Coping mechanism

I dag har varit en dag som ägnats till att landa efter gårdagens konferens. Det är makalöst kul att samla nästan 60 mycket engagerade personer och kunniga föreläsare, men herregud jag är slut efter. I går när jag kom hem så försökte jag slappna av genom att slötitta på det som råkade vara på tv, vilket var sista halvan av ett naturprogram (världens natur? Kommer inte ihåg namnet). Jag har alltid ÄLSKAT naturprogram, det har varit så avkopplande och fantastiskt vackert att titta på, men nu lämnar de alltid en galloperande klimatångest och sur eftersmak efter sig, när man ser allt vi förstör och redan har förstört. Det jag såg var ett avsnitt om regnskogen i Brasilien tror jag, som nu var ersatt av en monokultur av Eukalyptusträd som odlades i 5-års cykler för att bli pappersmassa. Vi är inte bättre i Sverige förresten, avverkningen av Svenska skogar har gått om avverkningen av Amazonas (har nu inte källan i huvudet men tror naturvårdsverket bland andra skrivit om det), ifall vi trodde att vi på något sätt var bättre och mer ”upplysta” – det är vi inte.

På det så rapporterades om varmaste månaden (mars) på jorden för 11 månaden i rad häromdagen, och det kom även någon rapport om att kvinnor tar klimatfrågan mer på allvar än män, som oftare generellt tänker att det ska komma nån teknisk lösning som fixar det hela ”så vi kan leva som vi brukar”. Just det, och i Skåne har det rekordtidigt slagit över till meteorologisk SOMMAR nu den 11 april?!? Blir så trött på mänskligheten i stort. Är man trött i huvudet som jag är just nu med så är det svårt att hålla det hela ifrån sig, någon form av ”lösning” rent mentalt blir att fokusera på trädgården främst, efter jobbet.

Så – jag har tex inhandlat frön till tagetes eftersom de tydligen ska vara superbra i samplanteringar för att hålla borta ohyra. Inte min favoritblomma, men har de sådana effekter testar jag gärna! Plockade även två fröpåsat på bokbussen, en med gråärt och en med Rosenvial. Den senare ska vara en perenn luktärt typ, fast utan lukt, så jag tänker att den kan bli bra på mina rosenbågar. Ingen aning om vilken färg det är på dem, det stod inte på den handskrivna påsen, så det blir en överraskning 🙂 Hade egentligen inte planerat att ha några blomsterfröer alls som skulle försås, men nu har jag helt plötsligt massor. Men vad ska man göra, något måste man ju distrahera skallen med när det känns som världen brinner (eller regnar bort, beroende på), speciellt när man känner sig lite trött och hudlös.

Bild lånad från Impecta, på tagetes Strawberry Blonde, inte riktigt lika skarp i färgen som de klassiska.

Vad har du köpt för fröer som du inte brukar ha eller hade tänkt ha?

En blå skogsmatta

Av någon anledning har vi knappt några vitsippor här på gården, inte ens i skogshagen bakom huset. Snödroppar finns det i hagen däremot, och nu har något som jag skulle vilja påstå är minst lika vackert som vitsippor tagit över – nämligen Scilla! Främst den blå, den finns ÖVERALLT, i gräsmattor, rabatter, stenpartier och i hagar. Det är som luftiga, blå mattor och de är otroligt vackra, kolla bara:

Såna här ”tussar” är det gott om, tacksamt nog så äts de inte upp av vare sig grisar eller hönor heller. De är heller inte i vägen eftersom de kommer långt innan gräsklippare och liknande ska igång.
Jag gissar att det finns en massa olika sorter, men tittar man närmre på den vanligaste blå här så har den tre små ljuvliga klockor.
Så fint!
Vi har några mer exotiska sorter med, lite av den gula och några av dessa vackra tvåfärgade.

Det är ju inte den enda blomman som tittar upp nu, nu trycker det på underifrån i varenda rabatt och små gröna blad kämpar sig upp mot vårsolen.

