Jag vill….

Hur bra jag än trivs med mitt jobb så skulle jag absolut egentligen vilja jobba max 50%. Dels för att det är mer rimligt egentligen, om man ska få sin vardag att gå ihop, men även för att det finns så himla mycket saker jag skulle vilja fylla min tid med. Jag har en massa saker jag vill göra, tänkte jag skriva, men då låter det som det skulle vara något som stressar mig och det är inte den sortens saker! Men så här då:

Jag vill hinna läsa mer böcker, massor med böcker, varje dag. Varje bok är ett äventyr och ger så mycket, även såna jag läser (dvs inte tunga, litterära mästerverk utan snarare läskiga deckare, thrillers eller viss fantasy).

Jag vill hinna baka mer, sätta en deg och ha hembakat bröd som stapelvara här hemma.

Jag vill vandra mer, ut i naturen och se nya vackra landskap, mer än gärna med hela familjen som sällskap. Oerhört gärna på längdskidor, vintertid!

Jag vill sticka mer! Jag är nästan klar med min tröja, och känner att det ju är ett galet bra sätt att få precis såna tröjor som jag vill ha! Eller ja, förutsatt att jag inte vill ha något med mönster eller olika färger, för min taskiga minnes- och koncentrationsförmåga gör att jag behöver kunna ha ett förlåtande garn och projekt för de småfel som bli.

Jag vill pussla roliga wasgij-pussel, som inte går att gå ifrån eftersom man ALLTID ser den där sista lilla biten precis när man ska resa sig.

Jag vill fota mer, mycket, mycket mer. Ta med den riktiga kameran ut och inte bara knäppa snabba bilder med mobilen, jag vill gå ut och leta upp alla vackra detaljer ute i naturen, det gör mig såååå himla glad.

Jag vill lära mig att secondhand-shoppa. Det låter ju knepigt, men jag kan verkligen inte se nåt vettigt i secondhand-butiker och från de kompisar jag har som hittar SÅ fina saker så verkar de vara eniga med att det kräver övning och tid.

Jag vill skriva mer! På bloggen, i en bok, vad som helst egentligen!

Så ni ser, jag har mängder med saker att lägga min tid på, saker som inte är nåt stressiga alls utan egentligen bara saker som var och en är avkopplande och ROLIGA! Det är dessutom nu på vinterhalvåret det finns tid (eller ja, inte när man jobbar tekniskt sett) för de här sakerna, på sommarhalvåret är det ju allt arbete på gården som lockar och känns roligt, då är jag helst inte inomhus alls!

PSegentligen vill jag också typ dreja, men det är lite för dyrt, kan inte ske på hemmaplan – och OM jag hade haft det hemma så hade det eskalerat på nolltid till att vi skulle haft krukor, skålar och vasar överallt här hemma, så kanske lika bra att jag låter bli, hahaha!

Hemmaterapi

Idag jobbar jag hemifrån. Det är frukostrast och jag var nyss ute och gav grisarna deras morgon ”gröt”, lite ljummen för att värma de små liven, och så har katterna och hönorna fått mat med, men nu kände jag att jag hinner skriva en liten stund här med.

Jag är trött nu – riktigt genomtrött, sådär att jag känner att det kommer krävas mycket vila och lågt tempo ett tag nu. Hösten har varit SÅ rolig på jobbet, men också socialt intensiv, och även om det inte bara tar utan även ger energi, så blir totalen ändå att det går åt en del. På hemmafronten har det väl inte varit något särskilt, men eftersom det som i särklass tar varenda uns energi av mig är konflikter (även när det är småtjafs) – och vi har två tonåringar – så är det inte så konstigt att batteriet känns rätt urladdat nu.

