Krigsmålning på högsta nivå

I morgon (inte på lördag som jag skrev innan, jag är eventuellt lite förvirrad) är det dags för årets julfest med Western-tema här på jobbet. Som jag sagt innan så älskar jag maskerader, men om man inte är helnöjd med sin outfit så är det värre… Man vill ju både känna sig lite fin och dessutom vara bra utklädd! I år fick budgeten (0:-) styra, så det enda klädesplagget jag köpt in funkar att använda till jeans eller så med, så det är inte så jätte”indianigt” (jag tror jag just hittade på det ordet, varsågoda att använda det fritt ;-).

Visst, jag har örhängen och halsband med fjädrar, och jag kommer ha mina svarta ”ugs”, men det kändes inte riktigt tillräckligt, så i går gick jag in för att testa lite varianter på indiansmink med. Hittade en jättecool variant på nätet (som jag visst inte hittar igen) där det är sminkat rakt över ögonen. Som tur var så provsminkade jag igår, det var visserligen lite coolt, men inte särskilt snyggt… (ok, jag gjorde den dessutom på max 5 minuter och lite slarvigt, det var ju mest för att se lixom)

Hmm, inte så snyggt…

Sen hittade jag de här bilderna, så nu lutar jag nog snarare åt nåt sånt här…?



Ja, jo, nu ser ju hon liksom mer indianig ut än mig, såklart…



Sen har vi nåt som ser ut som en 70-tals variant av indiansminkning (men det kanske är ciggen som gör det), som inte är lika extrem.

 Så – vilket ska jag välja??? Eller ska jag skita i allt och klä ut mig till en ko?

Min man är expert på modeller

Jag och maken har en tradition, sedan top model började för mååååånga år sedan så har vi följt det varje säsong, och vi har alltid lite intern vadslagning om vem som ska vinna. Man får ett par avsnitt på sig att välja sin favorit, och sedan är det bara att hålla tummarna….

Det sjuka (eller ja, hela grejen är nog ganska sjuk) är att vi börjar bli väldigt bra på det, båda två, och numer är det sällan vi har fel 😉 Roligt med en make man kan titta på sånt med!

Annars har dagen varit seeeeeg som kola (mmmmmm, kola….) och jag har känt mig som en gammal, stel tant (mmmm, bridgeblandning) med världens träningsvärk. Har dessutom varit vääääldigt sugen på chokladefterrätter, MEN jag hoppade ju på LCHF för nästan två veckor sedan (igen) så jag har varit duktig och låtit bli. Kom på hur jag ska få det att funka lite längre, jag ska helt enkelt inte väga mig alls. Det är när jag väger mig jag blir förbannad över att det går sakta, och då ger jag upp…

Nu ska jag prata med en gammal kompis från högskoletiden som är i stan för en gångs skull – väldigt trevligt!

Lättar hjärtat

Aaaaahhhh, paus på jobbet, har sprungit som en tätting här på inflytten idag, men nu, i några minuter, verkar det vara lugnt. En stund kvar dock – till åtta blir det väl ungefär – men om man får pausa lite så här så känns det ändå ok.

Men det är rätt coolt ändå, vad ”skönt” det är att blogga. Att bara tömma huvudet på de tankar som flyger runt, oviktiga eller viktiga, utan att bry sig om om någon tycker det är intressant eller inte, det är ju trots allt helt frivilligt att läsa så det blir ju inte samma sak som när man pratar med någon. Däremot är det ju mycket man INTE skriver om med, så klart, inte alltför privata saker och så, men ganska många gånger finns det så pass mycket saker som trängs i huvudet att det blir lite att skriva ändå. Ibland är det bara lite dagbok, men ofta är det bara just den här känslan av att det är SKÖNT att få ur sig det som gör att man verkligen vill skriva! Dessutom är det lättare att skriva än prata, ingen blir uttråkad (eller ja, det kanske ni blir, men då har ni nog slutat läsa redan innan ni kommer hit ner) eller kommer med åsikter som inte ”passar” (haha, det lät lite fel, men ibland orkar man ju inte med olika sorters åsikter). Jag är värdelös på att prata om saker och är expert på att lagra det i mig i stället, men här blir ju åtminstone en ‘liten’ ventil. Det är ju egentligen sjukt egocentrerat att bara skriva om sig själv, det man själv vill och känner, men ibland kanske man behöver vara lite egoistisk…?

