Dags att ge efter

I dag har stormen Amy dragit förbi, vi klarade oss bra här hemma, förutom att jag tror att nån gren på vår lönn har gått av (inte lika stor som den som tvingade oss att fälla den förra dock). Men, det regnar än och jag har inte heller varit ute och kollat, så det kan vara mer. Dagens rusk gav ett strålande tillfälle till storstädning av huset, det har inte städats riktigt ordentligt sedan studenten och var i stort behov av en riktig omgång. Nu känns allt superfräscht och luften känns inte längre dammig och sandig inomhus. Passade på att byta ut sommarens kuddar, dukar och filtar med, till lite varmare och dovare toner. Känns otroligt bra!

Nästan i en hel veckas tid har det varit frost på morgnarna nu, och i fredags när jag jobbade hemma kunde jag passa på att springa ut med kameran. Lyckades fånga den fantastiska kombon med frost, morgondimma och de första solstrålarna, och kom in fulltankad på energi.

Rönnspirea

Det har ju varit ett sånt konstigt odlingsår i år, med kalla nätter långt fram till midsommar, sen varmt men torrt, vilket gav en tidig höst i växterna – fast inga höstfärger knappt ännu. Väldigt konstigt väder som sagt. Odlingarna har gett bra skörd, till och med tomaterna som jag klagade en del över har gett allt vi behövt inför vintern. Men chilin är ännu inte helt mogen, den står kvar i växthuset och mognar lite där – annars är allt bortrensat och istället påfyllt med spån och hönsgödsel från städningen av hönshuset.

En del sommarblommor har jag klippt ner, och några perenner med, fast man egentligen inte ska – de dog så tidigt och det såg för jäkligt ut. Men kryper man inte in så nära så ser det ändå ok ut nu, när jag rensat ut det värsta.

Näva av något slag, sedan innan vi flyttade in. Har delat och flyttat och använder lite här och var, älskar den inte men den är gratis och en bra marktäckare.
I nästan varenda växt hänger skira slöjor av spindelväv, extra fint i frosten.

Runt gården är det bara Aronia-häcken som fått lite höstfärger ännu, även om jag misstänker att det kommer gå fort nu när det börjar. Det är nästan svårt att sätta ord på hur vackert det är på morgnarna, när solen precis letar sig fram men frosten och morgondimman ännu inte jagats bort.

På vår ”medelhavssida” har allt tagit sig bra, och eftersom solen möter denna sidan först så gör den skäl för sitt namn. Nu håller vi tummarna för att inte minst träden klarar vintern!

Satte ju också en till vindruvsranka här, en kärnfri som var väldigt god, och som haft de galnaste, klar-röda blad sedan en månad tillbaka. Var lite rädd att den höll på att dö, men bladen är liksom friska och ser bra ut, fast de är så vackert höströda.

På framsidan har jag nu plockat bort den lilla fontänen ur dammen, och vi har plockat in alla slangar och bevattning runt om i trädgården för att inget ska frysa sönder. Faktiskt har också pergolan över altanen gjort att till och med Dahliorna har klarat sig ännu, trots frost, så de får hänga kvar ett litet tag till innan jag tar in dem.

Min allra bästa foto-vy är ändå stallet, extra fint sedan vi målade det förra året. Bönorna har inte alls klarat någon frost, och behöver rensas upp, men det blir nån dag längre fram.

Nere i hagen har grisarna börjat få vinter-ragg, och njuter av det vi inte hinner ta hand om själva av det vi odlat.

Våra tre stallkatter är ju egentligen utekatter, men mamma Sotis har en viss förmåga att ta sig in och lägga sig och sova i värmen i soffan – och hon är så otroligt söt att det ju inte går att neka henne det. Sååå allergisk är jag nog inte, hon får så gärna vara här inne ibland med.

Det är lite skönt att frosten har satt punkt för odlingssäsongen ändå. Visst är det lite kvar att göra ute, men förutom att sätta blomlökar och lite senare även vitlök, så är det inget som är jätteviktigt. Nu känns det bra att få mysa inne ett tag, i ett nystädat hus (varar säkert nån dag åtminstone), och vila lite från trädgårdens sysslor.

