Ni som följer mig på instagram (@LindaGladh) har nog sett att det varit en hel del aktivitet där det senaste dagarna. Här släpar det lite, dels för att jag vill hinna sitta ner och skriva men även för att jag vill hinna få in lite bilder från den riktiga kameran med. Men vi börjar med gårdagen…
I någon blandning av straff för mitt fruktansvärt dåliga och tjuriga humör i måndags kombinerat med välbehövlig egentid fick jag för mig att vandra Bankerydsleden. Nu hade jag ju fått för mig att den var 2 mil lång och att jag tänkt att om man struntar i att gå den lilla svängen ovanför kyrkan så blir den nu bara typ 15 km, men det var ju lite fel. Satan vad lång den leden är, tydligen 24,5 km men den kändes nästan ännu längre. När jag var i trakterna runt Risbro-dammen och hade haft blåsor på tårna den senaste timmen gav jag faktiskt upp och bad att bli hämtad – men jag känner inte att mina 14 km var ett nederlag ändå. Det var däremot himla längesedan jag vandrade mer än ett par kilometer med barnen, senast var nog när jag var i toppform och nu är jag mer i soff-form, så jag hade absolut glömt hur jobbigt det blir efter ett tag.
Så här ser ju hela leden ut……och så här långt kom jag, innan jag gav upp.Tyckte nog ändå jag knatade långt, så jag känner mig inte besviken 🙂Lite ruiner och annat smått att kolla på.
Men, det var än ganska omväxlande led att vandra – bitvis tämligen kuperad och andra bitar på landsväg, med allt från tallskog till åkermark. Vädret var också omväxlande, så att säga, från störtskurar till sol, så regnjackan åkte av och på ett antal gånger. Jag hade dessutom plockat med kameran, fasen vad kul det är att fota lite ändå.
Det fanns mängder av blåbär……så jag mumsade i mig ett helt gäng nävar.
Lite sur på mina dumma fötter som måste ha vuxit en halv storlek efter Filip och därför klämde mina vandringskängor mer än de borde – har ju som sagt bara gått kortare sträckor på sistone. Kände mig lagom snygg när jag haltade runt här hemma med stela ben och ömma fötter sen, gud vad gammal man kan känna sig ibland då.
I dag passade vi på att göra en riktig sommarutflykt, vi åkte till Borås djurpark för att fira att det är sommarlov (ja inte för oss vuxna, men för barnen). Tycker det är himla mysigt med djurparker (i Sverige, där det känns som djuren har det bra) på ett liksom lite vilsamt sätt. Det är ingen jättespänning, inte en massa stoj utan man traskar liksom runt i lagom takt. Tittar på djur, jagar skator, leker med pinnar och äter glass, i bland behöver det inte vara mer komplicerat.
Vi har sett en massa fina djur:
Alla barnen var med och ALLA inklusive vi vuxna hade en väldigt trevlig dag, inte minst tack vare det perfekta vädret med strålande sol och en precis lagom temperatur. Sist vi var här var Filip typ 3 månader, det var mer lagom att åka hit nu med honom kan vi väl säga (men de stora hade så klart glädje av båda besöken). Det var dessutom Corona-anpassat på så sätt att man måste förboka sin biljett, vilket gjorde att det var en alldeles lagom mängd folk dessutom. Bara minut-långa köer till glassen och alla djur man ville se gick att gå fram till. Det vara bara ap-huset som var stängt, och av oklar anledning tyvärr även den lilla vatten-lekparken.
Man fick sitta i en stor traktor……och en liten! Snacka om glädje!Lite medhavd smörgåstårta satt fint. Innan vi klappade bondgårdsdjuren.
Filip var nog ändå den som hade allra roligast i dag, och det i sin tur hade ju vi andra roligt åt. Bäst av allt var ändå dinosaurerna, som iakttogs med någon form av skräckblandad vördnad och förtjusning!
Man kan ana en viss skepsis. Glass och belgiska våfflor blev det till fikat minsann. Och mängder med vatten.
Jag förstår inte riktigt hur det kan vara så länge sedan vi gifte oss som 15 år? Minns ändå dagen ganska väl, bubbligt och nervöst men också sprudlande glatt! Det som är svårast att minnas är på ett sätt vilka som var med, för på något sätt tänker jag mig att alla jag gillar och umgås med I DAG var med DÅ, vilket såklart inte var fallet eftersom jag inte kände många av dem då. Det blir också någon form av hjärnsläpp när jag ska få in barnen i ekvationen, ingen av dem fanns ju såklart när vi gifte oss (såklart för att äldsta är 13, inte för att jag håller på någon form av ”barn-efter-äktenskap-tradition”), men det är nästan svårt att komma ihåg ett liv innan dem.