Nu har jag flera hemma-jobbardagar inplanerade, avsaknaden på det sociala ger viss vila, men sen är ju det allra bästa just att jag är här – på gården. Alltså detta ställe… Det är REN terapi (speciellt när man är själv hemma utan distraktioner) att bara befinna sig här. Kunna kolla ut på naturen i vilket väderstreck som helst, gå ut och ställa sig och lyssna på tystnaden, tassa runt i ett varmt hus utan ett ljud som stör… Nu är det dessutom EXTRA mys, eftersom jag pillade upp all julbelysning i helgen, så i varje fönster står en adventsstake eller hänger en stjärna, och ute på huset hänger utebelysning lite varstans. Kan få såna intensiva lyckokänslor av att bara gå runt här hemma lite, så det blir också världens bästa energiboost. Men lugnt, det kommer det behöva vara ett tag nu, för att ändå ladda på ordentligt.

Dagens arbetsplats är vid den vita stolen till höger. Inte den mest ergonomiska av våra två kontorsplatser, men så makalöst vackert att sitta här.

I helgen stickade jag lite på tröjan med, är nästan helt klar med ena ärmen nu, och själva mag-/ryggdelen (livstycke vill jag säga, men det kändes extremt gammeldags), så den är bara en ärm i från att vara klar! Känner mig makalöst stolt över mig själv – tröjan är långt ifrån perfekt men den är ändå helt ok och jag har gjort den helt själv liksom! Lovar att återkomma med bilder när den är klar, jag kommer inte kunna hålla mig ifrån det ju 😉

Heja på istället för att ställa krav!

Hos tre olika ”kända personer” som dykt upp i mitt flöde på bland annat instagram sistone, så har det diskuterats hur otroligt svårt det är att göra rätt, i detta fallet när det gäller det där med klimatet. Jag blev själv först lite förvånad över när vem-det-nu-var skrev om vilken typ av diskussioner som hade dykt upp på en influenser-träff, men när jag tänkte efter lite så stämmer det nog. Det som tydligen hade diskuterats (nu är jag ju inte direkt en första-persons källa, men jag tror jag uppfattade själva kärnan) var att flera människor med sin inkomstkälla via sociala medier inte vågar skriva om bra val de gör för miljön, av den enkla anledningen att det blir en fullständig SKITSTORM av kritik för att de inte gör mer?! Tex, nån hade börjat välja tåg i vissa resor istället för att flyga jämt, men ville inte skriva om det eftersom då kom kritik att hon bara VÅGADE ta flyget andra gånger, inte äter veganskt, shoppar nyproducerat och så vidare.

Ok, för det första – jag tycker det är ett himla olyckligt klimatval att basera en stor del av sin inkomst på att man ska få andra att shoppa mer, men låt mig prata färdigt. Jag har ett annat exempel (som jag dessutom råkar komma ihåg namnet på), nämligen Ekotipset. Många har nog snubblat åtminstone någon gång över hennes fantastiska tips på billiga och mer skonsamma rengöringsmedel baserade på främst ättika, vatten och diskmedel tex. När hon började publicera sina ekotips så blev hon ÖVERÖST med skit om varför hon körde bil, varför inte elbil (nej det var ju belastning på klimatet), hon borde cykla (nej cykeln består ju också av en ändlig resurs), varför hon inte äter lokalodlad, vegansk mat (hallå hon har småbarn, ni som vet, ni vet), varför hon ens skaffade barn (pga störst klimatpåverkan) och på det stora hela så får hon kritik för att hon inte bor under en sten och äter mossa. Man kunde ju annars tycka att det bara skulle vara beröm och pepp över att hon ens kommer med alternativ som är mer ekologiska än konventionella lösningar?

