Jag har ett inlägg som jag funderat ett bra tag på nu, men som jag inte riktigt vetat om jag skulle lägga upp eller inte. Men vad sjutton, jag vet inte riktigt vad som skulle kunna bli sämre av det, så jag ger det ett försök ändå:

För någon vecka sedan eller två så satt jag och plockade ihop bilder till en ny fotobok, från 2012 den här gången. Bland bilderna hittade jag en på mig själv i bikini. Det här var i början på maj, jag hade inte hunnit få nån sol alls på mig, och jag hade precis gått första halvan av min första termin på kickboxingen – men tränade inget annat.

Det är lite läskigt, för jag såg inte alls mig själv på det sättet då, som jag ser nu. Då tyckte jag väl att jag var lite smårund i kanterna, men det är inte förrän nu jag ser hur stor jag var då. Det är en väldigt konstig känsla, och dessutom skäms jag lite för att jag inte förstod då…

Den andra bilden råkar vara från en provhytt i Göteborg häromveckan, när jag provade bikini och skickade hem en bild för att få smakråd. Det är därför den är lite halvdant tagen, och det är därför jag har mina trosor snyggt nedrullade på benen 😛

Det är så jag ser ut idag, efter två år med en massa styrketräning, en del kickboxing och en medveten kosthållning. Det är inget jag har bantat mig till på en höft, eller tränat mig till inför sommaren, utan det är resultatet av två års kämpande. Och faktum är att jag känner mig lite stolt för mig själv, vilket är en ganska ovanlig känsla.

Efter två år kan jag dessutom ärligt säga att jag inte gett upp något jag verkligen saknat för att nå hit. Träningstiden hade inte utnyttjats till något annat än mer TV-tittande, och den halvdana kosten hade fortsatt ge mig ont i magen och en … plufsig kropp.

Nu för tiden har jag ork att göra det mesta, och det är roligt att få använda sig av kroppen, inte jobbigt som det var förr. Härifrån kan det bara bli bättre, för så länge det inte händer något helt galet så kommer jag inte lägga ner med en livsstil som får mig att må så bra och för en gångs skulle vara nöjd med min kropp – för allvarligt talat, det är ju rätt fantastiskt ändå, att nu, som 35-åring har jag för första gången i mitt liv rutor på magen…..!

Jag hoppas att jag kanske kan ge lite hopp och inspiration till någon där ute med den här bilden, kan jag det så har jag absolut lyckats med det jag kan önska uppnå. Lycka till där ute, ni som också vill få en kropp att känna sig bekväm i!