Filter och tak och måsten i sommar

Att köpa en ny bil blev ju en ovälkommen och ändå lite oväntad utgift – även om vi räknar med att månadskostnaden inte kommer bli så mycket mer med ”ny” bil plus el jämför med gammal bil plus bensin. Men det är dessvärre inte enda utgifterna som ligger i pipen, ett hur från -89 har ju ändå vissa behov som måste ses över, vilket vi såklart vet om, men de kommer ju gärna i samlad trupp vilket är osmidigt.

Den första är att vi måste byta vatten-avhärdar-filter (något oklart vad det korrekta namnet är här), de ska funka i ca 20 år och vårt har hängt med 35 och funkar inte längre som det ska. Det kunde man ju tycka att det inte skulle behöva vara så himla dyrt, men typ 25 000 kr får vi nog räkna med.

Det andra är vårt tak – eftersom det är från -89 så har jag kallt räknat med att vi nog kanske behöver byta det inom ett fåtal år, men jag ville ändå ta in en (och det kommer bli två) offert på taktvätt med målning/behandling. När vi har kikat själva så ser både råspont (inifrån ”vinden” ser vi den), takpapp och läkt ut att vara i väldigt gott skick, pappen är inte torr och smulig och råsponten ser fräsch och fin ut med. Det enda var ju runt den nyinstallerade köksfläkten, men det åtgärdade vi själva i höstas så det är nu gjort som det ska.

Här är från min altan-planeringsbild- ni ser att taket ser ganska skitigt ut, men det är nästan ingen påväxt utan antagligen bara ojämnt behandlad sedan tidigare.

Första takkillen var här i fredags och i morgon kommer nästa för att titta på taket och ge offert. Självklart tar jag inte allt de säger för sanning, men enligt honom så har vi betongpannor av en mycket god kvalitet och taket kan absolut klara sig 10 år eller mer. Jag kan köpa det, det har varit två enstaka pannor som haft en spricka i sig, men i övrigt verkar de må helt ok – förutom att ytskiktet släppt och de ”sandar” av sig. Säger killa nummer två ungefär samma så kanske vi ändå siktar på att behandla taket för att låta det stå i 10+ år till. Även om det blir ganska dyrt med, så är det ungefär 10% av vad ett nytt tak kostar om man hyr in tjänsten (vilket vi inte tänkt göra, vi lägger om det själva, men det blir dyrt ändå). Första offerten landade på 35 000 kr – förlänger det taket med 10 år eller mer så är det värt det, men det gäller ju att underlaget verkligen är i så gott skick som det ser ut att vara då. SVÅRT beslut!

Vi kommer också få göra en del jobb (som vi hade tänkt avvakta med tills takbyte) runtom taket för att göra lite mer grundligt underhåll, som att sätta nya fästen för takrännor, sätta en plåt mellan tak och hängrännor och så skrapa, slipa och måla vindskivorna runt huset som är eftersatta men som nog går att rädda på de flesta ställena. Allt detta kräver såklart en arbetsinsats (inga jätteproblem, det löser vi, men det kommer ta lite tid) och även lite mer pengar – speciellt för extra plåtar.

Den största arbetsinsatsen som kommer behöva göras är något helt annat – vi behöver nämligen måla hela stallet. Det är bara målat en gång, och är i stort behov av en omgång till. Jag kommer testa att lägga ut en ”arbetsdag” och se om några vänner har lust att hjälpa till mot lite grillat och fika kanske, men jag misstänker att vi får göra allt själva – alla har sitt eget att hantera liksom. Det är som det är, vi hoppas på att vårvädret tillåter att vi kan måla många helger.

Det syns inte så väl på bild, men stallet är i akut behov av ett lager färg till.

Alla de här sakerna är sånt som jag inte har något emot att göra, jag räknar med att vi ska kunna göra mycket jobb själva, vi reder ut det mesta jag och maken. Men jag önskar att vi kanske ha fler lediga dagar för att göra det, och samtidigt kanske inte direkt mindre pengar utan vi kan betala för det vi INTE kan göra (som vattenfilter och takmålning). Det går såklart inte ihop sig, men vi får hitta någon medelväg, det gör vi oftast. Vi tycker ju OM att greja på gården, att fixa med huset och att göra saker med händerna – och vi jobbar så bra ihop! Jag ser ändå fram emot att underhålla gården och huset, det är en tillfredsställande känsla i sig att ta hand om en kär ägodel! Jag misstänker att stallet kommer bli allra jobbigast, det är ju ganska stort, men vi får väl hålla i.

