Semester 2019 – på väg till och genom Tyskland.

Slits just nu mellan en önskan att bara dö i soffan en stund efter att ha lagt klinkers hela dagen och ett behov av att blogga lite om semestern innan jag glömmer bort allt… Kompromissen blir att jag bloggar lite kort om vägen ner till Tyskland, så kommer en längre rapport en dag när jag inte håller på att gå under av trötthet.

Den här gången har vi haft ett lite annorlunda reseupplägg, dels i och med att vårt mål varit kompisen L som bor i Tyskland i närheten av Karlsruhe men även för att vi haft lite extra gott om luft i schemat för alla eventualiteter. Vi har fått pausa ungefär varannan, var tredje timme för Filips skull, ibland lite kortare (15 minuter i lekplatsen på en tankställe) och i bland lite längre, men det har funkat kanonbra!

Killarna är kittade med ljudböcker och musik i mobilen, lite nya tidningar och en del leksaker. Funkar verkligen kanon! Filip har en ipad med Cars på till när det blir lite jobbigt.

Dag ett körde vi bara ner till Skåne där vi passade på att umgås med kusinerna (makens syster) och sova där för att slippa en så hejdlös lång första dag. Himla trevligt!

Filip hittade sitt framtida kall!
Stora kusiner…
... Och små!

Dag 2 körde vi bara mot vårt mellanstopp i Tyskland – hotel Schnehagen i Bad Fallingbostel. Det flöt på rätt bra, även om det var liiiite mer Stau (kö) än vad vi är vana vid på Autobahn – men då är vi också bortskämda med att åka tidigt och som mest drabbas av vägarbeten. Som vanligt är det runt de stora städerna det kör ihop sig, så även för oss även om vi inte kom i rusningstid. Så skönt att komma fram till ett tyskt Gasthaus, det är ändå en av de grejor vi älskar med att bila! Självklart började vi med att leta upp en lekplats (finns i de flesta små byar i Tyskland) så barnen fick rasta av sig. Sen blev det gott käk och god öl 🙂

Dag 3 kom vi ner till L och hennes fina familj! Men det skriver jag om framåt 🙂

En fin födelsedag

Det blev en mysig födelsedag med Lukas, lite tacos som käk och sen slängde jag ihop en tårta på en kvart. Låter kanske galet, men det är min snabba rulltårta, fast jag skar den i tre delar och hade i jordgubbar istället för hallon – på födelsedagsbarnets begäran.

Han var hur nöjd och glad över sina presenter som helst, vilket känns himla bra och inte självklart när det gäller barn (suck). Världens finaste Lukas, helt enkelt!

Det är inte så ofta jag får fota honom sådär direkt, så jag passade på när han ville!

Insåg när jag såg sista bilden att vi ändå har lite likheter han och jag. Galet hur mörkt hår han fått för övrigt? Sen kom Filip och ville vara med också, han är rätt lik storebror han med 🙂

Lukas 9 år

I dag blir han 9 år, min lilla kille börjar bli så stor! Han som alltid är omtänksam och ser andra och som är mitt ständiga dåliga samvete för att han inte får nog med tid. Han som skiljer sig från övriga familjen med sin förmåga att få vänner på 3 sekunder och är så himla bra med sina kompisar. Så mycket känslor i den här smala lilla kroppen och en sån önskan att vara lika stor som sin storebror.

I går kom han hem från sin lilla ”minisemester” och konstaterade att han saknat Filip massor, det var nog ömsesidigt för han fick en sån bamsekram av honom tillbaka. Kramar är något Lukas och jag delar behovet av, vi behöver mycket, mycket fysisk kärlek och omtanke, och jag älskar när han kommer fram och bara ger en spontan kram. Det blir ändå färre och färre allteftersom han blir äldre och jag vet inte riktigt hur jag ska klara mig (nästan) utan.

Det blir en bättre begagnad telefon till herrn i födelsedagspresent, det och en kick och lite småsaker. Han önskar sig inte mycket och är nöjd med så lite, bara han har kompisar att leka med.

Brorsor! ❤

Stort, stort grattis till dig, min älskade lilla unge!

En liten apa…

… Hade sitt 9-års kalas i dag på yoump. Väldigt uppskattat och smidig för oss vuxna med. Jag och Filip anslöt strax efter de stora barnen börjat och alla hoppade glatt runt efter egen förmåga.

