Höstdagjämning

Hösten kan ju vara så krispig och fantastiskt, men den kan ju också kännas rätt deppig, speciellt som vädret varit i helgen… Men då kan det vara bra att ha med kameran ändå, den var ju med i går, och gå lite närmare det som är vackert… I dag är det höstdagjämning, vilket känns betydligt mer deppigt än motsatsen på våren, men nu tar vi och fokuserar på sånt som är som vackrast nu:

Vitmossa
De sista gröna bladen
Vackra nypon
Intrikata spindelnät
En annan färgskala
Skirt gräs som torkat till fina vippor

Ja ni ser ju, det är inte så dumt med höst ändå.

Full lördagsrulle

Trött är jag nu minsann, men vilken bra lördag ändå. Eller vecka, för den delen, det har varit mer normal och behaglig belastning på jobbet i veckan, så jag har hunnit andas och planera – känns bra!

Men i dag då, vi började med träning jag och Oliver. Pga Covid kör de inga Crosscage pass dessvärre, utan närmsta man kan komma nu är CrossChallenge. Också lite åt cirkelfyshållet, fast eftersom man inte ska byta utrustning utan att göra rent just nu har varje person sin egen station och kör på – och det är inte lika kul tycker inte jag. Men ändå, det är ju alltid jätteskönt att ha börjat lördagsmorgonen med att träna ändå!

Därpå blev det hem och måla om sovrum. Eller ja, som vanligt när man målar så är det ju mest förarbetet som tar tid, att maskera och grundmåla där det behövs. När vi tog bort lister och sånt så kom tapeter upp som jag till och med glömt att vi haft, men när vi räknade efter så kom vi fram till att det här är SJÄTTE gången vi gör om i sovrummet?! Men bättre att byta väggfärg och tapeter än partner, tänker jag 😉

Hittade faktiskt en bild (äkta pappersfoto, inskannat) från den första tapeten (men andra färgen, först var det bara målat i en gräslig beige-rosa nyans eftersom vi fick slut på ork att välja tapeter efter alla val när vi byggde huset). Det är lite skillnad, både på hur fotona på bloggen såg ut då och på hur inredningen såg ut, kan man väl snabbt konstatera…

Det är på något sätt ett av de svåraste rummen att få till riktigt bra, dels har behoven varierat rätt mycket genom året – nu menar jag mest som att vi har haft spjälsäng där inne i tre omgångar och att vi får knö in lite andra grejor som inte får plats nu när barnen behöver varsitt helt rum. Men det här känns bra, riktigt bra till och med! I morgon blir det andra och sista lagret färg, sen är det bara lister kvar innan det riktigt roliga börjar med inredningsdetaljer. Älskar att planera och fundera och hitta små saker som blir perfekta – det blir oftast inga dyra lösningar utan med IKEA och MIO när det gäller möbler och sen är tex Backamo en favorit när det kommer till inredning. Gillar att kunna byta ut efter humör, och har åtminstone lite saker i skåpen man kan varva med.

Här är en av mina personliga favoriter i sovrummet, tapetserade den när maken var på konferens en helg.

Men visst ja, när vi målat klart på förmiddagen så tog vi med Filip ut en sväng och letade svamp. Inte så effektivt, ska medges, men det kändes ändå inte som det var några mängder just nu, kombinerat med att vi nog inte var först på plats. Men men, tillräckligt för att få ihop en lyxig middag med kantarellrisotto blev det ändå, och det firades med lite Prosecco.

I kombination med att Filip vaknade 07 i morse (inser när jag skriver det hur bortskämda vi är med honom, de andra barnen har det varit mer åt 05) så är jag nu riktigt, riktigt trött. Ska nog försöka hålla mig vaken till att avsnitt Lucifer, sen blir det absolut läggdags, mitt i färgdoften…

PS, klart ni ska få bilder på hur det blir i sovrummet, men inte förrän jag är färdig och det är lite piffat.

