Jag anländer till vår bokade konferenslokal tidigt med en av mina kollegor, ungefär två timmar innan eventet börjar. Jag sätter upp en vepa, kopplar upp datorn och börjar sen kolla igenom tekniken. Med lite justeringar verkar det mesta funka, men eftersom någon av föreläsarna kopplar upp sig digitalt så finns det alltid utrymmet för strul, så vi testar mellan våra datorer jag och kollegan. Jag kollar mailen och justerar för de sista avhoppen och tillkommande deltagarna, kollar så workshopfrågorna funkar på menti. Konferenserna börjar alltid med att vi berättar lite om oss och eventet, även om föreläsarna givetvis har det största utrymmet. En halvtimme innan vi börjar så brukar både föreläsare och deltagare börja droppa in, och det blir omedelbart ett sorl i lokalen. Sen är det dags, ungefär 3 timmar av förhoppningsvis väl sammansatt konferensinnehåll, rätt frågor, utan teknikstrul – och därefter lämnar vi våra konferensdeltagare med matnyttig kunskap och en dos inspiration för hur de kan jobba vidare med att minska klimatpåverkan i sina organisationer. En stund efter är jag lite hög på energin från konferensen, men sen blir det alltid ett totalt fall ner i Tröttheten, och dagen efter jobbar jag hemifrån för att minska intrycken. Ungefär 8 såna här konferenser håller vi på ett år. Så himla roligt jobb jag har ändå!
En lagom obekväm bild från ett av våra event. Av nån outgrundlig anledning har jag inte längre problem med att prata inför folk (jag som annars hellre hade huggit av både högra och vänstra benet än att göra just detta), men att bli fotad är fortfarande jobbigt.
Nästan två veckor med 50% sjukskrivning på jobbet nu – så hur går det egentligen?
Jo men alltså för det första – jag mår bra. Det har jag ju gjort hyfsat hela tiden, vilket är en himla förmån. Men min ork är just ungefär 50% och mina halvdagar nu lämna mig lika trött som en heldag. På jobbet funkar det ok, jag behöver ta pauser i möten tex och orkar inte koncentrera mig så länge på samma sak, men det funkar.
Jag har en väldigt glädjande sak och en dålig sak däremot. Den glada nyheten är att jag börjar känna igen mig själv igen – den där glada personen som älskar att planera och agera på studs på saker. Ni vet, hon som känner att hon fick inspiration till att måla om i hallen och åkte och köpte grejor och hade målat klart på ett par dagar högst, hon börjar titta fram igen! Den dåliga grejen är ju att jag inte ORKAR de där sakerna än, jag får lusten att göra nåt men måste sen inse att jag bara inte orkar göra det – det är otroligt deprimerande. Då blir jag ledsen av begränsningarna utmattningen fört med sig, för att jag inte kan leva livet så som jag vill leva det. Få lust och kreativitet och en massa idéer och sedan förverkliga dem – helst på studs (och med hjälp av maken), utan jag måste begränsa mig själv och hushålla med de krafter som finns. DET blir jag ledsen för.
Är i alla fall glad över att få möjlighet att uppleva den fantastiska vinter-himlen här på gården!
Funderade också lite på hur svårt det är att märka när den lusten och kreativiteten lååångsamt försvinner när jag, utan att märka det, överbelastat min ork liiiite grann under hela hösten. Inte har jag märkt att mitt skratt och mina idéer har försvunnit? Inte förrän nu när båda är tillbaka och jag känner att det var så längesedan det fanns där? Bara en sån superenkel grej som att skrika ”sisten till bilen luktar fis” bara för att det överförtjusta skrattet hos en sexåring är så fantastiskt att höra, istället för att bara nätt och jämt liksom orka gå till bilen. Det har jag saknat. Kan ni inte hjälpa mig med det, att säga till om jag inte skojar, skrattar och kommer på idéer längre? För det är så svårt att märka själv – det försvinner ju inte över en natt liksom.
Det tillfälliga takdroppet har ändå fört med sig en känsla av hopp om en vår – även om den dröjer längre än!
Just precis nu förstår jag inte riktigt hur jag ska orka öka på arbetsbelastningen efter januari – men jag vet också att det faktiskt KAN gå bättre än man tror.
