Stampar på stället

Det är så mycket frustration i min kropp så här års. Jag längtar SÅ efter att kunna vara ute och greja med trädgården och annat småjobb som behöver göras framöver. Men vädret, leran och kylan gör det ju helt omöjligt att göra nåt vettigt – ens om man klär på sig. Ungefär den här tiden varje år så börjar jag ändå småfixa lite, fast man inte ska, bara för att det är så svårt att hålla sig. Jag VET, man ska låta trädgården vara så alla insekter har ställen att bo mm, men det är SÅ lockande att börja klippa ner allt dött nu?! Jag SKA försöka hålla mig… för mångfaldens skull! Men kanske finns det NÅT man kan börja med lite? Vi skulle kanske kunna börja bygga pergola över altanen vid växthuset? Men det är ju inget inspirerande väder att vara ute i, dessutom ”försvinner” maken på skyttekurs ett antal lördagar framöver – nästa del i jägarexamen – och det finns INTE ork att både driva runt familjen och göra det på egen hand.

Planer för sommarens trädgård börjar ändå sakta ta lite form i mitt huvud, men alltså, vi har stor yta och för att det ska bli något ordentligt av det skulle man ju behöva lägga ner typ MYCKET pengar. Jag har försökt så perenner från fröer ett par gånger, men det har inte gått nåt vidare. Sticklingar tar ju också tid och kräver lite jobb, men är ju nästan gratis i övrigt, men jag VILL ju helst att det ska bli ordning på en gång ju! Växter är ju svindyrt, inte styckvis kanske, men ska man täcka en större yta så blir det ju en himla massa som går åt. I år ska det i alla fall bli kul att få se när förra årets nya plantering kanske växer till sig lite – så här såg den ju ut som nyplanterad:

Inser när jag ser denna bilden att den faktiskt tog sig jättebra förra året, i princip alla växter har flerdubblats i storlek! Hoppas allt överlevt vintern med nu bara.

Allvarligt talat

Inläggen från Fånga Februari kommer från Claras foto- och skrivutmaning.

Allvarligt talat har den här vintern känts evighetslång, trots att den varken började tidigare eller har varit sämre vädermässigt än någon annan direkt. Vi har ju snarare haft en del snö, vilket piggar upp, och även ett tag med riktigt kalla temperaturer. Nej, det är nog inte vädret man kan beskylla för den evighetslånga vintern…

Orken försvann såklart med bakslaget i utmattningen, med topping av influensa, men sen skulle jag vilja beskylla det allmänna världsläget för en del av den mycket avslagna känslan. Krig och elände samt att hela världen (och Sverige i synnerhet) verkar tro att klimatkrisen är något som går att skjuta framför sig. På närmare plan så har höjda räntor och matkostnader och dyr el tagit bort de små guldkanterna på vardagen. Det ÄR trögt nu.

Samtidigt har vi ju det SÅ bra, jämför med nästan hela världen känns det som. Och vi har det bra med, här på vår gård. Det är tur att man kan ha många tankar i huvudet samtidigt (även i min trasiga hjärna) – det måste få vara ok att känna att det är tungt en stund och sen ändå rycka upp sig, ta tag i saker och gå vidare.

Jag tänkte jag skulle börjat ”fånga februari” med nåt roligt och kanske lite rappt – men kanske behöver jag liksom avsluta och sätta punkt först på det som varit trögt, för hur jag än vred på det så hamnade jag här när jag skulle skriva. Vi kan väl bestämma det, att från och med idag så ÄR det ju lite tydligare nedförsbacke mot varmare och ljusare tider, och nu lämnar vi mörkret bakom oss – både bokstavligt och bildligt?

Allvarligt talat – nu går vi framåt, ok?

Chili, VAB och vila

Idag tjuvstartade möjligen Vabruari här. Redan i går blev 13-åringen sjuk med hög feber, och idag ringde skolan från förskoleklass om 6-åringen. Nu är han hemma, men jag måste säga att blir det inte mer än så här så får han nog gå tillbaka väldigt snart igen, för det är mest lite förkylning just nu.

