Planer för helgen, för en gångs skull!

Men åh vilket fantastiskt väder det varit idag! Hade hoppats hinna ut en kort promenad på lunchen, men i dag drog vår utbildning igång igen (som i år kommer ligga mestadels på fredagar) och eftersom den går i högt tempo hann jag bara precis äta och göra de uppgifter vi skulle göra. Tog mig i alla fall ut en kort runda nu ikväll bara för att få lite luft, kort för att det var så kallt att ansiktet typ domnade bort, men skönt ändå.

Igår tog jag mig upp till Hallby för jag var så sugen på att åka skidor, gillar mest deras längre spår när de drar dem över åkrarna, tycker elljusspåret är rätt trist och oinspirerande. Men det blev ungefär 6 km allt som allt, mest på åkern, det funkade ändå ok med pannlampa.

Är för övrigt så förundrad över vilken proffs-utrustning alla har nu för tiden? Inte skidorna då, utan alla har minsann slimmade proffs-kläder och midjeväska med vätska och valla. Jag åker i underställ och ganska enkla kläder, känns som det på något sätt kommer med en förväntan om prestation när man är klädd som någon i skidlandslaget? Var och en får ju såklart välja precis som en vill, det passar inte mig bara. Nu kan jag vingla runt lite i spåret i godan ro, känns det som i alla fall. Älskar mina skidor dock, köpte nya förra året med ”skinn” under, de är fantastiska att åka med!

Älskar när det är snö överallt hemma

Det verkar ju dessvärre som snön kanske försvinner nästa vecka, så jag tänker åka skidor både lördag och söndag om inget oförutsett händer. Kanske tar med lite kaffe och en äggmacka med, så jag orkar åka långt…

Längdskidor!

Nej men jag ÄR så glad (vilket är extra fantastiskt med tanke på att jag just städat upp en massa krossade marmeladbukar från kylen i garaget eftersom en hylla rasade ner)! Fick tips om att det var mer snö i Habo än här, så googlade och hittade skidspår vid ”Gränsen-stugan”. Åkte dit och japp, det var nog en decimeter mer snö än här hemma. Var där rätt tidigt (9:30) så det var nästan inget folk heller, ljuvligt!

Kolla vad FINT liksom!!!

Åkte 5,5 km slingan, först var den inte spårad men på mitten ungefär mötte jag upp spårmaskinerna (eller vad man säger) så sen blev det väldigt lättåkt. Har vurpat två gånger, en på rumpan och en rakt på fejset (hann dock sakta ner så det såg nog extremt roligt ut, jag låg och skrattade själv en stund).

ÄLSKAR ju verkligen att åka längdskidor! För mig är det ett rent nöje, motionen är en bieffekt om än en positiv sådan, det är naturen och själva utmaningen jag gillar, att få ett behagligt glid och helst inte tappa balansen alltför ofta. Råkade dock få med mig ett par juniorstavar, så åkte med för korta sådana, men det gick ändå. Efter första varvet hade jag skoskav så gick ner och satte på mig plåster i bilen och drack lite vatten, och hittade till min glädje en snickers i handskfacket – tror ni det var mums eller? Kavade mig sen ut och åkte ett varv till (alltså 1,1 mil minsann) och hade jag inte haft sån skoskav (kommer få två blåsor) och varit så kaffesugen så kunde jag nog kavat runt ett varv till på ren glädje.

Fånigt glad!

Det går varken fort eller snyggt framåt, men det struntar jag högaktningsfullt i för det här är inte en prestations-grej för mig, utan istället raka motsatsen. Stannade och hämtade andan när det behövdes och så för att fota såklart.

Så himla gott, ler fortfarande här hemma! Kommer däremot säkert få betala för det här i ett par dagar med ordentlig träningsvärk misstänker jag, men så värt. Längtar järnet till nästa helg och hoppas snön ligger kvar!

Snöyra och bloglovin’s fall

Alltså älskar att det äntligen kommit lite snö! Ungarna har åkt pulka i två dagar och i kväll var det snöforts-bygge. Underbart när det inte bara är mörkt och geggigt ute! I morgon tänker vi följa med maken när han ska köra sin NMT-träning uppe på Öxnehaga – vi tar med pulkor, ved, material för att göra varm choklad och lite fika tänker jag. Så kan vi åka pulka medan han tränar och så tar vi lite varm choklad vid pulkabacken sen, känns som ett vinnande koncept! Har tänkt släpa med mig kameran med, fota snö är rätt svårt tycker jag, men hoppas ändå kanske hinna få NÅT trevligt vinterfoto ändå.

Vill nån sällskapa oss i backen så är vi där vid 10 i morgon förmiddag!