Österlen

I tre dagar nu har vi varit så nära utomlands man kan komma – eller, vi har varit nere i Skåne 😉

I tisdags spenderade vi nästan hela dagen hos min svägerska (på ”riktigt” sedan de gifte sig i höstas, haha), dvs makens syster med familj. Fantastiskt trevligt, och vi pratade och åt hur mycket som helst. Vi hade två nätter bokade på Malmö arena hotel, så där spenderade vi natten, inte lätt att ta gäster när man kommer fem pers, så det var en bra lösning.

Onsdagen fick vi en guidad tur ”Österlen runt”, som började på Sveriges sydligaste punkt – Smygehuk.

Därpå blev det en promenad upp till Ale Stenar – där det var halv storm (och en anstormning av folk) – men när vi satte oss vid hamnen precis intill så hamnade vi i lä, så där var det suveränt att sitta och käka.

Sista stoppet blev en lång, vit strand vid Sandhammaren. Mängder med bilar, men det var ju en sån megastor strand så man kände sig rätt själv ändå. Här blev den kraftiga blåsten både orsak till lek i vågorna och ganska jobbig på stranden, det var ju inte några temperaturer att prata om heller men trots det badade barnen.

Minsta kusinerna ❤
Och de lite större ❤

I dag tog vi mest ett par snurriga varv inne på Emporia (inte lätt att hitta där inne), men det funkar ju sådär med tre barn är ju bara att konstatera. MEN – på hemvägen från Malmö plockade vi upp något jag lovar att berätta om i morgon! Nu är jag trött och vill mest vara i fred en stund efter ganska intensiva dagar med familjen.

Gersfall och Gerssjön

För snart en vecka sedan fick maken ett sånt himla snällt erbjudande av en kvinna han bodde hos på somrarna när han var mellan 6 och 16 år. Hon hyr i vanliga fall ut sitt sommarhus, men nu hade hon fått en avbokning pga Covid19 och då fick vi erbjudandet att få låna huset i så många dagar vi ville. Det passade ju sjukt bra just över slutet av veckan som var, eftersom det skulle bli varm och soligt, så från torsdag till söndag har vi bott i ett sommarhus lite utanför Vimmerby, nästan vid Frödinge.

Där har vi haft lata, sköna sommardagar, i ett jättefint och välskött gammalt hus (fast med el och vatten, skönt!), där vi mest fiskat, solat, lekt, spelat brädspel och bara latat oss. Så gott! Varnar nu för en virtuell bildbomb, för det var SÅ vackert där…

Vi börjar med huset, så välskött och nästan sockersött – med en blommande och frodig trädgård.

Utanför huset låg det två ytterligare byggnader:

Ett som agerade förråd…
Och ett som agerade både som ett mini-museum och en festlokal.
På nedre plan har det sparats föremål från att äldre släktingar bott på gården, här hittades en mormors gamla barn-skor och en handväska bland mycket annat.
Kan inte varit jätteenkelt att åka skidor på såna här brädor tänker jag mig?
På loftet stod två långbord och här skulle man nog kunna ha en riktigt bra kräftskiva tänker jag mig!
I trädgården fanns det fullt med bär och blommor.

Till huset hör en bit strand som ligger ca 100 m bort, vägen till den leder genom en kohage – men i år var det inga kor där. Både bra och dåligt, kul med kor fast skönt att slippa mer flugor och flygfän.

Till stranden hörde en eka, den har spenderats MÅNGA timmar i av oss alla, i olika konstellationer.

De stora grabbarna fick ge sig ut själva och gjorde det med stor entusiasm.
Filip var nog minst av alla på båten, svårt att sitta still så länge.

Vi både metade och kastade en hel del, men kunskapsnivån är nog lite dålig för det vi fick var mest ett par små aborrar och mörtar.

Och det trots att vi även var ute i princip varje kväll, en bit efter solen gått ner. Sjukt vackert och lugnt….
Jag spenderade massor med tid i solen på bryggan, så skönt…

Tyckte att det allra bästa med platsen var lugnet, det var ju bara vi själva som hördes i princip. Alla hade det riktigt bra!

