Den stora tröttheten

Jag vet inte riktigt vad det är med mig just nu. Jag har fastnat i ett läge där jag är så satans trött och allt känns motigt och deppigt, och antingen smittar jag av mig på ALLA jag träffar eller så är jag inte ensam om känslan.

Jag vantrivs i den här känslan, av så många olika anledningar. För det första så är det självklart allmänt trist att vara trött och inte orka med saker, men jag trivs ju också så mycket mer när jag har lust och ork att göra saker. Och med ”göra saker” så är det ju inget storslaget jag pratar om, utan kanske typ ta en fika med en kompis, gå ut i trädgården och rensa lite ogräs eller gå och träna. Det sistnämnda är ju för övrigt ett bevisat botemedel mot både trötthet och depp, men eftersom jag är så genomtrött så hjälper inte det heller riktigt. Dessutom är jag även lite FÖR trött för det mest hetsiga igen, kroppen orkar inte riktigt med ”stresspåslaget” som blir av de (för mig) tuffare konditionsbitarna.

Inte ens de fantastiska pionerna ger nån varaktig glädje just nu…

Det är också otroligt frustrerande att känna sig deppig, för det finns verkligen NOLL anledning till det? Gården är frodig och allt växer så fint just nu, det har kommit lite regn som dämpat vattenstressen, det är ett bra flyt och en högst rimlig arbetsbelastning på jobbet, för en gångs skull är det inte direkt några större konflikter med barnen och heller inte med maken (haha, vilket det heller inte brukar vara, för tydlighetens skull). Det är alltså HELT orimligt att ha det så bra och ändå känna sig deppig – även om jag tror att känslan mest kommer från tröttheten.

Så, sömnen då? Jo men den har varit sämre på sistone, först av värmen och så med en hel del nattliga besök av Filip som antingen har växtvärk eller drömt mardrömmar, så det är inte superkonstigt om jag är lite trött – men det är orimligt att det är så här mycket.

Jag vill ju ha lust, lust att göra sommarens små projekt på gården, lust att hitta på små dagsturer och lust att göra saker med barnen. Känner mig till och med inte så himla sugen på semester, inte om jag ska känna så här, för då känns det så himla bortkastat.

Jag tänkte nog att det faktiskt skulle gett med sig efter den här långhelgen, vi har verkligen inte ansträngt oss för myfiket nån av oss utan det har funnits gott om tid till tv-spel, korsord och lååååånga morgnar. Men nej, helt utan giltig anledning så dröjer den sig kvar – och jag tycker mig känna den i hela familjen med. Ja ja, jag får hoppas att trötthet och depp försvinner snart, för så här kan vi ju inte ha det.

Kram på er, och hoppas att ni inte fastnat i den stora tröttheten ni med…

Socialt bakis och tacksamma blommor

Ok, ett inlägg i veckan alltså, det är tydligen där jag landar just nu.

Jag är trött, maken är trött, barnen är trötta, och alla vill ha sommarlov. Tröttheten späs på av pollen för mig och de två äldsta, och för oss alla blir det också konstant liiiite för sena kvällar eftersom man liksom överraskas av hur mycket klockan är varje kväll. ”Va, är klockan redan halv nio, Filip skulle ju varit i säng för en halvtimme sedan?!”. Man kunde ju tycka att man borde lära sig, men samtidigt finns det något i det som är lite, lite härligt. Att få tulla lite på rutinerna en aning, och ta tillvara på allt ljus, sol och värme som finns. Och det har ju verkligen funnits i överflöd, och vi har njutit…

Jag och maken är också trötta efter helgen som innebar en liten fest på lördagen för makens träningsgäng, 7 personer som vandrade hit och sen blev det en ändå tämligen lugn hemmafest. Men min sociala ork alltså… Den är noll och intet och jag var knappt talbar i söndags och i går. Iofs också en rest från torsdagens konferens som alltid ger en känsla av att man är bakis ett par dagar efter.

Vi drack bål med hemgjord rabarbersaft och inte hemgjort gin, med mynta, citron och syrén. Vackert så det förslog, och inte äckligt heller.