Att prioritera

I dag har jag hållit konferens på jobbet, och i vanlig ordning rider man först på någon form av energi-våg där man är superskärpt och alert under tiden, för att sedan landa i någon form av halv-koma efter. Och det är ok, eftersom det är en topp och jag i princip alltid kan planera in lite mer ”hjärndöda” arbetsuppgifter efter i ett lugnt tempo, vilket gör att det funkar. Jag har också VÄRLDENS träningsvärk i dag efter ”Cindy” i går, alla träningspass som har tjejnamn brukar vara jobbiga och så även denna – så pass att jag nästan inte vet om jag har typ influensa-ont i kroppen eller bara träningsvärk. Jag kommer helt enkelt inte göra många knop idag.

Sällan jag ser så här uppklädd ut på hemmaplan!

I helgen var mamma förbi, och hjälpte bland annat till med att ta hand om vindruvor för att göra saft. Så himla tacksamt att få två händer till som hjälper! Och trevligt sällskap dessutom. Hon uttryckte lite oro över allt vi tar på oss att göra, och det är SVÅRT att inte göra saker här på gården eftersom det antingen är så himla kul (typ bygga lösdrift, asroligt projekt, eller anlägga perenn-rabatter) eller känns som att man kastar bort en resurs (typ om man inte tar hand om grönsaker, bär och frukter som är mogna). Och ja, vår och höst blir det tämligen intensivt, först när allt ska sås och planteras, och sedan nu på hösten när allt ska tas om hand. I år har vi ändå förenklat genom att frysa in mängder med bär mm, för att kunna göra sylt och sånt under vintern istället.

Men, det som inte syns (här eller på instagram) är ju också allt vi prioriterar bort. Typ städning inne, att rensa ogräs (görs bara när jag får lust) och att hålla ordning i stall och garage. Det får bli vad det blir, i väldigt stor utsträckning, och det får också bli anpassat till årstiden som råder. Sommartid kommer det absolut vara både sandigt och dammigt inne, när man lägger nästan all ledig tid utomhus, och under vintern får man försöka komma ifatt lite, och organisera i ordning kaoset efter sommaren som uppstår i stall och garage t.ex. Sen blir det ju heller knappt ingen tid som läggs på att träffa vänner, men det är mer för att det är svårt att få ihop tider med folk (och på att jag inte heller har så himla mycket vänner i ärlighetens namn). Just det, det läggs heller ingen tid alls på sånt som *alla* håller på med (enligt sociala medier), dvs skönhetsrutiner, shopping (nytt eller second hand) eller restaurangbesök.

Vardagar prioriteras träning och matlagning, så vi ska hålla ihop rent fysiskt och så att barnen ska få näringsriktig mat, inget annat hinns liksom med.

Så, vad väljer DU bort, till förmån för något annat?

Morgon i september

Jag tar jobbväskan på min axel och kommer i sista sekund på att jag ska ha med matlådan med. Kliver utanför dörren, och temperaturen som ligger på 0 grader får mig att dra efter andan. Det är alldeles tyst och stilla, och bara mina egna steg på grusgången hörs. Solens första strålar håller på att leta sig upp och träffar än så länge bara trädtopparna på skogen omkring – betesmarkerna ligger täckta av frost och ett par meter ovanför svävar dimslöjor som ännu inte nåtts av solen. Varje litet grässtrå har ett fint lager av iskristaller, och jag måste stanna till och ta ett foto.

