Jag har en plan!

Jo men i går började min förkylning äntligen att gå åt rätt håll åtminstone, så nu har jag lite smak och jag känner mig inte riktigt lika hängig, även om jag är himla trögandad. Men skit i det nu.

Alltså man blir lite konstig av att vara isolerad hemma så här? Och då har det bara gått typ 1,5 veckor och jag har ändå jobbat samtidigt? Resten av världen känns liksom avlägsen och som den inte rör mig. Knepigt…

I vilket fall, jag fick en idé i går. Jag HAR gått och vänt och vridit på min tält-idé och efter mellangrabbens hajk senast har jag kommit fram till att det går inte, åtminstone inte än. Det blir för mycket att bära på, med packning och framförallt sovutrustning och tält, det kommer inte bli roligt.

Det här är liksom för mycket packning, för en lätt liten kille. Och vi ska dessutom klara bära både Filip och hans grejor…

MEN, jag har nu ett VANSINNIGT sug efter att komma ut i höstluften och gärna att vandra, så min plan är nu enligt följande:

Vi kör en helg-vandring, där vi vandrar kanske en mil dag ett, till ett hotell eller så, och sedan ungefär en mil dag 2. Tex skulle vi kunna gå längs med Bauerleden, sova på Bauergården och sen knata vidare mot Gränna. Ställer vi ena bilen i ena änden och den andra i andra SAMT lämnar av lite ved till dag 2 på Bauergården så kan det ju bli riktigt trevligt? Det bästa av två världar, vi får vandra och grilla gott till lunch, sen får vi äta och sova på hotell och sen vandra och grilla till lunch igen. Dessutom kan vi välja en helg där vädret ser bra ut, för jag TROR inte vi behöver boka hotell i så väldigt god tid? OCH vi slipper bära en massa packning utöver det vi vill kunna äta på dagen. PERFEKT JU!

Förkylning, soppa och höstsådd

Nej men alltså, den går liksom inte åt rätt håll den här förkylningen som startades förra veckan. I helgen kändes det först som om det kanske skulle vända, men nä. Är mer snuvig, har mer ont i huvudet och känner mig rätt mycket mer hängig i dag. Tänkte lite för mig själv att det skulle bli rätt skönt att jobba i lugn och ro hemifrån, en del av mitt jobb funkar ändå att sköta vid vilken dator som helst, meeeen…

”Är han inte rätt snorig”, sa maken i morse. Nej nej, det är nog bara lite snuvigt efter han legat ner, han var ju så pigg i helgen, tänkte jag och hade såklart fel. Så det blev inte hemmajobb i lugn och ro utan en dags VAB istället. Igen. Skit oxå. Lagom jobbigt med när man själv är hängig, och samtidigt MÅSTE lösa några små akuta saker på jobbet. Ni vet.

Så, vi har försökt sysselsätta oss lite här, i lugn takt. Städat lite, gjort en god soppa (fast utan kyckling) och höstsått perenner som är tänkta att kunna planteras ut nästa år. Tycker det är lite luddigt med beskrivningarna för just höstsådd, det kan göras i kruka men även ”på friland avsett för uppdrivning”? Vad sjutton betyder det egentligen? Kom fram till att jag sår i små plastkrukor och sen tryckt ner dem till hälften i ett av mina land, och så täcker jag med lite perlit. Vi får väl se, känns lite knepigt.

Borde ju inte vara så komplicerat egentligen, sommarblommor klarar ju av att fröså sig själva utan hjälpmedel och krusiduller liksom…

Hade velat kunna sätta lite lökar med, men kan ju inte knata runt i affärer som jag känner mig nu liksom. I-landsproblem…

Det jag HADE behövt göra är att sätta mig att räkna på byggfysiken, hann inte med alla uppgifter i torsdags eftersom läraren av oklar anledning körde på i 180, men det är ju inte heller lätt med en treåring som pratar och tjatar hela tiden.

Idioti eller möjlighet?

Ja alltså, vart ska jag börja med den här tankegången…

Har ju skola i dag, så sitter hemma och jobbar. Nu på frukostrasten satt jag i uterummet med maken som också jobbar hemma och fikade lite. Kikade ut på den höga, krispiga och blå himlen och fick ett SÅNT sug att tälta i skogen en natt med hela familjen? Vad hände nu?