Ute i trädgården så är det liiiite lugnare nu, förutom att det varit stort fokus på att vattna allt nysått och nysatt. När det gäller skörd så är det än så länge rädisor och pak choi, men jag börjar även kunna se jordgubbskart och potatisen växer på i full fart.

Nu har äppelträden blommat över, men alltså vilken syn det var! Har förstått på sociala medier att det var fler som hade extremt mycket äppelblom i år, hoppas att även frukten hänger på i bra omfattning.

Känner mig förresten väldigt glad och nöjd över hur köksträdgården ser ut just nu, den har jag verkligen kämpat med sedan vi flyttade in och den var helt övervuxen, men nu är hela köksträdgården i ordning och de sedan tidigare etablerade växterna som akleja, rabarber, klematis och humle för att nämna några, visar sig från sin bästa sida.

Att det är påfyllt med flis överallt med gör ju att det ser extra fint ut. Kålen har haft det lite kämpigt med sniglar som gömt sig i täckodlingen, men nu tror jag vi fått bukt med det värsta och den har börjat få lite storlek – och blir därmed inte lika känslig. Mellan kålen sitter vitlök som jag satte i höstas, med tanken att den hinner komma upp så mycket att den får ljus även när det växer kål, men det kan ha varit ett misstag. Vi får väl se…

Aklejorna som växer (nästan som ogräs) här skiftar från en djup blålila blomma, både enkel och dubbel, till en som är mer blekrosa.

Även om den nästan växer som ett ogräs så är jag glad för den, för utan den hade det inte varit mycket blommor i trädgården nu. Ja förutom min nejlikerot då, som jag satte som en liten, liten miniplanta förra året men som nu är riktigt stor, och mycket vacker :

ÄLSKAR verkligen färgerna på den här – Mai Thai tror jag det är. Har en till blomma som jag också tror är nejlikerot, men den har en klarare färg:

Den växer också galet bra och ger en så fin färgklick i vårt nya land. Gjorde faktiskt en bukett med just detta till helgens fest, och även om jag inte alls är särskilt bra på själva bindandet så tycker jag färgerna blev väldigt fina ihop:

Måste säga att jag verkligen uppskattade att det kom regn nu med, för det började synas tecken på torka i gräsmatta och äng, och det är skönt att inte behöva vattna varje kväll (förutom i växthuset). Det får bli lite extra fokus på vila denna vecka, och så hoppas jag att orken kommer tillbaka till det sista landet ska fyllas med majs, bönor och squash till helgen. Det är ju förresten en fördel med att få gäster, att man får tummen ur och gör viloytorna lite extra fina med, det har man ju liksom glädje av själv sedan med men det blir inte alltid gjort annars.

Jag är superdålig på att göra buketter till ”bara mig själv”, det känns som slöseri att ta blommorna från där de är så fina redan. Men det är verkligen trevligt med ett stort fång syrén vid soffan på altanen, det ska jag inte säga annat!
Tror även katterna njuter lite extra i soffan när det är fint runtom 😉

Tid för annat

Alltså jag vet inte, det går trögt att skriva här inne nu. Kanske är det inte så konstigt, när all vaken tid efter jobbet spenderas ute på gården – som verkligen är helt fantastisk i vår- (sommar-???) värmen. Det enda trista med det är att det går åt minst en timme per kväll till att vattna på olika ställen, nu när det mesta är nysått eller nyplanterat så vill man ju inte gärna att ens insats går till spillo för att fröna torkar ut… Men på det hela taget så väger såklart fördelarna med vädret stort över nackdelen att det tar tid att vattna. Skillnaden som vi ser mot förra året när allt torkade ut i början av sommaren (innan det sen regnade heeeela tiden) är att det finns fukt i marken, och att nätterna är svalare så det blir lite dagg. Grönt är det i alla fall verkligen!

Man kan säga att det är lite skillnad från förra året, när allt det här var ökentorrt och sönderbränt. Sen när regnet kom så kom ju grönskan tillbaka, tyvärr även allt ogräs som gick fullständigt bananas och som lever kvar än överallt.