I vilket fall, vi hade varit ihop i nästan 6 år när vi gifte oss, vilket kändes rimligt just då, även om det nu känns väldigt ”litet” att gifta sig vid 26 års ålder? Budgeten var ju lite därefter, så vi fotade själva och ordnade väl rätt mycket annat själva, förutom att vi hade ett litet antal gäster, bara vänner och närmsta familjen, så jag tror vi var typ 24 personer om jag inte minns fel. Här kommer ett gäng bilder från vårt bröllop, och så små vi var!
Vi fotade med en vanlig digitalkamera (ok, det var typ en nymodighet då, så gammal är jag) vid Röttle. Själva vigseln var i Ölmstad kyrka. Middagen efter var sen på Gyllene Uttern.
När vi firade 10-årig bröllopsdag tog vi ju faktiskt nya bilder, så jag kastar med några av dem med:
Det här var ju innan Filip, så vi var 4 i familjen (och jag kom i min klänning)Vi fotade lite nere vid bryggan den här gången med. Man kan väl säga att det var en mer avslappnad fotografering 🙂MYCKET er avslappnad fotografering 😀Alla var inte glada hela tiden…
Puss på dig älskling, vi kör väl 15 år till nu när vi fått upp farten? ❤
”Vi måste ju hitta på något nu när vi snart firar 15-årig bröllopsdag. Ska vi inte ta den där ”glampingen” din kollega tipsade om, i Tivedens nationalpark? Jo men det kan ju bli bra, i slutet av maj brukar det ju faktiskt alltid vara ganska najs väder och värme.”
Sagt av intet ont anande Jag, för ungefär tre månader sedan.
Det blev ju så, att vi just åkte för att tälta i safaritält på Ösjönäs. Det var ju bara det där med vädret som inte blev som det skulle, såklart, det blir ju aldrig det för min del (japp, tar det högst personligt att vädret hela våren varit skruttigt när jag varit ledig och fint när jag jobbat. Ledsen övriga sveriges befolkning. ). Men låt mig berätta genom ungefär 374 bilder:
Vi blev tilldelade tält 4 när vi kom på lördagseftermiddagen. Något av en överraskning, hade intrycket av att det endast fanns ett eller två tält, men totalt var det 5 tält, alla placerade precis intill sjön.
Safaritälten var hyfsat stora, innertältet var 3×3 m och förtältet (yttertältet?) lika stort till ungefär. Och det gick att stå raklång i tältet med, ett stort plus. Hela tältet står på ett trädäck, så golvet är rakt och så, väldigt smidigt. Utanför tältet var en liten ”altan” där man absolut hade kunnat sitta och ha världens trivsammaste utsikt om det inte hade varit för att det var typ 10 grader och regn.
En överraskning var dock att det bara var det inre tältet som var ”uppvärmt”. Och med uppvärmt menar jag att ett mikroskopiskt element jagade bort den värsta kylan. I yttertältet där det stod 2 av 4 sängar var det INGEN värme, och här var det heller inget ”tältgolv” vilket gjorde att det rann in vatten längs brädorna på golvet, vi hann inte märka det innan en del kläder hade blivit blöta tyvärr.
Båda nätterna sov jag och Filip i innertältet, han sov i min säng (max 80 cm bred, det var sjukt trångt men det var ju eget val så inget att klaga på), första natten sov Lukas i den andra inre sängen och andra natten sov maken där. Oliver som är varmblodig av det rejälare slaget hade inga problem att sova i yttertältet med bara kallingar och t-shirt samt ett vanligt täcke, vi andra sov allra minst i komplett underställ (och jag även i min supertjocka ulltröja över mitt varma ull-underställ samt med täcke och filt). Det funkade ändå, ingen frös sådär så att det inte gick att sova i alla fall. För det var ju det där med vädret….