Sådär, nu fick ni en oombedd lägesrapport, från en hjärntrött men på det stora hyfsat glad person, som saknar sin kreativitet och ork. Kram på er!
Strax innan jul så sjukskrev jag ju mig eftersom jag kände att jag totalt tog slut på energi och därmed fick som ett återfall av utmattningen. Sen har det varit mestadels ledigt sedan dess, men idag var tanken att jag börjar jobba igen egentligen. Har dock haft ett samtal med läkare och kommer jobba halvtid januari ut för att den öka under februari, hoppas det kan funka.
Under tiden jag varit hemma nu har jag funderat en del, eftersom jag denna gången tyckt att jag haft alla förutsättningar för att INTE bli utmattad. När jag läser på lite så tror jag att jag fick hjärntrötthet efter utmattningen, vilket för min del då varit att det varit jobbigt att koncentrera sig längre stunder, uruselt minne, sömnsvårigheter, lättdistraherad, stor energiåtgång att träffa folk och blir väldigt snabbt trött. Att det överhuvudtaget gått så bra som det faktiskt gjort hittills har nog varit just bra förutsättningar, med gården som är terapi, träning, bra mat, stabila familjeförhållanden (ja förutom konflikter med tonåringarna då, att det tar så oooootroligt mycket energi av mig är nog pga hjärntröttheten med slog det mig nu?), typ inga aktiviteter på fritiden förutom träningen, ett bra jobb utan stress och med stora möjligheter att lägga upp både tid för vila och återhämtning och bra kollegor.
Jag har ju alltså gjort precis allt ”rätt” men ändå har det inte räckt till, vad hade då hänt om det faktiskt HÄNT nåt? Och med det facit i handen så kanske jag på något sätt behöver landa i att jag inte fixar att jobba heltid än – hjärntrötthet kan ju ”läka ut” men det kan ta tid. Vad jobbigt det kändes att skriva känner jag nu, att ”erkänna” att man inte orkar jobba heltid – för jag känner mig som om jag försöker mygla eller lata mig, fast det inte är det det handlar om? Men det känns så DUMT att man inte ska orka (som i övrigt frisk person) jobba heltid ens med de bästa förutsättningarna? Samtidigt måste jag ju ändå orka leva alla delar av livet, jag KAN inte vara helt färdig efter jobbet, det är inte alls rättvist mot vare sig mig själv eller familjen.
Jag kommer inte vidare i den här tanken just nu känner jag, jag vill så gärna bara hitta en lösning men den finns inte riktigt där.
Jag utlovade visst ”utåtblickar” i rubriken med, men det var kanske ett stort ord för något som kanske snarare kan kallas för ambitioner för året. Det finns två saker jag har tänkt göra för mig själv 2024 faktiskt:
Sluta se mig själv som, eller skämta om mig själv som, gammal. Det är lätt att känna sig gammal när man är trött jämt och liksom känner sig äldre än ”förr” (vilket ju givetvis stämmer tekniskt sett, men ni kanske fattar hur jag menar?) och känner sig ur form, men vad sjutton – det finns gott om tid att känna sig gammal på riktigt senare i livet, så varför ska jag göra det redan nu för?
Fan. Alltså jag vet att jag hade en till punkt, men nu har jag gått runt i en kvart och funderat och jag kommer inte på det. Ja alltså, det är ju så här min hjärna funkar (eller inte funkar) nu för tiden, jag får väl återkomma till det om jag kommer på det…
När ni läser det här så är jag hemma, och anmäld sjuk. Jag är inte utmattad – inte på samma sätt som förra gången, men jag har en massa symptom som gör att jag måste pausa lite. Till skillnad mot förra gången, när stress, ansvar och alltför många arbetsuppgifter mot vad jag klarade av, så är det inte samma typ av situation som har satt mig i den här sitsen nu. Jag ska försöka förklara lite.
Förklarade det så här för några kollegor (detta är hur JAG upplever det, det kan såklart finnas lika många varianter som det finns människor) :
En tanke (orange pil) i en vanlig hjärna går den raka väg som hjärnan har förberett för den. Det kräver inte så mycket energi och det går snabbt.
