I dag jobbade jag hemifrån, vilket gjorde att jag hade möjligheten att slänga ihop en focaccia till dagens middag (italiensk soppa). Mycket lyxigt tänkte jag, medan mellanbarnet som blev serverad en bit focaccia lite innan soppan var klar sen när jag jobbat kvar, kränkt utbrast ”men den är ju kall”. Ja jo, ursäkta att den inte var SÅ nybakad att den fortfarande var varm…
Efter soppan gjorde jag i ordning i köket och började sen klippa med ögonen, vad skönt att få gå och lägga mig nu tänkte jag och tittade på klockan. Den var 18:05?!?! HUR kunde den bara vara det, det kändes som klockan var minst nio?!?! Här tänkte jag att jag ändå hade en superbra strategi för att låta mig ta det lugnt och liksom gå in i dvala i hösten och vintern, men jag kände mig rentav kränkt över hur orimligt länge det redan varit mörkt när vi åt middag!
Kvällarna känns också så orimligt långa, vad ska man göra liksom – jag vill inte fastna i att scrolla och kolla på tv går typ inte göra förrän efter 20:30 när Filip är i säng och tonåringarna oftast satt sig för att spela (vi har EN tv, funkar ypperligt att dela generellt sätt). Helt plötsligt kände jag att jag behöver ha något att sysselsätta mig med – förutom att läsa böcker – för att inte avlida av hur långa kvällarna är. Kanske att jag skulle sticka något ändå??? Inte en hel tröja igen, det pallar jag inte just nu känner jag, men kanske en go halsduk eller luv-mössa eller nåt? Eller en rejäl sjal att ha om axlarna på jobbet när det blir kallt… Någon som har tips på ett fint mönster?
2024 års tröj-projekt. Gjorde en förra året med, men har visst inte fotat den.
Annars får jag väl tälja mig nåt, men då behöver jag typ såga till en bit trä att utgå från först och det är kallt och mörkt i stallet där vi har sånt. Brrr.
Förresten, har faktiskt hängt upp ute-ljusslingor redan, de vi har haft tidigare vintrar hade blåst sönder så jag behövde köpa nya, det blev en slinga att linda runt flaggstången (har haft flaggstångsbelysning i två eller tre omgångar men de blåser sönder väldigt lätt) och en jättelång slinga på nästan 60 meter som når från huset ända ner till vår entré-grind. Den blev väldigt trevlig tyckte jag, då får man liksom lite djup i trädgården med även fast det är kolsvart. Och JA, det är säkert för tidigt, men det är inte direkt som julbelysning jag satt upp det utan bara för nån liten glädjepunkt i mörkret liksom.
Som jag hintade om i förra inlägget så har jag en ambition att ta mig an hösten och vinterns mörker med en (för mig) ny strategi. Jag SKA inte kämpa emot, jag ska inte tänka att jag ska vara produktiv som man är på en ljus sommardag, utan jag ska följa naturen och låta mig själv vila i det mörker och lugn som kommer. Det är ju såklart helt lönlöst att streta emot mörkret, likväl gör jag det varje höst när dagarna blir kortare – men den här gången ska jag verkligen försöka att istället låta mörkret bli en mjuk bädd att vila i. Att sänka tempot och ambitionerna, och låta det vara ok. Det är inte riktigt samma sak som att ge sig hän åt hösten och ”mysa runt”, utan bara någon form av acceptans att förutsättningarna är vad de är och sätta ambitionerna därefter.
Jag skulle vilja fokusera på relationer den är vintern, både med barn och make, men även med vänner. INTE stressa runt för den skull, men kanske försöka hitta tillfällen att träffa vänner över ett glas vin och en stunds dösnack. Vi får väl se om jag lyckas dock, alla brukar vara väldigt fullbokade november-december åtminstone. Känns som jag har haft den här ambitionen många gånger, men det är ju liksom lite svårt när det hänger på en motpart också, hjälper ju inte att bara jag vill hänga med nån.
