I morse när vi klev upp så visade termometern på -13 grader, och det var en fantastisk himmel och strax innan solen gick upp. Jag satt inne några minuter innan jag insåg att jag bara MÅSTE ut, så jag slet åt mig en jacka och ett par stövlar och knatade ut en stund i trädgården..
Morgonljuset var fantastiskt……och sen kom solen!
Så två omgångar sprang jag ut med kameran, andra gången strax efter solen gått upp. Här får ni några bilder åtminstone jag är väldigt nöjd med, både innan solen steg upp, och efter.
Humlen vid hönsgården……torr och skir med frost på sig. Frusna växtstöd i väntan på grönare tider……en vacker kontrast i trädgården!I uterummet var det minusgrader med, och frosten hade skapat fantastiska mönster på glasen.
När det är kallare än -10 så känns det verkligen som hela världen fryser till, det blir stilla och tyst och allt är bara så galet vackert. Även om jag själv är frusen så älskar jag verkligen när det är ”riktig” vinter med mycket snö och kallt, tycker det är mycket värre kyla runt nollgradigt, den går mer in i benen.
Mitt på dagen idag så gav jag mig ut på en ordentlig skidrunda på banvallen vid Bottnaryd, 1,4 mil blev det i godan ro och med äggmacks-paus och tanken är att jag ska åka i morgon med – eftersom det verkar som snön riskerar att försvinna i veckan. Men det förtjänar ett eget inlägg, så det kommer nog ett i morgon.
Egentligen vill jag ju bli bättre på precis allt, så jag skulle kunna rabbla upp allt jag gör, men det är väl ett par punkter som kanske sticker ut lite extra.
Jag skulle vilja bli bättre på:
Att sticka, så jag kan sticka en fin isländsk eller norsk ulltröja
Att stänga av allt ljud från ungarna, så det inte går mig så på nerverna som det gör ibland
Att hålla jobbet i från mig
Att inte ha så hög press på mig själv på hemmaplan
Att få in mer vardagsmotion och promenader (tänker att en hund är bra här)
Att fotografera!
Och på tal om den sista punkten så har jag ändå övat en hel del i dag, när solen tittade fram för första gången på nästan en månad… Har varit ute halva dagen, och har just letat efter små solglimtar – bokstavligt talat. Är faktiskt jättenöjd, så här kommer en hel bildkavalkad!
Sol på en gammal fasad
Alltså sol ändå!
Snöbär!Sol mellan granarna på Ryforsleden!Reflektion i en pöl bland mossan
Det går framåt här, i dag är L tillbaka i skolan, maken fick negativt på COVID i går och vi inväntar svar på O’s test så kan han gå till skolan med. Filip är lite snorig fortfarande, så det blir inget dagis idag heller, och kanske inte i morgon heller. Men vad ska vi då hitta på, när det mest är snorigt och trist? Tycker vi tar ett omtag på mina egna favoritbilder i år (ur kategorin fina, neutrala bilder), bara för att få lite fint att kolla på!
De första sipporna.Inre frid utomhusÄppelblom2020 – inte ett år med fyrklöver direkt, men fint ändåVackra orsaker till allergiEn riktigt bra selfie
Frodig sommaräng
Skira blåklockorSommarens tidsfördrivViloplatsSandhammaren, ÖsterlenHöstfluffMorgondaggEn mjuk, grön natursängFrost och morgonsolGula skatter i skogenUtekaffeHöstfärger
Tycker nog faktiskt att jag blivit bättre genom åren på att se de där fina små motiven. En bra kamera hjälper ju, som jag nämnt innan så är ju foto något jag verkligen skulle vilja ha mer tid för, men som det är nu är jag glad om jag hinner slänga iväg ett foto på en autofunktion när jag får en sekund över, de handlar oftast inte om mer tid eftersom det mesta jag fotar fotar jag när vi är ute med hela familjen. Tänker avsluta med bilden nedan, för visst behöver vi mer kärlek efter det här året?
Måtte 2021 bli ett lite mer kärleksfyllt och roligare år!
Som vanligt så är det i juli vi gör mest saker, man är ledig, vädret är oftast bra (även om det var väldigt halvdant i år) och det finns mycket aktiviteter att välja på. Så vad gjorde vi då?
Jo, vi var ute och paddlade kanot med hela familjen på Stråken, och lite senare med bara de stora barnen i Bunn.
Vi fick ett fantastiskt erbjudande om att få låna ett sommarhus av Tobbes ”sommar-mamma”, där vi spenderade en fantastisk långhelg:
Sen var det dags för den enda lite mer planerade aktiviteten denna sommaren, ett par dagar på Österlen med kusinerna!
Efter det blev det mest små-utflykter, som till Omberg.