I min hjärna uppstod en massa ”hinder” i hjärnan (utmattning kan ge ärrvävnad i hjärnan), vilket gör att tankar som brukade gå obehindrat nu måste kringla sig fram en lång väg för att nå fram – vilket såklart kräver väldigt mycket mer energi. Förresten, ska vi börja med att konstatera att hjärnans arbete kräver energi? Men det utgår jag från att ni vet.
Några saker jag har svårt för efter utmattningen är ju namn, huvudräkning, att koncentrera mig längre stunder och att träffa en massa nya människor. Jag KAN göra alla de sakerna, men skillnaden är att de nu tar SÅ mycket mer energi av mig. I höst har det varit många tillfällen då jag behövt koncentrera mig och ”skärpa mig” långa stunder, och jag har nog missbedömt hur mycket energi det tar.
Det här är mycket svårare att acceptera än själva utmattningen, för jag har ett stabilt och jämställt förhållande, tre barn utan diagnoser, jag bor på en gård som är ren terapi, jag har bra kollegor och ett bra jobb där jag själv lägger upp mitt arbete, det är utan stress och arbetsuppgifterna är väldigt givande. Alltså förutsättningarna blir inte så mycket bättre – alltså känns det ju otroligt misslyckat att inte klara av vardagen då, när alla andra gör det?
Vilan har väl varit för lite kanske, det var enklare i somras – för då hjälpte en massa gårdsarbete och utomhusaktiviteter till att låta hjärnan vila. Så trots att det kanske kunde se ut som det borde vara mer hektiskt då, så blev det mycket mer vila för hjärnan. Nu i höst och vinter så blir det i princip inga aktiviteter ute, och själva vintern med mörker och kyla hjälper inte direkt till heller. Sen blir det ju heller inte direkt hjärnvila av att vara hemma med tre barn, det är inte samma sak som att få vara hemma själv en stund, utan några måsten.
I veckan kände jag att det slog över, så att jag måste slå i bromsen. Jag har i accelererande fart blivit tröttare allt tidigare på dagen, nu är min energi i princip slut till frukostrasten, och hemma har jag inte haft någon energi över på en månad minst. Alla sociala aktiviteter i höst har fått utgå, förutom den konstiga julfesten, och jag har haft noll ork att företa mig något. Stackars barnen. Och maken. Jag har ju redan sedan utmattningen dragit ner massor på vad jag företar mig, men det får ju inte bli så att jag bara går runt hemma i en dimma och isolerar mig. Träningen är det enda jag krampaktigt hållit i, men den är SÅ jobbig i det här tillståndet, det är som att träna fast man har influensa och dessutom inte ätit på hela dagen.
Blir en naturbild till detta, eftersom det är det som gör att jag mår bäst.
I morgon ska mitt ”fall” tas upp på vårdcentralen, men nu har jag i alla fall en vecka på mig att vila hjärnan på riktigt, och lättnaden i hela mig vid den tanken säger mig också att jag gjort rätt val.
Har ju hela tiden varit öppen med min utmattning, så fortsätter med det, även om det här nu som sagt känns mer som ett misslyckande… Men nu vet ni läget i alla fall, är jag mer vimsig än vanlig så kanske ni förstår varför.
Jag har haft lite svårt att få fokus till att sätta mig och blogga denna veckan, det har liksom hänt en massa saker men jag har inte orkat skriva så detaljerat om det, och då känns det mest som någon form av upprabblande av saker. Samtidigt vill jag för min egen skulle gärna skriva lite vad som händer med, och eftersom inte inspirationen för nåt vettigt verkar vilja infinna sig så får jag väl ändå gå på att rabbla upp veckan. Men värt att nämna är ändå att från att ha varit lite i botten av energitanken förra veckan så har det ändå, trots en mängd aktiviteter, sakta börjat fylla på med lite energi igen ändå. Inte mycket, men det är inte helt i botten.
Veckan på jobbet började med en två dagars utbildning i projektledningsmodellen LFA, bra utbildning och en väldigt logisk modell att både förstå och jobba utifrån. Kändes bra!
Onsdagen var sen en heldag med vår nya avdelning och avslutades sen med en julfest, som liksom var så knepig att den egentligen behöver ett eget inlägg – men det har jag inte lust att skriva om just nu, så det får stanna där. Jag hade dock en extremt bra hårdag, men fick inte till några vettiga bilder på julfest-klädseln.