Det som – naturligtvis – ska hållas igång är träningen, annars kommer varken kropp eller psyke orka med vintern. Det har varit rätt mycket styrka sista tiden, och det har känts otroligt bra och jag har tagit flera PB’n – men så kom ett pass med massa ”gymnastik” (tex handstand-push ups och pullups och toes-to-bar i riggen) som en go käftsmäll att jag absolut fortfarande är kass på de delarna… Nåväl, det är vad det är. EN sak som förhoppningsvis kan hjälpa är ett par nya grips, jag har köpt ett par begagnade (typ 4 personer som haft dem innan mig) som är ganska kassa, som jag använder just nu. Har tittat ut ett par som verkar toppen – Picsil Heron Grips – men tänkte invänta black friday för att se om de kan få ett lite mer rimligt pris… Men kan man få hjälp med greppet – både så att man kan hålla sig fast bättre men också så det inte gör så förbaskat ONT i händerna, så tänker jag att det kanske skulle gå lite lättare att jobba sig framåt med tekniken i riggen med.
För den som inte har en aning om vad grips är, det är ett slags hjälpmaterial som både får just grepp runt en annars lite hal stång och hjälper till att hålla fast dig, och som också skyddar händerna (lite i alla fall). Har du inte testat att hänga i en stång i vuxen ålder kan jag säga att det gör fasiken as-ont! För att inte tala om att man ska orka bära hela sin kroppsvikt med, speciellt när man som i crossfiten ofta ”gungar” fram och tillbaka vilket gör att det blir ännu tyngre för greppet.
Det värsta av jobb-puckeln är över, och jag har ”bara” en konferens att hålla i nästa vecka. Eller ja, det är ju inte så att jag inte har ett arbete att göra ändå, men det är mer löpande för planering och andra aktiviteter, det är inte de aktiviteterna som kräver mest av mig. Det känns himla skönt att få landa ner i lite mer normala arbetsuppgifter, och kanske också få pausa de sociala aktiviteterna en liten stund. Jag är VÄLDIGT glad över att kunnat hantera ca 3 intensiva veckor utan några långtgående bieffekter, och att jag orkat hålla mig så pass skärpt under så ”lång” tid ändå. Men visst, jag ÄR trött nu, i huvudet – så som sagt, skönt med lite mindre krävande arbetsuppgifter ett tag.
På onsdag har jag tagit ledigt och ska ta med Filip till biblioteket och till badhuset. Det senare är absolut inte en favorit, men han älskar det och jag har lovat – men det är kallt och inte superkul en längre stund. Nåväl. I dag har jag jobbat hemma, så jag hämtade hem honom redan efter lunch och så fick han ta med en kompis hem, det funkar helt ok så länge man inte har några viktiga distansmöten eller så.
Jag har bokat in en rolig grej för mig själv i november förresten, en tjej här i Ölmstad har öppnat en drejstudio bara ett par kilometer härifrån, och jag ska dit och köra en ”prova på”. Hade planer på att få med en kompis från träningen, men hon har ett oändligt mycket mer socialt aktivt liv än mig så det gick inte riktigt få ihop tiderna – men det blir förhoppningsvis fler gånger. Tycker verkligen det är orimligt roligt och hade LÄTT kunnat fylla halva hemmet med keramik, så måste försöka behärska mig lite – inte för att jag vill behärska det roliga men jag hade lätt kunnat sälja både själ och hus misstänker jag eftersom det är roligt, och vi har ju ändå en familj att ta ansvar för, hahaha!
Bilder från förra helgen. Efter Boelo så har de flesta löv släppt från träd och buskar här hemma, så nu är det mer grått än färgsprakande ute.
Vet ni, det här inlägget låter ganska glatt och så, men faktum är att jag känner mig vansinnigt deppig idag. Kanske är det hormoner, kanske lite social baksmälla, men jag känner mig bara ledsen och trött. Kan ju också vara tidsomställningen för den delen, hatar mörkret som kommer nu. Oavsett så känner jag mig riktigt nere, ensam och dum. Ingen behöver skriva nån kommentar om det, jag vet själv att det bara är en känsla och det går över, men den kan ändå kännas sann. Och som alltid när jag känner mig nere känner jag samtidigt att jag inte borde ha rätt till det, det finns så otroligt många som har betydligt tyngre ryggsäckar än min, men återigen så kanske det kan få kännas skit ändå en stund.