Och nånstans där blir det fel – vi MÅSTE börja kunna prata om det vi faktiskt GÖR som är rätt, utan att det innebär att vi får skit för allt vi INTE gör. Jag skriver rätt sällan om val vi gör här hemma, för jag tycker att det är småsaker, men jag känner också att jag liksom inte ”förtjänar” att skriva om sånt vi gör, eftersom vi tex kör två bensinbilar. Den ena är gammal dessutom, men den kommer köras här tills den verkligen inte GÅR längre – både av ekonomiska skäl men även lite klimatskäl, för att använda saker LÄNGRE är i sig en positiv sak ur miljösynpunkt. Vi äter kött med, men numer mycket mer sällan än förut, och vi väljer oftare kyckling och fläsk än nötkött – och helst ekologiskt om det inte är för dyrt. Vi flyger inte, vilket såklart minskar klimatpåverkan jättemycket, men å andra sidan har vi aldrig flugit så mycket. Vi MÅSTE kunna se att man gör nånting bra UTAN att kräva att allt ska vara perfekt för det? Och vi måste heja på alla bra klimatinitiativ som görs, varje enskild sak är viktig!

PS, nu ska ni få världens enklaste tips att minska klimatavtrycket som småbarnsföräldrar – köp färdiga kycklingköttbullar istället för de med kött i, minst lika goda tycker hela familjen, och luktar inte lika vidrigt!

En piss i Mississippi

Jag märker att jag inte skriver här inne lika ofta längre, och funderade lite på varför. En del är nog att jag får en stor del av mina ”sociala interaktioner” via jobbet, men en ganska stor del är att världen känns så svår att navigera i just nu. Jag är ju bara jag, och mina i genomsnitt 250 läsare om dagen är mindre än en droppe i internets stora hav. Skulle jag sluta blogga så skulle det nog mest påverka bara mig själv, och nånstans måste jag få utlopp för min lust att skriva (orkar INTE börja med nåt bokprojekt igen som det känns nu). Men det är svårt, jag är alldeles för liten för att påverka någon opinion i krig (eller finns det någon som inte tycker krig är skit och vi dödar inte barn?!?!), klimatfrågor eller ens små vardagsfrågor. Folk dör och dödar varandra, familjer drabbas av allvarliga sjukdomsfall, klimatet är nästan bortom räddning och biologisk mångfald finns snart inte mer. Och i utkanten av allt detta så finns lilla jag, som kanske ena dagen skriver om vad vi sysslar med på gården och nästa tycker det är lite trist att inte ha nån fin topp till julfesten – båda delarna känns ju i ett större sammanhang så banala att det är löjligt. Jag känner heller inte att jag fyller ett behov av verklighetsflykt och lite roligheter, som tex Gynning och Berg pratar om i sin podd. Det här är gissningsvis inte nåt ni som läser funderar på, men ibland blir det som en snårig djungel av tankar jag ska navigera mig igenom för att skriva, och oftare och oftare går jag vilse innan jag kommit fram.

Jag skriver ju för att jag tycker om att skriva, samtidigt skulle det inte kännas lika meningsfullt om ni slutade att läsa. De bloggar jag följer är generellt sätt väldigt breda och avhandlar både högt och lågt, och det tycker ju JAG om att läsa om. Kanske gör ni detsamma – men det känns svårare att skriva om trivialiteter nuförtiden och det är ju mest det mitt liv består av. Jag ser ju lite statistik över det som lockar, ni är många som kommer och läser mina recept vilket gör mig kanonglad, men det är ju inte något jag hinner få fram nya av i någon mängd eftersom det tar (oväntat) mycket tid att lägga upp just recept. Många läser om utmattningen, det skriver jag ju om med jämna mellanrum, men det är inget jag kan/vill skriva om varje gång heller. En del av er kommer för att läsa om arbetet på gården, men kommer jag tappa er nu då över vintern när gården mer eller mindre ligger i dvala? Vad tänker ni själva i allt detta, vad är kul att läsa om, vad ger er inget alls?

Vila och prioriteringar

Äntligen hemma ”på riktigt”, efter 2 dagars konferens i Linköping, en ganska fullspäckad dag på jobbet och ÄNTLIGEN det första träningspasset på två veckor. Jag är SÅ genomtrött nu, en massa ny input och kunskaper och en massa nya kontakter. Det är ju allra mest det senare som drar energi, speciellt när redan huvudet är fullt – att då sitta och ”småsocialisera” med folk jag troligen inte kommer se igen tar enorma mängder energi från mig.