Jag sätter mig i bilen, och eftersom det är vägarbete längs E4 så tar jag gamla Grännavägen in mot jobbet. I bilen surrar mina morgonkompisar David och Linnea i P3. Längs hela vägen in njuter jag, av de milda färgskalorna på åkrar och ängar, dämpade av ett lager frost, och av de varma solstrålarna som sakta letar sig mot marken. Jag ser kor som står och puffar ut varm andedräkt där de står och har börjat beta sin frukost, jag ser åkrar som skimrar i frostnupet grönt, en del i varma jordtoner av brunt och en del i bleka rågtoner där det står kvar halm. Vindkraftverkens smäckra blad står nästan still, och ser nästan självlysande ut eftersom solen når dem först – och mellan dem flyger en flock stora fåglar vars art jag inte kan urskilja på långt håll.

När jag kommer till Kaxholmen blir det rent magiskt, eftersom det ligger ett tjockt, dansande lager av dimslöjor över Landsjön, och solen når precis de översta små vipporna av dimma. Jag önskar jag haft en kamera med mig, och massor med tid att stanna, men bestämmer mig i alla fall för att försöka fånga morgonen i ord. Väl ute på motorvägen går sträckan förbi alla de segelbåtar som ännu ligger i hamnen, i stilla vatten. Längs med trädgårdar och planteringar jag passerar börjar färgerna precis skifta mot hösttoner, här ser jag ingen frost ännu.

Jag är så tacksam för att vi bor på vår gård, och även tacksam för vägen till och från den – det ger ett helt annat lugn än att köa i stadstrafik. Jag går lite på knäna just nu känner jag, och maken med, och då ger ändå den här halvtimmen en stunds vila. Det är en av mina bästa egenskaper förresten, att jag på riktigt SER allt vackert omkring mig, och verkligen njuter av det. Jag önskar er alla den förmågan, och hoppas ni har möjlighet att njuta av den fantastiska naturen just nu – jag hade själv velat ta ett par dagar ledigt för att göra just det, men det är inte läge just nu.

Bara 9 månader kvar*

Jag vet egentligen inte riktigt vad som hände med augusti, den försvann bara på ett par dagar känns det som. Nu har vi dessutom jobbat lite längre än vad vi var lediga i sommar, så jag kan väl bara konstatera att veckorna flyger fram på ett otäckt sätt när man jobbar.

Men, vi har haft riktigt bra helger! Det har ju varit väldigt härligt väder även den här helgen, så förutom att lördagen inleddes med träning och handling som vanligt så har vi mestadels varit ute. Det blir lite bygg på lösdriften – den är absolut ingen panik med, men det är samtidigt väldigt kul att bygga, så det är svårt att låta bli – och lite annat gårdsfix. Det sistnämnda innehöll bland annat att trimma runt elstängslet i grisarnas andra hage så de fick flytta över till lite mer grönbete, att jaga en kalv som rymt upp på en åker (inte våra kor, men det var lätt att hjälpa till) och att ta tillvara på veckans grödor.

F är såklart med hela tiden, här sitter han vid sin lådbil och läser i en ”bygga i trä”-bok för att hitta sitt nästa projekt. Äpplet och trädet, ni vet 😉

Det finns så otroligt mycket saker jag vill göra. Jag har precis börjat sticka på årets tröja, den vill jag hinna sticka mer på. Jag läser en riktigt bra bok som jag vill hinna ligga och läsa mer i. Jag vill bygga mer på lösdriften för det är så kul…. Ja ni fattar. Svårt att hålla sig i skinnet helt enkelt.

Sen måste jag ju säga att helgens roligast var när äldsta sonen kom hemkörande i fredags med den glada nyheten att han just tagit körkort – vilket kom som en överraskning för oss där hemma, och en väldigt rolig sådan. Han fick köra mormors bil hem till oss (mormor följde också med och sa hej såklart). Stolt över honom!

Det underlättar ju också vardagen att ha en till i familjen som kan köra bil, om det tex är någon som ska hämtas eller lämnas för aktiviteter eller hos kompisar. Det blir ju också lättare för honom själv att söka jobb nu, även om han inte har någon egen bil ännu såklart.