Se – nu känns det genast lite bättre igen, tankarna i huvudet faller på plats någorlunda, och de sista justeringarna inför mässan i morgon kan genomföras. Tack för att ni höll mig sällskap!

Blogg bloggeti blogg blogg

Gud vad less jag är på att bara skriva tråkiga saker om förkylningar, vattenkoppor och öroninflammation, men det känns som det inte händer nåt annat just nu, ja förutom att det är fullt ös på jobbet då.

Så, jag väljer att blogga om nåt helt annat, nämligen lite om bloggarna JAG läser =)

Ja först ut är ju bloggarna som tillhör folk jag känner – självklart Jossans blogg (hon är ju en av mina allra bästa vänner), och även Marias. Båda är ganska dagboksorienterade, men det är alltid roligt att läsa om folk man känner. Därför är det även kul att läsa Alice blogg, hon är praktikant hos oss på Elmia, nyss fyllda 18 och har en liten annan syn på livet än oss gamla slitna småbarnsföräldrar…

En av mina absoluta favoriter är ju den oslagbara Ketchupmamman, har ni inte läst hennes blogg så gör det! Helt klart en av de sakerna som gör att livet känns väldigt mycket roligare! Hon är en skön småbarnsmamma (eller ja, hennes barn är lite större än mina – hur länge räknas man förresten som småbarnsförälder???) som skriver om vardagliga saker med inte bara lite, utan en helt hink med humor.


Ketchupmamman har även gett ut en egen bok baserat på sin blogg, den skulle helt klart stått på min önskelista om jag inte redan läst hela hennes blogg. Ett par gånger, till och med.

Hos Stephanie kan man läsa om en familj som valt en lite annorlunda livsstil – de har just börjat ett liv i husvagn där de kommer åka runt över hela USA och sälja stämplar till scrapbooking! Hon är fantastiskt duktig på att fota dessutom, och det finns mycket fina bilder på hennes dotter på bloggen (såååå söt!).

Sen har vi de ”snygga” bloggarna, Clara och Sanna Lund, båda skriver om mode, inredning och en del mat, men framförallt är det mycket fina foton. Helt klart värda ett besök!

Självklart kan jag inte låta bli åtminstone ett par kändisbloggar med, min favorit är 20-åriga (?) HanaPee som har en riktigt skön självdistans till sig själv, och den klart snyggaste headerna av alla bloggar jag läser!

HanaPee, med världens skönaste minspel!

Känner jag att jag vill förfasas över något extremt ytligt så skrattar jag gärna lite åt Kissie, och vill jag se något annat annorlunda kan jag titta in på Fookie. *host host*

Dessutom finns det en drös bloggar som jag tittar in på utan att följa dem, men jag kan ju inte skriva ett HUR långt inlägg som helst… =) Vad läser ni för bloggar???Länk

Svunna dagar?

Jag kände lite oväntat ett styng av sorg idag på vägen till jobbet. Jag var egentligen på rätt bra humör (brukar vara det om morgonarna) och lyssnade på David Guetta’s ‘Sexy bitch’ (jaja, men det är en av mina favoritlåtar, kan inte hjälpa att titeln låter som valfri hiphop’are med guldkedjor har snickrat ihop den… 😉 ) när jag helt plötsligt kände mig oerhört gammal. Ni vet, jag kände lite att det hade varit riktigt kul att gå ut och dansa (helst till just den låten), men om jag skulle göra det nu så skulle nog känslan av att alla yngre ute (eftersom den lilla erfarenhet jag har av utelivet säger att den typen av låtar bara spelas på ställen där den mesta publiken är runt 20) tyckte att man var alldeles för gammal för att skutta runt till den musiken lägga lite sordi på feststämningen.