Det jag såg framför mig är att vi vandrar kanske några kilometer (vi får ju utgå från mini), sätter upp tält (OBS måste vara vid vatten) och så tältar en natt innan vi går hem. Ser framför mig mysigt lägerelds-häng (myggfritt) och glada barn.

Tre gossar som är vana vid friluftsliv.

Ja alltså, jag FATTAR ju att min bild inte avspeglar verkligheten, men KÄNSLAN var sån.

Jag tror egentligen att det bara finns en enda person som egentligen inte gillar detta och det är ju jag? Barnen har ju både sovit i vindskydd och under bar himmel med scouterna och maken har inga problem att sova ute heller. Mini ÄLSKAR ju att vara ute, så han är nog heller inga problem, det är ju JAG som inte gillar att tälta? Eller? Har jag bara fått en psykos eller skulle det kunna vara kul nån gång ibland?

Det är ju den här bekväma stads-människan som inte gillar att tälta…?!?

Fördelen med att tälta själva är två – dels kan man ju välja en helg med trevlig väder (extremt viktigt) och dels så kan man ju välja en plats där man tycker är fint och där man är ensam till största delen.

Det är ju bara det där med att man behöver en del utrustning för att kunna tälta och skulle det då visa sig vara pest och pina så är det ju… onödigt. Tält visade det sig att man kan hyra, via Hygglo, men liggunderlag och sovsäckar skulle vi ju behöva, det är bara de stora barnen som har varsitt kitt. Resten av utrustningen har vi ju faktiskt, eftersom vi rätt ofta är ute på dagsturer.

Alltså vad tror ni? Har min hjärna kollapsat eller KAN det vara trevligt?!?

Inte redo

I år är jag inte riktigt redo för den. Hösten. Jag är inte färdig med sommarens enkelhet och värme helt enkelt. Eller, det är ju ett förenklat svar med…

Det börjar skymma runt halv nio nu, och jag får lätt ångest av det. Det känns tyngre än det brukar att det är på väg att bli mörkt, och jag vet inte varför egentligen.

Jag är inte alls sugen på aktivitetscirkusen som börjar denna och nästa vecka. Alla utom Filip har aktiviteter, och det ska skjutsas och planeras med mat runt omkring vart och en. Mellankillen har just nu flest aktiviteter eftersom han förutom scouter även har fått för sig att han vill testa att spela basket. Det visade sig att Bankeryds basket är närmast, så det blir dit vi kommer skjutsa honom två gånger i veckan. Förutom det ska äldsta till scouterna, maken ska hinna träna och jag och äldsta ska gärna hinna träna med.

Det är lätt att det blir min egen träning som prioriteras bort först, när orken inte räcker till, men det är ju att skjuta sig i foten, det vet jag ju. Helst ska det ju planeras in tid för återhämtning med, och sociala aktiviteter.

Försöker hämta så mycket energi som det går här hemma ändå, ibland är det genom att bara följa en treårings nycker och upptäckarlust, ibland är det att bara sätta alla framför en film och ibland är det genom att gå ut i trädgården och ta tillvara på lite av det goda som finns där. I går hackade jag och frös in nästan 4 kilo tomater, det var väl kanske 1/4 av de som hänger på plantorna. I dag har jag skurit upp gurkor och testar att göra smörgåsgurka, det har jag aldrig gjort innan.

Man skulle ju kunna tro att trädgården var stressande annars, med mycket att ta hand om, men jag har en otroligt tillåtande ambitionsnivå här, jag gör helt enkelt bara det jag känner för. Förutom att vattna då, det måste man ju göra vid behov (vilket det känns som det är jämt).

Ville inte så mycket med det här, mer än att förmedla känslan jag har i kroppen just nu, vilket är att jag håller på att släpas i benen mot hösten och jag försöker spjärna emot i gräset så mycket jag bara kan…

Alltid vi två

I går hände det för andra gången i år – äldsta passade minsta och jag och maken fick möjlighet att gå ut och käka – alldeles själva!

Egentligen är det ju inte själva maten man är ute efter så mycket nu för tiden, för vi äter ganska ofta ute ihop eftersom vi så ofta vi kan äter lunch ihop på något av stans lunchställen. Men just det där, att få komma ut själva tillsammans, ut i en annan miljö och utan något som stör eller som gör att man måste gå (tex att ens lunchtid tar slut), det är ju himla nice ändå.

