Klumpen

Urk, det har varit en påfrestande tid de senaste veckorna. Som jag skrivit lite innan så känns det som jag blivit lite känslomässigt manglad och jag är rätt (väldigt) trött i huvudet och känslorna nu, om man kan skriva så.

Det är många saker som påverkat, det som gäller de större barnen tänker jag inte skriva om här, för det är de för stora för, men vi kan väl bara konstatera att diverse diskussioner, besked och annat tagit grymt mycket energi och tankeverksamhet. Därtill så har vår minste tagit ett STORT kliv in i någon trotsålder, så även om han är ett ”litet” problem så har det också tagit energi.

När det blir jobbigt så blir ju även sånt jobbigt som kanske inte skulle varit det. På jobbet och i skolan har det varit två tentor den här perioden och vi har gått igenom utbildningar som ger besked om att det ansvar vi nu har för diverse saker gör att man bara baxnar. Det är ansvar för arbetsmiljö och för personers liv och hälsa, och det är ansvar för att inte bryta mot jag vet inte HUR många olika förordningar som kan ge dryga böter (hur saker ska märkas upp, vilka certifikat saker ska ha, vilka papper man ska ha i ordning, och tusen andra saker som var och en är rimliga men samlar man ihop dem så blir det helt sinnessjukt mycket ansvar på en och samma person). Bara denna veckan har vi suttit med 3 dagars utbildning, vilket är superbra i mångt och mycket, men man blir himla trött i huvudet och såklart stressad över saker man borde hinna med på jobbet också.

Lite förändringar på jobbet med, inget som är negativt som så, men såklart tar det lite energi att få ordning på det med. Lite ångest på det med när man oroar sig för att en kort incident gett någon ett dåligt intryck av vad man klarar av, när man inte har hunnit ge så mycket andra intryck.

Kontentan av det hela är att det känns som jag har en stor klump i magen, en i halsen (rent fysiskt faktiskt, det känns som nån trycker mig på halsen, väldigt knepigt) och en enda gegga i hjärnan.

Jag är väldigt glad att vi hann ut en del i helgen i alla fall, utan den pausen hade det nog varit tyngre, men å andra sidan kunde det också känts ännu bättre om inte Filip bestämt sig för att spela ut hela trots-registret i helgen med. Men vi kan ju inte bara avsluta med en jäkla massa gnäll från mig, så nu kör vi lite bilder från söndagens utflykt till Bankerydsledens högst belägna grillplats, och så håller jag tyst. Ok?

Galet vacker utsikt!
Alltså det går åt så mycket kaffe nu…
Om man bara kunde stänga ner den där hjärnan som maler på hela tiden.
Kolla så söt, man kan inte tro att han lite tidigare stod och gallskrek i högan sky av ren ilska och trots.
Får ändå lite frid av den här bilden, att påminna sig om lugnet ute.

Så, nu äntligen har jag fått prata av mig lite, det har tagit ett par dagar att få ordning på det här i huvudet tillräckligt mycket för att få ner det här, en del av det i alla fall.

Nu laddar vi om inför morgondagen, ska hinna få ordning på det jag inte hunnit i veckan på förmiddagen och sen ska vi åka till Bilskoj i Ydre och köra folkrace. Vem vet, kanske det är precis vad jag behöver?

Hökensås

Efter att vi släppt av de två stora pojkarna på Jota-Joti läger i går så tog vi med oss Filip och styrde mot Hökensås. Där har jag inte varit sedan jag var under 20, när vi åkte dit med min mormor och morfar och plockade svamp, så det var ett tag sedan… Då gick vi ju bara rakt ut i skogen, nu tänkte vi följa en av lederna – den på 5,5 km. Det fanns minst 4 leder att välja på här, från 2 till runt 20 km, så det finns något för alla.