Det är mycket som ska göras ändå, tomater ska planteras om i sina slutkrukor för de som är kruktomater, och gurka och solrosor ska ner i jorden. Mina ”rulltårtor” av majs har börjat ta sig, så när de vuxit sig lite större ska de ut i det stora landet, ihop med bönor och zucchini. Man skulle väl kunna säga att jag rent generellt inte skulle vare sig lida av, eller ha svårt för att hitta på saker att göra, om jag var helt ledig från 1 maj till sista september…. Mitt instagram uppdaterar jag lite flitigare, främst i händelser, så där kan ni som vill se lite mer vad som händer. Det går liksom snabbare än att sätta sig här och skriva.

Stallet är så himla fint nu när det är nymålat! Älskar också den vilda ”kantrabatten” som rundar in dammen. Hoppas hinna köpa lite växter till den på söndag, så vi kan få lite näckrosor eller nåt i den.
Kanske inte den vanligaste vinkeln, det här och nere vid garaget är klart de stökigaste ytorna, men det blir så när leksaker, vattenkannor, krukor och annat är lite mitt i farten. Uppskattar ändå det stora trädet jag står under – gråalm tror jag? eller gråal? Minns inte. Ger i alla fall fin skugga till hönorna och grönskan här, som nog annars hade bränts bort.

Måste ändå försöka hinna fota lite mer känner jag, för det går SÅ fort allt nu, och jag vill liksom inte missa något! I övrigt är det full rulle på jobbet med konferens om klimatanpassning i morgon – ett ämne som känns minst sagt aktuellt med vattennivåerna i sjöarna runt om, och ändå med det torra vädret och värmen. Till helgen blir det fest på gården, första gången sedan vi flyttade in, då kommer maken och hans träningsgäng vandra hem hit från Huskvarna och sen blir det party. Det verkar som om förhoppningsvis barnen kan sova hos mormor, då kan jag också vara med och dessutom blir det ju fint väder så det finns alla förutsättningar för en trevlig kväll 😀 Kram på er!

Majsrulltårta och väderlycka

Alltså jag njuter så otroligt av varenda sekund hemma nu, i det helt fantastiska vädret! Värmen är perfekt och solen är så efterlängtad så det nästan är så jag skakar innan jag kommer ut, det känns som vi inte sett den sedan förra året i maj… Skönt är också att nästan alla brådskande måste-jobb (som typ att förså grönsaker vi vill ha eller plantera ut saker som behöver komma ut) är i princip färdiga, vilket gör att man mer kan gå runt lite planlöst och göra det som faller en in. Tex så flyttade jag om lite saker från ”förrådet” bakom garaget, så att jag nu har en lite mer lättillgänglig odlingsbänk och mer ordning på verktygen. Mycket nöjd! Helt i ordning blir det ju liksom aldrig där bakom och behöver heller inte vara, men det är skönt att kunna ta verktyg utan att klättra över alltför mycket saker eller utan att dra med sig en drös redskap man INTE vill ha med sig.

Har till och med hunnit plantera om och ut lite blommor så det kan få bli lite fint runt uteplatserna med. Eller ja, det KOMMER bli fint, när det här galna ”pollenregnet” ger sig, för nu är allt TOTALT täckt av gult pollen, men det brukar ju med sig på ett par veckor.

Apropå fint med så har ni som följer mig på instagram redan sett lite av äppelblommningen nu, men den är verkligen andlöst vacker. Har aldrig sett så stora, gamla äppelträd så otroligt översållade med blommor! Har hängt ut fällor för rönnbärsmal med för att inte återupprepa förra årets misslyckade äppelskörd… Klippte ju dessutom träden ordentligt förra vintern, så nu ser de faktiskt fantastiska ut, med luftiga kronor och friska grenar. Mycket glad för detta!

En av mina ”sista” måste-göra-saker var att förså majs, och eftersom jag inte har den mängd små pluggbrätten jag behöver för ca 100 majsplantor så testar jag att förså i en ”rulltårta”, dvs man lägger på jord och majsfrön och rullar sedan ihop det hela. TROR det kan bli bra, har testat i två olika material och sår dessutom ett litet gäng i godisburkar med, även om de helst ska stå en och en. Men men, vad gör man?