Jättedaggkåpa växer nästan som ogräs här, men ett välkommet sådant. Väldigt fin med sina flikiga blad.
Det här tror jag är en gammal pensé, men snart kommer även viol som vi har i mängder. De tittar upp i vartenda stenparti och grusparti, och är likt Scillan välkomna trots sin ibland udda placering.
I krukorna vid altanen kämpar små penséer för sin överlevnad. De brukar vara som finast lagom till jag vill ersätta dem med andra blommor, men då kan de få flytta ut på nån liten jordplätt istället.

Nu blir det ju lite kallare ett tag igen, men det känns inte lika hopplöst nu utan mer som att nu går våren banne mig inte stoppa. Knopparna på buskar och träd sväller med, och bland våra fina Scilla surrar både humlor och bin – vi har till och med sett ett par fjärilar! Men hörni, vi avslutar med lite mer Scilla va….

Man vill ju liksom bara lägga sig ner bland dem och smälta in i naturen… (iofs är min hudton nu åt det blå slaget så det skulle man väl nästan göra, haha!)

Nya rabatter och rena altaner

Det här var då sannerligen ett bättre avslut på veckan än hur den började! I går var väl visserligen tämligen trist väder, men vi åkte och tränade jag och maken och efter en sväng hem för dusch och lunch så gav vi oss i väg på jakt efter några nödvändigheter. Mina träningsskor är nämligen från 2012 och har därmed varit med på tusentals träningar, men nu sjunger de på sista versen och det var nödvändigt att köpa nya. Hade hoppats hitta några på kampanj, men ska man inte ha löparskor så är inte utbudet jättestort. Till slut blev det ändå ett par Reebok Nano X3, som flera på träningen har, och de är riktigt sköna. Sen blev det faktiskt även en klänning, har verkligen inga klänningar som gör så jag känner mig fin och jag ville ha nån jag kunde ha både till sommaren men även till stövlar och kofta på vintern. Det blev en fin linneklänning från Lindex – svart är väl det säkraste men kanske inte mest spännande valet, men ska jag inte känna mig utklädd så fick det bli den. Nöjd ändå!

När vi åkte till träningen på lördagen så låg det kvar en massa snö, men sen regnade den ju bort allt eftersom och idag blev det ju, efter lite förmiddagsregn, uppemot 15 grader och riktigt härligt vårväder – utan en gnutta snö kvar på backen. Det blev utefix för hela familjen, O som ska flytta ner till allrummet i garaget när det är lite varmare, började gräva och förbereda för ”sin” lilla uteplats:

Det kommer bli enklast möjliga, med markduk och sen träflis, men det blir absolut trevligare än grus/gräsbädden som är nu. Grässvålen ska bort först, så vi kan kratta till det grus som är under, och för att ha någonstans att göra av med det så gjorde vi lite hastigt ett nytt ställe där vi ville ha ett land – på med kartong och sen var det bara att ösa på grästorvorna med ovansidan ner. Där ska vi lägga på lite vanlig jord överst och så blir det kanske sommarblommor där i år – med sikte på perenner lite längre fram.

Det är egentligen inte så mycket behov av altan där som styr, snarare ser det mest väldigt trist ut med grus och gräs omvartannat. Dörrarna in till allrummet går att öppna som vikdörrar, så det vore ändå trevligt att få det lite fint där utanför. Vi har också fått ordning på allt INNE i allrummet som ju var översvämmat med vatten, det fick bli en ”ny” (blocketfyndad) matta bara. Som sagt så vill O testa att ”flytta ner” hit sen, här finns ju kyl, frys, micro och kallvatten, men inte badrum. Till vänster ser ni det som just nu är lösningen på stege upp till sovloftet, men den ska ersättas av en annan lösning när vi hinner. Perfekt för en tonåring som vill få vara ifred men ändå bo hemma. Men, han kommer få samsas med alla mina sådder som står i fönstren med växtbelysning.

Har inte sått något denna helgen, men däremot flyttat ut en del i växthuset. Här är redan sått rädisor sedan förra helgen, men nu petade jag ner några pak choi och flyttade ut alla smålådor med olika sorters kål, och lite sallad. Nu gäller det bara att komma ihåg att öppna, för blir det lite soligt så drar tempen snabbt upp över 25 grader här.

