4 års tankar

Igår var det 4-årsjubileum för min blogg, fattar inte riktigt vart DEN tiden tog vägen? Ändå rätt fascinerande, i 4 år har jag skrivit om vad som faller mig in här, och jag har inga planer på att sluta som det ser ut nu heller, även om det inte alltid blir lika många inlägg.

För fyra år sedan var Lukas bara ett par månader, och mina inlägg handlade mest om att få forma en vettig tanke, om vardagen med småbarn och vad jag skulle baka till fikat. Nu är han en ”stor” pojk, och mina inlägg handlar längre så mycket om mina barn (medvetet val) utan för mig själv och saker jag själv står för. Istället för att skriva om dagens fika, så blir det ju nu en massa inlägg om träning och kost, men visst, maten är ju fortfarande en stor del av mitt liv såklart.

När det är sådär superjobbigt allt runtomkring, så tycker jag att det är lite terapi att få stå i köket och greja. Tärna, hacka, strimla, steka, koka och smaka av, det hjälper mig att sortera tankar med. Jag har faktiskt fått anstränga mig lite nu, för att hitta mat som är hyfsat lågt fett, minimalt med kolhydrater och massa protein i, för i slutändan handlar det ändå om att jag måste tycka om maten jag äter för att det ska funka. Hittills har jag absolut inte blivit besviken, snarare tvärtom, jag tycker jag har hittat lite kreativa och smakrika lösningar i stort sett varje dag!

Idag ska vi lyxa till det med en bit oxfilé, men eftersom jag vill ha lunchlådor med mig i veckan så gjorde jag även en kycklingsoppa – men receptet på den kommer i morgon. Nu har jag i alla fall några matlådor, så nu tänker jag sätta mig med en bok en stund, och bara njuta av lugnet…

Hav. Tålamod.

Inte sedan jag var liten och mamma klippte håret så har jag haft samma frisyr så länge som den jag har nu. Jag har verkligen älskat den, men nu, efter ca 2 år, så känns det som det är dags att gå vidare och hitta något nytt… Och vad hittar jag då? Jo, den här bilden :

Kate Mara, hittade bilden på Pinterest.

Och blev lite kär i frisyren. Den är lite attityd i, jag har svårt för en ”vanlig” page eller bob, men den ser ändå otvungen ut. Perfekt!

Förutom den lilla detaljen att jag måste låta håret växa ut….

Jag har inte haft hellång lugg sen jag var typ 10 år, och en del av anledningen är att det är för jäkla jobbigt att ha tålamod att låta håret växa ut, det är ju bara vansinnigt jobbigt när håret är mitt i ögonen tex. Men, nu har jag bestämt mig, det blir den här frisyren. Och hur långt tid kan det ta att få ut den dit? 1 år? Som tur är har jag ju en bra frisör, så jag litar på att hon kommer se till att jag har en vettig frisyr under tiden 🙂

Kostomläggning

Nu har det hänt, jag passade på att hoppa på tåget när två av mina bästa vänner körde igång ett tremånaders kostschema – dock inte riktigt lika superkontrollerat riktigt. Målet är faktiskt lite diffust, men jag funkar bra ändå verkar det som. Klart man gärna vill tajta till kroppen lite, men en hel del handlar oxå om en nyfikenhet på hur kroppen kommer reagera när den får alla förutsättningar för att bygga muskler och tappat fett?

I all enkelhet kan man säga att principen är att äta MINST dubbelt så mycket proteiner ( i gram ) som min kroppsvikt, samt ungefär lika många gram kolhydrater respektive fett som min kroppsvikt i kg. Det innebär att jag i runda slängar ska hamna på

140 g protein (minst)
70 g kolhydrater (max)
70 g fett (max)

Därutöver ska jag hålla mig till 1500 kcal / dag vilket i teorin ger 0,5 kg viktnedgång/vecka. För att hålla koll på siffrorna knappar jag in allt i lifesum, och där ser tex. dagen ut så här:


Behöver fortfarande lägga till något litet för att få till det. 

Min dag ser då ut ungefär så här (jag kör ju periodisk fasta, därför finns det inget under ”frukost”, men det kan man ju välja som man vill).

Lunch
200 g tjälknul, med stekt vitkål och philadelphia

Middag
200 g ugnsbakad lax med blomkålsmos

Kvällsmat samt mellis
Proteinfluff (proteinpulver vispat med mjölk)
1 msk jordnötssmör
2 små äpplen.

Grönsaker i form av sallad och tomat ger ju i princip inga kalorier, så de kompletterar måltiderna med.