I torsdags jobbade jag hemifrån, och fick viga rasten åt att skotta snö med fyrhjulingen, då det vräkte ner ungefär en decimeter till. Väldigt roligt sätt att skotta på – nu håller jag tummarna att den mesta snön ska ligga kvar trots att det utlovas lite plusgrader framöver. Vi har typ 2 decimeter totalt här nu, och då har det ändå packats ihop en del i dagarna nu när tempen legat över nollan.
I dag har det varit Julstädning med stort J på schemat, det har varit tämligen eftersatt här hemma och behovet var stort. Nu känns det oerhört tillfredsställande att det doftar lite svagt av såpa och inte finns många dammkorn, plus att jag ställt upp det julpynt jag vill ha. I morgon tar vi in granen som maken köpte idag!
Högt upp på min hylla i köket står min allra mest kära prydnad, mormors julljusstake, som hon faktiskt fick från sitt föräldrahem så den är från början av 1900-talet! I år har även Underbara Claras vinterbok fått en plats på hyllan, tillsammans med lite gammaldags tomtar. Annars är det ganska sparsmakat med julpynt här, jag har inte så mycket som jag verkligen tycker om – en del är billigt skit rent ut sagt, som jag köpt när vi flyttade ihop, och det är inget jag vill ställa fram längre. Kaaaanske man skulle orka åka till Gröna Lund i Vireda en sväng i morgon och kolla efter några tillskott……
Så, en inte så spännande rapport av det som pågår här, men nu vet ni i alla fall att jag lever 😉 Kram på er, och ha en bra andra advent!
Oftast jobbar jag hemma på fredagar, men denna vecka föll det sig så att jag behövde vara på kontoret idag. Alltså befinner jag mig typ 100m från Ica Maxi när jag slutar, och alltså vore det rent dumt att inte göra veckans handling så slipper vi det i helgen.
Just nu är jag, som jag skrivit tidigare, väldigt trött efter en intensiv höst, vilket med utmattningen i bagaget innebär att det i princip känns som jag klivit ett år bakåt i utvecklingen. Jag tror dock att min kurva härifrån inte alls är lika långsam, men det har blivit väldigt tydligt för mig nu hur stor påverkan det när kommer ha även framöver i mitt liv. Vad har nu det att göra med att jag skulle fredagshandla?
Jo men att handla är en av de saker som tar otroligt mycket energi från mig, oavsett om det är mat, kläder eller annat. En bra dag, när jag är riktigt sugen på att shoppa, orkar jag kanske en till en och en halv timme i butiker OM jag går vid nåt tillfälle då det är relativt folktomt. Idag, när jag var trött från början så är jag utmattad efter ca 5 minuter på ett fullknött Ica. Och jag vet, alla känner så, men det är skillnad på trött och utmattad. Jag fungerar liksom knappt, får tunnelseende och går in helt i mig själv. Jag klarar att bocka av saker från en lista, men jag fixar inte att oxå blippa själv eller att behöva fatta beslut på plats. Om du stöter på mig i en mataffär kommer jag, om jag ens noterar dig, tyvärr vara ganska otrevlig och kort, för jag klarar inte att fokusera på att handla OCH prata med nån, även om du är en nära vän. Ta det inte personligt!
När jag tog mig ut från Ica och hade lyckats bocka av det mesta på listan, var jag därför totalt slut och kände mig rätt ledsen. Eller, jag känner mig fortfarande ledsen, ledsen för att det krävs så lite för att ”kastas tillbaka”, ledsen för att jag inte orkar ens den ganska låga nivå på aktiviteter jag företar mig, ledsen för att jag är så genomtrött. Ledsen för att jag inte vet hur jag ska orka med julfesten på onsdag, som är den enda sociala aktivitet jag företagit mig på typ hela hösten, och för att jag helst av allt bara vill vara (ensam) ledig hemma fram till jul. Jag är ledsen för att min hjärna inte kopplar saker som den ska, vilket gör att jag bara känner mig dum och senil på jobbet, för att jag inte minns vad folk heter eller vart jag läste saker. Det går rätt bra att fokusera och känna mig skärpt på jobbet (om det inte gäller namn) när jag behöver, kostnaden kommer först efteråt och då är den hög.
