Längtanslistan

Det är många av de bloggar jag följt genom åren som håller på att dö ut, inte så konstigt kanske, och även den här känns ibland som den inte har någon fart längre. Men samtidigt gör det så gott att skriva, det ger åtminstone ett litet utlopp för skrivarlusten, och jag vet inte hur jag skulle hinna och orka ge mig på någon annan typ av skrivande just nu. I alla fall, på några bloggar har det gått runt en längtanslista inför sommaren, den tyckte jag var trevlig att fundera över, så här kommer min för sommaren 2024:

För spänning och förundran

  • Leta sommarkantareller i skogen
  • Vandra John Bauerleden med äldsta sonen
  • Kanske klättra höghöjdsbanan med familjen?
Förra sommaren var ju så gott om svamp att vi hittade med, men det känns knepigt att de finns redan nu? Det är ju en höst-sak att plocka svamp, i mitt huvud…

För lugn

  • Läsa en massa böcker
  • Lyssna på ljudbok
  • Lösa korsord

För själen

  • Dricka kaffe på altanen
  • Äta frukost utomhus
  • Planlöst driva runt i trädgården och fixa med det jag känner för
  • Träffa bror med familj
  • Göra utflykter och äta glass
  • Dricka bubbel i solnedgången
  • Fota mycket, med riktiga kameran

För hälsan

  • Hålla i regelbunden träning med mål 3 pass i veckan
  • Försöka ta några små, korta joggingturer
  • Äta bra och god mat
  • Andas och räkna till 10 (100?) när barnen bråkar

För familjen

  • Äta middag tillsammans även på semestern
  • Se till att även vi vuxna lägger bort telefonerna, så fort barnen är med (allra minst)
  • Ha en skärmfri vecka
  • Ta en gemensam filmkväll (svårast, eftersom barnen nästan alltid vill lägga sin skärmtid på att spela)
  • Åka och bada tillsammans
  • Fiska med äldsta sonen
Såklart mysigt att vara ute med hela familjen, men de två yngre barnen har liksom inte tålamod att fiska

För gården

  • Bygga pergola vid växthuset
  • Byta/Måla och skrapa vindskivor, lägga till fotplåt och justera/byta hängrännor på huset
  • Byta och måla knutar på garaget
  • Göra en plats för soptunnorna på kortsidan av garaget, med skydd framför så de inte syns så väl
  • Bygga ut ena delen av altanen och bygga in en liten damm
  • ….den här listan är tekniskt sett oändlig, men vi stannar här

Nedräkning

I går lämnade jag av mellansonen på ett två veckor långt sommarläger för tonåringar. Vi var nog ungefär lika glada han och jag 😉 Han har längtat massor till detta, det är första gången han är stor nog att få gå på det här långa lägret, och det har varit sååå efterlängtat. I dag fyller han dessutom 14 år, men vi firade honom hemma förra helgen, i dag kan jag inte ens skicka ett sms eftersom det är mobilfritt på lägret, men jag är helt säker på att han har den bästa födelsedagen någonsin!

Grattis på 14-årsdagen, Lukas!

Den äldsta är iväg denna veckan på scoutläger, även det efterlängtat, så i en veckas tid har vi bara ett enda barn hemma, vilket känns lite lyxigt när det nästan aldrig annars händer. Däremot har jag uppenbarligen inte justerat vår matlagning till endast två vuxna och ett barn, för redan idag tisdag har vi lyckats åstadkomma matlådor för hela veckan av det vi lagat hittills, hahaha! Vilken skillnad det blir när två tonåriga pojkar inte är hemma…

Igår var jag och klippte mig sommar-kort, så roligt att få variera sig lite. Har ju aldrig haft ungefär samma frisyr så länge som jag haft den jag haft de senaste åren, men emellanåt måste man ju hitta på nåt. Blev jättebra, och så skönt med lite kortare. Till hösten blir det nog lugg med, men än behöver jag kunna dra undan den smidigt när jag jobbar i trädgården känner jag, annars får jag lite panik.