Jag VET att jag fotar stallet hela tiden, men det ligger liksom så otroligt vackert där borta vid våra beteshagar, som ett falurött litet smycke!

För min egen del är frustrationen väldigt stor – i söndags åkte vi till Gustavsvik för att bada med barnen. Vi hittade inte på så mycket på jullovet, bla för att jag ju var sjuk (utmattad, hjärntrött eller vad ska man säga?), så vi ville ändå ge dem något roligt här under vintern. Jag hade inte åkt om vi hade haft flera små barn, men nu klarar sig ju tonåringarna själva och vi var två vuxna på en ganska klok (om än ej simkunnig) 6-åring. Men fan, det tog helt slut på mig och jag känner fortfarande mig totalt slut. Jag orkar verkligen typ ingenting – jag gör nån liten grej (för att inte bli galen) och sen blir jag liksom tvungen att lägga mig en stund, totalt färdig. Det ger en enorm frustration, att vilja men inte orka…

Det hjälper, att gå runt här på gården, men det blir ju inte så långa stunder när det är -13° ändå.

På något sätt är ju ändå kärnan av mig att jag älskar att fundera, planera och GENOMFÖRA saker, det är ju det jag blir allra lyckligast av. Då känns det pissigt att inte orka göra nåt. Men men, för att jag inte ska bli helt deppig så får det bli lite planering av mindre, avgränsade saker, som idag när jag planerat försådden för januari-mars. (Kan för övrigt tipsa om att blomsterlandet har halva priset på fröer nu, ej spons). Vi delar på det mesta här på gården, jag och maken, men just odlingen har jag absolut dragit det största lasset med, och det funkar ju inte. Jag har ju dessutom mitt trasiga minne att ta hänsyn till, men idag tror jag att jag har gjort upp en bra plan.

Man kan ju knappt föreställa sig att det här är en grönskande och prunkande köksträdgård just nu direkt.

För att göra det riktigt smidigt och minimera risken för att jag missar något så har jag gjort kuvert med fröpåsar för februari och mars. Januari nu är det bara chili som ska försås, så det fick komma i jord direkt.

3 av varje fick det bli. Alltid svårt att hitta en lagom balans i antal av allt.

Jag skrev upp längst ner i familjekalendern vad som ska sås varje månad, sen skrev jag samma på ett kuvert och där i lade jag fröpåsarna. Så här:

Jag använder inte riktigt alla fröer, främst tomater som jag väljer mina favoriter ibland. I år ska jag testa kapkrusbär i vårt växthus, testade en gång i förra huset men fick bara spinn eller mjöldagg på dem så det blev inget bra, men då hade jag ju inget växthus heller. Jag hade inte tänkt köpa så mycket mer fröer än några tomat- och chilifröer just nu, men nu när det var halva priset tänkte jag om, det gör ändå stor skillnad, så nu är det mesta beställt.

Jag har lärt mig att mina tomater blir mycket bättre om jag väntar med dem lite, så det blir sådd i februari för kruktomater och i mars för fullstora som ska ut på friland (och till växthus).

Idag har jag legat på soffan och vilat, helt slut, tre gånger, och det här är min sista insats för idag (plantera chili : 1, göra ugnspannkaka : 2, planera och blogga : 3) . Kram på er, och hörni, låt bli att gå in i väggen ❤

Kallt och stilla

Det går ju inte skriva nåt just nu utan att först och främst bara nämna hur kallt det är ute. -15,5 grader visar termometern här just nu, och i kylan så står livet på gården nästan still. Grisarna rör sig i princip bara utanför dörren när de ska äta, går det under ca 4-5 minusgrader så sover de mest bara bort tiden. Där har vi hängt på en liten ”frostgardin” nu i form av bubbelplast, och fyllt på med extra hö, så de har det helt ok.