Veckan som kommer är ganska fullbokad, jag ska ner på panelsamtal i Växjö på tisdag och till Eksjö på torsdag, så det blir flera tidigare morgnar. Är såklart skrapig i halsen och snuvig igen nu med? Men tänker ignorera det tills det gått över… Till helgen ska jag ev. våga hänga med makens ”Rucking”-gäng på vandring på söndag förmiddag. Det handlar ju mest om att vandra med en vikt i ryggsäcken, har inga problem med vikten i sig men har inte just vandrat på länge. Oron är nog mest att jag ska dra ner tempot för övriga eller så, inte min egen vandring, hatar när man känner att man förstör för någon annan.

Nästa helg ska vi på ett helt annat äventyr, då är vi ett litet gäng (tror vi är 8) tjejer som är 45+ från crossfiten som ska åka till Göteborg och köra Toughest Explore – dvs inte huvudtävlingen utan en ”tävling” på söndagen där det inte tas tid och sträckan är halverad, vilket passar mig, som inte gillar att tävla, perfekt. Ser fram emot många skratt under dagen, och inte minst kvällen innan när vi ska sova över på hotel och gå ut och käka ihop. Vad vårt lagnamn är? Jo men vi sätter väl ändå ribban där, med ”Walking Dead”, haha!

*Försökte hitta en positiv vinkel till att hösten går så sjukt fort, och räknar man lite generöst så är det ju ”bara” nio månader kvar till nästa semester….

Läget just nu

Den här veckan har jag varit riktigt trött. Dels efter lördagens 40-årsfest (väldigt trevlig för övrigt) där det blev sent hem, även om jag körde. Dels efter utvecklingsdagar med jobbet tisdag-onsdag, jag tror inte jag är ensam om att sova illa första natten man sover på nytt ställe? Dessutom verkar jag rent allmänt vara inne i en sova-dåligt-period, inte som när jag var stressad så att huvudet går igång, utan det känns bara som man inte kommer ner i ordentligt sömn liksom. Kul med förklimakterium… Går också och drar på en liten förkylning, absolut inget allvarligt men med sömnbristen hjälper den inte energinivåerna uppåt direkt.

Efter våra utvecklingsdagar har jag varit HELT mosig i huvudet. Det är jättetrevligt att vara iväg och umgås med trevliga kollegor (för det har jag verkligen!), men att koncentrera sig så länge, försöka höra vad alla säger i ett brus och dessutom vara lite extra skärpt under dagarna gör att det känns som nån vispat runt i hjärnan med en elvisp. I dag blev det dessutom lite splittrat fokus eftersom F har halsont och är hemma, men jag har försökt jobba eftersom det legat en hel del digitala möten under dagen som jag inte kunde boka om. Får se vart det tar vägen, blir han sämre får jag hoppa träningen i morgon bitti, även om den behövs när man haft en vecka stillasittande.

Herregud vilken skillnad det är i kroppen förresten, mådde SÅ bra i kroppen under semestern när dagarna mestadels bestod av rörelse för jag fixade med saker här på gården, men efter bara 2 timmar vid jobbdatorn så har jag lite ont i axlar, rygg och höft. Vi är verkligen inte gjorda för den här typen av liv, önskar det var mer omväxlande arbete med kortare pass vid datorn, men trivs också så bra att jag inte heller vill byta jobb av bara en sån anledning såklart. Men tänk att få jobba mer hemma på gården…

Små skördar jämfört med förra året, men ändå inte uruselt.

Planerna för helgen är tämligen modesta – jag hoppas kunna påbörja stickningen av en ny tröja. Har beställt ett gäng garner i varierande blå nyanser, som ska få bli en randig tröja är tanken. Till skillnad mot den gröna så kommer jag nog göra ränderna olika breda här, och heller inte ha lika ränder på båda ärmarna. Lite av veckans skörd ska tas om hand, jag ska skära och frysa in tomater, förvälla haricots vertes och kanske göra lite blåbärssylt. Kanske blir det också lite saltgurka, även om gurkplantorna kämpar lite i det relativt kyliga vädret, speciellt nätterna har ju varit kalla.

Kolla vilken godis-låda!