Man SER hur det lyser ”bus” ur ögonen på de här!!!
Den här var mer flitig 😉
Så fint ljus om kvällarna, passade på att fota alla massor.

Vi har käkat precis så där enkel men god mat som det ska vara – grillat lite och haft lite potatis och sallad till. Inget avancerat, bara gott!

Och så lite prosecco i saftglas med 🙂

Så kan det gå, när man oväntat får ett erbjudande om semesterboende! Tack till A som gav oss chansen!

Bankerydsleden

Ni som följer mig på instagram (@LindaGladh) har nog sett att det varit en hel del aktivitet där det senaste dagarna. Här släpar det lite, dels för att jag vill hinna sitta ner och skriva men även för att jag vill hinna få in lite bilder från den riktiga kameran med. Men vi börjar med gårdagen…

I någon blandning av straff för mitt fruktansvärt dåliga och tjuriga humör i måndags kombinerat med välbehövlig egentid fick jag för mig att vandra Bankerydsleden. Nu hade jag ju fått för mig att den var 2 mil lång och att jag tänkt att om man struntar i att gå den lilla svängen ovanför kyrkan så blir den nu bara typ 15 km, men det var ju lite fel. Satan vad lång den leden är, tydligen 24,5 km men den kändes nästan ännu längre. När jag var i trakterna runt Risbro-dammen och hade haft blåsor på tårna den senaste timmen gav jag faktiskt upp och bad att bli hämtad – men jag känner inte att mina 14 km var ett nederlag ändå. Det var däremot himla längesedan jag vandrade mer än ett par kilometer med barnen, senast var nog när jag var i toppform och nu är jag mer i soff-form, så jag hade absolut glömt hur jobbigt det blir efter ett tag.

Så här ser ju hela leden ut…
…och så här långt kom jag, innan jag gav upp.
Tyckte nog ändå jag knatade långt, så jag känner mig inte besviken 🙂
Lite ruiner och annat smått att kolla på.

Men, det var än ganska omväxlande led att vandra – bitvis tämligen kuperad och andra bitar på landsväg, med allt från tallskog till åkermark. Vädret var också omväxlande, så att säga, från störtskurar till sol, så regnjackan åkte av och på ett antal gånger. Jag hade dessutom plockat med kameran, fasen vad kul det är att fota lite ändå.

Det fanns mängder av blåbär…
…så jag mumsade i mig ett helt gäng nävar.

Lite sur på mina dumma fötter som måste ha vuxit en halv storlek efter Filip och därför klämde mina vandringskängor mer än de borde – har ju som sagt bara gått kortare sträckor på sistone. Kände mig lagom snygg när jag haltade runt här hemma med stela ben och ömma fötter sen, gud vad gammal man kan känna sig ibland då.

Borås djurpark

I dag passade vi på att göra en riktig sommarutflykt, vi åkte till Borås djurpark för att fira att det är sommarlov (ja inte för oss vuxna, men för barnen). Tycker det är himla mysigt med djurparker (i Sverige, där det känns som djuren har det bra) på ett liksom lite vilsamt sätt. Det är ingen jättespänning, inte en massa stoj utan man traskar liksom runt i lagom takt. Tittar på djur, jagar skator, leker med pinnar och äter glass, i bland behöver det inte vara mer komplicerat.

Vi har sett en massa fina djur:

Alla barnen var med och ALLA inklusive vi vuxna hade en väldigt trevlig dag, inte minst tack vare det perfekta vädret med strålande sol och en precis lagom temperatur. Sist vi var här var Filip typ 3 månader, det var mer lagom att åka hit nu med honom kan vi väl säga (men de stora hade så klart glädje av båda besöken). Det var dessutom Corona-anpassat på så sätt att man måste förboka sin biljett, vilket gjorde att det var en alldeles lagom mängd folk dessutom. Bara minut-långa köer till glassen och alla djur man ville se gick att gå fram till. Det vara bara ap-huset som var stängt, och av oklar anledning tyvärr även den lilla vatten-lekparken.