Annars är det nedräkning inför semestern som börjar på fredag – just denna vecka känns det inte som det gör så mycket att vi jobbar, eftersom vädret är lite sisådär (och kallt!), men visst längtar man efter ledigt. Eller ja, inte bara längtar, en viss bävan med när fem personer ska hålla sams och ha det bra, sysselsättas och göra sitt eget – det är verkligen inte vila, men åtminstone en annan slags ansträngning än den på jobbet. På tal om jobbet så har vi mest senaste tiden jobbat på med att förbereda höstens första konferenser så det ska bli en bra start, och denna veckan blir det en ganska låg arbetsbelastning, så att man går in i semestern utan stress i kroppen. Skönt! Jag har en riktigt bra arbetsplats där jag trivs super, och bra kollegor 🙂

Har du gått på semester än?

En doft av midsommar

Vilken midsommar det blev! Största framgångsfaktorerna var helt klart vädret – och att mormor (alltså min mamma) kom på besök. Så himla trevligt! Vi passade på att få lite assistans för att ta midsommar-familjebilder:

Väldans ljust i solen tyckte vissa 🙂 Lilla F är gladeligen med på alla typer av foton förutom just familjefoton av nån anledning, så han får man alltid muta och tjata på en stund. Men till slut så!

Mormor hade med sig jordgubbspaj, väldigt mumsig. Temperaturen och vädret var verkligen sådär löjligt perfekt hela dagen ju, alla njöt!

Det är nåt inre motstånd till att sätta pergola här, men i sommar ska den upp. Väldigt trevlig plats att sitta på nu med, men det kommer bli ännu bättre sen.

Lite egna jordgubbar har vi nu, men de mesta vi åt i helgen har varit köpta. Sjutton så jäkla dyrt dock….

När kvällen kom och solen började dyka ner så blev så sånt otroligt ljus att jag var tvungen att köra en fotorunda i trädgården.

Förra årets födelsedagsland (rakt fram här) har tagit sig jättefint i år och ser nu ut som jag önskade. Geum är numer absolut en favoritperenn, för den blommar både tidigt och sent, och är dessutom vintergrön?! Det sistnämnda visste jag inte innan, men det är ju riktigt trevligt. Har två sorter, en mer orange och sen en blekt gul-rosa.

Det första landet som ”blev till” av alla gamla växter jag räddade undan kvickrots-döden har nått sin fulla potential nu, och det har kommit fler olika växter varje år nu. Riddarsporre tror jag inte jag hade förra året, men den måste legat och väntat i jorden för jag har inte sått någon själv. Inte ledsen för det!

Den lilla vita marktäckaren som är en sån klassiker och som jag inte vet vad den heter, fast jag nog borde, är också väldigt fin och tacksam mot det övriga bladverket.

Fler väldigt söta blommor som visat sig sedan vi flyttade växterna!

På vänstra sidan är ju växterna från årets födelsedag, blandat med lite sommarblommor. Inte lika frodigt ännu, men allt tar sig fint och det kommer bli toppen till nästa år.

Har köpt en mörkare variant av den som fanns här innan (minnet sviker igen), gillar den i alla fall.

I övriga trädgården blommar klematis…

…och fingerborgsblomma bland annat. Skojar (eller?!?!) alltid med maken att jag vill ha en till hans om jag tröttnar på honom, den är ju väldigt giftig.

Fin är den ju med!

Men som rubriken antyder så är det också mycket som doftar fantastiskt nu, som fläder…

…doftschersmin (som inte går att uttala förutom väldigt sakta, annars låter det ju bara som ”jasmin”)…

…och de fantastiska pionerna! Det måste vara den mest dekadenta blomman i hela trädgården, de blir så otroligt överdådiga.

Så, även om vi nu inte fick besök av bror och familj, så blev det absolut en av de bästa midsomrar vi haft. Det är ju inte till en nackdel att vi bor i ett paradis heller…

Planlös

I natt när jag låg vaken efter att ha tröstat stackars lilla F för tjugotionde gången så formulerade jag ett superbra inlägg i mitt huvud. Att han var ledsen är inte så konstigt, han har dubbelsidig öroninflammation och i natt sprack trumhinna nummer två. Det gör ju att han åtminstone inte har så ont, men han hör just nu väldigt dåligt – vi ska in till Öron och kolla läget snart.