Puh vilka veckor det har varit, på alla håll och kanter. På jobbet har det verkligen varit full rulle, med 3 konferenser, 2 utbildningsdagar och 2 resor till Göteborg och Stockholm. Hemma har det varit en SPA-helg med efterföljande storbråk med en tonåring som i vanlig ordning totalt ballade ur när reglerna vi satt tillsammans skulle följas, eftersom han var astrött efter att ha haft LAN här hemma när vi var iväg. Över allt detta har min ordentliga förkylningen visserligen börjat lägga sig allt eftersom men den har ändå ätit energi. Kontentan av det hela är att jag känner mig tämligen dränerad, även fast allt (utom tonårsbråk) har varit riktigt, riktigt roligt och givande. Däremot kanske inte riktigt på ett så negativt sätt som efter utmattningen t.ex., utan lite mer som kroppen kan kännas efter en lång, fysisk arbetsdag i trädgården – helt slut men inte på ett obehagligt sätt – fast psykiskt och inte fysiskt nu då.
Träningen som är så viktig för den mentala uppladdningen har såklart blivit lidande av både förkylning och resor, en dålig kombination när man sitter så mycket still i både bil och på konferenser med. Några pass har det i alla fall blivit sista veckan här nu, och det kändes välbehövligt. Märker tydligt när det är flås att inte förkylningen heeeelt är över, men styrkan har ändå suttit där och det känns bra. Sömnen har också varit skit och pannkaka de senaste 3 månaderna, och allra värst de senaste veckorna, trots hormonersättning, vilket påverkar extremt mycket känner jag.
Till helgen blir ”sista rycket” i den här reseruschen, vi ska till Västervik för att hälsa på svägerska med familj, och har planerat att ta en natt på hotellet Fängelset. Känner mig dock inte supertaggad på att sitta i bil och sen i ett litet hotellrum med ovan nämnda tonåring… Längtar till nästa vecka som är mer ”normal”, och har tagit ledigt på onsdag för att följa med F till Rosenlundsbadet som jag lovat sedan simskolan började. På tal om den förresten, det har verkligen släppt för honom nu och efter mittermins-utvärderingen så blev han uppflyttad från Djup 2 till Djup 4, ett fint kvitto på att han kämpat på bra med att lära sig!
Men, jag måste också visa lite från vår SPA-helg på Hestraviken, det var otroligt skönt att få den pausen ändå där man inte behöver varken laga mat, städa eller fixa med nåt utan bara fick allt serverat. Skönt att bara flyta runt i varm bassäng och titta på den vackra höstnaturen med en god drink i handen, innan man sätter sig till bords för en fantastiskt 3-rätters med vinpaket. Innan middagen sen så gick vi en kort promenad och jag passade på att fota en massa, otroligt tacksam årstid att göra just det i, eller vad säger ni? Här kommer ett gäng bilder från den promenaden:
Det här blev min absoluta favoritbild!
Det blev verkligen en paus i allt kaos att få den helgen, trots att ”allt hände på en gång”. Att bara få vara utan prestationer en stund, och andas och njuta av nuet, det finns inget bättre…
Jag har haft så extremt låg lust att greja i trädgården sedan torkan i somras gjorde att i princip allt torkade ut, och sen kom till slut lite efterlängtat regn men då hade jag inte lust att gå ut heller. Alltså har trädgården hamnat lite efter den sista tiden, och det var både ogräs och en del skörd att ta hand om. Därför tog jag tacksamt emot hjälp från mamma förra veckan, och tillsammans rensade vi i en massa blomsterrabatter – och det blev så fint så jag fick tillbaka lite av lusten med! Det resulterade i en hel helg med trädgårdsarbete, och nu är i princip alla rabatter superfina och i ordning igen, och maken har dessutom jobbat ner den enorma stubben efter att den ena av våra lönnar föll vid vår infart för ett par år sedan – så nu kan även stora lastbilar mm åka in utan problem (det har de kunnat hela tiden, men det har varit väldigt stora skillnader i hur skickliga förare vi haft att göra med).
