Idag är förhoppningsvis sista dagen jag behöver jobba hemifrån (pga förkylning) och det har varit sånt trist väder hela dagen. Grått, mörkt och regnigt, och i ett enda slag så var det som att hösten kom. Jag har ett sånt motstånd i mig i år för att släppa in hösten, egentligen gillar jag ju den årstiden med för allt blir så vackert, men det är något annat i år. Jag orkar inte att det ska bli mörkare, och framförallt är jag inte klar med sommaren än – fast samtidigt på ett sätt är jag det lite med. Jag kan inte förklara riktigt, jag vet, men kanske känns det bara som sommaren gick så himla fort i år. Sen är det inte svårt att hitta ljuspunkterna i hösten med, mysigt att vara inomhus en regnig höstdag, lukten i skogen om man lyckas ta sig ut för att leta svamp, fantastiska färger i naturen och gosiga, stickade tröjor.
PS, den som lyssnade till Linnea Winblads beskrivning av en hösttjej i P3 i morse – det var det mest träffande beskrivning jag nånsin hört tror jag, hahaha! Med vänlig hälsning, en helt o-unik hösttjej
Det senare fick mig faktiskt att beställa garn och beskrivning till en slags kofta häromdagen, jag kommer inte hinna sitta och sticka än på ett tag för det är för mycket jag vill göra ute, men det kommer ju regniga dagar då det är skönt att ha något att göra med händerna, för att huvudet ska slappna av. Jag behövde också ha något att se fram emot känner jag, som alltid den här årstiden, när det skiftar från sommar till höst. Ett event är ändå inbokat, mamma och jag ska kolla Begynnelsen med Berg och Gynning i Norrköping i november, men det vore trevligt med något mer. Som alltid runt hösten så blir man ju extra sugen på vandring – men det hänger på fint väder och INGA älgflugor/hjortlusflugor (klarar verkligen inte av dem).
Min första egenstickade tröja. Tre har det faktiskt blivit hittills.
Så kontentan är att jag inte riktigt vet hur jag ska förhålla mig till hösten i år – ska jag omfamna den, redan, för att den ska kännas lite mysigare? Eller ska jag försöka hålla kvar i sommaren ett tag till för att inte sedan vintern ska kännas så himla nära…. Oavsett så blir det lätt så att man går in på jobbet i augusti efter semestern och sen kommer man liksom inte ut förrän det är jul typ, och så kan vi ju inte ha det – det måste finnas saker som gör att man lyfter blicken däremellan ju. Hur gör du? Sommar eller höst, vad får dig att stå ut med årstidsskiften och hur tar du dig an det som kommer?
Det här är något jag velat testa länge, för det LÅTER så otroligt gott. Det låter också lite missvisande eftersom det inte har något med smör att göra, det blir ju egentligen snarare en klar och slät marmelad typ, men låt er för guds skull inte avskräckas av det, för det här var något av det godaste jag gjort! Smaken blir len och sötsyrlig och konsistensen blir krämig. Oerhört gott på mackan som det är, med smör, ost eller philadelphia. Ett mycket bra sätt att variera sitt äppelintag med. Jag gillar friska produkter med hög syra och som inte är alltför söta, men eftersom äpplen är så olika så kan jag bara ange någon form av riktlinje för de söta ingredienserna.
Det ser ut som det är honung i burkarna!
Äppelsmör eller slät äppelmarmelad
1 drygt kilo äpplen – vikt efter de är skalade och urkärnade, i bitar 2-4 dl vatten 1 dl ljus sirap 1 citron – saften från den 4-6 dl syltsocker 1-2 tsk citronsyra ev 1-2 tsk atamon för konservering
Lägg äppelbitarna (utan skal och kärnhus) i en kastrull och börja med att tillsätta 2 dl vatten och citronjuice. Koka upp och låt äpplena bli mjuka på låg temperatur under omrörning, lite beroende på hur fasta/torra äpplen du har kan du behöva tillsätta mer vatten. Det ska bli som ett tjockt mos, men det får ju inte bli så torrt och tjockt att det inte kan sjuda. När äpplena är mjuka (tar ca en kvart) så tar du en stavmixer och kör tills det blir en slät äppelsmet. Tillsätt sedan först sirap och sedan den lägre delen syltsocker och citronsyra. Här måste du testa dig fram själv, både hur sött du vill ha ”smöret” eller marmeladen men även hur fast du vill ha den, beroende på hur dina äpplen smakar. Vill du ha en lösare produkt så kan du ta vanligt socker istället. Jag vill ha ganska hög syra så tog mycket citronsyra, men jag hade ganska söta äpplen så behövde inte så mycket syltsocker. När du är nöjd med din balans så låter du det koka upp och puttra i 3-5 minuter under omrörning, stäng sedan av plattan och tillsätt ev. atamon för längre hållbarhet. Tappa upp på väl rengjorda burkar – har du inte i atamon behöver de stå svalt för att inte bli dåliga.