Vi hade planer på att kanske försöka bygga lösdrift och skaffa fjällnära kor till sommaren, men nu får vi nog avvakta lite med det, om ekonomin ska gå ihop sig. Likadant får kanske altanen på den översta bilden vänta. Ingen fara med det, eller med oss, men man får självklart rätta mun efter matsäck, snarare än att göra åt pengar som man inte har. Vad har ni för ”måsten” på era hem i år?

Spontana trevligheter!

Tänk, jag hade liksom inga vare sig ambitioner eller direkta förhoppningar om den här helgen, men sen visade den sig både bli produktiv och oväntat trevlig – gud vad härligt sånt är!

Först så blev det ett pass strongman på lördagsmorgonen, och för första gången sedan i höstas så kändes det riktigt bra! Sen är det ju också den typ av pass jag gillar bäst, mest styrka och inte så mycket flås, men ändå – jag är glad för att den sortens pass kan kännas bra igen, eller i alla fall gjorde det igår. Sen kom jag hem, det var skitväder men jag drog på min underbart varma men inte så moderiktiga overall och fick feeling att börja gå loss på de delar av vår infart som fått mest tjälskott under vintern. Jag spettade, grävde och krattade till små diken vid sidan av vägen och försökte åtminstone hjälpligt fylla i de djupaste spåren. Håller säkert till nästa köldknäpp åtminstone 😉 Det blev faktiskt så bra att både jag och maken tog en bit av vägen till idag (igår var han på skyttekurs, och det kommer han vara alla lördagar i mars).

Hittade också två oväntade vårtecken i trädgården, både blå Scilla och …

Sen fick vi ett härligt och spontanplanerat besök av ett par träningskompisar söndag förmiddag som ville klappa på minigrisar, med lite kaffe och hembakt på det. Dessutom (eftersom allt alltid ska hända samtidigt) så blev vi hembjudna till grannarna på eftermiddagsfika – så det blev två välkomna och oväntat (eftersom de inte var planerade så långt innan) trevliga fikapauser idag, vilket också gjorde att tempot för dagen inte gick överstyr. Har så himla lätt att ryckas med i saker jag vill göra att jag inte pausar så mycket som jag borde ibland.

krokus, som båda tittade upp vid husväggen i söderläge. Även snödroppar har börjat kika fram!

I morgon går jag upp till heltid igen för övrigt. Det känns… jag vet inte, jag hoppas det blir ok. Sista veckan har känts lite bättre, men jag är ju ändå slut när jag kommer hem efter mina 75%, så jag är också lite skeptisk. Jaja, vi får väl se, ska ta det lugnt och ta pauser i jobbet, så håller vi tummarna, så hoppas vi att jag kan hålla samman tankarna och även tala sammanhängande även i slutet av veckan.

Älsklingsplats

Inläggen från Fånga Februari kommer från Claras foto- och skrivutmaning.

Nej men ni vet ju – det finns ingen plats på jorden jag älskar mer än vår gård. Men även på gården så har jag ju såklart ett helt gäng med platser som jag tycker extra mycket om:

Jag älskar vårt kök, med de enorma fönstren och det runda bordet som ger en mycket trevligare samtalsmiljö än ett kantigt.
Jag älskar den lilla sittplatsen framför vinrankan, här är ofta lä och det är en perfekt plats att ta en kaffe och titta ut över omgivningarna. Här är ju planen att det ska bli trätrall istället, så stolarna står jämnare och det inte blir så vansinnigt mycket ogräs som växer upp.
Älskar den nya altanen i österläge, där man kan sitta i skugga på eftermiddagen men framförallt ta sin morgonkaffe i soluppgången. Hittade ingen bild från när den var klar dock, det måste vi ju åtgärda till sommaren!
Jag älskar den lilla altanen framför växthuset, med utsikt över köksträdgården – även om den inte är färdig. Det ska bli en pergola över den här, med lite klätterväxter och annat, så den känns lite mer ombonad och mer som ett rum i trädgården. Blir nog kanon!
Älskar vår lilla ”loungeyta” som har kvällssol och är nästan helt skyddad från blåst – efter en hel dag ute här så är det makalöst skönt att få landa i soffan med något gott i glaset och kanske en bit ost.
Och självklart är en älsklingsplats vintertid framför brasan i köket eller kaminen i vardagsrummet!

