Vikt

Dumma mig

/ LindaG / Lämna en kommentar

Åh, jag känner mig så dum och klantig som har åkt på den här jäklans vinterkräksjukan. Jag VET ju att det inte är mitt fel (och framförallt kan jag inte fatta hur bara jag har kunnat få den i familjen – först i alla fall???) men det är inte samma sak som jag känner.

Jag känner att jag inte har RÅD att vara sjukskriven en vecka, jag har inte TID att vara borta från jobbet, jag VILL ju kunna krama och hålla mina barn och jag tycker så synd om stackars Tobbe som får ta hand om allt själv =(

Idag känns det bättre än i går morse, men sämre än i går eftermiddags, men det kanske är just för att det är morgon. Har väldigt svårt att tänka mig att äta något alls, men ska försöka pilla i mig lite te. Har ju lixom inte kräkts sedan i måndags, men det känns ändå som all mat mest skulle åka upp och ner i halsen. Jag brukar alltid skoja med alla andra som varit magsjuka och säga att man åtminstone går ner i vikt, men det gällde tydligen inte mig – var lite nyfiken i morse men väger precis lika mycket som jag brukar göra. Slutsats – det finns INGA fördelar med att vara kräksjuk… ;-P

En nedåtgående trend

/ LindaG / 3 kommentarer

Jädrans gravitation, vad ska den vara bra för? Ok ok, jag ser väl vissa ljuspunkter med att vi hålls fast här på jordklotet, men den kunde ju gärna gå lite mindre hårt åt den mänskliga kroppen…

Vad ska man säga – allt har en viss tendens att lixom…sjunka, verkar det som. Och då kan jag ju ändå inte påstå att jag på något sätt känner mig lastgammal med mina 32 år, snarare tvärtom. Dessutom verkar den påverka alla andra på ett annat sätt än mig själv. Jag tycker generellt sätt att folk blir snyggare med åren. Lite linjer, några gråa hårstrån och sånt där ger snarare lite karaktär och är snyggt – MEN jag uppskattar inte tecknen på min egen kropp som något direkt utseendeförhöjande… Får jag på mig lite kläder så kan jag känna mig ganska nöjd med mig själv, om inte annat för att man med tiden har lärt sig hur man ska klä sig för att framhäva respektive dölja olika saker, men naken är det en annan historia.

Det knäppaste är väl att man ÄVEN om man vet att det är helt sjukt jämför sig med de 17-åriga modellerna på alla reklambilder (dessutom retuscherade till tusen). Jag är inte (så) korkad, jag fattar ju såklart att det inte är realistiskt att se ut så, men ändå verkar det inte riktigt fastna. Det är väl lite med en teflonpanna, antar jag. Ja, huvudet då, inte kroppen, den har inte många likheter med en stekpanna. Sen har vi ju hela tankesättet att man ska vara stolt över att det syns på kroppen att man fött barn, men allvarligt talat så hade jag hellre haft en kropp som Heidi Klum som fött 5 barn och ändå får gå på visning på Victorias Secret…

Min vikt är jag väl hyfsat vän med. Eller alltså, jag har inte lust att göra uppoffringen det skulle krävas för att gå ner en sisådär 5 kg till – det är helt enkelt inte värt ansträngningen. Dessutom ser jag ju lite skillnad nu när jag har tränat ett tag, känner mig frisk och stark och det ÄR ju viktigast. Fast det hindrar ju ändå inte mig från att bli lite smått förbannad på mig själv framför spegeln ibland (är nog både en argsint bilist och en argsint spegeltittare verkar det som).