När vi kom på lördagen såg himlen ut så här och ett nästan oavbrutet åskande på lite distans varnade för regnet som var på ingång. Som tur var hann vi få in allt vi skulle i tältet innan det började åtminstone. Runt 10 grader och regn var det sen även HELA söndagen med kortare uppehåll, så ingen brejk här. Däremot var det en fantastiskt fin solnedgång första kvällen när himlen sprack upp för en stund, är glad att maken fotade för jag hade inte tagit mig ut i kylan från där jag låg under täcket om jag så fått en miljon… Dessutom hade jag ju varit tvungen att kliva över barnen, vill jag också hävda.
Hade vi inte haft det så kallt och regnigt så hade det verkligen varit en riktigt fin upplevelse, för i tältet kunde man ligga och höra allt från storlom till gök och tusen olika sorters fågelkvitter till, blandat med bara susande från träden och lite regndroppar mot tältet. Kan i alla fall tala om att det blev riktigt mörkt i tältet, så det är nog inga problem ur den synvinkeln även under sommaren.
Runt omkring i nationalparken var det väldigt fint och alldeles nyutslaget grönt, så vi spatserade runt i kortare rundor mellan de värre regnskurarna.
Det fanns ett gäng olika leder med, vi gick en kort led runt en liten halvö, men det var ganska mycket folk i krokarna så även de längre lederna är nog väldigt populära.
Bästa lockmedlet när motivationen tryter för att fortsätta – trycka på ”knapparna” utmed leden (självklart med nåt roligt ljud till). Det petades i vatten, kastades kottar, kollades myror och lite allt möjligt. Inga problem på så sätt att ha med någon av grabbarna.
Så vad gjorde vi hela tiden. I ärlighetens namn så känns det mest som vi åt. Det fanns en stor grillkåta som tur var, där vi kunde grilla även i ösregnet utanför. Vi har käkat typ hur mycket som helst de här dagarna känns det som, och riktigt gott med. Så här lade vi upp det för 5 pers varav 3 hungriga pojkar:
Lördag kväll – lax- och pastasallad (med Prosecco till oss vuxna, lite lyx får det allt vara när man firar bröllopsdag och det ösregnar). Till efterrätt blev det vit chokladmousse.
Söndag förmiddag – ärtsoppa med krabbelurer till fika/efterrätt.
Jag har inte skrivit upp någon frukost, det beror på att det ingick en jättetrevlig frukost till tältövernattningarna, absolut ett riktigt stort plus! På det stora hela hade jag lite fel, jag sa att det nog kommer bli antingen en riktigt bra eller en riktigt dålig upplevelse, för den blev faktiskt typ ”ok”, vilket mestadels beror på just det sketna, kalla, regniga vädret.
Nu ska jag snart gå och lägga mig, för det finns minsann lite sömn att ta igen. Avslutar med en rolig bild på Filip, ser precis ut som han är i full fart med att kasta en trollformel på oss.
I går åkte vi ut till Västanåleden, en favorit i repris. Lite kul var det med att jag fått ett gäng sökträffar på bloggen på just Västanåleden och det var minsann fullt på båda parkeringarna – kanske var det någon av de vi mötte som läst om leden på min blogg? Häftig tanke faktiskt!
Så otroligt vackert det är ute nu, med all skir grönska och de första vårblommorna. Det är tusen gröna nyanser i skogen nu, jämfört med tex sensommaren då allt är jämnt mörkgrönt.
Storebrorsor ❤Minstingen knatar som vanligt på superbra själv.
Trodde nästan att det skulle varit kö till grillplatsen, men de flesta verkar ha gått för vandringens skull så det var tomt där när vi kom. Menyn för dagen var kolbulle och grillad banan med choklad. Mumma!
Grabbarna äter hur mycket som helst när vi är ute, får göra stor vuxenportion till alla 3!Jag invigde min fina emaljerade kaffekopp utomhus, ihop med eget, nymalt kokkaffe.
Innan hemfärden så ska man såklart traditionsenligt hänga lite nere vid vattnet och kasta macka med de perfekta stenarna på stranden…
Kan vi bara ta en kort paus här. Kolla kinderna, den lilla näsan och de centimeterlånga ögonfransarna alltså!
När vi gick hemåt så valde vi att ta den lite längre vägen en bit upp i skogen istället för att gå tillbaka utmed Vättern igen. Mycket roligare, men också mycket mer krävande och ibland nästan klättring. Det hade nog inte gått så bra att ta den vägen om inte Filip för en gångs skull glatt gick med på att sitta i bärryggsäcken, för det är SMALT och BRANT. Men som sagt, riktigt kul!
Vi råkade vika av lite tidigt bara, så den sista biten tillbaka gick vi på den här vägen, inte fy skam det heller. Så vackra, blommande träd överallt!
