Ensamheten

20 juni, 202320 juni, 2023 / LindaG / Lämna en kommentar

I dag är första gången jag tränar på FYRA veckor. Förkylning som blev till halsböld som följdes av 10 dagar med penicillin där kroppen verkade reagera med nässelutslag i slutet – det senare har nätt och jämt lagt sig men nu tänker jag i alla fall testa att träna. Det har liksom varit en ganska deppig period och nu det sista har jag typ haft som en fysisk ångest i kroppen, eller vad jag nu ska likna det vid. Vet inte om det är just det, men jag har känt mig så himla orolig och som att jag typ glömt något viktigt, men det kan likväl vara en reaktion på penicillinet för ångest är inte en känsla jag normalt sett känner. Nu är det som det kryper i kroppen på mig av någon slags odefinierbart obehag och jag har ingen vidare lust eller ork för nånting känns det som, väldigt olikt mig och jag hoppas att det ger med sig snabbt.

En annan känsla som varit påtaglig de här veckorna har varit en känsla av ensamhet. Inte så konstigt när man får hålla sig hemma och jobba hemifrån när man är sjuk, men den kulminerade lite när jag satt på skolavslutningen i årskurs 6 i en fullsatt kyrka och lyssnade på Den blomstertid nu kommer, och inte kände en enda person att prata med. Ensamhet är ett så svårt begrepp att prata om med, det kommer liksom tillsammans med en känsla av skam, det är liksom lite dåligt att känna sig ensam? Det blir komplicerat också, jag trivs väldigt bra ensam och har heller inte energi nog för att framförallt lära känna så mycket nya personer så det kan gå långa stunder innan det blir ”för mycket” ensamhet. Jättesvårt att hitta balansen med, ofta vet jag inte riktigt hur mycket ork jag har till sociala kontakter förrän precis när jag ska ha dem och ibland har jobbet dragit ur all social ork om man haft t.ex. event. Dessutom såklart supersvårt att spontanträffa en kompis – förutom att DEN personen ska kunna så ska ju vardagen funka och eftersom den är ganska fylld måndag-fredag så blir det nästan omöjligt. Helgerna är min viktiga återhämtning och då prioriterar jag ofta att spendera dem på gården med småfix som gör mig gott, men ibland känner jag att verkligen kan sakna att bara sitta och prata smått och stort med en kompis.

Ensamhet är som sagt en knepig sak att diskutera, för samtidigt som jag på ett sätt skulle vilja hinna träffa vänner mer så vill jag ju egentligen också bara hänga här hemma, tänk vad roligt det hade varit att tex rensa i trädgården med en kompis istället för att göra det själv, eller åka iväg och ta en massa timmar till ”bara” sociala kontakter. Men alla har ju sitt eget arbete och sina egna sysslor, det finns ju såklart ingen som hinner sånt ju. Det är lite av ett systemfel eller samhällsfel på samma gång, för precis som i föräldrarollen där vi lägger på uppgifter hela tiden utan att se att man behöver ta bort något – eller kvinnorollen (ni vet, man ska vara bra förälder, laga ekologisk, hemlagad mat, träna, ha karriär, engagera sig i barnens fritidsaktiviteter, hjälpa dem med skolarbete, ha ett rikt socialt eget liv, ha en fin trädgård, åka på semester och så vidare i all oändlighet) så går det ju inte att få ihop. Jag väljer till 98% gården och familjen och prioriterar egentligen framförallt träning 2 dagar i veckan för min egen del och det är ett val jag ju själv gjort för att inte kollapsa, men hörni, jag kan väl få känna mig lite ensam ändå ibland…

Ni hör ju, det har liksom varit lite gnälligt här. Det är liksom ingen fara med mig, jag mår bra och behöver nog bara röra på mig lite, och såklart terapiarbeta mig själv här på bloggen en del. Samhällsproblemet lär jag inte lösa, utan det gäller som vanligt att försöka sålla bort allt som inte är rimligt, även om det ibland känns trist. Men nu tänker jag inte gnälla mer, nu ska jag gå ut till växthuset och bara njuta av allt det fina jag HAR. Kram på er!