Utan tillflyktsorten på gården så hade jag nog mått väldigt mycket sämre ändå.
Jag tycker ju att min utmattning förde med sig en massa bra saker, men just nu känns det tungt. Mest av allt behöver jag bara få ur mig detta, det lättar lite då. Är inte ute efter sympatier, vill bara förklara hur det funkar just nu, det gör att jag inte OXÅ får lika stort behov av att förklara mig hela tiden i vardagen. En del i att jag känner mig så himla trött och ledsen just idag är nog att jag sov riktigt dåligt med, har så himla ont i min höft efter träningen att det inte gick att sova, samtidigt som jag vet att träningen verkligen behövs för både höft och annat.
I morgon är en annan dag, och då känns säkert allt bättre, ingen behöver oroa sig, jag behövde bara få beklaga och förklara mig. Kram på er allihop, utmattade, deprimerade, trötta eller stressade lite extra!
Idag jobbar jag hemifrån. Det är frukostrast och jag var nyss ute och gav grisarna deras morgon ”gröt”, lite ljummen för att värma de små liven, och så har katterna och hönorna fått mat med, men nu kände jag att jag hinner skriva en liten stund här med.
Jag är trött nu – riktigt genomtrött, sådär att jag känner att det kommer krävas mycket vila och lågt tempo ett tag nu. Hösten har varit SÅ rolig på jobbet, men också socialt intensiv, och även om det inte bara tar utan även ger energi, så blir totalen ändå att det går åt en del. På hemmafronten har det väl inte varit något särskilt, men eftersom det som i särklass tar varenda uns energi av mig är konflikter (även när det är småtjafs) – och vi har två tonåringar – så är det inte så konstigt att batteriet känns rätt urladdat nu.
Nu har jag flera hemma-jobbardagar inplanerade, avsaknaden på det sociala ger viss vila, men sen är ju det allra bästa just att jag är här – på gården. Alltså detta ställe… Det är REN terapi (speciellt när man är själv hemma utan distraktioner) att bara befinna sig här. Kunna kolla ut på naturen i vilket väderstreck som helst, gå ut och ställa sig och lyssna på tystnaden, tassa runt i ett varmt hus utan ett ljud som stör… Nu är det dessutom EXTRA mys, eftersom jag pillade upp all julbelysning i helgen, så i varje fönster står en adventsstake eller hänger en stjärna, och ute på huset hänger utebelysning lite varstans. Kan få såna intensiva lyckokänslor av att bara gå runt här hemma lite, så det blir också världens bästa energiboost. Men lugnt, det kommer det behöva vara ett tag nu, för att ändå ladda på ordentligt.
Dagens arbetsplats är vid den vita stolen till höger. Inte den mest ergonomiska av våra två kontorsplatser, men så makalöst vackert att sitta här.
I helgen stickade jag lite på tröjan med, är nästan helt klar med ena ärmen nu, och själva mag-/ryggdelen (livstycke vill jag säga, men det kändes extremt gammeldags), så den är bara en ärm i från att vara klar! Känner mig makalöst stolt över mig själv – tröjan är långt ifrån perfekt men den är ändå helt ok och jag har gjort den helt själv liksom! Lovar att återkomma med bilder när den är klar, jag kommer inte kunna hålla mig ifrån det ju 😉
Äntligen hemma ”på riktigt”, efter 2 dagars konferens i Linköping, en ganska fullspäckad dag på jobbet och ÄNTLIGEN det första träningspasset på två veckor. Jag är SÅ genomtrött nu, en massa ny input och kunskaper och en massa nya kontakter. Det är ju allra mest det senare som drar energi, speciellt när redan huvudet är fullt – att då sitta och ”småsocialisera” med folk jag troligen inte kommer se igen tar enorma mängder energi från mig.
En snabb selfie av den outfit det blev, funkar väl ok men känns inte som julfest.