Så, kanske var det nån av er som läser här som jag träffade, extra kul i så fall!
Vill man se dagens #fångafebruari så får man pallra sig in på mitt instagram, för i dag tänkte jag blogga om annat 🙂
Söndagen blev en sån himla härlig dag, vi började med att lämna av Filip för en stunds lek hos mormor, sen åkte övriga familjen och åt frukost på Condeco i lugn och ro. Filip är underbar, men ska man kunna sitta i fred och fika mer än 2 minuter så är det bättre om han är någon annanstans och leker…
Efter det blev det en stunds trädgårdsarbete, vi städade hönshuset och tvättade lite av fasaden / ett plank som annars är täckt av vildvin. SEN åkte vi och hämtade upp minste mannen, och så åkte vi upp till Strömsbergsskogen, där jag fått tips om att man byggt nya fina grillplatser.
Vi gick till den som är längst åt höger i bilden. En lagom runda med en 3-åring, och väldigt fin utsikt, dock ganska blåsig grillplats eftersom det är en öppen äng framför.
Efter att med lite besvär fått liv i elden trots blåsten så blev det en av barnens favoriter, kolbulle. Det var så grymt fint väder, visserligen var det lerigt att ta sig fram i skogen, men sån vårkänsla denna 2:a februari (!!!) att det mesta var förlåtet. Däremot BLIR det lite för kallt för att vara helt njutbart när det bara är ett par plus och blåser lite lätt, även om det är soligt, så vi var allt lite frusna när vi vände hemåt. Men ändå, en sån grymt härlig dag, nästan bara tack vare lite sol!
Så vackra skogar i omgivningarna där…
Bilderna från när vi gick hem gör att det ser ut som det var jättemörkt ute, men det var det inte, solen stod bara väldigt lågt och färgerna var fantastiska!
Nästa lucka i kalendern handlar om 2015. När jag gör de här årsinläggen så utgår jag från foton jag haft när jag gjort årets fotobok (gör en för varje år), och även om man självklart bara fotar de glada och roliga tillfällena, så måste det här ändå varit ett av våra absolut bästa år!
Barnen är lite större – Lukas blir 5 och Oliver 9 – och är lite lättare att ta med på aktiviteter. Vardagen blir inte så fokuserad på småbarnsliv längre, rätt skönt!Jag har börjat spara ut håret från superkort till den frisyr jag har i dag. Vi har barnvakt och hinner gå på fest flera gånger!Vi följer upp på skogsutflykterna vi började med året innan……och det är supermysigt!Men jag minns också att våren var sjukt stressig, och inför en reell risk att bränna ut mig så bokade jag en superbillig resa till Spanien i april/maj. Den var HEMSK, hotellet var gräsligt med papperstunna väggar och dörrar, maten var fruktansvärd (men vi hade inte råd att äta ute för vi hade ju egentligen redan bokat en semester till sommaren)och poolen var iskall. Barnen pratar varmt om den här semestern och jag vet att vi nu kan skratta åt den, men just då var det inte så kul. Trots det var det ändå avbräcket vi behövde, och vi kom hem med lite ny energi. Vi gick på fler fester 😀Vi firade 10-årig bröllopsdag med att åka tillbaka till Ölmstad och Röttle och ta om våra bröllopsbilder – till någons tveksamma förtjusning…Den sommaren bilade vi för första gången till Kroatien (alla våra semestrar går att läsa om i menyn här uppe) och blev kära i framförallt stränderna. Vi bodde i det huset vi sen skulle återkomma till 2018, med små förtjusande mini-sköldpaddor. Fin familj i vackra Rijeka!Vi drack god tysk öl……och gick såklart på nöjespark. Jag vet inte hur många såna här bilder jag har från varje sommar, hahaha!Med brorsan testade vi för första gången att vandra. Vi gick John Bauerleden och hade bokat skjuts hem efter typ 2 timmar, men efter närmare 5 hade vi fortfarande inte kommit hela vägen till Gränna (extremt kuperat) utan fick ringa efter skjuts efter ca 1,5 mil. Men det var kul!Sensommar och vi var ute en massa mer, bland annat var ju Lukas stor nog att våga ha med i en eka. Vi var på surströmmingsskiva hos nära kompisar, himla roligt att testa och en fantastisk fest!Vi letade oss ut till alla naturområden vi kunde hitta, här är ifrån skurugata. Och här är från varkullen längst upp vid Hassafallen i Hovslätt.