Dessvärre somnade Filip på vägen dit och vaknade sådär avigt som bara ett barn kan vakna (ni som vet ni vet) men efter vi lirkat, hotat och mutat denna förtjusande 3½ åring som bara vansinnesskrek rakt ut så ordnade det till slut upp sig. Han fick sitta en del i bärryggsäcken, och det börjar bli väldigt tungt, så det var nog bra att vi gick åt ”fel” håll mot vad jag tänkt mig. Hade tänkt gå ca 4 km till grillplatsen och sen ha 1,5 kvar, men nu gick vi på andra hållet så vi hamnade ganska rakt på. Lika bra det med tanke på humöret kanske.

Där var det FULLT med bilar – vi fattade rätt snabbt varför för det var hur många som helt som stod runt Sibbesjön och fiskade, men grillplatsen var som tur var ledig. (Tror det fanns en till precis vid vattnet)

Till vänster ser ni en av minst 8 personer som stod ute på varsitt ställe runt sjön och fiskade.
Bra vindskydd och grillplats 🙂
Jodå, humöret vände på den här med.

Det blev grillad kolbulle, äppelmust och massor av kokkaffe till undertecknad – humöret vände och det kändes väldigt bra att vara ute i det fina vädret. Så vackert med solen som silade genom träden! Sen var ändå orken som den var hos den minste, så det blev den korta vägen hem igen – men vi kommer gå tillbaka hit känner vi absolut 🙂

Alltså, SOM jag längtat efter det här!
Och det här, det finns inget kaffe som är lika gott som det man kokar ute vid en eld…

Nästa gång hoppas vi på bättre humör och tar nog med hela familjen. Men eftersom vädret är SÅ vackert i dag och det ser ut att bli regn resten av veckan så kanske vi tar en tur ut i dag med…

Bauerleden Fjällstorp

Vilken….dag, det blev i går.

Jag har ju längtat efter en utedag hela veckan och har peppat barnen, vi var alla sugna på en riktigt härlig dag i höstsolen och i skogen. Man kan väl säga att precis ingenting av det inträffade. Eller ja, vi var ju i skogen, men … tja.

Ingen utsikt direkt…

ALLA har varit tjuriga i dag, möjligen med undantag av Filip. Det har varit utbrott efter utbrott och till slut var jag nog ungefär en millimeter från att tjura ihop helt och bara åka hem igen, när vi var på väg mot Kaxholmen där vi planerat att starta. Men men, hade vi gett upp så hade dagen verkligen varit helt bortkastad, så det blev en tur ändå.

Kom igen, det skulle LÄTT kunna vara zombies där borta…

Vi fick ställa bilen hos en kompis på Kaxholmen (tack!) och gick därifrån utmed Bauerleden mot Gränna. Min tanke var att vi skulle hunnit gå till Uvenstorps grillplats, men när vi kringlat oss runt med barnen i dryga 2,5 timmar så kom vi fram till Fjällstorp och där var vi HELT nöjda med att vända. Fast som grillplats är den ju riktigt tam och ganska trist, men så fick det bli ändå.

Sällan har en muggtext stämt så bra.

Vi grillade majs och gjorde quesadillas, så alla fick fylla på energidepåerna. En stor bulle och en rejäl balja kaffe senare kändes det ändå ok att gå hemåt. När vi väl är ute i skogen är det nästan aldrig något bråk, och det var det inte i dag heller, det är inför som kan bli kämpigt.

Filip var grymt duktig och knatade på säkert 75% av vägen, och jag bar honom resten i ryggsäcken (det är TUNGT nu) och de stora grabbarna gick med på bra. Det går inte fort med barn, man får liksom inte ha bråttom, men så länge man inte bryr sig om det så är det mysigt.

Allra sista biten, när man inte vare sig vill sitta i bärryggsäck eller gå…

Sen att vår fina höstsol istället blev ett massivt dim-täcke, det var ju heller inte så mycket att göra nåt åt. Hade hoppats att det skulle släppa, och lite gjorde det väl det när vi gick hemåt, men någon sol var det absolut inte.

Tid att fundera.