Blev väldigt nöjd med det nya landet som maken grävde och formade och som O fyllde på, det syns här lite bakom växthus och det andra blomlandet. Det ser litet ut här, men är säkert 7-8 kvadratmeter, men vi har ju stora ytor. Tänk att allt detta bara var gräsmatta när vi flyttade in, nu börjar det bli mycket mer liv i trädgården!

Flyttade även ut den ena blomsterbågen som jag byggt ihop, det ska stå en till i samma land. Tycker det blev en väldigt bra inramning, och inifrån köket blir det verkligen som en portal ut mot köksträdgården och all fantastisk utsikt. Tror det blir luktärter här i år, det borde ju bli fint?

De två mindre barnen blev satta på att tvätta utemöbler, vilket de gjorde med stor entusiasm (vatten alltså, alltid kul). Jag har såpskurat och skrubbat alla 3 trä-altaner, de två vi själva byggt blev toppen men den vid entrén är fortfarande inte helt ren och fri från påväxt, trots både såpa och sen målartvätt. Ska försöka slipa de mörkaste ställena lite lätt framöver, det hjälper förhoppningsvis. Så – alla har hjälpt till och vi har varit ute precis hela dagen. Vi avslutade med lite grillad egenuppfödd fläskkarré, det var inte fel det heller!

Allt redo

Inte sedan jag började blogga för typ 13 år sedan har jag haft ett så långt uppehåll som nu, på två veckor. Men jag har verkligen inte haft lust och inte känt att jag haft nåt jag velat skriva om – då är det skönt att ”äga sig själv” och inte behöva prestera, utan att jag bara kan låta lusten styra.

Vi har i alla fall haft en ”lugn” påskhelg – lugn på så sätt att förutom ett sjuårskalas på långfredagens förmiddag så har vi inte träffat nån typ, inga inplanerade middagar, inte åka iväg, utan bara en skön helg hemma. Citattecknen kommer av att det såklart inte varit ”lugnt” på alla sätt, vi har haft världens trädgårdsröj i helgen och faktiskt har hela familjen hjälpt till, åtminstone korta stunder.

Nu är alla ytor i köksträdgården förberedda för sådder och planteringar, det enda som ska göras här är att fylla på med flis i gångarna.
Vi har lagt sten runt två av landen, det har legat en markduk över landet längst till höger i bild (det med björkstammar i) sedan vi flyttade in, i ett försök att döda en riktigt dåligt plantering med hallon. De var i uselt skick och spred sig bara, men nu var allt dött och det gick enkelt att gräva upp rötterna. I gångarna ligger det markduk och flis sedan innan, men på många ställen har det liksom ”runnit ihop”, så nu fick jag hjälp av hela familjen att langa lite överbliven marksten som fick agera kant mellan duk, flis och jord. Det är typ inte rakt nånstans – det gör inget, för det är ändå otroligt mycket bättre än innan. Där det syns svart till vänster var det gamla blomsterlandet som var heeeelt övervuxet med kvickrot, det ska kvävas till nästa år och sen kan vi göra en ny rabatt där.
Jag gillar portalen som markerar ingången till köksträdgården. Den skulle bara behöva målas i år (det är slamfärg), men jag vet inte hur jag ska kunna tvätta bort alla alger ordentligt utan att riskera skvätta ner på växterna nedanför. Vet inte om ättika-receptet är gott nog, och dessutom är ju inte heller det kanon för växterna nedan. Någon som har tips?
Inte ett dugg rakt, men det gör inget! I landet med de rundade stenarna har vi planterat jordgubb, och i landet till höger ska det bli tidig färskpotatis som jag ska testa att samplantera med solros (därav stöden som ska slås ner ordentligt och sen få nån lina mellan sig).

Förresten, ser ni häcken till höger där? Där fick Filip gå loss med den stora häcksaxen för att klippa ner allt spret, och han gjorde ett otroligt bra jobb, det hade nog inte blivit bättre om jag gjort det själv! En sån liten trädgårdsmästare är han!