Motvillig längtan

Oavsett om jag vill eller ej, så blev det ju hastigt en tämligen höstig känsla ute i och med att det blev kallare – speciellt i kombination med att torkan gjort att många löv redan gulnat. Och hur mycket jag än vill att sommaren ska fortsätta så KOMMER den ju inte göra det. Ett sätt att liksom försöka intala sig själv att det ändå är mysigt med höst är ju att försöka hitta på aktiviteter som inte lämpar sig lika väl till sommaren, och likt i princip alla tidigare år så smyger sig nu en lust fram för att bland annat:

  • äta kräftor
  • vandra
  • plocka svamp (leta svamp, tekniskt sett)
  • sticka

Ja inte är man vare sig unik eller speciell direkt, haha…. Men nu är det som det är. Jag kommer sikta på att även denna hösten/vintern sticka en tröja, och nu är garnerna beställda. Det var roligare att sticka en randig tröja, som den jag gjorde sist, så det blir det även den här hösten. Förra årets var ju randig i grönt och beige, men denna kommer bli i olika blå nyanser har jag tänkt, i mjukt, gosigt och varmt garn av alpacka.

Förra årets tröja, tror jag kanske ska göra lite olika breda ränder på den nya tröjan, bara för skojs skull.

I morgon åker vi på utvecklingsdagar med jobbet, till Toftaholms herrgård närmare bestämt. Ser fram emot det, kul att komma iväg lite och sen har jag ju trevliga kollegor med 🙂 I helgen var vi förresten på 40-årsfest hos en träningskompis till maken, så det blir osedvanligt mycket socialt umgänge just nu. Roligt, som lite omväxling. Både maken och jag har ju hittat nya vänner genom vår respektive träning, det är ju annars inte så många forum man hittar vänner i, så här mitt i livet. Uppskattar verkligen dessa nya bekantskaper!

Konspiratorisk eller naiv?

”Du är så konspiratorisk” kan jag och maken få höra ibland. Men jag vet inte, jag, vad motsatsordet är? Ignorant? Naiv? Här och på instagram, och när jag träffar kompisar, så är det ändå inte ofta jag pratar om allt galet som pågår, vilket kanske i och för sig gör mig till en hycklare med, men det är oroväckande få människor jag känner att jag verkligen kan PRATA om verkligheten med utan att de tycker det är jobbigt. Jag tycker det är jättesvårt att navigera i, när känslan lätt blir just att man blir stämplad som en ”prepper” när man gör saker som enligt mig är helt rimliga förberedelser för en föränderlig och orolig värld. Ska vi dra en liten summering av läget?

Kvalar det in som prepping att ta tillvara på det man odlar? Jo men absolut.

I USA realiseras på något sätt Handmaids Tale i rekordfart, där det senaste jag hörde var att JD Vance (jag tror det var han, men kan ha varit nån av Trumps andra politiker) uttryckte att kvinnor inte borde kunna rösta och inte ska kunna ha maktpositioner inom militären, förutom då att en kvinnas livlösa kropp kan nyttjas som kuvös för ett ofött barn oavsett risker för kvinnan. AI gör supermycket gott och jag använder det själv i jobbet dagligen, men samtidigt har AI uppfunnit ett eget språk sinsemellan som inte människor förstår, vilket insatta människor verkar se är ett enormt hot. Vi ska inte ens tala om att vi ger makten till AI i det tysta genom att världens ledare använder AI som rådgivare – samtidigt som det skulle kännas jättedumt att INTE använda AI.

Det är ”Zombiekaniner” i media och plattmask i växtkrukan du tar hem, i USA är det massdöd bland bin och hela världen brinner, bokstavligen. Den forskning som ligger i min nyhetsbevakning har gått från ”vi måste göra nåt, och helst i går”, till ”över 5 biljoner människor riskerar att dö om vi överstiger 4 grader, och just nu ligger prognosen på år 2050”. Skyfall och extremväder som vi borde baxna över är nu ett vanligt tillägg till väderleksrapporten, och ännu är inte siffran för antalet värmerelaterade dödsfall i europa uträknad för i år. Nya rapporter kommer varje vecka, vad det känns som, på hur mycket mikroplaster och PFAS som nu finns i moderkakor, hjärnor och andra delar av kroppen, samt i djurlivet och naturen.