Jag blir glad när jag ser de här bilderna, och tänker att det var det här året vi dessutom bestämde oss för att försöka få ett till barn. Vi var på en fantastisk plats i livet och fick kanske lite hybris över hur självgående barnen kändes nu när de var så ”stora”. Bortglömda var bajsblöjor, VAB och småbarnsbekymmer och världen kändes stor. Jag hade samtidigt en liten gnagande känsla av att inte jag var ”färdig”, att familjen fortfarande saknade något. Men det skulle dröja många, många månader innan det faktiskt blev ett litet frö i min mage. De här bilderna ger också lite hopp om att även fast man just nu är i bara en massa VAB och passande så kommer snart en lite enklare tid att göra saker igen, och det ser jag fram emot! (Behöver inte förklara att minstingen ändå är älskad och fantastiskt go nu med va?).
I går var egentligen temat på julkalenderinläggen ”3 sliding doors-ögonblick”. Först tänkte jag att jag inte har några sådana som jag vet om, men sen kom jag på att jag faktiskt HAR ett par – men att det är alldeles för privata tillfällen för att jag ska vilja skriva om dem här, så det blev liksom inget. Vi alla de här tillfällena hade jag nog inte kunnat välja/agera annorlunda just DÅ, men nu i efterhand kan jag känna att det hade blivit skillnad åtminstone tillfälligt om jag gjort annorlunda. Konflikter som ligger och jäser under ytan känns ju som de förr eller senare bubblar upp ändå, men kanske hade inte konsekvenserna blivit så stora – vem vet.
I stället för att blogga om sånt i går så ägnades typ hela dagen åt att baka pepparkakshus och pepparkakor med barnen. Jag vet inte varför jag är så enveten och ska göra egen deg, just till pepparkakshus känns det ju rätt oviktigt vad degen smakar, men ändå kan jag inte låta bli att göra mormors gamla recept. Varje gång jag gör de pepparkakorna tänker jag på hennes pigga, grå ögon, krulliga kritvita hår och knotiga händer som med starka nypor och mycket erfarenhet kavlar ut lövtunna pepparkakor. Mycket tunnare än jag orkar med att göra, hennes kunde man se igenom och de smälte som smör i munnen… Det var många år sedan hon dog nu, men jag tänker rätt ofta på henne, även om jag typ aldrig tar mig tid att åka och tända ljus på hennes grav. Men jag tänker att hon förstår, att familjelivet här och nu måste få vara det som har högst prioritet utan att man för den skull glömmer.
Det här är en riktigt gammal bild på mormor och morfar, de kan inte varit mer än max 60 år här.
Dagens lucka ska ju handla om ”det här var 2014”, men eftersom jag redan babblat på alldeles för länge så kör vi en kort foto-session med de stora höjdpunkterna bara:
Jag försökte mig på en tävling i kickboxing. Det gick inget vidare, men jag var rätt stolt över mig själv att jag vågade försöka. Sjukt vältränad var jag med, det här var lätt året jag toppade formen – över hela mitt liv sett.Nej det här är inte Filip, det är Lukas som fyller 4 det här året. Sjukt lika är de dock. Korthårig var jag med, i vårljuset. På en tripp till Göteborg lyckades vi träffa några stormtroopers!Såna små sötnosar!!!! Oliver blev 8 det här året. Vi bilade till Franska Rivieran där mamma firade att hon fyllt år och bjöd på boende en vecka. Brorsan med ❤Alltså förlåt att jag ger mig hän lite, men fan vad vältränad jag var. Den där kroppen krävde dock en sisådär 10 timmar i veckan på gymmet, så den lär jag aldrig se igen. Efter första veckan vid rivieran åkte vi till en veckas boende vid Paris. Hade dock riktig otur med vädret så det var en rätt skruttig vecka, förutom att det är helt meningslöst att åka till en storstad med två ganska små barn. Vi bodde rätt mysigt ändå, på en bondgård lite utanför Paris. Hönorna fick också flytta hem till oss – de var egentligen en 60 års-present till mamma som pratat om hönor länge, ihop med hönshus och gård, men hon kände att hon inte ville ha ansvaret så då fick de flytta hem till oss. Jag tror att det här kan ha varit en av de första utflykterna ”ut i naturen” (eller till dumme mosse), precis i början av det där längtet att komma ut lite mer. Ser inte som det var kanonmycket snö den vintern, åtminstone inte på den här sidan nyår.