En snabb selfie av den outfit det blev, funkar väl ok men känns inte som julfest.

Vi har ett litet gäng AW’s och sånt i november och december med, men jag har inte riktigt ork för det just nu, och jag vill heller inte prioritera bort träningen som är en hygienfaktor för att jag ska må bra. Satt och funderade på om det är dumt – när man tex börjar bli utmattad så väljer man oftast bort sina ”må bra”-saker och sociala event, och det SKULLE kunna vara en varningsklocka. Men jag känner inte att det riktigt är fallet, det är ingen stress på detta jobbet även om dagarna är tämligen fullspäckade, däremot så tar ju alla sociala event på krafterna på ett annat sätt. Jag får liksom min kvot av mingel och småsnack ändå, och då väljer jag träning istället för det är något jag inte får till annars. Julfesten ska jag däremot gå på, tänker jag. Apropå det förresten, fick en sån humörssvacka när jag skulle packa till middagen på konferensen vi var på nyss, känner inte att jag har ett enda lite mer festligt plagg som inte är 1. för litet eller 2. svinkallt att ha på sig. Vill inte lägga tid och energi på att köpa nåt glittrigt julplagg som sen inte blir använt, men skulle ändå behöva NÅN lite finare topp att kombinera med tex kjol eller så, som man även kan använda till kostymbrallor på våra event och sånt. Får se om jag får tid och ork att gå en kort runda på stan framöver, det känns inte så roligt just nu pga känner mig obekväm i mig själv OCH får lite klimatångest av att shoppa så vill inte att det blir något onödigt plagg som bara används en gång om året.

Men på tal om att välja bort aw mm, så är det ju en MASSA saker jag väljer bort nuförtiden, efter utmattningen alltså. Jag skulle säga att vi har något inplanerat ungefär 1 helg av 10, vilket på ett sätt känns trist pga man träffar väldigt sällan kompisar, men också skönt för då blir helgerna verklig vila från det som tar energi på jobbet. Däremot har vi oftast en (självvald) lista på saker vi vill göra varje helg här hemma, men det är inte samma sak. Nu till helgen ska vi tex äntligen ta tag i att göra iordning på insidan av de nya altandörrarna i vardagsrummet, alltså sätta lister och sånt. Det var ju i somras vi satte in dörrarna, utsidan blev klar direkt men att göra klart inne kände vi kunde vänta till hösten/vintern, så så fick det bli. Men nu är det dags – för snart vill jag ju kunna ha vår julgran här, och då vill jag ha fint runtom!

Så här – minus elsladdar – har det sett ut sedan i somras, men nu blir det foder och lister runt, och så gardiner med. Kommer bli fint att man kan se julgranen utifrån i år, den har stått här innan med men då var det ju bara en vägg bakom.

Nu ska jag i alla fall socialisera med den som INTE tar nån energi från mig, jag och maken ska ta ett glas vin och lite ost, och låtsas att det är fredag. En go brasa i kaminen på det, så kommer jag nog somna ovaggad runt halv nio om jag får gissa….

Om man skulle ta och….

De flesta som känner mig hyfsat väl, vet nog att jag är ganska impulsiv. Faktiskt så ser jag det som en av mina bästa egenskaper – jag är bra på att göra en snabb bedömning på rimligheten i min idé, och sen GENOMFÖR jag idén. Självklart blir det galet ibland, ibland blir det bara fel och ett antal gånger har jag påbörjat saker för att inse att jag egentligen inte har tid eller ork att genomföra det riktigt bra. Vid det senare så är jag oerhört tacksam att jag har en make som oftast hjälper till att färdigställa saker när min ork tryter.