De tidigaste ätbara växterna vi har i trädgården är ju rabarbern, som redan är på gång. Även våra buskar med blåbärstry håller på att slå ut, och vinbärsbuskarna är inte långt efter.
Hönorna är vansinnigt nöjda över att få komma ut i det gröna efter en lång vinter. I hönshuset huserar nu även kycklingarna i en egen del, under värmelampa, så de kan börja vänja sig vid varandra.
Våra små minigriskultingar är vansinnigt charmiga, det gäller att passa på att gosa nu innan de ska till nya familjer i slutet av april!
Nyfikna som få!
På kullen bakom huset är det stora fång med snödroppar, och krokusar kan man hitta lite här och var i landen. Scilla finns det gott om med, och alla små, små duttar av färg gör att man orkar med ett liiiitet tag till innan grönskan kommer på riktigt.
Ja alltså, så här såg det ut i morse, och nu i eftermiddag är det nästan 1½ decimeter… men det varar förhoppningsvis inte så länge, och jag hoppas också att det är det SISTA bakslaget för våren!

Växthuset är klart för sådd med, där har vi lagt årets kompostjord. En liten omgång rädisor har jag sått där, och Filip har sått ett gäng i pallkrage, och i en liten godislåda växer små groddar av årets första sallad i växthuset. Så snart den här snön och kylan släpper sitt grepp (förhoppningsvis senast till helgen) så ska en massa mer sådder ut i växthuset, av spetskål, brysselkål och kålrabbi, och sen ska årets luktärter ställas ut utomhus med. Snart behöver jag också börja få ut de större plantorna som står i garaget under växtlampor, de kommer snart inte få plats och där ska jag ställa in mer tomater med framöver.

Det är ett ganska stort jobb att få ordning på allt inför säsongen, även fast många land redan ligger klara sedan i höstas med ett tjock lager täckodlingsmaterial på sig, så jag är glad att vi dels hade många dagar på oss och att jag hade god hjälp. Hoppas din påsk var bra med!

Spontana trevligheter!

Tänk, jag hade liksom inga vare sig ambitioner eller direkta förhoppningar om den här helgen, men sen visade den sig både bli produktiv och oväntat trevlig – gud vad härligt sånt är!

Först så blev det ett pass strongman på lördagsmorgonen, och för första gången sedan i höstas så kändes det riktigt bra! Sen är det ju också den typ av pass jag gillar bäst, mest styrka och inte så mycket flås, men ändå – jag är glad för att den sortens pass kan kännas bra igen, eller i alla fall gjorde det igår. Sen kom jag hem, det var skitväder men jag drog på min underbart varma men inte så moderiktiga overall och fick feeling att börja gå loss på de delar av vår infart som fått mest tjälskott under vintern. Jag spettade, grävde och krattade till små diken vid sidan av vägen och försökte åtminstone hjälpligt fylla i de djupaste spåren. Håller säkert till nästa köldknäpp åtminstone 😉 Det blev faktiskt så bra att både jag och maken tog en bit av vägen till idag (igår var han på skyttekurs, och det kommer han vara alla lördagar i mars).

Hittade också två oväntade vårtecken i trädgården, både blå Scilla och …

Sen fick vi ett härligt och spontanplanerat besök av ett par träningskompisar söndag förmiddag som ville klappa på minigrisar, med lite kaffe och hembakt på det. Dessutom (eftersom allt alltid ska hända samtidigt) så blev vi hembjudna till grannarna på eftermiddagsfika – så det blev två välkomna och oväntat (eftersom de inte var planerade så långt innan) trevliga fikapauser idag, vilket också gjorde att tempot för dagen inte gick överstyr. Har så himla lätt att ryckas med i saker jag vill göra att jag inte pausar så mycket som jag borde ibland.

krokus, som båda tittade upp vid husväggen i söderläge. Även snödroppar har börjat kika fram!

I morgon går jag upp till heltid igen för övrigt. Det känns… jag vet inte, jag hoppas det blir ok. Sista veckan har känts lite bättre, men jag är ju ändå slut när jag kommer hem efter mina 75%, så jag är också lite skeptisk. Jaja, vi får väl se, ska ta det lugnt och ta pauser i jobbet, så håller vi tummarna, så hoppas vi att jag kan hålla samman tankarna och även tala sammanhängande även i slutet av veckan.