F har haft kompis på besök och har också varit ute och grejat större delen av helgen.
Fick faktiskt så mycket feeling att jag till och med orkade ta tag i 3 totalt övervuxna rabatter, där kvickroten nästan kvävt ut de växter som funnits där i, bland annat pioner. Nu grävde jag bort all jord och ”gräsmattan” som låg över rabatterna och pillade mig mellan pionens rötter för att få bort allt ordentligt – ett stort jobb trots relativt små rabatter, men det blev så väldigt fint efter!
Nån som också har varit ute med oss hela helgen är lilla Britta. Hon har skuttat runt och busat med både oss människor och gårdens övriga katter, och efter långa dagar i solen har hon slocknat på ett par minuter när vi gått in. Hon är dock typ omöjlig att hitta ute genom att bara titta efter, för hon är typ osynlig med sin färgställning, men som tur är så kommer hon (oftast) glatt när vi ropar på henne.
Det är då inte lätt att fota en ursnabb kattunge kan jag säga!
I morgon är min sista gårds-dag så som den är inplanerad i mitt schema. Kanske att jag och mamma tar tag i köksträdgården som är i STORT behov av en genomkörare, eller så ska vi bara ta det lugnt och njuta av det fina vädret… Det är lätt att dras med i arbetet och köra på, och glömma njutdelen, annars kan man ju kombinera de båda en dag såklart.
Misstänker att oktober kommer gå i ett nafs för övrigt, det är en massa aktiviteter på jobbet och även på hemmaplan, så kanske att man ändå skulle försöka hinna med köksträdgåden i morgon ändå…. Är ju så mentalt skönt att ha den i ordning! Ska höra lite med mamma så får vi se vad vi känner för.
I dag har jag jobbat hemma, vilket är sällan jag gör en tisdag men jag var så vansinnigt trött igår (och även idag) på jobbet så det var nödvändigt med en dags tystnad runtomkring. Tröttheten beror på en vecka med urusel sömn, även fast jag tar HRT (hormoner) så kommer jag ibland in i kortare perioder där jag inte liksom kan komma ner i djupsömn. Det känns som man ligger och guppar på ytan med någon form av flytdräkt, när allt jag vill är att dyka ner och sova ordentligt. Det brukar hålla i sig ungefär en vecka, så jag har gott hopp om att det snart blir bättre.
Från den fina solnedgången i går. Gräset har hämtat sig vansinnigt bra, från att ha varit HELT dött och torrt. Det slutar aldrig förundra mig faktiskt.
I morgon håller jag i en konferens, och som alltid i mitt jobb så blir det lite extra mycket omvärldsbevakning för att ha lite nyhetssvep att dela med mig av. Tyvärr är det ju sällan sådär positiva nyheter eftersom jag jobbar inom klimatfrågorna, så verkligheten och framtiden ligger just nu lite som en blöt tung filt över mig (dock inte av det slag som gör att man sover bättre). Jag ska absolut inte dra allt här, men faktum är att det i de mörkaste rapporterna nu börjar se ut som mitt fiktiva scenario till den bok jag en gång började skriva, kanske kommer stämma med verkligheten, inom en inte alltför avlägsen framtid. Det känns ju sjukt, och läskigt och också helt overkligt.
Som en kompis sa, hon matchar inredningen 😉
Jag har i alla fall så gott sällskap när jag jobbar hemma, av lilla Britta, vår kattunge. Hon är ljuvligt charmig och rasande söt, och jag kan lätt bli sittande med henne i famnen som med en liten bebis som man får gulla med ohämmat. Idag har hon fått gå ut lite själv, på prov, när jag suttit och jobbat med altandörren på glänt i solen. På tal om det förresten, visserligen är vädret helt fantastiskt fint nu och har varit hela dagen, men i morse fick vi faktiskt redan den första frosten?!? Väderappen sa 6 grader, tempen jag har hängande mot husväggen sa 4, så det har nog varit precis runt nollan ute i trädgården. Ingen rejäl frost som tur var, så det mesta verkar fortfarande vara ok, men det kändes väl tidigt… Det finns egentligen massor att göra i trädgården ännu, inte minst att rensa en omgång till, men lusten och orken har inte infunnit sig och då blir bara det mest akuta gjort. Så får det vara, tänker jag. I går hade jag med två kassar med gurka till jobbet, hade tänkt göra smörgåsgurka och så men har inte orkat, och då är det bättre att det kommer andra till godo. Det är ok att ändra sig och att sänka ambitionsnivån, det är inte som att det gör någon skada att odla för mycket gurka – i värsta fall blir det ju djurmat och det är inte heller fy skam.
