Tio dagar senare…

25 april, 202525 april, 2025 / LindaG / 1 kommentar

Oj, jag tror aldrig jag haft en så här lång bloggpaus, men det behövdes, på något sätt. Medans det var varmt och fint väder har vi grejat med hus och altan, och sen när det blev halvdåligt påskväder så behövde vi komma ifatt invändigt lite – sen var jag inte sugen på att sätta mig på kvällen och skriva helt enkelt.

*Nu är i alla fall själva framsidan helt klar, ska bara försöka jaga fram möbler i samma serie som de vita. De är från IKEA, men har utgått, så jag jagar på Blocket.*

Men påsken var helt ok ändå, bästa dagen var långfredagen då mamma kom på besök för att fira påsk. Hon hade med sin goda marängtårta – som vi för övrigt tacksamt nog kommer få hjälp med att baka till studenten sen med, och hon hjälpte mig att rensa. Det är, även med en ganska låg ambitionsnivå, väldigt svårt att hinna hålla undan ogräset åtminstone på en rimlig nivå, men samtidigt är det nu man sätter hur mycket ogräs det kommer vara att jobba med resten av sommaren, så det behöver ändå fixas med i någon utsträckning åtminstone. Vi har ju typ varenda ogräs som finns här på gården, förutom parkslide (ta i trä), men mitt hatobjekt nummer 1 är nog knölklocka och nummer två kirskål, båda är omöjligt svårrensade och går bara hålla efter typ. Bli av med dem går liksom inte.

*Påskmiddagen blev paella på murrikka, passande gul och väldigt god.*

Nu i veckan så har jag haft mina första VAB-dagar FÖR DET HÄR ÅRET!?! Helt otroligt, stor skillnad mot tidigare. Det var såklart lilla F, den enda som är ”VAB-bar” med sina 8 år, men han var mest förkyld och lite hängig bara så vi har haft två ganska mysiga dagar med lite fix med. Han har tre pallkragar som han odlar i, och nu har vi sått ängsblommor i två av dem, och den tredje ska få morötter framöver.

*Bra att ha ett uppvärmt garage att kunna måla i när vädret inte tillåter annan målning*

Det har ”bara” blivit två dagar med träning i veckan nu med, dels för att vi har grejat mycket ute och då har jag velat lägga tid och energi på det, men kroppen har också känts extra trött och sliten. Inser nu att det kanske ändå är lite allergi som orsakat den där extra tröttheten, har annars klarat mig ovanligt bra än så länge, på bara 1 allergitablett och nässpray. Har dock tänkt flera tacksamma tankar till träningen när jag burit en massa tunga jordsäckar och som igår, när vi skulle putta en låda på 210 g (ska berätta mer om innehållet framöver) på en uppåtlutande grusväg med hjälp av en palldragare. Exakt den typen av övningar vi gör på träningen ju!

Glad över att vi nu är i den delen av våren som kommer med en massa ledigheter och kortveckor, för nu vill jag allra helst uteslutande vara ledig och fixa på gården. För varje dag som går så blir det grönare och grönare, och det är en ovanligt tidig vår om jag kikar tillbaka på bilder från tidigare vårar vid samma tidpunkt. Vågar däremot inte helt lita på våren, det kan ju kommer frost långt in i juni, men snart kommer jag ändå behöva sätta ut tomater, chili och dahlior, för det börjar bli trångt i garaget trots att jag bara väldigt selektivt förodlar saker.

Just det, vi gjorde klart den här fina rabatten i helgen som gick med, det är ju pluttesmå blommor i den nu som jag drivit upp från frö, men klarar vi bara att hålla den vid liv så kommer den förhoppningsvis bli fantastisk framöver. Nästa vecka kommer träden som ska sättas intill med, ni ska få bild när allt är klart såklart. Nu är det dags att fixa lite fredagsmat, vi får se om det blir nåt inlägg inom kort, annars är ett tips att följa mig på instagram med, där blir det lite mer frekventa uppdateringar. Ha en fin helg, i vad som ser ut att bli kanonväder!

