Spatserade med Oliver till fritids i morse i härlig, krispig höstluft. Det hade känts fantastiskt, om det inte var för att det bara är 9 augusti och det borde vara sommarvärme nu… Nåväl.

Det här kommer mest handla om träning och sånt, så är ni varnade ni som inte tycker det är så intressant 😉

Alltså, jag kommer utgå ifrån att det är lite höst nu, eftersom det känns som det, och med höst kommer ju som alltid nystart med träning, kost och helst även lite nytt i garderoben (äääääälskar höstkläder och ser sjukt mycket fram emot släppet av House of Lolas höstkollektion. Så, vad ska jag då lägga upp för taktik?

Maken och jag diskuterade lite kost hemma, det är ju liksom lättast om man är med på det båda två, dels får man stöd och dels äter man ju samma saker hemma. Jobbigt om han sitter och mölar (jönköpingska för vräker i sig) chips eller nåt, om inte jag oxå ”får” äta det, speciellt med min bristande karaktär. LCHF mår man ju fantastiskt bra av, även om jag inte går ner ett gram av det, men jag är ärlighetens namn rätt trött på det (där ligger ju den uteblivna viktnedgången som ett stort moment). Kaloribanta har jag alltid avskytt, och bara för att jag nu inte vill äta ren LCHF så har jag ju inte glömt allt jag lärt mig, så det blir det absolut inte. Vi landade till slut på något åt GI håller, eller egentligen ”sunt förnuft med allt man lärt sig från LCHF”, vilket ger en lite mer godtycklig kost – undvik kolhydrater om det går, annars äta med lågt GI. Största skillnaderna blir nog att vi äter lite fröknäcke, lite müsli, lite mindre fett (fast fortfarande fullfettsprodukter) och så frukt. Alltså, en kost jag kan leva med utan att känna att jag missar något, dessutom kommer vi säkert äta nåt gott på helgen, men eftersom vi tränar en hel del så kommer jag nog göra det med gott samvete. Kanske borde kalla det ”Linda-dieten” och bli rik på det? 😉

Mål? Skulle väldigt gärna komma under 70 kg, men jag är inte superfokuserad på det så länge som jag känner att kläder och sånt sitter ungefär som jag vill. Vet dessutom hur svårt jag har för att ändra min vikt, jag går inte upp så lätt (skönt) och jag går definitivt inte ner lätt (inte så skönt), så min kropp verkar gilla läget även om inte jag gör det alltid.

Träning då, tja här är det mer som vanligt. Fullt ös med kickboxingen (än så länge är det bara sommarträning, men snart drar den vanliga igång med) så gott det går med tider och allt annat som ska hinnas med, och så stödja upp lite med löpning (jogging, digerdöden, pest och kolera, kalla det vad ni vill). Älskar känslan av att ha en stark kropp, så det känns inte som någon större uppoffring att lägga ner tid på träningen-

Mål? Tja, jag skulle verkligen vilja springa 5 km på under 30 minuter, nu ligger jag strax under 32 minuter men min jävla lungkapacitet gör att jag inte kan öka för tillfället.

Känns egentligen som en ganska flummig nystart på hösten, men egentligen kanske jag snarare modifierar förra årets leverne för att må ännu bättre.

Så, nu har jag fått ner det lite på pränt, det är sjukt skönt att formulera sig lite runt sånt här för min egen skull, tror inte det är så intressant att läsa om men det ger MIG en hel del. Vad har ni för planer/mål till hösten?

Mitt knä har känts ganska bra en tid nu, och det är snart dags att börja träna på det igen. Det är fortfarande känsligt när det gäller att sitta på huk eller anstränga det mycket i böjt läge, men jag hoppas i alla fall att det håller, för på söndag hoppas jag att jag kan börja träna igen! Nu är målet att dels komma i fatt och ta igen det jag missat så att jag kan gradera upp till orange bälte, och dels att jag ska lyckas ta tag i löpningen igen så att jag klarar att springa 5 km, HELST på under 30 minuter men en sak i taget.

Jag hoppas lite att jag inte blivit alltför försoffad av den här påtvingade vilan, så ni får gärna heja på mig lite om jag försöker komma undan 😉

Till skillnad från många som tränar så här på vårkanten så är mitt mål absolut inte ”beach 2012” eller ens 2013 för den delen, utan mest känner jag bara att jag mår väldigt bra av det. Det är en härlig känsla att känna sig stark och att man har kontroll över sin kropp! Sen skulle jag EGENTLIGEN vilja bli av med en sisådär 5-8 kg till, men jag ORKAR verkligen inte engagera mig i det just nu… Det är ju bara att köra LCHF, det vet jag ju, men just nu känns det inte som att jag orkar försaka en och annan sötsak, eller gå ifrån att äta min älskade frukostfralla på jobbet, så det får vara som det är just nu.