Hoppas du testar! Och skriv gärna en rad med, alltid roligt att veta hur det gick!
För det första – stop. Det här är inte nån trött ursäkt till att göra någon form av kalorisnål nyttig ostkaka som sen bara smakar som en blek kopia av originalet, det här blir helt legitimt en riktigt, riktigt god ostkaka! Eller ja, fast utan ost då. Är du som jag så står du så här års med mer zucchini än du kan hantera, och här går det åt MASSOR. Sen BLIR det ju automatiskt en lite nyttig kaka eftersom den till 98% innehåller zucchini, men säg inte det till nån för då tror de att du bluffar.
Jag ska heller inte ta åt mig äran åt receptet, originalet är från Landley’s kök, med några små justeringar från mig.
Falsk ostkaka med zucchini
900 g riven zucchini (se nedan) 4 dl mjölk 1,25 dl mjöl 1,25 dl socker 4 ägg 1 nypa salt 1/2 påse sötmandel 2 bittermandlar eller 4 droppar bittermandelolja
Sätt ugnen på 180 grader (varmluft) Börja med att blanda mjölk, mjöl, socker, salt och ägg till en slät smet, låt stå under tiden du gör resten.
900 g riven zucchini är MYCKET. För mig gick det åt tre stora zucchinis för detta, för det du behöver göra är att först skala zucchinin, sedan riva den – utan att få med det svampiga kärnhuset i mitten. Enklast är att riva ”runtom” om du river för hand. Krama ur zucchinin ordentligt mellan händerna och mät upp 850-900 g ungefär.
Hacka mandeln så som du själv önskar, jag kör den i mixer till den är relativt finhackad (även bittermandeln).
Blanda ihop allt ordentligt, smöra en rund form med löstagbara kanter och häll smeten där i. Grädda nederst i ugnen i 50-60 minuter, känn så att den har stannat ordentligt innan du tar ut den. Låt den svalna lite, ät sedan med sylt (gärna blåbärssylt) och vispad grädde. Mums!
Nu har jag varit sjuk sedan i tisdags, och jag är mer än hjärtligt trött på det. Först Filip och sedan maken förra helgen, så jag var inte oförberedd på det direkt, men herregud så segt det är. Har inte blivit jättesjuk utan ligger väl på typ 40% av min normala kapacitet, med matthet, halsont, hosta och snuva. Med tanke på symptom och hur jäkla envist det ligger kvar på samma nivå sedan i tisdags så är det troligen COVID, men det är lite knäckande när man liksom inte känner att det börjar vända någon gång? Det här är ytterst ointressant för er, det fattar jag.
Jag har orkat jobba, på distans, och maken likaså – men allt annat har liksom stått på paus. Inte suveränt nu när det finns massor att göra och ta hand om på gården och vi dessutom jobbar 8h/dag. Successivt har jag bokat och sen avbokat träningspass också, eftersom det inte vänt ännu. Tänkte att en överansträngning i ena armbågen skulle få vila åtminstone, men den mår inte toppen av att sitta vid en dator så det blev inte bättre ändå.
Whop whop, det var väl ett spännande inlägg….
Hah, hittade en bild från vår första höst här – utan land, växthus, altan och pergola här. Vad tomt det ser ut! Och vad smått allt är…
Det har varit ett lite knepigt tomatår i år. Med temperaturskillnader på typ 25 grader på dag och natt så är jag ändå imponerad över hur pass det vuxit. De som står på friland, i stor låda, är dock för ovanlighetens skull mindre än de som står i växthuset. Storleken på själva plantorna är helt galen, jag har fått toppa en del nu för de är en bit över två meter långa, och det har jag aldrig varit med om! Däremot tycker jag inte det har kommit så mycket tomater – eller i alla fall gjorde det inte det först. Nu verkar det ändå ha tagit fart med fruktbildningen igen, och om de bara hinner mogna så kommer nog skörden bli ganska god.