Med extremt kort varsel blev sedan Lukas spontant inbjuden att följa med en kompis till Götene fram till på söndag(!!). Det blev lite huvudbry för oss föräldrar, de har absolut lekt en hel del och vi vet ju vilka föräldrarna är, men det så mycket mer vet vi ju inte så liiite ”läskigt” var det att skicka iväg sin nästan 9-åring! Men ändå, min magkänsla är bara lite nervös, inte orolig på riktigt, och jag tror verkligen att de kommer få det fantastiskt roligt och att han skapar sig ett fint sommarminne, så det var ändå ett relativt enkelt beslut att låta honom åka – särskilt som vi ju jobbar ända till nästa fredag.

Nu skulle jag ju haft lite bilder from yoump, men det hann jag aldrig ta… 🙈

I morgon ska ni få en rapport från mitt jobb, för er som är nyfikna!

Tur jag har två små apor (och en gorilla ) kvar här hemma ändå, för lite tomt blev det allt utan den här killen!

När hjärnan går i bitar

Jag tycker inte jag är så lätt-stressad i största allmänhet, jag brukar kunna ta saker med både ro och en nypa salt – när det gäller allt utom en sak.

När jag är hemma (speciell själv) med alla tre barnen och ALLA vill ha något/uppmärksamhet/hjälp/svar/beslut/domslut av mig PRECIS hela tiden och samtidigt, då känns det som hela jag går sönder. Jag blir sur, trött och stressad och får såklart samtidigt dåligt samvete eftersom varje liten sak är rimlig, men jag orkar inte. Låt mig måla upp en ögonblicksbild från i dag (och det här är ändå efter hell-hour när barnen fått mat)…

Vi har slut på mjölk och fil, så jag ska gå till affären med Filip. Filip har redan tagit på sig sina gummistövlar och kört ur vagnen genom dörren och står nu vid grinden och ropar ”öppna”. Oliver vill följa med, mejl vill testa mina gamla inlines, jag går och hämtar dem i garaget. Lukas är ap-allergisk och behöver hålla sig inne, vill spela lite så länge och av anledningar jag inte orkat gå in på just nu så har vi glömt kontrollerna till ps4 så jag messar maken och frågar var de är. Han svarar inte direkt (de jobbar över i kväll) så jag letar lite samtidigt. Nu står Filip ute vid grinden och SKRIKER, jag försöker hjälpa Oliver med mina inlines men såklart spricker söner och de går sönder. Lukas vill kolla Netflix om han inte kan spela, med ett halvt öga på mobilen castar jag via min telefon.

Alltså det ÄR ju bara småsaker och en röra men jag kan inte för mitt liv hålla det ifrån mig, utan blir SÅ stressad. Vi har ju inte ens nån tid att passa, men jag kan liksom inte hantera det. Maken har inte alls samma problem, men visst, i ärlighetens namn tjatar de tre gånger mer på mig än honom.

Är det bara jag? Hur hanterar man det här? Jag tror jag går i bitar av alla saker jag ska hjälpa till med ibland…

Mvh, hon som för stunden känner sig som världens sämsta morsa.

Sommarlov!

I dag börjar så äntligen sommarlovet – eller ja, själv har jag knappt hunnit med i ens tanken att det redan är sommarlov, men barnen har ju såklart längtat. I år går Oliver ur 6:an och ska till hösten börja på Junedal – hur sjukt är det? Han kommer ju också för första gången vara själv hemma en stor del på sommarlovet, vi jobbar ju fram till vecka 28 och han går ju inte på fritids, tänker mig att det kommer bli ganska långtråkigt för honom men hoppas att jag har fel.

Så fin! Och stor!

Lukas går ur 2:an och börjar ju därmed 3:an till hösten, han kommer gå på fritids tills vi får semester, det passar honom rätt bra då han har de flesta av sina kompisar där.

Stackarn är gravt allergisk mot gräs och ser just nu alltid ut som han fått ett knytnävsslag på vardera ögat. Vi håller tummarna för att han ska kunna vaccinera sig mot gräspollen till nästa år!

Lilla Filip fick hänga på dagis idag när brorsorna gick på skolavslutning, men nu är vi hemma och då kollar man så klart läget med hönorna först av allt!

Nu önskar jag att alla lediga barn och vuxna får en fantastisk sommar!

Kusinbesök

Sicken trevlig nationaldag det blev i går, vi fick nämligen besök av makens syster med familj! Med två barn på 8 och 2 år så matchar de ju våra yngsta och alla kusinerna hade riktigt roligt – vilket ju är en förutsättning för en bra dag/kväll.

Insåg dock att jag helt missade att fota? Det enda som fastnade var dagens käk, nämligen smörgåstårta. Alltså det är så sjukt gott ändå? Hemgjord framför allt….