Inte mitt favoritord*

11 juni, 202311 juni, 2023 / LindaG / Lämna en kommentar

Ok, först – jag är superglad för att antibiotikan verkar funka (även om jag inte ropar hej än för halsmandeln är fortfarande svullen ”utanpå” halsen. Det är fantastiskt väder och jag har haft en kanonhelg – ok? Den här känslan är oftast den som dominerat, men jag har en helt annan också som kommer och går lite i styrka.

Jag TROR det är pga antibiotikan jag är så där lite ”svidig” i magen, ni vet, som om man håller på att få magkatarr typ, eller som jag kanske mest förknippar det med – när man känner sig riktigt stressad. Jag tror att det beror på antibiotikan eftersom det började typ samtidigt som jag började äta den (har tagit mig igenom ungefär 2/3 av behandlingen). Problemet är bara att min kropp och mitt huvud inte riktigt vill tycka att det är bara antibiotika, utan de tycker att jag helt plötsligt känner mig ganska stressad. Och är det något mitt huvud och min kropp säger ifrån på skarpen om nuförtiden så är det om jag känner mig stressad. Jag blir lite deppig, orkeslös och framförallt STRESSAD av att känna mig stressad när jag inte är stressad?!?

Kroppen orkar just nu ingenting jämför med vad den brukar, och jag BLIR lite stressad över att vara inne på 4::e veckan utan träning, för träningen hjälper ju både till med stress och får övriga kroppen att må bra. Dessutom har det ju nu gått så pass många dagar att jag rent faktiskt tappar lite av de få muskler jag kämpat så hårt för att få till.

Hjärnan är det lika illa ställt med, jag är ännu mer glömsk och dessutom lite orolig i mig själv känner jag. Trots att jag tycker att det är ett ord som jag normalt sett aldrig förknippar med mig själv så måste jag nog ändå säga att skör* är just hur jag känner mig mentalt. Jag sover kasst och har gjort ett tag, först pga förkylning, sen halsont och senast av känslan av att jag är stressad. Jag VET att jag sover bäst efter ganska mycket (eller vad min kropp och knopp anser vara lagom) vila under dagen, men det är svårt när den här stresskänslan (som egentligen inte är en stresskänsla) strålar ut från magtrakten.

*Helt omotiverad bild på en vallmoknopp – men det var den som i mobilen bäst fångade känslan i mig just nu.*

Det gör mig lite ledsen att det krävs så lite för att gå tillbaka så mycket (som det känns). Det är säkert så att när jag är färdig med antibiotika och magen slutar protestera så kanske allt går tillbaka till den statusen jag hade på stresshanteringen innan infektionen – vilket ändå var rätt ok. Men när det känns jobbigt och man är trött så är det så lätt att fastna i känslan att det ”kommer vara så här för alltid”.

Ni hör ju att jag förstår att det är ett tillfälligt bakslag, vilket jag ju gör rent objektivt, men samtidigt är det just de här känslorna som kommer och varierar i styrka som känner jobbigt just nu. Det är ändå ganska mycket efter utmattningen som inte är som innan – och även om långt ifrån allt är negativt så kommer det ändå ibland såna här bakslag när det gör mig ledsen. Som nu de senaste veckorna när jag inte kommer ihåg NÅNTING typ och hjärnan bara känns tom – då blir jag lite ledsen för det känns som ett misslyckande, fast jag vet att det är som det är.

Nåväl, mycket navelskådning från mig såhär på kvällskvisten, men det hjälper mig så mycket ändå att få ner det i text. Tack hörni, tack för att ni lyssnar och för att det helt utan faktiska grunder känns som ni förstår.

Det gav sig inte

6 juni, 20236 juni, 2023 / LindaG / 2 kommentarer

Just precis här sitter jag nu.