Hönorna håller sig med inne, och hänger i hönshuset eftersom det är mer isolerat än tunnelväxthuset. De är lite uttråkade, men har med hjälp av lite extra belysning (mest för att få en vettig dygnsrytm och inte börja gala/kackla mitt i natten) börjat lägga ordentligt med ägg nu, men ut går de inte så länge det ligger snö på backen. Där inne ligger det på ca -5 grader nu, men över vattenautomaten hänger en värmelampa, så de klarar sig också bra.

Våra tre stallkatter har vinterpäls som lodjur ungefär, den är helt magnifik! Men -15 tycker vi är väl kallt för dem, så de är nu inhysta i garaget och hobbyrummet där nere, där det ligger runt 5-6 grader plus och finns mat, vatten och en kattlåda – det har de inget emot kan jag säga, även om de inte kan gå ut därifrån utan att vi släpper ut dem (vi ger dem flera möjligheter till det varje dag).

Vi själva går inte ut några längre stunder heller, Filip var ute en kort sväng med en kompis men kom in efter bara 10 minuter – helt knallröda om kinderna. Vi vuxna går mest ut för att se till djuren – eller skjutsa på de större barnen. Men vackert ute är det ändå! Ska fota lite till helgen om kameran tillåter i kylan, bilderna i inlägget idag är från förra vintern.

Nu har jag jobbat tre dagar på 50%, och det är verkligen precis vad jag klarar av nu. Jag orkar koncentrera mig kanske 20-30 minuter åt gången, sen behöver jag en mikropaus (typ gå o hämta en kaffe, titta ut lite, eller sticka ett par varv). Det kommer såklart bli bättre allt eftersom. Två av dagarna har jag också åkt och tränat – anpassat så det inte blir så hög belastning på pulsen, men styrka går bra att köra. Blir såklart lite extra trött efter det med än så länge, men det gör gott för hjärnan!

Vad gör ni i kylan?

Det kommer fler jular…*

Jag har inte, och kommer inte, skriva så mycket om den här julen eftersom en av de värsta dagarna jag varit med om. Härligt med tonåringar ändå.

Men, två saker var bra – att se Filip glad över sina paket, och så den julklapp jag själv fick av maken, nämligen en helg på hotell i Göteborg, alldeles bara för mig själv! Ser SÅ mycket fram emot detta, ska bli nästan löjligt skönt att inte tänka på nån annan än mig själv. Det enda smolket där är väl att man kanske skulle velat haft lite mer ork, nu får den ju liksom övriga livet, gå lite på halvfart, men det blir bra det med.

Stiligast av alla!
Nåt paket eller två blev det – mest uppskattat var såklart LEGO

Sen passade vi på att ta en kortare led ute häromdagen, när det för en gångs skull INTE var pissigt väder utan faktiskt solen sken en kort stund. Så himla fint! Brukar ju lägga tips på leder under ”vandring”, men denna led som kallas Fabrikören som utgick från Bauergården i Bunn var inte tillräckligt fin för att tipsa vidare om – mycket delar på vägar av olika slag. Men fint vid sjön!

Minns knappt när jag såg en sån blå, vacker himmel senast.
Alltså förlåt, men jag KAN inte slappna av med små barn på brygga med isvatten? Ser absolut framför mig 1000 sätt han ramlar ner i isvaken och dras ner av sin blöta overall. Är det bara jag?
Vackert ljus och milda färger över Bunnsjön
Är man trött lägger man sig ju helt sonika ner och vilar lite. Rosarosig om kinderna likt sin nya tröja!

Nu skrotar vi mest runt här hemma, jag har dragit på mig en förkylning och har inte kunnat träna så som jag hade hoppats på under lovet, men kanske ger det sig snart. Det blir lite småfix och annat här för att få dagarna att gå, men det är svårt att motivera sig till nåt alls efter att det blivit mörkt vid typ tre…

Hoppas ni haft en bättre jul än oss – önskar er en god fortsättning!

*Det kommer fler jular, säger Underbara Clara i en text, och det är väl sant. Men ändå, så himla många jular med barnen hemma får man inte ändå, så fortfarande känns denna tung så in i märgen – över skitsaker som eskalerade utom kontroll. Vill bara dra ett streck över denna.