Inte ett så dumt par ändå va ❤

Just att få miljöombyte gör ju att man pratar om andra saker än man gör hemma, och det ändå som vi efter 21 år tillsammans fortfarande har mycket att prata om, vilket nog gör mig gladast av allt! Att få älta lite skit som man inte kan älta med någon annan och så få förstärka att vi minsann är bäst genom att prata om saker som vi gemensamt tycker funkar bra, det är nödvändigt ibland.

Var vi åt? Det blev Blackstone, så absolut inte dumt. Efter maten blev det en promenad hem faktiskt, kvällen var så pass varm och det var ännu inte kolsvart ute, så det blev en fabulös avslutning av en bra date! Och faktiskt kanske även en bra avslutning på sommaren i sig när jag tänker efter, för nu verkar det som det blir mer höst när man ser vädret framöver….

Inte alls som J-O Waldner

Tänk dig att du står i ett rum på tex 5 kvadrat. I rummet så är det två fönster, så det drar tvärdrag och i rummet så studsar ungefär 5000 pingisbollar runt. Varje boll är olik den andra, både i storlek och yta, en del är taggiga, en del är kletiga och en del är ömtåliga. I det rummet så är ditt jobb att se till att alla bollar studsar i takt och sedan in i olika hål, och till din hjälp har du en hårtork.

Det är den bästa jämförelsen jag kan komma på med hur det varit på mitt jobb de senaste veckorna. Varje enskild boll är en liten, liten skitfråga men efter att ha jagat bollar i ett par veckor är jag heeelt slut och totalt virrig känner jag. Och i morgon börjar skolan, vilket blir skitkul, via zoom, vilket är mycket mindre kul.

Samtidigt som jag skriver detta så medlyssnar jag (för min del andra gången) med maken på Gynning och Bergs senaste podd och eftersom jag är trött (och har tagit ett glas vin) så skrattar jag så jag gråter, det är en så sjuk podd, men jag gillar den verkligen ändå. Vill du veta hur det är hos en Shaman i djungeln på Ibiza eller hur man bäst fångar in en förrymd kanin så är den podden en säker källa till… asgarv. 😀

Jag tror jag hade nån tanke med det här inlägget från början, men det har nog försvunnit i min virriga hjärna nu, så jag kanske helt enkelt bara skulle ta och lägga mig och sova. Kram på er ❤

JO! Men nu kom jag ju på det, jag skulle ju berätta att jag fått en sån fantastisk förfrågan att vara tärna på min första kompis bröllop nästa år! Jag blev sååååå himla glad, det ska bli så fantastiskt roligt bara att få vara med på deras bröllop och nu får jag dessutom vara tärna, känner mig löjligt glad åt det 🙂 Har dessutom fått se klänningen som vi tärnor ska ha (tror vi är 4 tärnor?) och den är superfin :

Ok, NU ska jag typ gå och lägga mig.

Det bästa med sommaren

Eftersom det ju faktiskt varit ordentlig SOMMAR i nästan två veckor så känner jag att jag vill skriva en lista på det bästa med sommaren generellt (inte bara just denna), så att man en rösen, blaskig vinterdag kan drömma om en annan årstid.

  • En strålande sol på blå himmel
  • Allt är GRÖNT!
  • Man får skörda det man odlat i sin trädgård, åtminstone sånt som blir klart under sommaren
  • Eftersom jag insett att jag inte är sååå mycket badkruka ändå så kan man ju ta ett bad, kanske till och med i Vättern!
  • Man får lukta på små solvarma, svettiga barn, som inte på något sätt luktar illa utan bara varmt. (Alltså på ens egna barn, annars blir det ju creepy 😂)
  • När det är sådär varmt och soligt att man liksom bara får ge efter och inse att det enda man kommer orka göra är att sola/vila/bada. Enda gången på året jag verkligen kan göra bara inget.
  • Allt blir enklare. Med lite sol behöver man bara lite mascara, man ser ändå fräsch ut. Man behöver inte ta på ytterkläder när man går utanför dörren och knappt ens ha kläder på sig.
  • Alla är generellt gladare
  • Proseccon smakar som bäst!