Jag använder Instagram rätt frekvent tycker jag, även om jag nog bloggar oftare än jag instagrammar. Men ändå, på mitt instagram har jag i skrivande stund inte mindre än 1905 inlägg, från starten! (Jag heter LindaGladh där om ni vill följa mig)
Det här året då? Vi kikar väl lite! Nu kommer ju bilderna i lite omvänd ordning på instagram, så vi börjar i nutid och går bakåt i året.
En tämligen snöfattig start på vintern har vi haft, så de tillfällen som gått har jag försökt dokumentera för lite vinterkänslan. Annars har det mest varit göttigt , med rom-kalender och champagneprovningar. Oliver blev tonåring, jag har lagat nya recept och jobbat. I höstas var det bröllop som var höjdpunkten, och alla vackra färger i trädgården!Sensommar och vi fick äntligen klart vårt utekök. Dessutom hittade vi enorma mängder kantareller typ för första gången i mitt liv! Vi körde go-kart med brorsan och vi var i Hjo och badade. I slutet av sommaren lade vi klinkers på altanen och hängde mest med barnen ❤Vi var också på semester i södra Tyskland, men de bilderna hamnade på mitt privata, stängda instagramkonto: Vi äter gott, dricker en massa underbar tysk veteöl och åkte på nöjespark – superkul! Men inte så mycket semester med en lite väl företagsam 2-åring…Mitt i sommaren, och vi firar att vi varit ihop i 20 år med att köpa nya vigselringar. Så glad för dem! Tomaterna växer i uterummet och vi försöker ta oss ut i naturen när vädret tillåter. Jag firar min 40-årsdag och får en resa till Palma på Mallorca i present, dit jag åker med Åsa. Så fantastisk upplevelse, väldigt glad för den! Senvinter och Filip fyllde 2 år. Jag jobbar i kylan och vi äter semlor, mums!Förra vintern, och jag åker med de stora grabbarna på en alldeles egen skidweekend i Branäs. Det var så himla mysigt! Blir nog dock ingen hel sån weekend i vinter, utan mer dagsutflykter. Vi firar maken som fyllde 40 och fick en resa till Prag med en kompis.
Det var en kort tillbakablick av året som gick, ett ganska bra år när man ser det så här. Det har hänt väldigt mycket, trots allt!
En till ”lucka” från Jennys adventskalender. Den kommer nog bli rätt komprimerad pga nattens ”sömn” med en vrålhostande Filip i famnen i så upprätt läge som möjligt. Nog om det, är till och med trött på att skriva om skiten.
Det är ju jäkla tur att jag bloggat ett tag, annars hade jag inte kunnat säga något mer om 2011 än att Lukas måste blivit 1 år och Oliver 5 år. Undrar om jag kommer minnas bättre när jag blir gammal? I alla fall, utefter bloggen så hände ungefär det här 2011:
Nyår, 2010-2011
Vi är hemma halva veckorna var, och jag slökollar massor med avsnitt av engelska Masterchef. Minns att det var himla bra, och helt annorlunda än det svenska. Därtill är det visst precis det här året jag kör igång med LCHF vilket funkar bra ett tag.
Det är mest småbarnsliv jag skriver om, för det är ju det jag är mitt uppe i. Märker att jag tar det lite mer avslappnat den här gången, då kändes det som allt varade för evigt…För jäkla söta, de små trollen! Och så små…
Frustrationen över att inte vara en tillräckligt bra förälder finns redan här. Samtidigt försöker jag få till en fast anställning på mitt gamla jobb där jag hittills bara varit konsult via eget företag.
Vädret verkar göra en tvär vändning från ett par decimeter snö i slutet på mars till sommartemperaturer i slutet på april (vad avlägset det kändes nu).
Vi köpte vår bil som nu är vår andra-bil (och som känns rätt skruttig vid det här laget)Vi var en sväng på västkusten med vänner… …Där vi också var på Legoland.Vi ställde till med fest på tema sommar…..såklart med en massa lekar!Lite motvillig syskonkärlek ❤Vi firade Oliver som blev 5. Vi lekte i snön……och jag fick till slut den där anställningen och var med på årets julfest med tema vilda västern.
Det hände säkerligen en massa annat däremellan, men jag hinner inte riktigt leta mer i bloggen för nu är det nån som vaknat!