Kl 18:30 landade vi hemma och nu tänker nog ingen av oss lyfta ett finger mer än nödvändigt. Är ändå glad att vi kom iväg, för det blev en bättre dag i skogen än det blivit hemma. Så kan det också bli, och det är också ok, det är ju inte alltid en idyll som det kan se ut som ibland!

Trädgårdspyttipanna på Muurikka

Det finns tre tillfällen då en Muurikka verkligen briljerar:

  • När man ska laga mat till många (om man inte tar den minsta varianten)
  • När man vill ha riktigt bra stekyta och inte få så mycket stek-os inne
  • När man vill tillaga stora mängder blad-grönsaker som annars inte skulle få plats i en stekpanna

För det här receptet gäller det tredje, det går lika bra att göra denna rätten inne i en stekpanna, men ska man få plats med allt så får man antingen steka i flera omgångar eller göra till bara en eller två personer.

Recept och recept förresten, det här är en vegetarisk pyttipanna där jag försöker använda så mycket som möjligt i från min trädgård, och därmed kan man ju variera den typ hur mycket som helst, utifrån vad som är i säsong och vad man har odlat (eller köpt). Det kan låta som mycket grönsaker, men bladgrönsaker har ju en tendens att bli 1/4 av den ursprungliga storleken när de är tillagade.

Trädgårdspyttipanna, ca 6 portioner

ca 1 kg tärnad färskpotatis
2-3 grovhackade lökar
1 grovhackad vitlök (ca 6-7 klyftor)
1 finhackad chili (om man vill ha hettan, då)
ca 20 blad av svartkål, strimlad
2 huvud Pak Choi, skuren i ca 2 cm breda bitar
ev 1-2 paket grillost (typ halloumi)
1-2 dl grädde
1-2 msk kycklingfond
1 dl vatten
salt och peppar
olja och smör att steka i, efter eget tycke

Börja med att steka potatisen tills den känns färdig, det tar en stund när man råsteker men blir så himla gott.

Lägg sedan i de lite hårdare grönsakerna, dvs alla delar utom själva blad-delen av pak choi, de lägger jag i när jag stekt övriga grönsaker ett par minuter, så tappar de inte all spänst. Vill du ha grillost så kan det vara lagom att börja steka den nu med, i kanterna där det är lite varmare. När Pak Choi’ens blad börjar mjukna, häll över lite grädde, buljong och vatten och rör ihop allt. Låt det puttra ihop i någon minut, så sugs det i princip in av allt gott i pannan. Smaka av med salt och peppar.

Sjukt gott och uppskattades av precis hela familjen!

Safaritälts-camping i Ösjönäs

”Vi måste ju hitta på något nu när vi snart firar 15-årig bröllopsdag. Ska vi inte ta den där ”glampingen” din kollega tipsade om, i Tivedens nationalpark? Jo men det kan ju bli bra, i slutet av maj brukar det ju faktiskt alltid vara ganska najs väder och värme.”

Sagt av intet ont anande Jag, för ungefär tre månader sedan.

Det blev ju så, att vi just åkte för att tälta i safaritält på Ösjönäs. Det var ju bara det där med vädret som inte blev som det skulle, såklart, det blir ju aldrig det för min del (japp, tar det högst personligt att vädret hela våren varit skruttigt när jag varit ledig och fint när jag jobbat. Ledsen övriga sveriges befolkning. ). Men låt mig berätta genom ungefär 374 bilder:

Vi blev tilldelade tält 4 när vi kom på lördagseftermiddagen. Något av en överraskning, hade intrycket av att det endast fanns ett eller två tält, men totalt var det 5 tält, alla placerade precis intill sjön.

Safaritälten var hyfsat stora, innertältet var 3×3 m och förtältet (yttertältet?) lika stort till ungefär. Och det gick att stå raklång i tältet med, ett stort plus. Hela tältet står på ett trädäck, så golvet är rakt och så, väldigt smidigt. Utanför tältet var en liten ”altan” där man absolut hade kunnat sitta och ha världens trivsammaste utsikt om det inte hade varit för att det var typ 10 grader och regn.