I trädgården växte det så det knakade…
Juli blev augusti och nu kom betydligt trevligare väder, lagom till semestern var slut såklart. Trädgården fortsatte leverera får man ju säga.
Och skogen gjorde detsamma, för vi plockade en jätteomgång med sommarkantareller!
Jag kände lite ångest efter en sommar som inte erbjudit den semester jag velat och behövt ha, så i augusti passade vi på att göra om i hallen.
September kom, och vi fortsätter döva lite ångest med renovering av sovrummet med…
Vi tog en minst sagt prövande vandring hela familjen på Bauerleden.
Men det bästa den här månaden var att hälsa på min lilla brorsdotter!
Oktober drog in, och det blev inte så många aktiviteter längre. Jobbet har varit ganska stressigt stora delar av året och är det nu med, eller stressigt kanske inte är rätt ord men jag känner en stor press på att inte göra fel, så jag är ganska mentalt trött (även nu). Men lite gör vi, vi tar tex med mini på en stunds utflykt på Hökensås, det började katastrofalt men blev helt ok sen ändå.
Det har varit en ovanligt deppig och ångestladdad höst ser jag nu, när jag tittar tillbaka. Men lite utevistelser hjälper till att lätta på klumpen i magen.
Sen kom november, även årets i vanliga fall deppigaste månad, och inte superkul i år med covid och allt heller. Det händer inte så mycket, men jag stickar mig en gosig halskrage och ett par vantar, använder dem faktiskt massor!
Sen går vi ju faktiskt vidare med en tanke vi haft så himla länge, att skaffa hund. Beslutet är inte 100 klart ännu, men vi har fått träffa en fantastisk uppfödare och hennes fina hundar – och faktiskt ska vi få låna hem den här sötnosen till helgen (bild lånad från Xoloannes sida)
Och december då? Tja, vi är ju mitt i denna totalt genomgrå månad, bredvid mig har jag en förkyld hustomte som fick komma hem från dagis och i morgon blir det VAB. Vi får väl se vad månaden har att komma med i övrigt…
Dagens rubrik i Kajsons julkalender är ”något jag vill skapa nu”, och jag måste säga att ett bra tag stod det helt still i huvudet på mig. Men sen kom jag faktiskt på att jag faktiskt HAR en hel del skaparlust just nu, jag har bara inte tänkt på det!
Dels så är jag så himla sugen på att fota lite mer – något som dock är rätt jäkla svårt när det bara är TYP ljust i några timmar mitt på dagen. Men när jag jobbade hemifrån i fredags tog jag en kort frukostpromenad och lyckades faktiskt få till inte mindre än två bilder från en halvdan mobil, de flesta har nog redan sett dem på Instagram, men ändå:
En fin ladugårdsdörr vid Klämmestorp…och den lilla ”sjön” vid början av Hallbyleden.
Sen har jag ju stickat mina Lovikkavantar, och skulle nog kunna tänka mig att sticka ett par till om jag bara kommer åt att köpa garn någon gång.
Och idag gjorde jag något jag inte gjort på säkert 25 år minst, jag målade två julkort som ska skickas till närmsta familjen, det kändes grymt ovant men är väldigt kul – när man väl bara släpper all prestationsångest och bara gör just det som känns roligt. Hade kvar lite gamla akrylfärger i en pyssellåda – hälften hade typ torkat i hop, men det gick ändå.
Tydligen är ändå tristess bra för kreativiteten, att ha tråkigt gör ju att hjärnan faktiskt får möjlighet att komma till ro en stund. För det är ju ändå så, att ska man känna att man har tid att sätta sig med nåt sånt här ”onödigt” så måste det ju finnas ganska mycket tid över, annars prioriteras det ju liksom bort först av allt.
Mer tråkigt blir det väl delvis i veckan med, jag är ju lite snuvig och har halsont så jag ska testa mig i morgon – fast det känns samtidigt så fånigt för i vanliga fall hade jag knappt reflekterat över det. Sen är L också ganska ordentligt snuvig och hes, så frågan är om jag ska försöka få med mig honom med, han får i vilket fall stanna hemma från skolan i morgon. Nu är det däremot dags att lägga sig i soffan en liten stund tror jag bestämt. Kram på er!
Förlåt om jag lät lite dramatisk i mitt förra inlägg, det är inget allvarligt som hänt, det var bara en helg som var till brädden full med konflikter och jag tog helt enkelt slut. Det börjar kännas bättre, en rätt rolig vecka med jobbarkompisarna kan jag till stor del tacka för det, men jag har noll tolerans för konflikter och bråk här hemma just nu känner jag.
