Liten blir större

Nu till helgen kommer vi att fira Lukas 3-årsdag, även om det inte är riktigt dags än. När han fyller egentligen är vi i Frankrike, vi kommer väl fira honom lite då med, men vi tar ju inte med en massa paket ner – och så vill ju mormor och morfar fira honom med. 

En annan fördel som vi väl för passa på att ”utnyttja” lite är att han vet ju inte riktigt NÄR han fyller år – alltså gör det inget direkt om vi firar honom ca 2-3 veckor tidigare. Det är bara bra om han får lite sommarkläder och sånt av mormor och morfar nu, för han har vuxit ur typ alla kläder vi har till honom nu känns det som. Kalas med kompisar blir det inte i år heller, han är lite för liten för att ha så mycket kompisar, han leker ju liksom bra med många. 

Busig som få, och såklart lite snorig 😉
Min telefon står högt i kurs!

Shit vad stor han har blivit, ibland känns det inte som om man hänger med själv…

Nu måste vi bara hinna ta med Oliver till någon leksaksaffär så han får köpa nåt till lillebror med!

Grillat är godast

*Puh*

Det har varit lite skralt med uppdateringar här ser jag, så det finns lite risk att det här kan bli (ytterligare) ett långt inlägg… Det är inte direkt brist på aktiviteter som har orsakat torkan, utan tvärtom har det varit FULLT ös senaste veckan eller så.

I torsdags var det ju Olivers första skolgårdsfest, väldigt uppskattat får man nog säga, av både honom och Lukas (som mest älskade att få klättra i den stora klätterställningen på skolgården i 3 h).

Stövelkastning var en aktivitet som var uppskattad =)

Fredagen gick snabbt på jobbet, sen var det bara att ge sig hem och måla – vi vill gärna hinna måla klart gaveln med grundfärg + 2x vanlig färg innan de plockar bort byggställningen, det blir liksom mycket enklare att måla med den.

Jag har spenderat många kvällar så här känns det som. Och då är vi ändå långt ifrån färdiga!

Lördagen startade med lördagsträning, vi premiärtestade DanceAerobics jag och maken. Han var ganska tveksam, men jag tyckte faktiskt att det var riktigt, riktigt roligt, lite till min egen förvåning med. Det blev däremot ingen fika efter träningen, för en gammal kompis från högskoletiden – Per – kom och hälsade på oss. Väldigt roligt att träffas igen, kändes inte som det var så längesedan som det faktiskt var egentligen… Vi käkade lunch, tjötade och förberedde oss för lördagens grillfest i Tenhult. Per hängde såklart med oxå =)

Jag och Per. 
Klart det var kubb med, är det grillfest så är det…

 Festen var fantastiskt trevlig, med mycket roligt folk och jättegott grillat! Kanske lite alkohol med… Kan för övrigt, och helt orelaterat, tipsa om att det finns en ”liten” box på systemet med Mojitos. Den var sjukt god….   Det blev inte en jättesen kväll, vi hade inte barnvakt över natten utan vill lösa av min pappa hemma hos oss, så vi avslutade kvällen hemma med en nattmacka och lite poker.

Maken ägnade mycket gentilt chaufför och fotograf för kvällen.

Söndagsförmiddagen rullade på i ganska slappt tempo, och på eftermiddagen när vi vinkat av Per så var det dags att måla igen. Vi hann faktiskt klart innan det började regna, så jag tänkte att jag springer väl en runda… DÅ kom regnet. Iofs ett ganska snällt och varmt sommarregn, så det kändes helt ok. Lyckades oxå ÄNTLIGEN slå mitt mål – sprang hela rundan på 29.46 minuter (ok, det är 4.950m, så det saknas ju 50 meter till att vara fulla 5 km, men SÅ petig kan man ju inte vara)! Dyblöt och genomsvett, men tämligen nöjd så blev det grillat till middag, och sedan försvann övriga kvällen i någon slags mental dimma…

Så – hur var din helg?