Men ändå, jag har gjort SÅ mycket roligt i mitt liv tack vare att jag följer mina infall! Det kan vara från stort – hej, vi köper en gård och flyttar till landet! – till smått, som att jag i helgen kände att jag ville testa att göra kimchi. Åt ju sååå god kimchi i stockholm och är nyfiken på om jag kan kopiera den! Blir den bra ska ni få recept, det lovar jag – men det tar ju typ minst två veckor innan det är klart… Suck.

Andra impulser jag följt har gett mig tex dykcert, grönt kort i klättring, karriärbyte, diverse konstiga maträtter, stickade vantar, nya planteringsland, diverse gårdsdjur och tre barn ;-). Framförallt har jag lärt mig SÅ mycket på alla mina påhitt! Även de som inte gått helt som planerat har ju ändå gett mig erfarenheter och nya kunskaper, sånt som jag aldrig testat om jag inte GENAST genomfört den idé jag fått för mig. Jag tycker det är sånt slöseri att sitta och hitta på saker man vill göra för att sedan inte genomföra dem?! Såklart inom rimlighetens gränser, annars hade jag väl vid ett eller annat tillfälle flyttat till en söderhavsö och sagt upp kontakten med omvärlden, hahaha….

En annan idé jag fick var ju att köpa en hangris till en av våra hongrisar, och nu bor ju Frank här ihop med Doris. Jag vet inte om jag berättat det? Tanken är ju att dessa två ska vara ett par för livet, och få små minigris-kultingar i framtiden. Han är väldigt stilig – eller hur?

Jag hade egentligen tänkt att detta skulle få bli en städ-helg, men så var det så himla fint väder så istället blev det en utefixar dag idag. Vi plockade upp jag vet inte hur många kilo potatis från potatislandet vi inte satt någon potatis i i år, vi hade varit alldeles för slarviga när vi plockade upp potatis förra året och helt plötsligt så var hela landet fullt med potatis igen. Bra på ett sätt, men det landet skulle egentligen vilat från potatis i år… Vi får se. Jag kommer inte kunna lösa en 4-årig växtföljd på den mängden potatis jag helst vill ha, då måste jag anlägga 2 till stora trädgårdsland och det orkar jag inte sköta om.

Som sagt, så himla fint ute nu – aroniahäcken som är lite varstans runt vår mark är vackert roströd, och på träden runtomkring ligger det som en guldig aura.

Så, vad har varit din bästa – och sämsta – impuls du följt? Och vilken impuls har du INTE följt, och varför?

Unik man är

Vet ni vad – HEEEELT oväntat så var uppenbarligen mitt sug att sticka något jag tydligen delade med typ halva svenska folket, så jag har såklart fått mail om att alla leveranser är försenade. Det hade ju varit kul om det hade varit jag som inspirerat (HAHAHAHA) men nu får jag nog bara inse att man som vanligt inte får några unika tankar direkt. Nåväl, nån gång kommer väl garn, mönster och stickor ändå…

Det är så fullsmockade veckor just nu på jobbet, mängder med nya människor och mycket ny kunskap och mycket som ska organiseras och helst klaffa, så jag är riktigt trött i huvudet nu. Jag har också sinnessjukt ont i mina ben efter måååånga utfallsteg med 20 kg i ena handen i torsdags, speciellt som det varit lite ofrivilligt uppehåll i träningen.

Så vad gör man av en sån helg då? Jo! Man anmäler sig till lördagsmorgonens strongman-pass och hoppas det inte blir ben, sen tar man med familjen och åker och badar en sväng tydligen. Mini behöver öva på sin vattenvana och simning, och det ska ju ändå vara riktigt skruttigt väder ute. Sen är förhoppningsvis alla trötta och nöjda och jag kan dega ihop i soffan 😉 (vilket jag för övrigt gjort nu med). Hoppas ni får en riktigt härlig helg, vad ni än hittar på!