Nåväl, imorgon tänker jag äta en extra bit choklad (eller tre), och förmodligen svära för mig själv ytterligare en gång framför spegeln. Men det är ok, för jag kan åtminstone göra det med lite självdistans och glimten i ögat 😉

Nyårslöften och annat

/ LindaG / Lämna en kommentar

Ja alltså, JAG har inte avgett några löften, som jag sagt tidigare, men det drar ju ändå alltid fram någon slags nystarts-vind över de flesta så här års. Här på jobbet är det ett par stycken som ska börja träna, det är oftast nån som vill bli av med några kilon, och även om Beach 2012 känns avlägset (inte för att det är långt fram utan för att man har fått barn och dessutom inte är 20 längre) så får man ändå lust att lixom ”fixa till sig” lite.

Däremot känner jag att jag redan landat i en bra kost för min egen del – med grunden från LCHF (mycket fullfettsprodukter och lite kolhydrater), blandat med GI (de kolhydrater jag faktiskt äter vill jag ska vara av bra kvalitet) och så lite lagom fusk, eftersom jag ju tränar med. Det känns som en hållbar kosthållning för resten av livet, vitt bröd, pasta och ris (ok, undantaget sushi) kan jag leva utan att sakna.

Det KAN eventuellt vara första gången i mitt vuxna liv som jag känner att jag har en ganska bra balans, vilket känns GRYMT skönt! Jag VILL inte äta godis och andra tråkiga onyttigheter, och jag VILL träna – perfekt! Sedan är jag ju fortfarande gourmét och gourmand så lite lyxiga efterätter och en massa god mat blir det ju ändå, men jag avstår ju inte från något jag verkligen vill ha!

Shit, nu blev det lite pretto igen, men för att avrunda det hela så kanske man kan säga att det är på grund av min aktningsvärda ålder (32 år) jag har hittat balansen…? 😉

PS, lovar att nästa inlägg ska vara helt pretto-löst!

125% ch mer därtill!

/ LindaG / Lämna en kommentar

Jag kan varna direkt för att den som inte vill läsa ett prettoinlägg om träning kan hoppa längre ner på bloggen…

Har nätt och jämt muskelkontroll nog i armar och händer för att skriva detta, men det bubblar i hela mig och då är det roligast att få utlopp för det här! Är faktiskt sjukt stolt över min prestation idag, och hade nån sagt att jag skulle fixa en sån fys för ett par månader sedan så hade jag gapskrattat och tagit en kaka till… 😉

Det var många utmaningar på träningen idag, först teknikträning med spark i magen (igen), jag fasade lite för den eftersom jag har ett blåmärke över halva magen sedan träningen i måndags, men med allt adrenalin man får i kroppen så kändes det inte värre än vanligt! Sen var det dags för en helt ny teknikträning – fallträning. Här ska man kanske tillägga att jag är LIVRÄDD för att falla, jag vet inte varifrån det kommer, men när de sa vad vi skulle göra kände jag att jag fick anstränga mig för att inte springa ut och lipa – SÅ rädd är jag, för ni som känner mig vet att jag INTE har nära till gråten annars… I vilket fall bet jag ihop, och genomförde träningen! Det gick rätt ok, det gick väldigt lugnt till väga, och efteråt kände jag mig riktigt stolt – OCH lättad att det var över…

Sen var det dags för fys-träning, idag blev det 30 minuter nonstop med spring på stället, slag i luften, höga knän och såklart armhävningar, när det var slut hade vi nog alla mjölksyra nog att fylla en bassäng, och jag såg ut ungefär som om jag kommit direkt ur duschen… Men JÄVLAR vad roligt det är! Ju tröttare man blir, desto lyckligare blir man med, det är helt galet!

Nåväl, nu kan ni som inte vill läsa om träning fortsätta läsa, för nu när jag kom hem så var PRECIS min tjälknul på älgköttet jag köpte färdig, helt sjukt gott! Den här gången hade jag dessutom i 2 dl whiskey i lagen, på en jobbarkompis rekommendation, och det var en höjdare, så det lär jag använda fler gånger. Till det blir det blomkålsmos – är ju inne på vecka 4 av LCHF igen, det går riktigt bra nu när man kommit över den värsta tröskeln, och den största behållningen är att man mår väldigt bra! Kilona står däremot helt still, men jag känner ju själv att jag formar om kroppen, så mer kan jag inte begära.

