Proteinkladdkaka

Ja det är ju inte direkt så inspirationen flödar här just nu, Lukas är fortfarande hemma med en envis hosta och jag jobbar…typ hela tiden. Jäkla tur att man är i vettig form ändå, för även om huvudet är mos så känner jag mig fysiskt sett piggare än jag ”borde”, och det är ändå skönt att känna att kroppen känns stark när inte huvudet orkar.

Har jobbat hemifrån med Lukas hemma (och nä, jag har inte anmält VAB till försäkringskassan för den tiden), och häromdagen när det var helt vansinnigt stressigt så kändes det fantastiskt skönt att ta en promenad på kvällen, utan musik, utan press, och bara få reda ut huvudet lite. Det skadade ju inte heller att det var en helt fantastiskt fin höstkväll, även om några skruttiga mobilfoton inte kan göra den rättvisa..

I går ville Lukas prompt baka, och eftersom jag framförallt inte själv vill äta en massa bakat (det hade ALDRIG gått låta bli) så blev det en proteinkladdkaka, Lukas åt sina sedvanliga 3 skedar (han är inte så jätteförtjust i sötsaker ju, men det är ju roligt att baka) och jag åt resten. Till frukost. Så. Jädrans. Gott.

Receptet kom från Tasty Health, som har sinnessjukt mycket goda och nyttiga recept! Hann liksom inte fota kakan, den försvann på 3 minuter 😉 Men här är i alla fall receptet:

Proteinkladdkaka
1 dl proteinpulver choklad (kasein, inte vassle)
1 äggvita
2 tsk kakao
3 tsk kokosmjöl
½ tsk bakpulver
ca 4 msk mjölk
lite kokossocker (jag tog ca ½ tsk) eller valfritt sötningsmedel
salt

Smeten blir jättetjock, bred ut den i en liten skål eller form som är smord med kokosolja. Täck in den med plastfolie (japp, den ska med in i micron) och micra i ca 40 sekunder. Ta bort folien, rör ihop lite ”vaniljsås” av 1 dl mjölk och proteinpulver vanilj och ÄT!

Inga onyttigheter (ja ok, lite från palmsockret), massa protein och så gott att det inte känns som nåt konstigt substitut för kladdkaka. Jag gjorde inte min så söt, men det varierar du ju själv!

Sjukstuga

Höst är ju helt uppenbarligen även lika med VAB, det går ju inte ta miste på. Förra veckan var det ju Oliver som var hängig (iofs första gången jag är hemma med honom på över ett år), men då gick det ju att jobba hemifrån så då slapp jag VABba ”på riktigt”. Idag är jag däremot hemma med Lukas som har en riktigt ful hosta och är snorig (samma som jag också släpat runt på ett tag, känns som hela familjen smittar varandra hela tiden), och jag har redan insett att det inte direkt går att jobba med honom hemma.

Är man sjuk får man kolla film o mysa i onepiece. 

Det är ju lite mycket att göra på jobbet nu (hahahaha), så det känns lagom stressande att missa en dag just nu, men maken kan ju inte ta alla VAB-dagar heller så det är bara att acceptera läget. Fast inte sänker det stresshormonerna direkt… Kom i alla fall iväg på lunchträning igår, det hjälpte en del åtminstone.

Sjuklingen ropar, dags att gå.

Sockersöt

I morse på nyhetsmorgon pratade de om hur mycket tillsatt socker svenska barn får i sig, och det är i snitt hela TRE KILO I MÅNADEN!?!?

Det är ju så sinnessjukt mycket att man nästan tappar andan….

När det gäller mina egna barn så tycker jag att jag ÄR väldigt medveten om vad jag stoppar i dem, utan att för den skull bli helt nitisk. Vi har hittat en balans som passar OSS helt enkelt.

Frukost – naturell, ekologisk a-fil, osötade havreflingor och lingongrova special med ekologiskt jordnötssmör (utan socker) eller philadelphia.

Lunch – i skolan / på dagis, bra lagad mat, tyvärr lättmjölk och lättmargarin (något barnen själva jobbar på att få bort genom sitt matråd)

Middag – här kommer det mesta dåliga samvetet, inte alltid man hinner fixa mat från grunden här, så det kan bli pannkakor med grädde, blodpudding, färdiga köttbullar o andra halvfabrikat. Alltid grönsaker till dock, oftast får vi servera dem EFTER maten för att de inte BARA ska äta dem.

Äter vi sylt till så försöker jag i alla fall ta sylt vi gjort själva, men visst, det är massor av socker i den med. 