Här är för övrigt ChatGPT’s tolkning av illustration till texten ovan.

Men utanför fönstret pågår ”livet som vanligt”. Läste att svenskarna har rekord-konsumerat mode och kläder i sommar, och såvitt jag vet så går väl både Shein och andra kinaimport-företag inte direkt nedåt i sin försäljning. Att USA håller på att accelerera sin egen undergång som stormakt känns bekräftat, och Kina (eller BRIC?) blir väl nästa, där vi kan hoppas att de vill bevara ”det pittoreska europa” ungefär som det är.

TROTS allt detta så är det inte total apokalyps vi förbereder oss för. Vi som i vår familj nu, samhället i stort verkar ju inte direkt förbereda sig för något förutom möjligen krig. Men vi i familjen, vi försöker på något sätt navigera i möjliga framtidsscenarier för att försöka göra smarta val i små och stora investeringar. I våras köpte vi tex en betesputs till fyrhjulingen (som en stor, grov ”gräsklippare”) för att både kunna handskas med våra beteshagar och ha möjlighet att slå eget hö på ett enklare sätt. Investeringar som handlar i att hålla huset och gården i gott skick prioriteras, och insatser som underlättar arbetet gör också att vi kan ha större beredskap. Tex gör självbevattningssystem av växthus mm att vi kan ha det, utan att lägga timmar vi inte har på att vattna.

En bild från 2023, som extremt väl visar hur torrt det lätt blir hos oss. Det är inte RIKTIGT lika illa i år – ännu, men vi är på väg dit.

Vi kommer inte kunna bli självförsörjande, och jag tror heller inte vi kommer behöva, eftersom jag inte tror att HELA samhället kommer kollapsa. Men vi kanske behöver klara oss till viss del, eller längre än ”en vecka”, förr eller senare i alla fall.

På ”villhöver” listan över sånt som skulle kunna vara framtida investeringar är bättre odlingsredskap (tex en Lucko), en liten mjölkvarn för att kunna mala eget från helsäd som har längre hållbarhet, nya fönster och en ytterdörr för bättre isolering av huset, träd och växtlighet som ger skugga och svalka och MAT, en lösdrift eller ligghall för att på ett ”enkelt” sätt kunna ha ett par kor eller några får och så något som är en ganska stor investering men även dröm – en naturpool. Den sistnämnda är lite av en önskedröm, men eftersom vattenbrist är ett reellt hot mot gården (egen, grävd brunn) så skulle en naturpool även kunna fungera som vattenreserv för växter och djur, förutom att det vore trevligt. En naturpool är som en blandning av damm och pool, där växter sköter rening och det enda ”artificiella” är en pump som pumpar runt vattnet (googla så ser ni helt fantastiska exempel).

Bild lånad från Hallandsposten

Vi, jag och min man alltså, är helt på samma plan här när det gäller framtidstro och förberedelser. Det är himla skönt det, för jag kan få lite mental huvudvärk ibland när ”min” framtidsbild verkar vara så otroligt annorlunda än för de flesta som jag möter. Det är lite som att vara en del av två parallella världar som inte alls ser likadana ut, och det blir lite jobbigt ibland. Jag vet att det är väldigt tudelat här bland er som läser med, några tror på ungefär samma framtid som vi tror på och några ser inte alls några större förändringar framöver. ALLA är välkomna hit för att läsa, var och en får göra sin bedömning, men jag skulle själv känna att jag bidrog till ett naivt och skevt samhälle om jag inte skrev om hur vi bedömer framtiden utan bara höll uppe ett sken av att ”allt är som vanligt”.

Så hur tänker just DU som läser? Tänker du att allt kommer vara ”business as usual” eller har du också en lista på investeringar? Jag är nyfiken!

Är det dags nu?

