Vattenledningsparken

Eftersom det utannonserats skitväder i dag så tänkte vi att vi skulle ta oss ut en sväng i går. Lukas har varit sjuk i veckan så det fick bli en kort promenad, vattenledningsparken kändes lagom. Vi fick dessutom sällskap av mormor som hade med sig supergott fika!

Fillevippen var på toppenhumör

Ville göra det enkelt för mig för jag känner att jag blir stressad av att försöka få till mat samtidigt som 3 barn är hungriga och en valp behöver ständig tillsyn – hur vi än delar upp oss så räcker vi knappt till och då blir matlagningen en extra faktor. Det blev medhavda äggmackor och så gjorde vi bara en liten eld för att koka kaffe på. När vi väl kom ut kändes det kanon, men stressen ligger högt upp i halsen på mig just när vi ska komma iväg och allt och alla ska med.

Faktiskt var alla barnen glada och nöjda
Och mormor med 🙂

Som en fantastisk bonus till denna ändå väldigt trevliga utflykt så uppförde sig Nala VERKLIGEN exemplariskt! Hon skällde inte på mormor, hon satt SÅ fint på sin filt när det gick förbi folk, cyklister och hundar (en liten bit bort ska tilläggas, men inte mer än ca 10-15 meter från där vi fikade). Det var verkligen ett tillskott på utflykten när hon funkade så bra – precis det jag har haft i huvudet som någon slags målbild innan vi skaffade hund. Superkul!

Och visst ÄR hon för jäkla fin med?!

För övrigt så vägde jag henne i veckan, ca 4,5 månader gammal vägde hon 13 kg. Så sjukt fort hon växer! Hon kommer bli en stor tjej! Tror hon är ca 48 cm hög, svårt att mäta exakt.

I dag är det inte mycket planerat, maken och mini är och slänger skräp så vi ska kunna plocka hem lite fler fönster i veckan. Jag håller på att koka dillkött till dagens middag och så kör vi lite tvätt – det är typ dagens plan. Orkar jag ska jag plantera om lite växter som jag förodlar, annars ska vi mest … vara? (Det jag är kass på)

Sommarlängt

Det är sånt skitväder idag och det har varit så kallt hela veckan så vi kan väl bara ta en liten hyllning till sommaren och hoppas på att den blir bra i år?

Längtar efter en grönskande trädgård…
Längtar efter nöjesparker…
Längtar SÅ efter sommardagar i trädgården…
Längtar efter badande barn (och hund?)….
Långa fina stränder…
Längtar efter en iskall öl på semestern…
Nä men ni fattar, bara värme, semester, nåt gott att äta och dricka och det den mycket enklare livet som sommaren innebär!

Hundmöten, tenta och vårlängt

Det har inte varit många gånger under den här bloggens drygt 10-åriga existens som jag skrivit så här sällan, men det blir inte många minuter över just nu, speciellt inte i veckan som var. Vi försöker och börjar lite smått hitta in i rutiner med Nala, vad som funkar, när hon behöver röra sig som mest och hur vi kan mildra de värsta spatt-rycken och det går absolut framåt. Hon bits heller inte fullt lika mycket eller hårt nu, det är bara när hon är väldigt glad och exalterad som hon inte riktigt kan kontrollera sig.

Så somnar hon i ens famn och man förlåter allt 😉

I veckan var hon med på jobbet igen, det gick mycket bättre än sist och jag har förhoppning om att det kommer gå bättre för varje gång, så klart. Jobbigast nu är promenaderna, antingen vill hon bara hålla sig precis runt vårt hus och då kan man inte ens gå runt kvarteret (bara att acceptera tänker jag, det kommer nog så det bekymrar mig inget vidare) eller så är hon alldeles för fokuserad på mötande folk, bilar och hundar. Vi tog lite lärdom från Fredrik Steens senaste onlineföreläsning om just hundmöten, men det är ändå svårt att komma på exakt hur man ska omsätta det i praktiken. Vi måste helt enkelt öva, både vi och hund.

I morse rastade jag nästan-fyraåring och hund när Lukas var på basket. Inte en helt enkel kombo.