Ja alltså, JAG har inte avgett några löften, som jag sagt tidigare, men det drar ju ändå alltid fram någon slags nystarts-vind över de flesta så här års. Här på jobbet är det ett par stycken som ska börja träna, det är oftast nån som vill bli av med några kilon, och även om Beach 2012 känns avlägset (inte för att det är långt fram utan för att man har fått barn och dessutom inte är 20 längre) så får man ändå lust att lixom ”fixa till sig” lite.

Däremot känner jag att jag redan landat i en bra kost för min egen del – med grunden från LCHF (mycket fullfettsprodukter och lite kolhydrater), blandat med GI (de kolhydrater jag faktiskt äter vill jag ska vara av bra kvalitet) och så lite lagom fusk, eftersom jag ju tränar med. Det känns som en hållbar kosthållning för resten av livet, vitt bröd, pasta och ris (ok, undantaget sushi) kan jag leva utan att sakna.

Det KAN eventuellt vara första gången i mitt vuxna liv som jag känner att jag har en ganska bra balans, vilket känns GRYMT skönt! Jag VILL inte äta godis och andra tråkiga onyttigheter, och jag VILL träna – perfekt! Sedan är jag ju fortfarande gourmét och gourmand så lite lyxiga efterätter och en massa god mat blir det ju ändå, men jag avstår ju inte från något jag verkligen vill ha!

Shit, nu blev det lite pretto igen, men för att avrunda det hela så kanske man kan säga att det är på grund av min aktningsvärda ålder (32 år) jag har hittat balansen…? 😉

PS, lovar att nästa inlägg ska vara helt pretto-löst!

Jag kan varna direkt för att den som inte vill läsa ett prettoinlägg om träning kan hoppa längre ner på bloggen…

Har nätt och jämt muskelkontroll nog i armar och händer för att skriva detta, men det bubblar i hela mig och då är det roligast att få utlopp för det här! Är faktiskt sjukt stolt över min prestation idag, och hade nån sagt att jag skulle fixa en sån fys för ett par månader sedan så hade jag gapskrattat och tagit en kaka till… 😉

Det var många utmaningar på träningen idag, först teknikträning med spark i magen (igen), jag fasade lite för den eftersom jag har ett blåmärke över halva magen sedan träningen i måndags, men med allt adrenalin man får i kroppen så kändes det inte värre än vanligt! Sen var det dags för en helt ny teknikträning – fallträning. Här ska man kanske tillägga att jag är LIVRÄDD för att falla, jag vet inte varifrån det kommer, men när de sa vad vi skulle göra kände jag att jag fick anstränga mig för att inte springa ut och lipa – SÅ rädd är jag, för ni som känner mig vet att jag INTE har nära till gråten annars… I vilket fall bet jag ihop, och genomförde träningen! Det gick rätt ok, det gick väldigt lugnt till väga, och efteråt kände jag mig riktigt stolt – OCH lättad att det var över…

Sen var det dags för fys-träning, idag blev det 30 minuter nonstop med spring på stället, slag i luften, höga knän och såklart armhävningar, när det var slut hade vi nog alla mjölksyra nog att fylla en bassäng, och jag såg ut ungefär som om jag kommit direkt ur duschen… Men JÄVLAR vad roligt det är! Ju tröttare man blir, desto lyckligare blir man med, det är helt galet!

Nåväl, nu kan ni som inte vill läsa om träning fortsätta läsa, för nu när jag kom hem så var PRECIS min tjälknul på älgköttet jag köpte färdig, helt sjukt gott! Den här gången hade jag dessutom i 2 dl whiskey i lagen, på en jobbarkompis rekommendation, och det var en höjdare, så det lär jag använda fler gånger. Till det blir det blomkålsmos – är ju inne på vecka 4 av LCHF igen, det går riktigt bra nu när man kommit över den värsta tröskeln, och den största behållningen är att man mår väldigt bra! Kilona står däremot helt still, men jag känner ju själv att jag formar om kroppen, så mer kan jag inte begära.

Nu verkar det som om jag fått ur mig det som fanns i huvudet, för jag börjar känna mig rätt mosig… Sov gott alla!