Allt på en gång

15 april, 202515 april, 2025 / LindaG / 2 kommentarer

Det händer så mycket just nu. Förutom min egen obekväma känsla i min kropp så är ju faktiskt det mesta väldigt positivt, så det är många känslor på en gång just nu.

Till våren tar ju tex vår äldsta son studenten, och eftersom allra minst mamma och min bror med familj kommer och firar så känns det nu väldigt mycket roligare med förberedelser. I dag lyckades jag också äntligen få med en tämligen motsträvig tonåring till att inhandla kostym på min lunch, lite stressigt men att överhuvudtaget få med honom är ju en vinst. Han blir så fin! Och ser så stor ut, älskade lilla barn…

Här hemma är det påsklov, eftersom vi båda vuxna jobbar så är lilla F på fritids, men mellankillen har lov och hade LAN natten söndag-måndag. Och sen blir det ju påskledigt med till helgen, DET ser jag fram emot, även om det såg lite tveksamt ut med vädret nu – vi vill ju gärna ha möjlighet att bygga klart altanen. Och på tal om det, nu är trallen lagd på framsidan av den nya altanen, fasaden är målad och stommen till pergolan är uppe. Här saknas det bara en massa skruv i trallen, och några ”takstolar” till pergolan, men på sidan av huset måste vi tvätta och måla fasaden innan vi lägger trallen där. Hade ju hoppats bli klar till påsk, men nu kanske jag mer siktar till Valborg?!

För det händer ju annat här hemma med, i värmen som varit så har ju hela gården ställt sig i startgroparna för att komma igång med växtligheten – och då vill jag ju gärna hinna med att rensa bort gammalt dött skrufs med, och helst rensa lite så inte det får fäste utan blir hanterbart även i sommar. Denna eller nästa vecka kommer dessutom mina tre beställda träd (mandel, kvitten och persika) så de ska hinna grävas ner i närtid med gärna, och landet på östsidan av huset ska grävas klart. De här två grävjobben ligger på han som tar studenten, men jag har tjatat i 2 månader nu och han har grävt klart typ halva landet (2 h jobb) så jag lär väl ändå vara tvungen att göra det själv…

*Nån liten buske av magnolia- karaktär, väldigt fin men övervuxen av gräs och ogräs. Nån gång ska jag flytta den, till en bättre placering.*

Vi har hav av blå Scilla överallt, och med liiite grönt i gräset så börjar det verkligen kännas att våren är på gång på riktigt. Varje morgon när man går ut för att mata grisar (just det, sålde de sista två kultingarna i går med, mitt i allt annat) så är det en sån kakafoni av fågelkvitter att man nästan blir full i skratt. Kör igång appen (Merlin bird id) ibland, men den har nästan svårt att urskilja alla fåglar när det blir så mycket. I morse hördes i alla fall, förutom de vanliga småfåglarna, koltrast, taltrast, grönfink och rödhake – så kul!

Det är verkligen nyp-mig-i-armen-vackert här nu, att gå ut i en hyfsat ljummen morgon med spirande grönska överallt, med inga andra ljud än lite kacklande från hönsen och så en hel uppsjö av fågelsång. Vi bor MITT i en dröm, och det ska jag aldrig glömma! Jag hade helst velat vara här hela dagarna nu, men på jobbet är det ovanligt mycket att göra, inte minst för att vi ska vara lite semesterlediga framöver. Men, jobbar jag hemma tar jag varje rast till att vara ute, sitta i solen eller pilla lite i landen. På tal om det sista förresten, i går efter jobbet när jag hämtat F från fritids så skulle jag bara ut och klippa ner lite dött. Satte på en ljudbok och gick ut, i vad som kändes som typ en halvtimme, men när jag kollade ljudboken hade det gått över en och en halv timme?! Haha, man bara försvinner när man kommer ut sådär… Blev lite stressigt med mat och sånt sen bara…

Sjung om studentens halvdana dag…

24 mars, 2025 / LindaG / 1 kommentar

Till sommaren i år så händer något som både är jättenormalt och jättekonstigt – vårt äldsta barn tar studenten. Han går nu sista terminen på el-programmet på Bäckadalsgymnasiet (och har en taskig lågkonjunktur i bygg att komma ut till), och blir ju därmed student. Det känns himla konstigt att ha ett barn som är så stort, för jag tänker att han är som lilla F ungefär, som är 8 år och som sitter mitt över mig vid bordet och färglägger.