Några av tomatsorterna jag odlar. De vackra ”kurviga” röda heter Costolluto Fiorentino, lite svårt att få lika vackra på undersidan dock. De stora som är rödgröna heter Tschernij Prinz och är en väldigt god salladstomat.De stora gula är någon kruktomater, och sen ser ni även Black Cherry körsbärstomater här och var i bilden. Mina favoriter i bifftomat – Brandywine, är ännu inte mogna.
De flesta tomaterna står inne i växthuset och där får de automatisk bevattning via en timerstyrd svett-slang, vilket underlättar. Som överallt så täckodlar jag, med massor av gräsklipp, men jag får samtidigt inse att det inte räcker helt. Jag behöver egentligen även gödselvattna med tex nässelvatten, men jag har inte alltid ork till det så det blir sporadiskt. Jag har lite tomater i krukor med, men det ÄR ärligt talat inte toppen, de torkar fort och tomatplantor är heller inte supersnygga.
Tomat, gurka och chili. Tomaternas blad har krullat sig längst ner, som försvar mot hettan dagtid, men i övrigt verkar de må helt ok.
Förutsatt att man har bra plats i sin frys (eller som vi har – ett par extra frysar) så är tomater extremt lätta att förvara inför vintern. Större tomater hackar jag mycket grovt och fryser in i påsar om 500 g, och använder istället för krossad tomat i såser och grytor. Tinar dem oftast inte först ens, utan bara lägger i dem. De mindre tomaterna funkar bra att frysa hela, och tydligen ska det även vara gott att riva fryst tomat på tex pizza eller över mozzarella – misstänker dock att det är mer av en instagram-hype än att det blir bra, för det bör bli ganska vattnigt.
Det här är årets första stora skörd, när jag tagit in allt som är moget just nu. Det är kanske en femtedel av det som plantorna kommer producera?
Små cocktailtomater är supergoda att ugnsbaka så de blir lite sega och som små godisbitar, kan äta en hel plåt själv! Kör i ugnen så länge du orkar (låg temperatur och lång tid är ju godast, men även en kortare stund ger goda tomater, i högre temperatur) med lite salt, olivolja och vitlök… Mmmmm….
Hur har din tomatskörd blivit i år? Har du någon gammal favorit eller kanske nån ny du vill tipsa om? (Jag kommer försöka ta fröer av alla mina så vill någon ha så säg till).
Jag skulle behöva ungefär tre liv till, parallellt med det som pågår nu känner jag. Jag vill så himla många saker och det finns helt enkelt inte tid till allt (eller ja, inte resurser heller till vissa saker förstås). Man kunde ju tycka att det är väldigt onödigt att drömma för jag vill ju inte byta ut det som faktiskt har varit (är) en dröm med att bo här på gården, men jag har av någon anledning just nu ett behov av att drömma lite och fundera på saker jag skulle vilja göra. Tror det kommer varje höst, med känslan av nystart, och för varje gång blir jag nog liiite klokare på vilka val jag ska göra.
Ni vet nog redan många av sakerna, men ibland väcks det till liv igen. Lusten att skriva till exempel. Här har det varit lite skralt, men jag skulle ju vilja skriva en bok. I verkligheten får jag ju bara inse att jag inte har tiden att lägga på detta – och i och med att jag har ett jobb som till stor del utgår från att jobba vid ett skrivbord så vill jag absolut inte lägga mer tid på att sitta framför en dator. Jag fattar ju själv att det inte funkar som det är nu, men suget finns ändå där såklart. Kanske kommer det en tid då det finns mer just tid att lägga på detta, när datorn inte rörs övriga tider på dygnet och en stunds kroppsvila bara är skönt, då ska jag skriva.
Jag läser om folk som åker på skrivarhelger, och jag kan absolut förstå lugnet i att inte ha all vardag som ropar på en när man skriver – däremot så behöver jag ju inte direkt åka någonstans för att få vackra, lugna och inspirerande omgivningar direkt.
Sen har jag också hört ganska många i min omgivning som haft exakt den sortens semester jag drömmer om när barnen är lite större – där de har åkt antingen i vanlig bil eller i en liten camper-van och spontant valt hotell runt Europa och sen vandrat. Alltså vilken dröm… Vi har varit föräldrar i nästan 18 år nu och det jag kan sakna är verkligen möjligheten att vara spontan. ”Det går att vara med barn med” kanske du tänker nu, men dels är det absolut inte enkelt att hitta hotellrum för en familj på 5 lite spontant och dels blir det dyrt, för att inte tala om att alla tre barnen också ska vilja vandra så det inte blir en massa gnäll… Så att spontant och utan planer bara åka dit näsan pekar, det drömmer jag om! Och att få vandra med då… Har sån längtan efter den här typen av semester, men tänker att det kanske kommer möjligheter till det allt eftersom barnen blir stora – och då saknar jag väl att semestra med dem såklart.