Funkar det här så är det otroligt smidigt! Nu står rullarna i ett ”fotbad” med vatten också för att hålla fukten. Förrsten, här ser ni det nya fina gruset som vi lagt en bit framför garaget, önskar jag kunde ha det överallt för det är så fint…

Förresten, EN sak är lite måste ganska akut fortfarande, och det är att försöka få bukt med två invasiva växter jag hittat i mina land – knölklocka och jätte-balsamin. Den sistnämnda verkar dock väldigt enkel att dra upp, men knölklockan är ju värre… Jag får mest sträva efter att hålla efter den och se till att den inte blommar tror jag. Kirskål har jag ju med, men inte där den är akut störande, och säkert tusen andra ogräs med… Men men, det är inte så akut eller nåt jag kan göra så mycket åt.

Det är dock inte så svårt att motivera sig till att sätta sig och pausa lite i det fina vädret, jag har tagit frukost på morgon-altanen och senast i går tog jag ett litet glas vitt vin och läste en bok på kvälls-altanen. Ja förutom alla kaffepauser och så ute då. Galet skönt! Tycker dessutom temperaturen är HELT perfekt just nu, varmt men inte hett liksom. Skönt!

Början av maj

Stallet är färdigmålat! Efter ett vansinnesryck av maken i går kväll så målade han klart den sista gaveln redan då, så i dag har vi kunnat ägna oss åt annat här på gården. Det blev så himla fint!

Kolla färgen bakom de sista stackars plommonblommorna….
Som nytt! Maken har också kompletterat med hängrännor som saknats lite här och var på stallet.
Det är fint på håll med! Men det har det ju alltid varit… Lite dassiga färger på dagens bilder, eller det var just det, de var från i går när det var ganska mulet.

Får såna overklighetskänslor nu när man går runt på gården, eller åker runt i omgivningarna nu – för nu är det GALET vackert!!! Överallt spricker löv ut på träden, för att inte tala om mängden olika träd som blommar nu… Försökte fånga det men det är svårt att helt få med på foto.

SER ni hur det ser ut runt vår gård?!?

Det finns ärligt talat nästan inget som gör mig så vansinnigt lycklig som att få vara så priviligerad att vi BOR här?! Alltså, det är inget sommarställe vi besöker, inte en önskedröm (eller jo) utan VERKLIGHET att vi får bo här?! Det bara bubblar i hela bröstet på mig av lycka när jag tänker på det!

När man kliver ut ur tvättstugan, vår ”groventré” så ser man liksom detta….

Jag är också så otroligt glad och nöjd över det vi jobbat med nu i vår, och sedan vi flyttade in, det börjar verkligen bli riktigt, riktigt bra även det vi själva gjort.

Köksträdgården, som var rent kaos när vi flyttade in, börjar komma i verkligt fin ordning och från och med i dag är det sått i alla land utom Filips.
Garaget är också fint, nymålat och med nytt grus framför framsidan, och nu har klätterväxten fått sällskap av en liten lönn med.
Fina färger på lönnlöven mot den mörkgrå fasaden!
Nya blomsterrabatter med än så länge små växter, men det tar sig! Det bakre landet är inte klart att så i riktigt än, vi får se när det blir 🙂
Inne i växthuset är nästan allt utplanterat, och lite försådder står och väntar på tillväxt och utplantering.
Nere vid stallet har vi ju mina tomatlådor, dammen vi grävde ner förra året, ett potatisland som är nytt och en potatisåker (syns inte men ligger till höger) som också är nytt. Studsmattan är ju inte den vackraste, men en omtyckt punkt av barnen såklart.

På bilden ovan ser ni grisarna skymta i bakgrunden med, de trivs bra i sin nya hage, med lerpöl och mycket grönt. Hönorna njuter med av att värmen och grönskan äntligen kommit:

Flax passar upp på sina hönor efter bästa förmåga.
Även våra nya små ”tonårskycklingar” vågar sig numer ut. De ser för roliga ut, tufsiga och dana… Vi verkar ändå ha haft tur och det ser ut som det blir fler hönor än tuppar, även om det är för tidigt för att vara helt säkra.

Strax innan solen gick ner så satt vi här ute på en altan i kvällssolen en stund, och bara lyssnade. Det är ren terapi att vara här, det är på en gång helt tyst från störande element som trafik eller andra människor, samtidigt som luften också är full med ljud – koltrastar som sjunger, duvor som hoar och insekter som surrar runt. Ja just det, i kväll hördes även det lite ovanliga ljudet av en luftballong som eldade på för att stiga lite högre, det går många turer här över, fullt förståeligt!