Man fick sitta i en stor traktor…
…och en liten! Snacka om glädje!
Lite medhavd smörgåstårta satt fint.
Innan vi klappade bondgårdsdjuren.

Filip var nog ändå den som hade allra roligast i dag, och det i sin tur hade ju vi andra roligt åt. Bäst av allt var ändå dinosaurerna, som iakttogs med någon form av skräckblandad vördnad och förtjusning!

Man kan ana en viss skepsis.
Glass och belgiska våfflor blev det till fikat minsann.
Och mängder med vatten.

En riktigt bra dag helt enkelt!

15 år?!?

Jag förstår inte riktigt hur det kan vara så länge sedan vi gifte oss som 15 år? Minns ändå dagen ganska väl, bubbligt och nervöst men också sprudlande glatt! Det som är svårast att minnas är på ett sätt vilka som var med, för på något sätt tänker jag mig att alla jag gillar och umgås med I DAG var med DÅ, vilket såklart inte var fallet eftersom jag inte kände många av dem då. Det blir också någon form av hjärnsläpp när jag ska få in barnen i ekvationen, ingen av dem fanns ju såklart när vi gifte oss (såklart för att äldsta är 13, inte för att jag håller på någon form av ”barn-efter-äktenskap-tradition”), men det är nästan svårt att komma ihåg ett liv innan dem.

I vilket fall, vi hade varit ihop i nästan 6 år när vi gifte oss, vilket kändes rimligt just då, även om det nu känns väldigt ”litet” att gifta sig vid 26 års ålder? Budgeten var ju lite därefter, så vi fotade själva och ordnade väl rätt mycket annat själva, förutom att vi hade ett litet antal gäster, bara vänner och närmsta familjen, så jag tror vi var typ 24 personer om jag inte minns fel. Här kommer ett gäng bilder från vårt bröllop, och så små vi var!

Vi fotade med en vanlig digitalkamera (ok, det var typ en nymodighet då, så gammal är jag) vid Röttle.
Själva vigseln var i Ölmstad kyrka.
Middagen efter var sen på Gyllene Uttern.

När vi firade 10-årig bröllopsdag tog vi ju faktiskt nya bilder, så jag kastar med några av dem med:

Det här var ju innan Filip, så vi var 4 i familjen (och jag kom i min klänning)
Vi fotade lite nere vid bryggan den här gången med. Man kan väl säga att det var en mer avslappnad fotografering 🙂
MYCKET er avslappnad fotografering 😀
Alla var inte glada hela tiden…

Puss på dig älskling, vi kör väl 15 år till nu när vi fått upp farten? ❤

Safaritälts-camping i Ösjönäs

”Vi måste ju hitta på något nu när vi snart firar 15-årig bröllopsdag. Ska vi inte ta den där ”glampingen” din kollega tipsade om, i Tivedens nationalpark? Jo men det kan ju bli bra, i slutet av maj brukar det ju faktiskt alltid vara ganska najs väder och värme.”

Sagt av intet ont anande Jag, för ungefär tre månader sedan.

Det blev ju så, att vi just åkte för att tälta i safaritält på Ösjönäs. Det var ju bara det där med vädret som inte blev som det skulle, såklart, det blir ju aldrig det för min del (japp, tar det högst personligt att vädret hela våren varit skruttigt när jag varit ledig och fint när jag jobbat. Ledsen övriga sveriges befolkning. ). Men låt mig berätta genom ungefär 374 bilder:

Vi blev tilldelade tält 4 när vi kom på lördagseftermiddagen. Något av en överraskning, hade intrycket av att det endast fanns ett eller två tält, men totalt var det 5 tält, alla placerade precis intill sjön.

Safaritälten var hyfsat stora, innertältet var 3×3 m och förtältet (yttertältet?) lika stort till ungefär. Och det gick att stå raklång i tältet med, ett stort plus. Hela tältet står på ett trädäck, så golvet är rakt och så, väldigt smidigt. Utanför tältet var en liten ”altan” där man absolut hade kunnat sitta och ha världens trivsammaste utsikt om det inte hade varit för att det var typ 10 grader och regn.