Grått o blandat

Jag har haft lite svårt att få fokus till att sätta mig och blogga denna veckan, det har liksom hänt en massa saker men jag har inte orkat skriva så detaljerat om det, och då känns det mest som någon form av upprabblande av saker. Samtidigt vill jag för min egen skulle gärna skriva lite vad som händer med, och eftersom inte inspirationen för nåt vettigt verkar vilja infinna sig så får jag väl ändå gå på att rabbla upp veckan. Men värt att nämna är ändå att från att ha varit lite i botten av energitanken förra veckan så har det ändå, trots en mängd aktiviteter, sakta börjat fylla på med lite energi igen ändå. Inte mycket, men det är inte helt i botten.

Veckan på jobbet började med en två dagars utbildning i projektledningsmodellen LFA, bra utbildning och en väldigt logisk modell att både förstå och jobba utifrån. Kändes bra!

Onsdagen var sen en heldag med vår nya avdelning och avslutades sen med en julfest, som liksom var så knepig att den egentligen behöver ett eget inlägg – men det har jag inte lust att skriva om just nu, så det får stanna där. Jag hade dock en extremt bra hårdag, men fick inte till några vettiga bilder på julfest-klädseln.

I torsdags jobbade jag hemifrån, och fick viga rasten åt att skotta snö med fyrhjulingen, då det vräkte ner ungefär en decimeter till. Väldigt roligt sätt att skotta på – nu håller jag tummarna att den mesta snön ska ligga kvar trots att det utlovas lite plusgrader framöver. Vi har typ 2 decimeter totalt här nu, och då har det ändå packats ihop en del i dagarna nu när tempen legat över nollan.

I dag har det varit Julstädning med stort J på schemat, det har varit tämligen eftersatt här hemma och behovet var stort. Nu känns det oerhört tillfredsställande att det doftar lite svagt av såpa och inte finns många dammkorn, plus att jag ställt upp det julpynt jag vill ha. I morgon tar vi in granen som maken köpte idag!

Högt upp på min hylla i köket står min allra mest kära prydnad, mormors julljusstake, som hon faktiskt fick från sitt föräldrahem så den är från början av 1900-talet! I år har även Underbara Claras vinterbok fått en plats på hyllan, tillsammans med lite gammaldags tomtar. Annars är det ganska sparsmakat med julpynt här, jag har inte så mycket som jag verkligen tycker om – en del är billigt skit rent ut sagt, som jag köpt när vi flyttade ihop, och det är inget jag vill ställa fram längre. Kaaaanske man skulle orka åka till Gröna Lund i Vireda en sväng i morgon och kolla efter några tillskott……

Så, en inte så spännande rapport av det som pågår här, men nu vet ni i alla fall att jag lever 😉 Kram på er, och ha en bra andra advent!

Hemmaterapi

Idag jobbar jag hemifrån. Det är frukostrast och jag var nyss ute och gav grisarna deras morgon ”gröt”, lite ljummen för att värma de små liven, och så har katterna och hönorna fått mat med, men nu kände jag att jag hinner skriva en liten stund här med.

Jag är trött nu – riktigt genomtrött, sådär att jag känner att det kommer krävas mycket vila och lågt tempo ett tag nu. Hösten har varit SÅ rolig på jobbet, men också socialt intensiv, och även om det inte bara tar utan även ger energi, så blir totalen ändå att det går åt en del. På hemmafronten har det väl inte varit något särskilt, men eftersom det som i särklass tar varenda uns energi av mig är konflikter (även när det är småtjafs) – och vi har två tonåringar – så är det inte så konstigt att batteriet känns rätt urladdat nu.

