Vad hände nu?

Det här har varit en av de mest omtumlande helger/veckor jag varit med om, tror jag bestämt. Två oväntade men väldigt positiva möjligheter uppenbarade sig helt plötsligt! Inte kan jag berätta nåt än heller, men om saker och ting flyter på (vilket vi knappt vågar hoppas på efter det året som gått) så kanske jag kan berätta mer nästa helg. För tro mig, jag är inte den som lever på att ”hinta” om saker, jag vill skrika ut direkt till hela världen egentligen när det händer något lite större, men läget är lite skört just nu och jag måste helt enkelt lägga band på mig. Så, jag kunde ju struntat i att skriva något alls, men det blir också konstigt.

I alla fall, i går åkte jag en lång tur med längdskidorna på banvallen, det var sånt makalöst fantastiskt väder! Jag hade gott flyt och en skön känsla, så det blev lite drygt 1,5 mil fram och tillbaka. Rätt mör efter, ska tilläggas, trots det behagliga tempot.

Kilometer på kilometer av fina, platta spår i vackert vinterlandskap, älskar det verkligen!

Hade tänkt att komma ut och åka lite i dag med faktiskt, men det kom lite annat emellan så det fick bara bli en promenad – lite mer bitigt väder idag får man ändå säga, så kanske lika bra det. Jag älskar verkligen det här vintervädret, så glad för lite RIKTIG vinter! Otroligt mycket bättre för humöret än grått och blask!!!

Så, förlåt om jag håller er på halster, men jag hoppas det kommer klarna lite mer under den kommande veckan.

Vintersol

Det var verkligen riktig sockervadds-snö som singlade ner i dag och lade sig som ett extremt lätt och fluffigt täcke. Jag passade på att ta några minuter på lunchrasten till att vara ute och skotta, så skönt med både dagsljus och frisk luft.

Inne var det ju med superskönt att få in lite sol, vår lilla dammsugar-robot körde ett varv så nu kan man njuta av ett nystädat fredagshus. Älskar ljuset man får inne när det är snöigt och soligt ute, även om man nu inte ska kolla så noga på fönstren kanske O.o

Måste för övrigt nog köpa en ny mobil framöver, min gamla 7:a håller helt på att tappa batterifunktionen och kan gå från 80% ner till 13% på bara fem minuter. Skulle kunna köpa en iphone SE som tonåringen fick, men då är ju kameran inget roligare än den jag har, och av alla saker jag använder mobilen till så är kameran det jag tycker är viktigast. Det är ju inte alltid man kan/vill/orkar dra med systemkameran ut… Är samtidigt jäkligt osugen på att lägga pengar på en dyrare mobil, är ju bara trist utgift. Visst, man kan byta batteriet, men tja…

Jaja, nu ska vi fortsätta här med Betongtekniken, pauser är ljuvliga men korta (helst som man vill hinna styra upp jobbet lite samtidigt med).

Det vänder igen

Så, idag har jag sansat mig lite från gårdagens ryck – den sortens känslor kommer ju då och då till mig och bubblar upp tills det liksom bara svämmar över – så idag är det mer ett vagt kliande inne i hjärnan som inte riktigt nöjer sig.

Vad glad jag blev i morse ändå när det hade kommit rätt rejält med snö igen?! För det innebär ju att jag troligen kommer kunna åka längskidor i helgen igen! Det ser ju dessutom ut som det kommer ligga kvar ett tag, om man kollar 10 dygn framåt åtminstone, och jag tar alla gånger snö över slask. Ser ju också ut att bli lite sol till helgen, så tänker försöka kombinera längdskidor med att hinna ut med familjen nån av dagarna också. Önskedrömmen är ju att det hann frysa och komma tillräckligt med snö för dumme mosse, men det är väl i ärlighetens namn tveksamt… Annars kanske jag kastar mig ut på banvallen igen. Om ingen har tips om andra spår runt milen?

Välkommen tillbaka, snön!