En överraskning var dock att det bara var det inre tältet som var ”uppvärmt”. Och med uppvärmt menar jag att ett mikroskopiskt element jagade bort den värsta kylan. I yttertältet där det stod 2 av 4 sängar var det INGEN värme, och här var det heller inget ”tältgolv” vilket gjorde att det rann in vatten längs brädorna på golvet, vi hann inte märka det innan en del kläder hade blivit blöta tyvärr.

Båda nätterna sov jag och Filip i innertältet, han sov i min säng (max 80 cm bred, det var sjukt trångt men det var ju eget val så inget att klaga på), första natten sov Lukas i den andra inre sängen och andra natten sov maken där. Oliver som är varmblodig av det rejälare slaget hade inga problem att sova i yttertältet med bara kallingar och t-shirt samt ett vanligt täcke, vi andra sov allra minst i komplett underställ (och jag även i min supertjocka ulltröja över mitt varma ull-underställ samt med täcke och filt). Det funkade ändå, ingen frös sådär så att det inte gick att sova i alla fall. För det var ju det där med vädret….

När vi kom på lördagen såg himlen ut så här och ett nästan oavbrutet åskande på lite distans varnade för regnet som var på ingång. Som tur var hann vi få in allt vi skulle i tältet innan det började åtminstone. Runt 10 grader och regn var det sen även HELA söndagen med kortare uppehåll, så ingen brejk här. Däremot var det en fantastiskt fin solnedgång första kvällen när himlen sprack upp för en stund, är glad att maken fotade för jag hade inte tagit mig ut i kylan från där jag låg under täcket om jag så fått en miljon… Dessutom hade jag ju varit tvungen att kliva över barnen, vill jag också hävda.

Hade vi inte haft det så kallt och regnigt så hade det verkligen varit en riktigt fin upplevelse, för i tältet kunde man ligga och höra allt från storlom till gök och tusen olika sorters fågelkvitter till, blandat med bara susande från träden och lite regndroppar mot tältet. Kan i alla fall tala om att det blev riktigt mörkt i tältet, så det är nog inga problem ur den synvinkeln även under sommaren.

Runt omkring i nationalparken var det väldigt fint och alldeles nyutslaget grönt, så vi spatserade runt i kortare rundor mellan de värre regnskurarna.

Det fanns ett gäng olika leder med, vi gick en kort led runt en liten halvö, men det var ganska mycket folk i krokarna så även de längre lederna är nog väldigt populära.

Bästa lockmedlet när motivationen tryter för att fortsätta – trycka på ”knapparna” utmed leden (självklart med nåt roligt ljud till).
Det petades i vatten, kastades kottar, kollades myror och lite allt möjligt. Inga problem på så sätt att ha med någon av grabbarna.

Så vad gjorde vi hela tiden. I ärlighetens namn så känns det mest som vi åt. Det fanns en stor grillkåta som tur var, där vi kunde grilla även i ösregnet utanför. Vi har käkat typ hur mycket som helst de här dagarna känns det som, och riktigt gott med. Så här lade vi upp det för 5 pers varav 3 hungriga pojkar:

Lördag kväll – lax- och pastasallad (med Prosecco till oss vuxna, lite lyx får det allt vara när man firar bröllopsdag och det ösregnar). Till efterrätt blev det vit chokladmousse.

Söndag förmiddag – ärtsoppa med krabbelurer till fika/efterrätt.

Söndag eftermiddag – grillade quesadillas (Prosecco igen, som sagt, ösregn)

Jag har inte skrivit upp någon frukost, det beror på att det ingick en jättetrevlig frukost till tältövernattningarna, absolut ett riktigt stort plus! På det stora hela hade jag lite fel, jag sa att det nog kommer bli antingen en riktigt bra eller en riktigt dålig upplevelse, för den blev faktiskt typ ”ok”, vilket mestadels beror på just det sketna, kalla, regniga vädret.