Rätt mycket mat ändå, det svåraste är att få upp proteinet men ändå inte öka på med kolhydrater (och därmed kcal). Men hungrig behöver man inte vara – däremot finns ju suget efter kolhydrater där, det går inte att komma undan än i alla fall.

Så, fram till sista november – SKA – jag klara detta. Jag kommer tillåta en lite friare lördag, så länge jag inte ballar ur helt, bara för att jag ska kunna hålla i tills dess (det här gäller inte mina ”med-dietare” dock, de har mycket bättre karaktär än vad jag har).

Wish. Me. Luck!

Jag är en INTJ!

Den här veckan har vi varit på en tvådagars säljutbildning med jobbet. Eftersom jag ÄLSKAR saker som får mig att utvecklas så blev jag jätteglad, trots att det är stressigt som satan för övrigt. Dessutom visade sig utbildaren vara suverän, med en perfekt balans på humor och allvar, och med mängder med fakta om beteende mer än en ”traditionell” säljkurs – passade mig perfekt alltså.

Vi fick även göra ett personlighetstest, Briggs Meyers, och jag tror jag nämnt tidigare att jag tycker det är vansinnigt kul. Det är alltid fascinerande när någon kan läsa av hela ens beteende med hjälp av några frågor – och min bokstavskombination blev då (inte ADHD) utan INTJ. Det säger nog inte direkt någon så mycket, men jag hade bland annat väldigt roligt åt hur min profil hanterar stress:

Hahaha, ja alltså, vad ska man säga…. Behöver jag tillägga att det är EXAKT det här beteendet jag haft den senaste månaden?!?!

För övrigt så måste jag ju dessutom vara ett geni, eftersom Albert Einstein hade samma kombination  – för det måste ju innebära att jag är EXAKT som honom, och att det inte finns några ”dåliga” människor i kategorin 😉

Skulle någon vilja veta mer om mig så finns det (oroväckande) mycket som stämmer på den här sidan. Där står det dessutom att jag tydligen är extremt ovanlig, och att endast 0,8% av alla kvinnor tillhör kategorin? Haha, vet inte om det är bra eller dåligt … 😉

Min tatuering

Nu har jag ju faktiskt redan fått uppdatera min bucket-list, det blev ju en tatuering i går eftermiddag som tur var!

Precis när han började med första konturen, den fågeln som är närmast ryggraden, undrade jag en liten stund vad jag gett mig in på, för jädrans, det kändes ju ungefär som att nån skar med en skalpell sakta i huden… Men konturerna gick ju ganska fort, och efter första så ”domnade” man av lite i huden, förutom där det blev precis över ben, som tex på skulderbladet. Att sedan fylla i dem med svart var absolut inget, det brände lite lätt men var väldigt mycket lättare att hantera.

För mig står motivet för Frihet, för att det helt enkelt är den känslan jag fick när jag började leta tatuering. 

Jag känner mig jättenöjd, tatueringen blev precis som jag ville ha den, och jag längtar lite tills jag får tillfälle att visa upp den 😉 Fast det lär väl dröja i det här kalla och regniga höstvädret…

Inte svårt att känna att man vill ha fler tatueringar, jag förstår de som säger att det är beroendeframkallande, men först ska jag ju såklart ”bo in mig” i den här.

Tusen tack till Nadoos Ink!

Min "Bucket-list"

I morgon hoppas jag att det äntligen ska vara dags att få min tatuering – mitt enda möjliga hinder är att den här tröttheten och huvudvärken jag haft idag innebär att jag kommer vara sjuk i morgon, i så fall får det vänta en vecka. När jag tänkte på min tatuering idag, så kände jag ändå att det här är en del av min ”bucket list”, alltså saker man vill göra i sitt liv, och då tänkte jag att jag skulle skriva ner en del punkter.

Uppdatering 19/8 – tatueringen är på plats, och det kommer en bra bild så fort den läkt lite och jag kan fota med min riktiga kamera!

Sen, för att det ska bli en mer ”rättvis” bild, så kommer jag även att skriva ner en hel del saker som jag faktiskt redan bockat av. Kanske, kanske, kan det här hjälpa till med att få mig att hitta nåt att sätta upp som mål under hösten. Här är den, med stort som smått!