Alla årstider har sin tjusning, helt klart, men gemensamt för att de ska bli lyckade enligt mig är ju att det är rätt väder, vilket oftast innebär högtryck helt enkelt. En riktigt kall och snöig vinter, en solig sprudlande vår, en het och solig sommar och en krispig höst. Det kan väl inte vara för mycket begärt, kan vi inte bara bestämma att det bli så? 😁☀

En avslutning som heter duga

Vet ni vad som får avsluta den här semestern där Covid styrt? Jo, först ett besök på Escape House där vi med barnen rockade rummet Mystery, så himla roligt! Därpå en stund i skogen för mig och maken som resulterade i dryga 2 kilo kantareller* (kan det varit ca 4-5 liter) som fick hamna på kvällens grillade hamburgare tillsammans med det som passar kantareller allra bäst – en veteöl! Inte illa!!!

Det fick inte ens plats i en enda stekpanna!!

*Jag har fått ändra min åsikt att jag är dålig på att hitta kantareller, jag är ASBRA på att hitta kantareller, men jag har inga riktigt bra ställen där inte typ 50 andra personer redan letat. TROTS detta har jag ändå hittat 2-3 liter på egen hand i dag, gömda som fasen, och resterande (ok, lite, lite mer än mig, men vem kontrollväger 😉 ) hittade maken.

Sommarträdgården 2020

Jag är lite sådärnöjd med årets trädgård, den kalla våren och sommaren har ställt till det en hel del för mig. Men jag tänkte jag skulle dela med mig av det som gått bra respektive dåligt, om inte annat har jag lärt mig massor (igen) inför nästa sommar… Ska vi börja med det som INTE gått så bra, för att avsluta med en mer positiv ton?

Gurkorna har verkligen inte haft det lätt, den första omgången frös sönder och även om den andra omgången tagit sig så har de INTE riktigt haft de förutsättningar som behövts för en riklig skörd, det har helt enkelt varit för kallt.

Det är nog inte försent däremot, blir det bara varmt och fint framöver så hoppas jag kunna få en någorlunda vettig skörd ändå.

Sen har det blivit väldigt tydligt att jag har ett gäng land som INTE är gödslade nog. Tex har jag försökt så nyzeländsk spenat som ska vara tacksam, men den har typ inte vuxit alls. Min plan är att gräva ner massor med växtmaterial (eller allt jag kan få tag på i alla fall) efter allt är skördat och sedan försöka täckodla för glatta livet för att slippa sätta till icke ekologisk gödning. Kanske att det blir nån påse kogödsel eller så med…

Både min sockerärt och mina märgärtor har helt uteblivit pga jag tror att en hare har varit och mumsat av skotten så fort de tittat upp. Testar nu att odla i krukor i uterummet, men är tveksam till att de ska hinna ge någon skörd – förutom att det är svårare att få dem pollinerade. Därmed är hela basen i det främre landet obefintlig, det skulle vara frodiga ärtor här men är bara tomt (fast det inte syns så väl från denna vinkeln)

På bilden ovan syns även mina tomater, och här MÅSTE jag ju ta lärdom av årets odling. De plantor jag satte ut tidigt fick visserligen tomater tidigt, men dels så blev de tomaterna dåliga och spruckna och dels så har själva plantorna INTE alls hängt med de som fick stå i uterummet i nästan en månad till. Slutsats – ha INTE så bråttom ut med tomaterna! (Eller gurkorna då)

Däremot får vi nog här gå över till det som blivit bra, för kolla in mina kruktomater och de som är satta senare:

Här är det mängder med tomater och plantorna har tagit sig superbra! Dock får man ju se till att gödsla lite här.

På bilden ovan syns i bakgrunden min majs, blandat med Malva (som blev himla fint tycker jag). Här är det liiiite blandat resultat, en del av majsen tog sig inte ordentligt, men av den som har gjort det så verkar jag åtminstone få lite majs på varje planta. Har täckodlat här i dagarna med (bättre sent än aldrig) så hoppas att det ska ge en boost. Potatisen i främre landet har haft det bra, speciellt sommarsorten Connect. Där den är upp-plockad nu har jag sått en ny omgång sallat och lite rödbetor (de senare hinner nog inte ge mer än blast om inte hösten blir lång och varm). Håller även på att förodla lite Mizunakål som jag tänker ska få ersätta potatisen sen.

Framför majs och malva växer vaxbönor, men det känns som de är alldeles för små och sena för att ge skörd… Vi får väl se.