Vilar i skuggan en stund efter en kort sväng i landen för att rensa lite, men orken är ganska liten. ”En liten halsböld” var till slut svaret jag fick på mitt envetna halsont, andra turen till läkaren. Med tanke på att det verkade ta ca 2 minuter för att få svar på att det var streptokocker som låg bakom så kunde de ju kanske kollat redan första gången kan man tycka. Halsböld innebär att det bildats var bakom halsmandeln, har man tur och den är liten räcker det med antibiotika, annars får man ”åka in och skära upp den” för att tömma den. Hua, jag hoppas verkligen antibiotikan hjälper… Det är något mindre ömt kanske, men inte mycket.

Har inte haft så mycket lust att skriva i veckan heller, halsen har gjort ont och humöret har inte varit på topp. Det händer ju så myrket ute med, jag orkar små rundor för att det är så himla skönt att komma ut och göra något konkret.

*I växthuset blommar den tidigaste potatisen med väldigt vackra blommor – förhoppningsvis kan vi skörda egen färskpotatis till midsommar.*

Annars blir det mest blandad vila, jag testar just nu bookbeat och lyssnar på ljudbok – inte minst när jag ska sova eftersom det är det mest sövande som finns, oavsett hur spännande det är. Det blir lite korsord och ibland bara till att sitta och dumglo på de fina omgivningarna, inte dumt det heller.

Jaja, med penicillin bör jag ju vara smittfri inom ett par dagar åtminstone. Som tur är är ingen annan i familjen drabbad, och så vill jag ju gärna hålla det med såklart. Kram på er.

Why is the Rum gone?

2 juni, 20232 juni, 2023 / LindaG / Lämna en kommentar

I morse började ÄNTLIGEN mitt halsont minska lite, och jag kände mig lite mindre hängig. Jag har jobbat hemifrån i veckan eftersom jag varit sjuk – det har varit så mycket frånvaro med VAB, helgdagar och konferenser att jag började hamna lite väl mycket efter annars. Det har gått lite trögt och jag har pausat och sovit på soffan – något jag aldrig lyckas med om jag är frisk, så det är ett tecken om något på att jag är sjuk. Tyvärr fick jag jätteont i halsen nu igen på kvällen, min teori är att ett litet glas rom gjorde sitt igår för att ”desinficera” halsen, så nu gör jag om det igen. Inte alls plågsamt tänkte jag säga, men faktum är att det faktiskt gör rätt ont just när rommen glider förbi min ömmande sida i halsen.

*Inget trädgårdsarbete, men korta rundor ut för att bara få lite luft. Och dokumentera, såklart!*

Så, det kommer bli en långhelg som till 100% styrs av vad jag orkar med, snarare än vad jag egentligen planerat mentalt för. Men det blir bra det med! Hoppas på snabb bättring ändå, så att åtminstone NÅT av långhelgen blir under ”frisk” flagg (fysiskt, den mentala biten är ju lika knäpp som vanligt!).

Vad ska ni göra denna långhelg (om ni tagit klämdags-ledigt)?

Sunk-mätt

24 maj, 2023 / LindaG / Lämna en kommentar

Nehej, nu har jag ”sunkat runt” här hemma sedan förra torsdagen – först långledig och sen förkyld. Har jobbat hemifrån den här veckan när jag varit som mest förkyld, men som tur är så har den börjat ge sig nu för i morgon håller jag i en konferens-dag. Eller seminarium/workshop dag – vet inte exakt hur jag ska definiera det?

I vilket fall har jag ju innan jag blev förkyld gjort det jag gillar mest, dvs skrotat runt här hemma i jobbar-kläder och grejat, men nu har jobbet på gården stått helt still ett par dagar och jag har suttit och jobbat i myskläder. Till slut slår det faktiskt över även för mig, och i går kväll fick jag ett sånt himla sug att bara klä upp mig litegrann, göra sig lite fin och befinna sig bland folk igen. Orken brukar ta slut fort, men samtidigt får man ju passa på när suget kommer. Kanske räcker det med en kort shopping-tur i helgen, jag behöver några t-shirts och ett par shorts till sommaren, och ibland kan det vara allt jag orkar med i social väg, vi får väl se. För ett år sedan var vi i alla fall finklädda, på bästa M&T’s bröllop:

*Riktigt så här fin behöver jag såklart inte vara just nu, men bara nåt annat än skitiga arbetskläder eller myskläder liksom.*

Nähä, jag ska dra på mina jobbarkläder igen nu ändå en sväng, innan middagen. Skönt när orken saktar börjar återvända så man kan greja lite ute igen.