Nu verkar det som om jag fått ur mig det som fanns i huvudet, för jag börjar känna mig rätt mosig… Sov gott alla!

Bra och dåligt

/ LindaG / Lämna en kommentar

Muhhahaha! Min strategi funkade (ta i trä, kasta salt, spotta tre gånger i grannens öga) – jag har ignorerat att jag höll på att bli sjuk och det verkar ha funkat! Känner mig rätt ok idag, lite rinnig i näsan på sin höjd… Länge leve förnekelsen!

Vore det jättekonstigt om jag bakade en stor tårta och åt upp för att fira???

Ja på tal om tårta förresten, nu har dieten gått åt h-vete igen. Jag med min dåliga karaktär har ju såklart använt träningen som ursäkt för att få äta lite mer kolhydrater (jag VET att man inte behöver det, det finns elitidrottare som kör LCHF mm. mm.) och jag har varit sjukt sugen på en macka när jag kommit hem på kvällen efter träningen.

Så, i vanlig ordning, nu äter jag väl ungefär vanlig mat igen. Fast jag låter bli kolhydrater jag inte saknar, typ ris, pasta och och mestadels potatis i alla fall. Nåväl – jag vet ju att jag inte går UPP i vikt av det här, men jag går inte NER heller (3 kg kvar till målet). Men kanske, kanske att träningen kan göra lite skillnad, det blir ju ändå 3h i veckan på 2 tillfällen… Vi får väl se.

Trött men ändå inte

/ LindaG / Lämna en kommentar

*PUST*

Jaha, så var det lördag, och hela veckan har sprungit förbi. Eller sprungit och sprungit, mer släpat mig med sig.

Den här veckan har varit helt galet jobbig, hur mycket som helst att göra på jobbet, med deadlines som gick ut och en stackars sjuk kollega, och sedan har jag varit trött som ett litet as i kroppen av träningen.

Träningen går två gånger i veckan, måndagar och torsdagar vid 20-21.30, och min stackars kropp har nog varit lite lätt chockad över att den helt plötsligt måste anstränga sig. Däremot blir man väldans pigg i huvudet av att träna, speciellt så sent, så trots att kroppen har skrikit ”VILA NU TACK!” så har huvudet haft svårt att varva ner. Det har resulterat i en ganska konstig vecka med sena kvällar och trötta dagar, men jag hoppas att kroppen snart vänjer sig.

Hur kul som helst är det, i alla fall, det finns ju en anledning till att jag har tröttnat på all annan träning efter bara någon gång, jag har ju hela tiden jämfört med kickboxingen och då är allt annat tråkigt! Det passar mig helt enkelt som handen i handsken, nu ska vi bara se till att kroppen anpassar sig med (för att inte tala om konditionen).

Min ‘diet’ har däremot haft det kämpigt i veckan, kroppen har varit för trött och det har varit så stressigt på jobbet att jag har gett efter (lite) och tillåtit mer kolhydrater än annars. Visst – det är bara undanflykter – men jag kände inte att jag orkade med både diet och träning och en massa jobb den här veckan, så så är det med det. Det blir förhoppningsvis nya tag nästa vecka, eftersom det såklart omedelbart visade sig på vågen när den stod på +-0….

Idag har det däremot varit en ganska skön dag, jag har mestadels varit hemma med Lukas ( vi gick åtminstone en långpromenad för att kompensera lite) och maken och Oliver var på badkalas med en av granntjejerna. Tyvärr var Oliver förkyld redan innan de åkte, men eftersom han längtat SÅÅÅ efter kalaset så fick han gå ändå. Självklart kom ju febern som ett brev på posten när han kom hem, men det kändes som den hade kommit i vilket fall.

Nu ska jag sluta blogga, maken sitter tvärsöver och vill ha sällskap nu när vi precis nattat barnen, så jag ska väl vara lite social med …. 😉

Mmmmmelon….