Vi har ett litet gäng AW’s och sånt i november och december med, men jag har inte riktigt ork för det just nu, och jag vill heller inte prioritera bort träningen som är en hygienfaktor för att jag ska må bra. Satt och funderade på om det är dumt – när man tex börjar bli utmattad så väljer man oftast bort sina ”må bra”-saker och sociala event, och det SKULLE kunna vara en varningsklocka. Men jag känner inte att det riktigt är fallet, det är ingen stress på detta jobbet även om dagarna är tämligen fullspäckade, däremot så tar ju alla sociala event på krafterna på ett annat sätt. Jag får liksom min kvot av mingel och småsnack ändå, och då väljer jag träning istället för det är något jag inte får till annars. Julfesten ska jag däremot gå på, tänker jag. Apropå det förresten, fick en sån humörssvacka när jag skulle packa till middagen på konferensen vi var på nyss, känner inte att jag har ett enda lite mer festligt plagg som inte är 1. för litet eller 2. svinkallt att ha på sig. Vill inte lägga tid och energi på att köpa nåt glittrigt julplagg som sen inte blir använt, men skulle ändå behöva NÅN lite finare topp att kombinera med tex kjol eller så, som man även kan använda till kostymbrallor på våra event och sånt. Får se om jag får tid och ork att gå en kort runda på stan framöver, det känns inte så roligt just nu pga känner mig obekväm i mig själv OCH får lite klimatångest av att shoppa så vill inte att det blir något onödigt plagg som bara används en gång om året.
Men på tal om att välja bort aw mm, så är det ju en MASSA saker jag väljer bort nuförtiden, efter utmattningen alltså. Jag skulle säga att vi har något inplanerat ungefär 1 helg av 10, vilket på ett sätt känns trist pga man träffar väldigt sällan kompisar, men också skönt för då blir helgerna verklig vila från det som tar energi på jobbet. Däremot har vi oftast en (självvald) lista på saker vi vill göra varje helg här hemma, men det är inte samma sak. Nu till helgen ska vi tex äntligen ta tag i att göra iordning på insidan av de nya altandörrarna i vardagsrummet, alltså sätta lister och sånt. Det var ju i somras vi satte in dörrarna, utsidan blev klar direkt men att göra klart inne kände vi kunde vänta till hösten/vintern, så så fick det bli. Men nu är det dags – för snart vill jag ju kunna ha vår julgran här, och då vill jag ha fint runtom!
Så här – minus elsladdar – har det sett ut sedan i somras, men nu blir det foder och lister runt, och så gardiner med. Kommer bli fint att man kan se julgranen utifrån i år, den har stått här innan med men då var det ju bara en vägg bakom.
Nu ska jag i alla fall socialisera med den som INTE tar nån energi från mig, jag och maken ska ta ett glas vin och lite ost, och låtsas att det är fredag. En go brasa i kaminen på det, så kommer jag nog somna ovaggad runt halv nio om jag får gissa….
Nej men hallå, det är över en vecka sedan jag skrev här? Nåväl, det har väl sina orsaker. Det har varit ganska mycket aktiviteter på jobbet senaste tiden, så jag har varit trött i huvudet när jag kommit hem. Mest social trötthet pga träffat en massa folk, men eftersom bloggen lite är mitt sätt att vara social på så har det ju inte funnits så mycket ork över till det. I helgen var jag själv med barnen, vilket mest såklart innebär att göra vardagssaker så att alla får mat i magen och inte slår ihjäl varandra, och sen så har vi ju kommit till den punkten nu att det TYP är mörkt när man kommer hem… Inte för att jag på något sätt behöver försvara att jag inte skriver, men jag vill ändå förklara vad som pågår 🙂
Det är så jäkla svårt att fota hösten med dimma som kontrast till alla färger, det blir inte alls lika vacker som i verkligheten!Här är vyn från vårt och ut mot grinden. Än står lönen, men när alla löv fallit måste den ju ner 😦
I förrgår kväll när maken var på G ut att stänga in ankorna så hörde han dem kvacka en massa och flyga iväg – gissningsvis för de blev skrämda av något. Det gör de ju ibland när typ nån katt kommer för nära eller så, men i och med att det började mörkna så vet jag inte om de fick total panik – för de flög all världens väg och gick inte hitta någonstans. I går när jag kom hem så ringde grannen, som fått en fråga från ett hus en bit bort om de möjligen har ankor? Jag gav mig av till sagda hus utrustad med en fiskehåv, och där var banne mig en anka! Hemma hittade jag sedan ytterligare en hemma i dammen, men övriga 4 är puts väck. Himla jobbigt med korkade djur som inte förstår att de ska gå in i sitt hus när det blir mörkt, istället för att gå runt planlös och få panik…. Vi har skrivit i den lokala facebookgruppen om någon mer kanske har sett en anka, men vi får väl se. Trist i alla fall!