Bröllopsdag

I går var det hela 8 år sedan vi gifte oss! Det kan inte stämma, känns det som, men helskotta vad fort åren går… Till hösten har vi varit ihop i 14 år!?!

Det är ju en väldigt trevlig att ha bröllop på ändå, så otroligt vackert ute nu!
Här är vårt ena äppelträd som står i full blom. 

I vilket fall är nu äntligen maken tillbaka från jobbresan till Budapest. Han hade haft det jättebra, och med sig hem hade han lite presenter till barnen och en fin kashmirsjal till mig. Dessutom (bäst av allt) hade han med sig lite goda korvar och en burk gåslever! Har faktiskt aldrig ätit det, så det ska bli väldigt spännande att prova… Kändes lite knasigt att äta det en trött tisdag däremot, så det sparar vi nog till på fredag. Men hur äter man det? På nån toast / crostini ser det ut som när jag googlar, men är det någon som har nåt annat förslag? Igår blev det lite goda korvar, skinka och vin istället, inte dumt det heller och väldigt lyxigt en tisdagkväll =)

Väldigt gott vin, om nån vill ha tips på rödvin!
Lättdrucket dessutom… 

Jag hade ju sömnbrist sedan helgen, och den har inte blivit bättre av att Lukas blev täppt i näsan nu när maken kom hem – han vaknar stup i kvarten och är rätt arg, och det duger bara om han får sova med sitt huvud på mitt bröst tydligen. Något obekvämt… Trots en oerhört svackande motivation och brist på ork så tänkte jag i alla fall göra premiär på att springa hem från jobbet – tisdagar och torsdagar har jag ändå inte bilen och hem ska jag ju. Dessutom tror jag nästan att jag hellre springer än åker buss… =P

Tog en kort paus i backen upp för att fota utsikten, det är sjukt vackert häromkring ändå!

Döm min förvåning när det faktiskt gick skitbra, rent ut sagt! Jag körde intervall – 1 min snabb gång, 1½ minut jogging och 30 sekunder sprint – hela vägen, och på knappa 32 minuter kom jag nästan 6 km (5.90), jag tog alltså 5 km på ca 27 minuter! Otroligt glad för det, mitt mål har ju varit 5km på under 30 minuter =) Backen upp gick jag mest i sen (stannade runkeeper vid statoil nedanför backen), småjoggade bara där det är lite flackare. Vilken skillnad det var ändå att springa på plan mark! Mycket lättare…

Ok, det fick bli en bild på huset med. Nu är första delen av panelen satt och målad, idag börjar
de med de yttre brädorna!

En godnattsaga

Herregud vad trött jag är. Har landat i soffan efter att tillslut ha fått ungarna i säng (var FÅR de all energi ifrån???) och nu ska jag försöka hålla mig vaken en timme för att hinna hälsa på maken innan jag däckar… Vi får väl se hur det går!

I vilket fall tänkte jag agera stolt mor en liten stund, nu när jag skulle lägga Oliver hade han skrivit en minibok, alldeles själv. Han är väldigt duktig på att ljuda fram orden, även om inte stavningen blir korrekt så förstår man vad det står! Voila, Oliver, 6½ år:

”Olle gick i skogen”

”Det var en gång en kanin. Han träffade en (n) människa. Han hade letat efter sin kanin.”

Inte illa alls! Jag är så oerhört glad för att han tycker det är roligt att skriva (och i viss mån läsa), han gör helt klart hellre det än att rita (inte nåt han ärvt efter nån av oss tror jag, både maken och jag har alltid ritat mängder under uppväxten).

Jag behöver ledigt efter den här helgen tror jag.