I övrigt har jag jobbat hemifrån idag igen, är ju lite förkyld. Trodde nog innan pandemin att hemmajobb skulle innebära att man jobbade lite mindre, men tycker nästan att det blir tvärtom. Det blir frukost framför datorn och sen en kort lunch, däremot hinner man ju plocka lite disk och tvätt när man pratar i telefon så lite hemarbete blir ju gjort med. I morgon blir det ju också att vara hemma, då är det skola, så nu blir det inte till att åka till kontoret förrän på måndag. Synd, saknar mina kollegor! (och då har jag bara varit hemma ett par dagar, jag vet)

MEN vad trött jag är på de långa, mörka kvällarna/eftermiddagarna… Jag blir ju så förbaskat trött och oengagerad i det mesta när solen gått ner, kan inte förmå mig att ta mig för nåt mer än det som måste göras (nu är ju det rätt mycket med tre barn, middagar, läxor och aktiviteter, men det blir liksom inte ”extra” eller knappt ens en promenad). Längtar vansinnigt mycket efter ljuset nu, och är tacksam för att det ändå börjar märkas skillnad i soltimmarna.

Längtar så tills man kan kliva ut på ett solvarmt altangolv med bara fötter, istället för att försiktigt trippa runt på ett snötäckt sådant nu, för att inte halka.

Samlar energi

Nej men alltså, det har varit en sån konstig vecka. Inte mindre än tre, stora och oväntade nyheter helt orelaterade till varandra, och alla kom med egna orosmoment och tankar. I dag kände jag mig helt manglad liksom, så vi bestämde lite kort att vi skulle ta en dagstur på Västanåleden, med bara Filip eftersom de stora grabbarna sovit över hos kompis/mormor. Vi plockade ihop saker till att göra kolbulle, lite ved och knatade iväg.

Här är i alla fall fridfullt, det var ingen förlust att grillplatsen var upptagen.
Stenar och vatten – mer behöver han inte. Men ja, två sekunder efter jag tog denna bilden stod han upp till knäna i vatten, så sen fick vi ställa stövlarna på tork vid elden en stund.
Lager på lager…

Han är så himla duktig Filip på att gå, han blir 4 år om två månader men han orkar nästan lika mycket som de stora killarna. Han gick hela vägen till grillplatsen (och lite förbi och ner till stranden eftersom grillplatsen var upptagen) och sen klättrade han mer än halvvägs hem – den vägen som går uppe på ”bergssidan” så att säga. Och det var INGEN lätt väg idag, hälften lera, hälften is och fruset (iofs var det nog tack vare att en del var fruset som det ändå gick ta sig fram). Vi var ute i 4½ timme allt som allt, och som vanligt så känns det så skönt att ha varit ute och rört sig.

Nej tar man bergsvägen tillbaka är det ingen enkel promenadstig, men det är också en mycket roligare väg att klättra fram på. Det tyckte även Filip.
Det syns hur trött jag är, tycker jag. Ibland känns det som jag åldrats 10 år det senaste året. Suck. Behövde i alla fall inte oroa mig för motion i dag, med honom på ryggsäcken får benen jobba på rätt bra i den branta och hala terrängen.

I går firade vi ju maken som fyllde år, ett par presenter och sen mest lite gott att äta, men nog så han helst firar – undan all uppmärksamhet. Lovar att det kommer ett recept på efterrätten Glass-Tiramisu under morgondagen, för det var en höjdare.

För övrigt så har vi väl kommit fram till att efter vårt magplask i valpletande så har vi ställt oss i kö hos Pohlhöjdens kennel, som förhoppningsvis paras under våren och FÖRHOPPNINGSVIS får nån pälsad liten valp till oss. Det känns just nu som om vi kommer ha otur, men vi får väl se. Det blir väl som med barnen, man får kämpa i två år innan det tar sig, hoppas inte att det tar riktigt lika lång tid med valp O.o

Rallarleden på längdskidor

I Jönköpings-gruppen på facebook fick jag tips om att Rallarleden (banvallen) från Bottnaryd och en bit öster om Shell-macken var spårad, med långa, raka spår.