I alla fall, en öroninflammation är ju inte så mycket att berätta om. Eller ja, jag har i ärlighetens namn inte så mycket att berätta om alls känner jag, det är ju en del i bloggtorkan just nu. Tycker jag upplever detsamma i de bloggar jag följer, det är ganska mycket färre inlägg nu än det brukar vara?

Jag brukar ju normal sett skriva lite om våra sommarplaner, men den här sommaren är verkligen ett blankt papper får jag säga. Vi har inga planer alls, förutom en vag tanke att åka till Göteborg nån dag och hälsa på min bror och kanske åka mot Västervik för att hälsa på makens syskon, men utöver det så kommer hela sommaren utgå härifrån gården. Det är inget jag klagar över alls, det är fantastiskt här på sommaren, men det känns liksom lite … fel, allt inte ha några konkreta planer för sommaren. Jag satt och tänkte efter häromdagen om jag hade velat bila till Kroatien i år om det varit annorlunda, men bara tanken på att organisera en resa för hela familjen gjorde mig tämligen matt, så nej. Det lurigaste är bara att jag tycker det är svårt att få den där semesterkänslan om man ”bara” är hemma? Jag skulle jättegärna få lite tips på hur man får till det, så det inte bara känns som vardag…

I och för sig så matchar denna kvällsvyn absolut den i Kroatien.

Vi har lite projekt här såklart, framförallt frivilliga sådana som vi kan göra om vi får lust, men även ett som behöver göras – att sätta fotplåt i nederkanten på taket, skrapa och måla vindskivor och eventuellt byta hängrännor till en modell större, som klarar stora nederbördsmängder bättre. Sen står man ju liksom aldrig UTAN saker att göra här, men efter våren när det är ganska många måsten på en gång (om man vill kunna skörda grönsaker senare) så har det lugnat ner sig betydligt. I helgen fick jag lust att rensa av och göra i ordning i ett av våra nyare land, så nu är det så himla fint där – det är bara jag som bryr mig, men jag blir lite glad varje gång jag ser det i alla fall.

Det landet vi började med förra året har tagit sig jättebra och börjat se lummigt ut, till höger här. Tycker dock att mina blåbär vid växthuset växer dåligt…

Det ser också ut som vi kommer få ohemula mängder äpplen i år, förra året blev det inte ett enda ätbart äpple, men i år har jag fällor för rönnbärsmal och sen blommade det ju mer än jag någonsin sett ett äppelträd blomma. Har förstått att fler upplevde den blomningen i år, hoppas bara att träden liksom klarar av det. Hoppas åtminstone på en riklig skörd, så vi kan lämna in för mustning och spara mycket äpplen.

Galet många, men växer inte så tätt så jag tror inte jag behöver gallra så mycket?

Nehej, nu är det dags att ge sig av ser jag. Det har känts så meningslöst att skriva här det senaste, vi får se om det ger med sig framöver. Vill önska er en glad midsommar, lite på förhand, om jag inte skriver nåt mer i veckan.

Den stora tröttheten

Jag vet inte riktigt vad det är med mig just nu. Jag har fastnat i ett läge där jag är så satans trött och allt känns motigt och deppigt, och antingen smittar jag av mig på ALLA jag träffar eller så är jag inte ensam om känslan.

Jag vantrivs i den här känslan, av så många olika anledningar. För det första så är det självklart allmänt trist att vara trött och inte orka med saker, men jag trivs ju också så mycket mer när jag har lust och ork att göra saker. Och med ”göra saker” så är det ju inget storslaget jag pratar om, utan kanske typ ta en fika med en kompis, gå ut i trädgården och rensa lite ogräs eller gå och träna. Det sistnämnda är ju för övrigt ett bevisat botemedel mot både trötthet och depp, men eftersom jag är så genomtrött så hjälper inte det heller riktigt. Dessutom är jag även lite FÖR trött för det mest hetsiga igen, kroppen orkar inte riktigt med ”stresspåslaget” som blir av de (för mig) tuffare konditionsbitarna.