Ja vad ska man säga. Den tämligen gräsliga gårdagen toppades med en sömnlös natt och tidig morgon med dåligt samvete (ja för att jag var en sån usel förälder och skällde på mina barn i går såklart. Logiskt.). Min morsdagspresent idag från mamma var att jag skulle få lite husmorssemester, så jag åkte och lämnade barnen hos henne ganska tidigt på morgonen. 
Passade på att åka över axamo på hemvägen, för att testa att springa intervall på plan mark efter mitt lite misslyckade försök förra veckan på hemmaplan. Jätteskönt väder, soligt men lagom varmt att springa i. Det gick rätt ok, behöver helt klart springa mycket mer för att få upp lite flås, det har ju bara hunnit bli 3 ggr i vår än så länge… 
Haha, vilka konstiga proportioner man får när
man fotar sig på lite för nära håll i en spegel…
Otroligt väder!  Det var lite… vimsigt att springa i Axamo, tyckte jag sprang i cirklar hit och dit, och till slut visste jag knappt vilket håll jag skulle åt. Hittade tillbaka i alla fall 😉
Sen var det bara till att skynda sig hem och dra över målarkläderna för att hinna få på ett andra lager färg så att det skulle hinna torka innan eftermiddagsregnet skulle dra in. *pust*
Efter en lång varm dusch (jävlar vad kallt det blåste när jag målade! Full storm, skitsvårt att måla i för det blåste hela tiden iväg små färgslattar) så blev det till slut lite roligt på morsdag med – jag åkte upp till a6 och shoppade lite. Det blev hela 3 BH’ar och ett linne vid första stoppet, av någon anledning så är mina gamla för stora… =/ 
Hittade dessutom sommarens sandaler på Nilson, men i fel storlek, så de beställde jag från Brandos nu när jag kom hem (hade lite tur med för det var 15% rabatt på dem där). 
Jättesnygga på, och lagom låg/hög klack!

Sommartoppar och klänningar var det däremot lite värre med, men man kan väl inte få allt antar jag. 

Fnissade lite åt kläderna inne på butiken bredvid Vila, vad den nu heter. Jag har ett vagt minne av att jag någon gång i min ungdom bar nåt liknande – fast utan pärlor… Herregud…. Madde, jag har fel va? Så dålig smak kan jag inte haft???
Hade bara ätit en cocossmoothie från Naked Juicebar (coco sunshine – testa den!!!), och lite fika, så jag började bli grymt hungrig framåt halv fem, men svängde in förbi intersport på vägen till Citygross för att köpa lite grönsaker att ha till oxfilébiten jag fått av föräldrarna. Tur det, för där inne hittade jag de tajtsen jag suktat efter i flera månader på rea!!! Blev oerhört glad för det =)

Sådana här, fast full längd på. Från Nike, kostade 600 kr från början
(alldeles för mycket), men 400 kr kunde jag gå med på.
Till sist hem och fixa lite mat, lyxigt att få bestämma helt själv vad man ska äta, men det kändes ändå lite torftigt att äta själv på mors dag… Aldrig är man nöjd eller?
Majskolvar är så sjukt gott… Ända tills man ätit klart i alla fall och har all majs i tänderna. 

Åt upp det sista av rabarberpajen till efterrätt med, och kände mig lagom pigg när barnen kom vid 18-tiden. Nu har de kommit i säng, och såklart har jag dåligt samvete för att vi inte hade en så bra helg som jag hade hoppats. Den mänskliga logiken….

(haha, det märks visst ganska väl att jag inte fått prata av mig den här helgen, tur man kan blogga för att få ur sig saker, stort som smått)

Nu tar jag in på hotell!!!!

Ah, morgon och inga direkta planer för vad som skulle hända idag, mer än att Oliver skulle på kalas vid 12. Så, frågade ungarna om de ville hänga med till gymmet och vara i barnrummet och det ville de gärna (bakdag idag där dessutom så det lockade en hel del). Bara att göra sig klara då eller? Satte mig på golvet med båda två och försökte mycket pedagogiskt förklara att det skulle bli en mycket roligare dag om alla hjälpte till idag, för Lukas del innebar det mest att han inte skulle springa iväg någonstans och för Olivers del att han skulle försöka ha en trevlig attityd till skillnad från det tonårshumöret han är på rätt ofta nu. Japp, båda ungarna lovade att hjälpa till….. eller hur….