Jag önskar att ni alla har en plats på jorden där ni trivs lika bra som vi, och att ni som vi även får möjligheten att BO på den platsen. KRAM!

Kål och målartvätt

Mitt huvud är en enda röra just nu, det känns på en gång som det gått 10 veckor sedan jag skrev sist här och samtidigt känns det som att jag skrev i går? Jag tror jag nämnde sist att Filip var sjuk igen, hans huvudvärk och lite feber kom tillbaka, men den här gången gav det sig lite snabbare och från och med i lördags har han varit typ ok.

Alltså, jag har haft sån himla otur idag, jag har ramlat och slagit mig, jag har klämt ett finger och slagit i tinningen så jag fick en bula, och nu när jag skulle publicera detta så försvann av någon orimlig anledning texten så nu måste jag skriva om allt igen. BAJS. Det blir en kortvariant.

Vi har njutit av frukost ute i solen, jag och sjuklingen. Typ det bästa som finns, men ingen champagne denna gången…

I lördags var huvudprio att få ut kålen i trädgårdslanden, och att direkt täcka den med kålnät. Jag och maken jobbade ihop och fick klart det på rimlig tid, och nu är allt som har varit lite brådskande sått eller planterat. Det är himla skönt, för ska man nu ha lite resultat av grönsaker, potatis och annat till hösten så kan man ju liksom inte chilla hur mycket som helst utan saker måste planteras eller sås nu. Det är mer som ska hanteras lite längre fram, som att sätta kruktomater i sina slut-krukor, och plantera gurkor, men det är inte akut just nu.

Det blev så väldigt fint i köksträdgården nu när vi har fyllt på med flis tycker jag!

Nästa helg har vi tagit långledigt i och med klämdagen, och då har vi som projekt att måla heeeela stallet. Det ser rätt fräscht ut på lite håll, panelen är hyfsat ny, men den är bara grundmålad och det är många ställen där träet är bart nu, så det finns ett stort behov av en omgång färg. I dag har vi borstat hela stallet (vilket gick ganska fort eftersom det bara var ett tunt lager färg) och målartvättat det. Det har tagit prick hela dagen, men vi hann färdigt innan det ordentliga regnet kom åtminstone.

Skrev om dammen men orkar inte formulera om det. Växter kommer nångång.

Tomatlådorna var övervuxna av ogräs och är även dem i behov av lite kärlek, men det får bli en senare fråga. Har aldrig varit med om så galet med ogräs sedan förra sommarens regn, jag ligger hopplöst efter och då har jag inga ambitioner för något utan det mest akuta.

Vackrast just nu är plommonträdet som står och blommar mot stallet, men som tidigare år så är det helt översållat av sköldlöss och myror, som jag inte har en aning om hur jag ska kunna bekämpa, så jag har mycket låga förhoppningar om plommon i år med.

Nuuuu ska jag kolla ett avsnitt av en serie, och bara dö lite i soffan. Men nöjd är jag att vi hunnit förbereda allt för nästa helgs målning ändå. Skönt!!!

Förbättringar

Från ungefär natten mellan fredag och lördag så vände det äntligen för Filip, och från i lördags har han varit tämligen pigg och typ bara vanligt förkyld. Barnet som opererades har såklart också piggat på sig allt eftersom, men kommer få stanna hemma från skolan en eller två dagar till.

Eftersom vi inte kunnat göra något annat än att bara ta hand om riktigt sjuka barn hela veckan så var det väldigt skönt att få en helg ute med gårdsfix nu. Men först ut så var faktiskt ett arbete vi köpt oss till oss – nämligen takvård där man tvättar och sedan målar taket. Vi har bedömt att underlag och takpapp är i mycket gott skick och vi har dessutom rejäla betongpannor, så även om det blir en investering nu så gör den att vi kan skjuta på ett takbyte ganska ordentligt. Först ut nu var tvätten, och vi kan väl kika på hur taket såg ut före?

Före….
och efter!