Saker jag HAR gjort:

  • Skaffa en piercing (gjordes när jag var typ 20, i naveln. Sedan barnen är det däremot ingen navel att ha smycken i 😉 )
  • Driva ett eget företag (Glad Inredning drev jag i ca 5 år, varav jag levde helt på det i 2 av dem)
  • Ta dykcertifikat (gjordes när jag var ca 24, har aldrig utnyttjat det sedan dess dessvärre… Togs i Vätterns ISKALLA vatten)
  • Springa 5 km på under 30 minuter (klarade jag förra sommaren)
  • Sparras i kickboxing
  • Testa att tävla i kickboxing
  • Bygga hus
  • Tatuera mig (wohoo, avklarat 17/8 2014)
  • Skaffat grönt kort i klättring (topp-klättring, avklarat 22/9 2014)
(nu räknar jag inte med saker som att gifta mig och skaffa barn här, för det är ju något som inte är bara upp till mig själv att klara av, så att säga)

Saker jag VILL göra:

  • Åka till New York (planerat tills jag och maken fyller 40 år)
  • Köra vasaloppet (känns oerhört avlägset, men det skulle ändå vara najs)
  • Springa en mil
  • Väga 65 kilo (dvs 3 kg från där jag är idag, men det känns ändå lika långt bort som vasaloppet. Är mest ett mål för att det var vad jag vägde när jag träffade Tobbe och på något sätt är det min ”magiska” gräns vad det gäller vikt)
  • Bila till Kroatien (inte så komplicerat och det är gissningsvis hit vi åker nästa år)
  • Äta på en white guide restaurang 
  • Åka till Asien
  • Vandra minst en hel dag på nåt berg eller fjäll
  • Kunna göra minst 3 chins. 
  • Att gå på någon form av comic-con eller liknande
  • Göra en kokbok
  • Köra hundspann
  • Åka skidor i alperna
  • Gå på Nobelfesten

Ja som ni ser så är det lite gott och blandat, de flesta sakerna är ju tämligen rimliga, det som behövs är någon insats i form av tid och pengar – i och för sig just de två sakerna man inte har så gott om när det kommer till sitt eget liv när man är arbetande förälder. Dessutom känns listan långt ifrån komplett, det finns säkert mängder med saker jag kommer att komma på allt eftersom, så jag kommer nog att återkomma till detta då och då.

Inte så intressant läsning kanske, men det var ju inte huvudsyftet den här gången 😉

Nån som vill låna ut ett?

Det kanske inte är så rent meteorologiskt, men visst sjutton har det känts som om hösten kom en bra bit närmre den här veckan? Regn och rusk, och inte sådär jättevarmt… Och hur konstigt det än är – och jag tycker verkligen att det är konstigt för det är UNDERBART med sommar, sol och värme – så är det ändå lite mysigt. Åtminstone de där första dagarna, när man kan sätta sig framför en film med gott samvete, en kopp te bredvid sig och en filt i knäet (ok, det har jag hela sommaren med).

Hösten har ju andra fördelar med, det är sjukt vackert i naturen, man får ha snygga höstkläder och så känns det rent allmänt som en ”omstart” – i mycket större utsträckning än vid nyår.

Men inte i år.

Jag känner fortfarande att jag flyter runt utan något mål eller mening, socialt, på jobbet, på träningen, you name it. Inget roligt att se fram emot (eller jo, har bokat en övernattning i GBG i september, hoppas kunna gå med familjen på Liseberg, men det är allt), inga sociala event eller nåt annat kul. Alla jag känner är typ upptagna med egna familjen och vänner, eller jobb, och det känns bara så jävla trögt rent allmänt.

Så vad gör jag? Inget, det står still i hela huvudet och jag hittar inte ork att dra tag i något själv – och jag kan ju inte gärna begära att någon annan gör det åt mig.
Tillsvidare tar jag bara en liten stund i taget och gör det jag har framför mig, i någon form av trist hopplöshetsbubbla, i väntan på att någon form av inspiration / mål / behov infinner sig.

Framtidsvisioner

Satt och tittade tillbaka lite i min blogg (som för övrigt fyller 4 år snart?!?!) och då hittade jag bland annat det här inlägget. Fnissade lite över minnen av att ha en bebis och hur kaotiskt allt var, men sen fastnade jag lite på den här biten, där jag spekulerar över i hur en fredag skulle se ut i framtiden:

Fredag kväll år 2020:

Oliver och hans brölande fjortis-kompisar har ockuperat soffan i vardagsrummet, Lukas sitter på sitt rum och spelar Playstation 5 och Tobbe och jag har dragit oss ut till uterummet, där vi eldar i kaminen och dricker ett dyrt rödvin (eftersom vi antingen vunnit på lotto eller fått snuskigt välbetalda jobb). Emma som är 6 år är hemma hos mormor och morfar. Självklart är jag vältränad, smal och har märkeskläder på mig. Om en stund ska vi ut och äta på en exklusiv restaurang (kan man lämna 14 åringar hemma själva???).