Jag hoppas att genom åren skapa ännu mer älsklingsplatser för en stunds vila, en kaffe eller bara för att njuta av utsikten, i en riktigt lummig trädgård. Men det är ett livstidsprojekt och kommer aldrig ta slut – som tur är!

Äggkläckartider

Vi har ju haft en höna som låg på ägg, och jag hade stora förhoppningar, men så klev hon av även en vecka i förtid. Vi behöver förnya hönsgården i år för att ha en stabil tillgång på ägg, och nu vill jag vara säker på att vi får lite kycklingar. Vi har fått låna en äggkläckningsmaskin av en kompis (Tack!) och nu har jag köpt ägg från en tjej som har Hedemora höns. Känner att det vore kul med någon mer ras än våra silverudds, så nu har jag lagt 15 är av Hedemora och 9 ägg av våra egna i kläckaren.

En äggkläckningsmaskin vänder äggen regelbundet, håller rätt temperatur och rätt luftfuktighet, mycket smidigt! Sen hade det varit ännu bättre att få en hönsmamma till kycklingarna direkt, men nu får vi köra så här. 21 dagar tar det ungefär, vilket innebär att de första äggen kläcks på Filips födelsedag, perfekt timing! Dessutom är det ju liksom lite passande att ha kycklingar till påsk såklart.

Jag valde just Hedemora nu för att de är fina, köldtåliga och är enligt beskrivning bra på att akta sig för rovfåglar. Deras ägg är beigea, ett trevligt komplement till våra egna gröna. Hoppas att det blir ett bra antal ägg som tar sig!

Vår-terapi

Åh, jag hade verkligen glömt vilken terapi det är att vara ute en heldag här på gården! I dag var ju sååå härligt väder, en försmak på våren och det blåste inte ens hemma hos oss (där det alltid blåser annars). Jag mår SÅ bra nu – trött men på ett helt annat sätt än när man jobbat på kontoret. Det var så otroligt skönt att vara ute att jag inte gick in förrän det blev mörkt. Hade inga viktigheter att göra på gården så har suttit i solen en stund, gosat med kultingarna, dragit upp lite ogräs (kunde inte hålla mig helt) och bara njutit.

Blev glad över att hitta lite små knoppar som tittar fram här och där, främst lökar men även lite annat faktiskt.

Annars har det väl varit en ganska intressant dag kan man säga, maken var på skyttekurs hela dagen i Tenhult (och ska vara detsamma hela 5 lördagar framöver, kul för honom men trist för mig) och jag tänkte att jag skulle våga ta gamla bilen in och träna, så det gjorde jag. Vi bytte batteri på den för bara nån vecka sedan, men tydligen är det nåt annat fel (kul att vi ändå lade 2500 kr på batteribyte….) så batteriet laddar ur medan vi kör. Det innebar att på vägen hem så laddade det ur helt, stängde av servo, abs och allt annat, så att jag precis med nöd och näppe rullade in vid Sunda Byggvaror vid Skärstad… Fick så otroligt vänlig hjälp att de satte bilen på laddning med en truckladdare åt mig, och så fick jag skjuts hem (alltså tacksamheten), så att jag och maken kunde åka och hämta den sen vid fem när han var klar. Är evinnerligt trött på den bilen….

Ryggen var galet trött efter rygg-intensiv träning både i dag och torsdags, så det var skönt att bara lägga sig ner på altanen en stund i solen och vila den.

…och har ju inte berättat att vi faktiskt köpt en ny! Eller en ny för oss, men begagnad bil – en Nissan Leaf från 2022 som gått 2000 mil, till en ”rimlig” peng. Rimlig inom citationstecken, för det är ändå heeeelt orimligt mycket pengar och inte alls bra timing med min sjukskrivning, ränta och allt annat. Men vad gör vi, vi behöver två bilar. Det här är ju en elbil, och prioriterar vi att ta den i första hand i alla lägen – OCH laddar när det är billigast – så bör vi inte få en sååå mycket högre kostnad per månad än vi har för den gamla + bensin.