Nu har jag flera hemma-jobbardagar inplanerade, avsaknaden på det sociala ger viss vila, men sen är ju det allra bästa just att jag är här – på gården. Alltså detta ställe… Det är REN terapi (speciellt när man är själv hemma utan distraktioner) att bara befinna sig här. Kunna kolla ut på naturen i vilket väderstreck som helst, gå ut och ställa sig och lyssna på tystnaden, tassa runt i ett varmt hus utan ett ljud som stör… Nu är det dessutom EXTRA mys, eftersom jag pillade upp all julbelysning i helgen, så i varje fönster står en adventsstake eller hänger en stjärna, och ute på huset hänger utebelysning lite varstans. Kan få såna intensiva lyckokänslor av att bara gå runt här hemma lite, så det blir också världens bästa energiboost. Men lugnt, det kommer det behöva vara ett tag nu, för att ändå ladda på ordentligt.

Dagens arbetsplats är vid den vita stolen till höger. Inte den mest ergonomiska av våra två kontorsplatser, men så makalöst vackert att sitta här.

I helgen stickade jag lite på tröjan med, är nästan helt klar med ena ärmen nu, och själva mag-/ryggdelen (livstycke vill jag säga, men det kändes extremt gammeldags), så den är bara en ärm i från att vara klar! Känner mig makalöst stolt över mig själv – tröjan är långt ifrån perfekt men den är ändå helt ok och jag har gjort den helt själv liksom! Lovar att återkomma med bilder när den är klar, jag kommer inte kunna hålla mig ifrån det ju 😉

Det är nästan dags…

Det börjar bli dags nu, känner jag. Dags att kliva från höstregn och blytungt kvällsmörker till vinter- och julmys, med utebelysning, adventsstjärnor och en massa extra ljusstakar. Men än är det liiiite för tidigt (tycker jag), jag känner att det på något sätt är anständigt att vänta till efter äldsta killen fyller 17 nästa helg (oklart vad det har med honom att göra, han bryr sig då rakt inte). Men längtet – det har börjat lite smått. Knatade runt på gården i helgen och knipsade lite gran- och enris, gjorde en krans till ytterdörren och ett litet ”vinterarrangemang” att ha bredvid. Har bara en enda kruka med lite stackars ljung i, och vid vår stora entré känns det väldigt futtigt, men jag orkar inte – det är snart för kallt ändå.

Att kunna plocka in enris från gården gör mig rent lycklig!

Det var det första lilla längtet som kom i helgen, kanske hjälp på traven av den ständigt närvarande doften av glögg på jäsning (doftar dock bara glögg rätt upp och ner) från byttan i köket. Och kanske också lite av det lock av mörker som nu sänkt sig över alla delar på dagen då vi är hemma till vardags… Till och med kylan känns lockande, om den håller sig under nollan och ger lite vacker frost eller kanske till och med snö – bara den inte stannar på +3 grader och ösregn. Kan vi ta ett litet längtansfullt kik från de två gångna vintrarna på gården kanske? Jo men det gör vi!

Ett falurött hönshus och ett lika rött stall – det måste vara det vackraste som finns mot vit snö! Det VAR visst lite snö i vintras ändå, mindes det som att det var väldigt kortvarigt dock?
Helt annat än en lerig gårdsplan…
Vårt falusvarta hus är inte RIKTIGT lika vackert i snön, men med julbelysning på vindskivorna och flaggstångsbelysning så är ändå trivseln 1000ggr högre än det är nu!

Så jag hoppas att den här tiden av icke-årstid blir kort och att vintern hellre blir snöfylld än blaskig. Om inte annat så är det roligt att skotta med fyrhjulingen 😉

Härdsmälta

Min hjärna är just nu rätt trött efter att ha växlat mellan total klimatångest, stress över hur akut läget är, vanliga jobbsaker som ska göras och så vardagslivet. Det har varit så stora svängningar att det faktiskt blir helt utmattande, och nu skulle jag helst av allt bara vilja vara ledig till sen nästa höst, stänga av alla former av nyhetsflöde och sociala medier och bara jobba på gården…. Men tydligen vill banken ändå ha sina räntepengar, vi är LÅÅÅÅÅNGT ifrån självförsörjande på mat här hemma (vi KANSKE skulle klara familjen nån månad där runt skördetid, men övriga 11 månader räcker det inte till) och av någon anledning verkar inte svenska spel förstå vilken lottorad de ska pricka in.