Det värsta ordet

Man skulle kunna tro att jag var mitt i min pms, om det inte vore för att jag knappt har nån pms och aldrig har haft, och för att det dessutom är helt fel tid för det.

Allt skaver och känns fel.

Det är inget direkt som utlöst känslan i sig, inte plötsligt i alla fall, det mesta är som vanligt. Men jag känner mig ledsen och – i brist på andra ord – skör. Det är ett ord jag rent generellt har väldigt svårt för, det känns som det varit ett ”mode-ord” ett tag nu och ett ganska fånigt sådant med, men trots det så måste jag nog erkänna för mig själv att det är precis så jag känner mig. *rys*

Jag betvivlar precis allt. Jag är en dålig förälder, varför gör jag inte mer/annorlunda med vart och ett av barnen? Jag är en dålig kollega, orkar inte ens med alla sociala sammanhang ju och har alltför lite tid och ork över till att hjälpa andra. Jag är en dålig partner, vad gör jag för att förtjäna att bli älskad? Jag är kass på träningen, varför blir jag inte bättre? För någon som normalt sett identifierar sig mer med epitetet stark men böjlig så är ju hela begreppet skör rakt i motsats.

Jag tänker att det är ok att känna allt detta, men också att jag inte behöver lägga så mycket vikt vid det. Det är bara en dålig dag, eller kanske en vecka, och det är allt det är. Jag har sån tur, på så himla många sätt, och en sak jag har tur i (eller hur man nu ska säga) är att jag inte direkt verkar har några anlag för depression. Inte ens när jag var utmattad var jag deprimerad, vilket såklart hjälpte massor.

Däremot måste det vara ok att känna sig deppig (vilket i mitt huvud inte är samma sak som deprimerad) ibland. Men man behöver ju inte låta det ta så stor plats, liksom.

Just nu känner jag mig så himla trött, ingen träning som har piggat upp, en seg liten förkylning som stökar, ganska mycket stora sociala event på jobbet och så värst av allt – mörkret som kryper sig på tidigare och tidigare. Inte alls konstigt att känna sig deppig, ändå blir jag överraskad. Det jag allra helst vill är att sitta uppkrupen i en famn och bara låta någon annan ta hand om mig för en gångs skull, men en vardagkväll som 3-barns mor så finns det på kartan – det är alltid någon som behöver en.

Så, nu har jag terapeutat mig själv här en stund, nu ska jag ta en stor kopp te, en varm dusch och sen sätta mig i soffan och deppa lite. Kram på er!

Det börjar kännas lite tjatigt

Vaknade i natt med världens snuva och mådde rätt skruttigt. Det har hållit i sig hela dagen, är inte jättedålig men förkyld och lite hängig. Känns som jag varit det till och ifrån hela hösten på nåt sätt – mest av allt känns det så trist att det sätter sig i vägen för träningen. Förra veckan missade jag ändå hela veckans träning pga Stockholm och att jag trodde Lukas blivit nerslagen på en åker (det visade sig vara så att han tappat sin mobil där när de orienterade, men eftersom jag inte fick tag i honom och jag såg vart mobilen var så blev jag rätt orolig). I alla fall, jag behöver träningen för att inte få ont i kroppen helt enkelt.

Det har ju ändå varit världens finaste hösthelg, visserligen kallt i luften men så soligt och skön luft att det har varit nästan omöjligt att gå in! I går var jag ju piggare som tur var, för då fick vi göra lite takreparationer. När maken kikade på vinden såg han tidiga fuktskador på råsponten vid nya köksfläkten, och när vi plockade bort takpannorna där var det inte så svårt att se varför – det var inte alls tätat som det ska vara. Men men, vi åkte och handlade delar och lappade och lagade, så nu är det ordentligt gjort. Känner mig så himla stolt över mig själv när jag faktiskt kan göra en sån grej (eller jag och maken jobbar ihop såklart) och vet hur det ska göras på riktigt. Så himla mycket bra kunskaper jag fick med mig från min tid i byggbranschen ändå! Bara att kunna känna sig hemma i en bygghandel är ju skönt – allt detta är såklart inte ens något en riktig hantverkare funderar på, men jag är ändå glad att jag lärt mig en del.