/ LindaG / Lämna en kommentar

I någon form av posttraumatisk stress så har Lukas självklart vägrat gå något mer idag *slår sig för pannan*. Däremot har han kompenserat detta genom att vara ungefär 100 ggr mer frustrerad och gnällig (för IGÅR gick han ju minsann) för att han inte vågade idag…. Jaja, det tar kanske ett par dagar innan han vågar igen, men nu är det ju på G i alla fall…

Idag har Oliver gjort sin första dag på Solen – vår dagisavdelning för 5-åringarna – och han var väldigt stolt och glad! Känner redan lite lätt panik inför att han ska börja skolan nästa höst….

Annars går dagarna vääääldigt fort just nu, det är hysteriskt mycket att göra på jobbet så hela huvudet känns som en enda hopvispad marängsviss när man kommer hem – puh! På tal om marängsviss förresten (eller ja, egentligen inte, men på tal om något att äta) så lunkar min ”diet” på lite sakta, men nu känner jag att jag har hittat en nivå jag kan hålla – jag äter minimalt med kolhydrater till alla mål utom frukosten på jobbet, där jag tar en GI-fralla, och är jag hysteriskt sugen på något gott så har jag ätit lite vattenmelon. Viktnedgången går ju såklart långsammare, men jag känner åtminstone att jag trivs med det. Dessutom hoppas jag ju att min kickboxing som startar nästa vecka ska ge det hela en extra skjuts, för hur gärna jag än vill så hinns det inte alltid med att gå någon längre promenad. Oftast blir det en sväng med vagnen, så visst, en halvtimme blir det nästan varje dag om det inte regnar, men inte så mycket mer.

Jaja, värre laster finns ju…

Är så otroligt sugen på att höstshoppa – men med undantag för min Lola-beställning så är det ju spindelvävstomt på kontot, men jag drömmer lite i alla fall… Vill ha bruna höst-stövlar, och en brun väska till, ett par fina jeans (helst G-star, men aj vad de kostar!), en fin jacka, några toppar och en mörkblå jeanskjol… Ja ni hör ju, och det är bara önskemålen när det gäller mig själv! Därtill kommer ju barnen, maken, inredning…… Suck, jaja, man får ju drömma i alla fall…

Nystart

/ LindaG / Lämna en kommentar
Ok ok ok, det är inte riktigt höst än, jag vet. Men jag är inne på min 4:e jobbvecka, vädret är lagom schizofrent och alla butiker har fina höstkläder, så min höst-nerv har fått ryckningar.

Varje höst blir jag lite nervös/laddad, tror att det triggas av allt skolstartsmaterial i butikerna eller nåt, och varje höst blir jag sugen på att införa lite förändring i mitt liv. Det brukar innebära nya tapeter eller möbler, nya kläder (tyvärr enligt budget så det brukar inte bli så mycket), ny frisyr och så någon form av engagemang rent fysiskt. Jag är aldrig taggad att gå ner i vikt eller börja träna till sommaren, det är på hösten jag verkligen vill GÖRA någonting.

Längtar!

Nu har jag ju faktiskt börjat ta tag i den sista viktnedgången, sakta men säkert, och igår tog jag tag i den fysiska biten – jag anmälde mig till kickboxing. Det höll jag på med för en sisådär 8-9 år sedan och det har varit den ENDA träningen jag verkligen har tyckt varit så rolig att jag gärna går dit (och de som känner mig vet ju att jag annars lätt tappar motivationen, minst sagt) och dessutom gärna kör så hårt att man känner sig lätt spyfärdig när man går därifrån. Kort sagt känner jag mig faktiskt riktigt laddad inför starten – 29:e augusti drar det igång!