Vädret har inte direkt piggat upp heller.

Här på gården är det mycket som står i startgroparna nu. Herta ligger ju och ruvar och jag TROR att det någon gång under nästa vecka är dags (om det nu blir några kycklingar alls). Blir det det så har vi som plan att försöka introducera 4 inköpta vaktelkycklingar till henne samtidigt, de ska hämtas i helgen och sen ska de på något sätt läggas under henne tillsammans med hennes ”egna” kycklingar.

Med ett kompostgaller till är barnhörnan klar

I tunnelväxthus har machésallat och någon form av asiatisk spenat börjat titta fram lite smått, och så ett land där jag inte under några omständigheter kommer ihåg vad jag odlat. Kanske sallad? Kanske rädisor? Kanske någon annan spenat? Det är ju pest att inte ha tillgång till sitt minne! Det blir fort torrt där ute och det går åt många kannor vatten för att vattna igenom det, men än är det för tidigt för att slå på vattenpumpen vi har kopplat dit.

I övrigt försöker jag mest låta bli att klippa ner gamla perenner för att alla insekter ska ha en chans att få vakna ur sin vintervila först. Däremot ska jag nog ta ett grepp om vår altan vid entrén och tömma alla gamla krukor med döda växter som stått över vintern och kanske fylla på med lite nytt där – penséer borde funka även om jag nog kanske väntar till efter nästa veckas köldknäpp. Jag ska även försöka få ner de Dahlia-knölar jag köpt i lite jord så de kommer igång – de ska vara i stora krukor vid altanen sen har jag tänkt.

Till helgen ska vi nog försöka få ordning på det sista stängslet till fårhagen med, om det inte blir alltför dåligt väder.

Just det – återhämtning ska hinnas med också….

Helgens arbete på gården

Herregud vilken spretig helg det här har varit… Bråk med storbarnen om läxor och skärmtid, barnkalas för minste som ju just fyllt 6 år och idag har det varit en heldag ute på gården. Det sistnämnda har varit det bästa med hela helgen, jag skulle kunna ha det så här varje dag! Helt slut är jag men på ett skönt sätt…

Ute på ena kullen hittade vi lite snödroppar som tittar fram, och en hel del lökväxter av något slag som är på gång.

Det vi har gjort hela dagen är att vi har stängslat in kullen precis bakom vårt hus. Här ska vi, om allt går som det är planerat, ha sommarfår som vi lånar in. Idag har vi fått sätta stolpar – eller det får maken göra för jag orkar inte riktigt spetta så att spettet hamnar i samma hål hela tiden, det är liksom livsfarligt att vara mina fötter när jag spettar… Jag har istället monterat de där små ”skruvarna” som eltråden går igenom, alla trådar och band enligt de höjder vi fått från får-ägaren. Tror vi varit ute närmare 7 timmar, men vi är inte riktigt klara än ändå. Resten av stolparna som ska ner gick inte att slå ner pga att det är tjäle en bit ner i backen än – ovanpå är det däremot ett gosigt lager riktig lervälling…

Det är så roligt med sånt här, man får lära sig hur man stängslar, vad det är som gäller om man ska ha får och så får man liksom greja hela dagen ute. Det har varit ganska skön temperatur även om det inte var så inspirerande väder, och runtomkring har fåglarna kvittrat från alla håll och kanter. Jobbet är precis lagom komplicerat, man sysselsätter huvudet lite men samtidigt tömmer man även hjärnan på allt. Ljuvligt!

Nere i garaget så håller tomaterna på och tar sig, de växer ganska sakta pga jag har det svalt där inne (mellan 8-14 grader växlar det), men de ser ut att bli knubbiga och fina. Har även sått lite gurkfrön i en kruka i vårt köksfönster, ska se om jag också kan få till lite fönstergurka innan det är dags att så i växthuset. Nähej, nu ska vi äta lite och sen tänker jag inte röra ett finger till! Kram på er!