Stampar på stället

Det är så mycket frustration i min kropp så här års. Jag längtar SÅ efter att kunna vara ute och greja med trädgården och annat småjobb som behöver göras framöver. Men vädret, leran och kylan gör det ju helt omöjligt att göra nåt vettigt – ens om man klär på sig. Ungefär den här tiden varje år så börjar jag ändå småfixa lite, fast man inte ska, bara för att det är så svårt att hålla sig. Jag VET, man ska låta trädgården vara så alla insekter har ställen att bo mm, men det är SÅ lockande att börja klippa ner allt dött nu?! Jag SKA försöka hålla mig… för mångfaldens skull! Men kanske finns det NÅT man kan börja med lite? Vi skulle kanske kunna börja bygga pergola över altanen vid växthuset? Men det är ju inget inspirerande väder att vara ute i, dessutom ”försvinner” maken på skyttekurs ett antal lördagar framöver – nästa del i jägarexamen – och det finns INTE ork att både driva runt familjen och göra det på egen hand.

Planer för sommarens trädgård börjar ändå sakta ta lite form i mitt huvud, men alltså, vi har stor yta och för att det ska bli något ordentligt av det skulle man ju behöva lägga ner typ MYCKET pengar. Jag har försökt så perenner från fröer ett par gånger, men det har inte gått nåt vidare. Sticklingar tar ju också tid och kräver lite jobb, men är ju nästan gratis i övrigt, men jag VILL ju helst att det ska bli ordning på en gång ju! Växter är ju svindyrt, inte styckvis kanske, men ska man täcka en större yta så blir det ju en himla massa som går åt. I år ska det i alla fall bli kul att få se när förra årets nya plantering kanske växer till sig lite – så här såg den ju ut som nyplanterad:

Inser när jag ser denna bilden att den faktiskt tog sig jättebra förra året, i princip alla växter har flerdubblats i storlek! Hoppas allt överlevt vintern med nu bara.

Allvarligt talat

Inläggen från Fånga Februari kommer från Claras foto- och skrivutmaning.

Allvarligt talat har den här vintern känts evighetslång, trots att den varken började tidigare eller har varit sämre vädermässigt än någon annan direkt. Vi har ju snarare haft en del snö, vilket piggar upp, och även ett tag med riktigt kalla temperaturer. Nej, det är nog inte vädret man kan beskylla för den evighetslånga vintern…

Orken försvann såklart med bakslaget i utmattningen, med topping av influensa, men sen skulle jag vilja beskylla det allmänna världsläget för en del av den mycket avslagna känslan. Krig och elände samt att hela världen (och Sverige i synnerhet) verkar tro att klimatkrisen är något som går att skjuta framför sig. På närmare plan så har höjda räntor och matkostnader och dyr el tagit bort de små guldkanterna på vardagen. Det ÄR trögt nu.

Samtidigt har vi ju det SÅ bra, jämför med nästan hela världen känns det som. Och vi har det bra med, här på vår gård. Det är tur att man kan ha många tankar i huvudet samtidigt (även i min trasiga hjärna) – det måste få vara ok att känna att det är tungt en stund och sen ändå rycka upp sig, ta tag i saker och gå vidare.

Jag tänkte jag skulle börjat ”fånga februari” med nåt roligt och kanske lite rappt – men kanske behöver jag liksom avsluta och sätta punkt först på det som varit trögt, för hur jag än vred på det så hamnade jag här när jag skulle skriva. Vi kan väl bestämma det, att från och med idag så ÄR det ju lite tydligare nedförsbacke mot varmare och ljusare tider, och nu lämnar vi mörkret bakom oss – både bokstavligt och bildligt?

Allvarligt talat – nu går vi framåt, ok?

Chili, VAB och vila

Idag tjuvstartade möjligen Vabruari här. Redan i går blev 13-åringen sjuk med hög feber, och idag ringde skolan från förskoleklass om 6-åringen. Nu är han hemma, men jag måste säga att blir det inte mer än så här så får han nog gå tillbaka väldigt snart igen, för det är mest lite förkylning just nu.

