Kan de inte få varsinn boll åtminstone?

Jag avskyr att titta på sport, speciellt när den blockar ut bra program som House! Förstår inte vitsen med att titta på en massa svettiga karlar som springer runt på en enorm plan och jagar EN ENDA sketen boll! De kunde väl åtminstone sprungit runt med bar överkropp o i ett par snygga jeans…

Nä, sport är kul om man är med (och ok, bara om det är en KUL sport. Typ Kickboxing.) men såååå surt på TV.

Är så oerhört lyckligt att min man inte är sportfåne. Faktum är att han är raka motsatsen, jag tror han blir mer ledsen än vad jag blir om vi skulle missa Top Model. Dessutom älskar han att åka till Ullared och shoppa (till skillnad från alla andra män där verkar det som enligt senaste avsnittet) MEN det är väl bäst att jag intygar att han absolut kan vara mycket manlig också. Han har ju tex byggt ett fantastiskt uterum åt mig =)

Verkar som jag ser ganska mycket på TV, men vad katten, det är ungefär vad man orkar med efter sju på kvällen! Normalt sett är jag däckad vid 22-snåret, men idag hölls jag faktiskt uppe av lyckoruset av att kunna sitta i soffan och surfa, på vår nya netbook! Nu börjar däremot dagens mödor göra sig påminda, så nu ska jag ta och knoppa in!

Men han ringer ju aldrig!

Jag förstår inte att det ska vara så svårt. Jag menar, visst, jag är ju inte unik på något sätt, och det finns kanske andra som satsar mer än mig. Men ändå, någon onsdag eller lördag kunde han väl ändå ringa??

Ja, han chefen för svenska spel alltså. 120 miljoner i jackpott skulle sitta väldigt fint faktiskt, så om jag bara talar om att jag sitter beredd med telefonen så är han varmt välkommen att ringa på lördag och tala om att jag har vunnit. Jag lovar!

Det är lite fascinerande, det ligger faktiskt en viss njutning i att bara drömma om att det skulle hända… Jag skulle ge 1/3 till mina föräldrar och 1/3 till min bror – köpa ny bil och dra på semester. Bland annat, vissa dagar kan jag göra så noggranna planer att jag nästan bokar biljetten i förväg.

Vad skulle du göra för 120 miljoner?

Nä, men någon gång i januari 2011 då?

Jag fullkomligt älskar hösten. Alla fantastiska färger, den klara och kyliga, men inte alltför kalla, höstluften och så alla fina höstkläder. Det är som en nystart på året, mer än nyårsafton för min del. Däremot är hösten helt galen när det gäller middagar, träffar, evenemang och allt vad det kan vara.

Det blir lite skrattretande när man ska pussla ihop saker, mellan jobb, barn och aktiviteter.

-‘Ska vi träffas och ta en fika?’
-‘Ja visst, ska bara kolla kalendern. Hmm, nu ska vi se, oktober är fullt, hur ser november ut för dig?’
-‘Nä, november är kört. Och december försvinner ju med julen och allt. Ska vi sikta på januari?’
-‘Hmmm, ska försöka hitta en lucka.’

Det är tur att man har vänner som är föräldralediga med, så man kan göra lite spontana saker, det är ju nästan alltid de som blir roligast!