Det ser redan nu mycket bättre ut än innan. Visst, det går att tvätta taket själv, men han höll på heeela dagen och hade en rejälare högtryckstvätt än vi har hemma – plus att det ska målas med sen då. Mycket nöjd hittills! Detta skedde i fredags, sen var det upp till oss själva att arbeta i helgen.

Just nu kommer jag inte ens på vad exakt det var vi gjorde i går, alltså under lördagen, men det var ju sista kalla dagen. Under kvällen däremot så kändes det som att vädret slog om, och jag stod en lång stund ute och bara lyssnade och tittade på den otroligt vackra kvällen innan jag kunde förmå mig gå in.

Jo men nu kom jag på det, vi hade beställt flis och lite gårdsgrus, så större delen av dagen höll vi på och jobbade ut det. Gårdsgruset har jag inte foto på än, men vi har fyllt på precis intill garaget där det bara har varit en riktigt dålig grus/jordbädd med ogräs i. Garaget i sig är väldigt fint med välvda fönster, så jag har en plan för att få det att se väldigt mycket bättre ut, utan några större insatser. Återkommer sen med bilder när det är klart.

I dag var det viktigaste jobbet att få ut potatisen. En del har satts i köksträdgården, men där grisarna har gått och bökat under våren har vi nu gjort en odling där vi helt sonika lägger potatisen på jorden, sen täckte vi med lite tunt med torr halm (det är det ni ser på bilden ovan) innan vi öste över rikliga mängder med dåligt ensilage som vi fått av en bonde i grannskapet. Hoppas det ska ge vettig skörd, eventuellt kanske vi köper lite mer ändå och försöker lägga ut. Tror vi kanske har satt typ 5-6 kilo bara i år, jag vill gärna ha typ 2-3 kilo till egentligen.

Under tiden vi jobbade med potatislandet så höll äldsta på med att köra ut överflödet av flis från det som ska bli ”hans” terrass, ut till köksträdgården som behövde påfyllning. Här har oxå bara varit dåligt grus/gräs och så, så med den här lilla flisade altanen får han som en egen uteplats när han ”flyttar” ut till garaget över sommaren. Det är ju varken kök eller toalett där, men ett stort rum och sovloft, så det blir ju ingen riktigt flytt – men ändå rätt lyxigt för nån som inte ens fyllt 18!

Blev riktigt fint! Här syns gårdsgruset lite bredvid med, men det är sandigt än och har inte den grå färgen det egentligen har. Det blev bra ändå, för en väldigt billig peng jämför med andra typer av uteplatser. Och det går fort att göra med ju! Nu kan han ha dörrpartiet helt öppet om han vill, det är vikdörrar så det går att öppna så hela bredden är fri, väldigt lyxigt.

Nuuu ligger jag i soffan och funderar på allt jag ska försöka hinna fatt med på jobbet efter en veckas vab…. Men det blir morgondagens problem.

Trött fredagsrapport

Lite utan nån vidare anledning så är jag på nåt ställe just nu som känns bara trött och deppigt. Känner att jag är trött i huvudet efter jobbet, och skulle nog behöva lite ledigt, men det får vänta till efter nästa vecka då vi ska iväg till Nordbygg-mässan en sväng. Har inget fokus alls på eftermiddagarna känner jag, och det blir ju lite stressande/påfrestande i sig när det sker saker som man gärna hade behövt lite fokus till.

Sen är det ju rent ut sagt jävligt trögt att våren liksom gått i stå med, heeela april har ju försvunnit i nån riktigt köldficka – och har det inte varit svinkallt så har det varit fågelloppor som grumlat utevistelsen. Har behov av att göra något roligt känner jag, men begränsad ork för detsamma, och då blir det svårt! Roligast rent generellt just nu är träningen som ändå går sakta framåt, och där man träffar lite kompisar för en kort stunds skitsnack.

Ungarna känns också trötta, det har varit en kamp att få upp alla denna veckan, speciellt nu i slutet. Lite allergi som långsamt får upp farten kanske också ställer till det, det är ju ändå ljust ute så DET är inte problemet nu, men kylan gör sitt med.

I allrummet i garaget är det i alla fall fullt under min växtbelysning, och ute i växthuset växer så sakteliga olika sorters kål trots kylan.