Nu ska jag snart gå och lägga mig, för det finns minsann lite sömn att ta igen. Avslutar med en rolig bild på Filip, ser precis ut som han är i full fart med att kasta en trollformel på oss.

Västanåleden – igen

I går åkte vi ut till Västanåleden, en favorit i repris. Lite kul var det med att jag fått ett gäng sökträffar på bloggen på just Västanåleden och det var minsann fullt på båda parkeringarna – kanske var det någon av de vi mötte som läst om leden på min blogg? Häftig tanke faktiskt!

Så otroligt vackert det är ute nu, med all skir grönska och de första vårblommorna. Det är tusen gröna nyanser i skogen nu, jämfört med tex sensommaren då allt är jämnt mörkgrönt.

Storebrorsor ❤
Minstingen knatar som vanligt på superbra själv.

Trodde nästan att det skulle varit kö till grillplatsen, men de flesta verkar ha gått för vandringens skull så det var tomt där när vi kom. Menyn för dagen var kolbulle och grillad banan med choklad. Mumma!

Grabbarna äter hur mycket som helst när vi är ute, får göra stor vuxenportion till alla 3!
Jag invigde min fina emaljerade kaffekopp utomhus, ihop med eget, nymalt kokkaffe.

Innan hemfärden så ska man såklart traditionsenligt hänga lite nere vid vattnet och kasta macka med de perfekta stenarna på stranden…

Kan vi bara ta en kort paus här. Kolla kinderna, den lilla näsan och de centimeterlånga ögonfransarna alltså!

När vi gick hemåt så valde vi att ta den lite längre vägen en bit upp i skogen istället för att gå tillbaka utmed Vättern igen. Mycket roligare, men också mycket mer krävande och ibland nästan klättring. Det hade nog inte gått så bra att ta den vägen om inte Filip för en gångs skull glatt gick med på att sitta i bärryggsäcken, för det är SMALT och BRANT. Men som sagt, riktigt kul!

Vi råkade vika av lite tidigt bara, så den sista biten tillbaka gick vi på den här vägen, inte fy skam det heller.
Så vackra, blommande träd överallt!

Så, kanske var det nån av er som läser här som jag träffade, extra kul i så fall!

Grillning i Strömsbergsskogen

Vill man se dagens #fångafebruari så får man pallra sig in på mitt instagram, för i dag tänkte jag blogga om annat 🙂

Söndagen blev en sån himla härlig dag, vi började med att lämna av Filip för en stunds lek hos mormor, sen åkte övriga familjen och åt frukost på Condeco i lugn och ro. Filip är underbar, men ska man kunna sitta i fred och fika mer än 2 minuter så är det bättre om han är någon annanstans och leker…

Efter det blev det en stunds trädgårdsarbete, vi städade hönshuset och tvättade lite av fasaden / ett plank som annars är täckt av vildvin. SEN åkte vi och hämtade upp minste mannen, och så åkte vi upp till Strömsbergsskogen, där jag fått tips om att man byggt nya fina grillplatser.

Vi gick till den som är längst åt höger i bilden. En lagom runda med en 3-åring, och väldigt fin utsikt, dock ganska blåsig grillplats eftersom det är en öppen äng framför.

Efter att med lite besvär fått liv i elden trots blåsten så blev det en av barnens favoriter, kolbulle. Det var så grymt fint väder, visserligen var det lerigt att ta sig fram i skogen, men sån vårkänsla denna 2:a februari (!!!) att det mesta var förlåtet. Däremot BLIR det lite för kallt för att vara helt njutbart när det bara är ett par plus och blåser lite lätt, även om det är soligt, så vi var allt lite frusna när vi vände hemåt. Men ändå, en sån grymt härlig dag, nästan bara tack vare lite sol!

Så vackra skogar i omgivningarna där…

Bilderna från när vi gick hem gör att det ser ut som det var jättemörkt ute, men det var det inte, solen stod bara väldigt lågt och färgerna var fantastiska!

Hit åker vi snart igen!