Inte ens de fantastiska pionerna ger nån varaktig glädje just nu…

Det är också otroligt frustrerande att känna sig deppig, för det finns verkligen NOLL anledning till det? Gården är frodig och allt växer så fint just nu, det har kommit lite regn som dämpat vattenstressen, det är ett bra flyt och en högst rimlig arbetsbelastning på jobbet, för en gångs skull är det inte direkt några större konflikter med barnen och heller inte med maken (haha, vilket det heller inte brukar vara, för tydlighetens skull). Det är alltså HELT orimligt att ha det så bra och ändå känna sig deppig – även om jag tror att känslan mest kommer från tröttheten.

Så, sömnen då? Jo men den har varit sämre på sistone, först av värmen och så med en hel del nattliga besök av Filip som antingen har växtvärk eller drömt mardrömmar, så det är inte superkonstigt om jag är lite trött – men det är orimligt att det är så här mycket.

Jag vill ju ha lust, lust att göra sommarens små projekt på gården, lust att hitta på små dagsturer och lust att göra saker med barnen. Känner mig till och med inte så himla sugen på semester, inte om jag ska känna så här, för då känns det så himla bortkastat.

Jag tänkte nog att det faktiskt skulle gett med sig efter den här långhelgen, vi har verkligen inte ansträngt oss för myfiket nån av oss utan det har funnits gott om tid till tv-spel, korsord och lååååånga morgnar. Men nej, helt utan giltig anledning så dröjer den sig kvar – och jag tycker mig känna den i hela familjen med. Ja ja, jag får hoppas att trötthet och depp försvinner snart, för så här kan vi ju inte ha det.

Kram på er, och hoppas att ni inte fastnat i den stora tröttheten ni med…

Kål och målartvätt

Mitt huvud är en enda röra just nu, det känns på en gång som det gått 10 veckor sedan jag skrev sist här och samtidigt känns det som att jag skrev i går? Jag tror jag nämnde sist att Filip var sjuk igen, hans huvudvärk och lite feber kom tillbaka, men den här gången gav det sig lite snabbare och från och med i lördags har han varit typ ok.

Alltså, jag har haft sån himla otur idag, jag har ramlat och slagit mig, jag har klämt ett finger och slagit i tinningen så jag fick en bula, och nu när jag skulle publicera detta så försvann av någon orimlig anledning texten så nu måste jag skriva om allt igen. BAJS. Det blir en kortvariant.

Vi har njutit av frukost ute i solen, jag och sjuklingen. Typ det bästa som finns, men ingen champagne denna gången…

I lördags var huvudprio att få ut kålen i trädgårdslanden, och att direkt täcka den med kålnät. Jag och maken jobbade ihop och fick klart det på rimlig tid, och nu är allt som har varit lite brådskande sått eller planterat. Det är himla skönt, för ska man nu ha lite resultat av grönsaker, potatis och annat till hösten så kan man ju liksom inte chilla hur mycket som helst utan saker måste planteras eller sås nu. Det är mer som ska hanteras lite längre fram, som att sätta kruktomater i sina slut-krukor, och plantera gurkor, men det är inte akut just nu.

Det blev så väldigt fint i köksträdgården nu när vi har fyllt på med flis tycker jag!

Nästa helg har vi tagit långledigt i och med klämdagen, och då har vi som projekt att måla heeeela stallet. Det ser rätt fräscht ut på lite håll, panelen är hyfsat ny, men den är bara grundmålad och det är många ställen där träet är bart nu, så det finns ett stort behov av en omgång färg. I dag har vi borstat hela stallet (vilket gick ganska fort eftersom det bara var ett tunt lager färg) och målartvättat det. Det har tagit prick hela dagen, men vi hann färdigt innan det ordentliga regnet kom åtminstone.

Skrev om dammen men orkar inte formulera om det. Växter kommer nångång.

Tomatlådorna var övervuxna av ogräs och är även dem i behov av lite kärlek, men det får bli en senare fråga. Har aldrig varit med om så galet med ogräs sedan förra sommarens regn, jag ligger hopplöst efter och då har jag inga ambitioner för något utan det mest akuta.

Vackrast just nu är plommonträdet som står och blommar mot stallet, men som tidigare år så är det helt översållat av sköldlöss och myror, som jag inte har en aning om hur jag ska kunna bekämpa, så jag har mycket låga förhoppningar om plommon i år med.