Bättre begagnad

17 maj, 202317 maj, 2023 / LindaG / 2 kommentarer

Två saker jag sett eller hört i veckan fick igång detta blogginlägg – först var det apropå att Rachel (Yogagirl) är höggravid och sen var det när jag lyssnade på Gynning och Berg. Berg hade fått kloka ord från Niklas Strömstedts mamma (om det nu är relevant och jag minns rätt), om att det alltid är svårast i livet när man befinner sig med fötterna på olika plattformar – tex mellan ”ung” och ”medelålders” eller så. I alla fall.

Jag satt i köket och bläddrade förbi Yogagirls gravidmage en dag, och slogs över att jag nu faktiskt äntligen har fått tillbaka hela min kropp alldeles bara till mig själv? När man är gravid delar man ju kropp och när man ammar ger man av sin kropp – och när man har småbarn delar man absolut sin kropp med någon som gärna vill vara nära och helst i famnen. Eftersom jag har långt mellan barnen så har jag ju i princip delat min kropp med barn under typ 16 års tid – men nu är Filip 6 och det är nog oftare jag som drar upp honom i famnen och vill gosa än tvärtom. Så jag har liksom fått tillbaka min kropp nu, absolut begagnad, lite sliten och inte samma som jag började låna ut någon gång för drygt 16 år sedan givetvis, men nu är den bara min igen.

*Tre gånger har jag haft förmånen att ha varit gravid, något jag inte skulle bytt bort mot något i världen men som såklart slitit på kroppen.*

Jag försöker ge den det den behöver så gott jag kan, jag tränar och slitna axlar ömmar när jag ska sova om nätterna, min träning nu är det dyraste jag någonsin unnat mig själv. Jag ”lagade bäckenbotten” för att ge kroppen bättre möjligheter att kunna röra sig fritt (förresten nåt av det bästa jag själv unnat mig). Jag äter hyfsat vettigt med hemlagad mat, relativt lite halvfabrikat/snabbmat och mycket grönsaker och fibrer. Jag ser till att jag åtminstone kommer i säng i god tid för att ha TIDEN jag behöver för att sova ordentligt – även om jag rätt ofta sover kasst. Jag läser böcker istället för att scrolla på kvällen och jag tar pauser när jag kommer på att jag behöver (vilket kanske inte i ärlighetens namn jag kommer på tillräckligt ofta, men ändå). Jag spenderar merparten av min lediga tid med att arbeta på gården i lagom takt, så kroppen får absolut vardagsmotion även om jag har ett skrivbordsjobb. Samtidigt protesterar kroppen lite mer högljutt för varje morgon och de småskador och inflammationer man drar på sig är allt svårare att bli av med.

Hur som hur så behöver jag släppa den där andra foten som står kvar på en plattform som tillhör ett yngre jag, sluta balansera och istället förhålla mig till att kroppen är visserligen bättre begagnad, men den är åter MIN och den är (typ) hel och frisk. Sluta känna att det är konstigt och ovant och att jag ser gammal ut med skrattrynkor kring ögonen, och istället bara koncentrera mig på att skaffa fler av just dessa. Inte känna att jag behöver forma kroppen för att medierna säger att jag borde det utan istället forma om garderoben för att passa kroppen. På tal om garderob förresten, Underbara Clara tar alltid såna fantastiska bilder på sig själv i hemmamiljö – men av alla ställen där jag ser ut på olika sätt så är det då inte på hemmaplan jag känner mig snyggast. Här är det ju 100% fokus på funktionellt och tåligt och SKÖNT, arbetsbrallor paras ihop med slitna, håliga toppar med färgstänk på och skorna bekläs med antingen muckboots eller foppatofflor beroende på väder. För att må bäst på gården vill jag behöva tänka NOLL på kläderna – jag ska helst knappt känna att jag har dem på mig och absolut inte känna att jag behöver vara rädd om dem.