En överraskning var dock att det bara var det inre tältet som var ”uppvärmt”. Och med uppvärmt menar jag att ett mikroskopiskt element jagade bort den värsta kylan. I yttertältet där det stod 2 av 4 sängar var det INGEN värme, och här var det heller inget ”tältgolv” vilket gjorde att det rann in vatten längs brädorna på golvet, vi hann inte märka det innan en del kläder hade blivit blöta tyvärr.

Båda nätterna sov jag och Filip i innertältet, han sov i min säng (max 80 cm bred, det var sjukt trångt men det var ju eget val så inget att klaga på), första natten sov Lukas i den andra inre sängen och andra natten sov maken där. Oliver som är varmblodig av det rejälare slaget hade inga problem att sova i yttertältet med bara kallingar och t-shirt samt ett vanligt täcke, vi andra sov allra minst i komplett underställ (och jag även i min supertjocka ulltröja över mitt varma ull-underställ samt med täcke och filt). Det funkade ändå, ingen frös sådär så att det inte gick att sova i alla fall. För det var ju det där med vädret….

När vi kom på lördagen såg himlen ut så här och ett nästan oavbrutet åskande på lite distans varnade för regnet som var på ingång. Som tur var hann vi få in allt vi skulle i tältet innan det började åtminstone. Runt 10 grader och regn var det sen även HELA söndagen med kortare uppehåll, så ingen brejk här. Däremot var det en fantastiskt fin solnedgång första kvällen när himlen sprack upp för en stund, är glad att maken fotade för jag hade inte tagit mig ut i kylan från där jag låg under täcket om jag så fått en miljon… Dessutom hade jag ju varit tvungen att kliva över barnen, vill jag också hävda.

Hade vi inte haft det så kallt och regnigt så hade det verkligen varit en riktigt fin upplevelse, för i tältet kunde man ligga och höra allt från storlom till gök och tusen olika sorters fågelkvitter till, blandat med bara susande från träden och lite regndroppar mot tältet. Kan i alla fall tala om att det blev riktigt mörkt i tältet, så det är nog inga problem ur den synvinkeln även under sommaren.

Runt omkring i nationalparken var det väldigt fint och alldeles nyutslaget grönt, så vi spatserade runt i kortare rundor mellan de värre regnskurarna.

Det fanns ett gäng olika leder med, vi gick en kort led runt en liten halvö, men det var ganska mycket folk i krokarna så även de längre lederna är nog väldigt populära.

Bästa lockmedlet när motivationen tryter för att fortsätta – trycka på ”knapparna” utmed leden (självklart med nåt roligt ljud till).
Det petades i vatten, kastades kottar, kollades myror och lite allt möjligt. Inga problem på så sätt att ha med någon av grabbarna.

Så vad gjorde vi hela tiden. I ärlighetens namn så känns det mest som vi åt. Det fanns en stor grillkåta som tur var, där vi kunde grilla även i ösregnet utanför. Vi har käkat typ hur mycket som helst de här dagarna känns det som, och riktigt gott med. Så här lade vi upp det för 5 pers varav 3 hungriga pojkar:

Lördag kväll – lax- och pastasallad (med Prosecco till oss vuxna, lite lyx får det allt vara när man firar bröllopsdag och det ösregnar). Till efterrätt blev det vit chokladmousse.

Söndag förmiddag – ärtsoppa med krabbelurer till fika/efterrätt.

Söndag eftermiddag – grillade quesadillas (Prosecco igen, som sagt, ösregn)

Jag har inte skrivit upp någon frukost, det beror på att det ingick en jättetrevlig frukost till tältövernattningarna, absolut ett riktigt stort plus! På det stora hela hade jag lite fel, jag sa att det nog kommer bli antingen en riktigt bra eller en riktigt dålig upplevelse, för den blev faktiskt typ ”ok”, vilket mestadels beror på just det sketna, kalla, regniga vädret.