Jag VET att jag fotar stallet hela tiden, men det ligger liksom så otroligt vackert där borta vid våra beteshagar, som ett falurött litet smycke!

För min egen del är frustrationen väldigt stor – i söndags åkte vi till Gustavsvik för att bada med barnen. Vi hittade inte på så mycket på jullovet, bla för att jag ju var sjuk (utmattad, hjärntrött eller vad ska man säga?), så vi ville ändå ge dem något roligt här under vintern. Jag hade inte åkt om vi hade haft flera små barn, men nu klarar sig ju tonåringarna själva och vi var två vuxna på en ganska klok (om än ej simkunnig) 6-åring. Men fan, det tog helt slut på mig och jag känner fortfarande mig totalt slut. Jag orkar verkligen typ ingenting – jag gör nån liten grej (för att inte bli galen) och sen blir jag liksom tvungen att lägga mig en stund, totalt färdig. Det ger en enorm frustration, att vilja men inte orka…

Det hjälper, att gå runt här på gården, men det blir ju inte så långa stunder när det är -13° ändå.

På något sätt är ju ändå kärnan av mig att jag älskar att fundera, planera och GENOMFÖRA saker, det är ju det jag blir allra lyckligast av. Då känns det pissigt att inte orka göra nåt. Men men, för att jag inte ska bli helt deppig så får det bli lite planering av mindre, avgränsade saker, som idag när jag planerat försådden för januari-mars. (Kan för övrigt tipsa om att blomsterlandet har halva priset på fröer nu, ej spons). Vi delar på det mesta här på gården, jag och maken, men just odlingen har jag absolut dragit det största lasset med, och det funkar ju inte. Jag har ju dessutom mitt trasiga minne att ta hänsyn till, men idag tror jag att jag har gjort upp en bra plan.

Man kan ju knappt föreställa sig att det här är en grönskande och prunkande köksträdgård just nu direkt.

För att göra det riktigt smidigt och minimera risken för att jag missar något så har jag gjort kuvert med fröpåsar för februari och mars. Januari nu är det bara chili som ska försås, så det fick komma i jord direkt.

3 av varje fick det bli. Alltid svårt att hitta en lagom balans i antal av allt.

Jag skrev upp längst ner i familjekalendern vad som ska sås varje månad, sen skrev jag samma på ett kuvert och där i lade jag fröpåsarna. Så här:

Jag använder inte riktigt alla fröer, främst tomater som jag väljer mina favoriter ibland. I år ska jag testa kapkrusbär i vårt växthus, testade en gång i förra huset men fick bara spinn eller mjöldagg på dem så det blev inget bra, men då hade jag ju inget växthus heller. Jag hade inte tänkt köpa så mycket mer fröer än några tomat- och chilifröer just nu, men nu när det var halva priset tänkte jag om, det gör ändå stor skillnad, så nu är det mesta beställt.

Jag har lärt mig att mina tomater blir mycket bättre om jag väntar med dem lite, så det blir sådd i februari för kruktomater och i mars för fullstora som ska ut på friland (och till växthus).

Idag har jag legat på soffan och vilat, helt slut, tre gånger, och det här är min sista insats för idag (plantera chili : 1, göra ugnspannkaka : 2, planera och blogga : 3) . Kram på er, och hörni, låt bli att gå in i väggen ❤

Kallt och stilla

Det går ju inte skriva nåt just nu utan att först och främst bara nämna hur kallt det är ute. -15,5 grader visar termometern här just nu, och i kylan så står livet på gården nästan still. Grisarna rör sig i princip bara utanför dörren när de ska äta, går det under ca 4-5 minusgrader så sover de mest bara bort tiden. Där har vi hängt på en liten ”frostgardin” nu i form av bubbelplast, och fyllt på med extra hö, så de har det helt ok.