Kan absolut sakna att bila till Kroatien med, och med många stop i Tyskland, även om de resorna varit allt annat än spontana. Så små barnen var här! (Och vad lika Filip och Lukas är varandra – Filip är ju inte med på bilden här däremot) Vi har aldrig varit iväg och vandrat ”på riktigt”, men de flesta vandringsleder runt om här har vi testat. Vi lärde oss ju inte det förrän strax innan pandemin kom, så med tre barn har det inte blivit så jättelånga utflykter. Det har dock varit så himla härligt att vandra med barnen också, men nu när två är tonåringar är allt outhärdligt tråkigt, jobbigt och pinsamt tydligen…
Den tredje drömmen är ju den vi har här – vår gård, men då att få mycket mer tid att arbeta med den och med djuren. Det är alltid saker som behöver göras och så vill vi ju ha det, men det blir frustrerande när man inte hinner med nu när vi jobbar igen. Vissa saker kan man ju skjuta på, men allt går inte det med heller. Och det är ju så roligt att jobba här! Skulle utan problem kunna sysselsätta mig hela dagarna, och jag skulle älska det. Den här drömmen jobbar vi ju som sagt på här och nu, och med någon form av långsiktig plan att jobba mindre under sommarhalvåret, men att vänta på saker alltså… det är ju inte min starka sida direkt. Svårt med, för även hur mycket vi än budgeterar mat och omkostnader och gör i princip allt jobb själva så kostar ju material och även djurfoder en del, och hur som hur är vi fem hungriga personer som ska ha bra och näringsrik mat varje dag. Ni vet – priviligierat gnäll, ni har hört det förut.
När man odlar så vill man ju gärna även hinna ta hand om allt, men det tar ju såklart massor av tid. Ska skriva mer om just tomaterna nån dag för övrigt.
Drömmar, drömmar, drömmar. Livet utan dem vore ändå trist – samtidigt är det faktiskt inte svårt att se den dröm i lever i just nu. Tur man kan ha många saker i huvudet samtidigt!
Alltså, jag tycker chili är lite ”svårt” att odla. Dels behöver man starta tidigt – inga problem, men sen har jag nog till sist också fattat att den vill ha lite annan typ av gödning än tomaterna, i alla fall för att komma igång. Sen är den också svår på så sätt att jag vill ha chili som är ätbar, dvs den ska självklart vara het, men den ska liksom lite förstöra en hel rätt (och ens mun) om man har den i småbitar. Har odlat tex jalapeno, padron och lite andra sorter, som är lågt ner på Scoville-skalan, men tycker lätt att den hemodlade ändå blir galet mycket starkare än den man köper? Men med det sagt så ska jag också tillägga att jag verkligen ÄLSKAR chili och äter det mer än gärna till det mesta. Jag är i princip ensam om att äta inlagd jalapeno från ”tacohyllan”, men den blir ju fort sladdrig och läskig, och smakar inte så mycket (och är lite för mild?). När man lägger in själv kan man välja att koka den betydligt kortare, och då blir den också mycket godare! Så här gör jag:
Inlagd chili
ca 400 g chili av valfri sort 3 dl vatten 3 dl äppelcidervinäger 3 msk socker 1.25 tsk salt (utan jod) Ev 0.3 tsk atamon (konserveringsmedel – inte helt nödvändigt)
Skär chilin i lagom bitar efter egen smak. Koka upp lagen (med lock, det luktar mycket av vinägern) och lägg i chilin. Koka i ungefär 5-10 minuter beroende på hur mjuk du vill ha den/hur hård den är. Lägg över på rena burkar (detta receptet blir perfekt för två 500 g burkar) och ställ svalt. Står sig länge!
Vill börja med någon form av disclaimer – jag är mycket medveten om hur priviligerat mitt liv är gentemot större delen av världens befolkning. Det här är bara lite tankar och önskedrömmar.
I dag har det varit full rulle – jag började morgonen med ett pass strongman som sen följdes av veckohandling. I vanliga fall brukar vi vara två på att handla, men maken är influensasjuk och har feber, så idag är det upp till mig med det mesta. Passet var tungt och kroppen känns rätt slut, man kan tycka att det inte skulle behövas när vi har ett aktivt liv på gården – men så länge vi spenderar så stor del av våra vardagar på kontor så behöver både jag och maken träningen för att må bra. Såklart är det också en stor fördel när man just ska göra tunga saker på gården.