Fick lite besök i dag också av en tjej som var intresserad av att köpa de två hon-griskultingarna, hon blev superkräm i dem (såklart) och har tingat dem för upphämtning när de är lite över 12 veckor gamla. Tacksam liten inkomst ändå, även om det inte är nåt man blir rik på.

I morgon har jag lite andra planer, men det tänkte jag berätta om då, för nu är jag så skönt trött och tänker bara sitta och dega i soffan till det är dags att sova…. KRAM på er och hoppas ni hade en lika vårskön dag i solen som vi hade, fast med mindre bilstrul!

Stampar på stället

Det är så mycket frustration i min kropp så här års. Jag längtar SÅ efter att kunna vara ute och greja med trädgården och annat småjobb som behöver göras framöver. Men vädret, leran och kylan gör det ju helt omöjligt att göra nåt vettigt – ens om man klär på sig. Ungefär den här tiden varje år så börjar jag ändå småfixa lite, fast man inte ska, bara för att det är så svårt att hålla sig. Jag VET, man ska låta trädgården vara så alla insekter har ställen att bo mm, men det är SÅ lockande att börja klippa ner allt dött nu?! Jag SKA försöka hålla mig… för mångfaldens skull! Men kanske finns det NÅT man kan börja med lite? Vi skulle kanske kunna börja bygga pergola över altanen vid växthuset? Men det är ju inget inspirerande väder att vara ute i, dessutom ”försvinner” maken på skyttekurs ett antal lördagar framöver – nästa del i jägarexamen – och det finns INTE ork att både driva runt familjen och göra det på egen hand.

Planer för sommarens trädgård börjar ändå sakta ta lite form i mitt huvud, men alltså, vi har stor yta och för att det ska bli något ordentligt av det skulle man ju behöva lägga ner typ MYCKET pengar. Jag har försökt så perenner från fröer ett par gånger, men det har inte gått nåt vidare. Sticklingar tar ju också tid och kräver lite jobb, men är ju nästan gratis i övrigt, men jag VILL ju helst att det ska bli ordning på en gång ju! Växter är ju svindyrt, inte styckvis kanske, men ska man täcka en större yta så blir det ju en himla massa som går åt. I år ska det i alla fall bli kul att få se när förra årets nya plantering kanske växer till sig lite – så här såg den ju ut som nyplanterad:

Inser när jag ser denna bilden att den faktiskt tog sig jättebra förra året, i princip alla växter har flerdubblats i storlek! Hoppas allt överlevt vintern med nu bara.

Minigrisarna

Det är hög tid att göra ett blogginlägg om de tre förtjusande små griskultingarna som föddes sista januari, och som nu är dryga två veckor gamla. Det föddes fyra kultingar, men en var dödfödd, så nu har vi tre kultingar, varav två är flickor och en är pojke. Vi har kelat och klappat på dem sedan dag ett, och nu kommer de väldigt gärna fram och nafsar, nosar och kelar lite när vi ger de vuxna sin mat. Doris har visat sig vara en bra mamma, och Frank är en beskyddande pappa som alltid kommer fram och kollar så de är ok när vi klappar på dem, innan han går vidare. De är i tre storlekar de här små, en som är riktigt, riktigt liten – lilla mini, en mellanstor (som är hanen) och en lite större hona. Bara på bilderna kan jag inte säga vem som är vem, jag behöver liksom se dem alla för att se skillnad. Men här kommer en liten bildkavalkad!

TROR att detta kan vara hanen. Alla tre kultingar har en liten vit fläck i pannan dessutom. Det lilla trynet är så himla mjukt, och hela den lilla varma kroppen är täckt av en väldigt mjuk borst.
De börjar redan nu få det knubbiga minigris-utseendet – tror detta är den stora honan.
De ÄLSKAR att bli kliade på sidan av kroppen och ansiktet…
…kolla bara!
Mycket nyfikna små trynen!

Nu när det varit lite varmare i två dagar så har de faktiskt varit med mamma och pappa gris ute i hagen, DET är då sjukt sött! De försvinner typ bakom en grästuva… Har inte hunnit fota dem ute dock, lite svårare då de rör sig runt mycket mer.

De kommer alltid fram och hälsar!
Här är alla tre, med lilla Mini i bakgrunden. Eftersom hon är minst så fryser hon mest, och är i alla fall hittills den som håller sig längst in i lekstugan/grishuset där värmelampan lyser.