Från i morse, det går faktiskt ana lite lätt frost i gräset i skuggan.
Vår hasselbusken ”jättenöt från Halle” har gett sin första skörd, hela 6 hasselnötter 😉 Skördade dem nu lite på vinst och förlust, men sen fick jag tips om en artikel från en kollega och det visade sig att jag faktiskt skördat dem rätt tid. Det ska helt enkelt gå att lossa dem från sin gröna ”hatt” genom att trycka dem lite i sidled, och det gjorde det, när jag testade i köket. Barnen ropade hurra, nutella, och förstod inte alls när jag skrattade… Krävs nog lite mer än 6 nötter för det! Nu ska de i alla fall få torka ordentligt, sen får nån annan i familjen provsmaka – jag själv är allergisk mot hasselnötter, inte jätteallergisk men kan absolut inte äta dem råa.
Förresten, jag nämnde nog tidigare att vi skulle gå Ölmstad Lunken (en mil i skogen med stationer med tävlingar, likt många andra)? Vi gjorde i alla fall det, med grannarna i lördags, och trots att väderappen varnat för regn hela dagen klarade vi oss med bara lite duggregn i några omgångar. Väldigt trevligt var det, och så SKÖNT att komma ut och vandra, och en väldigt rolig bonus blev det när vi faktiskt vann tävlingarna, haha! Oväntat men superkul, väldigt bra anordnad dag med.
Kikar jag lite framåt i kalendern så ser oktober helt galen ut, för att vara vår och min kalender. Vi är sällan iväg, vare sig i jobb eller privat, men nu har det samlat sig mängder med korta resor i just oktober, och ytterligare en blev det (troligen) när vi fick erbjudande om en processledar-utbildning häromdagen i jobbet, som jag gärna vill gå. Nu ska jag till både Stockholm och Göteborg i jobbet, och därtill ska vi till Hestravikens spa jag och maken och sen även en sväng till Västervik för att hälsa på svägerskan med familj. Det är typ lika många småresor som vi annars har på ett halvår/år annars, så det blir en intensiv månad, även om alla resor ska bli roliga. Från och med 1 oktober så går jag upp och jobbar heltid igen med, det känns väl ok nu när det inte är lika kul att vara ute och greja längre, men också lite segt. Jag har verkligen uppskattat OCH fått ut mycket av min gårdsdag, och kommer sikta på samma upplägg kommande år med.
Svårt att skriva något dagen efter valet utan att nämna det lite. Jag är glad att Tidö verkar försvinna, men hade väl gärna sett lite mer marginal. Är så trött på att det känns som folk bara ser till sig själva när de röstar, när det inte är så svårt att höja blicken och rösta för ett Sverige som tar hand om alla, som är en trygg plats för barn och som tar hand om de som har behov av det, och som inte raserar klimatet, oavsett om jag som person skulle tjäna på det omvända.
Det har varit en lugn helg på många sätt. Lite träning, en hel del matlagning, en del tv-spel och lite fixande i trädgården. Jag har så himla lite lust att ta hand om all skörd just nu, eller fixa med trädgården, så det blir verkligen minsta möjliga. Skulle behöva rensa – men vill inte – skulle behöva ta hand om druvgurkor – men vill inte, så inget blir av. Det enda jag har jobbat med är att gräva lite vid hönshuset för att både gräva ner ett hönsnät som ger bättre skydd, byta brädan i botten som typ ruttnat, och för att förbereda landet för lite växter jag skulle behöva flytta runt. Som jag faktiskt redan egentligen hade behövt flytta runt – men jag har inte haft lust och har jag inte det så finns det ingen ork till det. Just nu är det trögt att vara den enda som initierar saker hemma och jag undrar lite över meningen.