Sen är det ju en deppig årstid nu, eller det är det om det är dåligt väder i alla fall. För en krispig höstdag med isblå himmel och strålande sol är ju inget att klaga på, det är den råa, fuktiga kylan i en smutsgrå dimma som är vidrig. Men kanske just därför så är de vackra stunderna på hösten lite extra vackra? Höll nästan på att köra av vägen på väg ut till Bankeryd för att träna i går, för den sista kvällssolen silades genom höströda löv och rågfärgade ängar och var sådär magiskt vacker. Önskar jag haft tid att stanna och fota…
En annan höjdpunkt visade sig helt oväntat i går, när jag var ute på Stigamo på jobb och helt plötsligt morgonsolen brände igenom dimman…
Jag önskar verkligen att det blir fint väder till helgen, i så fall ska jag ta med den riktiga kameran ut och fota, nu har jag fått nöja mig med en halvdan mobilkamera.
I morgon är det i alla fall skola hela dagen, och tenta i arbetsmiljö. Inte supertaggad, om jag ska vara ärlig, men vi har ju en skön klass så det ger sig nog det med. (Vi kör på distans men alla ska ha kamera och ljud på så det blir inte riktigt lika enformigt som när man sitter och bara lyssnar)
Hösten kan ju vara så krispig och fantastiskt, men den kan ju också kännas rätt deppig, speciellt som vädret varit i helgen… Men då kan det vara bra att ha med kameran ändå, den var ju med i går, och gå lite närmare det som är vackert… I dag är det höstdagjämning, vilket känns betydligt mer deppigt än motsatsen på våren, men nu tar vi och fokuserar på sånt som är som vackrast nu:
VitmossaDe sista gröna bladenVackra nyponIntrikata spindelnätEn annan färgskalaSkirt gräs som torkat till fina vippor
Trött är jag nu minsann, men vilken bra lördag ändå. Eller vecka, för den delen, det har varit mer normal och behaglig belastning på jobbet i veckan, så jag har hunnit andas och planera – känns bra!
Men i dag då, vi började med träning jag och Oliver. Pga Covid kör de inga Crosscage pass dessvärre, utan närmsta man kan komma nu är CrossChallenge. Också lite åt cirkelfyshållet, fast eftersom man inte ska byta utrustning utan att göra rent just nu har varje person sin egen station och kör på – och det är inte lika kul tycker inte jag. Men ändå, det är ju alltid jätteskönt att ha börjat lördagsmorgonen med att träna ändå!
Därpå blev det hem och måla om sovrum. Eller ja, som vanligt när man målar så är det ju mest förarbetet som tar tid, att maskera och grundmåla där det behövs. När vi tog bort lister och sånt så kom tapeter upp som jag till och med glömt att vi haft, men när vi räknade efter så kom vi fram till att det här är SJÄTTE gången vi gör om i sovrummet?! Men bättre att byta väggfärg och tapeter än partner, tänker jag 😉
Hittade faktiskt en bild (äkta pappersfoto, inskannat) från den första tapeten (men andra färgen, först var det bara målat i en gräslig beige-rosa nyans eftersom vi fick slut på ork att välja tapeter efter alla val när vi byggde huset). Det är lite skillnad, både på hur fotona på bloggen såg ut då och på hur inredningen såg ut, kan man väl snabbt konstatera…
Det är på något sätt ett av de svåraste rummen att få till riktigt bra, dels har behoven varierat rätt mycket genom året – nu menar jag mest som att vi har haft spjälsäng där inne i tre omgångar och att vi får knö in lite andra grejor som inte får plats nu när barnen behöver varsitt helt rum. Men det här känns bra, riktigt bra till och med! I morgon blir det andra och sista lagret färg, sen är det bara lister kvar innan det riktigt roliga börjar med inredningsdetaljer. Älskar att planera och fundera och hitta små saker som blir perfekta – det blir oftast inga dyra lösningar utan med IKEA och MIO när det gäller möbler och sen är tex Backamo en favorit när det kommer till inredning. Gillar att kunna byta ut efter humör, och har åtminstone lite saker i skåpen man kan varva med.
Här är en av mina personliga favoriter i sovrummet, tapetserade den när maken var på konferens en helg.
Men visst ja, när vi målat klart på förmiddagen så tog vi med Filip ut en sväng och letade svamp. Inte så effektivt, ska medges, men det kändes ändå inte som det var några mängder just nu, kombinerat med att vi nog inte var först på plats. Men men, tillräckligt för att få ihop en lyxig middag med kantarellrisotto blev det ändå, och det firades med lite Prosecco.
I kombination med att Filip vaknade 07 i morse (inser när jag skriver det hur bortskämda vi är med honom, de andra barnen har det varit mer åt 05) så är jag nu riktigt, riktigt trött. Ska nog försöka hålla mig vaken till att avsnitt Lucifer, sen blir det absolut läggdags, mitt i färgdoften…
PS, klart ni ska få bilder på hur det blir i sovrummet, men inte förrän jag är färdig och det är lite piffat.