Det är mestadels tomater och chili, men även dahlior (i påsarna) och potatis som förgros. Har inte lagt all potatis på förgrodd dock, bara en del som jag vill ha lite extra tidig skörd på – resten kommer få komma ut i landen ändå. Jag har en tanke om att använda den plätt som grisarna nu bökat upp till ny potatisodling, och bara täcka med gammal ensilage, till huvuddelen av potatisskörden. Måste nog köpa mer sättpotatis med, ekologisk potatis är inte direkt jättebilligt att köpa och det är absolut den kolhydrat vi äter mest av – PLUS att vi nu har hyfsad förvaring för den till nästa vinter… Ska bara orka ta mig till en affär som har de sorterna jag vill ha!

I helgen hämtas förresten griskultingarna av sina nya ägare med, det kommer bli tomt här på gården utan de små knorrarna! Men liiiite billigare att nu igen bara hålla två vuxna grisar med mat…. På tal om mat så är det dags att fixa nåt till barnen nu, hoppas ni får en bra helg och att den inte känns lika deppig som min gör just nu. *kram*

Ohyra i paradiset

Ljudet när man kliver utanför dörren (och faktiskt ända in i huset) nu är en nästan kaosartad mängd fågelkvitter av alla de slag. Vi har SÅ mycket småfåglar här (pilfink, blåmes, talgoxe, rödhake, gulsparv, bofink, nötväcka bla) och även en del större (såklart skator och kråkor, men även hackspett och glador) så de bildar en komplex ljudmatta tillsammans. Det är oerhört vackert att höra och det går liksom in i själen, så det är lätt att dröja sig kvar en stund och bara lyssna.

Det finns ju en del skog runtomkring oss och bakom huset har vi vår lilla ”skogskulle” med lite träd i med, men det är ganska gott om såna där ”träd-öar” i åkermarkerna runt här med. De har garanterat ett eget namn, men jag kan det inte på rak arm. Gott om djurliv i både stort och smått är det, vilket generellt sett oftast är het fantastiskt.

Men ett djurliv skulle jag gärna vara utan (eller två, fästingar är inget jag hyser några varma känslor för), och det är fågelloppor. Vi har råkat ut för det tidigare vårar och nog mest tänkt att det var något som drabbat typ hönorna, men den här gången finns de ÖVERALLT där vilda småfåglar befinner sig. Det är tex oerhört gott om dem nere i grishagen där gulsparvarna flockas för att äta de frön som grisarna missat, och lite överallt i trädgården i övrigt med.

Fågelloppor är mest aktiva nu precis i början av våren. De biter, uppenbarligen gladeligen, människor och andra djur än fåglar (katter mm), men kan inte föröka sig på vårt blod, utan vi blir bara nåt mellis. De tar sig innanför gummistövlar, långbyxor och strumpor – och sätter sig faktiskt allra helst just där strumporna sitter åt vid ankeln eller tröjan vid vristerna, och de lämnar efter sig som pärlband av kliande bett, liknande små myggbett. Betten kliar inte hela tiden, men nästan alltid på nätterna, vilket såklart är galet jobbigt. Vi försöker nu byta kläder direkt när vi kommit in och dammsuger flera gånger varje dag i hallen, men ändå är det nån jäkel som klarar sig ett par dagar och biter en även här inne (de dör inne efter nån dryg vecka). Det är också sjukt att ingen av oss lyckats SE en loppa på oss själva, trots mängder med bett.

Som ni fattar så är ju det här, hur ofarligt det än är, otroligt störande och jobbigt. Det blir liksom att man nästan drar sig för att gå ut, speciellt om man ska vara ute och greja en stund. Jag läser mig till att det ska lugna sig efter ett litet tag, och har heller inga minnen att det här är jobbigt någon annan tid på året än just tidig vår, men alltså det ÄR verkligen en pest. Det verkar som vintern i år har varit otroligt gynnsam för dem, eller så går det bara i cykler, men den här kliande jäkla ohyran får mer än gärna försvinna IDAG helst!