Nuuuu ska jag kolla ett avsnitt av en serie, och bara dö lite i soffan. Men nöjd är jag att vi hunnit förbereda allt för nästa helgs målning ändå. Skönt!!!

45 and counting

Igår fyllde jag 45 år, och det var nog en av de bästa födelsedagar jag haft! Jag hade önskat mig en födelsedag a la ”Zombie-Tours” (ni begynners vet) där jag inte behövde fatta ett enda beslut eller planera någonting, och oj vad bra maken levererade!

Först blev jag utlotsad till morgonaltanen där jag serverades en äkta champagnefrukost! Jag har lite dåliga erfarenheter av champagne som inte jag gillat, men den här var verkligen toppengod! Bästa frukosten att få sitta på altanen och njuta med, i den fantastiska vårvärmen som anlänt precis i tid.

Till och med en av våra gårdskatter ville fira mig genom att hoppa upp i knäet för lite kel, det har hon ALDRIG gjort innan så det var himla mysigt! Förresten, den blå tröjan ni ser lite av här är den senaste jag har stickat själv, tycker den blev riktigt fin.

Därpå blev jag satt i bilen och körd till Backamo handelsträdgård. Där behövde jag inte besluta att vi skulle handla saker, utan jag behövde bara välja det jag faktiskt ville ha. Superroligt och jag gick runt där länge och valde.

Det ser ju rätt mycket ut ända till man pluttar ut växterna i landet och det typ knappt syns… Men det KOMMER bli otroligt bra! På blomsterbågen ni ser lite av nedan kommer det bli varsin klematis som klättrar från varsin sida av gången. Hoppas de ska ta sig ordentligt.

På hemvägen blev det lyxig lunch-pizza på Stuk. Var evigheter sedan jag var där, men så himla gott ju.

Väl hemma så fick jag lite mer champagne och så kunde jag gå runt i lugn och ro och peta ner växterna vi köpt. Barnen lekte ihop, jag kunde bara pilla med mitt, och maken ordnade maten. Såååå ljuvligt!

Av barnen blev jag firad med chokladpraliner och en liten kruka, och av mormor fick jag en hel massa fint, vaser, en duk, böcker, tvål och mer chokladpraliner. Extremt bortskämd kände jag mig!

Sedan fick jag supergod, hemgjord Sangria av maken, som såg till att jag alltid hade det bra. God plockmat och grillad spetskål, och dessutom dessert på det.

Verkligen en HELT fantastisk födelsedag, stort tack till min fantastiska make som levererade en hel dag precis skräddarsydd efter mig!

Idag har jag återigen vabbat för Filip som återigen är sjuk, men det är för deppigt att skriva om i samma inlägg. Kram på er.

Förbättringar

Från ungefär natten mellan fredag och lördag så vände det äntligen för Filip, och från i lördags har han varit tämligen pigg och typ bara vanligt förkyld. Barnet som opererades har såklart också piggat på sig allt eftersom, men kommer få stanna hemma från skolan en eller två dagar till.

Eftersom vi inte kunnat göra något annat än att bara ta hand om riktigt sjuka barn hela veckan så var det väldigt skönt att få en helg ute med gårdsfix nu. Men först ut så var faktiskt ett arbete vi köpt oss till oss – nämligen takvård där man tvättar och sedan målar taket. Vi har bedömt att underlag och takpapp är i mycket gott skick och vi har dessutom rejäla betongpannor, så även om det blir en investering nu så gör den att vi kan skjuta på ett takbyte ganska ordentligt. Först ut nu var tvätten, och vi kan väl kika på hur taket såg ut före?

Före….
och efter!

Det ser redan nu mycket bättre ut än innan. Visst, det går att tvätta taket själv, men han höll på heeela dagen och hade en rejälare högtryckstvätt än vi har hemma – plus att det ska målas med sen då. Mycket nöjd hittills! Detta skedde i fredags, sen var det upp till oss själva att arbeta i helgen.