Nu ska jag snart gå och lägga mig, för det finns minsann lite sömn att ta igen. Avslutar med en rolig bild på Filip, ser precis ut som han är i full fart med att kasta en trollformel på oss.

Västanåleden – igen

I går åkte vi ut till Västanåleden, en favorit i repris. Lite kul var det med att jag fått ett gäng sökträffar på bloggen på just Västanåleden och det var minsann fullt på båda parkeringarna – kanske var det någon av de vi mötte som läst om leden på min blogg? Häftig tanke faktiskt!

Så otroligt vackert det är ute nu, med all skir grönska och de första vårblommorna. Det är tusen gröna nyanser i skogen nu, jämfört med tex sensommaren då allt är jämnt mörkgrönt.

Storebrorsor ❤
Minstingen knatar som vanligt på superbra själv.

Trodde nästan att det skulle varit kö till grillplatsen, men de flesta verkar ha gått för vandringens skull så det var tomt där när vi kom. Menyn för dagen var kolbulle och grillad banan med choklad. Mumma!

Grabbarna äter hur mycket som helst när vi är ute, får göra stor vuxenportion till alla 3!
Jag invigde min fina emaljerade kaffekopp utomhus, ihop med eget, nymalt kokkaffe.

Innan hemfärden så ska man såklart traditionsenligt hänga lite nere vid vattnet och kasta macka med de perfekta stenarna på stranden…

Kan vi bara ta en kort paus här. Kolla kinderna, den lilla näsan och de centimeterlånga ögonfransarna alltså!

När vi gick hemåt så valde vi att ta den lite längre vägen en bit upp i skogen istället för att gå tillbaka utmed Vättern igen. Mycket roligare, men också mycket mer krävande och ibland nästan klättring. Det hade nog inte gått så bra att ta den vägen om inte Filip för en gångs skull glatt gick med på att sitta i bärryggsäcken, för det är SMALT och BRANT. Men som sagt, riktigt kul!

Vi råkade vika av lite tidigt bara, så den sista biten tillbaka gick vi på den här vägen, inte fy skam det heller.
Så vackra, blommande träd överallt!

Så, kanske var det nån av er som läser här som jag träffade, extra kul i så fall!

Wokade grönsaker på Muurikka

Efter en helg som nästan uteslutande spenderats med fix och trix i trädgården så var det dags att fixa lite middag till familjen. Stod och hackade grönsaker och funderade på hur sjutton jag skulle göra för att steka allt smidigt, när jag kom på att jag HAR ju en stor stekhäll – muurikkan! Det blev så sjukt gott, så här kommer receptet (går även steka i stekpanna, wokpanna eller i långpanna, men riktigt lika gott blir det inte… Nu var jag sugen på asiatiskt idag, men det går ju smaksätta med tex grillolja för en mer ”vanlig” smaksättning om man är lagd åt det hållet.

Wokade grönsaker på Muurikka, 8 portioner

2 knippe broccoli
5 rödlökar
1 litet huvud vitkål, eller ½ stort
1 påse bladspenat
neutral matolja
1 lime

Smaksättare asiatisk wok:

2 msk neutral matolja
2 msk sesamolja
1 msk risvinäger (eller annan vinäger)
½ msk socker
2-3 msk japansk sojasås
4-5 hackade vitlöksklyftor
ev en finhackad chili

Tricket med Muurikka är att ha ALLT färdigt när du väl börjar, för det går fort och går du ifrån är det lätt att något bränns. Alltså börjar du med att hacka alla grönsaker i önskade munsbitar, jag skar löken på längden för det tycker jag är trevligt. Skiva även ner stammen på broccolin tunt, den kommer bli krispig och suveränt god.

Blanda alla ingredienser till marinaden, smaka av så den passar dig och öka på det du själv känner att du vill ha mer av vid behov. Vi kör utan chili och tillsätter den själva, eftersom vi har en 3-åring att ta hänsyn till.

