Lyxhöns

Så… idag fick hönorna en egen örtträdgård….

Det här är Maja, tror hon är den som är högsta hönset, men det är inte helt tydligt än. Bredvid syns Wilma (brun), hon är helt klart den som är mest matglad!
Ja ok, jag skämmer bort dem… Nu vill de inte ens äta torrfodret, utan vill bara ha den kokta bulguren jag brukar mata dem med när jag kommer hem. Då äter de som om de aldrig sett mat förut! Testade ris och quinoa med, men det var inte alls lika populärt… När man kommer med bulgur så flockas de runt handen och pickar i sig för allt vad de är värda.  
Det här är Agda, den minsta hönan som det är just nu. 

Det är verkligen inte komplicerat med hönorna, och den faktiska skötseln tar inte särskilt mycket tid. På morgonen går jag ut och byter tidningspappret under sittpinnarna, öppnar ut till hönsgården, och ber dem nytt vatten och foder. Det tar ca 5 minuter. På kvällen fyller jag på mat och vatten innan jag stänger in dem – mer tid än så BEHÖVER man inte lägga. Men man gör ju det ändå, när jag kommer från jobbet så tar jag med lite bulgur ut till dem, matar dem från handen och klappar dem lite och pratar med dem. DEN tiden blir ju så lång som jag känner att jag hinner, eller så länge vädret tycker att jag ska sitta där.

Det här är Bella, hon är den som är minst rädd och som tycker det är mest ok att bli klappad. 

Så, tillbaka till den lilla örtträdgården – hönor mår tydligen bra av att få i sig örter, det kan hjälpa om de tex känner sig hängiga eller så, så då tänkte jag att de kunde få ha lite örter att själva äta av :-). Och japp, jag skämmer bort dem, och japp, det är skitkul!

Nu är vi i alla fall en kvinnlig majoritet i familjen

Den här helgen blev inte riktigt som jag hade planerat den, minst sagt…

I lördags flyttade vi hönor, hönshus och hönsgård till vår tomt, från mammas. Hon har provat att ha dem i 14 dagar och kände väl att hon inte riktigt ville ha ansvaret – helt ok, eftersom vi visste att det var något av en chansning att ge bort höns, och vi visste ändå att vi gärna tog emot dem om det skulle vara så. Däremot blev det ju lite av en oväntad arbetsdag att flytta allt, i värmen, och så känns det såklart väldigt synd att det inte blev så bra som vi hoppades som present.

Jag tycker  jättemycket om hönorna, och älskar att ha dem i trädgården, men självklart hade jag varit gladare om presenten blivit så lyckad som jag hoppades. 

Varje höna har såklart sin egen personlighet, den här damen (Wilma) älskar tex all mat vi kommer med, så som spagetti eller kokt bulgur – 10 ggr mer än de andra hönorna tror jag. 

 Söndag morgon kom vi på att äldsta sonen varit uppe flera timmar varje natt det senaste och spelat på sin iphone, så det har varit långa, jobbiga diskussioner och diverse olika konsekvenser på detta – en lagom trevlig söndag så att säga. Bäst på hela helgen blev söndag kväll, när grannarna kom över på grillat, tror det räddade upp en annars lite kaotisk helg med … varierande humör över hela familjen… :-p.

Kackel i trädgården

Det är full rulle här hemma, därav den låga bloggfrekvensen just nu, men jag måste ju berätta vad som hände i helgen.

I våras fyllde min mamma 60 år, men hon fick inte sitt ”paket” då pga vi skulle åka på semester i 3 veckor. Jag kom faktiskt på för 2 år sedan vad jag (förlåt – VI såklart) skulle ge henne, hon har nämligen alltid älskat höns! I våras spenderades mången kväll i garaget med att bygga ett isolerat och lättskött hönshus, och i lördags var det ÄNTLIGEN dags att åka och överraska henne!

Vi hämtade hönorna på morgonen i lördags, hos en familj vid Kansjö som jag
fått kontakt med via jobbet. Rasen är Dvärgkochin, en lagom stor höna som
ska vara väldigt social och sällskaplig!
Det här är Wilma. Om jag minns rätt är de här kycklingarna ca 7-9 veckor gamla på ett ungefär. Det var lockande att ta små fjuniga dunisar, men de är ju så väldigt mycket mer känsliga mot allt, så det här kändes som ett lite säkrare val. 

Vi har gjort allt vi kunnat för att inte vårt projekt skulle avslöjas, men jag vet inte riktigt om ungarna försagt sig eller inte, vi har ju byggt huset i garaget (i moduler, för det väger så sjukt mycket att vi var tvungna att plocka isär det för att kunna transportera det) för att hålla det hemligt. Oavsett så kändes det som mamma blev genuint överraskad, och såklart kär i sötnosarna från första sekund!

En bild från monteringen, men värpreden underst (fast vi ska sätta för en
bräda framför där så de blir mysigare) och sittpinnar överst. 

 Frampå eftermiddagen hade vi fått upp huset, så vi kunde flytta in hönorna. De gjorde sig hemmastadda tämligen omedelbart, och gick runt och pickade, pratade och sprätte i ströet.

Maja, Wilma, Bella och Agda!

Det är lite svårt att gå ifrån dem, de är så söta! Efter en stund kom vi fram till att de var rätt ok på att flyga, när helt plötsligt en av dem satt på det lilla ”staketet” vi satt upp lite sporadiskt. 

Sen fick det bli grillat i trädgården bredvid hönorna. 

 Det enda vi inte kunde förbereda innan direkt var en hönsgård, så den byggde vi på söndagen sen. Det verkar vara lite läskigt att gå ut här, men har man väl kommit ut så verkar det som de trivs!

Man får ju faktiskt ha upp till 4 hönor även i villaträdgårdar, då det räknas som husdjur och inte, jag vet inte, äggproduktion eller nåt. Tupp får du ju däremot inte ha, eftersom hans galande kan störa grannarna.