Så där satt jag i bilen och började önska att jag hade varit ute mer när jag var 20, fast vi var ute i princip varje helg och just då varken hade råd eller lust att gå ut mer gånger i veckan… Det är väl ofrånkomligt att man önskar att man hade gjort vissa saker mer när man var yngre (tex om man kunde gå tillbaka och prata med sig själv när man var 20 – då hade jag bankat mig själv i huvudet och sagt ”för helvete, du är ju skitsmal nu, ta på dig nåt kortkort och gå ut och ragga lite mer” 😉 ), men det har nog ändå inte slagit mig direkt, förrän nu.

Jaha, det här måste vara rekord för antal parenteser i ett enda inlägg, som dessutom inte är så långt… =)

Ett eget universum

Jag vet att forskare sedan ganska länge har jobbat med teorier om att det finns flera parallella universum, men det borde ju i ärlighetens namn inte vara så svårt att bevisa?!?! Jag menar, tänk när man sitter på jobbet, där finns det två alternativa universum bara där – ett där man har häcken full och tiden går så fort att man inte hinner med hälften av det man borde, och ett där det är ganska lugnt och tiden sniiiiiiiiglar sig fram i ”herregud-är-det-fortfarande-10-minuter-till-frukostfikat”-tid.

Och så fritiden, även här är ju knappast tiden konstant. Gör något roligt och du önskar att det varade för evigt i stället för de 10 minuter det tog, städa och det tar ALDRIG slut… Dessutom måste ju tiden vara ljus-beroende, för varje kväll tänker jag att jag ska hinna göra en MASSA saker efter vi lagt barnen (vid ca 20-tiden), men *Poff* så är klockan minst nio och det enda man orkar göra är att masa sig upp i soffan.

Jaja, eftersom tiden knappast är ett ämne man kan förfina och förändra (i alla fall inte i nuläget) så sitter jag här en tidig morgon på jobbet och väntar på frukostkaffet…

Men – en oerhört bra nyhet (ja egentligen bara för mig själv, men skit samma, det är ju min blogg 😉 ) är att jag har gått ner 1 kg första veckan! Bara 4 kvar till mitt mål, eller 6 kg till drömmålet…. Nöjd! Bestämde däremot redan innan jag började att den här gången ska jag köra en mer långsiktig plan, dvs får jag spatt-ryck och bara MÅSTE smaka på något så gör jag det, i liten mängd. Skillnaden blir då att jag inte ”ger upp” direkt om jag skulle fuska… Dessutom har jag bestämt sedan innan att morgondagens fest inte är en dag när jag kommer vara rabiat LCHF’are, fest har vi nån gång vartannat år och då får de ju vara fest!

Ibland är det bara skönt att skjuta nån…

Jag gillar att spela, tv-spel, dataspel och sällskapsspel med för den delen. Jag spelade långt innan jag träffade maken, och eftersom vi sen har haft det gemensamma intresset så har det ju såklart blivit så att jag fortsatt. Det är väl egentligen av två anledningar, dels för att jag tycker att det är riktigt kul om man har ett bra spel, man försvinner ju lite iväg en stund från vardagen, och i ett spel är du ju dessutom mer delaktig än i en film. Den andra anledningen är väl lite fånigare, men jag tycker om att maken är lite ”stolt” över att jag spelar, att jag kan hänga med och att det går att prata spel med mig.

Sen gillar jag allra mest spel där man samtidigt är social, dvs spelar antingen med (eller mot) andra verkliga personer på nätet, eller kanske allra helst när vi spelar tillsammans jag och maken (finns tyvärr väldigt få sådana bra spel för övrigt), jag vill helt enkelt ha någon att prata med samtidigt.

Däremot blir det ju inte särskilt mycket spelat nu för tiden, när barnen har lagt sig och man plockat undan dagens ranson av skräp och leksaker över hela golvet finns det inte alltid tid och ork. Men OM det gör det så finns det faktiskt något ganska tillfredsställande över att skjuta på någon, för även om det nu bara är ett spel så får man ur sig lite av de aggressioner man samlar på sig under dagen 😉

Amerikansk evolution

Jaha ja. Nu är den här, ekorren som borde sättas på LCHF diet…


Universums ordning är återställd, nu är inte bara amerikanerna och deras husdjur feta utan nu är även de vilda djuren sjukligt överviktiga.