Men, sen var det det där med Bloglovin’ med. Använder det själv för att följa bloggar och vet att rätt många fler än mig gör detsamma, men nu verkar den vara inne på dödsdansen och går inte ens ladda ner i appstore längre. Gillar inte WordPress eget flöde utan vill helst kunna välja fritt på ALLA bloggar jag vill följa (även om det inte alls är så många nuförtiden). Efter lite googlande verkar det som om Feedly är den bästa ersättaren, så vill du fortsätta kunna följa mig så rekommenderar jag att du laddar ner den appen (eller kollar via deras hemsida). Självklart kan du fortsätta följa mig via bloglovin så länge du har kvar appen och den funkar, eller läsa via mina länkar på Facebook, men är du en läsare som följer fler bloggar så verkar Feedly smidigast. Där kan du även följa flöden på tex Twitter och annat med, om du är lagd åt det hållet.

Så, önskar er (och oss själva) en bra helg – må snön ligga kvar länge!

Stråkenleden (10 km ?)

Ja alltså, varje beskrivning av leder jag gör blir ju såklart färgad över hur vandringen gick och rent generellt hur man känner sig, så vi kan väl börja med att säga att det här kanske inte kommer bli den mest positiva beskrivningen av denna led. Hur som hur, häromdagen hade vi barnvakt och då passade vi på att gå denna, för oss nya, led i Mullsjö.

Ett tunt, tunt lager av snö.

Egentligen startar den vid kyrkan såg vi när vi gick runt där, men vi startade på samma ställe som vi brukar starta Ryforsleden. Där står det Stråkenleden 8,3 km, men på nätet står det 10 km och det stämmer nog bättre. Från där vi började var leden jättevacker och gick genom gammelskogen. Bra utmärkt och lätt att hitta, med relativt bred stig att gå på – precis som Ryforsleden. Dock går den inte särskilt mycket utmed stråken? Typ nån kilometer bara typ, så namnet är ganska missvisande.

Stråken

I vilket fall, vi gick ett par kilometer och kom fram till Trollsjön, hit var det superfint och mysig skog, med lite rastplatser här och var.

Trollsjön

Men sen? Sen gick ett antal kilometer först utmed reningsverket i Mullsjö, mellan järnvägen och 26’an och sedan in en sväng IN i Mullsjö innan det blev skog igen. Riktigt trist att gå här? Vill jag vandra en led vill jag väl inte gå mitt i rondellen i Mullsjö heller… Och inte utmed ett reningsverk heller. När vi väl kom in i skogen sen var det ganska bökig led att ta sig fram på – bra att veta om man har vagn (ta inte det) eller något annat bekymmer.

Nä, vi kommer inte gå den här leden till fullo igen, men fram och tillbaka till Trollsjön kan jag absolut tänka mig att gå igen.

Kreativ tristess

Dagens rubrik i Kajsons julkalender är ”något jag vill skapa nu”, och jag måste säga att ett bra tag stod det helt still i huvudet på mig. Men sen kom jag faktiskt på att jag faktiskt HAR en hel del skaparlust just nu, jag har bara inte tänkt på det!

Dels så är jag så himla sugen på att fota lite mer – något som dock är rätt jäkla svårt när det bara är TYP ljust i några timmar mitt på dagen. Men när jag jobbade hemifrån i fredags tog jag en kort frukostpromenad och lyckades faktiskt få till inte mindre än två bilder från en halvdan mobil, de flesta har nog redan sett dem på Instagram, men ändå:

En fin ladugårdsdörr vid Klämmestorp
…och den lilla ”sjön” vid början av Hallbyleden.

Sen har jag ju stickat mina Lovikkavantar, och skulle nog kunna tänka mig att sticka ett par till om jag bara kommer åt att köpa garn någon gång.

Och idag gjorde jag något jag inte gjort på säkert 25 år minst, jag målade två julkort som ska skickas till närmsta familjen, det kändes grymt ovant men är väldigt kul – när man väl bara släpper all prestationsångest och bara gör just det som känns roligt. Hade kvar lite gamla akrylfärger i en pyssellåda – hälften hade typ torkat i hop, men det gick ändå.

Tydligen är ändå tristess bra för kreativiteten, att ha tråkigt gör ju att hjärnan faktiskt får möjlighet att komma till ro en stund. För det är ju ändå så, att ska man känna att man har tid att sätta sig med nåt sånt här ”onödigt” så måste det ju finnas ganska mycket tid över, annars prioriteras det ju liksom bort först av allt.

Mer tråkigt blir det väl delvis i veckan med, jag är ju lite snuvig och har halsont så jag ska testa mig i morgon – fast det känns samtidigt så fånigt för i vanliga fall hade jag knappt reflekterat över det. Sen är L också ganska ordentligt snuvig och hes, så frågan är om jag ska försöka få med mig honom med, han får i vilket fall stanna hemma från skolan i morgon. Nu är det däremot dags att lägga sig i soffan en liten stund tror jag bestämt. Kram på er!