Men oavsett om det är konstigt eller ej att vi nu har ett så ”vuxet” barn så har jag lite ångest över själva firandet. I normala fall så firar man ju genom att släkt och vänner samlas vid skolgården för utspring, och sen bjuder man på studentmiddag/studentfest hemma under kvällen, där studenten i bästa fall gör ett snabbt inspel innan hen sticker ut och festar.

Men, sedan ca 7 år tillbaka har jag pga anledningar jag inte tänker gå in på nu eller här, ingen kontakt med min pappa (O’s morfar). Det hade väl inte varit så himla komplicerat om det inte är för att mina föräldrar fortfarande bor ihop. Så nu kommer vi alltså stå på varsitt hörn av skolgården antar jag, och sen kommer ju inte O’s morföräldrar komma hem till oss och fira antar jag. Det blir, som med alla högtider sedan dess, mest en situation som gör mig väldigt, väldigt ledsen – och arg med för den delen. Som med alla högtider blir det hattigt och halverat.

Barnen firar födelsedag med oss här hemma tex, och åker sen till mormor och morfar och firar där liksom. Det ska tilläggas att vi bor typ i samma stad. Det är vad det är, men det gör att det känns väldigt avigt att ordna studentfirande (vilket vi ju kommer göra ändå såklart, för O).

*Tror att han var lite yngre än Filip är nu här. Men ja, vi har tre pojkar som är väldigt lika varandra!*

Nu brukar ju inte studenter vara hemma så långt stund ändå, men kanske blir det också så att han med sitt scoutgäng drar upp för att fira studenten genom att hajka i scoutlokalen ute i skogen, så då ser vi honom definitivt inte på ett tag. Jag kommer ändå bjuda in min bror med familj från Göteborg, och maken sin syster från Malmö och bror från Vimmerby (typ), men det är ju inte alla som kan ta ledigt en fredag bara sådär heller.

Jag vet inte om HAN bryr sig jättemycket, men JAG blir väldigt ledsen av det hela. Jag vet ju att vi inte är de enda med en ”komplicerad” familjerelation – kan ni inte komma med lite tips på hur ni har löst lite liknande situationer?

Födelsedag och rehab

18 mars, 2025 / LindaG / 2 kommentarer

I helgen som gick firade vi Filip, som fyllde 8 år igår. Nån gång frågade mina stora barn om jag tycker mer om honom, eftersom han blir mycket gosad och lekt med – och jag gosar ju inte och leker med dem NU, men påminde om att jag har gosat och lekt precis lika mycket med dem när de var i hans ålder. Kan tänka mig att den känslan av ”orättvisa” lätt uppstår när det är långt mellan barnen och när den typen av kärlek man visar ett yngre barn är så synlig, med gos och lek, medan kärlek till en tonåring består av helt andra insatser. Var ändå tvungen att rannsaka mig själv när jag fick frågan, men jag älskar dem ju precis lika mycket så det var snabbt gjort.

Sen kan jag ju såklart uppskatta att han är till så himla mycket hjälp, med sin städvilja och arbetsvilja rent allmänt – DET är ju en annan femma (och den liknar inget jag sett i några andra barn, haha)

I alla fall, Filip fick scout-prylar (inkl kniv som han blev mycket glad över), radiostyrd bil och sen en massa leksaker från kompisar som kom på kalas. Note to self – ska han ha kalas nästa år så ska vi hyra in kalaset nånstans, man får ju lite lagom stresspåslag över att ordna så att alla har det bra, äter nåt, ingen är ledsen och ingen gör nåt som skadar saker eller personer… puh.