Dryck –  alltid bara vatten, bubbelvatten eller mjölk.

Helger – här kan det bli både glass och fika, men inte i stora mängder. Ibland en festis (oftare på sommaren när de behöver dricka mer än de vill) men aldrig läsk. Oliver äter ju inte lördagsgodis alls, och om Lukas kommer på att han vill äta det så får han antingen ett kinderägg eller så får han välja 4 lösgodisbitar (4 år = 4 bitar, och han är sjukt nöjd med det). Vi vuxna har i princip ALDRIG godis hemma, förutom mörk choklad, och inte kakor och kex heller – det blir ju så mycket enklare då. Oliver är ju däremot en liten sockergris, och till skillnad från Lukas så kan han nog trycka i sig obegränsade mängder av tex kakor och kex, vilket ger desto större anledning att inte sätta det i händerna på honom.

Det vore väldigt intressant att se hur mycket socker det blir i månaden på mina barn, som de sa på nyhetsmorgon så kommer ju en STOR del av sockret från söta yoghurtar och söta flingor, och det äter vi ju ALDRIG.

Det är ganska intressant också, ÄVEN fast jag är medveten om att socker bara skapar ett helt onödigt och dåligt beroende, så tänker jag ändå lätt i banorna ”nu har de varit snälla/duktiga/sjuka, klart de ska få glass…”. MEN jag VILL verkligen inte ge dem den dumma ovanan att se socker som en belöning!

Det är svår som FAN att vara förälder, jag säger inte att någon annan ska eller bör göra som vi, men det här är vårt val och det är inte gjort för att ge någon annan dåligt samvete, utan det är gjort för att jag vill att mina barn ska leva ett liv där inte socker är ett mål eller en tröst. Hur gör ni?

Ett bra tips om man vill minska sockermängden, tillsätt lite vaniljpulver i tex pannkakorna, så får du den goda vaniljsmaken utan onödigt socker. 

Be mig inte greppa något nu bara

Wohooo! Ännu en sak på min bucket-list är avklarat! Eller ok, jag har tekniskt sett inte fått mitt gröna kort i klättring än eftersom inte teoriprovet är rättat, men vad fasen, så himlans svårt var det ju inte… Däremot har det varit två väldigt roliga dagar, närmare 5 h igår och lika länge idag, och tiden bara försvann!


Det handlar ju mycket om säkerhet, såklart, och att säkra åt varandra, så igår blev det väl bara ca 1 h klättring, men idag blev det närmare 3 h klättertid, och det känns i fingrarna och underarmarna kan man väl säga… Så sjukt roligt, man vill ju bara testa en gång till hela tiden!

Blev faktiskt lite positivt överraskad, trodde jag skulle bli ganska ensam och dessutom äldst på kursen, men förutom två tjejer som kände varandra sedan innan så var vi alla i ungefär samma situation – vi hade kommit dit själva, vi var i ungefär samma ålder, och ingen av oss hade nån direkt erfarenhet av att klättra. En glad överraskning ändå!

Så, nu kan jag säkra en kompis, mig själv och jag kan lite teori runt klättringen – nu ska jag bara lära mig att klättra lite bättre med 😉 På det stora hela gick det faktiskt jättebra, men såklart behöver man lära sig mycket mer teknik, speciellt när det gäller att tackla överhäng!

Nu på söndagseftermiddagen så fick dessutom Oliver testa sin första klättring med, han ska gå på barnklättring varje söndag framöver. Haha, inte svårt att se varför jag älskar att klättra, jag var ju som han när jag var liten, och han stack ju upp för väggen utan några problem alls… Betyget: roligaste träningen han varit med om!

Sorry för bildkvaliteten, ljuset var kasst och det var ju inte direkt så att
jag kunde släppa allt för att fota heller, så det fick bli ett snabbt med mobilen. 

 Nu kommer ju den ”svåra” biten, för att man verkligen ska kunna klättra så ska man ju ha utrustning (dyrt) och tid (hahahaha)… Det får väl helt enkelt bli lite då och då, när jag kan låna utrustning och har tex en söndag över, för är man väl där så vill man ändå hålla på en stund, så snabbt som den tiden gick!

Vård av barn och mamma

Idag är jag hemma med den här lilla mannen, som är hostig och superförkyld. Känner mig inte helt 100 själv heller, men det kan ju delvis bero på att natten inte bjöd på så värst mycket ostörd sömn…

Misstänkte redan i går när jag hämtade på dagis att det skulle bli vab, han satt och gosade i knäet på en fröken, och det ska MYCKET till om han ska kunna sitta still när det finns en massa roliga kompisar och saker att leka med. 