Just nu kommer jag inte ens på vad exakt det var vi gjorde i går, alltså under lördagen, men det var ju sista kalla dagen. Under kvällen däremot så kändes det som att vädret slog om, och jag stod en lång stund ute och bara lyssnade och tittade på den otroligt vackra kvällen innan jag kunde förmå mig gå in.

Jo men nu kom jag på det, vi hade beställt flis och lite gårdsgrus, så större delen av dagen höll vi på och jobbade ut det. Gårdsgruset har jag inte foto på än, men vi har fyllt på precis intill garaget där det bara har varit en riktigt dålig grus/jordbädd med ogräs i. Garaget i sig är väldigt fint med välvda fönster, så jag har en plan för att få det att se väldigt mycket bättre ut, utan några större insatser. Återkommer sen med bilder när det är klart.

I dag var det viktigaste jobbet att få ut potatisen. En del har satts i köksträdgården, men där grisarna har gått och bökat under våren har vi nu gjort en odling där vi helt sonika lägger potatisen på jorden, sen täckte vi med lite tunt med torr halm (det är det ni ser på bilden ovan) innan vi öste över rikliga mängder med dåligt ensilage som vi fått av en bonde i grannskapet. Hoppas det ska ge vettig skörd, eventuellt kanske vi köper lite mer ändå och försöker lägga ut. Tror vi kanske har satt typ 5-6 kilo bara i år, jag vill gärna ha typ 2-3 kilo till egentligen.

Under tiden vi jobbade med potatislandet så höll äldsta på med att köra ut överflödet av flis från det som ska bli ”hans” terrass, ut till köksträdgården som behövde påfyllning. Här har oxå bara varit dåligt grus/gräs och så, så med den här lilla flisade altanen får han som en egen uteplats när han ”flyttar” ut till garaget över sommaren. Det är ju varken kök eller toalett där, men ett stort rum och sovloft, så det blir ju ingen riktigt flytt – men ändå rätt lyxigt för nån som inte ens fyllt 18!

Blev riktigt fint! Här syns gårdsgruset lite bredvid med, men det är sandigt än och har inte den grå färgen det egentligen har. Det blev bra ändå, för en väldigt billig peng jämför med andra typer av uteplatser. Och det går fort att göra med ju! Nu kan han ha dörrpartiet helt öppet om han vill, det är vikdörrar så det går att öppna så hela bredden är fri, väldigt lyxigt.

Nuuu ligger jag i soffan och funderar på allt jag ska försöka hinna fatt med på jobbet efter en veckas vab…. Men det blir morgondagens problem.

Inte en av mitt livs bästa veckor

Nästa vecka fyller jag 45, men efter den här veckan så känns det mer som 75 måste jag säga. Alltså herregud… Det började ju med att Filip blev sjuk. Sen steg och steg hans feber och hans huvudvärk eskalerade till en ohållbar nivå under måndagen, så efter konsultation med 1177 kom vi först till närakuten och sen blev vi remitterade till barnakuten. Där var det dock lite smärre kaos, så när klockan blev 23 så gav vi upp och åkte hem utan läkarbesök, men med löfte om att vi kunde komma tillbaka på morgonen. Vi hade däremot himla tur, hans feber gick ner något under natten så vi tog beslut att inte åka tillbaka. Däremot har han varit, och är fortfarande, riktigt dålig, ska jag gissa så skulle jag kunna tänka mig att det kanske är RS-virus för han är så galet igentäppt och snorig och det släpper liksom inte (självklart har vi gett nässpray, slemlösande och febernedsättande). Nätterna är vidriga, man ligger bredvid honom och bara lyssnar på hur han kämpar för att andas – och så har det varit sedan i lördags.

Nu har faktiskt det varit några timmar i går och idag då han varit feberfri, men nästäppan släpper liksom inte och han är väldigt hängig.