I går (lördagen) åkte jag dit och utgick från Shellmacken, undrade först hur jag skulle hitta in till spåret, men eftersom det typ myllrade av längdskidåkare så var det enkelt att hitta! Hade inte så mycket koll på vart jag var på spåret, så åkte först till höger (mot Jönköping) i ca 2 km till en tunnel, där tog spårningen slut så då åkte jag tillbaka och fortsatte sedan vidare mot Bottnaryd. När man åker så där fram och tillbaka kan man ju välja helt själv vad det blir för längd – jag åker ju rätt sakta och tar det lugnt, så jag drog ungefär 1,4 mil, och var mycket nöjd med det.

I dag tänkte jag att jag skulle testa det jag också fått tips om, nämligen att åka från starten i Bottnaryd och sedan hela vägen till Hallbystugan. Det blev så, lite tristare väder i dag, men ändå skönt och ljust med snön. Kan för övrigt meddela att det var ungefär 9,5 km spårade spår enkel väg till den lilla tunneln. Väldigt vackert och lättåkt, inga backar utan bara lätt upp- eller nedförslut om vartannat. Mycket folk, men ändå väldigt utspritt så många gånger såg man ingen alls åt något håll.

Både i dag och i går hade jag med kaffe och äggmacka och en bulle, det blev lite snabb ståfika bredvid spåret, men det var gott med ny energi efter det!

Efter tunneln fortsatte jag sen på rallarleden in mot Jönköping, här var det inte spårat även om 1-2 personer åkt skidor före mig. Hade ju åkt dels i går och sen nästan en mil fram hit, så var rätt trött, och det var JOBBIGT att åka där det inte kört nån scooter eller nåt innan. Skidorna gav med sig lite åt sidorna och det var svårt att hålla balansen, och man fick inte så mycket ”gratis-fart”. Tyvärr går leden härifrån och nästan ända till Axamo utmed riksväg 40, så även om man såg vackra, snötäckta Dumme Mosse på ena sidan var det inte lika mysigt denna biten.

Sen bar det av inåt Axamo, här korsar spåret de olika löpspåren, för att sedan göra gemensam sak med den leden som leder ut till vinterleden på Dumme Mosse (den är inte helt fryst och åkbar än i år har jag fått info om). Någonstans här var jag jäkligt trött, och lagom till jag åkte förbi hundbadet i Axamo så blev jag upplockad, ca 1,6 mil från start. Hade jag orkat så hade jag kunnat åka via Hallbystugan och Hallbyleden nästan ända hem faktiskt, då hade jag nog landat på lite över 2 mil gissningsvis.

Nu är jag riktigt skönt trött och mosig, så ikväll blir det bara film och soffhäng. Även om jag åker för nöjes skull så får man ju träningen på köpet, det lär jag väl känna av i början av veckan. Men så roligt det har varit att få åka längdskidor i år, det var ändå väldigt oväntat! Det ser ju lite tveksamt ut om vi har nån snö efter den kommande veckan, så det var bara att passa på!

Vintersoluppgång

I morse när vi klev upp så visade termometern på -13 grader, och det var en fantastisk himmel och strax innan solen gick upp. Jag satt inne några minuter innan jag insåg att jag bara MÅSTE ut, så jag slet åt mig en jacka och ett par stövlar och knatade ut en stund i trädgården..

Morgonljuset var fantastiskt…
…och sen kom solen!

Så två omgångar sprang jag ut med kameran, andra gången strax efter solen gått upp. Här får ni några bilder åtminstone jag är väldigt nöjd med, både innan solen steg upp, och efter.

Humlen vid hönsgården…
…torr och skir med frost på sig.
Frusna växtstöd i väntan på grönare tider
…en vacker kontrast i trädgården!
I uterummet var det minusgrader med, och frosten hade skapat fantastiska mönster på glasen.