*Haha, jag fotar mig ju aldrig när jag gör gårdsjobb, det är ju tex bara när jag som här skulle skicka nåt knäppt meddelande till maken typ*

*Eller som här, när man är extra snygg efter en omgång med röjsågen*

Nu svamlade jag visst ut lite – men kontentan av det hela är att jag ska ta min fungerande, bättre begagnade kropp med alla dess skavanker och ta klivet upp på den plattform där det inte krockar med min tidigare självbild. Och med det blir det förhoppningsvis mer balans med i tillvaron!

Spridda tankar

3 maj, 20233 maj, 2023 / LindaG / Lämna en kommentar

I dag är jag hemma och vabbar, eftersom Filips förskola ringde i går vid lunch då han var dålig i magen. Det verkar som tur var som det var något mycket tillfälligt för han känns pigg och symptomfri här just nu, kanske kan han komma tillbaka till dagis redan i morgon.

Det finns nästan inget som triggar en stor stressreaktion så mycket i mg som att försöka jobba lite när jag vabbar märker jag, kroppen går direkt i aggressiv försvarsställning och jag får tryck över halsen och blir så himla trött. Lösningen är helt ”enkelt” att låtsas ha en helt ledig dag istället, att det inte är någon annan som jobbar heller. Det är såklart inte så enkelt, det blir så galet lätt att man kollar jobbmailen lite snabbt och då är hela stress-karusellen igång igen. Nej, jag lägger undan jobbtelefonen helt istället tror jag.

Var nere och gav grisarna lite frukost nyss, och passade på att öppna växthuset där temperaturen snabbt stiger i solen. Ute verkar däremot aldrig kylan släppa riktigt, kollar jag vädret framöver kan jag KANSKE sikta på att sätta ut tomaterna i växthuset framåt söndag först. Inte optimalt, nu står de trångt och får inte tillräckligt med ljus…

*Väl skyddade i värmen inomhus har i alla fall fönster-gurkorna börjat växa så smått.*

Fick ett kort ögonblick av existensiell ångest när jag gick och tittade på allt fint häromkring och funderade på små projekt vi har igång eller planerar – någon form av känsla att jag borde ha ett bestämt mål med mitt liv på gården typ. Men jag tror den bara kom pga stressen jag nämnde nyss, det är ju själva arbetet och tiden i sig här som är värdefull, inte ett specifikt mål.

Trots att allt är så sent i år så börjar det ändå bli otroligt vackert och grönt, nu börjar verkligen den mest fantastiska tiden för att vara här hemma… Förresten, nu när det börjat växa lite gräs och så, så kommer våra sommarfår vi har till låns nu på lördag – det ska bli väldigt kul!

Lite närmare Döden

1 maj, 20231 maj, 2023 / LindaG / Lämna en kommentar

Gud så skönt det var med långhelg! Lite extra trevligheter den här helgen med, i söndags firade vi min bror som med familj var i stan – han fyllde jämna 40 i veckan nämligen. Firandet blev dock inte sådär extravagant, utan kanske snarare en extremt lugn skön dag med utflykt och lite vandring på Visingsö följt av middag hemma hos oss. Men, med heltidsarbetande småbarnsföräldrar är det ibland precis det som känns bäst…

*Vad konstigt ändå, att ens lillebror kan vara så ”gammal” som 40 ändå?*

*Filip och lilla kusinen Elsa cyklade runt – perfekt på en ö med få (inga) backar!*

*Vackert men inte så långt kommet med grönskan än…*

*Och god lunch – min favorit nudelsallad!*

*SÅ otroligt nöjd över att få åka färjan!*

Fredagen spenderades som vanligt nu för tiden, dvs utomhus med lite småjobb på gården precis hela dagen. Jag och maken lyckades hinna få till köksträdgården så vi satte potatis och lök och sen täckte vi allt med gammalt ensilage från grannen – så himla skönt att ha det gjort för det har hängt liiiite över mig så fort jag kikat ut mot trädgården. Få ner potatisen är väl ingen superpanik – vi har satt den tidigaste potatisen redan – men att täcka jorden så den inte torkar ut har känts som en prio. Det har ju inte kommit några jättemängder regn ens idag och framöver ser det inte ut att komma något heller, ska det då dessutom (*nån gång*) bli varmt och torrt så behöver vi hålla all fukt vi kan kvar i jorden.