Fick lite vy från ovan, vår mark går ända bort till tallskogen där bakom kullen.
Så här ska det INTE se ut, inget ordentligt uppvik eller manschetter runt.
Men nu ser det bra ut! (Ok, är säkert nåt jag missat ändå, men jag känner mig nöjd i alla fall)

I dag har jag som sagt varit hängig, så även om jag varit ute större delen av dagen så har jag mest gått runt och småfixat lite. Tagit in krukor som inte klarar frost, rensat lite ogräs och så plockat in alla pumpor och tomater – just eftersom det ska gå ner till nollan i natt.

Pumpor lite överallt!
Och de sista tomaterna (de ska inte ligga så här på varandra, jag vet, men nu orkade jag inte lägga ut dem överallt.
Den här pumpan är den största (och vackraste) jag odlat, en muskat-pumpa. Har inte hunnit smaka på någon av dem än, hoppas de är goda!

Precis innan jag skulle gå in för middagen idag så blev jag stående nedanför trappen vid vår tvättstugeentré en stund. Det är så häftigt, ingenting av det som syns här i bilden (förutom de stora, gamla träden i bakgrunden) fanns här när vi flyttade in. Inget växthus, inte blåbärsland, inte blomsterrabatter, inte hästvagnen och inget av varken de två äppelträden eller rönnbärsträden fanns här då. Så häftigt ändå, på bara två år, vilken skillnad man kan göra!

Bara vila, tack

Det är en ganska intensiv period på jobbet just nu. Dels har vi flera evenemang som jag håller i men sen har det även varit mängder med workshops, webbinarier och konferenser där jag varit deltagare, och all input och information blir i så stora mängder ganska tröttande. Man VILL ju ta till sig allt, det är både intressant och viktigt, men energin som går åt till att processa alla möjligheter, hinder, lagar och direktiv är enorm. Antingen går det åt mer energi för mig för sånt här efter utmattningen, eller så blir det bara väldigt mycket mer tydligt nu när inte energin räcker hela tiden.

Jag och min sprillans nya kollega var tex i Stockholm i onsdags, vi åkte på tisdagen efter jobbet och kom hem onsdag kväll, och hela torsdagen var jag så trött av information och intryck att jag gick som i en dimma. Det är lite jobbigt, det känns kasst att man inte orkar på samma sätt, men jag försöker också acceptera att det är så det är. Fick med mig en liten bonusgrej med, vi gick ut och åt precis bredvid hotellet på tisdagen, på ett litet ställe (helt seriöst bara typ 20 kvm) där man serverade typ koreansk fusion. Åt en hamburgare som var bland det bästa jag ätit och fick dessutom till det en kimchi på tärnad rättika som jag till och med medan jag åt, utvecklade en craving efter! Så den ska jag försöka mig på att göra här hemma någon dag, har aldrig gjort kimchi men det här… jag vet inte om jag kan leva utan?

Centralt beläget borde vi i alla fall, var lite orolig att vi skulle fastna i rusningstrafiken hem men det löste sig oväntat bra!

Dumt nog har det även slumpat sig så att jag inte kunnat träna i veckan pga aktiviteter och lite strul med ett barn, så jag ser oerhört mycket fram emot en aktiv ute-helg på gården. Får väl plocka fram lite varmare kläder för det bara, ser ut att bli kyligt men hyfsat soligt. I kväll här nu tänker jag bara sjunka djuuuupt ner i soffan och antingen spela Baldurs Gate eller kolla på Wheel of Times beroende på vad övriga familjen har tänkt göra, och det ser jag också fram emot! Önskar er en fin helg!