I går hade jag dessutom min Betongteknik-tenta – det är den kvällarna har gått åt till denna veckan och därför som bloggen blivit lidande. Det kändes som den gick bra, och det var en sån sjuk lättnadskänsla att kliva ut från den tentasalen så det är helt galet. Utbildningen är ju inte klar i övrigt så klart, men det här var ett ganska tungt ämne (no pun intended) och jag har ingen lust att behöva göra om det.

Enda jobbiga med vår är att det redan kommit en massa pollen…

I övrigt kommer helgen vigas åt att hitta vårskor till ungarna, sköta vardagsruljansen med mat och hushållsjox, kika på möjlig tomt och bara försöka hinna med alla – barn, hund och make. Lite lugnt hoppas jag på att det blir, det blir nog en ganska hektisk vecka på jobbet nästa vecka i och med uppstart av ny etapp… Gud vad jag längtar efter våren nu, för övrigt, det var ju en oemotståndlig försmak vi fick förra helgen och nu behövs det verkligen lite värme- och solenergi till denna grådassiga, bleka och Corona-mjuka person. (Det senaste med hänvisning till att typ det enda roliga som finns kvar nu är att äta och det finns NOLL ork till att ens bry sig)

Vad gör ni?

Odlingen är igång

I går tog jag mig äntligen tid till att få ordning på min försådd. Jag har petat ner lite kruktomat och chili sedan tidigare, de behövdes skolas om för att få utrymme att växa. Sen lade jag till ytterligare en sorts kruktomat/liten tomatplanta, kapkrusbär samt aubergine som nu ska få börja sitt liv under växtlampa och plastfolie. Om ytterligare ett par veckor kommer jag lägga till de tomater som jag ska ha på friland, som blir typ 2 meter höga, samt nån mer chili. Gurka, svartkål och lite annat kommer sen inte sås förrän jag kan ha sådderna i uterummet, jag har bara lite växtbelysning och plats just nu inne – det ska ju helst stå på en höjd där varken hund eller treåring når.

I år tar jag inte alls lika många av varje sort, visst är det kul att ha och ge bort men jag har inte riktigt plats känner jag.

Min plan för i år är lite fler olika sorter av tomat och främst de som är lite mindre i storlek. Även lite mer varierade chilis, från den ganska mila ”sweet banana” till padrones och så jalapeños. Det blir ingen majs, och det blir ingen spetskål – majsen blev inte så bra och kålen bredde ut sig för mycket och tog plats i landet hela sommaren. Svartkålen var roligare då, den kan man skörda allteftersom och den växer bra.

Självklart blir det potatis med, det är en favorit, samt nån druvgurka och en slanggurka som klarar sig på friland. Barnen saknade morötter förra året och jag är lite sugen på rödbetor, och om jag orkar kanske jag gör i ordning nåt mindre land på skuggsidan där jag kan ha sallat – den trivs inte så bra i hög värme och maxad sol.

Nu känner jag mig rätt nöjd att ha hunnit förbereda lite plantor i alla fall, det har legat och gnagt på mig ett tag!

Första skogsutflykten med Nala

Idag blev det ändå en nästan oväntat trevlig dag måste jag säga! Eftersom det är sånt fantastiskt vår-likt väder så tog vi hela familjen plus hund och gick till en av grillplatserna längs Bankerydsleden. Eftersom hund och treåring inte orkar så långt så ställde vi oss så nära som möjligt, så det var ungefär en kilometer att gå, precis lagom.

ALLTID nöjd när vi är i skogen!

Både tonåring och 10-åring hängde med (hyfsat) glatt, och vi grillade lite kolbulle till lunch – gott som alltid. Det var lagom icke-avslappnat att hålla reda på hund, barn och matlagning samt eld, men till slut hade ändå alla fått lite mat i magen och ingen hade gjort sig allvarligt illa – och på så sätt blev det mer lyckat än jag befarat ändå. Sen var det ju Nalas första skogs- och grillningsutflykt, så hon sprang ju runt mest hela tiden och kollade (och smakade) på allt i naturen, med tiden hoppas jag att hon kommer till ro även när vi är ute så det blir lite lugnare, men det dröjer nog ett tag.