Väl hemma så hade jag en lång lista med saker som behöver göras inom en snar framtid, varav några var akuta. Byta vattenslang (svettslang) i växthuset tex, där den gamla hade gått av, och klippa ner all potatisblast då den börjat få bladmögel. Jag tycker förresten det funkar rätt bra att göra så, tar man det hyfsat tidigt så klarar sig potatisen bra i marken, det är bara lite svårare att se vart plantan suttit. Eftersom jag har tomater lite här och var gäller det att agera snabbt när möglet kommer, annars smittar det både tomatplantorna och själva tomaterna, så jag hoppas jag hann i tid. De bladen läggs sedan på vår fulkompost (som egentligen är en gödselplatta) bakom stallet, där jag lägger allt sånt som jag inte vill ha i min vanliga kompost pga invasivt eller smittat. Mycket praktiskt.
Förutom diverse smågrejor som dök upp så att säga i arbetande stund, så var sista lite akuta saken på listan att ta upp löken. Om inte tomaten och potatisen levererat nåt vidare så måste jag säga att löken överträffat alla förväntningar! Det blev både mycket och stort.
Fick sedan inse att klockan var fem och det var extremt hög tid att börja med maten – jag hade köpt regnbågslax på Citygross, det är rätt sällan vi äter firre dessvärre men nu blev jag verkligen sugen – plus att det var kampanj. I alla fall – det här är världens längsta inledning – när jag stod där i vår utekök och borstade potatis och fjällade laxen så kände jag att i ett annat liv, då hade fisken varit egenfångad med. Jag fattar att säkerligen det mesta i allas vardagsliv säkerligen var mycket, mycket sämre för säg 100-150 år sedan, men ändå. Tillfredsställelsen att odla sin egen mat och plocka in bär och frukt, att sylta, safta och lägga in för vintern, den är så grundläggande och trygg.
Det är svårt att inte slås av det tämligen onaturliga i att förväntas stå på ett kontor och prestera ”teoretiska saker” åtta timmar om dagen, i fem dagar i veckan. Att stå eller sitta tämligen still och arbeta ”åt någon annan” är ju så vårt samhälle är uppbyggt (mestadels, finns såklart med aktiva arbeten), och eftersom vi valt att köpa den här lilla gården så har vi såklart lån som ska betalas och andra löpande utgifter, och inköp av sånt som behövs för att underhålla eller bygga till gården. Jag tror jag skulle kunna stå ut med att jobba typ 100% om jag måste, under vintern, men jag önskar verkligen att jag kunde ha hela sommarhalvåret till att bara arbeta på gården. Det skulle inte vara svårt att fördriva tiden, det kan jag lova!
Så här gott såg det ut när jag skjutsade in laxen i ugnen förresten. Inget komplicerat, men gott! Skulle ni vilja ha recept på det?
Jag önskar alltså, helt bortskämt och utan att ta i beaktande alla som har svårt att få ekonomin att gå runt för dagen – att jag bara behövde jobba typ halva året. Det är såklart inget som är genomförbart med dagens förutsättningar, men jag vill få önska och drömma lite bara. Vet att jag delar känslan med många av er, och ibland är det på något sätt som att pilla lite på en halvläkt skorpa när man bara går och funderar på hur man skulle vilja leva, men samtidigt är det svårt att låta bli. Jag undrar också hur samhället i stort skulle kunna funka, om det fanns bättre möjligheter för bönder att få skäligt betalt och bättre förutsättningar för att kunna arbeta? Nu har ju inte vi en ”fullstor” gård, men tillräckligt för att försörja oss själva, rent teoretiskt, om ekonomin fanns.
Det var dagens, jättelånga, fundering. I morgon har jag växter som ska flyttas och planteras, en häck eller två som ska klippas och egentligen även de små äppelträden, även om det nog får vänta lite. Just det – ska ta hand om löken som just nu bara stå i en skottkärra i garaget med, och…. Och… Mmm. Ni hör ju. Puss på er, oavsett vad ni känner för ekorrhjulet!
Alltså det här blev en ganska lagom första vecka på jobbet – jag hann jobba i tre dagar innan Filip blev sjuk (förkyld med halsont) så igår och idag så är det VAB. Helt ok – just nu är det ju dessutom skördetid så det går åt tid för att hinna ta tillvara på allt (hahaha, nä men en tiondel hinner jag väl med) i trädgården. I går gjorde vi en omgång smörgåsgurka på 4 kg gurka tex – kommer räcka kanske halva vintern.