I dag på jobbet har vi också tackat av en kollega som jobbat här i över 10 år, en supergo person som både är extremt kompetent men också en fantastisk kollega – och jag kommer sakna henne mycket. Ni hör – lite deppig start på veckan känner jag, men då kan det förhoppningsvis bara bli bättre?
Vi kom ut på vår lilla vandring i söndags, och det var ju så fantastiskt härligt väder! Soligt, klar luft och perfekt temperatur till att vandra i t-shirt och brallor. Vi (vi hade med F) njöt för fulla muggar allihop! Sträckan vi gick var 4 km enkel väg, i kuperad terräng, och med en relativt tung ryggsäck så kändes det att det var längesen jag vandrade. Tränar gör jag ju, men att bara gå ut och gå finns sällan tid till så oavsett att jag är i bättre form nu än på länge så var det lite jobbigt. Skulle verkligen vilja hinna vandra mer, inte för motionens skull utan för att man mår så bra i själen! Gillar inte att vandra fort heller, vill stanna, fota och se mig omkring, utan hets.
Det ligger en liten reel med småfilmer från vandringen på mitt instagram, här kommer bara naturbilder.
Att vara ute i skogen ger min hjärna en paus, det är verkligen enda gången det inte snurrar runt en massa i skallen. Är lite fascinerad över hur stor skillnad det är, går jag runt hemma och fixar och donar så rullar hjärnan på hela tiden – visserligen i egen takt och utan stress, men ändå – men i skogen är den liksom bara lugn och tyst. Jag har så himla svårt att förstå (oftast killar) som ”inte tänker på nåt” – alltså HUR kan man inte göra det? Men i skogen gör inte jag heller det, och det är ju otroligt skönt. Avis på de som inte går runt med 100 flikar öppna i huvudet samtidigt hela tiden.
Finns heller inget som smakar så gott som mat och kaffe gör ute i skogen. Vi hade med en favoritkaka, den gamla trotjänare bondkaka, som F och jag bakade på lördagen.
I morgon är det min jobba-på-gården-dag och jag tror att jag ska försöka ta vara på lite chili (för inlagda jalapenos samt ev chilisås) och om jag orkar, lite smörgåsgurka. Vi har enorma mängder gurka nu, men jag har verkligen inte haft NÅN lust att lägga in den, så då har det fått vara helt enkelt. Försöker låta mig känna att det också är ok, det kommer alltid bli djurfoder om inte annat, och de bär jag inte orkar plocka blir ju fågelmat.
Jag kanske vill revidera mitt förra inlägg lite, efter ett tänkvärt inlägg från någon som dök upp i mitt instagramflöde. Kan tyvärr inte återge vem eftersom jag inte minns, men hon tyckte att uttrycket ”tjejnyår” är både kommersialiserande och förminskande mot hösten (och mot tjejer), och får jag tänka på saken lite så håller jag faktiskt med. Tjejnyår känns som det används för att främja konsumtion och ”göra om mig”-grejor, och även om även hon som skrev inlägget höll med om att det absolut kan ge nystarts-känsla att gå in i hösten så är det bara en liten del av det. Hösten är även starten på något vilsamt, ett långsammare tempo som (förhoppningsvis) ger en lång och mjuk landningsbana in i vintern. Jag gillar det tänket bättre, känner jag nu – men förstår också känslan av nystart (ni vet, två tankar i huvudet samtidigt, det löser vi).
I morse fick jag pling i telefonen från min apoteksapp, att Lenzetto (östrogenspray) nu fanns på lager på några apotek i Jönköping, så det blev till att åka till apoteket och hämta ut ett 3-pack. Frågade om man fick hämta ut mer, och det fick man ju, men eftersom det är så många som har brist så ville de helst inte det. Fattar absolut det, och tog bara ett 3-pack, men nu har jag nog så jag klarar mig 3-4 månader till. Har ju ökat min östrogendos och mår återigen mycket bättre, skulle gissa att jag är i slutfasen av förklimakteriet så hoppas kunna dra ner på hormonerna framöver igen sen. Ändå vansinnig skillnad i hur man mår, bara för man sprayar en dos till?? Bästa grejen!