*Fullt med potatis och lök och täckt med ensilage!*

I dag har det varit en ganska lugn dag, lite tv-spel varvat med gofika och gårdsjobb, för i dag är det minsann min födelsedag! Vi firar inte så värstans mycket, men lite gott fika och önskemat stod på schemat (grillade revben, så jäkla gott). Dessutom fick jag det jag önskat mig allra mest – det en gårdsfru inte kan leva utan (och jag är inte ens ironisk), nämligen ett kanonfint skaft till vår lie, måttanpassat efter just mig! Ska vi få till ängen och sen eget hö till hösten så behöver vi kunna slå ängen med lie, och lien vi snällt nog fick av grannen var superkort. Vi behåller däremot bladet och slipar det, men nu behöver jag inte gå dubbelvikt! Jätteglad för den fina lien – och jag VET att det är ytterst sällan jag får någon att förstå hur briljant Terry Pratchett är, men jag måste ändå slänga in ett citat av DÖDEN…

”IF PEOPLE KNEW WHEN THEY WERE GOING TO DIE, I THINK THEY PROBABLY WOULDN’T LIVE AT ALL.”
Terry Pratchett, Reaper Man

Dessutom fick jag ett fint halsband av L, fantastiska chokladpraliner från Chokladfabriken av O och en fin teckning av lilla F, och förutom lien fick jag dessutom en liten budget att handla fina växter för av maken. Så absolut en bra födelsedag, trots att vädret är rätt skruttigt (och jag är SÅ jäkla trött på kylan). Nu ska jag ta ett glas Prosecco och sätta mig och njuta av maten, puss från mig!

Att välja medvetet

20 april, 2023 / LindaG / Lämna en kommentar

I dag har varit en väldigt rolig men samtidigt intensiv dag. Den började med en förmiddag hos Sweco på återbrukskonferens – superintressant innehåll och ännu mer intressanta människor på plats – det blev mycket nätverkande och pratande! Men är man introvert så tar ju det där en bit energi, hur roligt det än är, och toppa det med en eftermiddag med förberedelser inför den konferens jag håller i under morgondagen så var jag rätt mentalt trött.

På schemat för kvällen stod egentligen AW, och eftersom jag har sååå roliga kollegor så är det något jag verkligen kunnat tänka mig – typ vilken dag som helst utom idag. Trött efter förmiddagen och behöver ladda till morgondagen – även om Bubbel på Frimans lät som nåt av det mysigaste man kan spendera sin torsdag med så behövde jag tänka om. Jag fick släppa min FOMO och gick istället och tränade – alltså motpolen till det som tagit energin idag. Där fokuserar man mest bara inåt och behöver inte tänka så värst mycket, det har redan fantastiska tränare gjort åt en. I dag hade jag dessutom lite tur och det var ett ”Strongman-pass” – dvs typ bonnastyrka, min absoluta favoritträning.

*Dra tung släde på grusig väg samtidigt som man bär tunga kettlebells, det är så okomplicerat det kan bli men samtidigt svinkul och asjobbigt.*

Enkelt och jobbigt, men roligt! Det gav välbehövlig vila för hjärnan och lite påfyllning av energi, samtidigt som det är liiiite troligare att jag sover vettigt i natt. Toppade dessutom av träningen med att åka och hämta ut paket och göra lite småärenden, bara för det var så skönt att vara själv i bilen och bara lyssna på podd (man är ju en Begynner – självklart!) och skratta lite för sig själv.

Så, idag blev det ett väldigt aktivt och medvetet val att faktiskt avstå en jättetrevlig AW och prioritera hjärnvila och kroppsarbete. En viktig lärdom efter utmattningen – att vila genom att göra motsatsen till det som tagit mest energi under dagen!