Efter den sena kvällen på akuten på måndagen så hade jag och närmsta kollegan en inplanerad resa till Nordbygg, en mässa i Stockholm. Inte supertaggad men ändå samtidigt skönt att komma ifrån sjukstugan en kortis. Mässbesöket blev verkligen toppen, vi fick med oss mer än vi vågat hoppas, men sen skulle vi checka in på hotellet… Alltså jag har ju inte riktigt haft tur med mina hotellnätter på sistone kan man väl säga. Vi hade bokat ett rum för dryga 1500 kr/natt per person, nära mässan, för att hålla nere kostnaden, men det hade iiiiiinte riktigt framgått vad det var för ”hotell”. Namnet var ju ett Best Western, men det var ju bara en massa smårum och utan egen toalett och badrum, utan det delade man med typ 15 andra rum… Dessutom var mitt rum typ 2×2 kvadratmeter och sängen var en våningssäng med skummadrasser.

Det här fotot är taget med vidvinkel ändå…

Sa jag att rummet inte hade några fönster, att TV’n hängde i en konstig vinkel ner mot golvet och att det var typ 28 grader i rummet med? Det stod en golvfläkt i ett hörn och ganska snabbt fattade jag ju att den behövdes. Ett tag under natten så funderade jag på om jag kunde typ sova med öppen dörr, men det funkar ju inte på ett ”hotell”. Ingen vidare bra sömn den natten heller med andra ord.

I dag har jag varit iväg med ett annat barn som har opererat bort en körtel som hindrar hans andning genom näsan, så hela dagen har spenderats på Ryhov – igen. Han mår också skrutt nu såklart, men det är ju övergående. Natten som kommer lär väl ändå inte bli någon höjdare för nån i familjen igen, gissar jag.

I all denna kalabalik så har jag inte hunnit göra minsta åtgärd för att försöka hjälpa växterna i växthuset på traven – det var ändå -5 grader i morse när jag var uppe och hämtade alvedon till ett barn. Otroligt nog så har faktisk ändå allt klarat sig, det är mest kål där ännu men lite sallad med som jag inte trodde skulle fixa det, men det har den gjort.

Rädisorna är också ok. Till helgen behöver jag verkligen börja flytta ut växterna i garaget, för de står så trångt nu att de inte mår bra. Det ser ju ut att bli varmare men sen hörde jag att det kanske blir kallare IGEN sen, suck! Jag har potatis som behöver komma ut i landen med ju.

Det ser ju så fint ut när solen tittar fram, men med de iskalla vindarna som blåser så går det knappt att vara ute, och ALLT är jättesent.

Så, nu hoppas jag på en något lugnare dag med VAB i morgon och kanske, kanske en gnutta sammanhängande sömn i natt, för första gången sedan i fredags…. Det här var troligen lite osammanhängande, men då fattar ni varför.

Skruttigt värre

Här kör vi sedan i lördags sjukstuga för lilla F. Han fick ordentligt med feber ihop med huvudvärk och förkylning i lördags eftermiddag, och den hänger i sedan dess. Inte så mycket att göra, förutom att fylla på med alvedon, Ipren och avsvällande nässpray, men roligt är det ju inte när han är så sjuk.

Från lördagsförmiddagen, då han inte orkade klippa gräset mer utan istället drog fram en stol och satte sig bredvid och tittade på när maken klippte klart. Fast såklart så drog han fram bensindunken först så de kunde tanka gräsklipparen… Den killen alltså, sån livsnjutare!

I morgon ska jag åka till Stockholm med jobbet och vara borta till onsdagen, känns inte så kul när en liten plutt är ledsen och sjuk. Maken tar ju över VAB såklart, men ändå, inte för att jag kan göra nåt mer än han kan men det känns ändå lite i hjärtat. Eller ja, förutsatt att inte jag själv blir sjuk nu med då – men med min senaste otur blir jag väl det först när vi är i Stockholm och det är för sent.

I lördags förmiddag lämnade vi också över våra tre griskultingar till två nya familjer – och det känns riktigt tomt utan dem nu! Mamma och pappa gris verkar dock inte lida nämnvärt, de knatar runt i en ny, grön hage och verkar njuta av att vara barnfria… Hur tama och keliga våra små kultingar än är så kan jag meddela att grisar SKRIKER som, tja, stuckna grisar, när man lyfter upp dem (för att lasta på dem i en bil tex). Alltså herregud, vi fick plocka fram hörselkåporna för att klara att lyfta dem.

Nehej, nu är det dags för nästa dos medicin här hemma, och lite mamma Mu-film. Hej på er.