Någon jag inte visste att jag skulle sakna så mycket under året

Herregud, så jag saknar mina vänner. Framförallt K, T, Å och M. Det är ju inte som att det har varit lätt att få ihop träffar ens innan pandemin, så mätaren låg ju i botten redan när året inleddes, och nu har jag kört på ångorna länge.

Men som sagt, det är ju inte bara nu, alla kompisar har ju precis som vi flera barn, och alla är i lite olika åldrar med, så det är inte okomplicerat att hitta tider att träffas.

Det jag saknar mest är bara att få hänga och tjöta, fika eller ta ett glas bubbel, så länge att man har tid att gå förbi ”vardagssakerna” som ändå behöver stökas över och sen prata lite mer. Att man inte få fylla på ”pratet” med vänner gör nog sitt till att det är jobbigt att jobba hemifrån med, saknar så lite småsnack, snälla pikar och humor.

Tycker inte att helger är så roliga nu för tiden. Det blir ju bara samma sak, man går nån promenad, lagar mat, fikar och väntar mest på att kvällen ska komma så man kan sätta sig framför ett spel eller nån TV-serie och bara låta tiden gå liksom. Det är mot ALLT jag tycker är viktigt – jag vill ju kunna ha små saker att se fram emot, att planera in, och göra – som gör att dagarna INTE flyter ihop till en grå massa.

En grå bild från en grå helg.

Det är ju som det är, och det är lika för alla, men jag tycker ändå det är så deppigt.

Det här inlägget är en del i Kajsons julkalender.

Grillning i Strömsbergsskogen

Vill man se dagens #fångafebruari så får man pallra sig in på mitt instagram, för i dag tänkte jag blogga om annat 🙂

Söndagen blev en sån himla härlig dag, vi började med att lämna av Filip för en stunds lek hos mormor, sen åkte övriga familjen och åt frukost på Condeco i lugn och ro. Filip är underbar, men ska man kunna sitta i fred och fika mer än 2 minuter så är det bättre om han är någon annanstans och leker…

Efter det blev det en stunds trädgårdsarbete, vi städade hönshuset och tvättade lite av fasaden / ett plank som annars är täckt av vildvin. SEN åkte vi och hämtade upp minste mannen, och så åkte vi upp till Strömsbergsskogen, där jag fått tips om att man byggt nya fina grillplatser.

Vi gick till den som är längst åt höger i bilden. En lagom runda med en 3-åring, och väldigt fin utsikt, dock ganska blåsig grillplats eftersom det är en öppen äng framför.

Efter att med lite besvär fått liv i elden trots blåsten så blev det en av barnens favoriter, kolbulle. Det var så grymt fint väder, visserligen var det lerigt att ta sig fram i skogen, men sån vårkänsla denna 2:a februari (!!!) att det mesta var förlåtet. Däremot BLIR det lite för kallt för att vara helt njutbart när det bara är ett par plus och blåser lite lätt, även om det är soligt, så vi var allt lite frusna när vi vände hemåt. Men ändå, en sån grymt härlig dag, nästan bara tack vare lite sol!

Så vackra skogar i omgivningarna där…

Bilderna från när vi gick hem gör att det ser ut som det var jättemörkt ute, men det var det inte, solen stod bara väldigt lågt och färgerna var fantastiska!

Hit åker vi snart igen!

Advent och 24 x rom

Puh, det har varit en ganska hektisk men ändå väldigt rolig helg det här. I går hade vi en stunds barnfritt på eftermiddagen så då passade vi på att trängas med alla andra på Asecs, vi hittade typ inga julklappar (som var meningen) men vi köpte lite fint till oss själva. Det blev lite skålar i Rörstrands Swedish Grace, det porslinet vi använder till både vardag och fest här hemma, tycker de har så fina färger och lagom mönster. Dessutom lyxade jag till det och köpte en ny kniv till mig själv, älskar ju att laga mat så det känns väldigt kul!

I dag var det ju första december och advent, och dagen har vi spenderat ihop med grannarna. Först blev det en sväng till Vattenledningsparken för lite korv, glögg och lussebullar, sen kom de över till oss på lite tomtegröt och nygjord skinka, så jäkla gott i all enkelhet.

Blir ju glad ända in i själen av kombon snö och sol!

I år har jag gjort en adventskalender till barnen med paket – alltså inte 24 paket utan bara paket till just advent. 1 eller 2 paket per barn och advent blev det, lite smått och gott i, och det verkar som det blev en hit.

Men, måste berätta om min julkalender jag fått av maken! Blev väldigt förvånad och glad över att jag fick en rom-provnings-kalender med provningsglas och 24 olika sorters rom i (2 cl i varje lucka). Ska bli riktigt kul att prova! Varje dag kommer det ut information om dagens rom på 24daysofrum.com, så man kan läsa vad dagens sort är. Har en favorit här hemma som jag verkligen älskar, men den börjar ta slut och det vore kul att hitta någon mer.