När det är kallare än -10 så känns det verkligen som hela världen fryser till, det blir stilla och tyst och allt är bara så galet vackert. Även om jag själv är frusen så älskar jag verkligen när det är ”riktig” vinter med mycket snö och kallt, tycker det är mycket värre kyla runt nollgradigt, den går mer in i benen.

Mitt på dagen idag så gav jag mig ut på en ordentlig skidrunda på banvallen vid Bottnaryd, 1,4 mil blev det i godan ro och med äggmacks-paus och tanken är att jag ska åka i morgon med – eftersom det verkar som snön riskerar att försvinna i veckan. Men det förtjänar ett eget inlägg, så det kommer nog ett i morgon.

Planer för helgen, för en gångs skull!

Men åh vilket fantastiskt väder det varit idag! Hade hoppats hinna ut en kort promenad på lunchen, men i dag drog vår utbildning igång igen (som i år kommer ligga mestadels på fredagar) och eftersom den går i högt tempo hann jag bara precis äta och göra de uppgifter vi skulle göra. Tog mig i alla fall ut en kort runda nu ikväll bara för att få lite luft, kort för att det var så kallt att ansiktet typ domnade bort, men skönt ändå.

Igår tog jag mig upp till Hallby för jag var så sugen på att åka skidor, gillar mest deras längre spår när de drar dem över åkrarna, tycker elljusspåret är rätt trist och oinspirerande. Men det blev ungefär 6 km allt som allt, mest på åkern, det funkade ändå ok med pannlampa.

Är för övrigt så förundrad över vilken proffs-utrustning alla har nu för tiden? Inte skidorna då, utan alla har minsann slimmade proffs-kläder och midjeväska med vätska och valla. Jag åker i underställ och ganska enkla kläder, känns som det på något sätt kommer med en förväntan om prestation när man är klädd som någon i skidlandslaget? Var och en får ju såklart välja precis som en vill, det passar inte mig bara. Nu kan jag vingla runt lite i spåret i godan ro, känns det som i alla fall. Älskar mina skidor dock, köpte nya förra året med ”skinn” under, de är fantastiska att åka med!

Älskar när det är snö överallt hemma

Det verkar ju dessvärre som snön kanske försvinner nästa vecka, så jag tänker åka skidor både lördag och söndag om inget oförutsett händer. Kanske tar med lite kaffe och en äggmacka med, så jag orkar åka långt…

Längdskidor!

Nej men jag ÄR så glad (vilket är extra fantastiskt med tanke på att jag just städat upp en massa krossade marmeladbukar från kylen i garaget eftersom en hylla rasade ner)! Fick tips om att det var mer snö i Habo än här, så googlade och hittade skidspår vid ”Gränsen-stugan”. Åkte dit och japp, det var nog en decimeter mer snö än här hemma. Var där rätt tidigt (9:30) så det var nästan inget folk heller, ljuvligt!

Kolla vad FINT liksom!!!

Åkte 5,5 km slingan, först var den inte spårad men på mitten ungefär mötte jag upp spårmaskinerna (eller vad man säger) så sen blev det väldigt lättåkt. Har vurpat två gånger, en på rumpan och en rakt på fejset (hann dock sakta ner så det såg nog extremt roligt ut, jag låg och skrattade själv en stund).

ÄLSKAR ju verkligen att åka längdskidor! För mig är det ett rent nöje, motionen är en bieffekt om än en positiv sådan, det är naturen och själva utmaningen jag gillar, att få ett behagligt glid och helst inte tappa balansen alltför ofta. Råkade dock få med mig ett par juniorstavar, så åkte med för korta sådana, men det gick ändå. Efter första varvet hade jag skoskav så gick ner och satte på mig plåster i bilen och drack lite vatten, och hittade till min glädje en snickers i handskfacket – tror ni det var mums eller? Kavade mig sen ut och åkte ett varv till (alltså 1,1 mil minsann) och hade jag inte haft sån skoskav (kommer få två blåsor) och varit så kaffesugen så kunde jag nog kavat runt ett varv till på ren glädje.

Fånigt glad!