En jobbarkompis skrev på instagram (där kan ni se filmer på kultingarna med!) och frågade hur vi får nåt gjort alls här hemma med de här i närheten, och det BLIR många pauser när man bara sitter och kliar och kelar eller bara tittar på hur galet söta de är! Perfekt när man lätt glömmer att man ska vila 🙂

De här tre kommer vara till salu från när de är 12 veckor, som alla grisar så ska de inte vara ensamma utan behöver vara minst två och två. Den lilla hanen är inte kastrerad så blir en väldigt trevlig liten herre för avel är tanken. Bara tipsar 😉

Göromål

Inläggen från Fånga Februari kommer från Claras foto- och skrivutmaning.

Vi har ju en väldigt liten gård, just som gård räknat. Ca 2 hektar där det mesta är betesmark, vilket är ENORMT mycket jämfört med en villaträdgård, men inte så mycket om man liksom vill livnära sig på gårdslivet. Vi har ju bara djur på hobbynivå – höns och minigrisar, och så gårdskatterna då, och ibland får jag frågan om de tar mycket tid, våra dagliga göromål med djuren.

Mamma Doris och pappa Frank får lite go-frukost

Så vad gör vi dagligen då? Jo, varje morgon vintertid så kokar jag en full kanna vatten, som jag sedan slår över en hink med blandade spannmål (kornkross, havre och så lite majskross), ihop med resterna från gårdagens middagsrester i form av tex potatisskal eller grönsaksrester. Sen får det stå där i ungefär 30-90 minuter (kortare tid om alla ska in till jobbet, längre om nån jobbar hemma och kan gå ut lite senare) och gotta ihop sig till en form av gröt. Den späs med kallvatten till den blir ljummen och lagom tjock – detta får de morgon och kväll på vintern. Sommartid får de bara spannmål en gång om dagen, då torr och utkastad på marken så de får söka födan, och sen betar och bökar de i sin stora hage.

Sen tar vi ”gröthinken” och tar med ut till grisarna, där vi häller gröten i varsin bytta till de vuxna. Det tar sammanlagt kanske ca 5 minuter – men kan såklart ta både 10 och 20 minuter om man stannar för att gosa med griskultingarna, vilket ju dock inte är strikt nödvändigt (eller vad säger jag, de är ju oemotståndliga).

Sen är det hönornas tur, de får sin tillsyn 1 gång om dagen (eller mer om vi bara känner för det, men det är inget måste). Vi byter vatten i deras vattenhållare och fyller på mat i matbehållaren om det behövs. Luckan till hönsgården öppnas och stängs automatiskt, så den gör vi inget åt. Oftast ligger det ju också ägg, så såvida ingen höna ligger och värper precis nu så tar vi in dem med. Det här tar också ungefär 5 minuter. Totalt blir det alltså en gång som tar 10 minuter och en som tar 5 minuter (beroende på om vi tar hönorna morgon eller kväll). Det är liksom inget vi inte hinner med, ens när vi har bråttom.

Men nu ska jag bjuda er på ett gott skratt, fast också ett av de bästa inköpen jag gjort till mig själv tror jag! För även om man kanske i de här allra kortaste rundorna är ute i bara 5 minuter, så hinner jag ibland bli både kall och blöt trots bra, fodrade stövlar och en tjock jacka. Men det blåser alltid här, och att dra av sig byxor för att byta till underställ och sen ta på överdrag blir så JOBBIGT för att vara ute i 5 minuter. Men nu, nu har jag köpt en vinteroverall på Jula på rea, för 600 kr så kan jag nu dra över en något stor overall på ett kick rakt över mina inne-kläder, och jag blir varken kall, blöt, eller behöver bry mig om om jag blir skitig! Det är då mentalt SÅ mycket roligare och skönare att gå ut, vilket också gör att jag gärna ÄR ute en längre stund, även i sämre väder. Det i sin tur gör att jag mår himla mycket bättre i själen också, eftersom man liksom gör det här ute, nästan vad man än pysslar med.

Så. Jäkla. Skönt! Tog också en rymlig storlek för att den inte ska sitta åt nånstans, även när man jobbar på huk eller annat. Börjar faktiskt förstå nu varför barnen aldrig haft några problem att vara ute länge! Som nu ikväll, efter jag matat grisarna och sen legat en lång stund på mage i deras grishus för att gosa med kultingarna, så var det sååå skönt och tyst ute, så jag stod bara i kvällsmörkret och lyssnade på tystheten en lång stund. DET går rakt in på plussidan på energikontot, kan jag säga!