I måndags var det äntligen dags för målning av vårt tak med, det fick ett stort lyft redan när det tvättades i våras men nu har huset verkligen fått ett stort lyft! Jag jämför med samma bild som den där vi ritade ut altanerna – kolla här bara:
Före – Från i vintras (den har ni sett innan)Och så nu!
Några få trasiga pannor är utbytta, och även plåtdetaljerna är målade. Här på ”innersvängen” har jag och maken bytt vindskiva och hängränna med, det var alltför slitet och illa åtgånget. Vi har kvar att hantera vindskivorna på resten av huset, men semestern (och därmed tiden) tog liksom slut.
Nu har vi ett tak i mycket gott skick, som vi inte kommer behöva tänka på direkt alls de kommande 10-15 åren. Kostnaden? Ca 35 000 kr med rotavdrag (inkl moms) blev det för vårt tak, kanske typ 15% av kostnaden mot att byta taket, och nu när pannorna var i gott skick och av god kvalitet så kändes detta som ett mycket bättre alternativ. Tycker om att ta hand om huset och gården, det ger liksom en tillfredsställelse att rå om sitt eget så allt och alla mår bra! Vi anlitade Huskvarna takvård (inget samarbete eller spons) och jag är nöjd med resultatet.
Förhoppningsvis har vi nu mest bara vanligt underhåll så som målning och sånt framför oss nu i ganska många år, den enda ”jokern” är vår bergvärmepump som när den går sönder kommer kosta minst 100 000 kr att byta ut. Stallet är ju också nymålat, och om äldsta sköter sitt sommarjobb så kommer även hönshuset bli målat i år (jag är skeptisk). Det känns väldigt gott i magen.
Jag odlade egen kålrabbi i år, men gjorde tyvärr misstaget att vänta för länge med att ta upp den vilket gjorde att endast typ den översta tredjedelen var god och inte träig. Men jag odlade kålrabbin med två saker i huvudet – dels att den är sjukt god i sallad men även specifikt med syftet att göra kimchi på den. Jag åt i vintras en suverän kimchi – helt utan salladskål utan istället bara krispiga kuber av rättika – och den har jag velat göra sedan dess. Eller faktiskt så HAR jag gjort en laddning, men den blev så sinnessjukt stark så hur god den än är så går det liksom bara ta typ en bit av. Men nu ska jag sluta babbla – här kommer receptet:
Kimchi på rättika eller kålrabbi
Ca 2 kg rättika eller kålrabbi, tärnad i tärningsstora bitar ungefär 0,8 dl grovt havssalt (ingen jod) Vatten så det täcker
Skala och tärna din grönsak, lägg den i en stor skål och täck med kallt vatten och tillsätt havssalt. Låt stå i kylen över natten (eller i alla fall i 6-7 timmar). Skölj noga och smaka om det är lagom salt, annars sköljer du ett par gånger till – de ska vara goda med en liten sälta men inte oätligt salta.
Kimchipastan
1 dl finhackad purjolök Ca 0,75 dl goocho garu (koreansk chilipulver, grovt, finns att köpa på tex fantastiska chili och basilika vid centralkonditoriet i Jönköping) 2 msk paprikapulver 3 msk strösocker 2hela vitlökar, pressade (alltså typ 3 msk pressad vitlök) 2 msk färsk, riven ingefära 1 msk salt utan jod (tex Himalaya-salt) 2 tsk fisksås 1 msk vatten
Blanda ihop alla ingredienserna till kryddpastan. Häll av kålrabbi/kimchi och blanda allt mycket noga i en stor skål. Lägg i rena glasburkar och packa hårt – men inte ända upp då den måste kunna syras, utan typ 4/5 upp. Täck det översta lagret med lite plastfolie som du knölar ner i burken och sätt på locket. Ställ i rumstemperatur 1-2 dagar (jag tar en och en halv dag), låt sedan stå i kylen i minst en vecka innan du äter. Allra godast efter ett par veckor, men står sig MINST 3 månader sen i kylen (den jag gjorde i vintras är fortfarande ok 6 månader senare, och då har jag ändå öppnat och ätit av den då och då).
Nä men förlåt för lite trista bilder, men jag har inte riktigt hunnit lägga nån tid på att fota allt snyggt. Typ så här ser det ut i burkarna sen i alla fall, men det är godare än det ser ut!