Det går varken fort eller snyggt framåt, men det struntar jag högaktningsfullt i för det här är inte en prestations-grej för mig, utan istället raka motsatsen. Stannade och hämtade andan när det behövdes och så för att fota såklart.

Så himla gott, ler fortfarande här hemma! Kommer däremot säkert få betala för det här i ett par dagar med ordentlig träningsvärk misstänker jag, men så värt. Längtar järnet till nästa helg och hoppas snön ligger kvar!

Snöyra och bloglovin’s fall

Alltså älskar att det äntligen kommit lite snö! Ungarna har åkt pulka i två dagar och i kväll var det snöforts-bygge. Underbart när det inte bara är mörkt och geggigt ute! I morgon tänker vi följa med maken när han ska köra sin NMT-träning uppe på Öxnehaga – vi tar med pulkor, ved, material för att göra varm choklad och lite fika tänker jag. Så kan vi åka pulka medan han tränar och så tar vi lite varm choklad vid pulkabacken sen, känns som ett vinnande koncept! Har tänkt släpa med mig kameran med, fota snö är rätt svårt tycker jag, men hoppas ändå kanske hinna få NÅT trevligt vinterfoto ändå.

Vill nån sällskapa oss i backen så är vi där vid 10 i morgon förmiddag!

Men, sen var det det där med Bloglovin’ med. Använder det själv för att följa bloggar och vet att rätt många fler än mig gör detsamma, men nu verkar den vara inne på dödsdansen och går inte ens ladda ner i appstore längre. Gillar inte WordPress eget flöde utan vill helst kunna välja fritt på ALLA bloggar jag vill följa (även om det inte alls är så många nuförtiden). Efter lite googlande verkar det som om Feedly är den bästa ersättaren, så vill du fortsätta kunna följa mig så rekommenderar jag att du laddar ner den appen (eller kollar via deras hemsida). Självklart kan du fortsätta följa mig via bloglovin så länge du har kvar appen och den funkar, eller läsa via mina länkar på Facebook, men är du en läsare som följer fler bloggar så verkar Feedly smidigast. Där kan du även följa flöden på tex Twitter och annat med, om du är lagd åt det hållet.

Så, önskar er (och oss själva) en bra helg – må snön ligga kvar länge!

Stråkenleden (10 km ?)

Ja alltså, varje beskrivning av leder jag gör blir ju såklart färgad över hur vandringen gick och rent generellt hur man känner sig, så vi kan väl börja med att säga att det här kanske inte kommer bli den mest positiva beskrivningen av denna led. Hur som hur, häromdagen hade vi barnvakt och då passade vi på att gå denna, för oss nya, led i Mullsjö.

Ett tunt, tunt lager av snö.

Egentligen startar den vid kyrkan såg vi när vi gick runt där, men vi startade på samma ställe som vi brukar starta Ryforsleden. Där står det Stråkenleden 8,3 km, men på nätet står det 10 km och det stämmer nog bättre. Från där vi började var leden jättevacker och gick genom gammelskogen. Bra utmärkt och lätt att hitta, med relativt bred stig att gå på – precis som Ryforsleden. Dock går den inte särskilt mycket utmed stråken? Typ nån kilometer bara typ, så namnet är ganska missvisande.

Stråken

I vilket fall, vi gick ett par kilometer och kom fram till Trollsjön, hit var det superfint och mysig skog, med lite rastplatser här och var.

Trollsjön

Men sen? Sen gick ett antal kilometer först utmed reningsverket i Mullsjö, mellan järnvägen och 26’an och sedan in en sväng IN i Mullsjö innan det blev skog igen. Riktigt trist att gå här? Vill jag vandra en led vill jag väl inte gå mitt i rondellen i Mullsjö heller… Och inte utmed ett reningsverk heller. När vi väl kom in i skogen sen var det ganska bökig led att ta sig fram på – bra att veta om man har vagn (ta inte det) eller något annat bekymmer.

Nä, vi kommer inte gå den här leden till fullo igen, men fram och tillbaka till Trollsjön kan jag absolut tänka mig att gå igen.