I går var jag hos en sjukgymnast (nu ska vi se, det heter säkert nåt annat, men ni fattar vad jag menar), för att börja reda lite i vad det är som gör att jag har ont i höften hela tiden. Hon började med att konstatera att jag inte kopplar på mina djupa rump-muskler (det var jag inte förvånad över) men också att jag svankar ”lite för lite”, vilket kändes mer förvånande. Jag har fått rehabövningar som jag ska köra i 2 veckor till nästa besök, såna där fånigt jobbiga övningar trots att man knappt gör nåt. Min egen misstanke är att min dåliga muskelaktivering beror på något annat, men jag har ändå lite förhoppning om att kanske komma framåt i att hitta den orsaken framöver.

I dag blir det egenträning igen, är fortfarande förkyld och hostig men behöver också bara få röra mig lite. Inget flåsigt pass alltså, utan lite lätt styrka och rörlighet får det bli. Och så min höftträning då.

Spot on, SMHI

21 februari, 2025 / LindaG / Lämna en kommentar

Jag tycker att varningarna från SMHI har varit överdrivna det senaste året. ”Snösmockan” som skulle komma gav inte så mycket, och istället så har det varit dagar när de INTE gått ut nån varning som varit mer besvärliga. Såklart hänger det ihop med klimatet och svårigheter att förutspå vädret. Men idag, när det var orange varning för ishalka, måste jag säga att det var verkligen en varning att ta på allvar, precis ALLT här ute är täckt av ett homogent lager is, ner till minsta grässtrå.

Tänkte jag skulle gå på gruset för att inte halka, men eftersom även det var glaserat av ett lager is var även det snorhalt. Trots detta så var faktiskt inte buss 121 som går mellan Jönköping och Gränna, över Ölmstad, inställt! Imponerad av denna linje, som inte varit inställd en enda gång sedan vi flyttade hit för över tre år sedan – och alltså kom barnen iväg till sina respektive skolor, även om det blev lite förseningar. Själv höll jag på att halka typ 83 gånger när jag var ute med mat till grisarna bara, så jag håller mig nog inne några timmar tills det smält bort – och ja, idag jobbar jag hemifrån med (har frukostrast nu om nån undrar).

Semester 2025

12 februari, 202512 februari, 2025 / LindaG / 4 kommentarer

I vår firar jag och maken att vi varit gifta i 20 år, och under våren har vi även bestämt att vi ska åka på en resa för att fira. Vi vill gärna vandra i alperna, och inte vara ALLT för långt hemifrån då äldsta inte vill följa med, så valet har fallit på Schwarzwald. Jag ser fram emot detta så himla mycket! Vi blir borta i en dryg vecka – tur vi får hjälp av O med djuren hemma, men det är nog bra om vi har automatbevattning på det mesta i övrigt, haha….

Resvägen ner är inplanerad, med tips på trevliga utflyktsmål på vägen, och med fina vandringsleder markerade på kartan. Har haft stor hjälp av ChatGPT som hjälpt till att hitta det mesta, det hade varit väldigt svårt att identifiera bra vandringsleder annars. Självklart blir det även lite nöjespark, det gillar vi ju allihop också!

Tror det här blir toppen, på sommaren vill vi ju vara hemma, men samtidigt vill vi ju också ibland komma ut och se lite annat – och även om våren innebär en MASSA jobb på gården så får vi försöka lösa det så växter och sånt överlever. Har ni tips på sånt vi inte får missa så hojta gärna till.

Dag 729 i januari

28 januari, 202528 januari, 2025 / LindaG / 2 kommentarer

Jag: Oj, tänk att det ändå nästan är februari redan, vad fort det gick!

Också jag: Herregud, den här månaden tar aldrig slut, det blir ALDRIG vår, det är sååå deppigt….

Det är svårt att förhålla sig till oxveckorna, dagarna känns evighetslånga samtidigt som enheten ”veckor” samtidigt känns som de går väldigt fort. Man kör liksom ner huvudet och tar ena foten framför den andra, och inspiration och kreativitet ligger kanske inte på topp.