Ca en halvtimme senare än planerat och med mycket besvär anlände vi till träningen. Fine – jag lämnade in ungarna och tränade. Skönt, kände mig ganska irriterad, dels pga morgonen och dels pga att det varit så trögt på sistone, så jag körde på extra hårt. Var så där trött efter att jag knappt kunde sminka mig eftersom armarna skakade så – då ringer vår snickare och upplyser mig vänligt om att plåtslagaren kommer i början av veckan och sätter upp plåtar och stuprännor, så det kan ju vara lättare att komma åt att måla vindskivorna nu innan? Mycket bra tänkt, jag tackar, lägger på och hämtar ungarna. Stressar för att lämna Oliver på kalaset (vi var ju sena redan från start), sen åker jag och Lukas och köper färg. Hurra – han är på sitt allra busigaste humör och springer såklart iväg och trycker och pillar på ALLT han inte får. Jag försöker fokusera för att köpa rätt färg, svär lite för mig själv för det blir inte så billigt, köpte färg för ca 5000 kr och då har jag ändå bra rabatt.

Bygget fortsätter i alla fall i rask takt. Men det är väl bara för att inte jag är direkt inbland i det. 

Ok, vidare till XXL där jag ska byta storlek på ett par skor jag köpte till Lukas i veckan. In, springer efter honom bland 2000 pers, lyckas fånga honom och tvångsmäta foten. Japp, måste byta storlek, hans fot har växt 3 cm sen jag mätte sist och alla skor han har i nuläget är troligtvis alldeles för små. Ok, ut igen, skynda upp till IKEA för att springa in och köpa några korvar till mig och Lukas. Han äter i baksätet och lyckas så klart smeta ut ketchup i halva bilen.

Hämta Oliver, hem och förbereda för att måla. Barnen studsar studsmatta, och hinner slå sig mot varandra 3 gånger innan jag ens hinner byta till målarkläder. Får spader och förbjuder dem att hoppa ihop, pratar på nytt med dem, inte lika pedagogiskt den här gången, och ber om lite hjälp så jag kan måla vindskivorna (dvs att de inte ska bråka med varandra). Mmm, jag hinner väl inte ens börja innan jag får dela på dem igen.

Lite lagom jobbigt att måla när armarna är som gelé, dessutom får jag springa upp och ner för stegen ett gäng extra gånger pga att Lukas kastar sand på Oliver, Oliver tar Lukas grejor, Lukas cyklar iväg, Oliver skjuter bort sina bandybollar och 5000 andra skäl. Är MILT sagt irriterad nu.

Ok, har till slut målat färdigt, när Lukas vänligt påpekar ”mamma färg i håret”. Ok, in och kolla. Japp, jag har vid nåt tillfälle när jag målat insidan strukit emot en bräda med håret och har nu färg i HELA bakhåret. Mycket färg. Hurra.

Fixar mat – lax o matvete. Lukas äter bara laxen, jag orkar inte bry mig så jag ger honom chips till. Oliver tar 1h 10 minuter på sig att äta upp en miniportion och när han är färdig så är jag så irriterad att jag bara har lust att slå sönder något. Kanon.

Inser att jag MÅSTE dammsuga och torka golvet, dels är det gräs och sand i hela huset, sen lyckades jag i morgonens stress dessutom tappa både först flingor och sedan även marmelad över halva golvet, så nu fastnar strumporna så fort man går där. FAN.

Ok, färdigstädat. Haha, ja eller hur, för under tiden jag städat så har båda ungarna dragit fram ALLA sina leksaker och spritt ut på golvet och lyckas dessutom få varandra att gråta och skrika hela tiden.