Livets mening

Igår kväll när vi skulle stänga av TV’n så visades den första Mission:Impossible filmen, från -96 tror jag. Vi var tvungna att googla efter hur gammal Tom Cruise var i den, för han ser ut att vara typ 20 – men han var tydligen 34 då, och är alltså rimligen 62 nu då. I samma veva konstaterade vi oxå att livet går så himla fort, sådär som man gör, och jag tror jag sa nåt i stil med att ”därför gäller det ju att man tar tillvara på det”. Satt sen och funderade lite runt det nu när jag satt i lugn och ro och drack mitt morgonkaffe, så tänkte ta er till hjälp (eller tekniskt sett skrivandet) i att reda ut mina tankar.

Jag har så länge jag kan minnas varit väldigt mån om att ”få ut något” av varje dag, så gott det går, och med ”något” så kan det vara en rolig lunchdiskussion på jobbet, en stund att prata med barnen vid middagen eller att ta en liten stund och prata med maken i soffan innan TV’n åker på. Men det handlar också mycket om ”glimmer” (om jag inte minns ordet fel), alltså att man ser saker runt omkring sig som får det att bubbla lite i kroppen. Det är jag ganska så bra på tycker jag, att gå ut här och lyssna på allt fågelkvitter, att njuta av utsikten på väg till jobbet, att vända ansiktet mot solen om den mot förmodan skulle dyka upp eller att böja sig ner och kolla på den lilla vårblomman som tittar fram. Det är såklart lättast att upptäcka allt sånt och känna bubbel när det är lugnt omkring en, så det blir klart mer på helger än en lite stimmig vardag.

Att fota är ett otroligt bra sätt att njuta av allt vackert runtomkring, som man annars kanske inte ser i lika stor utsträckning.

Men i övrigt då, att ta tillvara på livet, vad betyder det för mig? Om jag börjar i andra änden, det jag tänker att det betyder för många är kanske att resa eller att hänga med vänner. Missförstå mig rätt, jag tycker om att resa och hänga med vänner de få gånger det händer, men det är ändå inte allra längst upp på toppen för mig. Allra mest trivs jag här på gården när vi grejar (tillsammans helst) jag och maken och barnen. Jag funderade på om det är prestationen att göra något som jag låter ta plats, men jag skulle nog faktiskt inte vilja säga det – jag tycker om arbetet tillsammans. Och resultatet sen med förstås, när man kan njuta av något man gjort och som blivit bra, sätta sig på den nya altanen eller gå och plocka en blomma i den nya rabatten.

Det ÄR fantastiskt att resa! Men det är också tämligen utmattande med tre barn – samtidigt som det ger en fantastisk gemenskap. Svår balans! Blev ändå sugen på att resa när jag såg den här bilden från Kroatien, många fina minnen från våra resor….

Det där är lite lurigt, jag vill ju inte känna att jag ”arbetar” bort livet, ska det bli bra så måste man ju också hitta balansen där man bara sätter sig och njuter av det man gör/har gjort. Och det kan vara lite svårt, jag kan vara på väg för att sätta mig och ta en kaffe men så ser man liksom en massa saker som ska göras och så har man rätt som det är druckit sitt kaffe i förbifarten bara. Sen ÄR det ju iofs inte riktigt skönt nog ute än för att sätta sig och njuta av vädret, med lite värme så blir det ju väldigt mycket enklare.

Ska sätta mig fler gånger så här i sommar. Om vädret tillåter då….

Frågan kvarstår lite ändå, kommer jag känna mig nöjd med mina val när jag tittar tillbaka på livet (om jag har den möjligheten) eller kommer jag känna att jag jobbat för mycket? Tänker jag på arbetsliv så kommer jag absolut känna det, att jobba 100% tar alldeles för mycket tid från ens liv, men det är ju inte så att man alltid har ett val. Eller jo, vi skulle kunna sälja gården och sätta oss i en lägenhet nånstans men DÅ hade ju all min mening med livet försvunnit. (Det är priviligerat att ens kunna ha det valet, det är jag mycket medveten om, det är inte på något sätt synd om oss för att vi köpt en gård och behöver arbeta för att ha råd med lån mm). Men kommer jag känna att jag njutit tillräckligt mycket av livet? Jag kanske skulle bli bättre på de där pauserna ändå, de där man bara sitter och njuter av det och de man har kring sig…. Och kanske nån liiiten resa skulle gå att klämma in? Den behöver ju inte gå till Kroatien för att den ska bli trevlig.