Men men, man tar sig ju för saker ändå. I helgen var mellankillen iväg med fritids i Branäs och åkte slalom, och då passade vi på att ta tag i en liten surdeg på hans rum som legat i nästan två år. När vi renoverade badrummet behövde vi gå in i väggen bakom (i sonens rum) för att fixa med den vägghängda toastolen, och sedan dess har vi bara ställt tillbaka gipsbiten vi skar bort. Nu fick vi tid att med gipsbruk, reparationstapet och lite ny färg göra iordning ordentligt. Det är inte mitt färgval, men han var nöjd och det är väl ändå ett tonårs-värdigt rum antar jag.

Det blev lite bökigare än det behövt vara eftersom jag åkte på mitt livs första ryggskott i fredags. Vet inte om det var nån konstig bieffekt av naprapatbesöket dagen innan, eller om jag gjorde nåt dumt på träningen den kvällen, men i alla fall låste sig hela ländryggen ända ner i svanskotan. Fick inse att det inte var aktuellt att träna på lördagen, men försökte röra på mig efter bästa förmåga, och idag är jag bara lite stel och öm. Segt att vara 40+ ibland alltså…

Vad gör ni, i det mediokra vintervädret?

Ut på tur och aldrig sur…

11 januari, 2025 / LindaG / Lämna en kommentar

Alltså det har varit en riktigt, riktigt kass avslutning av den första jobbveckan. En sak berodde helt på min egen klantighet och att jag inte tänkte mig för (orkar inte ens skriva om det för det gör mig bara arg och ledsen), och den andra var ett relativt stort tonårsrelaterat problem som ”dök upp” och som behövdes hanteras i går.

I dag har jag gjort mitt bästa för att ha en bra dag tillsammans med Filip, det har bara varit han och jag i princip hela dagen då de stora varit iväg och maken först tränar och nu är på vandring med sitt träningsgäng och ska sova i vindskydd.

Så, Filip och jag har åkt längdskidor. Det var spårat här borta på ÖIS (typ 500 meter bort) och den slingan är typ 3,5 km, så precis lagom för någon som inte åkt så mycket och som bara har ganska kassa barnskidor tänkte jag. Hade dock *glömt* vilken otrolig parvel han är, så faktiskt blev det en runda på förmiddagen och sedan en till efter lunch och lite fika hemma, gud vad han kämpar på!

Han har bara såna där barnskidor där man spänner fast foten med band. Har ett par lite större barnskidor, men pjäxorna till dem är i storlek 35 och inte 31-32 som han har, ska se om jag hittar några på second hand kanske.

Det var otroligt mysigt, och det är så många som hejar på barnen i spåren och alla är så snälla och trevliga. Lagom med backar och helt ok spår, i fina omgivningar (i ett elljusspår om man vill åka när det är mörkt). Älskar det verkligen…. Kände också skillnad i år, visserligen känner jag mig tung, men jag känner mig också stark och det är en SÅN befrielse att känna att kroppen liksom bara är med på det man vill göra! Nu åkte vi ju inte i superfart, men känslan fanns ändå där, och gjorde mig väldigt glad. Den fanns till och med där när vi knatade upp och ner i en stor pulkabacke efter skidåkningen, kul att ha lite tryck i benen!

*Blir glad över att åka skidor, och av att se Filip kämpa på utan minsta antydan till gnäll och i bra fart!*

*Från pulkabacken innan vi åkte hem för kvällen.*

Så om vi bortser från torsdagen och fredagen så har i alla fall idag varit en fantastiskt fin dag, jag är så otroligt tacksam över att det kom snö OCH var soligt just över en helg! Det ser ju ut som det ska töa bort rätt snabbt nästa vecka…. Förhoppningsvis kan jag ta mig till Asecs golfbana i morgon och testa deras spår, där har jag aldrig åkt. Vill ju ha spår i fin natur främst, och helst inte bara åka i en liten slinga, om jag verkligen får ta i och önska. Vet iofs inte hur långt deras spår är heller, men vi får väl se ändå.

Relationer eller?