Har insett att det är skitsvårt att fota hund bra, hon rör sig ju hela tiden och hukar jag mig ner kommer hon direkt springande.

När vi ska låta henne springa av sig så sätter vi på en sele och använder flexikoppel, då vet vi ändå att hon inte springer iväg men hon får ändå möjlighet att springa runt lite. Mycket roligare för alla inblandade än om vi skulle försöka få henne att gå i vanligt koppel på en sån här runda – det behöver vi träna mer på först för att det ska funka en längre stund.

Glad att få med alla barnen ut med, så länge de går med på det (framför allt tonåringen då), väldigt trevligt att se dem underhålla sig tillsammans i skogen utan några problem!

Kanske inte så avslappnande som sagt, men ändå mysigt att komma ut allihop – precis det vi längtat efter med hund! Efter nästan 3 timmar ute så var hon tämligen trött – och lerig – så väl hemma fick det dessutom bli en premiärdusch. Det gick faktiskt oväntat bra det med, så nu ligger hon totalt utslagen här på golvet och sover och snarkar… ❤

Enda fotot jag fastnade på, taget av 10-åringen med stark vårsol i ögonen. Bjuder på den 😉
De här två alltså! ❤

Nu ska jag passa på att vila lite jag med, med en bok, innan det blir livat igen. Kram på er!

Vad hände nu?

Det här har varit en av de mest omtumlande helger/veckor jag varit med om, tror jag bestämt. Två oväntade men väldigt positiva möjligheter uppenbarade sig helt plötsligt! Inte kan jag berätta nåt än heller, men om saker och ting flyter på (vilket vi knappt vågar hoppas på efter det året som gått) så kanske jag kan berätta mer nästa helg. För tro mig, jag är inte den som lever på att ”hinta” om saker, jag vill skrika ut direkt till hela världen egentligen när det händer något lite större, men läget är lite skört just nu och jag måste helt enkelt lägga band på mig. Så, jag kunde ju struntat i att skriva något alls, men det blir också konstigt.

I alla fall, i går åkte jag en lång tur med längdskidorna på banvallen, det var sånt makalöst fantastiskt väder! Jag hade gott flyt och en skön känsla, så det blev lite drygt 1,5 mil fram och tillbaka. Rätt mör efter, ska tilläggas, trots det behagliga tempot.

Kilometer på kilometer av fina, platta spår i vackert vinterlandskap, älskar det verkligen!

Hade tänkt att komma ut och åka lite i dag med faktiskt, men det kom lite annat emellan så det fick bara bli en promenad – lite mer bitigt väder idag får man ändå säga, så kanske lika bra det. Jag älskar verkligen det här vintervädret, så glad för lite RIKTIG vinter! Otroligt mycket bättre för humöret än grått och blask!!!

Så, förlåt om jag håller er på halster, men jag hoppas det kommer klarna lite mer under den kommande veckan.

Vintersol

Det var verkligen riktig sockervadds-snö som singlade ner i dag och lade sig som ett extremt lätt och fluffigt täcke. Jag passade på att ta några minuter på lunchrasten till att vara ute och skotta, så skönt med både dagsljus och frisk luft.

Inne var det ju med superskönt att få in lite sol, vår lilla dammsugar-robot körde ett varv så nu kan man njuta av ett nystädat fredagshus. Älskar ljuset man får inne när det är snöigt och soligt ute, även om man nu inte ska kolla så noga på fönstren kanske O.o

Måste för övrigt nog köpa en ny mobil framöver, min gamla 7:a håller helt på att tappa batterifunktionen och kan gå från 80% ner till 13% på bara fem minuter. Skulle kunna köpa en iphone SE som tonåringen fick, men då är ju kameran inget roligare än den jag har, och av alla saker jag använder mobilen till så är kameran det jag tycker är viktigast. Det är ju inte alltid man kan/vill/orkar dra med systemkameran ut… Är samtidigt jäkligt osugen på att lägga pengar på en dyrare mobil, är ju bara trist utgift. Visst, man kan byta batteriet, men tja…

Jaja, nu ska vi fortsätta här med Betongtekniken, pauser är ljuvliga men korta (helst som man vill hinna styra upp jobbet lite samtidigt med).