Själv gav jag maken en Toblerone-kalender, kunde inte låta bli när jag såg den för det är hans favoritgodis 🙂

Redo för arktisk vinter

Ja ni vet ju, jag är världens mest frusna människa. Och lite lätt korkad är jag med, för jag är alltid noga med att barnen ska ha varma och torra kläder, men själv blir jag för snål när det kommer till vinterkläder för att kosta på mig något ordentligt – trots att man som vuxen ju har saker i en evighet. Min första aha-upplevelse var väl för typ 2 år sedan när jag köpte en Didriksson-jacka istället för en billigare variant från typ Vero Moda, vad varm den var! Och förra julen fick jag ju ett fantastisk underställ från Kari Traa i tjock merinoull, det har jag använt flitigt.

När vi var ute i helgen så hade jag VERKLIGEN tagit det varmaste jag hade på fötterna (mina fula men vinterisolerade jobbkängor med supertjocka raggsockar i), men var lik förbannat iskall om både händer och fötter när vi varit ute en stund, och då var det bara runt 0-gradigt. Men nu jäklar, nu har jag tagit i från tårna och googlat fram de varmaste vantarna och stövlarna jag kan hitta och beställt dessa. Stövlarna blir ett par från Sorel, de är inga snyggstövlar men ska klara ner till -72 grader!!!

Vantar verkar inte finnas några bättre än de från Hestra – barnen har fått såna vantar från mormor och de är verkligen supervarma – men eftersom de kostar över 1000-lappen till vuxen har jag inte ens tänkt tanken att köpa, men vad fan vad dum man är då. Nu har jag beställt dessa och har stora förhoppningar!

Eftersom vi dels är ute gärna på helgerna och dels har tre barn som ju gärna är ute (även om de större inte kräver att JAG är ute) så är det ju verkligen på tiden att jag ser till att jag själv inte fryser! Lovar att komma med betyg på skor och vantar, och väntar nu spänt på en riktigt kall vinter med MASSOR AV SNÖ! (snälla?)

En god OCH dålig idé

Det har ju varit så fantastiskt fint väder i veckan, verkligen med vårkänslor i den relativa värmen! Därför var det kanske inte oväntat att när vi nu fick en ”vanlig” ledig helg ihop allesammans så kände jag att det vore himla trevligt att komma ut och vandra och grilla lite allihop.

Den goda idén

Ja men det var ju så otroligt skönt att komma ut allihop! Vi åkte ut till Ryforsleden i Mullsjö som har en sån fin grillplats och vacker, omväxlande skog. Det var supermysigt och väldigt gott att grilla även om vi bara körde korv med bröd den här gången, och så skönt att få ordentligt med frisk luft. Alla* mådde riktigt bra när vi åkte hemåt sen.

Den dåliga idén

Jag fick för mig att vad sjutton, vi går runt hela leden allihop, den är ju inte så lång (jag hade för mig den var 5 km men den är ju nästan 7 km) och vi behöver röra på oss lite. Problemet var dock att det var ju ett tag sedan vi var ute med Filip så han var inte lika nöjd att sitta i bär-ryggsäcken som vanligt – minst sagt. Dessutom är han ju sån att han ska absolut inte gå åt samma håll som oss, någonsin?! Inte så jäkla smidigt… För att göra det hela enklare så var det fläckvis väldigt isigt vilket ofelbart gjorde att när vi fick honom att gå åt rätt håll själv så halkade han och slog sig…. Det innebar att vi fick locka, hota, bära och muta honom fram meter för meter, tills vi till slut fick nog och satte honom i ryggsäcken ändå, där han efter en stund ändå blev nöjd. Kan säga att det gick åt enorma mängder energi för oss vuxna.

Vi bar…
Vi lockade…
han ville sitta…
…men inte i ryggsäcken (här gallskrikande i mitt öra).

Vi tyckte även att Lukas var lite ovanligt trött* och gnällde att han inte orkade, något som liksom inte går att göra något åt mitt i skogen?! Det vore typ lika långt att gå tillbaka som framåt och han är för stor för att man ska kunna bära honom ju.

Den där fläckvisa isen ställde ju till det en del med, det var rätt jobbigt att gå och framförallt ville inte jag halka som hade Filip på ryggen, så det blev en del klättrande, kanande och omvägar för att ta oss fram.

Kontentan…

…av det hela är att det var jätteskönt att komma ut allihop men vi borde gått den korta vägen till grillplatsen bara och sen tillbaka.

Ungefär alla kände så här när vi kom hem.

*När vi kom hem så kände han sig hängig så när han kollade tempen hade 
han 38,2 – gissa om jag kände mig som årets morsa…