Önskelista

5 april, 20235 april, 2023 / LindaG / Lämna en kommentar

Det finns så många saker jag skulle vilja ha i vår trädgård, jag vill bygga upp den så det blir en riktigt härlig mormors-trädgård på så stor yta det bara går. Men det kräver ju sin insats i tid och inte minst i pengar, det är ju svindyrt att köpa växter så det liksom BLIR nåt av det hela. Jag har tidigare lagt ut lite drömmar om terassodlingar, och nu vill jag drömma lite om själva trädgården.

*Så här ser en översikt av trädgården ut. Det gula är vårt växthus och idag när jag sitter och drömmer så är det området med den röda blomman jag har i huvudet*. *Lätt att tro att det är en liten yta, men den är nog runt 150-200 kvadratmeter…*

Rent allmänt är det några växter jag saknar på gården, och några jag identifierat att jag absolut vill ha är:

Pil – att göra en levande hydda av som höns och barn kan vistas i när de går lösa i trädgården (inte för jag brukar spärra in barnen, hahaha!)
Lavendel – älskar lavendel och har bara kantnepetor nu, vill helst ha ett helt hav av dessa!
Päronträd – i gamla huset planterade vi ett päronträd typ det sista vi gjorde året innan vi sen flyttade (vilket vi ju inte visste då). Det är ett av de få fruktträd som inte finns här på gården (vad vi hittat).
Chili – har i år inte odlat en enda chiliplanta och behöver därför köpa en eller två medelstarka som plantor
Pipranka – när vi byggt vår lilla altan plus pergola framför växthuset så vill jag ha en pipranka som klättrar där, kombinerat med:
Vildvin – på någon av de andra stolparna. Så otroligt fin på hösten och jag saknar den vi hade i förra trädgården.
Mandelträd – hade varit så grymt roligt att ha!
Sötlönn eller sockerlönn – alltså sådan lönn man tar lönnsirap i från. Är visst härdig zon 1-3 bara men om jag ställer den lite skyddat kunde det kanske gå? Aldrig sett i plantskola dock…

Här syns det lilla päronträdet med gula höstlöv. Vad pluttig trädgården var då! Jag älskar hur mycket plats och möjligheter vi har nu på gården, här kan man ha storslagna planer! Enda nackdelen är väl att man måste göra saker lite rejält, annars försvinner det liksom bara.

*Den här japanska blodlönnen var så futtig när vi satte den när vi byggde vårt förra hus, och när vi flyttade var den så här otroligt fin!*

Till min tänkta mormorsrabatt vill jag ha blommor i alla ängens färger, alltså blå, röda och vita i huvudsak, kanske med någon enstaka gul, annars blir rabatterna så lätt rosa-lila och jag tycker det röda sticker ut så fint:

Citrontimjan vore en fin marktäckare under lite nya blomster-rabatter
Allium – finns redan lite i trädgården och de är så vackra
Praktmartorn – jag tror vi har även denna någonstans, men den är så lik mina förhatliga ängstistlar i litet format så jag kan ha rensat bort en del.
Studentnejlika – (”Brinnande kärlek) en röd, hög perenn som vore kanon att ha som riktiga färgklickar.
Fjärilsbuske – (syrenbuddleja) om jag kan få den att övervintra här.
Japansk lönn – återigen pga saknar den vackra vi hade i förra huset!
Hortensia – stora sorter!
Rosor – såklart! Ingen mormorsrabatt är väl komplett utan? Helst röda i den här rabatten då, några lägre, några klättrande och några lite högre…

*Bildgooglade alla våra blommor förra sommaren men kommer bara ihåg såpnejlikans namn…*

I mormorsrabatt får jag kombinera in lite av de frösådda sommarblommor som finns här sedan innan tänker jag, så det går ihop med hela landet. Vi har tex massor med såpnejlika och andra blommor som jag inte minns namnet på. Bland perenner finns jättedaggkåpa, kärleksört och kantnepeta, kanske att man kan ta sticklingar eller dela några av dessa.