Så nu sitter jag här, och har ignorerat dem helt en halvtimme, för allas bästa. Om 5 minuter tänker jag lägga dem, sen kommer jag ta ett gigantiskt glas vin och dö på soffan.

Länge leve svensson-livet….

Lukas

Med anledning av det stora som hände i dag – Lukas sa ”jag älskar dig” för första gången till mig alldeles själv, dvs jag hade inte sagt det till honom först, så tänkte jag skriva lite om honom nu.

Han är nu 2 år och 10 månader, och verkar äntligen ha lämnat *ta i trä* den senaste trotsfasen bakom sig till stor del. Han pratar mycket och länge, och i långa meningar, även om uttalet är lite luddigt ibland. Han älskar att leka med sin storebror, som tyvärr inte alltid är så förtjust i att ha med lillebror när han leker med kompisar (som han nästan alltid gör). Dessutom leker han just nu väldigt bra själv, långa stunder kan han hålla på att rada upp bilar, stå i lekstugan, vara i lek-köket eller hoppa studsmatta själv, nöjd och glad och ständigt pratandes 🙂 För övrigt så är det roligaste han vet att spela på min telefon, så därför tror jag att en i-pod touch blir en utmärkt födelsedagspresent…

Han älskar att cykla på sin cykel med stödhjul, och att sparkcykla på sin 3-hjuliga sparkcykel. Däremot är han ganska opålitlig här, vi har flera gånger fått hämta honom när han lämnar kvarteret för att cykla till lekparken eller affären, så nu för tiden har vi cykel och sparkcykel inlåsta.

På dagis är han också väldigt nöjd och glad nu, han vill fortfarande göra saker på sitt eget sätt, men han blir inte tjurig och skriker för att få som han vill nu (utan han gör det bara med ett leende, vet inte om det är bättre eller sämre egentligen??? 😉  ). Det är lätt att lämna honom och han skuttar glatt in, och han blir glad när man hämtar honom.

Han vägrar att gå utan blöja och har absolut ingen lust att sitta på pottan – vi trodde det skulle vara på G för ett par veckor sedan när han kissade på pottan flera gånger under en helg, men sen hade han visst ingen lust alls att fortsätta med det… =/ Nattetid sover han oftast riktigt bra, ibland med nån period runt 11-snåret där han kan vara ledsen, men det brukar gå över ganska fort.

Bäst av allt (enligt mig) är att han är otroligt kelig, jag får mängder med pussar och kramar, och hjärtat smälter ju som mjukglass i solsken när han tittar på en med en sån där dyrkande blick som man bara kan få av små barn (och kanske hundar ibland 😉 ). Och – som han sa i morse – så älskar han mig! =D

Man kan sova som en liten bebis även om man nästan är 3 år!

Klättring

Igår var det äntligen dags för Johans födelsedagspresent – 2 timmars utomhusklättring. Vi grundade med lite fantastiskt god lunch på Bergströms Kök & Butik i Gränna (nere vid hamnen) och pojkarna åt glass (maken och min bror alltså).

Sen åkte vi till Brunstorps gård där vi träffade vår klätterinstruktör. Vi hade en bergsvägg på ungefär 10 meter att klättra på, och vi började ganska snart ta tiden så vi kunde tävla lite mot varandra 😉

Jag har aldrig tidigare varit på Brunnstorps gård såvitt jag kan minnas, men det var ofantligt vackert där!
Det var en ganska enkel vägg, men det tog ändå ett par gånger upp och ner innan man fick till rätt teknik. De första varven tog ca 3 minuter att komma upp, men när vi hade klättrat i 2 timmar så vann jag med en tid på 34 sekunder!
Vi fick låna klätterskor, de fäste ju hur bra som helst när man väl kom på tekniken! 
Födelsedagsbarnet  kom tvåa med 36 sekunder:-) 
Inte så jättehögt, men man vill ändå gärna inte ramla ner…

VI hade fantastiskt kul, och eftersom vi bara var 3 st så hann vi klättra ganska många gånger var. Det här är en sån där sak jag så otroligt gärna skulle vilja göra mycket oftare, får jag någon gång lite pengar över så ska jag gå deras 4-dagars kurs för 1.600 kr. Jag har älskat att klättra så länge jag kan komma ihåg och det hade INTE blivit mindre roligt på ”äldre” dar!