För att inte tappa semester- och sommarkänslan helt har jag bestämt mig för att ta två halvdagar ledigt, i dag och i morgon efter lunch. Jag går runt i en väldigt torr trädgård nu, vilket syns på gräsmatta och även all större växtlighet som träd och buskar – i det torra vädret har de redan börjat gulna och vissa även blivit röda i bladen, vilket ger en extremt tidig känsla av höst. Jag ÄLSKAR höstens färger, av alla årets säsonger så är höstens färger de vackraste, men jag vill inte ha höst på länge än! Har redan lite ångest över mörkret som snabbt kryper fram tidigare och tidigare.

Nyaste vindruvan har redan höstfärger…
Torrt och risigt är nog de ord som kännetecknar trädgården just nu…

Fast det är torrt så är det faktiskt relativt lite jag behöver vattna. Krukorna vid altanen, absolut, men annars gör jag i princip bara punktinsatser där något är nyplanterat eller ser väldigt lidande ut. Växthuset vattnas automatiskt, vilket är ett absolut måste i min värld. Vi samlar ju regnvatten i tre stora (fula) IBC-tankar på vardera 1000 liter, och dessa är min främsta källa till vatten när det kommer till rabatter och köksträdgård, för att snåla med vårt dyrbara brunnsvatten som ska räcka till hela familjens behov.

Det är ett lite knepigt odlings-år tycker jag allt. Tomaterna går dåligt, alla blommor blommade över jättetidigt och allt som kommit upp efter midsommar har blommat över väldigt snabbt. Nu har jag visserligen dåligt minne, men jag är ganska säker på att jag brukar ha mer blommor på gården den här tiden på året…

Solrosorna når över taket nu!!

Jag går runt och funderar på om kanske det är dags att börja justera mina arbetstider nästa år, så att de börjar formas efter min ambition att jobba mindre sommarhalvåret och jobba heltid på vintern. Om det är möjligt med jobbet skulle jag vilja gå 100% (nu går jag alltid 100%) från 1 oktober till sista mars, och 80% (eller tekniskt sett helst 50%, men det är inte ekonomiskt möjligt) från 1 april till sista september. Tror jag ska ta upp diskussionen med min chef när vi har utvecklingssamtal inom kort. Att faktiskt börja arbeta mot den här drömmen skulle kännas fantastiskt…

Jag vill ha mer TID. Tid att ta hand om allt här, och att bli en gnutta mer självförsörjande.

Resignation

Underbara Clara* skriver att den här sommaren är en konstig sort. Nu har hon ju precis gått ut med att hon och hennes man ska skilja sig, så det är väl inte så konstigt, men jag känner lite att jag håller med – och jag vet egentligen inte vad det ÄR med den här sommaren.

Skulle jag välja ett ord för att representera sommaren så skulle jag välja ”resignerad”. Jag menar det på både gott och ont, sånt som jag anser viktigt kämpar jag för, och jag kan i princip inte sluta. En sån sak är att jag så väldigt gärna vill göra saker med HELA familjen, men för att inte både gå sönder själv och ta sönder familjen pga konflikter, förväntningar och mentalt arbete så har jag ”släppt” taget om de båda stora barnen. De har alltid fått erbjudande att följa med på de små utflykter vi tagit, men eftersom de är tonårströtta (tonårslata) så vill de aldrig det, vilket resulterat i att de inte varit med på nånting i år. Inte när vi paddlat kanot, inte när vi badat, inte när vi åkt och fikat nånstans. DE är lika glada och obrydda för det, att hänga med föräldrar är då absolut inte på topplistan för någon av dem, det är kompisar som gäller.

Det känns lite bitterljuvt, JA det är skönt att slippa tjata på och hantera olika viljor, kompromissa med tider och aktiviteter och försöka ta hänsyn till allas känslor. Samtidigt är det en känsla av förlust som infinner sig – det blir inga familjebilder till fotoalbumet för sommaren det här året (symboliskt men ändå viktigt).