När allt är förberett och ställt vid grillen (glöm inte något att lägga upp maten på), så häller du i ca 0,5 dl matolja i muurikkan och låter grönsakerna förutom spenat fräsa utan marinad tills de mjuknat något och fått fin färg. Medelvärme skulle jag säga är bäst, för du vill inte ha helt rå broccoli men du vill heller inte ha färglösa grönsaker. När det känns lagom mjuka häller du över marinaden och blandar om hastigt, sedan stänger du av värmen och toppar med hela påsen bladspenat. Vänd ner den i ett par minuter, så den börjar mjukna men inte så att alla blad blir helt mosiga.

Färdigt med spenat och allt. Betänk då att vi ändå har den muurikkan som är lite större!

Vill du så kan du ju ha i tex nudlar nu, då bör du nog dubbla marinaden dock. Vi serverade till jasminris och grillad kyckling.

Har du testat att laga mat på Muurikka? Så gott och väldigt smidigt när man gör stora laddningar av skrymmande mat, som grönsakswok. Vi fick 2 portioner wok över, men då är vi 5 pers som äter ganska mycket med. Kommentera gärna om du testar!

Grillning i Strömsbergsskogen

Vill man se dagens #fångafebruari så får man pallra sig in på mitt instagram, för i dag tänkte jag blogga om annat 🙂

Söndagen blev en sån himla härlig dag, vi började med att lämna av Filip för en stunds lek hos mormor, sen åkte övriga familjen och åt frukost på Condeco i lugn och ro. Filip är underbar, men ska man kunna sitta i fred och fika mer än 2 minuter så är det bättre om han är någon annanstans och leker…

Efter det blev det en stunds trädgårdsarbete, vi städade hönshuset och tvättade lite av fasaden / ett plank som annars är täckt av vildvin. SEN åkte vi och hämtade upp minste mannen, och så åkte vi upp till Strömsbergsskogen, där jag fått tips om att man byggt nya fina grillplatser.

Vi gick till den som är längst åt höger i bilden. En lagom runda med en 3-åring, och väldigt fin utsikt, dock ganska blåsig grillplats eftersom det är en öppen äng framför.

Efter att med lite besvär fått liv i elden trots blåsten så blev det en av barnens favoriter, kolbulle. Det var så grymt fint väder, visserligen var det lerigt att ta sig fram i skogen, men sån vårkänsla denna 2:a februari (!!!) att det mesta var förlåtet. Däremot BLIR det lite för kallt för att vara helt njutbart när det bara är ett par plus och blåser lite lätt, även om det är soligt, så vi var allt lite frusna när vi vände hemåt. Men ändå, en sån grymt härlig dag, nästan bara tack vare lite sol!

Så vackra skogar i omgivningarna där…

Bilderna från när vi gick hem gör att det ser ut som det var jättemörkt ute, men det var det inte, solen stod bara väldigt lågt och färgerna var fantastiska!

Hit åker vi snart igen!

Krabbelurer och kokkaffe

Krabbelurer är en av de första sakerna som dyker upp när man googlar på recept över öppen eld. Jag har medvetet undvikit dem eftersom jag misstänkt att det skulle vara det enda barnen skulle fråga efter, eftersom de är mer som fika än lunch. Det är egentligen ett mellanting mellan amerikanska pannkakor, munkar och sockerkaka och jag kan meddela att det var sjukt smarrigt! Har dock talat om för barnen att det inte blir krabbelurer varje gång vi är ute i skogen, de är tämligen sockerstinna. Till det blev det äkta kokkaffe, vilken fröjd! Ska aldrig mer ta med kaffe i termos när vi ska ut i skogen…

Krabbelurer, lagom till fika för 4 personer

4,5 dl mjöl (jag tog hälften fullkornsdinkel)
2 ägg
1,25 dl socker
1,5 dl mjölk
2 tsk bakpulver
2 tsk vaniljsocker
0,5 tsk salt

Smör eller olja till stekning
ca 1 dl socker blandat med lite kanel att vända krabbelurerna i.