Receptfritt recept för bättre humör

Visserligen har jag faktiskt fått tillbaka lite ”röst” allteftersom dagen har gått idag, men det är ändå 4 dagar sedan jag kunde kommunicera på något vettigt sätt – dessutom har jag träningsabstinens – så idag på eftermiddagen kände jag mig trött, rastlös och tämligen tjurig. Receptet på att bota det? En promenad runt munksjön med påföljande fika med den här underbara människan :

Dessutom den enda människan jag umgås med i vuxen tid som känt mig sen jag var liten. Det ger upphov till vissa intressanta, pinsamma och underhållande konversationer 😉

Gud så välgörande det är med en stunds tjejsnack ibland…!

Tidigare idag försökte jag ta vitsippebilder igen, men med tanke på att jag bara får ca 20 sekunder på mig innan uppmärksamheten sviktar så blir det inga sådär klockrena resultat…

Gaaaah vad svårt det är att få båda två att bli bra på samma bild….

Nu ska jag faktiskt gå och lägga mig, har inte fått sova en hel natt på över en vecka (och man är ju inte riktigt van vid det nu längre), Lukas har växtvärk och Oliver har mardrömmar just nu, verkar det som. God natt!

Sound of silence

Nu har jag fått ge upp att prata helt, har insett att det bara blivit värre hela tiden, trots att jag försökt prata ”vanligt” (dvs inte viska). Och jäklar vad jobbigt det är att prata så här, hela magen är trött tror jag! Men det blir ju inte bättre, så nu har jag övergått till kroppsspråk, lappar och meddelanden på telefonen.

Vad frustrerande det är! Att inte kunna vara med och uttrycka sig gör att jag blir pratsjuk och smått irriterad… Dessutom har jag kommit fram till att man blir ”osynlig” när man inte pratar, det är som om folk – helt utan att mena något ont” – liksom inte ser en efter en liten stund. Väldigt mystisk känsla…

Så – om det här tänker fortsätta så lär jag lägga in MÅNGA blogginlägg den närmsta tiden…

Stackars Lukas, förresten, han förstår ju inte varför jag inte pratar. Han vet att jag har ”ont i halsen” och blåser snällt utanpå min hals för att göra det bättre, mycket sött, men han förstår inte att det innebär att jag inte kan prata såklart. Det var klart en nackdel när jag var ensam förälder en liten stund innan maken kom hem – försök förklara för en 3-åring att han måste klä av sig ytterkläderna, tvätta händerna och komma och sätta sig och äta. Det GÅR, men jag känner helt klart att vi behöver öva in det här med charader lite bättre 😉 Nu när maken är hemma så har jag däremot kommit på en fördel, det där oändliga tjötandet och frågande ”mamma, vad/hur/varför…?” har ju nu förpassats till maken. Hehe….

Har nog fått höra ALLA tillgängliga skämt oxå… ”har du skrikit på maken?”, ”vad tyst och lugnt det är”, ”tala är silver, tiga är guld” och alla andra man kan komma på…

Men vad sjutton gör jag för att få tillbaka rösten? Jag har ju inte ont i halsen, och jag är bara lite förkyld, men rösten är i princip helt borta. Typ honungsvatten och sånt hjälper ju inte, det är ju inte så att jag kan inhalera det direkt… Har fått tips om att dricka echinaguard i ganska stora mängder, så det ska jag göra, men det känns ändå som om det liksom inte når stämbanden… Jag tar gärna emot tips på hur man får tillbaka sina smaksinnen med, för smaken försvann ungefär samtidigt som rösten – och alla som känner mig vet att det är LÅNGT mycket värre!!! 😉