Men vilken skillnad det är nu ändå, det är inte ens hälften så mycket VAB nu när pojkarna är lite större, de första två åren på dagis är ju verkligen helt galna! Skönt att det både är mer sällan och i mindre omfattning de (oftast) blir sjuka nu.

När man är sjuk så får man dricka lite varm chokladmjölk här hemma, och då passade även jag på att göra en kopp – fast med chokladproteinpulver istället. Supergott, fast nästa gång ska jag skaka den först innan jag häller upp den i koppen, det var svårt att röra bort klumparna. Perfekt dricka när man känner sig lite småfrusen och hängig!

Får väl se om jag orkar göra några av de saker som inte har blivit av på jättelänge (torka golv och rensa i trädgården), men först ska vi titta på Peter Pan, Lukas och jag. Fattar för övrigt inte riktigt den här hösten, känns inte som jag hinner med typ NÅT, både huset och trädgården ser ut lite som hej-kom-och-hjälp, och jag orkar inte ens bry mig… Det om något signalerar väl att man är lite väl stressad kanske, för jag har tränat mindre hela denna hösten än jag gjorde förra, så det är inte dit tiden försvinner heller.

Höstmjus

Tja, nu gjorde ju sommaren lite comeback förra veckan, men det blir liksom inte riktigt samma sak när man redan gått in i hösttänket, även om både solen och värmen är lika uppskattat som alltid. Det finns ju en del bra saker med hösten i alla fall, man får tex äta svamp och goda kräftor…

En bild från kräftskivan här om helgen. 

Jag verkar vara tämligen oförmögen att hitta kantareller, men fick däremot ihop en helt full korg med björksopp och KarlJohan förra veckan. 

Dessutom är det ju en helt fantastiskt tid att shoppa kläder på, helst innan det blir alltför kallt, men det är ändå inte FÖR varmt för att ha jeans och ett par schyssta boots. De här hittade jag i Göteborg när vi var där nu i helgen, enda inköpet, men jag blev totalt kär i dem….

Hittade dem på Johansons, älskar den affären. De här är av märket Mjus, har ingen koll på vad det är för märke, men de var sköna (och tacksamma att ordvitsa med)

För övrigt hade vi det bra i Göteborg, även om vi nu lyckades vara på Liseberg samtidigt som resten av Sveriges befolkning… och jag som har väntat till efter högsäsongen med att åka dit!

Nu ska jag iväg på ett föräldramöte som står mellan mig och min sparring, hur ska jag nu bli av med alla aggressioner?!?

Gå direkt i fängelse

Det blir lite dåligt med tid för bland annat bloggen nu känner jag, det har varit en hel del jobb, och även kvällsaktiviteter med jobbet, så den lilla tiden som blir över försöker jag vara med barnen så mycket jag kan, och sen klämma in lite träning här och där, även om inte det heller blir så mycket som jag egentligen vill. Hoppas att det börjar lugna ner sig lite snart, men nästa vecka är det föräldramöte och en massa annat med, så det dröjer väl lite till innan jag får ihop alla tider ”som vanligt”.

Oliver har ju börjat i tvåan nu, helt galet, och han och bästisen leker som vanligt alla lediga stunder – även om även dessa minskat eftersom det är innebandy, tennis och troligtvis även klättring på kvällarna. Det är roligt att se hur leken dem emellan utvecklas, och tex har en favorit på sistone varit sällskapsspel. Häromdagen plockade jag ner mitt GAMLA, gamla monopol (det var gammalt redan när jag spelade det som liten) och så satte de sig och spelade en lång stund.

Ok, jag är tacksam så länge jag slipper, monopol kan vara ett av de tråkigaste spelen i världen…

Till helgen nu ska det bli lite familjetid däremot, på fredag åker vi till Göteborg för att träffa min bror och gå på liseberg (på lördagen). Ska bli riktigt skönt att få lite reserverad tid för bara oss!

BIC Kids Blog – Buzzador

Som jag nämnt tidigare så är jag en Buzzador, vilket innebär att jag ibland får testa nya produkter mot att jag delar med mig om min synpunkt om dem.

Väldigt vältajmat så fick jag nyligen hem en omgång av Bic’s pennor för barn som ska underlätta för en korrekt fingersättning. Vältajmat för att Oliver (nästan 8 år) tycker det är väldigt svårt att hålla pennan rätt, och då blir det jobbigt i handen och armen att skriva.