På tal om något helt annat så såg jag att våra hösthallon precis börjat mogna. Fortfarande en del blåbär kvar på de amerikanska blåbärsbuskarna med, och snart kommer björnbär. September är absolut månaden då vi har mest att skörda i trädgården, extra skönt eftersom det mesta är perenna växter. Gillar också att alla dessa bär mognar i omgångar, precis som tomater och gurka, det blir liiiite mer hanterbart då. Brukar frysa in i ziplock-påsar, så kan man bara fylla på när man plockat en skål, så gör jag sylt en regnig dag när det behövs och jag har tid. Blåbär har vi fått i mängder, och björnbären ser också ut att ge riklig skörd, men hallonen ger nog lite mindre än vanligt. Nästan inga äpplen dock, det är jag väldigt ledsen för, de frös bort i våras.
I alla fall, för att landa in i det jag började prata om, i helgen så ska vi storstäda, och sen ska jag byta ut sommarens kuddar, plädar och ”pynt” mot höstens lite murrigare färger, det känns mysigt. Kanske att vi till och med tänder brasan på lördag, som ser både regnig och småkall ut? Nu kör vi hörni, löven ska falla – höstmys för alla!
Kanske vi lyckas ta oss hit på söndag, det hade varit fint…
För varje år som går så tycker jag att det blir allt jobbigare när det tydligt vänder mot höst och framförallt mörkare tider. Hösten i form av färgsprakande löv i hög höstluft är helt ljuvlig, men eftersom i alla fall träden runt oss redan släppt en massa löv pga torkan så tror jag inte det kommer bli så mycket höstfärger heller. Det är också tungt rent mentalt att känna att den mörka perioden närmar sig och har börjat dra igång, har inte så mycket problem med kylan som med mörkret.
Så, vad göra? Jag kan ju inte ändra något, årstiderna kommer ju och går ändå och likaväl ljuset, det hjälper inte att jag försöker hålla kvar sommaren heller, inte nu när jobbet dragit igång till fullo. Alltså tänker jag lite aggressivt försöka att ”fake it ‘til you make it” och verkligen överdriva allt vad höstmys heter – det får bli min strategi för i år, att lajva myshöst, med start idag (som verkar vara det ”officiella datumet för tjejnyår”). Jag ska dricka te, läsa böcker, vandra och baka äppelpajer tills det sprutar ur öronen på mig, tills jag kan intala mig själv att det inte alls är jobbigt att släppa sommaren utan istället mysigt med höstens intågande. Hjärnan är ju ändå förvånansvärt lättlurad, så matar jag den med *mys* istället för *ångest* så kommer den kanske ändå köpa konceptet.
Boots = hösttecken
Nu vill jag inte NÅGOT sätt bidra till vare sig konsumtionshets eller överkonsumtion, men i helgen åkte jag en sväng själv till asecs för att inhandla lite nödvändigheter som strumpor, underkläder och lite köksprylar som hade gått sönder. Det blev också en stund till att gå runt och kolla på kläder, och jag hittade dels en fin manchesterkjol i brunt som liknade en väldigt älskad sådan jag växte ur för många år sedan, och sen en brun, kortärmad stickad tröja i ull som kompletterade garderoben fint. Var inte svårt att se att höstens trendfärg är mörkt chokladbrun, och att det gärna skulle kombineras med rosa (inte en kombination jag kände mig så förtjust i ska sägas). Mörkbrun är en färg jag kan ha utan att se död ut, och det funkar med i princip hela min garderob, så plaggen fick följa med hem, och i två dagar har jag lajvat höstmys på kontoret nu. Lite trevligt ändå! Klippte mig också, men det var inget sådär radikalt så det kändes inte så speciellt, men alltid skönt att få bort det som blekts och blivit slitet av sommarens sol och vind.
Nej inget mer oinspirerande än en toa-selfie, jag vet. Men mina söta örhängen från semestern, i blått och guld, passar toppen till nya ulltröjan i brun i alla fall.