Charmigt

Inläggen från Fånga Februari kommer från Claras foto- och skrivutmaning.

Jag tycker charmigt är ett ganska svårt ord, har jag insett när jag funderat på dagens ord i Fånga Februari. Charmigt är ju ett litet torp på landet, rött med vita knutar – i alla fall är det det första som kommer till mig. Vår gård är ju för mig det allra finaste stället i världen, men jag vet ändå inte om jag skulle titulera den charmig? Det känns som den skulle vara äldre då, för att klassa in som det. Lite oklart varför. Men tar man byggnaderna här på gården så tycker jag just att de äldsta byggnaderna är mest charmiga – och det är ju då dels hönshuset och dels stallet.

Mina två favoritbyggnader i en bild – ett motiv ni sett tusen gånger här, men som jag aldrig tröttnar på

På instagram valde jag att lägga upp en liten filmsnutt på lilla F som är otroligt charmig som bondpojk, han är nog rakt av just den charmigaste personen jag vet. Han har det där otvungna, självklara sättet och självförtroendet, han är snäll och så himla företagsam – det är otroligt charmigt att se. Jag bävar lite för att han börjar bli lite större nu – snart fyller han sju – och jag vet ju att den där underbara barnsliga charmen har en tendens att försvinna och bli till något annat med tiden. Det är något jag kommer sakna så otroligt, vi är lite i slutet på den allra bästa tiden nu (enligt mig när barnen är mellan 4 och 7) och jag försöker verkligen ta tillvara på varenda sekund. Med skolan och bara att de växer upp så blir de såklart lite annorlunda sen, helt naturligt, ofrånkomligt och nödvändigt, men jag kommer som sagt sakna den här tiden.

Han som är definitionen av Charmig, enligt mig!

Vad är charmigt för dig?

Tre små trynen

Hon är så stolt, grismamma Doris, över sina tre kultingar. En liten stund hinner jag sitta bredvid dem och klappa på varma, stinna, små kroppar, när Doris äter sin kvällsmat. Sen kommer hon och grymtar och undrar vad jag gör med hennes små, och jag skyndar mig att flytta mig. Pappa Frank ligger bredvid – eller, om det är mat framme så skyndar han sig att äta både hans och Doris mat. Karlar alltså.

Jag undrar lite om hon njuter av dem, om hon liksom tycker om de små kultingarna som bufflar runt och vill ha mjölk? Små griskultingar är så vansinnigt söta, de har glada små trynen och pyttesmå, mjuka klövar. Jag ska försöka fota dem lite bättre sen, det blir verkligen inte alls bra bilder under värmelampan. De här små kultingarna är tänkta att säljas till någon som vill ha minigris, när de är minst 12 veckor gamla. Har vi kvar dem måste vi dela dem från pappan, så det inte blir inavelskultingar i sin tur, och det är lite väl bökigt.

Ute i hönshuset så har en av hönorna lagt sig att ruva. Det är inte dvärgsilkeshönan Herta, så jag hoppas att denna hönan (som är en Silveruddsblå likt övriga) har tålamodet att ligga färdigt på äggen. Vi lärde oss förra året av våra misstag, så nu har vi skärmat av henne med kompostgaller så att inte de andra hönorna kan lägga alla ägg under henne. Nu har hon typ 10 ägg, det känns lagom. Ägg som ska bli kycklingar ruvas ju jämfört med de mesta andra ungar så himla kort tid – 21 dagar bara, så går det som det ska så får vi även kycklingar i mitten av februari. Lite tidigt egentligen, men vi får väl hoppas att det funkar.

En bild från när vi köpte kycklingarna som nu är vår hönsflock. De är två år gamla nu, och det är dags att succesivt börja förnya flocken för att ha en stabil tillgång på ägg.

Det är ju något djupt rotat som blir glad i en när vi får ungar på gården. Hittills har vi ju haft kycklingar och kattungar, men griskultingarna känns större – även rent bildligt. Kan bara tänka mig hur mysigt det skulle kännas med större djur, som lamm eller kalvar, när man liksom kan GOSA ordentligt med! Det ger också på ett sätt ett hopp om våren, att det går mot ljusare tider och att det kommer varmare dagar – även om det är ett par månader bort än.