Kul att träffa dem var det framförallt, och vet ni vad, vi får gå på bröllop i höst för de ska gifta sig! Haha, ja det är kul för dem med att de ska gifta sig, men JAG SKA FÅ GÅ PÅ BRÖLLOP! Det var ju evigheter sedan och är ju sååååå roligt!

Hoppas ni hade en bra nationaldag med!

Alla goda ting är tre

Tre gånger har jag blivit mamma. Tre väldigt olika gånger, till väldigt olika barn. Jag fattar vilken tur jag haft och är väldigt glad över mina tre barn!

En fruktansvärd förlossning, ett lugnt barn. Oliver, 19 november 2006.
En bra förlossning, ett barn som har mycket av allt i humörväg. Lukas, 2 juli 2010.
Ett bra kejsarsnitt, ett nöjt barn – så länge han får göra som han vill. Filip, 17 mars 2017.

Tack mina små pojkar, för att ni valde mig till er mamma!

Lillåleden Bankeryd (och sex på stranden)

I söndags skulle vi ut och grilla och vi hade bestämt att vi skulle åka till Dumme Mosse. Men det blev inte riktigt så, när vi närmade oss så såg vi att det redan ganska tidigt var överfullt med bilar och då tycker jag inte det är så mysigt att vara där och grilla, lite av grejen är ju att man känner lite lugn och ro ute i naturen liksom. Snabb styrde vi om mot Bankeryd i stället och bestämde oss för att testa en bit av den hyfsat nya (och ännu inte helt färdiga) Lillåleden.

Vi startade från parkeringen vid fotbollsplanen och gick ut mot Vättern, en ganska lagom bit för framförallt en 2-åring (men även för en hungrig 9-åring och en trött 12-åring). Där det var iordningställt var det verkligen kanonvackert!

Den här lille är nästintill outtröttlig och formligen TJUTER av glädje när han får springa runt i skogen! Hur bedårande som helst, så länge han vill springa åt samma håll som vi går…

En bit in så fick man gå på spänger. Ungefär 30 sekunder efter detta fotot togs och strax bortom den kant som syns till höger så stöp Filip på huvudet ner i grönskan. Som tur var var det inga brännässlor och han slog sig inte, så vi plockade bara upp honom utan gnäll. Han lyckades med bravaden en gång till…

Midsommarblomster ❤
SÅ fint i naturen nu!

Väl framme vid stranden brukar det finnas ett picknickbord, men det var borta för dagen. Det var INTE smidigt att grilla kolbulle när allt fick stå i sanden… Dessutom så verkar den minste herrn inte vara särskilt känslig för kyla, för han klev rakt ut i vättern (upp till halva vaden) vid typ 10 tillfällen direkt när vi kom dit… Tur det var varmt i luften, för vi fick göra såhär :

…Det fick bli t-shirt och blöja medan vi torkade byxorna vid elden. Skor och strumpor var bara att glömma…

Som oftast när vi är ute så har barnen det jätteroligt, finns det vatten i närheten ska man såklart kasta macka.
Man kunde också roa sig med att hitta nyckelpigor i mängder? Här är två i full action!

När vi satt där så såg vi även dimman rulla in som verkade täcka hela centrum sedan, uppe på ”höjderna” där vi bor var det däremot klart och soligt hela helgen!

Måste bara avsluta med ett av de snyggaste kort jag tagit tror jag (mest tur men ändå nöjd)…

Väldigt vackert med en massa ormbunkar som vecklade ut sig!

En rättfärdig storm

Det pågår ju en storm på internet och i världen, en storm angående aborträtt och kvinnans rätt till sin egen kropp. Att inskränka aborträttigheter ger mig en stor svart klump i magen att tänka på, att män ska bestämma över konsekvenserna av en oönskad, påtvingad eller riskfylld graviditet, förlossning och ett liv med barn.

Jag orkar inte riktigt formulera ihop ett vettigt inlägg om detta just nu, men jag vill VARMT rekommendera Hej Hej Vardag‘s syn i frågan, jag ställer mig bakom den till punkt och pricka! Här är några av hennes inlägg:

Har lånat två av hennes illustrationer:

Även om jag inte känner att jag kan skriva ett genomtänkt inlägg om detta så innebär det INTE att jag inte tycker något, och att jag vill ge en stor kram till alla som engagerar sig i frågan!

PS, som en av de många som haft svårt att bli gravid och heller aldrig behövt göra en abort så vill jag påpeka att jag ändå förstår att det här är en livsviktig fråga som bör hållas isär med en kamp att bli gravid.