30 december, 2024 / LindaG / 4 kommentarer

Jag satte mig i soffan en stund vid sju, för att skriva om nyårsmenyn (jag blev aldrig klar med det och det är ändå helt ointressant). 2 sekunder efter jag satt mig ner så kommer en katt och sätter sig i knäet (händer mycket sällan så det var väldigt mysigt), samt två barn som prompt ska klappa katten i mitt knä när den ligger där. De pratar givetvis oavbrutet med mig, obekymrat om vad den andre säger eller vad JAG gör. Några minuter senare kommer det sista barnet hem och nu har jag tre barn samt en katt, som alla vill ha min uppmärksamhet, svar eller något annat av mig. Javisst, maken var och tränade men det hade ändå blivit likadant.

Missförstå mig rätt, att barnen pratar med mig är en av de saker jag älskar mest och tycker så mycket om, men just när alla villhöver något av mig samtidigt och det också är när jag behöver få sätta mig i lugn och ro några minuter, då blir det också skitjobbigt. Det går åt så otroligt mycket mer mental kraft för mig än för maken (ingen shaming på honom, men jag önskar också att jag kunde vara så ifred i mitt eget hem ibland). Jag lyssnar efter bråk som är på uppgång, om nån blir behandlad illa, om någon gör nåt den inte ska eller om det för den delen blir helt tyst (ni som har barn vet). Jag håller reda på när var och en åt sist, om den behöver göra något (duscha, äta, gå ut lite) och försöker se till att de sysselsätter sig med något. Jag försöker VERKLIGEN vara lika obrydd som maken, men det är lika görbart som att be mig flyga eller göra en pull-up för den delen.

När det enda man vill är att vara ifred en stund, i sitt eget sällskap… undrar om det blir nån skidåkning i år, har ju inte direkt varit på gång hittills i vinter i alla fall. (Gammal bild alltså)

Så apropå det där jag nämnde lite hastigt häromdagen om att jag skulle vilja ha ”Relationer” som fokus ord för 2025… Jag har funderat rätt mycket på det, och jag vet ärligt talat inte hur det ska gå till. Har jag varit på jobbet är mitt sociala behov tillfredsställt och slut, är jag hemma och barnen är hemma tar slut, och på helgerna vill jag oftast ha lite ork till att göra annat och dessutom hänga med maken. Det finns liksom inte riktigt tid eller energi till att lägga så väldigt mycket mer tid på relationer än jag gör? En stund efter träningen finns lite ork, och tid, men det är ju inte så mycket att den stunden kommer göra något magiskt, ska jag träffa en kompis som inte är på samma träning så blir det ju också lite lamt – ”hej, vill du träffas i typ max en timme bara du och jag för jag har en lite lucka nu att vara social, men sen måste jag hem och lägga mig för att orka med mitt liv?”

Nu märker jag ju att de stora killarna allt oftare kanske INTE hänger hemma, utan hänger med kompisar, vilket gör att jag i alla fall kan släppa deras behov en stund. Ja förutom att jag vill se till att de får mat och kommer hem i tid för att orka med SITT liv då. Det blir kanske mer social ork över framöver, jag hoppas det i alla fall, för till och med en fd utmattad introvert själ tycker ju väldigt mycket om att hänga med nära vänner. Men ska jag verkligen ha ”Relationer” som ord för 2025? Jag vet inte riktigt ja… Jag får nog tänka en vända till.

God fortsättning!

26 december, 2024 / LindaG / Lämna en kommentar

Det blev en jul, och den blev bättre än väntat. Vi firade hos min bror med familj, i Göteborg, och alla hade gjort sig fina, paketen var packade och julmaten var god och för mycket – som det ska vara helt enkelt. Sen var det ändå också skönt att åka hem, sova i egen säng, och i lugn och ro få kolla in sina paket.

Barnen var nöjda med alla sina, och de fick rätt bra grejor – alltså sånt man har användning för – så det känns också bra. Jag fick ett litet äventyr att boka framöver med maken, en övernattning i skogen, i ett trädhus! Blir det en massa snö kan det ju vara trevligt även mitt i vintern, men annars väntar vi nog till våren och grönskan börjar komma. Ska bli mycket trevligt!