Det vänder igen

Så, idag har jag sansat mig lite från gårdagens ryck – den sortens känslor kommer ju då och då till mig och bubblar upp tills det liksom bara svämmar över – så idag är det mer ett vagt kliande inne i hjärnan som inte riktigt nöjer sig.

Vad glad jag blev i morse ändå när det hade kommit rätt rejält med snö igen?! För det innebär ju att jag troligen kommer kunna åka längskidor i helgen igen! Det ser ju dessutom ut som det kommer ligga kvar ett tag, om man kollar 10 dygn framåt åtminstone, och jag tar alla gånger snö över slask. Ser ju också ut att bli lite sol till helgen, så tänker försöka kombinera längdskidor med att hinna ut med familjen nån av dagarna också. Önskedrömmen är ju att det hann frysa och komma tillräckligt med snö för dumme mosse, men det är väl i ärlighetens namn tveksamt… Annars kanske jag kastar mig ut på banvallen igen. Om ingen har tips om andra spår runt milen?

Välkommen tillbaka, snön!

I övrigt har jag jobbat hemifrån idag igen, är ju lite förkyld. Trodde nog innan pandemin att hemmajobb skulle innebära att man jobbade lite mindre, men tycker nästan att det blir tvärtom. Det blir frukost framför datorn och sen en kort lunch, däremot hinner man ju plocka lite disk och tvätt när man pratar i telefon så lite hemarbete blir ju gjort med. I morgon blir det ju också att vara hemma, då är det skola, så nu blir det inte till att åka till kontoret förrän på måndag. Synd, saknar mina kollegor! (och då har jag bara varit hemma ett par dagar, jag vet)

MEN vad trött jag är på de långa, mörka kvällarna/eftermiddagarna… Jag blir ju så förbaskat trött och oengagerad i det mesta när solen gått ner, kan inte förmå mig att ta mig för nåt mer än det som måste göras (nu är ju det rätt mycket med tre barn, middagar, läxor och aktiviteter, men det blir liksom inte ”extra” eller knappt ens en promenad). Längtar vansinnigt mycket efter ljuset nu, och är tacksam för att det ändå börjar märkas skillnad i soltimmarna.

Längtar så tills man kan kliva ut på ett solvarmt altangolv med bara fötter, istället för att försiktigt trippa runt på ett snötäckt sådant nu, för att inte halka.

Samlar energi

Nej men alltså, det har varit en sån konstig vecka. Inte mindre än tre, stora och oväntade nyheter helt orelaterade till varandra, och alla kom med egna orosmoment och tankar. I dag kände jag mig helt manglad liksom, så vi bestämde lite kort att vi skulle ta en dagstur på Västanåleden, med bara Filip eftersom de stora grabbarna sovit över hos kompis/mormor. Vi plockade ihop saker till att göra kolbulle, lite ved och knatade iväg.

Här är i alla fall fridfullt, det var ingen förlust att grillplatsen var upptagen.
Stenar och vatten – mer behöver han inte. Men ja, två sekunder efter jag tog denna bilden stod han upp till knäna i vatten, så sen fick vi ställa stövlarna på tork vid elden en stund.
Lager på lager…

Han är så himla duktig Filip på att gå, han blir 4 år om två månader men han orkar nästan lika mycket som de stora killarna. Han gick hela vägen till grillplatsen (och lite förbi och ner till stranden eftersom grillplatsen var upptagen) och sen klättrade han mer än halvvägs hem – den vägen som går uppe på ”bergssidan” så att säga. Och det var INGEN lätt väg idag, hälften lera, hälften is och fruset (iofs var det nog tack vare att en del var fruset som det ändå gick ta sig fram). Vi var ute i 4½ timme allt som allt, och som vanligt så känns det så skönt att ha varit ute och rört sig.

Nej tar man bergsvägen tillbaka är det ingen enkel promenadstig, men det är också en mycket roligare väg att klättra fram på. Det tyckte även Filip.
Det syns hur trött jag är, tycker jag. Ibland känns det som jag åldrats 10 år det senaste året. Suck. Behövde i alla fall inte oroa mig för motion i dag, med honom på ryggsäcken får benen jobba på rätt bra i den branta och hala terrängen.