Blanda alla torra ingredienser, rör sedan ner mjölk och ägg till en slät smet. Jag hällde upp i en spritspåse och hade med, men det blev rätt kladdigt eftersom det var svårt att lägga ifrån sig, bättre att hälla över i en tetra eller PET-flaska!

Värm en stekpanna över eld, häll i olja eller smör och dutta i små ”plättar” av smeten. Vänd när de är gyllenbruna, och när de är klara vänder du dem i kanelsockret. Supergott!

Vänd i kanelsocker.

Ut i naturen

Sitter just nu och kollar på vetenskapens värld (och bloggar, för jag kunde inte låta bli), som handlar om naturens påverkan på människan. Nu är vi bara halvvägs in i programmet, men redan har man visat studier som visar att immunförsvar, stresstolerans och återhämtning bevisat påverkas av att vi vistas ute i naturen (nej jag har inte källorna här, det får räcka med en hänvisning till SVT) .

På många sätt så känns det ju helt självklart och nästan lite löjligt enkelt, för det är ju naturen vi är gjorda för. Men samtidigt är det ju också lätt att glömma hur bra man mår av att vara ute i skogen, när vardagen springer på och det är tusen och en saker som hela tiden ska göras. Att prioritera in en dag i skogen är lätt förbisett!

För några år sedan hade jag skrattat högt vid tanken på att jag skulle VILJA ut och vandra i skogen, jag kan egentligen inte riktigt säga vad som ändrade det men kanske var det att jag började träna en hel del och såg det som ett utökat sätt att göra det. Nu för tiden ser jag det inte alls som träning längre, men har man väl börjat ge sig ut i skogen så är det väldigt svårt att inte känna ett behov av att göra om det. Jag har ett nästan fysiskt sug efter att komma ut och vandra i skogen, långt från vägar och trafik och helst en lång sträcka, så man blir sådär avslappnad och samtidigt genomtrött som bara en dag utomhus kan göra en.

Åtminstone en gång i månaden, men helst fler, så packar vi ihop familjen, ett förråd ved och något gott att grilla och knatar ut. Städ, träning, husfix och annat få bara vänta, det är ju inte så att man någonsin blir ”klar” ändå liksom. Vi får ofta övertala barnen lite till att ge sig ut (inte Filip dock), men nästan alltid när vi är ute så är alla väldigt glada och nöjda. Däremot ser ju familjen ut som den gör och därför är det kanske inte just avslappnande alltid när en 2-åring bara springer rakt bort från en HELA tiden, men det gör han ju överallt ändå så det är inte så mycket att göra åt.

Ändå är det så skönt, alla varvar ner, hinner tänka och bara vara lite och andas. Det är så himla värt lite packnings-stök (nu behöver man ju inte alltid grilla mat ute, men vi märker att det är det barnen uppskattar mest så då blir det så) och omprioriteringar!

Vad vill jag säga med det här då? Jo, ta på dig lite kläder du inte är rädd om eller fryser i, muta eller hota med dig familjen (eller gå själv) och ta er ut i skogen en sväng. Gör det enkelt i början, ta med ett paket ballerina-kex och varm choklad, se till att minnet av utflykten blir positiv. Ge barnen varsin täljkniv, en kikare eller bara uppmuntra dem till att hitta varsin vandringspinne. Kan ni hitta en bäck man kan leka i så är nog lyckan gjord för de flesta! Testa och berätta hur det gick, du kanske idiotförklarar mig eller redan är världens friluftsmulle och skrattar åt mig, men kan jag få nån enstaka att ta en utflykt så skulle jag bli så himla glad! Vill du hitta lite inspiration för både utflyktspunkter och vandringsleder så har jag lite grann under min rubrik ”vandring”.

Seriöst, nu blev jag så sugen på att komma ut i naturen att jag blir tokig!