I mitt bland-land där jag HAR tryckt ner en massa växtrester och bokashi har jag satt sånt som blivit över – en tomatplanta, svartkål, mer vaxbönor och så dill (för första omgången lyckades INTE vid tomaterna). Här växer det SUVERÄNT och min svartkål just här har heller inte blivit så angripen trots att den inte står under nät. Bakom syns min fjädervallmo som är SÅ vacker men som blommar SÅ himla kort tid…

Min kål under nät verkar vara ok, har fått gallra en massa eftersom de nog stått för tätt och därmed är det mängder med plantor som inte blivit något med. I en pallkrage hade det nog varit lagom med max 6 st plantor… Den är inte klar än, så jag får utvärdera mer sen.

Jag har tryckt ner svartkål på fler ställen, men där har den nästan blivit helt uppäten. Sen har jag ju odlat pak choi med, först förodlat och sedan satt ut i ganska ”färdigt” format nästan, då har den klarat sig bra utan angrepp och den har växt toppen under täckodling.

Faktiskt så har jag lyckats få en del vitlök trots att jag missade sätta den i höstas och sen inte fick tag i sättlök – jag köpte ekologisk vitlök och den har gett (om än lite små) vitlökar, så helt ok ändå. Har oxå petat ner sättlök lite varstans, DET var bra för de växer dels olika snabbt och sen tar de inte så stor plats. Sallad är också något som växt kanon i årets blöta och svala sommar, så det har vi haft massor. Gott!

Som bonus så visade det sig även gå jättebra att plantera om pioner – om man bara såg till att de planteras om väldigt ytligt (3-5 cm för knölarna bara). Kul! Hoppas på blommor på denna nästa år!

(den högra hortensian är en fin och lite tåligare variant jag fick av maken förra året, den har övervintrat jättefint. Den till vänster är en vanlig ”billig” sommarhortensia som även den övervintrat (i garaget), helt ok men den klår inte den till höger.

Min fina ”Pinky Winky” vid hönshuset har också tagit sig och vuxit till sig, väldigt roligt!

Det var min utvärdering hittills, hoppas väl att en del saker ändå ska kunna ge ett vettigt resultat, men det hänger ju nästan helt på vädret och hur lång hösten/sommaren blir…

Hofsnäs herrgård

Vi gör så gott vi bara kan här nu, för att göra det mesta och bästa av varje dag och försöka få så mycket semesterkänsla som möjligt. I dag mötte vi upp min bror och svägerska på Hofsnäs herrgård – ett för mig helt okänt ställe utanför Gällstad (typ) som visade sig vara en riktig pärla!

Det är ett heltidsprojekt att hålla reda på den här lille filuren, som försvinner bara man blinkar…

Första tanken var att ”OJ, det här här nog både välkänt och välbesökt” när vi kom dit, för det var mycket folk och stora ytor för parkering. Lite snabbt kunde vi se att det ligger på typ en halvö som är ett naturreservat, så det fanns även vandringsleder och sådant, men man kunde även hyra eka på herrgården, för intill området låg en jättefin sjö och det fanns både stora gräsytor för picknick och en fin badstrand.

Lycka när man får ett eget metspö (utan krok)

Vi var där hela dagen, så vi hann både käka lunch ur deras bistro-meny och fika, båda delarna var riktigt bra. Herrgården ligger ungefär en timme från Jönköping, men tar man en heldag så var det väl värt restiden ändå.

Vi hade laddat med både kubb och badkläder, så det gick bra att fördriva tillräckligt med tid för att vi skulle hinna umgås och prata med.
Fin badplats!

I morgon har jag bokat in ett rum på Escape House åt oss och de stora barnen, som någon form av final på semestern. Men ändå, det känns i hela magen att jag inte riktigt är färdig med semestern, fast på måndag är det ändå dags att börja jobba. Mini ska på dagis och mellangrabben på Fritids för en dag (sen ska han på sommarläger resten av veckan) och maken börjar jobba han med.

Jag är inte riktigt med på det här – att man bara rycks med i ett ekorrhjul man liksom inte riktigt har kontroll över. Men så är det väl. Så, nu tänker jag dra nytta av dagens faktiskt varma väder och sätta mig på altanen med ett glas rosé tror jag bestämt. Hoppas ni får en skön helg, oavsett om det är den sista på er semester eller ej!