Det här har lite gjort att jag tappat motivationen för många saker som jag mentalt kämpat för, och lite rent generellt gjort att få saker känts riktigt roliga. Samtidigt har det då inte gått åt riktigt lika mycket mental energi åt att hantera allas känslor och förväntningar. Jag vet inte riktigt vad jag ska känna, jag är inte så mentalt trött men känner mig samtidigt lite tom och uppgiven, och framförallt känns det så FEL att inte ”kämpa för en gemenskap” – men när jag är den ENDA i familjen som vill ha den så finns det ju ingen poäng med den. Känner mig också lite dum, här går jag och kämpar för att vi ska ha en gemenskap så så är det inte nån som saknar eller efterfrågar den, alltså har jag ju gjort allt i onödan?!

Självklart är lilla F med på allt vi gör, men jag vet att står valet mellan oss och kompisar så vinner kompisar där med, så det är inte lång tid till jag kan få med honom heller – då vet jag inte riktigt hur jag ska ställa mig till allt. Den dagen, den sorgen.

Än följer han med, som tur är.

Så känslan för hela sommaren är konstig, jag känner mig lite planlös och inte behövd, och den ledande känslan är att jag gett upp och därmed misslyckats. Svårt att få nån riktigt go känsla utifrån det…

*Underbara Claras har nu börjat ta ut en avgift för sina blogginlägg, man prenumerar för 49 kr per månad och får då tillgång till alla inlägg. Känner mig extremt kluven till detta, jag förstår behovet att få betalt för sin insats för det är MYCKET jobb med att blogga som hon gör – samtidigt känner jag privat att det är tveksamt om jag kan motivera prenumerationen någon längre stund. Vi får se, jag testar lite – men det är så många prenumerationer som läggs på hög och denna är den som kommer ryka först.

Juli 2025

Så var semestern till ända – fast jag inte alls vill gå tillbaka in i ekorrhjulet igen. Jag vill ha långa dagar med gårdsfix och trädgårdssysslor, vinluncher och vara utomhus hela tiden. Jag vill inte ha bestämda tider, ett schema att passa och vara inomhus framför en dator…. Och då har jag ändå ett jobb jag tycker väldigt mycket om – men jag är hellre ledig, ju.

Eftersom vi var i Schwarzwald under våren så blev det inge längre bravader – som längst har vi varit i Vadstena, men det gör mig absolut ingenting. Det har varit väldigt skönt att få ta dagen som den kommer och inte ha så mycket bestämt, och vi har ändå lyckats hålla nivån på gårdsarbetet mer rimlig än förra året. Årets surdeg blev klar – att byta vindskivor på huset (och på garaget som bonus), dels tack vare att vi fick låna en bra byggställning av en granne.

Jag har pillat in ett antal bilder från mobilen, så här kommer en kort sammanfattning på semesterns aktiviteter – har en del i kameran med men orkar inte sätta mig med den nu.

De stora barnen har varit på varsitt långläger, och i övrigt mest legat hemma, de har sällan velat följa med på våra dagsutflykter.

Det känns inte som vi gjort så mycket, men samtidigt har jag i princip aldrig haft tråkigt, så det har på så sätt varit en bra sommar. Vädret har också varit bra, förutom att de kalla nätterna ställt till det för tomaterna bland annat. Vi kommer dessutom få typ 10 äpplen i år, till skillnad mot förra året när vi hade 100-tals kilo, det känns trist, men är inte så mycket att göra något åt.

Har också läst massor, vilket har varit jättekul. Också skönt att kunna hålla i träningen rimligt, så blir det inte så motigt att starta upp igen.

Nu gäller det att hålla i semesterkänslan så gott det går, det är svårt i vardagen men annars vet jag inte hur jag ska överleva. Hoppas på ”lagom fint” väder, dvs gärna lite regn när jag jobbar men sen fint så jag kan ta nån extra dag ledigt 🙂 Så slipper jag vattna med, även om det inte är så mycket som ska vattnas.

Hur var din sommar, och hur gör du för att hålla i semesterkänslan?