I tre dagar nu har vi varit så nära utomlands man kan komma – eller, vi har varit nere i Skåne 😉
I tisdags spenderade vi nästan hela dagen hos min svägerska (på ”riktigt” sedan de gifte sig i höstas, haha), dvs makens syster med familj. Fantastiskt trevligt, och vi pratade och åt hur mycket som helst. Vi hade två nätter bokade på Malmö arena hotel, så där spenderade vi natten, inte lätt att ta gäster när man kommer fem pers, så det var en bra lösning.
Onsdagen fick vi en guidad tur ”Österlen runt”, som började på Sveriges sydligaste punkt – Smygehuk.
Därpå blev det en promenad upp till Ale Stenar – där det var halv storm (och en anstormning av folk) – men när vi satte oss vid hamnen precis intill så hamnade vi i lä, så där var det suveränt att sitta och käka.
Sista stoppet blev en lång, vit strand vid Sandhammaren. Mängder med bilar, men det var ju en sån megastor strand så man kände sig rätt själv ändå. Här blev den kraftiga blåsten både orsak till lek i vågorna och ganska jobbig på stranden, det var ju inte några temperaturer att prata om heller men trots det badade barnen.
Minsta kusinerna ❤Och de lite större ❤
I dag tog vi mest ett par snurriga varv inne på Emporia (inte lätt att hitta där inne), men det funkar ju sådär med tre barn är ju bara att konstatera. MEN – på hemvägen från Malmö plockade vi upp något jag lovar att berätta om i morgon! Nu är jag trött och vill mest vara i fred en stund efter ganska intensiva dagar med familjen.
För snart en vecka sedan fick maken ett sånt himla snällt erbjudande av en kvinna han bodde hos på somrarna när han var mellan 6 och 16 år. Hon hyr i vanliga fall ut sitt sommarhus, men nu hade hon fått en avbokning pga Covid19 och då fick vi erbjudandet att få låna huset i så många dagar vi ville. Det passade ju sjukt bra just över slutet av veckan som var, eftersom det skulle bli varm och soligt, så från torsdag till söndag har vi bott i ett sommarhus lite utanför Vimmerby, nästan vid Frödinge.
Där har vi haft lata, sköna sommardagar, i ett jättefint och välskött gammalt hus (fast med el och vatten, skönt!), där vi mest fiskat, solat, lekt, spelat brädspel och bara latat oss. Så gott! Varnar nu för en virtuell bildbomb, för det var SÅ vackert där…
Vi börjar med huset, så välskött och nästan sockersött – med en blommande och frodig trädgård.
Utanför huset låg det två ytterligare byggnader:
Ett som agerade förråd…Och ett som agerade både som ett mini-museum och en festlokal.På nedre plan har det sparats föremål från att äldre släktingar bott på gården, här hittades en mormors gamla barn-skor och en handväska bland mycket annat. Kan inte varit jätteenkelt att åka skidor på såna här brädor tänker jag mig?På loftet stod två långbord och här skulle man nog kunna ha en riktigt bra kräftskiva tänker jag mig!I trädgården fanns det fullt med bär och blommor.
Till huset hör en bit strand som ligger ca 100 m bort, vägen till den leder genom en kohage – men i år var det inga kor där. Både bra och dåligt, kul med kor fast skönt att slippa mer flugor och flygfän.
Till stranden hörde en eka, den har spenderats MÅNGA timmar i av oss alla, i olika konstellationer.
De stora grabbarna fick ge sig ut själva och gjorde det med stor entusiasm.Filip var nog minst av alla på båten, svårt att sitta still så länge.
Vi både metade och kastade en hel del, men kunskapsnivån är nog lite dålig för det vi fick var mest ett par små aborrar och mörtar.
Och det trots att vi även var ute i princip varje kväll, en bit efter solen gått ner. Sjukt vackert och lugnt….Jag spenderade massor med tid i solen på bryggan, så skönt…
Tyckte att det allra bästa med platsen var lugnet, det var ju bara vi själva som hördes i princip. Alla hade det riktigt bra!
Man SER hur det lyser ”bus” ur ögonen på de här!!!Den här var mer flitig 😉Så fint ljus om kvällarna, passade på att fota alla massor.
Vi har käkat precis så där enkel men god mat som det ska vara – grillat lite och haft lite potatis och sallad till. Inget avancerat, bara gott!
Och så lite prosecco i saftglas med 🙂
Så kan det gå, när man oväntat får ett erbjudande om semesterboende! Tack till A som gav oss chansen!