I går firade vi ju maken som fyllde år, ett par presenter och sen mest lite gott att äta, men nog så han helst firar – undan all uppmärksamhet. Lovar att det kommer ett recept på efterrätten Glass-Tiramisu under morgondagen, för det var en höjdare.

För övrigt så har vi väl kommit fram till att efter vårt magplask i valpletande så har vi ställt oss i kö hos Pohlhöjdens kennel, som förhoppningsvis paras under våren och FÖRHOPPNINGSVIS får nån pälsad liten valp till oss. Det känns just nu som om vi kommer ha otur, men vi får väl se. Det blir väl som med barnen, man får kämpa i två år innan det tar sig, hoppas inte att det tar riktigt lika lång tid med valp O.o

Rallarleden på längdskidor

I Jönköpings-gruppen på facebook fick jag tips om att Rallarleden (banvallen) från Bottnaryd och en bit öster om Shell-macken var spårad, med långa, raka spår.

I går (lördagen) åkte jag dit och utgick från Shellmacken, undrade först hur jag skulle hitta in till spåret, men eftersom det typ myllrade av längdskidåkare så var det enkelt att hitta! Hade inte så mycket koll på vart jag var på spåret, så åkte först till höger (mot Jönköping) i ca 2 km till en tunnel, där tog spårningen slut så då åkte jag tillbaka och fortsatte sedan vidare mot Bottnaryd. När man åker så där fram och tillbaka kan man ju välja helt själv vad det blir för längd – jag åker ju rätt sakta och tar det lugnt, så jag drog ungefär 1,4 mil, och var mycket nöjd med det.

I dag tänkte jag att jag skulle testa det jag också fått tips om, nämligen att åka från starten i Bottnaryd och sedan hela vägen till Hallbystugan. Det blev så, lite tristare väder i dag, men ändå skönt och ljust med snön. Kan för övrigt meddela att det var ungefär 9,5 km spårade spår enkel väg till den lilla tunneln. Väldigt vackert och lättåkt, inga backar utan bara lätt upp- eller nedförslut om vartannat. Mycket folk, men ändå väldigt utspritt så många gånger såg man ingen alls åt något håll.

Både i dag och i går hade jag med kaffe och äggmacka och en bulle, det blev lite snabb ståfika bredvid spåret, men det var gott med ny energi efter det!

Efter tunneln fortsatte jag sen på rallarleden in mot Jönköping, här var det inte spårat även om 1-2 personer åkt skidor före mig. Hade ju åkt dels i går och sen nästan en mil fram hit, så var rätt trött, och det var JOBBIGT att åka där det inte kört nån scooter eller nåt innan. Skidorna gav med sig lite åt sidorna och det var svårt att hålla balansen, och man fick inte så mycket ”gratis-fart”. Tyvärr går leden härifrån och nästan ända till Axamo utmed riksväg 40, så även om man såg vackra, snötäckta Dumme Mosse på ena sidan var det inte lika mysigt denna biten.

Sen bar det av inåt Axamo, här korsar spåret de olika löpspåren, för att sedan göra gemensam sak med den leden som leder ut till vinterleden på Dumme Mosse (den är inte helt fryst och åkbar än i år har jag fått info om). Någonstans här var jag jäkligt trött, och lagom till jag åkte förbi hundbadet i Axamo så blev jag upplockad, ca 1,6 mil från start. Hade jag orkat så hade jag kunnat åka via Hallbystugan och Hallbyleden nästan ända hem faktiskt, då hade jag nog landat på lite över 2 mil gissningsvis.

Nu är jag riktigt skönt trött och mosig, så ikväll blir det bara film och soffhäng. Även om jag åker för nöjes skull så får man ju träningen på köpet, det lär jag väl känna av i början av veckan. Men så roligt det har varit att få åka längdskidor i år, det var ändå väldigt oväntat! Det ser ju lite tveksamt ut om vi har nån snö efter den kommande veckan, så det var bara att passa på!