I övrigt så har hönsen fått flytta in i växthuset igen, där inne kan de gå torrt och blås-fritt, även om temperaturen svänger ungefär i takt med den utomhus. De har det bra där inne, och förhoppningsvis har de ruggat klart så jag inte får även växthuset fyllt med fjädrar… Skulle också vara bra om de började lägga lite ägg igen, de senaste veckorna har det bara varit nåt enstaka ägg om dagen och det är knappt att vi går runt på.
”Kvällarna” (vilket nu är direkt när man kommer hem) efter det dagliga arbetet är avklarat har annars gått till antingen lite TV-spel (Baldurs Gate) eller – om det är makens tur att spela – till att sticka på min tröja. Jag är nääääästan klar med polokragen (alltså den första delen man stickar på tröjan) så det är liksom inget projekt som kommer bli färdigt i morgon direkt… Visserligen stickar jag med dubbla garn (merinoull och alpacka) men det är ganska tunt garn och tunna stickor. Det blir typ helt ok – ibland missar jag eller gör fel, men det lurviga garnet är i alla fall lite förlåtande, så det funkar ändå. Nu kommer snart en betydligt mer komplicerad del däremot, när jag ska sticka först nån typ bakdel vid halsen som sen ska gå över till raglanärm – fattar typ inget när jag läser mönstret så kommer få googla för typ varenda maska….
Den här helgen har vi inte direkt något planerat förutom den vanliga träningen på lördagens morgon, verkar ju bli ganska kyligt med så det blir nog en lugn helg. Hoppas ni har det bra – kram på er!
*Det här är halsresåren jag stickar nu, som tydligen betyder ”1 vriden rät maska, 1 avig maska”. Joråsåatte.
I går höll jag ett event på jobbet, Klimatpitchen. Det blev riktigt bra med förutsättningarna och tidsramen vi hade känner jag, men idag har jag varit trött, så jag har jobbat hemifrån hela dagen. Men det har inte varit en oproduktiv dag ändå, jag har lyssnat in på en heldagskonferens från Fossilfritt Sverige som varit väldigt, väldigt intressant! När man har en galopperande klimatångest så är det ofantligt positivt att höra vilka mål olika delar av näringslivet har, och hur väl medvetna de är om sitt ansvar – det ger verkligen hopp! Nu ser vi som jobbar lite närmare frågorna att det faktiskt ÄR en boll och att den fått upp ett eget momentum, nu ska den dra med sig den stora massan, men det är faktiskt på GÅNG.
Förutom att det är bra att kunna sitta ostörd hemma när man lyssnar på heldagskonferens så har det även en annan bonus. Sitter man bara framför skärmen så blir jag lätt distraherad och börjar kolla mail och tappar tråden i diskussionerna, MEN, jag har kommit på att med ett par bra hörlurar så lyssnar jag mycket, mycket bättre och mer fokuserat samtidigt som jag gör något annat – som inte kräver någon kapacitet av hjärnan. Så jag städar, går och plockar lite, dammar och tar till och med ett tag med dammsugaren och vinsten blir dubbel – jag orkar fortsätta lyssna OCH jag får lite rent här hemma.
En annan bonus med att jobba hemma är ju utsikten ♥️
I dag passade det också extra bra att vara hemma, för på lunchen tog jag emot leverans av fyra Lilla Åland-stolar jag köpt på blocket. Det blir svarta, och det blir kanonfint i köket! Vi behöver egentligen 6 stolar, men jag får fortsätta leta begagnat (pga svindyra stolar). Våra gamla stolar, billiga och inköpta på Mio, faller bokstavligen sönder, trots försök till reparationer. De ”nya” stolarna räknar jag kallt med kommer hålla typ livet ut, utan att trasiga delar drar sönder kläder eller river upp huden. Tycker det blev riktigt bra! Har också gjort en runda och slängt ut lite halvdöda växter, de ska ersättas med nya, men i övrigt måste jag säga att det är ett lätt val just nu att inte gå och köpa en massa inredningsprylar, både med klimat och ekonomi i åtanke.
godatankar.com 