Från semester till jobbstress

/ LindaG / 1 kommentar

I lördags hade vi vår sommarfest med tema Semester. Vi hade sjuuuuuk tur med vädret och fick sol och varmt hela kvällen, och rent generellt kändes allt väldigt lyckat! Alla fick ta med en sorts plockmat (från olika länder) och det blev helt fantastiskt gott! Vi hade blandat drinkar i mängder, några bättre och några sämre, så det var också lyckat tycker jag. En hel del lekar blev det med, såklart, och det var nog roligast av allt!



Så här söt var maken som strandraggare, inoljad dagen till ära =)



Själv körde jag mest på Hawaii-tema, men bastkjolen fick snabbt bli bordsdekoration efter att jag testat den…

Är nu inne på min tredje jobbvecka, och vid det här laget känns semestern lååååångt borta. Idag verkade alla mina kunder ha vaknat till efter sin semester med, för det bara rasslade till i inboxen så stod jag upp till öronen i jobb!

Väl hemma tyckte jag vädret såg ok ut trots att det regnat hela dagen, så jag tog med mig Lukas ut på en promenad. SJÄLVKLART kom det en sån där ”det-är-mer-vatten-än-luft”-regn lagom till jag var längst bort på rundan…. Som tur var hade jag med regnskyddet till vagnen, men även med en regnjacka till mig så fick jag HÄLLA ut vatten ur skorna när jag kom hem, och dessutom så var jeansen och kläderna ungefär lika blöta som om jag hoppat i grannens pool… Jaja, det var ju inte så kallt i alla fall, så på ett sätt är det ändå lite roligt att vara ute i ösregn ibland.

Min diet tog lite uppehåll på festen i lördags, vilket jag självklart får betala för nu… Har varit så sötsugen i två dagar att jag VERKLIGEN får anstränga mig för att inte åka iväg och köpa typ 10 wienerbröd och trycka i mig! Känner mig astrött på dieten (redan) trots att det är god mat och att jag slipper vara hungrig… Men jag bara SKA hålla ut tills på fredag i alla fall, då ska jag väga mig och förhoppningsvis får jag lite ny motivation, plus att sötsuget förhoppningsvis minskar…

Ett eget universum

/ LindaG / Lämna en kommentar

Jag vet att forskare sedan ganska länge har jobbat med teorier om att det finns flera parallella universum, men det borde ju i ärlighetens namn inte vara så svårt att bevisa?!?! Jag menar, tänk när man sitter på jobbet, där finns det två alternativa universum bara där – ett där man har häcken full och tiden går så fort att man inte hinner med hälften av det man borde, och ett där det är ganska lugnt och tiden sniiiiiiiiglar sig fram i ”herregud-är-det-fortfarande-10-minuter-till-frukostfikat”-tid.

Och så fritiden, även här är ju knappast tiden konstant. Gör något roligt och du önskar att det varade för evigt i stället för de 10 minuter det tog, städa och det tar ALDRIG slut… Dessutom måste ju tiden vara ljus-beroende, för varje kväll tänker jag att jag ska hinna göra en MASSA saker efter vi lagt barnen (vid ca 20-tiden), men *Poff* så är klockan minst nio och det enda man orkar göra är att masa sig upp i soffan.

Jaja, eftersom tiden knappast är ett ämne man kan förfina och förändra (i alla fall inte i nuläget) så sitter jag här en tidig morgon på jobbet och väntar på frukostkaffet…

Men – en oerhört bra nyhet (ja egentligen bara för mig själv, men skit samma, det är ju min blogg 😉 ) är att jag har gått ner 1 kg första veckan! Bara 4 kvar till mitt mål, eller 6 kg till drömmålet…. Nöjd! Bestämde däremot redan innan jag började att den här gången ska jag köra en mer långsiktig plan, dvs får jag spatt-ryck och bara MÅSTE smaka på något så gör jag det, i liten mängd. Skillnaden blir då att jag inte ”ger upp” direkt om jag skulle fuska… Dessutom har jag bestämt sedan innan att morgondagens fest inte är en dag när jag kommer vara rabiat LCHF’are, fest har vi nån gång vartannat år och då får de ju vara fest!