Vet inte om det är någon form av missriktad tanke att man är ”snäll” som gör att man matar en ekorre till den ser ut som en boll, eller om man faktiskt tror att den mår bättre av det???

En solig iaktagelse

Visste ni att om man solar en lagom degig mage så kan den bli lite ojämnt brun. Det gör att om man sen kisar lite mot sin spegelbild i ett mörkt badrum så ser det nästan ut som man har magrutor istället för degbollar på magen. Jag skrattade en lång stund, men inte framför spegeln för då rör sig magen på ett sätt som inte för tankarna till muskler direkt.

Jag minst det som det var igår (eller var det 17 år sedan?)

Ok, nu kommer jag snart låta cynisk, dömande och dessutom gammal (vilket jag ju absolut inte är), kort sagt så kommer det bli ett blogginlägg av hög klass!

Bal.

There, I said it.

Kommer ni ihåg? Ni vet på gymnasiet där, när det enda vettiga man gjorde hela sista året var att planera inför balen. Och då var jag INTE en av de modeintresserade, skönhetsinriktade tjejerna, tro mig. Jag kommer ihåg vad jag hade på mig – en illasydd klänning i thaisiden, sydd av nån tant som nån på mammas jobb kände. Hon var asdålig på att sy, men det var i alla fall billigt. Jaja, i alla fall så är man ju tämligen egocentrerad där i tonåren, och jag har inget riktigt minne av hur alla ANDRA såg ut. Men idag var det ett bildkollage i Jnytt (du hittar alla bilder här), jag vill inte lägga upp någon av bilderna eftersom det skulle kännas hemskt att peka ut någon PERSONLIGEN. Däremot är det ju väldigt kul att fnissa åt folk i allmänhet, speciellt nu när man är oändligt mycket mer världsvan och vis än tonåringarna det gäller nu…

Efter att ha fnissat en stund kom jag fram till att vi har tre ganska tydliga kategorier:

Det Coola Paret
Ni vet, innetjejerna och killarna. Här är det helt klart mycket pengar som ligger bakom, och de flesta går lätt att peka ut på den rejäla sol-(eller fusk-)brännan, den avsevärda mängden smink, de dyra skorna och inte minst den väldressade Killen (obs, denna accessoar är minst lika viktig som en snygg handväska).

Anarkisterna
Ja, eller det kanske inte är rätt ord, men här hittar man de som egentligen tycker att balen är ett påhitt för att förringa studietiden till ett ytligt jippo, och som ABSOLUT inte skulle gått egentligen, men som kommer för att göra ett Statement. Nämligen att ”nu är jag här, men jag visar med min klädsel att jag tycker att sådana här ytliga tillställningar är fjantigt och förmodligen också kvinnoförnedrande”. Här hittar vi väldigt speciella klänningar OCH kostymer, för här har även killarna en Åsikt. Det går förvånansvärt ofta mot det tantiga hållet här, när det gäller klädseln, och färg är mer regel än undantag.

De Grå
Ni vet, medelmåttorna, de ”vanliga” människorna. Tillhörde själv den här kategorin när jag gick på bal (och gör det förresten nog än när jag tänker efter). Det är här man faktiskt hittar de vackraste klänningarna, de som är eleganta (även om det kan vara ett missvisande ord när det gäller tonåringar) och ganska enkla. Killarna är fina i sina ganska vanliga kostymer, där gissningsvis ett stort antal kommer från Dressman, inget ont om det.

En annan sak som går igenom de flesta kategorierna är att Killar Är Inte Snygga i Tonåren. Alltså det kvittar hur vältränade och stylade de är men de är ju bara så oproportionerliga och liksom inte färdigvuxna. Men de är söta i alla fall, och de vill så gärna. Och dessutom är gissningsvis tjejerna precis så egocentrerade att de inte märker det i alla fall….

Vilket kategori tillhörde du på balen, och vad hade du på dig?