Han fick testa direkt, och det första han sa var att ”de här var ju lätta att hålla rätt i !”. På ena sidan av de lite trekantiga pennorna är det en tydlig gul upphöjning, som ska vara ”uppåt” när man skriver – lätt att se och förstå för barnen, även Lukas (4 år).

Pennorna är lagom stora för ett barn (de funkar även för vuxen men då kan de kännas lite små) och det finns plats att skriva sitt namn på varje penna. Vi fick testa ”vanliga” (fast anpassade) blyertspennor, kulspetspennor med lättflytande bläck samt stiftpennor, och alla 3 varianter fungerar lika bra.

Den enda nackdelen kan jag tycka är att de finns just i blått och rosa, jag hade gärna sett antingen ett bredare urval av färger eller inte så stereotypa, som gul, orange eller grön, för att inte ge dem det uppenbara pojk- och flickutseendet (så att säga).

Jag kommer nog skicka med Oliver ett par pennor till skolan, och behålla några hemma för att göra läxorna med, tyckte att de fyllde sitt syfte jättebra!

Nu har jag sett pennorna på tex ICA maxi och Coop, så de finns nog i handeln lite varstans redan, de ska inte vara så dyra heller (ca 20-30 kr inkl. refill). Vill du läsa mer så hittar du information om pennorna här.

Framtidsvisioner

Satt och tittade tillbaka lite i min blogg (som för övrigt fyller 4 år snart?!?!) och då hittade jag bland annat det här inlägget. Fnissade lite över minnen av att ha en bebis och hur kaotiskt allt var, men sen fastnade jag lite på den här biten, där jag spekulerar över i hur en fredag skulle se ut i framtiden:

Fredag kväll år 2020:

Oliver och hans brölande fjortis-kompisar har ockuperat soffan i vardagsrummet, Lukas sitter på sitt rum och spelar Playstation 5 och Tobbe och jag har dragit oss ut till uterummet, där vi eldar i kaminen och dricker ett dyrt rödvin (eftersom vi antingen vunnit på lotto eller fått snuskigt välbetalda jobb). Emma som är 6 år är hemma hos mormor och morfar. Självklart är jag vältränad, smal och har märkeskläder på mig. Om en stund ska vi ut och äta på en exklusiv restaurang (kan man lämna 14 åringar hemma själva???).

Det som slår mig är att flera av sakerna faktiskt är sanna redan nu, vi sitter i uterummet och dricker rödvin tämligen ofta, minst en gång i veckan, och även om nu lottovinsten eller de sjukt välbetalda jobben uteblivit så har vi det ändå så gott ställt att vinerna är av rätt ok kvalitet. Dessutom har jag ju faktiskt nått mitt då så avlägsna mål att vara smal och vältränad, fast utan märkeskläderna. Äta på restaurang händer ju fortfarande inte så ofta, och någon Emma har inte blivit till, men ändå… Känner mig nästan som om jag är halvvägs där min drömtillvaro var för 4 år sedan, åtminstone på ovannämnda punkter. Konstig känsla…

Nästan slut…

Herregud, dagarna bara rinner ju iväg i solen… Det är bad, trädgårdsjobb, lek och en massa trevligheter (blandat med oändliga mängder med gnäll från de-aldrig-nöjda-barnen), men på torsdag är det dags att börja hantera verkligheten igen, för då börjar jag jobba =/. Dessutom vet jag redan nu att hösten kommer bli en enda lång stressfaktor, med hur mycket som helst att göra, visserligen kul men det kan bli lite… mäktigt ibland.

Så mycket som jag har badat den här sommaren har jag inte badat sen jag var barn tror jag…

I ”väntan” på detta så försöker vi i alla fall ha det så bra vi kan, jag och barnen (maken har ju redan börjat jobba), och i går blev det en tripp till Gränna. Visserligen inte så länge, med tanke på ovannämnda gnälliga barn, men men. Köpte dessutom spontant med mig ett kilo Vätter-kräftor hem, kunde inte motstå, det är något av det godaste jag vet…

Oliver fick agera fotograf en liten stund. 

En massa gott grillat och så blir det ju med, de dagarna man bara inte orkar utan ballar ut med typ pizza istället. Häromkvällen blev det grillad lammkotlett, grekisk sallad och grillat stompabröd (blev lite för sött för att passa perfekt till, får väl göra ett eget recept nån dag).

Avslutar med en liten matbild – haha, det är i alla fall MINA favoritbilder…. 😉