Det som slår mig är att flera av sakerna faktiskt är sanna redan nu, vi sitter i uterummet och dricker rödvin tämligen ofta, minst en gång i veckan, och även om nu lottovinsten eller de sjukt välbetalda jobben uteblivit så har vi det ändå så gott ställt att vinerna är av rätt ok kvalitet. Dessutom har jag ju faktiskt nått mitt då så avlägsna mål att vara smal och vältränad, fast utan märkeskläderna. Äta på restaurang händer ju fortfarande inte så ofta, och någon Emma har inte blivit till, men ändå… Känner mig nästan som om jag är halvvägs där min drömtillvaro var för 4 år sedan, åtminstone på ovannämnda punkter. Konstig känsla…

Vaga planer

Två hela dagar har jag jobbat i nu, och tack och lov att det är helg säger jag bara…. 😉

Men men, jag ska inte gnälla över det mer, det FINNS ju några fördelar med att ha fått igång rutiner och sådant igen, och för att inte bli alltför ledsen för att semestern är slut så är det ju just fördelarna man måste fokusera på…

Jag började träna lite smått när jag kom hem från Frankrike, men det blev inte mycket i värmen och med altanbyggande, så den här veckan har träningen fått starta på riktigt. Jag kan härmed konstatera två saker: jag har tappat en hel del muskler (men jag hoppas kunna få tillbaka dem hyfsat snabbt) och jag hade glömt hur mycket träningsvärk man kan ha… Aj.

Det har varit lite motigt att gå till gymmet i 30 grader och sol, men det
har ju inte BARA varit jag som tyckt det, gymmet har nästan varit tomt…

Efter semestern i Frankrike har jag glidit runt i någon slags riktningslös dimma, och jag mår INTE bra av att inte ha någon form av mål eller riktning, oavsett om det gäller jobb, hus, semester, träning eller personlig utveckling. I brist på något djupare mål så har jag därför satt upp någon form av provisoriskt mål – köpte nämligen ett par snygga träningsshorts (eller tja, typ hotpants), och tänkte därför försöka bli av med den lilla goa ”bullen” som sitter längst upp på låret. Helt meningslöst och bara egotrippat, men det får funka så länge.

Planen inför höstens träning är att köra tämligen allsidigt, löpning, styrketräning och kickboxing – med ett och annat HIIT pass där jag hinner med. Gärna lite yoga också, men jag vet inte riktigt vart jag ska hitta tiden… Träningen har jag kört igång med den här veckan, som sagt, men det är bara att inse att jag måste få tillbaka rutinen här innan jag tar tag i kosten igen ordentligt, så den planen får jag återkomma om.

Haha, man kan ju inte ställa om från sommarkost till resten-av-året-kost
på en gång, kroppen kan ju bli helt chockad…. 😉

Egentid

Jag tror att jag eventuellt börjar bli vuxen, hemska tanke, eller i alla fall har jag börjat lära mig att lyssna på mig själv även när det innebär att man måste säga nej till roliga saker. Idag var det en enkel grej egentligen, barnen, maken och grannen skulle åka upp till Åsasjön och bada efter jobbet, vilket ju är jättetrevligt, men jag kände att jag dels behövde avsluta lite grejer på jobbet och sen behövde jag verkligen en liten stund bara för mig själv, så jag fick helt enkelt tacka nej. 

Det var rätt skönt, jag hann få färdigt åtminstone EN av de många saker som ligger på skrivbordet, och sen snörade jag på mig löparskorna och joggade hemåt i lugn takt utmed vätterstranden. Jätteskönt, det fläktade svalt och så är det ju befriande platt att springa där – åtminstone tills man kommer till Dunkehallabacken. Suck… Där fläktade det INTE så jag fick gå upp i sakta mak, inte så mycket att göra åt saken om jag inte skulle dö av värmeslag… 
Skönt att få en stund att rensa huvudet, och bara få vara själv – när jag tränar på lunchen så är jag visserligen oftast själv, men det är en tämligen kort stund och styrketräning rensar inte huvudet lika bra som det gör att aktivera sig utomhus. 
Väl hemma fick jag lite mer tid själv innan resten av familjen kom hem, kände mig som en liten varm svettpöl när jag landade på garageinfarten.
Varm och svettig, men helt klart mer tillfreds än innan. 
Jag tror de flesta behöver egentid, i olika stor utsträckning vid olika tidpunkter – eller i alla fall vet jag med mig att JAG behöver det ibland. Jag kan vara väldigt sällskapssjuk, och det räcker oftast med nån timme eller så, men när man behöver rensa huvudet så behöver i alla fall jag vara själv en stund!
Nu ska jag sova, förhoppningsvis som en liten gris 🙂