite ledigt, men det får vänta till efter nästa vecka då vi ska iväg till Nordbygg-mässan en sväng. Har inget fokus alls på eftermiddagarna känner jag, och det blir ju lite stressande/påfrestande i sig när det sker saker som man gärna hade behövt lite fokus till.

Sen är det ju rent ut sagt jävligt trögt att våren liksom gått i stå med, heeela april har ju försvunnit i nån riktigt köldficka – och har det inte varit svinkallt så har det varit fågelloppor som grumlat utevistelsen. Har behov av att göra något roligt känner jag, men begränsad ork för detsamma, och då blir det svårt! Roligast rent generellt just nu är träningen som ändå går sakta framåt, och där man träffar lite kompisar för en kort stunds skitsnack.

Ungarna känns också trötta, det har varit en kamp att få upp alla denna veckan, speciellt nu i slutet. Lite allergi som långsamt får upp farten kanske också ställer till det, det är ju ändå ljust ute så DET är inte problemet nu, men kylan gör sitt med.

I allrummet i garaget är det i alla fall fullt under min växtbelysning, och ute i växthuset växer så sakteliga olika sorters kål trots kylan.

Det är mestadels tomater och chili, men även dahlior (i påsarna) och potatis som förgros. Har inte lagt all potatis på förgrodd dock, bara en del som jag vill ha lite extra tidig skörd på – resten kommer få komma ut i landen ändå. Jag har en tanke om att använda den plätt som grisarna nu bökat upp till ny potatisodling, och bara täcka med gammal ensilage, till huvuddelen av potatisskörden. Måste nog köpa mer sättpotatis med, ekologisk potatis är inte direkt jättebilligt att köpa och det är absolut den kolhydrat vi äter mest av – PLUS att vi nu har hyfsad förvaring för den till nästa vinter… Ska bara orka ta mig till en affär som har de sorterna jag vill ha!

I helgen hämtas förresten griskultingarna av sina nya ägare med, det kommer bli tomt här på gården utan de små knorrarna! Men liiiite billigare att nu igen bara hålla två vuxna grisar med mat…. På tal om mat så är det dags att fixa nåt till barnen nu, hoppas ni får en bra helg och att den inte känns lika deppig som min gör just nu. *kram*