Hönorna håller sig med inne, och hänger i hönshuset eftersom det är mer isolerat än tunnelväxthuset. De är lite uttråkade, men har med hjälp av lite extra belysning (mest för att få en vettig dygnsrytm och inte börja gala/kackla mitt i natten) börjat lägga ordentligt med ägg nu, men ut går de inte så länge det ligger snö på backen. Där inne ligger det på ca -5 grader nu, men över vattenautomaten hänger en värmelampa, så de klarar sig också bra.

Våra tre stallkatter har vinterpäls som lodjur ungefär, den är helt magnifik! Men -15 tycker vi är väl kallt för dem, så de är nu inhysta i garaget och hobbyrummet där nere, där det ligger runt 5-6 grader plus och finns mat, vatten och en kattlåda – det har de inget emot kan jag säga, även om de inte kan gå ut därifrån utan att vi släpper ut dem (vi ger dem flera möjligheter till det varje dag).

Vi själva går inte ut några längre stunder heller, Filip var ute en kort sväng med en kompis men kom in efter bara 10 minuter – helt knallröda om kinderna. Vi vuxna går mest ut för att se till djuren – eller skjutsa på de större barnen. Men vackert ute är det ändå! Ska fota lite till helgen om kameran tillåter i kylan, bilderna i inlägget idag är från förra vintern.

Nu har jag jobbat tre dagar på 50%, och det är verkligen precis vad jag klarar av nu. Jag orkar koncentrera mig kanske 20-30 minuter åt gången, sen behöver jag en mikropaus (typ gå o hämta en kaffe, titta ut lite, eller sticka ett par varv). Det kommer såklart bli bättre allt eftersom. Två av dagarna har jag också åkt och tränat – anpassat så det inte blir så hög belastning på pulsen, men styrka går bra att köra. Blir såklart lite extra trött efter det med än så länge, men det gör gott för hjärnan!

Vad gör ni i kylan?

Det kommer fler jular…*

Jag har inte, och kommer inte, skriva så mycket om den här julen eftersom en av de värsta dagarna jag varit med om. Härligt med tonåringar ändå.

Men, två saker var bra – att se Filip glad över sina paket, och så den julklapp jag själv fick av maken, nämligen en helg på hotell i Göteborg, alldeles bara för mig själv! Ser SÅ mycket fram emot detta, ska bli nästan löjligt skönt att inte tänka på nån annan än mig själv. Det enda smolket där är väl att man kanske skulle velat haft lite mer ork, nu får den ju liksom övriga livet, gå lite på halvfart, men det blir bra det med.

Stiligast av alla!
Nåt paket eller två blev det – mest uppskattat var såklart LEGO

Sen passade vi på att ta en kortare led ute häromdagen, när det för en gångs skull INTE var pissigt väder utan faktiskt solen sken en kort stund. Så himla fint! Brukar ju lägga tips på leder under ”vandring”, men denna led som kallas Fabrikören som utgick från Bauergården i Bunn var inte tillräckligt fin för att tipsa vidare om – mycket delar på vägar av olika slag. Men fint vid sjön!

Minns knappt när jag såg en sån blå, vacker himmel senast.
Alltså förlåt, men jag KAN inte slappna av med små barn på brygga med isvatten? Ser absolut framför mig 1000 sätt han ramlar ner i isvaken och dras ner av sin blöta overall. Är det bara jag?
Vackert ljus och milda färger över Bunnsjön
Är man trött lägger man sig ju helt sonika ner och vilar lite. Rosarosig om kinderna likt sin nya tröja!

Nu skrotar vi mest runt här hemma, jag har dragit på mig en förkylning och har inte kunnat träna så som jag hade hoppats på under lovet, men kanske ger det sig snart. Det blir lite småfix och annat här för att få dagarna att gå, men det är svårt att motivera sig till nåt alls efter att det blivit mörkt vid typ tre…

Hoppas ni haft en bättre jul än oss – önskar er en god fortsättning!

*Det kommer fler jular, säger Underbara Clara i en text, och det är väl sant. Men ändå, så himla många jular med barnen hemma får man inte ändå, så fortfarande känns denna tung så in i märgen – över skitsaker som eskalerade utom kontroll. Vill bara dra ett streck över denna.